2011-07-29
Kategori/Novell: Övrigt

Tillbaka på söndag, 7/8!

Hej på er, gillade ni förra delen? Hoppas att ni gjorde det och hoppas att ni klarar att vänta tills nästa söndag för en ny del.

Och nej, vi skojar inte.
Vi har helt enkelt inte haft någon tid att tidsinställa massa delar och det behövs både idéer och ork att skriva. Vi kunde ha slängt ihop några delar, men vi vill att det ska vara bra delar. Vi hoppas ni respekterar detta. Vi har sökt gästbloggare, men ingen har verkat intresserad, tyvärr :/

Vi är tillbaka nästa söndag med förhoppningsvis nya idéer, fantasi på topp och med saknad utav er & novellen. Vi ska åka iväg och ha det bra en vecka på Mallorca om någon undrar!
Hoppas verkligen att ni alla är tillbaka på söndag och ni får såklart kommentera, då kanske det kommer ut en lite extra lång del på söndag, 7/6? 

Och glöm inte Chattyman ikväll! 
Massa kramar från oss till er, ha det bäääst!

2011-07-29
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 39

-Nej och jag tänker inte göra det, han har sårat mig!
-Men Sophie? Även om du inte vill att ni blir tillsammans igen så måste ni ändå snacka!
Evelina kom in i rummet och kollade på mig. Hon satte sig bredvid oss.
-Kanske det, men inte nu och inte imorgon.

_____________________________________________________________________________________

Nästa morgon när jag vakande märkte jag att min mobil ringde. Jag tog upp mobilen och såg att där stod ”okänt nummer”
-Ah hej det är Sophie, sa jag trött.
-Hej Sophie, det är Louis. Jag vill bara säga att Harry är extremt ledsen och han säger att den enda han vill ha hos sig är dig och ingen annan.
-Och det ska jag tro på? Han kan gå till den där Madison om han nu behöver någon tjej att va med, svarade jag argt.
-Men Harry älskar dig och ingen annan, snälla gå till han så ni kan prata i alla fall.
-Om Harry nu älskar mig och ingen annan, varför säger han det inte själv? Fast han kan ju inte säga det själv för jag vill aldrig mer prata med honom, hur ont det än gör i mitt hjärta, sa jag och la på.

När jag hade lagt på kollade jag runt i rummet och så att varken Amanda eller Evelina var där. Jag gick ner i vardagsrummet och där satt de framför TV:n.

-Godmorgon tjejer! Vad sägs om att shoppa lite idag på Westfield London? Frågade jag när Evelina och Amanda kom ner för trappan en kvart senare.
-Jaa, shoppa är alltid kul! Sa de och log mot mig.

Vi gick in i köket för att äta frukost. På bordet låg där en lapp. ”Hej tjejer! Jag och pappa kommer nog inte hem förrän ikväll, det finns mat i frysen som ni kan värma! /Mamma” stod det. Jag kom och tänka på att jag inte hade så mycket pengar och eftersom vi skulle shoppa skulle det behövas mer än de 200 kronorna jag hade på mitt rum.

-Hej gumman, hur är det? Svarade mamma när jag ringde upp henne efter att vi ätit frukost.
-Hej, det är bra! Sa jag men jag visste att jag ljög. Inget var bra utan Harry.
-Okej, något speciellt du ville?
-Ja, vi hade tänkt att åka till Westfield och shoppa, sa jag.
-Jaha, okej! Har du inte pengar på ditt kort?
-Jo, juste! Men jag vet inte hur mycket.
-Du kan gå in på datorn och kolla, du vet hur man gör väll?
-Ja, det vet jag, hejdå!
-Hejdå gumman, ha en bra dag! Vi ses ikväll.
-Hejdå, sa jag igenom och la på.

Jag gick upp på mitt rum för att kolla och gick sedan började vi göra oss klara för att åka iväg.
-Hur ska vi komma dit? Frågade Amanda samtidigt som hon målade på mascara.
-Vi kan ta bussen, sa jag och hon kollade på mig.
-De stora, röda, läskiga som man får hoppa på i farten? Frågade hon jag jag flinade åt henne.
-Nej, de går bara inne i London, det finns en busshålls plats här i närheten, men bussarna är vanliga.
-Har du åkt där ifrån förr?
-Nej, hur så?
-Vet du när bussen går ens?

-Nej, men den kommer väll.
-Haha, okej!

-Är ni klara då? Frågade jag och de nickade.
-Vad bra!
Jag tog min handväska och la ner mobil, pengar och nycklar. Samma sak gjorde Evelina och Amanda och sedan gick vi mot dörren. Jag tog på mina vita converse och sedan gick vi ut från vår tomt.

Vi svängde åt höger och gick ner längst gatan. Vi gick där och snackade, klockan var tjugo över elva och det var redan varmt och skönt.
-Sophie, är det den bussen du menar?
-Fan!
Bussen hade redan stannat på hållplatsen och kom nu emot oss. Evelina och Amanda började vifta på armarna och jag skrattade åt dom. Busschauffören såg oss och kollade surt på oss.
-Han såg inte så värst glad ut, påpekade Evelina och jag skakade på huvudet.
-Nej, verkligen inte!

Hållplatsen låg bara några meter bort och när vi var framme kollade jag på tavlan där satt.
-Bussen kommer om 25 minuter, vi kan vänta här väl?
-Ja! Sa Evelina och Amanda samtidigt.

Jag tog upp min mobil och loggade in på twitter. ”On my way to the mall but we missed the bus, have to wait 25 minutes!” skrev jag och inte långt där efter hade jag fått massa frågor om jag kunde följa folk. Jag gick in på en twittersida som hette harrysophiestyles och jag skrattade till för mig själv och läste igenom deras tweet. Det var gulliga tweets om hur söta de tyckte vi tillsammans och deras profilbild var på mig och Harry, när vi kysstes. Jag kollade på bilden och det kändes konstigt, men inte på samma sätt som det gjort innan. Men ingen av fansen visste att vi inte var ihop längre. Men jag tänkte efter på vad både Evelina, Amanda och Louis hade sagt. Harry kanske ville prata med mig. Fast vad ska han säga? ”Jag är ledsen för att jag var otrogen mot dig” och sen ska han väl börja förklara hur allt är. Nej, jag orkar inte med honom.

-Tre barnbiljetter, sa jag när vi steg på bussen. Det var samma sura busschaufför som innan.
Han mumlade tyst vad det blev och jag betalade han. Vi gick bak i bussen och satte oss längst bak och började snacka. Bussresan skulle inte ta så lång tid men vi han med att skratta en hel del. Efter två hållplatser var det bara vi kvar i bussen och vi såg hur chauffören kollade bak genom backspegeln och gav oss en ond blick.

Vi hoppade av bussen och gick in på Westfield.
-Var ska vi börja? Frågade Evelina och jag ryckte på axlarna.
-Vi går in på Zara! Utbrast Amanda och pekade på en skylt. Vi nickade mot henne och gick mot affären.

Vi gick runt i massvis med affärer och vi alla tre köpte något. Vid halv tre tiden var vi ganska trötta i benen, så vi bestämde oss för att sätta oss ner och fika. Vi beställde in varsin stor bakelse och en dricka. Vi satte oss ner vid ett runt bord och började snacka.
-Hej tjejer, det var längesedan! Hörde jag en röst säga och jag vände mig om.
_____________________________________________________________________________________

Vi skämms nästan över hur kort denna delen är.. och såhär kommer det bli denna veckan som kommer!
Vi båda åker iväg på semester och är hemma igen nästa söndag.
Det kommer INTE bli någon uppdatering under hela veckan, vi har inte haft tid att skriva så många delar i förväg.

Finns det några Ulrik Munther fans här? I så fall kan ni gå våra privata bloggar och kolla på bilder, angelicafoto.blogg.se & malmgrenfoto.blogg.se :)
Vi hoppas på många kommentarer när vi kommer hem igen!
/Angelica & Johanna

2011-07-28
Kategori/Novell: Övrigt

Läs igenom!

Hej allihopa, hoppas allt är bra med er!
För det första vill vi tacka för alla snälla och positiva kommenterar som vi får, ni gör oss glada!
Och sen att statistiken blir bättre och bättre är alltid ett plus, keep on!

Vi har en fråga till alla er som läser detta, är det någon av er som kan göra designer? Det är INTE till denna bloggen, men vi säger inte vad det är till. Den som erbjuder sig att göra en design får reda på det före alla andra och självklart kommer ni få en länkning av oss. 

Om inte just du kan göra en design, kan du ju alltid tipsa om någon som gör det!
Är du intresserad? Skicka ett mail till onedirectionnovell@gmail.com , sedan svarar vi dig! :)

Och till alla er som undrat, det kommer kanske en del ikväll, vi får hoppas iaf!

2011-07-27
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 38

Vi reste oss från golvet och satte oss vid köksbordet.
-Hur var kvällen då? Frågade jag och log mot Amanda.
-Superbra, ska jag berätta?
-Ja, allt! Sa Evelina
-Varenda detalj, la jag till och hon flinade mot oss.

_____________________________________________________________________________________

Precis när Amanda skulle börja berätta hörde vi hur ytterdörren öppnades och jag suckade.
-Vi kan ta det senare... om du inte vill att mina föräldrar ska veta allt! Sa jag och hon skrattade.
-Haha, vi tar det sen!

-Hej tjejer, hur är det? Sa mamma när hon gick in i köket.
-Hej, sa vi och hon log mot oss.
-Vi har bakat muffins, vill ni ha? Sa jag
-Ja, visst! Vi kan sätta oss vid TV:en och fika ju, sa mamma och jag nickade mot henne.
Jag tog ner fem tallrikar och fem glas, sedan gick in i vardagsrummet och satte ut det på bordet. Jag gick tillbaka till köket igen för att hämta lite dricka.
-Vad vill ni ha att dricka? Frågade jag och de ryckte på axlarna.
-Det spelar ingen roll, sa Evelina och jag tog ut saft flaskan och mjölken ur kylskåpet.
-Går det bra med saft eller mjölk? Jag kollade på dem och Evelina nickade.
-Mjölk? Sa Amanda och kollade frågande på mig.
-Mjölk och chokladmuffins är gott tillsammans, sa jag och Amanda flinade åt mig.
-Okej! Sa hon och skrattade till.

-Gud vad goda muffins ni har bakat! Utbrast pappa och kollade på oss
-Det säger du varje gång, sa jag och skrattade åt honom.
-Men det är alltid gott!
Amanda och Evelina skrattade till och även mamma.

-Godnatt tjejer, sov gott! Sa pappa och kramade om mig.
-Godnatt, sa vi i kör och sedan gick dom till sitt sovrum.
-Ska vi gå upp till mitt rum? Föreslog jag och de nickade mot mig.

Vi gick in i badrummet och borsta våra tänder och tvättade bort sminket. Jag borstade igenom mitt hår och sedan gick vi in på mitt rum.

-Amanda, berätta nu! Sa Evelina
-Okej, sa hon och vi log mot henne.
-Vi åkte taxi till en restaurang som var superfin! Vi åt grillad lax med potatis... det var sjukt gott! Förresten, vad åt ni här hemma?
-Pan pizza, sa vi samtidigt och skrattade åt oss själva.
-Okej!
-Vad gjorde ni sen då?
-Vi gick till London Eye och åkte där, det var jättekul och Niall stod där och höll om mig!
-Åhh, vad gulligt! Utbrast Evelina och jag log svagt mot Amanda.
Jag kom och tänka på första gången jag hade åkte där med Harry. Allt var så perfekt, vi stod där tillsammans och han kysste mig. Jag kunde inte släppa han från mina tankar. Jag kände hur mitt öga fylldes med tårar. Jag kunde inte hålla det inne. Amanda visste ingenting, medan Evelina visste allt. Jag ville att Amanda skulle veta, men jag ville låta hon berätta klart först.
-Vad är det? Frågade Amanda mig och jag kollade upp på henne.
-Nä, inget... så gulligt att han höll om dig! Något mer som hände? Sa jag och skrattade lätt.

Amandas perspektiv

-Ja, han är jättegullig! Ehm... han kysste mig, sa jag tyst och de kollade på mig och log stort.
-Åh, så ni är tillsammans? Frågade Sophie och jag nickade.
-Så gulligt!
Jag rodnade lite och tog sedan upp min mobil för att logga in på twitter. Jag gick in på Nialls sida och såg att han hade tweetat för en halvtimme sen. ”A special day, i will never forget it, i love u!” jag log för mig själv.
-Kollla vad han har skrivit på twitter, sa jag och höll upp mobilen framför Amanda och Sophie.
-Gud vad gulligt! Utbrast Evelina och jag log.
Jag ville inte svara, då skulle alla förstå att det var mig han menade. Och eftersom han inte hade skrivit mitt namn ville han kanske att alla skulle veta än. Jag skrev istället en ny tweet. ”I'm a happy girl right now!” var det enda jag skrev och sedan loggade jag ut igen.
-Jag kommer snart, jag ska bara på toa, sa Evelina och vi nickade mot henne.

Jag kollade på Sophie som satt i sin säng. Jag såg på henne att något var fel. Varför hade hon tårar i ögonen innan? Hon verkade inte vilja snacka om det... men samtidigt ville jag visa att jag brydde mig. Jag reste på mig och satte mig bredvid henne.
-Vad är det egentligen? Frågade jag tyst och hon kollade upp på mig.
-Asså... jag vet att jag borde berättat, men jag ville inte förstöra din kväll, sa hon.
-Berätta nu då! Hon tog ett djup andetag.
-Det är slut mellan mig och Harry, sa hon tyst och jag hoppade till.
-Men? Varför? Nej!

Sophies perspektiv

-
Jag var hos han innan idag ju, sa jag, hon nickade och jag fortsatte.
-Han var inte vaken, så när jag kom så väckte jag honom men sedan somnade vi båda i hans säng, sa jag ganska tyst.
-Fortsätt!
Jag fick fram ett leende och blev glad att hon verkligen lyssnade.
-När vi sedan vaknade skulle han gå in och duscha och då fick han ett sms av en som heter Madison... jag såg lite av vad där stod och jag öppnade för läsa hela.
-Vad stod det då?
- Hej, jag saknar dig, jag saknar dina varma kramar och din underbara doft. Önskar att du var här bredvid mig nu, bara du och jag. Hoppas vi ses snart.
Hon kollade på mig med en sorgsen blick och mina ögon blev ännu en gång tårfyllda. Hon böjde sig framåt och kramade om mig. Jag kramade henne tillbaka och mina tårarna rann ner för mina kinder.
-Gumman... du vet att jag skulle gjort vad som helst för att göra allt bra!
-Jag vet och jag är så tacksam att jag har er... men det kommer aldrig bli som förr!
-Det förstår jag, men har du pratat med Harry?
-Nej och jag tänker inte göra det, han har sårat mig!
-Men Sophie? Även om du inte vill att ni blir tillsammans igen så måste ni ändå snacka!
Evelina kom in i rummet och kollade på mig. Hon satte sig bredvid oss.
-Kanske det, men inte nu och inte imorgon.
_____________________________________________________________________________________

Del 38, innan klockan 12, wiho! Haha!
Förresten, vi har slått besöksrekord med över 80 besökare, tack ska ni ha!
Fortsätt besöka och kommentera, vi blir så glada!
/Angelica & Johanna!

2011-07-27
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 37

-Ja typ, jag såg ett sms på hans mobil från någon som hette Madison, hon skrev typ att hon saknade hans varma famn, hans underbara doft och hans närhet. Hon skrev även puss och han ljög för mig. Eftersom när han frågade varför jag grät så frågade jag om namnet Madison sa han något, men han såg ut som ett frågetecken och sa typ att han inte visste vem det var så ja, det är över nu, sa jag och det tog ett tag för mig att berätta allt det eftersom jag grät så mycket att jag snart inte visste vad jag skulle ta mig till.
_____________________________________________________________________________________

Men han behöver inte ha varit otrogen för det... hon kanske gillar han, men alla vet att han älskar dig, sa hon och kollade på mig.
-Jag trodde han älskade mig, men han hade inte gjort så då! Sa jag och snyftade till.
-Men Sophie, han kanske vill prata med dig, kan du inte låta han berätta?
-Det spelar ingen roll, det är över!
Jag ville inte bli arg på Evelina , jag visste att hon pratade med mig för att jag skulle få prata ut. Jag var så tacksam för att ha så snälla vänner, men ingen, absolut ingen skulle förstå hur ledsen jag var över detta. Och just nu kändes allt så meningslöst, det gjort ont att säga att det var över, men så var det. Hur olycklig jag än var, så var det över. Men det kanske inte hade funkat att ha ett förhållande med honom nu när de kommer bli mer och mer kända. Det kommer åka iväg och vi kommer säkert inte att träffas så mycket.

-Sophie, jag förstår att du är ledsen. Jag har sett på dig att du gillar honom, riktigt mycket, men låt han snacka med dig, han är minst lika ledsen han också!
-Varför skulle han vara ledsen? Han har ju den där jävla Madison! Skrek jag, jag kunde inte låta bli. Jag var inte arg på Evelina, jag vara arg på Harry, på Madison, på mig själv som hade läst sms:et.

Evelinas perspektiv

Jag visste ju inte vad det var mellan Harry och Madison, men jag kände på mig att det inte var som Sophie trodde. Det är ju inte direkt konstigt att de träffar andra tjejer och jag trodde inte att Harry skulle vara otrogen. Man såg på de båda hur mycket de älskade varandra. Men vad skulle jag göra? Jag kunde gjort vad som hest för att slippa se Sophie ledsen.
-Sophie, lugn! Jag tror inte det är som du tror, sa jag tyst och hon kollade på mig.
-Nähä.. vad menar du?
-Jag tror inte att han har varit otrogen... han skulle inte gjort så mot dig!
-Kanske inte, men jag bryr mig inte. Det gjort ont att läsa sms:et och jag ska inte snacka med honom, i alla fall inte nu.
Jag suckade tyst. Jag förstod att hon var ledsen, men jag ville bara att allt skulle bli bra. Jag och Amanda skulle åka hem på lördag och det var tisdag. Det var bara 3 hela dagar vi hade kvar och jag ville absolut inte lämna Sophie när hon var såhär ledsen.
-Sophie, om jag hade kunnat göra något, skulle jag gjort det direkt!
-Evelina, jag vet. Jag är så tacksam att jag har er, ni är bäst... och förlåt att jag skrek!
-Jag förstår dig... kan vi inte hitta på något kul? Vi kan inte sitta här hela kvällen!
-Jo, men vad ska vi göra?
-Baka?
-Ja, det har vi inte gjort sen ni kom... det är ju bara ett måste!
Vi skrattade och gick sedan ner till köket.

Sophies perspektiv

-Evelina, vi har ju inte ätit än? Mamma och pappa är hemma vid 10 och jag sa att vi skulle ta något att äta, vad vill du ha?
-Haha.. ehm, vad finns det?
Jag gick till frysen för att se om där låg något vi kunde värma. Jag öppnade en lucka och såg att där låg 5 pan pizzor.
-Pan pizza, går det bra?
-Ja, det blir bra!

Jag tog fram två stycken och vi värmde de snabbt i vår mikrovågsugn. Jag tog fram en fanta flaska och sedan satte vi oss ner vid bordet.

-Hur tror du Amanda har det? Frågade jag efter en stund.
-Hon har det nog bra, eller vad tror du?
Jag nickade och tog upp mitt glas.
-Skål! Sa jag och Evelina kollade konstigt på mig
-För vad? Hon skrattade till och jag log
-För dig, för att du är en sån bra vän, och att du alltid finns här för mig! Och för att Amanda såklart!
Hon log stort åt mig.
-Och för att du är en så bra vän!
Vi båda skrattade till och vi skålade.

Efter att vi ätit upp satte vi in våra saker i diskmaskinen och jag kom att tänkta på varför vi ens hade gått ner till köket.
-Skulle vi inte baka? Sa jag och Evelina kollade på mig
-Jo... men det känns konstigt utan Amanda!
-Jag vet... men vi kan baka en annan dag också! Hon log mot mig och nickade.
Jag gick upp på mitt rum för att hämta mina 5 böcker som endast bestod utav recept.

-Så vad ska vi baka? Frågade jag och log.
-Vad sägs om chokladmuffins?
-Mums, ja! Det måste vi baka!

Vi tog fram alla ingredienser som behövdes och satte igång med bakande, men ju längre tiden gick ju mer tänkte jag på den gången när jag bakade med Harry och resten av killarna. Den enda jag vill vara hos är Harry, men jag kunde bara inte förlåta honom för det han har gjort.

 

-Sophie! Hallå! Hör du mig eller? Hörde jag hur någon sa och jag vaknade upp från mitt tänkande.
-Va, vad sa du? Frågade jag och Evelina flinade och skakade på huvudet.
-Jag undrar om vi du kan hjälpa mig att hälla upp smeten i formarna!
-Visst, sa jag och skrattade till.

Vi hade satt ut formar på en plåt som stod på bordet. Vi tog med skålen där smeten var och började hälla upp smeten. Evelina hällde och jag höll i formarna.
-Undra vad Amanda och Niall har gjort... tror du dom bara har suttit där på en restaurang hela kvällen? Sa Evelina och kollade på mig.
Jag kollade snabbt på klockan som hade hunnit bli 9.
-Evelina, stopp!
Hon hoppade till och kollade på plåten och sedan upp på mig. Jag brast ut i skratt och likaså gjorde hon. Jag la mig ner på golvet och skrattade. Tårarna började rinna och jag fick ont i magen så mycket som jag skrattade.

-Ingen bra kombination att hälla upp smet och titta bort, sa hon och jag skrattade.
-Nä, verkligen inte!
-Ska vi sätta ut nya formar?
-Ja, det får vi nog göra, sa jag och flinade.

Vi satte ut nya formar på den svarta plåten och hällde i smet. Det blev inte så många muffins, men det blev några i alla fall.

-Hur länge ska dom vara inne? Frågade jag och Evelina kollade i boken.
-Tjugo minuter och vi får inte glömma dem... jag är jättesugen på muffins och helst ska de inte vara brända!
-Nej då, vi ska lyckas... för en gångs skull!
Hon nickade mot mig och jag skrattade till.
-Vad?
-Inget!
-Jo, vad?

-Tänkte på att du hällde utanför... att du inte märkte något!
-Haha, tur att du gjorde det i alla fall!
Jag nickade och reste mig från stolen jag satt på.
-Jag ska bara hämta min dator, jag kommer snart!
-Okej!

Jag gick upp för trappan och in på mitt rum och tog min laptop, tryckte på starta och gick sedan ner igen.
När den var startad klickade jag upp twitter och skrev ”I've the best friends in the world, i love u, and you know who you are!”
Evelina satte sig sidan om mig samtidigt som jag tryckte upp mina mentions. ”@sophiewinston follow me back, you are so sweet” ”@harry_styles and @sophiewinstin are so cute togheter, i love u”. Det var de två översta och det kom nya hela tiden. Jag blev glad av alla fina ord de sa till mig men när det skrev om mig och Harry högg det till i hjärtat. Men ingen visste, så jag ville inte säga något.

-Vill du logga in? Frågade jag Evelina och hon nickade.
Jag vände datorn mot henne och hon loggade in på sin twitter. ”just 3 days left in london.. have been amazing days and i'm gonna miss @sophiewinston .. i love u girl!”
Jag log för mig själv och tänkte efter, jag hade två allra bästa vänner och jag kände hur lycklig jag var. Även om Harry inte fanns här just nu, så hade jag Amanda och Evelina och det var jag glad för.


-Ska vi ta ut muffinsen nu? Frågade jag Evelina och hon kollade på klockan.
-Ja, det har gått exakt 20 minuter, sa jag och hon nickade.
-Duktig flicka som höll koll på tiden! Jag flinade till och sedan tog Evelina ut muffinsen.

-Vi väntar tills 10 när alla kommit hem, så kan vi ha lite fika, sa jag och Evelina nickade.
Vi satte oss framför datorn och gick in på youtube. Vi startade lite musik och sjöng med.

Klockan var tio i 10 när vi hörde hur dörren låstes upp. Musiken var inte så hög och jag pausade direkt.
-Det är Amanda, vi gömmer oss!
Evelina skrattade åt mig precis som om jag var en treåring. Jag satte mig ner på golvet bakom köks-ön vi hade i köket och drog ner Evelina.

-Hej! Ropade Amanda och Evelina började skratta.
-Tyst med dig, sa jag och satte min hand framför hennes mun.
-Evelina! Sophie! Jag vet att ni är här!
Jag kunde själv inte hålla mig för skratt. Vi båda började skratta och Amanda kom fram till oss.
-Vad gör ni här?
-Städar golvet, sa Evelina och alla tre började skratta.

Vi reste oss från golvet och satte oss vid köksbordet.
-Hur var kvällen då? Frågade jag och log mot Amanda.
-Superbra, ska jag berätta?
-Ja, allt! Sa Evelina
-Varenda detalj, la jag till och hon flinade mot oss.
_____________________________________________________________________________________
Del 37!
Tack för era fina kommentarer, fortsätt så!
Tänkte tidsinställa delen tills imorgon, men nu hoppas vi att Izabella blev glad, för du satt och väntade! :')
/Angelica & Johanna


2011-07-26
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 36

Han nickade och sen gick han. Mitt leende försvann när jag hörde hur dörren stängdes efter han. Han var nog den enda som kunde se mig le just nu och jag var glad att han lyckades. Men jag hade Sophie i mina tankar hela tiden. Kommer hon någon gång förlåta mig
_____________________________________________________________________________________

Jag la kvar i min säng. Jag orkade inte göra något. Jag kändes mig så tom utan Sophie, jag älskade henne riktigt mycket. Jag tänkte efter vad jag skulle säga till mina föräldrar. Om jag inte säger någonting kommer de undra varför Sophie aldrig kommer hit och då måste jag stå ut med att höra hennes namn. Det skulle jag inte klara, det gjorde ont av att bara tänka på henne. Att behöva höra hennes namn om och om igen skulle bara bli jobbigt. Och tanken av att jag inte längre kunde kalla henne min gjorde inte något bättre. Men jag ville inte berätta allt, de skulle ändå inte förstå.

Sophies perspektiv

Jag kan inte riktigt förstå hur Harry, han som jag älskar mest i hela världen och den jag litade på allra mest kunde göra något såhär mot mig. Att en kille kan göra en såhär ledsen att man ligger i sängen och kan inte göra något annat än att gråta och som tur var ingen hemma när jag kom från Harry. Ärligt talat visste jag inte var Amanda eller Evelina hade tagit vägen, men just nu orkade jag inte bry mig om det eftersom jag helst ville vara själv.

Efter ett tag tänkte jag att det kanske var bäst för mig att gå och ta en dusch, man kanske kunde skölja bort alla känslorna med vatten. Eller det kanske bara gjorde så jag såg lite piggare ut. Så jag reste mig upp från sängen och gick in i badrummet. Jag startade duschen och hoppade in. Tankarna fortsatte att snurra i mitt huvud.

När jag hade klätt på mig efter duschen gick jag ner till köket för att ta något att äta. Det fick bli lite fil med flingor.
Jag satt där och åt men det gick riktigt trögt, jag hade ingen aptit. Plötsligt hörde jag att två stycken kom skrattandes in genom dörren, det var ju såklart Amanda och Evelina.

-Heeej Sophie! Hur är det!? Frågade Evelina med glad röst.
-Hej, det är bra bara, svarade jag och petade med skeden i filen.

-Men vad ska vi hitta på då? Frågade Amanda.
-Du kanske ska börja med att göra dig klar eftersom klockan är lite över fem och Niall kommer klockan sju, så hoppa in i duschen nu. Vi hjälper dig med sminket och håret sen! Svarade Evelina och verkade väldigt ivrig.
-Okej, ska bli! Sa Amanda och skuttade mot badrummet.

När Amanda hade gått in i badrummet satte sig Evelina ner på stolen mitt emot mig och frågade,
-Vad är det som hänt Sophie?
-Inget särskilt, varför undrar du? Sa jag och kollade ner i bordet.
-Sophie, jag ser att det är något. Du brukar aldrig vara på sånt här humör, du brukar alltid le och jag kan se i dina ögon att du är ledsen över något.
-Okej det är något. Men är det okej om vi pratar om det när Amanda har kommit iväg för annars säger hon bara att hon ska stanna hemma.
-Det är okej, men vill du att vi ska ta hit killarna ikväll? Frågade Evelina.
-Nej, jag vill vara själv med dig. Jag vill inte vara med dom för tillfället, svarade jag och kollade ner mot bordet.
-Men det är Harry va? Frågade Evelina osäkert och kollade på mig.
-Ja, sa jag samtidigt som jag nickade och inte långt därefter kom en tår nerför min kind.
-Gumman, gråt inte nu. Vänta tills Amanda har kommit iväg. Gå in på andra toaletten och skölj ansiktet så ska jag få dig på roligare tankar sen.

Jag reste mig och gick mot toaletten. Jag startade kranen och kollade mig i spegeln och såg tårarna som rann nerför mina kinder, jag kände även att näsan började rinna lite så jag tog lite papper och snöt mig. Sedan sköljde jag av mig i ansiktet.

-Let's go girls! Sa jag när jag kom ut från toaletten och fejkade ett leende. Både Amanda och Evelina började att skratta.

Vi gick upp på mitt rum och började att fixa Amanda. Vi började med sminket som fick bli naturligt med puder, mascara, en ljusrosa läppglans och en ljusbrun ögonskugga som gav perfekt kontrast till hennes blåa ögon.
Vi fönade håret så det bara var lite fuktigt, sedan tog vi tag i locktången och gjorde några lockar. Den långa luggen satt vi upp fint med hjälp av en klämma.

-Tadaa! Du kan få titta i spegeln nu! Sa jag och pekade mot spegeln samtidigt som Amanda gick dit.
-Tack så mycket, för en gångs skull gillar jag mitt ansikte och mitt hår.

-Varsågod! Kläderna ligger framme på sängen så det är bara att byta om! Sa Evelina.

Amanda gick mot sängen och tog tag i kläderna, gick iväg för att byta om.
När hon kom tillbaka hade hon ett stort leende på läpparna och såg jättefin ut. Plötsligt hörde vi någon som knackade på dörren.

-Amanda! Du kan öppna, jag tror det är Niall! Sa jag och Amanda gick ner. Jag och Evelina följde efter men vi stannade halvvägs i trappan.
-Heej! Vad fin du är, sa Niall och kramade om Amanda.
-Heej! Tack detsamma, svarade hon och log.

När det hade gått gick vi upp på mitt rum igen och jag kom och tänka på Harry igen. Han hade jag ju nästan glömt bort dessa två timmar men jag skulle ju berätta för Evelina vad som hade hänt. Vi gick och satte oss i min säng för att prata.

-Sophie, vad är det som hänt mellan dig och Harry? Du verkar så deppig. Sa Evelina med en mjuk röst.
-Jag gjorde slut, svarade jag och tårarna började rinna. Evelina kom närmre och kramade om mig.
-Men gumman då. Varför? Ni var ju så lyckliga. Sa Evelina och såg lite ledsen ut.
-Jag kan inte vara tillsammans med någon som ljuger för mig, med någon jag inte litar på, någon som är med andra tjejer så fort man inte är i närheten.
-Men va? Har Harry varit otrogen mot dig? Frågade hon förvånat och när hon sa Harry kändes det som det högg till i hjärtat.
-Ja typ, jag såg ett sms på hans mobil från någon som hette Madison, hon skrev typ att hon saknade hans varma famn, hans underbara doft och hans närhet. Hon skrev även puss och han ljög för mig. Eftersom när han frågade varför jag grät så frågade jag om namnet Madison sa han något, men han såg ut som ett frågetecken och sa typ att han inte visste vem det var så ja, det är över nu, sa jag och det tog ett tag för mig att berätta allt det eftersom jag grät så mycket att jag snart inte visste vad jag skulle ta mig till.
_____________________________________________________________________________________

Del 36, lite sent, som vanligt! ;)
Tack för kommentarerna på förra (& alla andra) delen/delarna... fortsätter ni kommentera så bra, så kommer uppdatering bli bättre.
Förresten, nu har vi båda två bytat till blogg.se på våra privata bloggar, så kolla in och lämna en kommentar där också, http://malmgrenfoto.blogg.se & http://angelicafoto.blogg.se :)
/Angelica & Johanna


2011-07-25
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 35

Anne gick ut från rummet igen och jag ryckte i Harry.
-Gå upp nu så vi kan hitta på något! 
Han reste sig efter 1 minut och gick in i badrummet. Jag kom och tänka på bilden jag twittrat, jag kände mig lite taskig men jag skrattade åt tanken. Jag tog upp hans mobil och såg att han hade ett nytt sms, från Madison. ”Hej, jag saknar..” var det enda jag såg. Jag la ifrån mig mobilen och fick en konstig känsla i magen.

_____________________________________________________________________________________

Under resten av tiden som Harry var och duschade kunde jag bara tänkta på sms:et från hon Madison, vem var hon? Jag ville så gärna ta upp mobilen igen men jag kände mig lite taskig om jag gjorde det. Men efter lite beslut ångest bestämde jag mig för att ta upp mobilen och läsa fortsättningen på sms:et, jag tänkte att han inte borde ha något att dölja för mig.
När jag läste sms:et kände jag hur jag började att bli blöt i ögonen. Jag läste det om och om igen och kunde inte fatta det riktig, ”Hej, jag saknar dig, jag saknar dina varma kramar och din underbara doft. Önskar att du var här bredvid mig nu, bara du och jag. Hoppas vi ses snart. Puss <3”
Ju fler gånger jag läste det började jag gråta mer och mer. Tillslut orkade jag inte mer så jag slängde hans mobil på sängen och sprang mot dörröppningen men längre hann jag inte förrän jag sprang in Harry, han som jag helst inte ville prata med just nu.
Jag kollade upp mot hans ansikte och möttes av en orolig blick.

-Men vad har hänt gumman? Frågade han och kramade om mig men jag drog mig ur hans grepp.
-Det borde du fan veta själv! Jag trodde absolut inte så här om dig! Skrek jag med tårar som rann nerför min kinder,
-Va, vad menar du? Sa Harry och såg förvånad ut.
-Säger namnet Madison dig något kanske?
-Nej, inte vad jag vet.
-Skit i det då, du ska bara veta att det är slut mellan oss för jag orkar inte ha en pojkvän som inte kan vara ärlig, jag trodde inte såhär om dig! Skrek jag och sprang ut gråtandes.

Harrys perspektiv

När hon sa den sista meningen, kunde jag inte hålla tårarna inne längre. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Så jag slängde mig på sängen och tryckte kudden mot ansiktet och bara grät. Efter ett litet tag märkte jag att min mobil vibrerade, jag kollade och såg att det var Louis som ringde. Jag tänkte lite innan jag svarade att om jag skulle kunna prata med nu så var den enda Louis jag kunde prata med.

-Heeej Harry! Vad händer!? Sa han och lät jätteglad.
-Hej, mitt liv blev precis förstört, svarade jag och kunde inte hålla tårarna inne.
-Men vad har hänt? Frågade han och lät helt plötsligt väldig orolig.
-Sophie...slut, snyftade jag fram.
-Men vad säger du Harry!? Jag kommer på direkten, svarade Louis och la på innan jag hann svara.

När Louis hade lagt på gick jag in och kollade på mina sms och till min förvåning var min och Madisons konversation uppe, alltså var det henne jag fått ett sms ifrån senast. Jag läste sms:et ”Hej, jag saknar dig, jag saknar dina varma kramar och din underbara doft. Önskar att du var här bredvid mig nu, bara du och jag. Hoppas vi ses snart. Puss <3”. Jag blev väldigt förvånad men samtidigt väldigt ledsen och extremt arg på mig själv eftersom jag kom på vad Sophie menade när hon pratade om Madison.
Jag låg i sängen och tänkte på varför jag egentligen började umgås med Madison när jag var i Los Angeles och hur jag kunde svika den tjejen jag älskar av hela mitt hjärta och betyder mer för mig än vad någon annan gör, alltså Sophie.

Efter ett litet tag hörde jag hur det plingade på ytterdörren men jag orkade verkligen inte att gå och öppna så jag brydde mig inte om det och låg kvar i sängen samtidigt som mina tårar blev fler och fler. Plötsligt hör jag att någon kommer inte på mitt rum, jag vänder mig snabbt om och ser att Louis står i dörröppningen, Den hemska dörröppningen där Sophie gjorde slut. När jag tänkte på att hon inte var min längre kändes det som något högg till i hjärtat.

-Varför är jag en sån idiot? Mumlade jag för mig själv men tillräckligt högt för att Louis skulle höra mig.
-Du är inte någon idiot Harry, alla gör sina misstag, svarade Louis med en lugn röst.
-Men vad ska jag ta mig till? Jag älskar henne verkligen, sa jag och grät ännu mer.
-Jag vet inte riktigt, men får jag fråga vad som har hänt egentligen? Frågade Louis med en osäker röst.
-Hon såg detta, sa jag samtidigt som jag tog fram mobilen och visade sms:et jag hade fått av Madison.
-Oj, det var inte bra jag förstår nog varför Sophie gjorde som hon gjorde.
-Va!? Håller du med Sophie nu!? Jag gillar inte ens Madison på det sättet, jag var bara med henne för jag saknade Sophie så sjukt mycket och helt ärlig vet jag inte. Den enda jag vill vara hos nu är Sophie, jag vill bara säga förlåt och kalla henne för min.
-Men varför ringer du inte och förklarar?
-Har inte tänkt på det, svarade jag och ryckte på axlarna.

Jag tog upp mobilen och letade upp Sophie i kontaktlistan, sedan tryckte jag på ring.

Sophies perspektiv

Jag hörde hur telefonen ringde och utan att titta på skärmen så svarade jag. Det var Harry, han jag bara ville glömma för tillfället men ändå älskade så sjukt mycket.

-Sophie, förlåt, snälla låt mig förklara! Sa hans snabbt samtidigt som jag hörde hur han grät.

-Nej, snälla låt mig va! Jag vill inte ha något med dig att göra, svarade jag och la på meddetsamma. Jag kände hur det högg till i hjärtat när jag sa det, men han hade svikit mig så jag skulle inte vara lätt att få tillbaka. Orden han sagt när jag la där bredvid honom i hans säng betydde inte något längre. När han hade sagt orden var jag lika glad som ett barn på julafton och jag fick fjärilar i hela magen. Jag blev som kär på nytt varje gång men nu ville jag inte höra hans röst. Orden ekade i mina öron men jag kunde inte tro på det han hade sagt. Klockan var två och ingen var hemma. Jag tyckte bara det var skönt att vara här ensam, men samtidigt ville jag snacka med någon. Jag undrade vad de andra hittade på men jag slog bort tanken. Jag ville inte ringa och be någon komma hit. Jag ville inte förstöra för Amanda och Evelina. Och Amanda skulle ju ut med Niall ikväll, nej, jag kunde inte bara ringa och be dom komma hit. Mobilen vibrerade och det var ett nytt sms, från Harry. ”Sophie, inget är som du tror, om du bara låter mig förklara!”. Jag tryckte på radera och la mobilen ifrån mig. Jag orkade inte med honom. Jag såg sms:et som Madison skickat framför mig hela tiden och jag kunde inte undvika att låta tårarna rinna. Jag vände på huvudet och blundade.

-Sophie, varför ligger du är helt ensam?
Jag vaknade hastigt till, men jag ville inte vända mig om. Mina ögon var röda och jag såg säkert helt förstörd ut. Vad skulle jag säga? Att Harry var tvungen att göra något annat?
-Skulle du inte vara med Harry?
Det högg till i hjärtat när jag hörde hans namn, men de visste inte. Amanda och Evelina satte sig på sängkanten och skakade försiktigt på mig.
-Hallå? Lever du? Sa Evelina och jag kunde inte låta bli att le lite smått.
-Mm, sa jag tyst
-Men var är Harry?
-Han skulle iväg och göra något, så jag gick hem! Ljög jag, jag orkade inte berätta allt just nu. Det kändes som jag skulle förstöra allt för Amanda ikväll och det var det sista jag ville.
-Vill du hitta på något nu då?
-Men ska ni inte va med de andra?
Jag hoppades lite på att de skulle säga ja och gå, men samtidigt inte. Jag behövde mina vänner hos mig, men jag tänkte inte berätta, inte än.
-Nej, inte nu... vi hade tänkt att träffas ikväll och du få såklart vara med!
-Nej, ni kan va själva, jag mår inte så bra! Sa jag, det var både sanning och falsk. Inombords skrek jag att jag mer än allt ville spendera kvällen med mina vänner, men samtidigt inte. Jag ville inte se eller höra Harry. Och jag mådde inte så bra heller.
-Ska inte du med, så stannar jag här med dig! Sa Evelina och jag log för mig själv.
-Förlåt, jag hade också kunnat stanna..
-Amanda, du och Niall ska ju ut? Du skulle bara våga säga nej till honom, han gillar dig! Sa jag innan hon han prata klart. Jag hörde på mig själv att min röst lät annorlunda och även dem hörde det.
-Sophie, har du gråtit?
Jag kunde bara inte berätta. Inte nu.
-Ehm, jag somnade här, så jag drömde något skit läskigt, jag skrattade till och vände på mig.
-Haha, så gullig du är! Du ser helt förstörd ut ju! Vad drömde du?
Det var just var jag var. Helt förstörd. Jag ville så gärna berätta sanningen men istället hittade jag på lite och berättade min dröm. Den var inte så trovärdig så tur att det var en dröm jag skulle hitta på och inte något annat.

Harrys perspektiv

-Louis, hon kommer aldrig låta mig förklara! Sa jag och snyftade till. Jag kände mig som en treåring där jag la i min säng och grät. Men ingen kunde förstå hur ledsen jag var. Jag älskade Sophie och inget kunde bli så bra utan henne.
-Harry, lugn! Du måste förstå att hon är upprörd, prova att ringa henne imorgon eller något... jag vet att du älskar henne och hon älskar dig innerst inne, du har egentligen inte gjort något fel, om hon bara låter dig förklara kommer allt säkert bli bra igen!
-Nej, inget kommer bli bra! Ingenting! Skrek jag och sedan vände jag på huvudet och tryckte ner det i kudden.
-Harry, kom igen! Du älskar tjejen, ge inte upp!
-Jag ska inte ge upp, men just nu känns allt så meningslöst!
-Jag förstår dig, om jag kunde hjälpt dig så skulle jag gjort det, men...
-Jag vet, tack! Du är en bra vän, tro mig!
-Jag måste gå, men kom igen, visa mig ett leende!
Jag log svagt och han boxa till mig på armen.
-Harry, kom igen!
Jag reste mig upp och brottade ner han i min säng och han bara skrattade.
-Ger du dig? Sa jag ganska högt
-Jaja...
-Även om jag är yngst, så klår jag dig!
Han skrattade åt mig och sedan gick han ut ur rummet.
-Hejdå, vi ses!
-Hejdå och tack!
Han nickade och sen gick han. Mitt leende försvann när jag hörde hur dörren stängdes efter han. Han var nog den enda som kunde se mig le just nu och jag var glad att han lyckades. Men jag hade Sophie i mina tankar hela tiden. Kommer hon någon gång förlåta mig?
_____________________________________________________________________________________

Del 35, lite drama! Det vill ni väll ha?
Vad tror ni? Kommer Sophie låta honom förklara? Kommer hon berätta för Amanda och Evelina? Eller har ni några idéer? Kommentera.
Kommenterar ni mycket kan ni få en till del idag!
/Angelica & Johanna.

2011-07-23
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 34

Jag såg även att jag hade fått ett sms, av Liam.
”Du, jag måste snacka med dig. Har du tid att träffas imorgon?” stod det på skärmen. Varför ville han snacka med mig? Hade det hänt något? ”Ehm, ja visst... bara vi eller?” Skrev jag och la sedan ifrån mig mobilen. Jag vände på huvudet och somnade snabbt.

_____________________________________________________________________________________

När jag vaknade nästa morgon såg jag att jag hade fått ett sms av Liam. Jag kollade ner på madrasserna där Evelina och Amanda sov. Jag tog upp mobilen och tryckte fram sms:et. ”Skitsamma, det var inget!” stod det och jag skrev ett snabbt ”Okej!” och la tillbaka mobilen. Ja la mig ner i sängen igen och hörde då att Amandas mobil vibrerade. Ett nytt sms, från Niall såg jag och jag väckte Amanda.
-Amanda, du har ett nytt sms! Sa jag och höll fram mobilen.
Hon mumlade något jag inte kunde höra så jag fortsatte.
-Det är från Niall!
Precis i den sekunden när jag hade sagt det vaknade hon hastigt upp och jag skrattade åt henne.
-Har du läst?
-Haha nej, här har du!
Hon log och tog mobilen från min hand.

Amandas perspektiv


Jag låste upp mobilen och skärmen lyste starkt och jag fick blinka med mina trötta ögon. ”Hej sötnos, hoppas jag inte väckte dig... vill du gå ut och äta med mig ikväll? Bara vi?”. Jag log stort för mg själv och det märktes nog.
-Vad skrev han? Utbrast Sophie och då vaknade Evelina.
-Oj, förlåt Evelina... men Amanda har säkert fått ett gulligt sms av Niall, du skulle sett hur stort hon log! Sa Sophie och båda kollade på mig.
-Vad skrev han då? Sa Evelina och båda satte sig på min madrass.
Jag tryckte upp sms:et igen och höll fram den framför deras ögon. De lutade sig fram och några sekunder senare utbrast de
-Aww, vad gullig! Sa de i kör och jag log mot dem. Jag tog tillbaka mobilen och började skriva. ”Hej! Ja, gärna! … Vilken tid och var?” Jag tryckte på skicka och några minuter senare fick jag ett svar. ”Det kommer en taxi och hämtar upp dig klockan 7, var klar då!”. Jag skrev snabbt ”Jag är klar då, och jag längtar!” och skickade iväg.

Jag la ifrån mig mobilen och fråga oroligt,
-Men vad ska jag ha på mig!?
-Ha något bekvämt men ändå fint, svarade Evelina och log precis som om hon tyckte att hon var världens smartaste människa.
-Jag vet vad du kan ha, utbrast Sophie med glädje i rösten samtidigt som hon gick mot sin garderob.
Efter en liten stund kom Sophie tillbaka med en ljusblå och vit randig midjekjol med svart resår högst upp.
-Du kan ha denna kjolen och ett vitt linne!
-Får jag låna det?
-Ja, såklart!
-Åhh, tack!

Vi gick ner i köket för att äta frukost och jag kände själv hur glad jag var. Jag gillade verkligen Niall. Inte bara som vän. Han var verkligen en bra kille. Men samtidigt visste jag att jag skulle åka här ifrån på lördag och förmodligen skulle jag inte få träffa dom igen. I alla fall inte på väldigt länge.

Sophies perspektiv


Vi satt nere i köket och åt frukost. Jag tog en tugga av min macka och drack lite ur mitt glas med juice. Jag hörde något ljud från mitt rum och jag kollade på de andra.
-Är inte det din mobil? Frågade Amanda.
Jag nickade, reste på mig och gick sedan upp för trappan och in på mitt rum.

-Hej!
-Hej gumman, väckte jag dig?
Jag log direkt när jag hörde Harrys röst och svarade,
-Nej, vi håller på att äta frukost!
-Aha, okej! Vad ska ni göra sen?
-Jag vet inte... har du hört att Niall och Amanda ska ut och äta ikväll?
-Ska dom? Så gulligt!
-Haha, jag vet! Har du lust att träffas idag då? Bara vi?
-Men Evelina och Amanda då?
-Jaja, dom klarar sig!
Jag hörde hur Harry skrattade till och jag log.
-Ja, visst! Du kan komma hit när du vill!
-Okej, jag kommer när jag är klar!
-Bra, vi ses! Puss!
Han la på innan jag hann svara. Jag stängde av och gick sedan ner igen.

-Ehm, Harry och jag hade tänkt att träffas lite idag, själva.. gör det något för er?
-Nej, såklart inte! Men kan vi vara här ändå?
-Ja, ni bor ju här nu! Sa jag och log mot dem.
-Jag vet inte när jag kommer hem, men jag kommer hem innan 7... jag vill se hur snygg du kommer vara ikväll, sa jag och kollade på Amanda.
-Haha, okej!

Vi dukade av från bordet och sedan gick vi upp för trappan. Jag gick in u duschen medan de andra gick in på mitt rum. Jag tog en snabb dusch och tog sedan på mig ett par svarta tights, ett vitt linne och en tröja. Jag kollade ut genom fönstret och såg att det regnade. Jag gick in på mitt rum och letade snabbt upp en svart vanlig kofta och tog den på mig.
-Kan jag gå och duscha? Frågade Evelina och jag nickade mot henne.
Hon gick till badrummet och jag satte mg på sängkanten bredvid Amanda. Hon hade datorn i knäet och var inne på twitter.
-Kolla vad Niall skrev! Sa hon och vände datorn mot mig.
”I'm a happy boy right now, and this day will be great! And girl, you are beautiful!”
-Aww, vad gulligt av honom!
-Jag vet! Sa hon tyst och jag flinade åt henne.
Jag blev glad av att se hon såhär. Hon var så glad och man märkte att hon gillade Niall.
-En Amanda som gått och blivit kär! Sa jag för att retas och hon blev röd i ansiktet
-Du ska inte säga något, du är minst lika kär!
Vi båda började skratta och jag log. Jag hade inga bättre vänner än Amanda och Evelina.

-Jag går nu! Ropade jag från hallen och både Amanda och Evelina kom ner från trappan.
-Okej, vi ses!
Jag gav dem varsin kram och gick sedan ut. Det regnade lite fortfarande så jag tog upp mitt ljusrosa paraply och började gå mot Harrys hus.

Några sekunder efter att jag knackat på dörren öppnades den utav Anne, hans mamma.
-Hej... du är ju helt blöt! Kom in!
-Hej! Nej, det är inte så farligt, sa jag. Jag drog ner paraplyet och gick sedan innanför dörren.
-Är inte Harry vaken? Sa jag och tog av min jacka
-Nej, jag tror inte det, han har nog somnat om!
-Jaha, hoppas han inte har något emot att jag väcker honom då!
Anne skrattade åt mig och jag gick upp på Harrys rum.

Jag gick fram tills hans säng och satte mig på kanten. Jag kollade på han och han var så söt där han låg och sov. Jag tog upp han Iphone som la bredvid sängen och tog ett foto. Jag tryckte på twitter appen och till min förvåning var han inloggad. Jag laddade upp bilden och skrev ”Harry is sleeping, should I wake him up?”. Jag tryckte på Ladda upp och inte många sekunder senare hade många svarat.

-Harry, vakna nu!
Han vred på sig och mumlade något som jag inte kunde höra. Jag ställde mig upp och drog av honom täcket.
-Det är kallt, ge mig mitt täcke mamma! Sa han högt och vände sig igen och öppnade ögonen.
Jag stod där och skrattade åt honom och han bara gav mig en ond blick.
-Godmorgon... du sa att jag fick komma när jag ville!
-Mm, men inte att du fick väcka mig!
-Haha, vill du ha tillbaka ditt täcke?
-Ja! Du kan få krypa ner här om du vill! Sa han och log ett litet leende mot mig.
Jag kunde inte motstå att få krya ner bredvid Harry.
Jag slängde täcket på honom och satte mig bredvid honom. Han satte sig upp och la sin arm runt mig. Han satt där i bara kalsonger och jag kunde inte låta bli att kolla på hans mage. Jag lutade mig mot honom och la mig med huvudet på hans bröstkorg. Jag hörde hans hjärtslag och jag log för mig själv. Jag var så lycklig att kalla Harry min.
-Du hör hur mitt hjärta slår va?
Jag nickade försiktigt och han fortsatte,
-Det är för dig det slår, jag älskar dig! Sa han ganska tyst, men ändå så jag kunde höra hans ord. Han pussade mig lätt i huvudet och jag kollade upp. Han närmade sig mig och han gav mig en kyss. Lika perfekt som vanligt och jag log.
-Jag älskar dig också!

Efter en halvtimme vaknade jag till av att dörren öppnades utav Anne. Hon skrattade till när hon såg oss och jag log.
-Ja, jag väckte han men vi somnade båda, sa jag innan hon sa något och hon log.
-Haha, upp med er nu! Hon gick in i rummet och drog av täcket.
Harry vaknade till och såg lite sur ut. Vi skrattade åt honom och han vände sig om.
-Harry, gå upp nu! Klockan är snart 1!
-Mm, jag ska!
Anne gick ut från rummet igen och jag ryckte i Harry.
-Gå upp nu så vi kan hitta på något!
Han reste sig efter 1 minut och gick in i badrummet. Jag kom och tänka på bilden jag twittrat, jag kände mig lite taskig men jag skrattade åt tanken. Jag tog upp hans mobil och såg att han hade ett nytt sms, från Madison. ”Hej, jag saknar..” var det enda jag såg. Jag la ifrån mig mobilen och fick en konstig känsla i magen.
_____________________________________________________________________________________
Del 34, vad tycker ni?
Innan var ni jätte duktiga på att kommentera, men nu? VAS HAPPENIN? ;)
Glöm inte att vi gärna tar emot idéer & tips på vad som kan hända, och har ni frågor, ställ dom i blogresponse för snabbt svar! 
/Angelica & Johanna


2011-07-22
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 33

Jag kollade på Harry som satt där helt tyst. Men efter någon minut började han prata.
-Jag vet, förlåt. Men jag trodde du var glad när jag kom hem, du sa att du skulle komma och möta mig.
-Så det är därför du ha varit sur? Sa jag och reste på mig
-Sophie, stanna!
Jag stannade upp och kollade på han.

____________________________________________________________________________________

-Vad? Sa jag lite irriterat
-Kan vi inte sätta oss ner och snacka?
-Om vad?
-Jag vill inte att vi ska bråka! Sätt dig ner!
Vi båda hade hög röst och jag kände hur mina ögon blev tårfyllda. Jag ville inte heller bråka. Jag satte mig försiktigt ner bredvid honom och han kollade på mig. Jag tittade ner i marken och han började prata.
-Förlåt... jag är en idiot. Du förtjänar en bättre pojkvän...
-Harry, tyst! Sa jag snabbt och kollade på honom och fortsatte
-Jag bara undrar varför du är så sur? Sa jag och nu var det han som kollade ner i marken.
-Jag bara blev så ledsen, att du inte stod där på flygplatsen när vi kom!
Jag skrattade till och han kollade på mig.
-Vad? Jag hade saknat..
-Nej, jag skrattade inte åt dig, jag skrattade åt gubbjäveln!
Han kollade upp på mig och såg lite frågande ut.

-Vilken gubbjävel?
-Han som sa åt mig, Evelina och Amanda att vi inte fick gå dit väskorna kom för att ni skulle komma!
Han kollade på mig och jag skrattade ännu lite mer åt tanken.
-Men du kunde ju sagt att du var min, min flickvän!
Vi båda log mot varandra, det kändes så bra när han sa det, att jag var hans.
-Tror du inte jag gjorde det?
Han sa inget så jag fortsatte.
-Han vägrade låta oss gå in där... fast efter vi hade varit framme och sagt hej inför alla fansen, kom han fram till oss och sa förlåt!
Han nickade och kollade ner i marken.
-Vad är det?
Jag la min hand på hans rygg.
-Förlåt igen, men jag visste inte... allt är mitt fel att vi sitter här och har förstört hela kvällen för Sarah! Sa han och kollade upp.
-Jag vet... jag skulle ha berättat, men du verkade inte vara på humör för att prata med mig! Men, kom! Vi går in till de andra och gör något roligt! Sa jag och var på väg att resa mig när Harry stoppade mig.
-Vänta, sätt dig!
Han kollade på mig med hans fina ögon och han log sitt söta leende mot mig. Han böjde sig sakta framåt och gav mig en perfekt kyss.
-Förlåt! Sa han och jag kramade om honom.
-Jag älskar dig, viskade jag i hans öra och då pussade han mig på kinden.
-Jag älskar dig också!
Vi reste oss och gick in till de andra.

Alla satt i soffan när vi kom in och blev tysta när de hörde våra fotsteg. Vi ställde oss framför TV:en och en lång tystnad uppstod.
-Vad ska vi hitta på? Sa Harry plötsligt och alla ryckte på axlarna.
-Varför är alla helt tysta? Det är in likt någon av er! Kom igen, prata! Sa jag och Evelina började skratta till.
-Ska vi kolla på en film till? En komedi?
-Det låter bra! Utbrast Liam och jag letade upp en film.

Efter filmen hade klockan hunnit bli halv 11 och killarna var väldigt trötta.
-Jag tror jag ska hem nu, sa Louis och de andra nickade instämmande.
-Okej!
Jag, Evelina, Sarah och Amanda gick efter killarna till ytterdörren, de tog på sina skor.
-Hejdå tjejer, det var kul att träffa er igen! Sa Niall och gav oss alla varsin kram. Louis, Harry, Zayn och Liam gjorde detsamma, fast Harry tog mig till sist.
Han drog in mig i en varm kram och jag kramade om honom, hårt.
-Förlåt för allt, viskade han i mitt öra.
Jag visste inte vad jag skulle svara så jag stod bara kvar där och höll om honom. Han var min. Jag log åt tanken och sedan släppte han taget om mig och kollade på mig. Han pussade mig försiktigt på min läppar och jag log mot honom.
-Hejdå, vi ses!
Jag nickade och sedan gick de alla ut genom dörren.

Vi gick in till TV:en och började plocka ut skålarna och glasen vi använde. Jag kände mig taskig mot Sarah, det kändes som vi hade förstört kvällen. Men jag var glad att vi hade snackat om det, bara jag och han.

-Sarah, kom! Ropade jag från köket och hon kom bara några sekunder senare.
-Vad har hänt? Sa hon så fort hon kom in i köket och jag skratta åt henne.
-Inget, jag vill bara säga dig en sak, sa jag och hon kollade på mig
-Prata på! Sa hon och log
-Jag vill bara säga förlåt...
-För vad?
-Det kändes som jag och Harry förstörde hela kvällen... men jag var tvungen att prata med honom!
-Nej, känn inte så! Kvällen har varit hur bra som helst!
-Helt säker?
-Ja!
Jag log mot henne och sedan gick vi och satte oss i soffan där de andra satt.

-Tack tjejer för de ni gjorde! Ni vet inte hur glad jag blev! Sa Sarah och log stor mot oss.
-Ja, vi ville göra dig glad... vi tyckte så hemskt synd om dig när du berättade om dina föräldrar. Även om inget kan ersätta dem, så hoppas vi att du blev glad! Sa Amanda och vi andra två nickade instämmande.
-Åh, tack! Ni är verkligen snälla... ni vet inte hur mycket det betyder för mig att hitta nya vänner! Men jag måste också gå hem!
Vi reste på oss och gick mot dörren. Hon tog på sig sina ljusrosa converse och sin jeansjacka.
-Hejdå, och tack för allt! Hoppas vi ses snart igen!
-Hejdå, och såklart att vi måste träffas!
Vi gav henne varsin kram sedan gick hon ut och hoppade in i bilen som stod utanför och väntade på henne.

-Ska vi göra oss klara för att sova? Jag är faktiskt ganska trött, sa jag.
-Ja, det gör vi! Sa både Amanda och Evelina.

Vi gick upp och in i badrummet. Vi borstade tänderna, tog bort vårat smink och bytte om till pyjamas. Vi gick in på mitt rum och jag gick mot skrivbordet för att stänga av min datorn. Bredvid datorn låg lite papper, jag öppnade en låda och skulle lägga ner papperna när jag såg en gammal skolkatalog sen vi var små. Jag tog upp och kollade på framsidan. Slottsvångsskolan stod det med stora bokstäver och jag log för mig själv. Jag la snabbt ner papperna i lådan och stängde.
-Kolla vad jag hittade!
-Åhhh, vi måste kolla i den!
Jag nickade mot dem och satte mig sedan ner på Amandas madrass med båda bredvid mig.

Efter att vi kollat igenom alla bilderna och att vi skrattat massor kände vi oss väldigt trötta och jag la mig i min säng. Bara 5 minuter senare hade både Evelina och Amanda somnat. Jag tog upp min mobil och kollade klockan. 00.23 stod det. Jag såg även att jag hade fått ett sms, av Liam.
”Du, jag måste snacka med dig. Har du tid att träffas imorgon?” stod det på skärmen. Varför ville han snacka med mig? Hade det hänt något? ”Ehm, ja visst... bara vi eller?” Skrev jag och la sedan ifrån mig mobilen. Jag vände på huvudet och somnade snabbt.
____________________________________________________________________________________

Lite kortare del, men något iaf!
Det har varit lite dålig uppdatering, men nu är vi tillbaka!
Glöm inte att vi söker gästbloggare som kan skriva några delar under veckan vi är iväg (30/7-6/8), är du intresserad, så maila oss, onedirectionnovell@gmail.com
Lämna gärna en kommentar, vi blir glada av era kommenterar!
/Angelica och Johanna

2011-07-20
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 32

Sarahs perspektiv

Jag hoppade av bilen och stängde dörren. Jag såg att Sophies mamma stod i köket och hon vinkade till mig. Jag vinkade tillbaka och gick mot deras dörr. Jag knackade på dörren och handtaget trycktes ner.
____________________________________________________________________________________

Dörren öppnades sakta och jag möttes av 5 stora leende. Jag kunde inte fatta att jag stod framför killarna i One Direction.
-Hej, sa de alla i kör och jag bara stod där och log.
-Hej! Sa jag tyst, det var det enda jag fick fram och efter det gick de alla fram och gav mig varma kramar. Amanda, Evelina och Sophie stod lite bakom och log mot mig.
-Gjorde ni detta för mig?
-Ja!
-Men ni behövde inte!
-Nej, men vi ville!
Jag gav de en kram och tackade dem.

-Vi har beställt pizza, vem vill ha? Sa Sophie
-Jag! Utbrast Niall och ingen var förvånad. Vi skrattade åt honom och gick in i köket för att ta maten.

-Var det kul i LA? Frågade jag killarna till min egna förvåning att jag ens vågade
-Ja, fast man saknar alla här hemma såklart! Svarade Harry och jag log mot honom.

Harrys perspektiv

Jag tyckte det var kul att få träffa nya människor och Sarah verkade verkligen vara snäll. Jag kollade på Sophie som satt helt tyst. Jag ville inte säga något för hon verkade inte så glad. Jag ville inte förstöra kvällen för Sarah.

-Vad ska vi hitta på? Frågade Liam och vi andra ryckte på axlarna.
-Kan vi inte kolla på en film? Föreslog Amanda och jag nickade mot henne.
-En skräckfilm! Utbrast Louis
-Okej, sa Sophie och sedan gick vi in i TV rummet.

Jag satte i en film och satte mig sedan i soffan. Sophie var köket och fixade dricka.
-Vill ni ha popcorn och chips också? Ropade hon
-Ja, sa vi alla i kör och vi hörde hur hon började poppa popcorn.

Jag satt bredvid Sarah och när Sophie kom tillbaka var hon på väg att sätta sig bredvid mig men vände och satte sig mellan Evelina och Amanda. Jag ville egentligen att hon skulle sitta bredvid mig, men samtidigt inte. Jag satte mig tillrätta och vi startade filmen.

Sophies perspektiv

Jag ville egentligen resa på mig, gå fram till Harry och sätta mig hos han och ha hans armar runt mig. Men han verkade sur och jag ville inte att vi skulle bråka. Han hade knappt snackat med mig på hela dagen och inget kändes bra. Amanda satt bredvid Niall med hans armar om henne och Evelina satt med Zayns armar om henne. Jag tyckte det var kul att de gillade killarna, men jag visste att det skulle bli svårt när de var tvungna att åka hem. Jag kollade på Harry som satt där och såg ensam ut. Han verkade vara lite nere och det kändes precis som allt var mitt fel. Men det var ju han som var sur på mig.

Efter ett tag klarade jag inte av att sitta där längre, jag kunde inte koncentrera mig på filmen och det enda jag tänkte på var varför Harry var sur. Jag reste mig upp och alla kollade på mig.
-Ehm... jag kommer snart.. sa jag tyst och Liam pausade filmen.
-Nej, ni behöver inte pausa!
Harry kollade på mig och undvek att få ögonkontakt med honom. Jag gick ut i trädgården och satte mig i en stol. Jag orkade inte att Harry skulle vara sur, vad hade jag gjort?

Harrys perspektiv

Efter att Sophie gått pausade Liam filmen igen. 
-Men hon sa att vi inte behövde pausa! Sa jag med en irriterad röst
-Jag vet, men vad är det med henne? Sa Liam och jag ryckte på axlarna
-Jag vet inte...
-Kan du inte gå ut till henne?
-Hon vill nog vara ensam!
Jag ville egentligen gå ut och snacka med henne, men jag orkade inte snacka med henne just nu.
-Amanda och Evelina, ni kan väl gå ut och snacka?
-Nej, sa Amanda snabbt.
-Vi kollar på filmen nu!
-Okej, sa Liam och startade filmen.

Det var inte så mycket utav filmen kvar, så när den var slut satt Sophie fortfarnade där ute.
-Jag går ut till Sophie då, sa jag och reste på mig.
Jag kände hur jag hade allas blickar på mig och jag gick sakta mot dörren.

-Hej, sa jag försiktigt och Sophie kollade upp
-Hej!
-Får jag sätta mig?
-Gör du så!

Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Jag visste att jag hade varit lite sur mot henne men var det därför hon var såhär? Eller hade det hänt något?

-Vad är det som har hänt? Frågade jag försiktigt och hon kollade upp.
-Vad som hänt? Det kan ju du berätta, sa hon med lite högre ton och jag kollade frågande på henne
-Va?
Jag fattade ingenting och hon blev tyst.
-Har det hänt något?
-Nej, inte alls! Bara det att ens pojkvän totalt skiter i och snacka med mig.... annars har väl inget hänt! Sa hon.

Sophies perspektiv

Jag kollade på Harry som satt där helt tyst. Men efter någon minut började han prata.
-Jag vet, förlåt. Men jag trodde du var glad när jag kom hem, du sa att du skulle komma och möta mig.
-Så det är därför du ha varit sur? Sa jag och reste på mig
-Sophie, stanna!
Jag stannade upp och kollade på han.

____________________________________________________________________________________
Del 32! Lite kortare än vanligt, men just nu sitter vi båda på ett hotellrum i Göteborg och ska snart in till Liseberg!
Vad tycker ni om den nya designen? :)
/Angelica & Johanna

2011-07-18
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 31

När vi hade suttit där ett litet tag kom pappa in i köket.
-Pappa, kan du köra oss till flygplatsen? Frågade jag och log.
-Vad ska ni göra där? Frågade han och höjde på ögonbrynen.
-Vi ska möta killarna. De landar fem över ett så vi måste skynda oss, sa jag och log.
-Självklart kan jag köra er!
__________________________________________________________________________________

-Tack för skjutsen, sa jag snabbt och sedan gick vi ut ur bilen. Vi små sprang in mot flygplatsen och jag kollade på klockan.
-Klockan är kvart
i ett, sa jag och de kollade på mig
-Ska vi sätta oss på bänken där framme? Jag nickade och vi satte oss.

Klockan närmade sig fem över ett och det hade samlats en hel del tjejer en bit från oss. Mobilen vibrerade och jag tog snabbt upp den. ”Vi har landat, är där många fans?”. Jag kände hur glad jag blev, jag saknade de riktigt mycket. ”Vad bra! Här är ganska många, men där står vakter! ”
-Ska vi ställa oss vid bandet där väskorna kommer?
Evelina och Amanda nickade mot mig och vi gick.

-Stopp, ni får inte gå in dit!
Vi vände oss om och såg att det kom en ganska kraftig man bakom oss.
-Men jag är Harrys flickvän!
Mannen skrattade till och jag gav honom en konstig blick.
-Försök inte, ställ er vid alla de andra tjejerna, killarna kommer!
-Men... började jag
-Inga men, gå iväg!
Han kollade surt på oss men jag tänkte inte ge mig. Vad skulle jag säga?
-Jag väntar.. kan ni gå och ställa er vid de andra? Hans röst lät lite irriterad och jag skrattade till.
-Jag väntar på att få träffa min pojkvän, kan jag inte få det?
-Kom igen tjejen, jag är inte dum!
Han började putta på oss och vi blev tvungna att gå.
-Jävla gubbe! Sa Evelina när efter att han gått.
-Mm, svarade jag och såg samtidigt att killarna kom fram till bandet för ta sina väskor.
Jag såg att de alla killarna kollade sig runt och jag ville mest av allt springa fram och krama honom. Jag såg att han tog upp sin mobil och inte långt därefter fick jag ett sms, ”Var är du? Trodde du skulle stå här och ge mig minst en puss ;)”
De tog sina väskor och gick sedan mot oss där vi stod med massa fans. De skrek högre desto närmre de kom. Vi stod nästan längst bak och såg inte så mycket.
-Kom, vi tränger oss fram! Sa jag och tog tag i Amandas och Evelinas ena arm. När vi kom efter några puttar åt alla håll kollade jag på Harry som såg mig. Han log ett stort leende mot mig och jag gjorde detsamma. Jag släppte taget om deras armar och gick fram till Harry. Även om det stod en hel del fans runt om oss så brydde jag mig inte. Jag bara var så glad att få träffa dem.
-Heeeej! Sa Harry och drog in mig i en stor, varm kram.
-Hej, jag har saknar dig! Sa jag till honom och han pussade mig lätt på kinden. Sedan släppte han taget om mig och gav mig en perfekt kyss, som bara han kunde göra. Fansen stod bakom oss ganska tysta. Jag hörde hur några viskade ”Hon måste vara sååå lycklig!” och jag log. Jag var lycklig, jag hörde hemma hos Harry.

Evelinas perspektiv


När vi trängt oss igenom alla skrikande tjejer gick jag fram och kramade om killarna. Zayn gav mig en lite extra lång kram.
-Hej, är allt bra med dig? Sa han efter att han släppt taget om mig
-Ja, fast jag har saknat er! Själv?
-Det är bra, men vi har saknat er också!
Jag log smått åt honom och gick sedan fram för att ge Niall en kram.

-Ska vi sätta oss på bänken igen? Så kan vi vänta tills de flesta fansen har gått, sa Sophie och vi nickade. Sophie gick bort och sa till Louis och han nickade, sedan satte vi oss på bänken för att vänta.

Mannen som tidigare hade puttat bort oss gick emot oss. Vi kollade på honom och han stannade.
-Ursäkta mig för att jag stoppade er, men jag visste inte!
-Mm! Sa Sophie lite surt. Han gick iväg direkt och vi alla tre satt helt tysta
-Gubbjävel! Sa Sophie, en aning högt, och vi skrattade åt henne.

Vi satt kvar på bänken eftersom vi tyckte att alla fansen skulle få träffa dem. Visst ville vi också, men vi kunde ju nästan träffa de när vi ville.
-Allihopa! Det var jättekul att ni kom, men nu måste vi tyvärr vidare! Vi träffas kanske någon mer gång! Sa Liam högt och alla tjejerna suckade.
Det var inte så lätt att få iväg fansen med tillslut lyckades dem. De gick fram till oss och vi reste på oss.
Zayn gav mig ännu mer konstiga blickar. Han gav mig ännu en kram och jag erkände för mig själv, jag gillar honom. Men han hade en tjej och han var lycklig med henne. Så varför välja mig?

Sophies perspektiv

Killarna gick emot oss och jag reste mig för att möta Harry. Jag log stort mot honom men fick ett ganska svagt leende tillbaka. Jag brydde mig inte, istället kastade jag mig in i hans famn och kramade om honom. Jag andades in hans lukt och pussade han på kinden. Han kramade inte om mig sådär hårt som han brukar och jag kollade på honom.
-Vad är det? Sa jag med en låg och mjuk röst.
-Inget, är trött, sa han snabbt och jag pussade han på han läppar
Han gav mig ännu ett svagt leende. Han verkade inte bara trött, han verkade sur. Vi ställde oss vi de andra och snackade ett tag, sedan var killarna tvungna att åka.
-Vi ses senare, sa Louis och vi nickade. De gick ut mot bilen och åkte iväg.

Vi ringde pappa som kom och hämtade oss. När vi kom hem började vi med att fixa överraskningen för Sarah.
-Vilken tid skulle killarna komma ikväll då? Sa Evelina
-Vid 6 tiden kommer dom! Jag ringer till Sarah och frågar om hon vill komma hit vid sju, sa jag och tog fram min mobil. Jag letade igenom kontaktlistan och hittade tillslut hennes nummer.

-Hej!
-Hej Sarah, hur är det idag?
-Det är bra, själv?
-Det är bra... vi undrar om du vill komma hit ikväll vid sju tiden? Vi tänkte kolla på film och sådär!
-Ja, vad roligt! Såklart jag vill komma!
-Okej, då ses vi vid 7!
-Japp!

Min mobil vibrerade till och såklart var det från Harry. ”Ska vi komma vid 6?” stod det. Jag skrev ett snabbt ”Ja, det blir bra!” och tryckte på skicka. Jag kunde inte sluta tänka på varför han hade varit så sur mot mig. Jag hade inte gjort något, eller hade jag det?

-Sophie!
-Ja, vad?
-Ska vi äta här allihopa eller?
-Ja, vi kan beställa pizza... killarnas favorit!
De nickade mot mig och jag gick in på toaletten. Jag tog upp min mobil och började skiva ett sms till Harry. ”Varför är du så sur? Ville ju se ditt stora, söta leende när vi träffades, jag har saknat dig, riktigt mycket!” jag tänkte efter som jag skulle skicka det. Han hade ju sagt att han var trött, men jag förstod att de var något annat. Jag tryckte på skicka och gick sedan ut från toaletten. Jag vet inte varför jag hade gått in där ens, jag ville bara vara i fred. Men jag kunde inte sitta där hela dagen när två av mina bästa vänner satt inne på mitt rum.

-Så, vad ska vi hitta på tills ikväll?

-Kan vi inte packa ner lite fika i en korg och gå ut och ha picknick, sånt vi gjorde när vi var små? Föreslog Amanda.
Jag log mot henne och nickade.
-Det var en bra idé, sa jag och vi gick ner mot köket.

Vi stoppade ner saft, kakor, bullar och annat gott vi kunde hitta.
-Var ska ni? Frågade mamma när hon kom in i köket.
-Vi ska ha picknick, sa jag stolt och jag hörde hur roligt det lät.
-Det ni gjorde nästan varje dag när ni var små? Sa mamma och skrattade åt oss
Vi nickade och skrattade till.
-Jaja, ha så kul!

Vi gick iväg till en stor park och satte oss ner i gräset. Vi satt där i många timmar och snackade om allt möjlig. Jag var så glad att Evelina och Amanda var här, de fick mig alltid att skratta, även om jag tänkte på varför Harry var så sur.
-Vi kanske ska gå hemåt? Klockan är snart 5!
-Oj, redan? Haha!
Vi plockade ihop sakerna och gick hemåt. När vi kom hem tog vi alla varsin snabbt dusch och sedan fixa vi klart det sista.

Det knackade på dörren och jag gick ner för att öppna med Evelina och Amanda efter mig.
-Hej killar! Sa vi samtidigt och gav de alla varsin kram.
Harry gav mig en lite längre kram, men inte mycket.
Vi gick in och satte oss i soffan, som vi nästan alltid gör. Vi berättade för de hur vi hade tänkt att de skulle överraska Sarah och dem tyckte det var en bra idé.

Klockan närmade sig sju och vi alla satt i soffan och kollade på TV.
-Sarah kommer nu! Ropade mamma från köket och vi reste oss från soffan.

Sarahs perspektiv

Jag hoppade av bilen och stängde dörren. Jag såg att Sophies mamma stod i köket och hon vinkade till mig. Jag vinkade tillbaka och gick mot deras dörr. Jag knackade på dörren och handtaget trycktes ner.

__________________________________________________________________________________
Kommentera vad ni tycker!! :)
/Angelica & Johanna

update:
Nu har vi fått vår nya design, vad tycker ni?
Stort tack till justinbstories.blogg.se som gjort allt!
Vi ska försöka uppdatera med en ny del imorgon!

kan ni inte se den nya designen, tryck f5!

2011-07-16
Kategori/Novell: Övrigt

Nästa del på måndag!

vi hatar att göra dessa "extra" inläggen, haha!
Iaf, det kommer en ny del på måndag. Imorgon ska vi båda upp till Åhus beachhandboll (någon av er som läser som ska dit!?) och är hemma ganska sent tror vi. Men vi ska ge er en del på måndag, så om ni lämnar en kommentar med lite idéer, så kan det bli en lite längre del än vanligt!
Så, vad har ni för idéer? Kommentera!

2011-07-16
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 30

-Du, jag tror inte att hon utnyttjar oss! Sa Evelina plötsligt och jag kollade på henne.
-Nej, jag tycker så synd om henne!
-Ja, hon måste ha haft det jobbigt, hon förtjänar något stort!
-Jag vet! Utbrast Amanda och vi båda kollade på henne
-Vad? Sa vi samtidigt och hon log mot oss.
Del 30
-Vi låter henne träffa killarna!
-Ja, men de är ju inte hemma förrän på måndag?
-Nej, men jag har världens bästa plan!
Hon berättade allt, båda jag och Evelina tyckte det var en bra idé. Jag tog upp och ringde Harry.
-Hej, det hördes som han var nyvaken och jag log för mig själv. Jag hade inte alls tänkt på tidskillnaden och jag kom på att klockan var runt halv åtta i LA.
Harrys perspektiv
-Hej älskling!
Jag hörde Sophies röst och jag vaknade till.
-Hej gumman! Hur är det med dig och de andra?
Jag pratade ganska tyst för att inte väcka de andra.
-Jo, de är bra, fast vi saknar er såklart!
-Vi saknar er också… men vet du vad klockan är här egentligen?
Hon skrattade till.
-Haha, jag kom på det efter jag hade ringt. Men det var en sak jag skulle fråga dig, sa hon och fortsatte att prata.
Efter en halv timme la vi på och jag kände mig ganska trött. Liam hade vaknat men vi båda somnade om igen.
Evelinas perspektiv
-Ni hade mycket att prata om, sa jag till Sophie när hon lagt på
-Haha, ja! Men Harry tyckte det lät som en bra idé!
-Vad bra! Sa Amanda och jag nickade
Vi hoppade i poolen alla tre samtidigt och badade hela kvällen.
Jag vaknade mitt i natten av att Sophies mobil ringde, jag reste mig snabbt upp och kollade vem det var. Det stod Harry på skärmen så jag tog upp mobilen och svarade snabbt.
-Hej det är Evelina.
-Aa hej, det är Harry! Var är Sophie? Frågade han och lät lite orolig.
-Hon sover eftersom det är mitt i natten, svarade jag med lite irriterad röst eftersom jag var trött och ville sova.
-Oj, jag glömde tidskillnaden. Men jag ville bara säga att vi landar i London klockan 13.05.
-Fy vad jag längtar. Vi har saknat er riktigt mycket! Sa jag med en glad röst.
-Jag har saknat er med, särskilt Sophie.
-Aww vad gulligt av dig! Svarade och tänkte på hur lycklig Sophie borde vara som har Harry.
-Haha jag vet, men gå du och sov nu så ses vi imorgon. Glöm inte att hälsa till Sophie att jag älskar henne och ni får gärna möta oss på flygplatsen.
-Vi kommer och möter er, det kan ni lita på, svarade jag och skrattade lite smått.
-Bra, hejdå! Sa Harry och la på.
Jag gick och la mig igen men hade lite svårt för att somna eftersom jag tänkte på att killarna skulle komma tillbaka imorgon och jag låg och tänkte på de mystiska blickarna Zayn hade gett mig när vi var vid stranden. Han är ju sjukt gullig men han har ju redan flickvän.
Sophies perspektiv
-Sophie! Du måste vi måste till flygplatsen för att möta killarna! Skrek Amanda och lät överlycklig.
-Va!? När kommer dem!?
-Fem över ett, det är om lite mer än en timme så upp och hoppa nu, svarade Evelina.
Jag hoppade upp från sängen och frågade samtidigt,
-Men hur visste ni vilken tid de skulle komma?
-Harry ringde till din mobil inatt så jag svarade. Jag skulle hälsa att han älskar dig. Han är så gullig mot dig, sa Evelina och log.
-Aww jag vet. Jag fattar inte hur man kan vara så gullig som Harry, svarade jag och log.
Jag tog snabbt tag i min mobil och skrev ett sms till Harry “Jag älskar dig med min lilla gullunge! Vi ses snart och jag saknar dig extremt mycket <3”. Jag skickade iväg det sedan gick vi nerför trappan för att äta frukost.
När vi hade suttit där ett litet tag kom pappa in i köket.
-Pappa, kan du köra oss till flygplatsen? Frågade jag och log.
-Vad ska ni göra där? Frågade han och höjde på ögonbrynen.
-Vi ska möta killarna. De landar fem över ett så vi måste skynda oss, sa jag och log.
-Självklart kan jag köra er!
Sophies perspektiv

Vi gick upp på mitt rum och bytte om till bikini och gick sedan ut i trädgården.

-Du, jag tror inte att hon utnyttjar oss! Sa Evelina plötsligt och jag kollade på henne.
-Nej, jag tycker så synd om henne!
-Ja, hon måste ha haft det jobbigt, hon förtjänar något stort!
-Jag vet! Utbrast Amanda och vi båda kollade på henne
-Vad? Sa vi samtidigt och hon log mot oss.
______________________________________________________________________________________________
-Vi låter henne träffa killarna!
-Ja, men de är ju inte hemma förrän på måndag?
-Nej, men jag har världens bästa plan!

Hon berättade allt, båda jag och Evelina tyckte det var en bra idé. Jag tog upp mobilen och ringde Harry.
-Hej, det hördes som han var nyvaken och jag log för mig själv. Jag hade inte alls tänkt på tidskillnaden och jag kom på att klockan var runt halv åtta i LA.

Harrys perspektiv

-Hej älskling!
Jag hörde Sophies röst och jag vaknade till.
-Hej gumman! Hur är det med dig och de andra?
Jag pratade ganska tyst för att inte väcka de andra.
-Jo, de är bra, fast vi saknar er såklart!
-Vi saknar er också… men vet du vad klockan är här egentligen?
Hon skrattade till.
-Haha, jag kom på det efter jag hade ringt. Men det var en sak jag skulle fråga dig, sa hon och fortsatte att prata.

Efter en halv timme la vi på och jag kände mig ganska trött. Liam hade vaknat men vi båda somnade om igen.

Evelinas perspektiv

-Ni hade mycket att prata om, sa jag till Sophie när hon lagt på
-Haha, ja! Men Harry tyckte det lät som en bra idé!
-Vad bra! Sa Amanda och jag nickade
Vi hoppade i poolen alla tre samtidigt och badade hela kvällen.

Jag vaknade mitt i natten av att Sophies mobil ringde, jag reste mig snabbt upp och kollade vem det var. Det stod Harry på skärmen så jag tog upp mobilen och svarade snabbt.

-Hej det är Evelina.
-Aa hej, det är Harry! Var är Sophie? Frågade han och lät lite orolig.
-Hon sover eftersom det är mitt i natten, svarade jag med lite irriterad röst eftersom jag var trött och ville sova.
-Oj, jag glömde tidskillnaden. Men jag ville bara säga att vi landar i London klockan 13.05.
-Fy vad jag längtar. Vi har saknat er riktigt mycket! Sa jag med en glad röst.
-Jag har saknat er med, särskilt Sophie.
-Aww vad gulligt av dig! Svarade och tänkte på hur lycklig Sophie borde vara som har Harry.
-Haha jag vet, men gå du och sov nu så ses vi imorgon. Glöm inte att hälsa till Sophie att jag älskar henne och ni får gärna möta oss på flygplatsen.
-Vi kommer och möter er, det kan ni lita på, svarade jag och skrattade lite smått.
-Bra, hejdå! Sa Harry och la på.

Jag gick och la mig igen men hade lite svårt för att somna eftersom jag tänkte på att killarna skulle komma tillbaka imorgon och jag låg och tänkte på de mystiska blickarna Zayn hade gett mig när vi var vid stranden. Han är ju sjukt gullig men han har ju redan flickvän.

Sophies perspektiv

-Sophie! Du måste vi måste till flygplatsen för att möta killarna! Skrek Amanda och lät överlycklig.
-Va!? När kommer dem!?
-Fem över ett, det är om lite mer än en timme så upp och hoppa nu, svarade Evelina.
Jag hoppade upp från sängen och frågade samtidigt,
-Men hur visste ni vilken tid de skulle komma?
-Harry ringde till din mobil inatt så jag svarade. Jag skulle hälsa att han älskar dig. Han är så gullig mot dig, sa Evelina och log.
-Aww jag vet. Jag fattar inte hur man kan vara så gullig som Harry, svarade jag och log.

Jag tog snabbt tag i min mobil och skrev ett sms till Harry “Jag älskar dig med min lilla gullunge! Vi ses snart och jag saknar dig extremt mycket <3”. Jag skickade iväg det sedan gick vi nerför trappan för att äta frukost.

När vi hade suttit där ett litet tag kom pappa in i köket.
-Pappa, kan du köra oss till flygplatsen? Frågade jag och log.
-Vad ska ni göra där? Frågade han och höjde på ögonbrynen.
-Vi ska möta killarna. De landar fem över ett så vi måste skynda oss, sa jag och log.
-Självklart kan jag köra er!
______________________________________________________________________________________________
Tack för alla kommentarer, vi blir sjukt glada för varje kommentar. Vi kan sitta och läsa de om och om igen utan att våra leenden försvinner!
Förlåt för att denna delen blev ganska kort, men jag (Johanna) har hand om den större delen av uppdateringen denna helgen eftersom Angelica spelar beachhandboll. Så nu sitter jag här själv med ögon som svider eftersom jag är så trött. Men imorgon ska jag skriva en längre del eftersom vi har lite idéer om vad som ska hända.
/Johanna och Angelica


2011-07-15
Kategori/Novell: Övrigt

hjälp oss!

Vi behöver lite åsikter från er ang. novellen.

I novellen är ju killarna i LA och skulle stanna där en vecka medan tjejerna är hemma i London.

Tycker ni att vi ska hoppa fram i tiden så att killarna kommer hem igen eller ska vi skriva dag för dag?
Och om vi ska skriva dag för dag, vem perspektiv vill ni läsa från?


Vi vill att ni svara så fort så möjligt, eftersom vi gärna vill ge er en del idag!

2011-07-15
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 29

-Båda mina föräldrar är döda, sa Sarah och jag ryckte till.
Båda? Döda? Tänkte jag och kände mig hemsk.
-Förlåt…
-Du visste inte, jag bara saknar dem, sa hon ledsamt och vi förstod henne.
-Sarah, du vet att du kan berätta för oss om det är något! Sa Amanda och vi andra nickade instämmande. Vi satte oss på en bänk och hon började berätta.
-Mamma fick cancer ett år efter att jag föddes och pappa dog när jag var fyra år, han jobbade inom militären.
-Berätta bara om du verkligen vill och orkar, sa jag och hon log mot mig.
-Jag litar på er, ni måste veta det mesta för att förstå mig lite i alla fall.
Jag nickade och hon fortsatte.
-Ja, min mamma dog bara ett år efter att jag föddes så jag har inte så mycket minne från henne och jag kommer inte ihåg saker, men det var min mamma och jag hade gjort allt för att få träffa henne.
Sarah pratade med en ganska låg röst och jag, Amanda och Evelina satt helt tysta och lysnade.
-Pappa dog två månader efter att jag hade fyllt 5 år, så han minns jag. Han var millitär och den 1 maj åkte de iväg och skulle komma hem en månad senare, under tiden skulle jag bo hos min farmor och farfar. Den 14 maj fick vi reda på att han hade dött. Han kom aldrig hem den 1 juni, den dagen jag längtade efter och jag har fortfarande inte insett att jag aldrig mer kommer få träffa han.
Hon hade gråten i halsen under tiden och berättade allt och jag kände hur tårar började rinna ner för mina kinder. Jag snyftade till och hon kollade på mig.
-Ingen kan nog riktigt förstå exakt hur du känner dig, men jag tycker så synd om dig! Sa jag och gav henne en kram. Evelina och Amanda nickade instämmande och gav också henne en kram.
-Jag är glad för att ni lyssnar. Jag litar på er, även om vi inte känner varandra så bra, hon log mot oss och jag kände detsamma.
Hon verkade vara en riktigt snäll tjej. Jag tyckte det var starkt av henne att berätta detta för oss.
-Sarah, var bor du nu då?
Jag ville egentligen inte fråga, men samtidigt ville jag.
-Hos farmor och farfar! Hon log mot oss och jag fortsatte
-Kan vi inte gå hem till dig? Hade varit kul att få träffa dem!
Sarahs perspektiv
Jag tänkte efter på vad Sophie sagt. Jag hade inte så många vänner och de jag hade träffade jag inte så ofta.
-Men vi har det inte så… började jag men Sophie avbröt mig
-Så fint? Jag bryr mig inte, kom igen!
Alla tre log mot mig och jag log tillbaka.
-Okej, kom! Vi började gå mot mitt hus men jag kände mig ganska osäker.
Jag brukade inte ta hem kompisar och jag undrade vad de skulle tycka.
Jag låste upp dörren och gick in med Amanda, Sophie och Evelina efter mig.
-Hej, ropade jag och fick ett svar, det hördes som det kom från köket så jag dit. De andra gick bakom mig
-Hej Sarah! Sa min farfar och kollade på de andra.
-Och vem är detta? Han reste sig upp och jag blev lite nervös.
-Uhm… detta är Sophie, Amanda och Evelina!
Han log och hälsade glatt på de och samma gjorde min farmor.
-Vill ni ha lite fika? Frågade farmor även om hon redan hade börjat ta fram alla kakburkar hon kunde hitta och satt fram saft på bordet.
-Man tackar inte nej till fika, haha! Sa Evelina och alla började skratta
Vi satte oss ner och började snacka. Jag slappnade av direkt.
Evelinas perspektiv
Vi satt och snacka till klockan blev halv tre. Hennes farmor och farfar var verkligen jättesnälla och roliga.
-Jag tror vi måste hem, sa Sophie och jag nickade.
-Tack så mycket för fikan och för att vi fick komma, sa jag.
Vi gick ut till hallen och tog på våra skor. Sedan gick jag fram till Sarah och gav henne en kram
-Tack så mycket för vi fick komma och förresten, vaddå fult? Här är super fint! Hon log mot mig.
-Kul att vi fick komma, du kan få komma hem till mig en dag! Sa Sophie och hon log stort mot henne.
-Ja, det vill jag jättegärna! Kan vi inte träffas imorgon?
Sophie kollade först på mig och sedan på Amanda. Vi båda nickade mot henne och hon log.
-Jo, absolut! Vet du var jag bor?
-Haha, nej!
Sophie gav henne adressen och sedan sa vi hejdå ännu en gång.
Sarahs perspektiv
Jag stängde dörren efter dem och gick jag upp på mitt rum med ett leende på läpparna. De förstod nog inte hur glad jag blev av att de ville komma hit.
Jag startade datorn och gick in på min twitter. “I love to get new friends, they are lovely!” skrev jag. Jag hörde fotsteg i trappan och några sekunder senare öppnades dörren. Farmor gick in utan att säga något och satte sig på min säng.
-Vad trevliga vänner du skaffat, hur har du träffat de?
-Jag träffade de igår när jag var i köpcentret… de är super snälla!
Hon log mot mig och jag fortsatte.
-Jag berättade allt för dem, om mamma och pappa. De satt där och lyssnade på mig, som riktiga vänner.
Sophies perspektiv
Vi gick upp på mitt rum och bytte om till bikini och gick sedan ut i trädgården.
-Du, jag tror inte att hon utnyttjar oss! Sa Evelina plötsligt och jag kollade på henne.
-Nej, jag tycker så synd om henne!
-Ja, hon måste ha haft det jobbigt, hon förtjänar något stort!
-Jag vet! Utbrast Amanda och vi båda kollade på henne
-Vad? Sa vi samtidigt och hon log mot oss.
-Jaha, vad heter dina föräldrar?
Jag såg hur hon kollade ner och hennes leende försvann.
-Vad är det? Jag kollade på henne och vi stannade upp.
Hade hon inga föräldrar? Var den första tanken som dök upp i mitt huvud  och jag fick en konstig känsla i magen.
_______________________________________________________________________________________________
-Båda mina föräldrar är döda, sa Sarah och jag ryckte till.
Båda? Döda? Tänkte jag och kände mig hemsk.
-Förlåt…
-Du visste inte, jag bara saknar dem, sa hon ledsamt och vi förstod henne.
-Sarah, du vet att du kan berätta för oss om det är något! Sa Amanda och vi andra nickade instämmande. Vi satte oss på en bänk och hon började berätta.
-Mamma fick cancer ett år efter att jag föddes och pappa dog när jag var fyra år, han jobbade inom militären.
-Berätta bara om du verkligen vill och orkar, sa jag och hon log mot mig.
-Jag litar på er, ni måste veta det mesta för att förstå mig lite i alla fall.
Jag nickade och hon fortsatte.
-Ja, min mamma dog bara ett år efter att jag föddes så jag har inte så mycket minne från henne och jag kommer inte ihåg saker, men det var min mamma och jag hade gjort allt för att få träffa henne.
Sarah pratade med en ganska låg röst och jag, Amanda och Evelina satt helt tysta och lysnade.
-Pappa dog två månader efter att jag hade fyllt 5 år, så han minns jag. Han var millitär och den 1 maj åkte de iväg och skulle komma hem en månad senare, under tiden skulle jag bo hos min farmor och farfar. Den 14 maj fick vi reda på att han hade dött. Han kom aldrig hem den 1 juni, den dagen jag längtade efter och jag har fortfarande inte insett att jag aldrig mer kommer få träffa han.
Hon hade gråten i halsen under tiden och berättade allt och jag kände hur tårar började rinna ner för mina kinder. Jag snyftade till och hon kollade på mig.
-Ingen kan nog riktigt förstå exakt hur du känner dig, men jag tycker så synd om dig! Sa jag och gav henne en kram. Evelina och Amanda nickade instämmande och gav också henne en kram.
-Jag är glad för att ni lyssnar. Jag litar på er, även om vi inte känner varandra så bra, hon log mot oss och jag kände detsamma.
Hon verkade vara en riktigt snäll tjej. Jag tyckte det var starkt av henne att berätta detta för oss.
-Sarah, var bor du nu då?
Jag ville egentligen inte fråga, men samtidigt ville jag.
-Hos farmor och farfar! Hon log mot oss och jag fortsatte
-Kan vi inte gå hem till dig? Hade varit kul att få träffa dem!

Sarahs perspektiv

Jag tänkte efter på vad Sophie sagt. Jag hade inte så många vänner och de jag hade träffade jag inte så ofta.
-Men vi har det inte så… började jag men Sophie avbröt mig
-Så fint? Jag bryr mig inte, kom igen!
Alla tre log mot mig och jag log tillbaka.
-Okej, kom! Vi började gå mot mitt hus men jag kände mig ganska osäker.
Jag brukade inte ta hem kompisar och jag undrade vad de skulle tycka.
Jag låste upp dörren och gick in med Amanda, Sophie och Evelina efter mig.
-Hej, ropade jag och fick ett svar, det hördes som det kom från köket så jag dit. De andra gick bakom mig
-Hej Sarah! Sa min farfar och kollade på de andra.
-Och vem är detta? Han reste sig upp och jag blev lite nervös.
-Uhm… detta är Sophie, Amanda och Evelina!
Han log och hälsade glatt på de och samma gjorde min farmor.
-Vill ni ha lite fika? Frågade farmor även om hon redan hade börjat ta fram alla kakburkar hon kunde hitta och satt fram saft på bordet.
-Man tackar inte nej till fika, haha! Sa Evelina och alla började skratta
Vi satte oss ner och började snacka. Jag slappnade av direkt.

Evelinas perspektiv

Vi satt och snacka till klockan blev halv tre. Hennes farmor och farfar var verkligen jättesnälla och roliga.
-Jag tror vi måste hem, sa Sophie och jag nickade.
-Tack så mycket för fikan och för att vi fick komma, sa jag.
Vi gick ut till hallen och tog på våra skor. Sedan gick jag fram till Sarah och gav henne en kram
-Tack så mycket för vi fick komma och förresten, vaddå fult? Här är super fint! Hon log mot mig.
-Kul att vi fick komma, du kan få komma hem till mig en dag! Sa Sophie och hon log stort mot henne.
-Ja, det vill jag jättegärna! Kan vi inte träffas imorgon?
Sophie kollade först på mig och sedan på Amanda. Vi båda nickade mot henne och hon log.
-Jo, absolut! Vet du var jag bor?
-Haha, nej!
Sophie gav henne adressen och sedan sa vi hejdå ännu en gång.

Sarahs perspektiv

Jag stängde dörren efter dem och gick jag upp på mitt rum med ett leende på läpparna. De förstod nog inte hur glad jag blev av att de ville komma hit.
Jag startade datorn och gick in på min twitter. “I love to get new friends, they are lovely!” skrev jag. Jag hörde fotsteg i trappan och några sekunder senare öppnades dörren. Farmor gick in utan att säga något och satte sig på min säng.
-Vad trevliga vänner du skaffat, hur har du träffat de?
-Jag träffade de igår när jag var i köpcentret… de är super snälla!
Hon log mot mig och jag fortsatte.
-Jag berättade allt för dem, om mamma och pappa. De satt där och lyssnade på mig, som riktiga vänner.

Sophies perspektiv

Vi gick upp på mitt rum och bytte om till bikini och gick sedan ut i trädgården.
-Du, jag tror inte att hon utnyttjar oss! Sa Evelina plötsligt och jag kollade på henne.
-Nej, jag tycker så synd om henne!
-Ja, hon måste ha haft det jobbigt, hon förtjänar något stort!
-Jag vet! Utbrast Amanda och vi båda kollade på henne
-Vad? Sa vi samtidigt och hon log mot oss.
_______________________________________________________________________________________________
Förlåt att det blev några minuter försenat, men ni kan väll slänga in en kommentar iaf!
Vad tror ni dom ska göra för Sarah?
Tack för alla kommentarer, ni vet inte så glada vi blir!
Och förresten, det kommer komma en ny, snygg design inom kort, bara så ni vet ;)
/Angelica & Johanna


2011-07-14
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 28

-Tjejer, gå upp nu så ni hinner torka tills maten är klar! Sa mamma och vi gjorde som hon sa.
Innan vi gick in tog jag upp mobilen för att se om hon hade svarat.
-Tjejer, gå upp nu så ni hinner torka tills maten är klar! Sa mamma och vi gjorde som hon sa.
Innan vi gick in tog jag upp mobilen för att se om hon hade svarat.
_________________________________________________________________________________________________
Jag kollade snabbt på skärmen men där var inget nytt sms. Ville hon inte träffa oss eftersom inte killarna var hemma? Tänkte jag samtidigt som vi gick upp på mitt rum.
Jag gick in i badrummet och duschade av mig och bytte om. När jag va klar och gick in på mitt rum igen vibrerade mobilen till. Jag tog upp mobilen och såg att jag hade fått ett nytt sms, av Sarah. “Såg inte sms:et från nu, men har ni alla tre lust att träffas imorgon?” Jag log lite, hon kanske inte ville utnyttja oss? Jag svarade inte, jag skulle först snacka med Evelina och Amanda.
Amandas perspektiv
-Maten är klar, kommer ni? Hörde vi hur Sophies mamma ropade och vi alla sprang ner för trappan.
På bordet stod det massor med skålar som innehöll majs, lök, gurka, tomater, sallad och andra grönsaker. I en större skål fanns det köttfärs och på tallriken bredvid låg det bröd.
-Tacos! Utbrast jag och Spophie, de andra skrattade åt oss och sedan satte vi oss för att äta.
När vi hade ätit klart gick vi upp på Sophies rum och satte oss vi datorn.
-Jo, förresten… Sarah frågade om vi hade lust att träffa henne imorgon?
Hon klickade upp twitter och skrev “Have a great time in London with my two best friends from sweden” och tryckte på tweet.
-Ja, det går bra för mig, sa Evelina och jag instämde.
-Okej, vad bra!
Hon gick till sin säng och tog upp sin mobil. Hon skrev något snabbt och la ner mobilen igen.
-Jag skrev att vi kunde träffas på kaféet där vi träffades idag, sen kan vi ju hitta på något roligt.
-Det blir bra! … Kan jag få logga in på min skype förresten?
-Ja, absolut!
Hon gav datorn till mig och jag loggade in. En av mina vänner från Sverige var inne och jag ringde upp henne.
-Heeeeeej, sa hon efter att hon hade svarat
-Heej Natalie, sa jag och Evelina i kör
-Hur är det med er?
-Det är bra, själv? Och detta är vår bästa vän, Sophie! Jag pekade på Sophie som sa ett enkelt “Hej” och log.
Vi fortsatte att prata till klockan blev halv tio och sedan stängde vi av.
Vi bytte om till pyjamas och sedan la vi oss i våra sängar.
Sophies perspektiv
Jag tog upp mobilen för att kolla klockan. Men istället fastande mina ögon på skärmen där det stod 1 nytt meddelande, från Harry.
Jag tryckte snabbt upp och läste “Hej gumman, jag saknar dig! Hoppas allt är bra, vi ses snart, och hälsa de andra från oss alla, puss”
Evelina och Amanda hade fortsatt att prata men jag hörde inte vad de sa.
-Sophie, hallå?
-Ja.. va? Sa jag och tryckte samtidigt på svara och började skriva “Hej, jag saknar dig också… och vaddå ses snart? Om en vecka ju! Vi hälsar tillbaka, puss!”
-Ja, vilken tid ska vi träffa Sarah imorgon?
-Halv tolv bestämde vi… Harry smsade, det var därför jag inte svara… jag skulle hälsa från dem.
Evelina flinade åt de jag sagt och Amanda sa
-Aha, kanske dags att sova så vi vaknar då!
-Kanske det.. godnatt, sov gott! Sa jag och sedan släckte vi lampan.
Evelinas perspektiv
När jag vaknade på tisdagsmorgonen var klockan redan 10. Jag reste mig snabbt och drog av Amandas och Sophies täcke.
-Ahhh, ge mig mitt täcke! Sa båda två samtidigt och jag flinade mot dem.
-Klockan är 10... Och vi ska vara i köpcentret halv tolv, upp med er!
De vände på sig och mumlade men jag gav inte upp.
Jag startade musik på min mobil och kopplade i högtalarna som stod på Sophies skrivbord. Jag tog en typisk ringsignal som fanns på mobilen och när den sattes igång vaknade dom genast till och gav mig varsin ond blick. Jag skrattade åt de ännu en gång och tillsist gick de upp.
Vi tog fram frukost och satte oss i soffan för att kolla på TV. Vi hade alla vaknat till lite och vi satt och snackade i soffan. Jag kollade på klockan och såg att den redan hade hunnit blivit tjugo i elva.
-Uhm, vi kanske borde göra oss klara? Frågade jag osäkert och de andra tittade snabbt på klockan och nickade mot mig.
-Gå ni upp och duscha om ni ska det, jag dukar ut, sa Sophie och reste sig.
-Säker? Vi kan hjälpa..
-Jag gör det själv, fixa ni er!
-Okej, tack för frukosten, sa jag och Amanda i kör och gick upp för att fixa oss.
Efter att jag hade duschat och tagit på mig kläder tog jag fram mitt smink och drog några tag med min mascara. Sophie hade kommit upp och gick in i duschen efter att Amanda var klar.
Vi satte oss vi Sophies datorn och jag loggade in på twitter. Jag skrev “Gonna be a great day here in London with Sophie, Amanda and my new friends Sarah!”
Jag loggade även in på MSN för att chatta med lite vänner från Sverige.
När klockan var kvart över elva var vi alla klara och vi gick ner mot dörren. Vi tog på våra skor och gick med ganska snabba steg på köpcentret.
Klockan var lite över halv tolv när vi var framme och där satt Sarah.
-Hej! Sa hon och gav oss varsin kram
-Hej, vi blev lite sena, men de var faktiskt Amandas och Sophies fel! Sa jag och Sarah log.
-Det är ingen fara… men vad ska vi hitta på?
-Vi kan väl köpa varsin glass här, sen kan vi ju gå ut och gå runt lite? De är ju fint väder, sa Amanda och vi andra nickade.
Efter att vi hade köpt varsin glass gick vi ut från köpcentret och började gå. Vart vi skulle visste vi inte, vi bara gick
Sophies perspektiv
-Sarah, var bor du? Frågade jag och hon kollade på mig
-En bit härifrån, i ett ganska litet hus…
-Jaha, vad heter dina föräldrar?
Jag såg hur hon kollade ner och hennes leende försvann.
-Vad är det? Jag kollade på henne och vi stannade upp.
Hade hon inga föräldrar? Var den första tanken som dök upp i mitt huvud  och jag fick en konstig känsla i magen.
_______________________________________________________________________________________________
Vad tycker ni? 
Vi har sett att det börjar komma fler noveller om killarna, men vi hoppas att ni stannar kvar och läser!
Iaf, om vi får 15 kommenterar från olika IP-adresser så kommer kapitel 29 ut idag! :)
/Johanna & Angelica

2011-07-12
Kategori/Novell: Övrigt

läs!

Vill börja med och fråga om det finns några "nya" läsare här? Skulle vara kul med lite kommentarer även på de äldre inläggen :)

Iaf, det kommer inte bli någon uppdatering förrens på Torsdag.
Johanna är inte hemma (kommer hem imorgon kväll!) och imorgon fyller jag (Angelica) år.

och glöm inte att vi söker gästbloggare, maila oss på ONEDIRECTIONNOVELL@GMAIL.COM och berätta lite om dig själv!

Jag tänker skriva lite smått, men det blir nog inte så mycket. 
Ni får istället se fram emot torsdag och ni får hemsk gärna kommentera lite!
Kram till er!



2011-07-11
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 27

När jag läste det sista kände jag hur det gjorde ont. Jag ville ju träffa honom innan de åkte. “Okej, men jag måste ju få ge dig en sista puss!” skrev jag och sedan satte vi oss på en bänk. Klockan var prick 10 och planet gick inte förens 11. Vi hade en timme på oss att kanske få träffa dom, men hur?
_________________________________________________________________________________________________
Mobilen vibrerade ännu en gång och jag hoppade till. “Var är ni?” stod det och jag svarade snabbt “Vid en bänk, haha. Vid ingången!”.
Jag höll mobilen i handen och plötsligt började det ringa, jag kollade på skärmen och så att det stod Harry.
-Hej, sa jag och log även om han inte kunde se det.
-Hej gumman, vi står mitt bland alla tjejer vi säkerhetskontrollen, kom hit!
-Men om det är fullt med tjejer så… sa jag men han avbröt mig,
-Jag bryr mig inte, jag vill träffa dig innan vi åker, kom nu!
-Okej, vi kommer!
Jag hörde att han stängde av och jag gjorde detsamma.
-Vi skulle komma till säkerhetskontrollen, sa jag och reste mig upp. Evelina och Amanda gjorde detsamma och vi gick mot säkerhetskontrollen.
Man hörde alla skrikande fans över hela flygplatsen och alla äldre kollade konstigt på dem.
-Sådär hade vi också gjort om vi inte haft turen att få lära känna dom! Sa Amanda och flinade åt alla tjejer som skrek.
Mobilen vibrerade ännu en gång och jag hoppade till. “Var är ni?” stod det och jag svarade snabbt “Vid en bänk, haha. Vid ingången!”.
Jag höll mobilen i handen och plötsligt började det ringa, jag kollade på skärmen och så att det stod Harry.
-Hej, sa jag och log även om han inte kunde se det.
-Hej gumman, vi står mitt bland alla tjejer vi säkerhetskontrollen, kom hit!
-Men om det är fullt med tjejer så… sa jag men han avbröt mig,
-Jag bryr mig inte, jag vill träffa dig innan vi åker, kom nu!
-Okej, vi kommer!
Jag hörde att han stängde av och jag gjorde detsamma.
-Vi skulle komma till säkerhetskontrollen, sa jag och reste mig upp. Evelina och Amanda gjorde detsamma och vi gick mot säkerhetskontrollen.
Man hörde alla skrikande fans över hela flygplatsen och alla äldre kollade konstigt på dem.
-Sådär hade vi också gjort om vi inte haft turen att få lära känna dom! Sa Amanda och flinade åt alla tjejer som skrek. 

När vi kom närmre så hörde vi att alla killarna försökte få tjejerna att lugna ner sig, men de lyckades inte så bra. Men efter ett tag lugnade de flesta ner sig. Vi hade ställt oss ut i kanten och sedan såg jag att Harry kollade på mig och log ett stort leende. Nästan alla märke att Harry kollade på mig eftersom jag fick allas blickar mot mig. Jag kände att jag blev röd i ansiktet. Harry nickade mot oss och menade att vi skulle komma fram. Vi gjorde som han sa och vi hade fortfarande alla blickar på oss. När vi kom fram drog Harry in mig i en varm kram och pussade mig lätt på pannan.
Jag gav de alla varsin kram och sa hejdå, samma sak gjorde Evelina och Amanda. Några av tjejerna började gå där ifrån och jag gick fram till Harry en sista gång.
Jag kollade in i hans fina ögon och han gav mig en kyss, lika perfekt som valigt. Jag hörde hur alla tjejerna sa “aww” i kör och jag flinade. Han gav mig en lång kram och jag drog in hans lukt för sista gången på en vecka.
-Du vet att jag älskar dig, viskade han i mitt öra och jag log för mig själv.
-Jag älskar dig också! Och jag kommer sakna dig!
Han släppte taget om mig och sedan var det tvungna att gå igenom säkerhetskontrollen.
De vinkade till alla fansen och de började skrika, som vanligt. Sedan gick det iväg och vi stod kvar tills vi inte kunde se de längre.
När jag vände mig om och vi började gå mot utgången gick alla tjejerna efter oss och jag suckade. En stund senare kom det 5 personer med varsin kamera.
-Du måste vara världens lyckligaste tjej! Sa någon tjej och jag log mot henne.
Jag är världens lyckligaste, tänkte jag för mig själv och log åt tanken.
“Är du och Harry ihop?”, “Hur är det att vara ihop med Harry?”, “Vad är det bästa med Harry?”. Massvis med frågor ställdes men jag orkade inte svara. Om jag skulle säga något fel blir det lätt stora rubriker i tidningarna och på internet. Jag orkade inte med det och förmodligen ville inte Harry det heller. Jag struntade helt enkelt i alla frågor och gick med ganska snabba steg ut från flygplatsen. Jag ringde pappa och frågade om han kunde komma. Sju minuter senare hoppade vi in i bilen för att köra hemåt.

Klockan vara bara lite över 11 när vi var hemma igen.
-Vad ska vi hitta på idag? Frågade Evelina och jag visste direkt svaret,
-Shoppa! Utbrast jag
-Ja, en vecka utan killarna betyder shopping, sa Amanda och vi skrattade till.
Vi tog våra mobiler, väskor och pengar och sedan började vi gå in mot det stor shoppingcentret. När vi kom in var det riktigt mycket folk, men inget hindrade oss från att shoppa.

Vi gick runt i alla möjliga affärer och sedan satte vi oss på ett kafé. Vi beställde in varsin stor muffins och dricka.
Efter ett tag kom det fram två tjejer till oss. Båda två hade långt, ljust hår och var normal långa.

-Hej, är du Harry Styles flickvän? Frågade en utav dem.
-Ja, hurså?
-Jag bara undrade, trevligt att träffas!
-Aha, detsamma!
-Men är det ledigt här? Får vi slå oss ner?
Jag kollade på Evelina och Amanda som nickade mot mig.
-Ja visst!
De satte sig ner och började snacka med oss, de verkade trevliga.

-Så, bor ni alla här i London? Frågade den längsta av dem.
-Nej, ingen bor här egentligen. Jag är här över sommaren hos min pappa och detta är mina två bästavänner!
-Jaha, vart kommer ni ifrån?
-Sverige, sa Evelina och log
-Jaha, okej!

Vi fotsatte att snacka och de frågade väldigt mycket om killarna. Jag ville inte svara på för mycket eftersom jag inte kunde lita på tjejerna som jag inte kände.
Efter en timme reste vi på oss och gick iväg. Vi hade bytt nummer och bestämt oss för att träffas igen under veckan.
-Ska vi gå hemåt?
-Ja, om ni är nöjda så! Sa jag och de nickade.

När vi kom hem var klockan runt tre. Vi gick upp på mitt rum och bytte om till bikini. Vi gick ut i trädgården och la oss i varsin solstol.
-Asså, de tjejerna verkade lite mystiska! Sa Amanda
-Ja, fast ändå snälla, sa jag och kollade på Amanda
-Ja, men de ville bara snacka om killarna!
-Inte alla som har turen att lära känna dom, sa jag och flinade till.

Jag tog upp min mobil för att kolla klockan, 15.47. Jag hade även ett nytt sms från tjejen, Sarah hette hon. “Det var kul att träffa dig idag, kan vi träffas imorgon också? Fråga gärna killarna också!”. Jag visade sms:et för Amanda och Evelina och de skrattade.
-Hon tänker säkert utnyttja dig!
-Ja, det tror jag också, men jag får väl låtsas att jag inte fattar de, vi skrattade till och jag svarade “Ja, vi kan träffas, men killarna är på väg till LA”
Jag la mobilen i solstolen och sedan hoppade vi i poolen.
-Tjejer, gå upp nu så ni hinner torka tills maten är klar! Sa mamma och vi gjorde som hon sa.
Innan vi gick in tog jag upp mobilen för att se om hon hade svarat.
_______________________________________________________________________________________________
Del 27, vad tycker ni? 
Vi kommer fixa till en bättre design på bloggen, men det kommer ta lite tid.
men iaf, kommentera på!
/Angelica & Johanna

2011-07-11
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 26

Evelinas perspektiv

Jag gick upp och hämtade en badboll och jag började tänka på blicken jag fått av Zayn när han kastade i mig. Han hade lett mot mig innan han kastade i mig. Men han hade en flickvän, han skulle inte välja mig. Och jag kände honom knappt, men han verkade snäll.
_________________________________________________________________________________________________
Zayns perspektiv

När vi låg på stranden och solade kände jag hur Evelina kollade på mig, jag kollade då tillbaka med ett leende på läpparna och hon blev generad. Hon såg faktiskt ganska bra ut.
Efter ett tag hörde jag några skrik, jag kollade upp och såg att ungefär 20 tjejer kom emot oss.
-Here we go again! Sa jag och suckade.
-Vadå? Frågade Louis och lät helt förvirrad.
-Fansvarning, sa jag och nickade åt hållet tjejerna kom från men de andra som nu också hade rest bara skrattade åt mig
Några få sekunder senare stod alla tjejer runt våra handdukar och skrek eftersom de ville ta foto med oss.

Sophies perspektiv

När vi satt där och alla tjejerna var helt galna för de stod och pratade med killarna kom en tjej plötsligt fram till mig.
-OMG du är Harrys tjej! Sa hon och lät helt överlycklig. Jag kunde gissa på att det var mer än jag som hade hört henne för flera blickar vändes mot oss.
-Ja, svarade jag samtidigt som jag skrattade och inte långt efter kände jag att någon som satt sig bakom mig och tog sin armar om mig. Jag vände mig om och såg att det var Harry och till min förvåning kysste han mig inför alla tjejerna och då hörde jag hur alla sa “aww” i kör.
-Ni är så gulliga tillsammans! Hörde jag att en av tjejerna sa.
-Tack! Men det är Sophie som gör oss söta eftersom hon är så översöt, svarade Harry och log.
-Du är tusen gånger sötare än mig! Svarade jag och han log.
-Kom igen nu lovebirds! Sa Niall högt och alla tjejerna skrattade.
Vi reste oss upp för att fansen vill ta foto med killarna.
-Sophie! Kan inte du och dina kompisar också vara med på foto!? Hörde jag en tjej fråga.
-Visst, svarade jag och gick bort till dem.

Vi tog massor med foto och när alla hade tagit foto med oss sa vi att vi var tvungna att gå.
Vi plockade ihop alla våra saker och gick mot bilen för att åka hem till mig.

-Vad ska vi hitta på nu då? Frågade Niall samtidigt som hans mage kurrade väldigt högt.
-Vad sägs om att äta? Eftersom Niall låter väldigt hungrig.
-Det enda som finns i ditt huvud är just mat! Haha, men vi kan äta hos mig! Svarade jag och hörde hur Amanda flinade.

Vi hoppade av bilen och när jag tryckte ner handtaget på dörren var det låst.
-Vi är typ… utelåsta, sa jag lite tyst.
-Men då får jag ju ingen mat! Utbrast Niall
Jag tog upp min mobil och skickade ett sms till mamma “Var är ni? Vi står här och är typ utelåsta”. En minut senare fick jag ett sms, “Vi är hemma om 10 minuter, ska alla äta hos oss?” “Ja, om det är okej? Niall är hungrig som alltid!” skrev jag och skickade.

Efter tio minuter rullade vår bil in på uppfarten och Niall jublade högt. Alla skrattade åt honom sedan gick jag mot bilen för att få nycklarna. Jag låste upp dörren och vi alla gick in.
-Vi tänkte grilla kött, så om ni vill äta här får ni vänta ett tag! Sa mamma innan hon gick in i köket och började packa upp från kassarna.

Vi gick upp till mitt där alla satte sig ner för att prata lite medans jag gick in i badrummet och bytte kläder eftersom jag var väldigt sandig. Jag tog på mig ett par rutiga shorts och ett vanligt vitt linne.
När jag kom tillbaka till rummet satt alla killarna med sina mobil telefoner intill örat och pratade i mun på varandra. Jag brast ut i skratt och kunde inte sluta. Evelina och Amanda fattade direkt vad jag skrattade åt och några sekunder senare la vi alla tre ner på golvet och skrattade.
-Vad är det? Fråga Louis när han lagt ner mobilen i fickan
-Ni vet inte… började jag men mitt skratt tog över
-Hur rolig det ser ut…. Fyllde Evelina in och vi fortsatte att skratta
De andra hade också lagt på nu och kollade undrande på oss.
-Vad är det roliga? Frågade Niall och de andra undrade detsamma
-Att ni… började jag men mitt skratt anfall tog över
-Asså, vilken humor! Utbrast Liam och sedan skrattade åt oss.
När vi efter 5 minuter hade lugnat ner oss lite hörde vi att mamma ropade,
-Maten är klar nu!
-Jaaaa! Sa Niall och reste sig och gick snabbt ner för trapporna. De andra killarna gick efter och sedan kom jag, Evelina och Amanda. Vi hade inte slutat skratta helt och precis när vi skulle börja gå ner för trappan brast Amanda ut i skratt som smittade av sig på mig och Evelina. Killarna vände sig om och kollade konstigt på oss.
-Asså, ni fattar inte hur kul det är! Sa Evelina och de bara suckade.

Vi gick ut och satte oss på terrassen där mamma och pappa hade dukat för oss alla tio. På bordet stod grillat kött med potatissallad.

Nialls perspektiv

-Ni räddade min dag! Sa jag och Sophies mamma skrattade till
-Var det gott?
-Jaa, utbrast vi alla samtidigt och hon log.

-Tack för maten, det var supergott! Sa jag och de andra instämde. Sedan reste vi oss och tog in våra tallrikar.

-Jag tror vi måste hem nu, vi ska iväg imorgon, sa Harry och jag hoppade till
-Iväg? Vart?
-Vi åker til LA imorgon!
-Men, nej? Jag kände att jag lät som ett barn, men jag visste hur mycket jag skulle sakna dem.
-Vi måste, fast vi är hemma nästa söndag!
-Nästa söndag? De är ju jättelänge!
Zayn, Liam och Harry flinade åt mig. Harry tog ett steg fram och kramade om mig.
-Jag kommer sakna dig gumman, viskade han i  mitt öra och la mitt huvud på hans axel.
-Jag kommer sakna dig också, viskade jag tillbaka och sedan släppte han mig.
Jag gav alla de andra killarna varsin kram och gick fram till Harry igen.
Han kollade på mig med sina fina ögon och gav mig en kyss. Jag kramade om honom och drog in hans lukt.
-Vill ni, så kan ni komma till flygplatsen imorgon, planet går klockan 11! Sa Niall och tog på sina skor.
-Ja, sa Amanda fort och jag skrattade tyst åt henne!
-Ja, vi kommer vid 10 tiden!
-Okej, då ses vi!
-Hejdå, sa jag, Evelina och Amanda samtidig.
-Hejdå, sa killarna och sedan gick det ut.
Jag låste dörren och sedan gick vi till TV och satte oss i soffan.

-Skulle de redan hem? Klockan är inte ens åtta! Sa mamma förvånande
-De ska åka till LA imorgon, och om jag känner de rätt har de nog inte börjat packa!
-Haha, okej!

Vi satte på en film och när den var slut kände vi oss trötta efter dagen så vi fixade oss och sedan gick vi och la oss.

Amandas perspektiv

Jag vaknade nästa morgon av att min mobil gav ifrån sig något hemsk ljud. Både Evelina och Sophie vaknade och vi visste att vi var tvungna att gå upp.

45 minuter senare satte vi oss vi bordet för att äta frukost.
-Ta vad ni vill ha! Sa Sophies mamma och log vänlig mot oss.
Jag tog två mackor ett glas jucie och sedan började vi äta.

-Pappa, kan du skjutsa oss? Sa Sophie när vi var påväg ner för trappan.
-Ja, ska vi köra nu?
Hon kollade på oss,
-Är ni färdiga?
Vi båda nickade och vi fortsatte gå mot dörren.
-Ja, om du kan så kör vi nu!

-Vad ska de göra i LA? Frågade Will när vi satt i bilen påväg till flygplatsen.
-De ska väl spela in eller något, sa jag och han nickade.

-Tack för skjutsen, sa vi alla tre sedan stängde vi dörrarna och gick in på flygplatsen.

Sophies perspektiv

När vi kom in såg vi en stor grupp med skrikande tjejer och vi förstod att killarna var här någonstans. Jag tog upp min mobil och smsade Harry, “Var är ni? Det enda man ser är galna tjejer!”
-Vad gör du? Frågade Amanda
-Jag skickade sms till Harry och frågade var de var.
Mobilen vibrerade till och jag öppnade meddelandet “Ja, det är kaos. Jag vet inte om vi hinner träffas, alla är galna!”
När jag läste det sista kände jag hur det gjorde ont. Jag ville ju träffa honom innan de åkte. “Okej, men jag måste ju få ge dig en sista puss!” skrev jag och sedan satte vi oss på en bänk. Klockan var prick 10 och planet gick inte förens 11. Vi hade en timme på oss att kanske få träffa dom, men hur?
_______________________________________________________________________________________________
Lite längre, det gillar ni väll? Tack för era tips! Nu har vi lite nya idéer och det kommer hända lite saker!
Förresten, vi har skapat en "fanpage" på Dayviews om One Direction, ni hittar den HÄR!
Förresten, ni borde bli bättre på kommentera, haha!
/Angelica & Johanna

2011-07-11
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 25

-Godnatt sötnos, och pussade mig på näsan.
-God natt, svarade jag och log.
-En sak till, sa han.
-Vadå?
-Jag älskar dig, svarade han och kysste mig.
-Jag älskar dig med! Svarade jag med ett stort leende.
_________________________________________________________________________________________________
Jag vände mig om och på andra sidan om mig låg Evelina och bredvid henne låg Amanda. Jag kände hur Harry la sin arm om mig igen och jag log mot Evelina som log tillbaka och jag kände hur lycklig jag var.

-Kolla på Amanda, viskade jag till Evelina som vände försiktigt på huvudet och kollade sedan tillbaka på mig.
-Gulliga! Sa hon och vi båda log.
Amanda hade somnat och Niall som la bredvid henne och hade sin arm om henne.

En kvart senare hade alla somnat medan jag och Evelina fortfarande var vakna. Plötsligt började  Louis mumla något som vi inte riktigt kunde förstå och bara några få sekunder snarkade Zayn till. Vi båda började skratta men försökte att vara lite tysta eftersom de andra sov.
-Godnatt, jag tror jag ska sova nu! Viskade jag till Evelina.
-Jag med, godnatt, sov gott.
-Detsamma!
Jag drog täcket upp till halsen även om jag inte direkt frös och sedan slöt jag mina ögon.

-Sophie!!!
Jag öppnade mina ögon men inte långt efter kom Harry mot mig och gav mig en lätt puss på munnen. Efter de satte sig alla på min madrass och började snacka högt.
-Jag vill sova! Sa jag och la mig på magen för att kunna fortsätta sova.
-Nej, du ska upp! Utbrast Liam och drog av mig mitt täcke.
Alla skrattade åt mig och jag gav de alla en ledsen min.
-Kom, det är frukost! Sa Harry och alla reste sig från madrassen och gick ner för trappan.
Jag orkade inte så jag la mig ner men lite senare kom Amanda och ryckte i mig.

-Vad är klockan? Mumlade jag lågt.
-Halv 11, kom nu!
-Mm…
Jag reste mig sakta och borsta igenom mitt hår, sedan gick jag och Evelina ner för trappan och in i köket där alla satt och skulle börja äta frukost.

-God morgon sömntuta! Sa Harry och Amanda samtidigt.
Jag satte mig på lediga stolen bredvid Louis och Harry kollade ledsamt på mig.
-Jaha, här dissar man sin kille?
-Var ser du den lediga platsen bredvid dig?
-Liam eller Amanda, flytta på er! Jag skrattade till lite smått och började sedan bre en macka med smör.
-Så, vad ska vi hitta på idag? Frågade Niall efter en stund.
-Vi kan… började Liam men kom inte på något att säga.
-Jag vet, vi kan… denna gången var de Zayn som började men han kom inte heller på något att säga.

En och en halv timme satt alla åtta uppe på Harrys rum och ingen av oss visste vad vi skulle göra. 
-Kan vi inte åka till stranden? Frågade jag och alla kollade upp.
-Varför har du inte sagt det tidigare? Frågade Evelina och jag flinade åt henne.
-Men vi måste hem till mig för att hämta badkläder, sa jag och kollade på Evelina och Amanda.
-Det gör inget för mig om du badar naken, sa Harry och blinkade.
Alla började skratta och jag kände att jag rodnade. Att han alltid lyckades!
-Haha, glöm det!
Han kollade på mig med en besviken min och jag skrattade åt honom.
Jag lyfte upp min väska som jag hade alla mina saker i, sedan gick jag ut ur rummet med alla de andra efter mig.
-Ska jag skjutsa er hem? Frågade Louis
-Ja, om det är okej, så gärna! Sa jag osäkert och log mot honom.
-Ja, såklart!
-Men vi träffas på stranden om en timme ungefär, sa Harry och log mot oss.
-Okej, vi ses! Sa jag, Evelina och Amanda i kör och sedan gick Harry fram mot mig och gav mig en varm kram.
Vi gav också de andra varsin kram, sedan gick vi ut mot bilen och körde iväg.
-Jag kör bara hem om och lämnar mina saker och bytar om, kommer om tjugo minuter, var klara då! Sa Louis när vi stannade utanför mitt hus.
-Okej, tack för skjutsen, sa vi alla tre och stängde dörrarna.

Amandas perspektiv

Jag öppnade min rätt så stora resväska och hittade snabbt min bikinis med USA:s flagga på.
Jag gick in i badrummet och bytte om och satte sedan på mina ljusa jeansshorts och ett vitt linne över.
Efter  10 minuter var vi alla klara och gick ut för att vänta på Louis.
-Amanda, är du och Niall tillsammans? Frågade Sophie mig och jag skrattade till
-Nej, han är bara en bra vän…
-En väldigt bra vän som du gillar väldigt mycket som du är tillsammans med? Rätt?
-En väldigt bra vän som jag gillar, inget mer! Sa jag bestämt och vi började alla tre skratta.

-Så lång tid du tar på dig, vi har varit klara i 10 minuter! Sa jag när vi hoppade in i Louis bil
-Som om..
-Ja, faktiskt.. Sa Evelina och Louis bara skrattade åt oss.
När vi var framme hoppade vi ut ur bilen och tog våra väskor och gick ner mot stranden. Vi kunde inte hitta de andra killarna. Vi la våra väskor en bit ifrån vattnet där det inte var så mycket folk.  Vi tog av våra kläder och satte oss ner på våra handdukar vi lagt ut i sanden.
Några få minuter senare kom de andra och när de var redo att bada, sprang vi ner i vattnet som små treåringar. När vi kommit ut en bit stannade jag, Evelina och Sophie eftersom det var kallt. Men efter att killarna doppat sig sprang de mot oss och började skvätta och sedan lyfte Harry upp Sophie, Zayn och Liam lyfte upp Evelina och Louis och Niall lyfte upp mig.
-1, 2, 3! Ropade Zayn och efter det kastade de oss i vattnet.
-Fy fan vad kallt! Utbrast vi alla tre nästan samtidigt och de bara skrattade åt oss.

Evelinas perspektiv

-Zayn och Liam, ni är så döda! Ropade jag högt och de bara kollade på mig
-Ni alla ska få! Sa Sophie, jag och Amanda instämde.
-Men vi är redan blöta? Sa Louis
-Ja, en annan gång ska ni allt få! Sa Sophie med en ond blick och jag nickade.

Jag gick upp och hämtade en badboll och jag började tänka på blicken jag fått av Zayn när han kastade i mig. Han hade lett mot mig innan han kastade i mig. Men han hade en flickvän, han skulle inte välja mig. Och jag kände honom knappt, men han verkade snäll.
_______________________________________________________________________________________________
Del 25, vad tycker ni? Vi båda tycker de måste bli lite drama snart, men vad?
Kom med idéer/tips! Om ni inte vill att andra ska se/sno era idéer går det bra att skicka ett mail tillonedirectionnovell@gmail.com och skriva era idéer.
Det är på egen risk jag lägger in detta inlägget, Johanna är borta ikväll och jag kände att jag ville uppdatera till er. Hon har inte ens läst igenom det, men jag hoppas både hon och ni gillar det!
/
Angelica

2011-07-11
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 24

Nialls perspektiv

När inte ens en halvtimme hade gått på filmen satt alla ihop tryckta i soffan.
VI hörde något ljud och alla skrek högt,
-AHHHH, samtidigt som vi tryckte ihop oss mer i soffan.
_________________________________________________________________________________________________
Jag kollade bak för att se om det var något, och då såg jag att det var Anne som stod i dörröppningen.
-Men vad skriker ni för? Frågade Anne.
-Läskigt ljud, stammade Harry fram och alla småskrattade.
-Tänd lampan! Jag är rädd! sa Zayn och denna gång brast alla ut i skratt.
-Jag trodde inte du var så feg Zayn! Sa Evelina samtidigt som hon skrattade.
-Jag feg!? Är inte du det då?
-Nej, inte alls, säger vi, svarade Evelina och log stolt.
-Okej då säger vi väl det då.
-Men ska vi fortsätta kolla på filmen, eller? Frågade Niall.


Amandas perspektiv

Vi fortsatte att kolla på filmen och varje gång jag blev rädd hoppade jag lite närmre Niall. Efter en liten stund satt jag intill honom, jag märkte då att han kollade ner på mig och då kollade jag upp och mötte hans underbara blåa ögon. Han log mot mig och la sin arm om mig, sedan viskade han i mitt öra,
-Du behöver inte vara rädd hos mig.
Jag log som svar och fortsatte att titta på filmen som var väldigt läskig, men Niall höll om mig hela tiden. Han var så gullig.

Efter filmen gick vi ner i källaren för att hämta madrasser som vi kunde sova på. Plötsligt började Harry skrika.
-Harry vad är det med dig! Skrek Sophie.
-Spöke, svarade Harry samtidigt som han lät väldigt rädd och alla brast ut i skratt förutom Sophie som försökte hålla sig lugn.
-Men lilla gubber du behöver inte vara rädd, sa Sophie och kramade om Harry.

När vi kom upp igen la vi ut madrasserna på vardagsrumsgolvet och började bädda så vi kunde sova sen. Efter det gick vi och bytte om till våra sovkläder. Fast jag hade ett linne och ett par shorts på mig under min One piece så jag behöll det på mig, samma gjorde Sophie och Evelina. Vi tvättade av sminket och borstade tänderna sedan gick vi ner.

Sophies perspektiv

När vi kom ner så var såklart killarna redan där. 
-Varför ska ni alltid ta så lång tid på er? Frågade Liam
-Lång tid? Jag tyckte det gick snabbt, svarade jag och kollade lite konstig på honom.
-Tjejer, tjejer, tjejer, sa Liam samtidigt som han skakade på huvudet och alla började skratta.

När alla skrattade tog jag upp en kudde och slog i Liams huvud.
-Så det är så du vill ha det!? Frågade han och slog tillbaka med sin kudde.
-Nej det kan man inte direkt påstå!

Efter ett tag var kuddkriget i full gång. Alla hade tagit varsin kudde och alla slog på alla. Jag jagade Harry och slog på honom, efter ett tag hade vi kommit ut där ute och han hade tappat sin kudde. 
Han backade för att han skulle kunna göra motstånd mot mig, men efter ett tag gick det inte längre. Han tog ett steg till och ramlade i poolen och jag brast ut i skratt.
-Det där ska du få för, skrek han samtidigt som han sprang upp ur poolen. Men jag sprang mot dörren men kom inte så långt för i dörren stod Louis och stoppade mig, så Harry hann ikapp mig och tog ett tag om mig och drog mig mot poolen och till slut var jag nere i poolen.
-Harry, vad hade du tänkt att jag skulle ha på mig nu då!? Skrek jag med en arg ton.
-Så långt hade jag faktiskt inte tänkt, men finns det något som kan göra så du blir gladare? Frågade han och blinkade med ena ögat.
-Kanske att du hjälpte mig upp!? Och en lite kyss hade inte suttit fel, svarade jag och blinkade med ena ögat mot honom.
Han kom fram mot mig och drog upp mig ur poolen, sedan drog han in mig i en kram.
-Du kan få låna min gråa one piece och en tröja av mig. Jag tror du blir jättesnygg i det, viskade han i mitt öra och jag kunde inte låta bli att rodna.
-Tack, du är redan snygg, viskade jag tillbaka och log.
När vi ståt där en liten stund släppte han taget lite om mig och gav mig ännu en av de perfekta kyssar som han ger.

Vi kom in på hans rum, han gick mot sin garderob och jag gick mot min väska där jag hade mina underkläder som jag hade tänkt ha på mig imorgon men jag fick ju ta dem idag istället. 
-Harry! Har du någon handduk som jag hade kunnat låna?
-Jag kan hämta en till dig!
-Snälla skynda dig jag fryser!
-Jag kommer gumman! Svarade han samtidigt som han kom springandes med en handduk och virade den om mig.
-Tack, vad gullig du är! Sa jag och gav han en liten puss på kinden.
-Du kan gå in till badrummet så länge och torka dig så kommer jag med torra kläder snart.
-Jag vet nog vad du tänker, svarade jag och jag såg hur han rodnade lite.
-Men du kan låsa dörren. Jag knackar när jag har hämtat kläderna, svarade han och pussade mig på munnen.

Jag gick till badrummet, torkade mig och tog på mig mina torra underkläder. Efter ett litet tag knackade det på dörren. Jag tog handduken om mig och låste upp.
-Här sötnos! Sa Harry och räckte fram kläderna.
-Tack världens gulligaste kille, svarade jag han och pussade han på munnen.
-Och det bästa av allt är att du är min, fortsatte jag och log.
-Och du är min, svarade Harry och kysste mig. 
Sedan gick han ut från badrummet och jag tog på mig Musse Pigg tröjan som han gav mig och hans gråa One piece som var en aning stor, men mysig.

Jag gick nerför trappan och gick in till de andra som satt på madrasserna och pratade.
-Vad fin du är Sophie! Sa Evelina och någon sekund senare blixtrade från hennes kamera.
-Var du tvungen att ta ett foto av mig när jag ser ut såhär, sa jag och pekade på vad jag hade på mig.
-Så du tycker mina kläder är fula? Frågade Harry förvånat.
-På mig ja, men på dig är de extremt snygga för du är fin i allt! Svarade jag och log.
-Det är du med, svarade han och log.

Jag satte mig ner på madrassen bredvid Harry. Vi satt alla och pratade med varandra i några timmar. Tillslut var alla väldigt trötta så vi bestämde oss för att sova. Jag la mig på min madrass och en liten stund senare kom Harry och tog sin arm om mig men jag vände mig om så jag kunde se hans vackra ansikte.
Han kysste mig mjukt sedan sa han,
-Godnatt sötnos, och pussade mig på näsan.
-God natt, svarade jag och log.
-En sak till, sa han.
-Vadå?
-Jag älskar dig, svarade han och kysste mig.
-Jag älskar dig med! Svarade jag med ett stort leende.
_______________________________________________________________________________________________
En efterlängtad del eller? Den blev inte så extra lång som vi hade tänkt oss, men hoppas det inte gör något.
Var inte rädda för att skriva idéer till novellen.
Ha det bäst!
/Johanna och Angelica

2011-07-11
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 23

Jag såg att jag hade ett nytt sms från Harry. ”Vi kör på myskläder idag, one piece blir bra! ;)” stod det och jag svarade snabbt. ”Låter som en bra idé i detta väder, ses snart, puss!”. 
-Tjejer, Harry smsade, han tyckte vi skulle ha våra one piece på oss ikväll!
-Okej, det blir väl bra! Sa Evelina och sedan gick jag mot min garderob för att leta fram min.
_________________________________________________________________________________________________
-Mamma, var är min one piece? Ropade jag när jag hade letat igenom min garderob minst 5 gånger och kände att jag började få lite panik. Jag hörde att Evelina och Amanda satt och skrattade lite smått åt mig. Jag kollade på de med en ond blick men kunde inte låta bli att skratta. En halv minut senare kom mamma upp in till mitt rum.
-Vad är det?
-Jag hittar inte min one piece... sa jag panikslaget och hon suckade.
-Men den är väl i din garderob? 
-Jag har letat fem gånger, den är inte där! Evelina och Amanda satt fortfarande och skrattade bakom mig.

-Här är den ju! Utbrast jag när vi letat i minst en kvart.
-Men har du inte letat där innan? Frågade mamma och kollade på mig med en konstig blick.
-Men jag visste väl inte att den skulle ligga ihop vikt i en låda inuti garderoben? Och förresten är det ju pappa som köpt den till mig, han kanske har lagt den där efter han tvättat den! Sa jag och mamma skrattade till.
-När skulle ni vara hos Harry? Klockan är tio i sju!
-Vid halv åtta… du skulle inte vilja skjutsa oss? 
-Jo, visst… ska ni sova där? 
-Jag vet inte…
-Okej, men kom ner när ni vill åka då!
Mamma gick ner och jag skickade ett sms till Harry, ”Får vi lov att sova över? Tror det skulle göra Amanda och Evelina sjukt glada… och mig!”. Jag fick ett snabbt svar där det stod ”Ja, jag säger till de andra, vi ses snart!”. Jag svarade ett snabbt ”Okej, vad bra!” och la sedan ner mobilen i fickan.
-Ska vi gå och byta om då? 
De nickade mot mig och vi gick in i badrummet. Jag tog på mig ett vitt linne och ett par svart korta shorts och drog sedan på mig min ljuslila one piece. Evelina hade en rosa randig och Amanda hade en två färgad, rosa och lila.
-Förresten, om vi vill kunde vi få sova över… det vill ni väll? Frågade jag och såg hur chokade de båda blev.
-Jaaa, utbrast de samtidigt och jag skrattade.

Niall perspektiv

Mobilen plingade till och jag öppnade smset från Harry, ”Ni kan sova över om ni vill… förresten, vad för film blir det?” . ”Okay, ska de andra? … Det blev en skräckis och en komedi!” svarade jag innan packade ner lite saker eftersom vi skulle sova över. ”Ja, iaf tjejerna, tror de andra också! Låter bra, vi ses!”

-Hej, kom in! Harry, Liam och Zayn är vid tv:n, sa Anne när hon öppnade dörren.
Jag gick in och tog av mina skor, sedan gick jag in till de andra.
-Heeej, utbrast jag och gjorde vårt handslag med de alla.

Några minuter senare kom tjejerna och vi hälsade glatt på de. När klockan var tio i åtta kom Louis. Under tiden vi väntat hade Zayn och Harry fixat chips, popcorn och dricka som de hade ställde på bordet framför oss.
Amanda satt sidan om mig och jag kunde inte låta bli att kolla på henne emellanåt. Vi satt och skratta under hela filmen. Den var riktigt rolig och när den var slut var allas ögon blanka så mycket vi skrattat. Klockan var närmre tio när vi tog och bytte film och satte på en skräckis.
När inte ens en halvtimme hade gått på filmen satt alla ihop tryckta i soffan. 
Vi hörde något ljud och alla skrek högt,
-AHHHH, samtidigt som vi tryckte ihop oss mer i soffan.
_______________________________________________________________________________________________
Del 23, som blev väldigt kort, vi vet! Men ger ni oss 10 kommentarer, så lovar vi att skriva en extra lång del, så kommentera på!!
Glöm inte att vi söker gästbloggare!
/Angelica & Johanna

2011-07-11
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 22

-Men ska vi gå då? Frågade jag.
-Ja det kan vi väl, svarade Liam.

Harry tog tag i min hand och flätade sina fingrar med mina och alla gick ut från huset. Sedan började vi gå.
_________________________________________________________________________________________________
Efter vi hade gått ett tag märkte jag att Niall och Amanda pratade väldigt mycket med varandra.  Vi gick förbi Big Ben och en sådan fotonörd som Evelina var så skulle vi tvunget stanna för att hon skulle kunna ta ett foto.
När vi hade gått ytterligare en bit kom vi fram till mitt och Harrys ställe. London Eye.
-Kan man åka det!? Utbrast Evelina.
-Ja det är klart man kan, svarade Louis och skrattade.
-Tänk så fina bilder man hade kunnat ta därifrån! Sa Evelina med ett stort leende.
-Men ska vi åka då? Frågade Louis
-Är det inte dyrt? Frågade Amanda.
-Vi bjuder! Sa Niall väldigt högt.
-Tack, men ni behöver inte! Sa Amanda.
-Men vi vill göra det! Svarade Louis.
-Vi tackar inte nej till att bjuda upp två fina tjejer i London Eye, sa Zayn och blinkade.
-Men jag då? Är inte jag fin? Frågade jag och skrattade.
-Klart du är gumman! Jag bjuder dig! Sa Harry och kysste mig.
-Du behöver inte bjuda mig en gång till.
-Såklart jag ska bjuda min underbara flickvän på ännu en åktur i London Eye, svarade Harry och självklart skulle jag börja rodna. 
Vi ställde oss i kön och det tog inte så lång tid innan vi kunde hoppa på.  Eftersom vi var ganska många fick vi en vagn för oss själva. När alla hade hoppat i och dörren var stängd började vi sakta åka uppåt. 
-Så fin utsikt, utbrast Evelina och tog upp kameran för att fota.
Vi stod upp och kollade ut genom de stora fönsterna. Harry kom bakom mig och la sina händer runt min midja. Jag kollade bak och han gav mig en lätt puss på munnen. Jag kollade på Amanda som stod bredvid mig och hon log stort mot mig.

-Ställ er alla där vid fönstret så ska jag fota er! Sa jag till alla när vi var nästan högst upp.
De gjorde som jag sa och jag lånade Evelinas kamera. Jag tog ett foto men var tvungen att ta ett nytt då både Niall, Harry och Zayn gjorde några konstiga miner. När jag tog nästa bild började alla skratta och jag fick ta ytterligare 3 bilder innan det blev bra.
-Sophie och Harry, ställ er där så jag kan fota er! Sa Evelina och kollade på oss.
Vi ställde oss tätt intill varandra och Harry la sin arm runt mig. 
-Ta en bild till! Sa Harry och Evelina tog upp kameran för att ta ett foto.
Han kollade in i mina ögon och böjde sig ner. Han gav mig en kyss och vi hörde att kameran tog ett foto.
-Aww, utbrast alla i kör och jag kände hur jag rodnade. 
Vi tog massvis med bilder och hade hur roligt som helst. När vi hoppade av gick vi in till ett kafé som bara låg 5 minuter från London Eye. Vi beställde alla varsin stor muffins och dricka. Det kom fram några fans till killarna som var jättesnälla.

Efter en och en halv timme gick vi ifrån kaféet utan att vi visste vart vi skulle.
-Vi kan shoppa! Sa Amanda och killarna suckade medan jag och Evelina log stort.
-Det värsta med tjejer… shopping! Utbrast Niall och Liam samtidigt.
-Haha, men kom igen! Vi har faktiskt inte gjort det någon gång sen jag kom! Jag log stort mot de alla som suckade ännu en gång.
-Ja, okej då!
-Jaaa, utbrast jag, Evelina och Amanda i kör och började skratta.

Vi gick in i alla möjliga affärer med fem slöa killar efter oss.
-Snälla, kan vi inte göra något roligare? Sa Niall och de andra tyckte detsamma.
-Bara denna affären också, sa Evelina och pekade mot affären vi stod utanför.
De nickade till svar och satte sig på en bänk utanför butiken.

När vi kom ut från affären hade vi vars en kasse med oss.
-Varför köper tjejer alltid kläder, från varenda affär? Fråga Zayn och jag skrattade till.
-Varför köper killar aldrig kläder från någon affär? Frågade jag och alla skrattade till. 

Vi gick hemåt och när vi kom utanför mitt hus stannade vi till.
-Ska vi hitta på något senare? Frågade Liam och alla nickade.
-Det ser inte ut till att bli så bra väder, ska vi köra på en filmkväll? Frågade Harry och kollade på mig.
-Ja, hos vem? Svarade jag.
-Kom till mig vid halv åtta, sa Harry och gick sedan fram för att ge Evelina och Amanda en kram. 
-Hejdå, det var kul att träffa er! 
Harry gick fram till mig och drog mig intill honom i en varm kram. Han pussade mig lätt på huvudet och släppte sedan taget om mig. De andra killarna gav oss tre varsin kram sedan gick det sin väg.

När vi kom upp på mitt rum utbrast Evelina,
-Det är helt sjukt! Killarna i One Direction kramade mig precis! 
Jag skrattade åt henne och tog sedan datorn och satte mig i sängen med Evelina och Amanda på varsin sida om mig. 
-Du har ju världens gulligaste pojkvän, sa Amanda när jag skrev in mitt lösenord för att logga in på twitter. 
-Ja, och bilden vi tog i London Eye blev sjukt söt! 
-Kan jag inte få lägga in bilden och twittra den? 
Hon gav mig minneskortet och jag la snabbt in bilden. Jag gick sedan in på Twitpic för att ladda upp bilden där.
Under bilden skrev jag ”me and the best boyfriend in the world!”.
Efter några minuter såg jag att många hade kommenterat bilden med snälla ord. Jag skrev en snabb tweet, ”Thanks for all the lovely comments!”. Jag loggade ut från twitter och satte ner datorn på sängen. 
-Ni kan göra vad ni vill på datorn, jag ska bara gå på toa!

När vi lite senare skulle börja fixa oss för ikväll hade det börjat regna ute. Jag tog upp min mobil för att kolla var klockan var. 18.03 visade mobilen. Jag såg att jag hade ett nytt sms från Harry. ”Vi kör på myskläder idag, one piece blir bra! ;)” stod det och jag svarade snabbt. ”Låter som en bra idé i detta väder, ses snart, puss!”. 
-Tjejer, Harry smsade, han tyckte vi skulle ha våra one piece på oss ikväll!
-Okej, det blir väl bra! Sa Evelina och sedan gick jag mot min garderob för att leta fram min.
______________________________________________________________________________________________
Del 22! Det har blivit mycket i Sophies perspektiv, men i nästa del blir det i någon annans!
Och vad har hänt med alla fina kommentarer? Fortsätt kommntera! :)
/Angelica & Johanna

2011-07-11
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 22

-Men ska vi gå då? Frågade jag.
-Ja det kan vi väl, svarade Liam.

Harry tog tag i min hand och flätade sina fingrar med mina och alla gick ut från huset. Sedan började vi gå.
_________________________________________________________________________________________________
Efter vi hade gått ett tag märkte jag att Niall och Amanda pratade väldigt mycket med varandra.  Vi gick förbi Big Ben och en sådan fotonörd som Evelina var så skulle vi tvunget stanna för att hon skulle kunna ta ett foto.
När vi hade gått ytterligare en bit kom vi fram till mitt och Harrys ställe. London Eye.
-Kan man åka det!? Utbrast Evelina.
-Ja det är klart man kan, svarade Louis och skrattade.
-Tänk så fina bilder man hade kunnat ta därifrån! Sa Evelina med ett stort leende.
-Men ska vi åka då? Frågade Louis
-Är det inte dyrt? Frågade Amanda.
-Vi bjuder! Sa Niall väldigt högt.
-Tack, men ni behöver inte! Sa Amanda.
-Men vi vill göra det! Svarade Louis.
-Vi tackar inte nej till att bjuda upp två fina tjejer i London Eye, sa Zayn och blinkade.
-Men jag då? Är inte jag fin? Frågade jag och skrattade.
-Klart du är gumman! Jag bjuder dig! Sa Harry och kysste mig.
-Du behöver inte bjuda mig en gång till.
-Såklart jag ska bjuda min underbara flickvän på ännu en åktur i London Eye, svarade Harry och självklart skulle jag börja rodna. 
Vi ställde oss i kön och det tog inte så lång tid innan vi kunde hoppa på.  Eftersom vi var ganska många fick vi en vagn för oss själva. När alla hade hoppat i och dörren var stängd började vi sakta åka uppåt. 
-Så fin utsikt, utbrast Evelina och tog upp kameran för att fota.
Vi stod upp och kollade ut genom de stora fönsterna. Harry kom bakom mig och la sina händer runt min midja. Jag kollade bak och han gav mig en lätt puss på munnen. Jag kollade på Amanda som stod bredvid mig och hon log stort mot mig.

-Ställ er alla där vid fönstret så ska jag fota er! Sa jag till alla när vi var nästan högst upp.
De gjorde som jag sa och jag lånade Evelinas kamera. Jag tog ett foto men var tvungen att ta ett nytt då både Niall, Harry och Zayn gjorde några konstiga miner. När jag tog nästa bild började alla skratta och jag fick ta ytterligare 3 bilder innan det blev bra.
-Sophie och Harry, ställ er där så jag kan fota er! Sa Evelina och kollade på oss.
Vi ställde oss tätt intill varandra och Harry la sin arm runt mig. 
-Ta en bild till! Sa Harry och Evelina tog upp kameran för att ta ett foto.
Han kollade in i mina ögon och böjde sig ner. Han gav mig en kyss och vi hörde att kameran tog ett foto.
-Aww, utbrast alla i kör och jag kände hur jag rodnade. 
Vi tog massvis med bilder och hade hur roligt som helst. När vi hoppade av gick vi in till ett kafé som bara låg 5 minuter från London Eye. Vi beställde alla varsin stor muffins och dricka. Det kom fram några fans till killarna som var jättesnälla.

Efter en och en halv timme gick vi ifrån kaféet utan att vi visste vart vi skulle.
-Vi kan shoppa! Sa Amanda och killarna suckade medan jag och Evelina log stort.
-Det värsta med tjejer… shopping! Utbrast Niall och Liam samtidigt.
-Haha, men kom igen! Vi har faktiskt inte gjort det någon gång sen jag kom! Jag log stort mot de alla som suckade ännu en gång.
-Ja, okej då!
-Jaaa, utbrast jag, Evelina och Amanda i kör och började skratta.

Vi gick in i alla möjliga affärer med fem slöa killar efter oss.
-Snälla, kan vi inte göra något roligare? Sa Niall och de andra tyckte detsamma.
-Bara denna affären också, sa Evelina och pekade mot affären vi stod utanför.
De nickade till svar och satte sig på en bänk utanför butiken.

När vi kom ut från affären hade vi vars en kasse med oss.
-Varför köper tjejer alltid kläder, från varenda affär? Fråga Zayn och jag skrattade till.
-Varför köper killar aldrig kläder från någon affär? Frågade jag och alla skrattade till. 

Vi gick hemåt och när vi kom utanför mitt hus stannade vi till.
-Ska vi hitta på något senare? Frågade Liam och alla nickade.
-Det ser inte ut till att bli så bra väder, ska vi köra på en filmkväll? Frågade Harry och kollade på mig.
-Ja, hos vem? Svarade jag.
-Kom till mig vid halv åtta, sa Harry och gick sedan fram för att ge Evelina och Amanda en kram. 
-Hejdå, det var kul att träffa er! 
Harry gick fram till mig och drog mig intill honom i en varm kram. Han pussade mig lätt på huvudet och släppte sedan taget om mig. De andra killarna gav oss tre varsin kram sedan gick det sin väg.

När vi kom upp på mitt rum utbrast Evelina,
-Det är helt sjukt! Killarna i One Direction kramade mig precis! 
Jag skrattade åt henne och tog sedan datorn och satte mig i sängen med Evelina och Amanda på varsin sida om mig. 
-Du har ju världens gulligaste pojkvän, sa Amanda när jag skrev in mitt lösenord för att logga in på twitter. 
-Ja, och bilden vi tog i London Eye blev sjukt söt! 
-Kan jag inte få lägga in bilden och twittra den? 
Hon gav mig minneskortet och jag la snabbt in bilden. Jag gick sedan in på Twitpic för att ladda upp bilden där.
Under bilden skrev jag ”me and the best boyfriend in the world!”.
Efter några minuter såg jag att många hade kommenterat bilden med snälla ord. Jag skrev en snabb tweet, ”Thanks for all the lovely comments!”. Jag loggade ut från twitter och satte ner datorn på sängen. 
-Ni kan göra vad ni vill på datorn, jag ska bara gå på toa!

När vi lite senare skulle börja fixa oss för ikväll hade det börjat regna ute. Jag tog upp min mobil för att kolla var klockan var. 18.03 visade mobilen. Jag såg att jag hade ett nytt sms från Harry. ”Vi kör på myskläder idag, one piece blir bra! ;)” stod det och jag svarade snabbt. ”Låter som en bra idé i detta väder, ses snart, puss!”. 
-Tjejer, Harry smsade, han tyckte vi skulle ha våra one piece på oss ikväll!
-Okej, det blir väl bra! Sa Evelina och sedan gick jag mot min garderob för att leta fram min.
______________________________________________________________________________________________
Del 22! Det har blivit mycket i Sophies perspektiv, men i nästa del blir det i någon annans!
Och vad har hänt med alla fina kommentarer? Fortsätt kommntera! :)
/Angelica & Johanna

2011-07-11
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 21

-Hon är den enda jag kan finta av, så jag måste möta henne! Han blinkade åt mig och jag skrattade. 
-Är du så dålig Sophie? Utbrast Louis och alla började skratta!
-Ja, de är jag väll! … Är det illa om Harry kan finta av en? Sa jag och kollade frågandes på alla.
-Ja, det kan man väl säga att det är, sa Liam och sedan reste vi oss för att börja spela.
_________________________________________________________________________________________________
Vi spelade och hade det riktigt roligt, men när klockan hade blivit tio ringde min mobil. Jag kollade på skärmen och såg att det var mamma som ringde. Undra vad hon ville?
-Hej! svarade jag
-Hej gumman du måste komma hem nu.
-Men varför!? Kan jag inte få sova hos Harry?
-Nej inte inatt. Du ska sova hemma inatt. 
-Okej då, svarade jag med en suck.
-Jag kommer och hämtar dig om en halvtimme, svarade mamma.
-Jaja, hejdå!

En halvtimme senare kom mamma och jag åkte hem. När jag kom hem satte jag mig framför datorn och loggade in på skype. Då såg jag att Amanda var inne och ringde uppe henne meddetsamma. När videon hade startat såg jag att Evelina satt sidan om henne.
-Heej! Fy vad jag saknar er, sa jag och gjorde en ledsen min.
Heej! Det är du inte ensam om, vi saknar dig sjukt mycket också! Svarade Evelina. 
-Vad har ni för er imorgon då?
-Inget vad vi vet. Du då? 
-Jag ska antagligen vara med Harry och killarna, svarade jag glatt.
-Ja just det, hur går det med Harry?
-Det går bra men vi bråkade innan för jag begick ett hemskt misstag som jag helst inte vill prata om nu, sa jag och gjorde en ledsen min.
-Okej gumman.

Nästan morgon vaknade jag av att någon drog av mig täcket och jag gissade på att det var mamma. Så utan att öppna ögonen skrek jag,
-Mamma! Jag får täcket, det är kallt!
-Tyvärr kan mamma inte ge dig täcket för hon är inte här, hörde jag att någon sa. Jag kände igen rösten men kunde det verkligen vara den personen. Jag var tvungen att öppna ögonen.
-Evelina och Amanda! Vad gör ni här!? Skrek jag och hoppade upp från sängen för att ge de en kram.
-Vi hade tänkt hälsa på dig, sa Amanda och log.
-Och dina föräldrar bjöd hit oss, sa Evelina stolt.
-Men när kom ni då? Frågade jag och lät väldigt glad.
-För typ tio minuter sedan dina föräldrar hämtade oss på flygplatsen, sa Evelina

Mitt i allt ropade mamma,
-Tjejer jag har fixat frukost till er! Vill ni ha? Skrek mamma
Jag tittade på Amanda och Evelina och de nickade.
-Ja vi kommer! Skrek jag tillbaka.
Vi gick ut från mitt rum och ner för trappan. När vi hade satt oss vi bordet började vi äta och prata om vad vi skulle göra idag. Plötsligt ringde det på dörren och jag reste mig upp för att öppna och precis när jag hade öppnat kom jag på att jag stod i pyjamas och morgonfrisyr.

-Eh hej killar, sa jag lite förvånat.
-Hej! Vet du vad klockan är egentligen? frågade Niall.
-När inte riktigt. Jag har glömt att kolla på den idag.
-Den är tio över ett, svarade Louis och log.
-Oj, men kunde ni inte ringt innan ni kom så hade ni sluppit att se mig så här?
-Jo det kunde vi gjort, men jag tycker du är jättegullig i din vackra morgonfrisyr, svarade Harry och gick fram till mig och gav mig en kyss.
Efter ett tag kom jag på att Evelina och Amanda satt i köket och väntade på mig.
-Kom med här så ska jag presentera er för min vänner från Sverige.

Vi gick in i köket där Evelina och Amanda satt.
-Tjejer jag vill presentera er för några, sa jag och de vände sina huvud mot killarna och kollade med förvånad blick, det såg nästan ut som de skulle tappa hakan. 
-Det här är Harry, Liam, Louis, Zayn och Niall, sa jag samtidigt som jag pekade på de.
-Hej tjejer, sa Niall med ett leende på läpparna samtidigt som han gick fram och gav de varsin kram.
-Wow, sa både Amanda och Evelina i kör.
-Haha, ni kanske vill ha fler kramar? Frågade Louis.
Louis, Harry, Zayn och Liam gick fram till tjejerna och gav de varsin kram.
-Drömmer jag eller är detta verklighet!? Utbrast Amanda och killarna började skratta.
-Det är verklighet, sa Niall och jag såg att han blinkade med ena ögat.
-Som ni förstår är de stora fan utav er och jag har berättat för de många gånger att jag umgås med er och att jag är tillsammans med dig Harry, men det har tydligen inte gått in i deras små hjärnor, sa jag och killarna började skratta ännu mer.
Efter ett tag gick Harry fram till mig och drog in mig i hans varma famn. Sedan gav han mig en kyss. Inte långt därefter hör jag hur Evelina säger,
-Wow, Harry kysste henne!
Åter igen började alla skratta utom Evelina och Amanda för de förstod inte vad det var som var så roligt.

-Men vad är det som är så roligt? Frågade Amanda.
-Ni! Svarade Niall.
-Men va? Vi är väll inte roliga? Frågade Amanda.
-Jo, det är så kul att se hur förvånade ni är över att vi är här och era kommentarer är sjukt roliga, svarade Niall och log mot Amanda.

Vi stod där och pratade om vad vi skulle göra. Efter mycket om och men bestämde vi oss för att ta en promenad ute i det soliga London för att visa Amanda och Evelina rundor.

-Jag måste bara gå upp så jag kan byta om och göra mig färdig! sa jag och började gå uppåt.
-Jag följer gärna med, sa Harry och gick mot mig.
-Harry! Det kan du glömma att du gör! Svarade jag.
-Men snälla, söta, rara Sophie, sa han och försökte se lite ledsen ut.
-Nej, men du kan få en puss innan jag går upp, sa jag och gick ner en liten bit i trappan och gav honom en lätt puss på munnen.
-Tack!

Jag gick upp på mitt rum och klädde på mig. Det fick bli jeansshorts och ett linne. Sedan gick jag in till toan för att borsta tänderna och håret. Jag drog även några drag med mascaran. Efter det gick jag ner till de andra. 
Amanda och Evelina hade äntligen börjat prata normalt, vilket var väldigt skönt!

-Men ska vi gå då? Frågade jag.
-Ja det kan vi väl, svarade Liam.

Harry tog tag i min hand och flätade sina fingrar med mina och alla gick ut från huset. Sedan började vi gå.
_______________________________________________________________________________________________
Här kom del 21!  Kommentera gärna, för kommentarerna gör våran dag!
Vi söker fortfarande gästbloggare till veckan då vi är borta, så skicka ett mail om du är intresserad!
/Johanna och Angelica

2011-07-11
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 20

Sophies perspektiv

Jag reste mig från sängkanten och hämtade datorn. Samtidigt som jag startade datorn hörde jag min sms signal. "Vid 3, vi ska hitta på något då?” ”Okej, men vi behöver snacka. Bara du och jag. Ska vi träffas vid 12?” ”Nej, inte imorgon. Någon annan dag.” Jag brydde mig inte om att svara. Han verkade inte alls vara på humör och jag ville inte göra han mer sur än vad han förmodligen redan var.
_________________________________________________________________________________________________
Harrys perspektiv

Jag vaknade på fredagsmorgonen av att mamma kom in och väckte mig.
-Harry du måste upp nu!
-Jaja, men vad är klockan? mumlade jag.
-Den är tolv och grabbarna kommer till flygplatsen om tre timmar. Du kanske vill åka dit och överraska de?
-Ja, jag går upp snart.

En kvart senare gick jag in i badrummet för att duscha. Efter duschen klädde jag på mig och gick ner i köket för att äta frukost. Jag tog en ostmacka med gurka på och drack ett glas mjölk. 
När jag var klar gick jag upp till mitt rum igen och satte mig vid datorn och loggade in på twitter ”the boys are coming back today!! :)” skrev jag och tryckte på tweet.

Jag hoppade av bilen och sa hejdå till mamma sedan gick jag in på flygplatsen för hälsa killarna välkomna.

Louis perspektiv

Äntligen var jag av planet och jag gick för att hämta min väska på rullbandet. När jag gjort det gick jag mot utgången och då såg jag Harry som kom gående mot mig.
-Harry! Ropade jag och gick fram och gav honom en kram.
-Hej! Sa Harry glatt.
- Hur är det med dig? Frågade jag med en glad röst och jag såg att Harry inte log lika stort längre.
-Nja inte så bra, har ju mått bättre, svarade Harry och tittade ner i golvet.
-Men jag är ju här nu!
Jag såg hur Harry tittade på mig och skrattade lite. Vi stannade kvar på flygplatsen för att vänta på resten av gänget.
Nialls och Zayns flygplan landade nästan samtidigt, vi gick och mötte de och sedan satte vi fyra oss på en bänk för att vänta på Liam. Efter några minuter ropade de ut i högtalarna att just Liams flyg var försenat några minuter. 
-Jag går och köper någon dricka, hänger ni på? Frågade Niall och reste på sig.
-Ja, jag gör! Sa Zayn och även han reste sig.
-Kan ni köpa en cola åt mig? Frågade jag och de nickade,
-Ska du ha något Harry? Frågade Zayn.
-Ja, köp en cola till mig också så är ni snälla! 
De gick iväg medan jag och Harry satt kvar.

-Harry, vad är det som har hänt egentligen? 
-Det är Sophie, sa han kort och kollade ner.
-Fortsätt…
-Hon har börjat träffa en annan kille, Jake.
-Men de kanske bara är vänner? 
-När det sitter på ett kafé och håller hand och sedan kysser varandra? Ja, vänner var det…
-Va? Frågade jag förvånande.
-Du hörde rätt.
-Du borde snacka med henne!
-Hon frågade igår om vi kunde träffas idag, men jag ville hellre hit och träffa er. Jag kan smsa henne senare. Nu ska vi ha kul och inte tänka på henne! Sa Harry och jag log mot han.

-Heey, ropade Liam när han såg oss alla och log stort.
Han gav oss alla varsin kram och sedan gick vi ut för att åka hemåt. Min mamma stod utanför och väntade med vår stora bil. Klockan hade hunnit bli halv 6 eftersom Liams flygplan hade varit försenat.

-Vill ni komma hem till mig och äta? Vi kan beställa pizza! Frågade Harry när min mamma stannade utanför hans hus.
-Ja, ska vi ses hos dig vid sju? 
-Det blir bra! Sa Harry och stängde dörren.

Harrys perspektiv

-Hej, kommer de hit senare? Frågade mig när jag kom in genom dörren.
-Ja, om en timme ungefär, vi tänkte beställa pizza! 
-Gör ni så, det finns läsk i kylen som ni kan ta!

Jag gick upp till mitt rum och tog upp mobilen. ”Hej, vad hittar du på?” skrev jag och letade upp Sophie bland mina kontakter. Jag tryckte på skicka och fick snabbt ett svar. ”Ingenting, ska vara själv hemma hela kvällen! Själv?”. Jag kände att jag ville snacka med henne. Klockan var bara kvart i sex och jag tänkte att vi skulle hinna träffas innan klockan sju. ”Inget, har mött killarna på flygplatsen. De ska komma hit vid sju och äta… men har du tid kan du komma hit nu, vi måste snacka…”. 10 minuter senare knackade det på dörren och där stod Sophie. 
-Hej, kom in! Sa jag och kollade på henne.
-Hej! Hon tog av sina skor och sin jacka, sedan gick vi upp på mitt rum.
Jag satte mig vid min skrivbordsstol medan Sophie satte sig i sängen. Ingen av oss sa någonting, det blev en ganska lång, pinsam tystnad. Efter vad som kändes som många minuter började Sophie,
-Det är inget mellan mig och Jake om du tror det. Han är snäll och en bra vän… 
Vadå inget mellan de? Jag hade ju sett de på kaféet. Jag kände mig tvungen att ta upp det. Hon kunde ju inte säga att de inte var sant. 
-Inget mellan er? Vad betydde kyssen på kaféet då? Neka inte, jag såg er! Sa jag och kollade ner i golvet. Jag ville inte möta hennes blick.
-Det var han som kysste mig. Jag ångrar det mer än allt! Jag hörde hur hon hade gråten i rösten.
-Men du kunde ju dragit dig undan? Du bara stod kvar där och lät han. Du vet inte hur ont det gjorde! Jag hörde hur jag hade höjt min röst. Men jag kunde inte hålla det inne.
Jag såg en tår rinna ner för hennes kind och helt plötsligt kände jag mig jättetaskig. 
-Ja, jag stod kvar där. Du har sett allt och jag är ärlig. Jag gick till kaféet för att träffa Jake och snacka. Inte för att han skulle kyssa mig. Jag ångrar allt. Det är inget mellan mig och Jake, jag ser han som en vän. Du är den enda för mig! Sa Sophie och reste på sig och gick ner för trappan.
Jag gick efter henne ner för trappan och hörde hur hon öppnade dörren, gick ut och stängde den igen. 
Jag tog på ett par skor och sprang efter henne.
-Sophie, snälla vänta!
Till min förvåning stannade hon till och vände sig. Jag gick fram till henne och kollade henne i ögonen. 
-Förlåt, jag tror på dig. Men det gjorde bara så ont att se dig och Jake tillsammans.

Sophies perspektiv

Jag förstod Harry. Jag hade inte velat se Harry stå och kyssa en annan tjej. 
-De är jag som ska säga förlåt! 
Jag tog ett steg närmre Harry och han omfamnade mig och jag log. Det var här jag hörde hemma, i Harrys famn.
-Killarna kommer om en halvtimme… du kan ju stanna här om du vill? Frågade Harry mig när vi satt ner i gräset utanför hans hus.
-Ja gärna, om jag får!
-Såklart! Kom, vi går in och beställer pizza! 
Vi gick in och beställde 3 pizzor. En hawaii, en kebab och en bolognes pizza. 
Cirka en halvtimme senare stannade Louis bil utanför Harrys hus. Vi gick ut och jag blev glad av att få träffa alla killarna igen! Jag gick fram och gav de alla varsin kram. Två minuter senare kom pizza bilen.
-Kan någon gå in och duka…jag ska bara betala pizzorna! Sa Harry och gick mot vägen där pizza bilen hade stannat.
-Jag dukar så blir det gratis pizza, ropade Niall och sprang in. Alla skrattade åt honom och sedan gick även jag, Zayn och Liam in för att hjälpa honom.
-Så, vad ska vi hitta på sen? Frågade Liam med munnen full med pizza!
-Vi spelar fotboll! Jag, Liam och Zayn mot resten, sa Harry och log stort.
-Varför vill du inte vara med Sophie? Frågade Naill och Harry kollade på mig.
-Hon är den enda jag kan finta av, så jag måste möta henne! Han blinkade åt mig och jag skrattade. 
-Är du så dålig Sophie? Utbrast Louis och alla började skratta!
-Ja, de är jag väll! … Är det illa om Harry kan finta av en? Sa jag och kollade frågandes på alla.
-Ja, det kan man väl säga att det är, sa Liam och sedan reste vi oss för att börja spela.
_______________________________________________________________________________________________
Känns som det är ett efterlängtat kapitel, så vad tycker ni?
Förresten, vi söker ju gästbloggare för att det ska kunna bli uppdatering under veckan då vi är iväg, skicka ett mail till onedirectionnovell@gmail.com om du är intresserad.
/Angelica & Johanna!

2011-07-11
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 19

Harrys perspektiv
-Vad är det? Du verkar inte så glad? Hon kollade med en liten ledsen blick på mig.
-Jag är trött, godnatt! Sa jag och trängde fram ett leende!
-Godnatt, sov gott sötnos!  Hon gav mig en lätt puss på kinden, sedan vände jag mig om.
Jag märkte några minuter senare att hon somnat men jag kunde inte släppa tanken. Vad var på gång mellan Sophie och Jake?
_________________________________________________________________________________________________
Nästa morgon vaknade jag av att någon fick ett sms, jag kollade på min mobil. Nej inget sms, med då såg jag att Sophie satt på min skrivbordsstol med mobilen i handen samtidigt som hon hade ett stort leende på läpparna. Det var väl den där Jake som hade skickat ett sms till henne nu. 
Jag reste mig upp från sängen och gick mot badrummet utan att säga något till Sophie, men jag kollade mot henne med en ledsen blick och hon tittade frågandes på mig.

När jag kom tillbaka in i mitt rum kom Sophie fram till mig och gav mig en kram som jag besvarade väldigt löst och när hon skulle kyssa mig vek jag undan.
Hon kollade lite konstigt på mig samtidigt som hon frågade,
-Vad är det Harry? Har något hänt?
-Nej jag är bara inte på så bra humör idag.

Jag gick till skrivbordet, tog min dator och satte mig i sängen. När datorn var startad loggade jag in på twitter och skrev något så enkelt som ”why?”.

Sophies perspektiv

Jag märkte att Harry inte var som vanligt, han var inte den glada och pigga Harry. Men när jag frågade om något hade hänt svarade han bara att han inte var på så bra humör idag. Fast jag såg på honom att det var något annat, att han gick och tänkte på något.
Jag ville veta vad det egentligen var, men just nu orkade jag inte bry mig.

När vi hade ätit frukost och kom in på Harrys rum tog jag upp mobilen och såg att jag hade fått ett sms från Jake där det stod ”går det att ses klockan 2 idag :)?”. Jag kollade på klockan och såg att klockan var tolv. ”Ja det blir bra, ska vi ses på kaféet som vi träffades på första gången? :)”. Jag tryckte på skicka och fick snabbt tillbaka ett svar ”Ja, det blir bra. Då ses vi då, längtar!! <3”. Jag förstod inte riktigt varför han skickade hjärtan i sina sms men det var väl antagligen för att han gillade mig som vän.

När jag hade klätt på mig och gjort mig färdig sa jag,
-Harry jag måste hem. Jag ska träffa Jake, och när jag sa det så tittade han ner i golvet och svarade,
-Okej hejdå.
-Harry du är den enda för mig, sa jag samtidigt som jag gick mot honom för att ge han en kram.
-Mm, men skulle inte du gå?
-Jo hejdå. Vi ses!
-Hejdå svarade han och när jag gått ut hörde jag hur han smällde igen dörren.

Harrys perspektiv

När hon hade gått smällde jag igen dörren, sprang till mitt rum och slängde mig i sängen. Jag låg där i sängen och bara tänkte på det Jake hade skickat till henne igår kväll, han hade till och med skrivit ett hjärta. Efter ett tag så kände jag hur mina ögon blev blöta och sakta kände jag tårarna som rann ner för mina kinder. Efter en liten stund somnade jag.

Ungefär en och en halv timme senare vaknade jag. Jag kände att jag inte kunde ligga inne på mitt rum hela dagen så jag gick ner och tog på mig mina skor. 

-Var ska du? Hörde jag mamma fråga.
-Jag ska bara ut och gå en runda.
-Okej, gör du så.

Jag gick rundor och tillsist kom jag fram till ett kafé som såg mysigt ut. Jag gick in, köpte en stor muffins och satte mig längts in i hörnan.
Det dröjde inte länge förrän jag hörde en glad röst som jag mycket väl kände igen. När jag kollade upp såg jag Sophie gå där tillsammans med någon kille som jag antog vara Jake. 
Jag sjönk ner en bit på stolen och satt bara och petade i min muffins.

När de hade köpt sin fika gick de ut och satte sig där ute. De satt perfekt så jag kunde se dem genom ett fönster. Men jag ville inte se allt. Jake smekte hennes kind. Sophie tog upp sin hand på bordet och Jake la sin hand över hennes. Jag såg hur de pratade med varandra och skrattade. Jag tänkte på det Sophie hade sagt, ”Harry du är den enda för mig”, men jag kunde inte riktigt tro på de orden. Jag kände att det vibrerade i fickan. Jag tog upp mobilen och såg att jag hade ett nytt sms, från Louis. ”Heeey, hur är det? Saknar dig, vi måste hitta på något kul imorgon. Är hemma vid 3 tiden!”. Jag log för mig själv och svarade ”Heyy, inte så jättebra. Saknar dig och de andra. Vad ska vi hitta på?” Jag tryckte på Nytt meddelande och skrev till Niall, Zayn och Liam samtidigt ”Heey, hoppas allt är bra med er. Saknar er! Imorgon gör vi något roligt allihop!”. Jag kollade ut genom fönstret och såg att Sophie och Jake hade rest på sig. De pratade lite innan Jake lutade sig fram och gav henne en kyss. Jag kände hur det högg till i hjärtat. Varför gjorde hon så mot mig? 

Jag satt kvar på kaféet en stund efter att de gått iväg. Jag tog upp mobilen och såg att Louis hade svarat. ”Inte så jättebra? Vad har hänt?”. Jag började skriva, men raderade allt igen. ”Vi tar det när vi träffas, vi hörs!” skrev jag istället och skickade iväg.

-Vad har du varit? 
-Jag gick en runda för att ta det lite lugnt.
-Jaha, ska du träffa Sophie ikväll? Hon kan komma…
-Nej, inte ikväll.
Mamma kollade lite förvånat på mig, men jag orkade inte bry mig. Jag gick istället upp på mitt rum och loggade in på twitter. Sophie hade skrivit för 10 minuter sen ”Having a great day with my friend @jakeparkes!”. Jag tryckte bort hennes sida och skrev “missing my guys, see you tomorrow” och sedan loggade jag ut.

-Harry, de är mat, kom ner nu!
-Jag kommer!

Sophies perspektiv

-Jag tror jag måste hem nu, vi får träffas en annan dag! Sa jag och stoppade ner min mobil i fickan.
-Okej, såklart vi får träffas oftare! Han gav mig en varm kram som jag besvarade. Sedan gick vi åt varsitt håll. 

-Hejsan, ropade jag när jag kom innanför dörren.
-Hej, var har du varit?
-Jag har träffat en kompis, Jake heter han!
-Jaha, vad trevligt. Maten är klar om en halvtimme.

Jag gick upp till mitt rum och satte mig i sängen och tog upp min mobil. ”Hejsan, vad gör du? Hoppas du är på bättre humör nu! Lust att träffas imorgon? :) ” skrev jag och skickade till Harry. Några minuter senare fick jag ett svar ”Nej, killarna kommer tillbaka imorgon, ska vara med dem!”. Jag förstod inte varför han var så sur? Vad hade jag gjort för fel? ”Juste, vilken tid kommer de hit?” Jag reste mig från sängkanten och hämtade datorn. Samtidigt som jag startade datorn hörde jag min sms signal. "Vid 3, vi ska hitta på något då” ”Okej, men vi behöver snacka. Bara du och jag. Ska vi träffas vid 12?” ”Nej, inte imorgon. Någon annan dag.” Jag brydde mig inte om att svara. Han verkade inte alls vara på humör och jag ville inte göra han mer sur än vad han förmodligen redan var.
_______________________________________________________________________________________________
Del 19!
Börjar ni tröttna på novellen? Vi vet att de inte har hänt så mycket, men i novellen har det inte gått så många dagar om man tänker efter. Men tror ni att Sophie gillar Jake?
Och förresten, kom med lite idéer kring novellen, vad som kan hända osv!
/Angelica & Johanna

2011-07-11
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 18

Harrys perspektiv

- Harry, vi får åka hem och laga mat nu för Sophie, Marie och Will ska äta med oss ikväll.
-Okej, men Sophie kan väll åka med oss. Snälla, sa jag.
-Ja det är klart hon kan.
-Men då ses vi klockan sju ikväll, sa min mamma.
De sa hejdå, vi gick ut till bilen, satte oss och åkte hem till mig. Jag höll såklart Sophies underbara hand. Hela hon var underbar.
_________________________________________________________________________________________________
När vi kom hem till vårt hus gick jag och Sophie direkt upp för trappan. Jag gick in på mitt rum medan Sophie gick på toa. Jag satte mig i min säng och väntade på Sophie. När hon kom tillbaka satte hon sig bredvid mig och jag la min arm om henne. Hon kollade på mig och lutade sitt huvud på min axel. Vi flätade ihop våra fingrar och jag pussade henne på huvudet. Vi satt där och snackade tills min mamma ropade på mig.
-Harry! Kan du komma ner? 
-Ja, jag kommer! Ropade jag tillbaka och vi gick ner.

-Jag tänkte att vi kunde grilla ikväll, kan du fixa de?
-Jag? Grilla?... Visst, sa jag och kände hur Sophie skrattade åt mig lite tyst.
-Okej, vad bra. Jag kör och handlar nu då, så vid halv sju får ni vara hemma så du kan börja grilla!

-Vad ska vi göra tills halv sju? De är tre timmar kvar! Frågade Sophie och satte sig i soffan.
-Vill du möta mig i fotboll? 
-Visst, fast jag är inte så bra…
-Jodå, kom igen!

Vi gick ut i min trädgård och jag hämtade en fotboll.

Sophie perspektiv

Harry tog bollen och fintade av mig. Han gjorde mål mellan skorna vi hade satt ut som skulle föreställa mål. 
-Men kunde inte jag fått börja i alla fall?
-Haha, nej… han passade mig bollen och jag försökte finta honom. Såklart tog han bollen och gjorde mål igen. 
Jag tog bollen och sprang mot Harry men när jag var tillräckligt nära lyfte Harry upp mig och sköt bollen in i mål. Sedan brottade han ner mig och började kittla mig. 
-Varför ska du alltid kittla mig? Frågade jag skrattandes.
-För att du skrattar så gulligt! Han log sitt super söta leende mot mig och böjde sig ner och gav mig en kyss, lika perfekt som alla andra kyssar.
När klockan var kvart över 6 startade Harry grillen medan jag gick in till hans mamma och hjälpte henne lite. 
-Jag ska bara gå ut och se hur det går för Harry… så han inte har bränt köttet eller så!
-Gör du så! Hon skrattade till och jag gick ut.

-Hur går de? 
-Det går bra, ser det inte gott ut?
-Jo, såklart! 
-Fast du är godare, han blinkade till och gav mig en puss på min mun.

Jag gick in till Anne i köket igen. Klockan var kvart i sju.
-Är det något mer jag kan hjälpa till med? Frågade jag och hon kollade upp på mig.
-Om du vill kan du få duka! Jag tänkte att vi kunde sitta på vår uteplats!
Jag nickade och tog fram tallrikar, sedan gick jag ut och började duka.

Cirka en kvart senare ringde det på dörren. Jag hörde att Anne öppnade dörren och några minuter senare kom de alla tre ut där jag och Harry satt. 
-Hejsan på er! Är du grillmästare Harry?
-Hej, sa vi samtidigt och Harry fortsatte,
-Kanske inte mästare, men bättre än mamma!  Vi alla skrattade till.
-Är köttet färdigt Harry?
-Jadå!
-Okej, vad bra! Varsågoda, sätt er ner så kommer jag med maten! Sa Anne och gick in. Jag gick efter henne och hjälpte till att bära ut allt.

-Gud vad gott det var! Utbrast mamma efter att smakat en liten bit på köttet.
-Ja, de var super gott! Instämde jag, pappa och Anne.
-Vad bra att de var gott då! Sa Harry och drack lite utav sin cola.

-Tack för maten, det var super gott! Sa jag innan jag och Harry gick ifrån.
-Tack för all hjälp Sophie! Sa Anne och jag log mot henne.
-Ingen fara, någon nytta får jag väll göra! Vi skrattade till sedan gick jag och Harry upp på hans rum.

Harry startade sin dator och loggade in på twitter. Sedan gick han iväg mot toaletten och jag tog chansen att skriva lite på hans twitter. ”Dinner with mum, sophie and her parents! :)” hade han skrivit och jag skrev något nytt. ”everybody should follow @sophiewinston , she is the BEST!”. När han några minuter senare kom tillbaka såg han att jag hade datorn i mitt knä. Han tog datorn ifrån mig och kollade på mig med en ond blick. Vi båda började skratta och sedan tog han datorn och satte sig i sängen. Jag satte mig bredvid han och såg vad han skrev. ”pranked by @sophiewinston , but still follow her!” Jag log mot honom och la mig ner i sängen.
-Jag är helt mätt, är inte du de?
-Jo, ganska! Svarade Harry och fortsatte,
-Du vet att det är mysdags ikväll va? Han blinkade och även han la sig ner i sängen.
Jag la upp mitt huvud på hans bröst och kände hans andetag. 
-Jag vet, men vi kan väll kolla på en film lite senare då?
-Det låter bra, ska vi gå ner och vara lite sociala?
-Det gör vi!

När klockan hunnit blivit halv 10 kom Anne ut med en hallonpaj hon hade bakat. Vi satt och snackade samtidigt som vi åt. 
-Tack för pajen, vi går upp och kollar på en film.
-Varsågoda!

-Vilken film ska vi se?
Jag gick fram dit Harry hade alla sina filmer. Jag hittade en romantisk komedi som jag aldrig sett.
-Kan vi inte se denna? 
-Visst, allt för dig sötnos!

Jag förberedde filmen medan Harry gick ner för att hämta lite chips. Några minuter senare kom han upp igen och vi startade filmen.

När filmen var slut bestämde vi oss för att titta på ytterligare en film. Klockan var halv tolv när vi satte på filmen, som denna gång var en sorglig kärleksfilm. Jag satt tätt intill Harry som höll om mig med hans varma händer. En halvtimme senare knackade på dörren och in kom mamma och pappa.
-Vi hade tänkt att gå hem nu, ska du följa med eller?
-Men vi vill ju kolla klart på filmen! 
-Men om du vill kan du ju sova över här, sa Harry och jag kollade på mamma.
-Ja, det går väll bra…
Anne kom upp för trappan och ställde sig vid mamma och pappa.
-Sophie kan väll sova här i natt?
-Ja, det går bra!

Jag reste mig från sängen och gav både mamma och pappa varsin kram, sedan gick det ner och vi fortsatte att kolla på filmen. Jag tog upp min mobil och kollade på klockan. 00.27. Jag kollade på Harry som hade somnat med huvudet på min axel. Jag såg även att jag hade fått ett nytt sms. Jag pausade filmen och läste ”Hejsan Sophie, de är jag, Jake. Hur är det? Vi kan väll träffas någon dag?” Jag svarade ”Hej, de är bra med mig. Klart vi kan träffas, hör av dig när du kan!” sedan la jag ner mobilen i sängen och reste mig försiktigt för att gå på toa.

Harrys perspektiv

Jag vaknade till av att Sophie reste sig. 
-Var ska du?
-Ska bara på toa, jag kommer snart!

Jag reste på mig och drack lite av glaset som stod intill sängen. Jag såg hur skärmen på Sophies mobil lös till. Det var från Jake. ”Jag kan när som helst! <3 När ka…” läste jag och kände hur det högg till i hjärtat. Var det något mellan hon och den där Jake? De hade väll knappt träffats? Jag försökte att slå bort tanken när Sophie kom tillbaka.
-Ska vi lägga oss? Du verkar vara lite trött sötnos! Sa Sophie och kramade om mig.
-Mhm, det gör vi!

-Du, jag har ingen tandborste, kan jag låna en eller?
-Ja, här har du en! Jag gav henne en röd tandborste och började borsta mina egna tänder.

Efter att vi båda fixat oss för att sova la vi oss i sängen. Hon kollade på mig och pussade mig lätt på munnen.
-Vad är det? Du verkar inte så glad? Hon kollade med en liten ledsen blick på mig.
-Jag är trött, godnatt! Sa jag och trängde fram ett leende!
-Godnatt, sov gott sötnos!  Hon gav mig en lätt puss på kinden, sedan vände jag mig om.
Jag märkte några minuter senare att hon somnat men jag kunde inte släppa tanken. Vad var på gång mellan Sophie och Jake?
_______________________________________________________________________________________________
Vad tror ni? Kommer Sophie börja gilla Jake?
Kommentera på!!
/Angelica & Johanna

2011-07-11
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 17

Innan jag hann svara var Harry redan på väg ner.
-Sist den i poolen! Ropade han och sprang. 
Jag gick ut ur hans rum och gick ner för trappan. Jag mötte hans mamma och hon suckade.
-Hur ska du stå du med honom?
Jag skrattade till och vi log mot varandra.
_________________________________________________________________________________________________
När jag kom ut ställde jag mig sidan om poolen och kollade på Harry eftersom jag inte hade någon bikini. Men inte långt därefter kommer Harry upp och puttar ner mig i poolen.
-Men vad gör du!!?
-Jag tyckte du behövde svalkas, du såg så het ut! 
-Men nu behöver jag ju gå hem och byta kläder, sa jag medan jag gick upp ur poolen med Harry tätt efter.
-Min mamma kan kanske köra hem.
-Men då blir det helt blött i bilen, sa jag och tittade på Harry som om han vore dum i huvudet.
-Du kan alltid låna kläder av mig så blir det inte lika blött i bilen.
-Okej då fråga du din mamma, sa jag med ett leende.

-Mamma kan vi köra hem Sophie så hon kan byta om för jag råkade putta ner henne i poolen?
-Råkade? Frågade hans mamma.
-Nej, kanske inte men jag tyckte att hon behövde svalkas.
-Ja, vi kan väl köra hem henne då, hon kan ju inte gå så blöt. Sa hans mamma och skakade på huvudet.
-Vi går bara upp på mitt rum så hon kan få ha lite torra kläder på sig när vi kör.
Hans mamma Anne nickade mot oss och vi gick mot hans rum.

Harry gick mot sin garderob och när han kom tillbaka till mig höll han i ett par mörkgråa mjukisbyxor och en svart enkel tröja.
Jag tog emot kläderna gick mot badrummet.
-Var ska du? Du skulle väl byta om? 
-Jag ska gå till badrummet för att byta om.
-Men varför inte byta om här, sa Harry och blinkade med ena ögat.
-In your dreams!

Jag gick mot badrummet och tog på mig de väldigt stora mjukisbyxorna och den stora tröjan och gick in till Harry igen.

-Vad fin du är gumman, sa han och gick fram och kysste mig.
-Jag har ju dina kläder på mig och dom är fina!
-Men du är alltid fin, sa han och pussade mig pannan.
-Tack detsamma.
-Men ska vi gå ner då?

Jag tog tag i hans hand och vi gick ner till hans mamma, vi gick ut och satte oss i bilen. Harry ville såklart sitta där bak med mig. Gullig som han var.

Harrys perspektiv

Vi kom fram till Sophies hus. Hon knackade eftersom dörren var låst och hon inte hade några nycklar. När dörren öppnades stod Sophies mamma där med ett stort leende och sa hej.
-Hej jag är Marie, sa Sophies mamma.
-Hej jag är Anne, Harrys mamma.

Sophie gick upp till sitt rum och jag stod där nere och väntade samtidigt som jag lyssnade lite på vad mamma, Marie och Will, Sophies pappa som nu hade kommit pratade om och det verkade som de kom bra överens. Efter en stund kom Sophie ner och jag blev så glad varje gång jag såg henne.
Jag gick emot henne samtidigt som jag sa, 
-Vad vacker du är gumman! Jag såg hur hon blev lite generad. När hon kom närmre mig så kysste hon mig, och jag kysste henne tillbaka. Jag brydde mig inte om att våra föräldrar stod där och kanske kollade på oss.
-Det var mitt sätt att säga tack detsamma, viskade hon i mitt öra och jag bara log.

-Så gulliga ni är tillsammans, sa Will helt plötsligt. Både jag och Sophie blev lite generade.
-Jag har nog aldrig sätt Harry lyckligare och han har aldrig vågat kyssa hen tjej framför mig, sa min mamma.
-Jag har aldrig varit lyckligare och jag är stolt över Sophie eftersom hon är min extremt vackra och underbara flickvän, sa jag och pussade Sophie på kinden och sedan på läpparna.
-Vad kul Sophie att du har hittat en sån fin pojkvän, sa hennes mamma med ett brett leende och när jag kollade på Sophie såg att hon var lite röd om kinderna. Så jag tog mina armar om henne och kramade henne.
- Harry, vi får åka hem och laga mat nu för Sophie, Marie och Will ska äta med oss ikväll.
-Okej, men Sophie kan väll åka med oss. Snälla, sa jag.
-Ja det är klart hon kan.
-Men då ses vi klockan sju ikväll, sa min mamma.
De sa hejdå, vi gick ut till bilen, satte oss och åkte hem till mig. Jag höll såklart Sophies underbara hand. Hela hon var underbar.
_______________________________________________________________________________________________
Här kom del 17, hoppas ni gillade den även ifall den var lite kortare än vanligt. Men jag (Johanna) ska försöka ta mig upp tidigt imorgon för att börja på del 18.
Det var någon som undrade varför vi inte skriver så mycket i de andras perspektiv och anledningen till det är att i novellen har de har åkt hem till sina hemstäder så de är ju inte med här, fast de kommer såklart
Tack för alla kommentarer!!
/Johanna och Angelica

2011-07-11
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 16

Jag skickade ett sms till honom ”Du lever väll ;)?” ”Ja, hurså? Och tack för att du väckte mig!” Jag skrattade till och svarade ”Drömde att du dog, tur det inte var sant. Träffas idag?” Jag fick ett snabbt svar ”Ja, såklart, fast snälla, låt mig sova lite till”. Jag skrev snabbt ”Jaja, ringer lite senare, puss”. Jag fick inget svar, så jag antog att han hade somnat om. Jag satte mig upp i sängen och kollade lite på TV.
_________________________________________________________________________________________________
Efter att jag kollat runt på alla kanalerna vi hade på Tv:n och inte hittat något jag ville se så gick jag mot badrummet för att ta en dusch, eftersom jag var helt varm efter den hemska drömmen jag haft. 

-Godmorgon gumman, har du sovit gott? Frågade mamma mig samtidigt som hon hällde upp lite kaffe i en mugg. Jag kollade på klockan och såg at klockan blivit fem över 10. 
-Ja, fast vaknade redan vid nio, drömde något konstigt.

Jag plockade fram lite frukost och gick sedan ut på altanen och åt upp mina två mackor. När jag hade ätit upp och borstat mina tänder gick jag upp till mitt rum för att hämta min mobil. Sedan gick jag ner, tog på mina converse.
-Jag går ut en runda, ring om de är något! Ropade jag från hallen.
-Okej, hejdå! Hörde jag mamma ropa. 
Jag stängde sedan dörren och gick ut på gatan. Var jag skulle gå visst jag inte, jag bara gick. Jag tänkte på dagen igår, hur bra allt hade varit. Jag såg nog ut som en fåne där jag gick och log stort för mig själv, men jag var lycklig.

Jag gick till ett fika ställe där jag beställde en choklad milkshake. Jag satte mig där ute i solen och kolla på alla människor som gick förbi. Plötsligt kom det fram en kille till mig.

-Får jag slå mig ner? Frågade han artigt och jag log mot honom.
-Visst, gör du så! 
Han satte sig ner med sin stora hallon muffins han hade i handen. 
-Vad heter du? 
-Sophie Winston, och du?
-Jake Parkes, hur gammal är du? 
-Jag är 16 år, och du?
-Jag fyller 16 år nästa vecka! 
-Jaha, grattis i förskott! 
-Haha, tack! Är du ny här?
-Ja, fast jag ska endast stanna över sommaren!
När jag sa den sista meningen högg det till i mitt hjärta. Skulle jag behöva lämna allt här sedan? Så långt hade jag inte ens tänkt… att behöva lämna mina nya vänner och lämna Harry? Jag slog bort tanken och Jake ställde ännu en fråga.
-Jaha, varför är du bara här över sommaren?
-Jag och min mamma bor i Sverige medan min pappa fick jobb här i London för några år sedan. Han flyttade hit men jag och mamma stannade i Sverige. Och du då, bor du här eller?
-Jaha! Ja, jag bor en bit här ifrån!
Vi fortsatte snacka ett tag och när jag kollade på klockan påmindes jag av att jag skulle träffa Harry.
-Ursäkta, men jag måste tyvärr gå iväg nu.
-Okej, de var trevligt att träffa dig, kanske vi kan träffas oftare? 
-Ja, absolut! Skriv in ditt nummer! Sa jag och räckte min mobil åt honom och jag skrev även in mitt nummer på hans mobil. 
-Tack, vi ses! Sa han och log.
-Ja, hejdå!

Jag gick iväg samtidigt som jag tog upp min mobil för att ringa Harry. Efter tre signaler svarade en väldigt trött Harry.

Harrys perspektiv

Jag vaknade långsamt upp av ljudet från min mobil. Vem ringer så här tidigt? Jag tryckte på svara.
-Mm, hej… sa jag med trött röst.
-Haha, har du inte vaknat än? 
Jag hörde direkt Sophies röst och jag vaknade till och log.
-Vad är klockan? 
-Kvart över 12! 
-Jaha, haha! Vad ha du hittat på då? 
-Jag gick en runda och köpte en milkshake, sedan kom det fram någon kille som började snacka med mig… Jake hette han! Fast jag saknade dig såklart! 
-Åhh, saknar dig också. Kom hit om en halv timme så ska jag försöka vara klar, puss.
-Okej, puss! 
Jag tryckte på avsluta och gick direkt in i duschen.

När jag gick ner för att äta frukost ringde det på dörren och mamma öppnade. 
-Hej Sophie, hur är det med dig? Kom in! Sa mamma.
-Hej, jo det är bra! Tack! Svarade Sophie och jag hörde att hon tog av sina skor.
-Harry äter frukost i köket, gå du in där! 
Jag hörde fotsteg närma sig köket. Jag reste mig upp och jag såg Sophie komma in i köket.

Sophies perspektiv

När jag gick in mot köket såg jag att Harry kom ut för att möta mig. Han gick där med endast sina short och jag bet mig i läppen. Jag kollade lite smått på hans mage. Värsta sexpacket var de kanske inte, men snygg var han.

-Jag ser nog att du kollar, sa Harry och jag märkte själv hur jag rodnade. 
Jag kollade upp i hans ögon och sedan gav han mig en varm kram och pussade mig lätt på huvudet.

När Harry hade ätit upp sin frukost, som snarare var lunch vi denna tid, gick vi upp på hans rum.
Jag satte mig ner på hans obäddade säng. Han satte sig bredvid mig och la sina armar om mig. Jag vände på huvudet och vi möttes i en perfekt kyss. 
-Vill du kolla på film? 
-Film i detta väder? Kan vi inte bada eller något? 
-Jag som hade tänk att vi kunde mysa… men nej…
-Haha, vad gulligt! Kanske ikväll?
-Vadå kanske? Han reste sig upp och drog upp mig och gav mig ännu en perfekt kyss som fortsatte med en mysig kram.
-Jag längtar tills ikväll! Viskade han i mitt öra och jag skrattade till. Han släppte taget om mig.
-Kom, vi hoppar i poolen! 
Innan jag hann svara var Harry redan på väg ner.
-Sist den i poolen! Ropade han och sprang. 
Jag gick ut ur hans rum och gick ner för trappan. Jag mötte hans mamma och hon suckade.
-Hur ska du stå du med honom?
Jag skrattade till och vi log mot varandra.
_______________________________________________________________________________________________
Förlåt för lite ovanligt sent kapitel! Men vad tycker ni?
Ännu mer tack till alla fina kommentarer, ni vet inte så glada vi blir! 
/Angelica & Johanna!


2011-07-11
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 15

-Är det sant? Hörde jag Evelina i telefonen och jag började le.
-Vadå, vilket?
-Att du och Harry är tillsammans såklart din dumbom!?
-Ja det är sant, svarade jag med en glad ton.
-Åh GRATTIS!! Skrek Evelina.
Tack, men jag måste gå nu. Ska vara hos Harry klockan sju för han ska bjuda på middag.
-Aaw så gulligt, lycka till och hejdå.
-Hejdå, sa jag och la på.
_________________________________________________________________________________________________
Efter telefon samtalet med Evelina gick jag in i badrummet och hoppade in i duschen. Jag log stort för mig själv under tiden jag duschade och bytte om. Jag tog på mig ett vitt linne och en svart och vit leopard mönstrad hög kjol. Jag fönade igenom håret och lät det sedan hänga ner över mina axlar. Jag drog några tag med mascaran och tog lite puder. Jag kollade mig i spegeln och sedan gick jag mot mitt rum för att kolla vad klockan var.

Jag gick ner i köket där mamma och pappa stod.
-Vad fin du är hjärtat! Sa pappa och gav mig en kram.
-Ska jag skjutsa dig?
-Ja, visst… ska bara hämta min mobil. 
Jag sprang upp för trappan, jag la ner mobilen och mina nycklar och gick sedan ner mot ytterdörren för att sätta på mig mina vita converse och min jeansjacka.

-Tack för skjutsen! 
-Ingen fara, ska jag hämta dig också?
-Ja, kanske. Jag kan ringa, hejdå!
-Okej, ha de så trevligt min stora tjej! Han log mot mig och jag log tillbaka sedan stängde jag dörren och bilen rullade iväg.

Jag gick på gången fram till dörren. Jag ringde på och hörde fotsteg som närmade sig dörren.

Harrys perspektiv

Jag gick mot dörren och tryckte ner handtaget. När jag öppnade möttes jag av Sophies underbara leende och jag log mot henne.

-Hej, kom in! 
Hon gick in genom dörren och jag gav henne en lätt puss på hennes läppar sedan drog jag henne tätt in till mig och kramade om henne. Jag ville egentligen stå här föralltid och krama om henne, men jag släppte henne och kollade in i hennes fina ögon.
Hon tog av sin jacka och sina convers och då kom min mamma ut i hallen. 
-Hej Sophie, vad kul att du är här!
-Hej ,trevligt att få komma! 
-Ja, jag och pappa ska inte störa er, vi ska iväg nu! Ha det så trevligt!
-Det ska vi ha! Sa jag och Sophie samtidigt och gick ut på altanen där jag hade dukat.

Sophies perspektiv

Vi gick ut på altanen hand i hand och när vi kom ut hade Harry dukat upp jättefint. Jag tittade på Harry som log mot mig.
-Men du behövde inte … 
-Kanske inte, men jag ville! Hoppas de inte är allt för fult!
-Fult? De är hur fint som helst! 
-Varsågod och sätt dig ner! Sa Harry och drog ut stolen åt mig. 
Han gick in i huset och kom tillbaka efter 1 minut med två tallrikar. På tallriken låg det potatisklyftor, schnitzel och bearnaisesås plus lite grönsaker. 
-Vad vill du ha och dricka? 
-Jag kan ta lite cider, svarade jag och fortsatte,
-Det ser jättegott ut, har du lagat allt själv?
Han hällde upp cider i mitt glas och svarade,
-Ja, faktiskt. Jag är inte så duktig, men jag försökte i alla fall!

Jag smakade schnitzeln och de gyllne bruna potatisklyftorna. 
-Åhh, det var sjukt gott! 
Han gav mig ett stort leende.
-Vad bra!

-Jag har packat en korg med lite efterrätt, jag tänkte vi kunde gå en runda och sätta oss i parken!
-Ja, vad mysigt.

Klockan var halv nio när vi gick ut. Vi flätade i varandras händer och gick mot parken. 
När vi kom fram var det knappt några människor. Vi la ut filten vi tagit med oss på gräset och satte oss ner. Harry lyfte upp en tallrik med jordgubbar och en liten skål med smällt choklad.
-Visse du att jag älskar det eller du bara chansade?
-Gör du? Jag bara hoppades att du skulle tycka de var gott.
Han tog upp en jordgubbe och doppade den i skålen med chokladen. Han tog jordgubben mot min mun.
-Smaka!
Jag öppnade munnen och tog en tugga av jordgubben och log.
-Åhh, så gott!

Jag tog en jordgubbe och doppade i chokladen och stoppade in den i min mun. Några få sekunder senare böjde sig Harry fram och pussade mig på munnen.
-Skulle bara smaka lite av chokladen! Han blinkade och jag skrattade till.

Jag flyttade på mig och satte mig intill Harry och lutade mitt huvud mot hans axel. Han la sina armar om mig och pussade mig lätt på kinden. Jag kollade upp i hans fina ögon och gav honom en kyss på hans perfekta läppar. 

Vi satt i parken ända tills klockan slog halv elva. Vi packade ihop alla saker och började gå hemåt. 
-Ska du hem eller? Frågade Harry mig när vi gick
-Ja, tror jag tyvärr måste det!
-Ska jag följa dig eller? 
-Nej, det är inte alls långt här ifrån.
Vi stod vid en korsning där en väg gick hem till mig och andra till Harry.
-Okej, inte lönt att säga emot väll?
-Haha, nej!
-Hejdå, och sov gott, sa Harry och gav mig en varm kram. 
-Hejdå min mästerkock, viskade jag i hans öra och när jag släppte honom gav han mig en lång kyss och sedan gick vi skilda vägar. 

När jag klev innanför dörren hörde jag skratt som kom från TV-rummet.
-Hej! Ropade jag och skratten slutade
-Hej gumman! 
Jag gick in i rummet där mamma och pappa satt och spelade något spel.
-Har ni haft det trevligt? Frågade pappa mig och hällde upp lite dricka i sitt glas.
-Ja!
-Vad åt ni? 
-Harry hade lagat super god mat! Schnitzel med klyftpotatis och bearnaisesås. Sedan efter det gick vi till parken och åt lite efterrätt… min favorit, jordgubbar doppade i choklad!
-Det låter gott! Vilken bra kille du skaffat som kan laga mat åt dig. 
-Ja, de är ju det viktigaste! Jag skrattade till och sedan började vi alla tre spela kort.

Klockan hade hunnit bli 12 och jag kände mig ganska trött. 
-Jag tror jag går och lägger mig nu, godnatt.
Jag gav både mamma och pappa en kram sedan gick jag upp i badrummet för att tvätta av mitt smink, borsta tänderna, byta om till pyjamas och gå på toa. Jag drog även några tag med hårborsten och sedan gick jag in på mitt rum. Jag stängde av min dator och tog upp min mobil. 1 nytt meddelande, från Harry. ”Hej sötnos. Kommer aldrig glömma denna underbara dag, tack sötnos, sov gott! /Din Harry.” Jag log för mig själv när jag läste ”Din Harry”. Han var faktiskt min nu, på riktigt. ”Tack själv min fina mästerkock, sov gott! /Din Sophie” svarade jag. Jag la mig ner i sängen och hörde hur jag fick ett sms. Denna gång var det från Louis. ”Grattis Sophie, hoppas det inte händer allt för mycket när vi är borta! Vi får träffas på lördag, kram!” Jag skrattade till för mig själv och svarade ”Haha, du är rolig du. Ja, de måste vi, saknar er alla, kram!” Jag tryckte på skicka och sedan la jag ner mobilen och stängde av ljudet. 

När jag vaknade nästa morgon med ett ryck var jag alldeles svettig. Jag kollade på klockan, 08.54. Jag la kvar i sängen och tänkte igenom den hemska drömmer jag drömt. Något i stil med att Harry omkom i en trafik olycka. Jag skickade ett sms till honom ”Du lever väll ;)?” ”Ja, hurså? Och tack för att du väckte mig!” Jag skrattade till och svarade ”Drömde att du dog, tur det inte var sant. Träffas idag?” Jag fick ett snabbt svar ”Ja, såklart, fast snälla, låt mig sova lite till”. Jag skrev snabbt ”Jaja, ringer lite senare, puss”. Jag fick inget svar, så jag antog att han hade somnat om. Jag satte mig upp i sängen och kollade lite på TV.
_______________________________________________________________________________________________
Vad tycker ni?
Det är jättekul att ni kommer med lite idéer och sådär. Såklart kommer det absolut inte vara drama-fritt, det kommer hända saker!
Och ännu mer tack för alla fina kommentarer!
/Angelica & Johanna

2011-07-11
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 14

Precis när vi kom innanför dörren hör jag mammas röst. 
-Mamma och pappa är hemma, så vi kan väll kolla film på mitt rum? Frågade jag Harry samtidigt som jag tog av mig mina skor.
-Jaja, de är lugnt!
Vi hälsade och gick upp mot mitt rum, startade filmen och satte oss i min säng med godispåsen i mellan oss.
_________________________________________________________________________________________________
-En såhär rolig film har jag nog aldrig sett, sa jag skrattandes efter filmen.
-Haha, inte jag heller! 
Jag tog fjärrkontrollen och stängde av Tv:n. Vi satt helt tysta i sängen tills jag helt plötsligt började skratta högt. Harry kollade konstigt på mig men började inte långt därefter skratta själv.

-Okej, vad ska vi hitta på? Frågade Harry mig efter att vi lugnat ner oss lite.
-Jag har ingen aning, klockan är ju halv två… kan vi inte gå en runda? 
-Jag vet, vi kan besöka London Eye… om du tycker det är okej?
-Ja, absolut! Men hur mycket kostar det, vet du de? 
-Gratis för dig… jag bjuder sötnos! Sa Harry och log sitt gulliga leende.
-Men nej… började jag.
-Jag betalar, okej? Sa han och försökte låta allvarlig.
-Okej, tack så mycket! Jag tog fram min svarta, rätt så stora, handväska och la ner mobil, nycklar och pengar. Även om Harry skulle betala tog jag med pengar, jag kunde ju i alla fall bjuda på en glass eller något.

-Mamma, vi sticker nu! Ropade jag från ytterdörren.
-Okej, ha så kul!

Vi gick mot London Eye och när vi kom fram ställde vi oss i kön. Det var lång kö fast det gick ganska snabbt. När vi stod tvåa i kö frågade jag Harry ännu en gång,
-Är du helt säker att du betalar? Det behövs inte! Jag kollade på honom men han bara log mot mig och gav mig en menande blick.
-Lilla envisa du, jag betalar! Ännu en gång log han sitt super söta leende och jag log tillbaka.
-Okej, tack! Sa jag tyst och sedan var det vår tur.

Harrys perspektiv

Jag betalade för både mig och Sophie, sedan fick vi hoppa på. Vi fick en vagn för oss själva.
-Så stort! Sa Sophie och kollade sig runt.
-Har du inte åkt innan?
-Nej! Är det inte läskigt att vara där högst upp? Frågade Sophie och kollade på mig med en orolig blick.
-Kanske det, men jag sitter bredvid dig hela tiden, jag lovar! 
-Åh, vad bra! Hon ställde sig vid ett av fönsterna och jag ställde mig bredvid henne. Vi började långsamt åka uppåt och jag vill inget hellre än att lägga min arm runt henne. Varför skulle jag vara så blyg? Jag gillade verkligen denna tjej men hur skulle jag visa det? Gillade hon ens mig? 

-Är det läskigt? 
-Nej, inte när jag står här med dig. De är bara fint och mysig högst här uppe! 
Hon kollade in i mina ögon och jag log mot henne. Jag böjde mig sakta ner och gav henne en kyss på hennes perfekta läppar och kramade om henne hårt. När vår kram avslutades kollade hon mot mig och log världens finaste leende. 
-Har jag sagt hur fin du är?
Jag ställde mig bakom Sophie och höll om henne. Vi båda kollade ut och man kunde se ut över hela London.
-Har jag någon gång sagt hur fin du är? Frågade Sophie mig samtidigt som vi båda sa,
-Du är så fin! Vi båda skrattade till och sedan drog jag Sophie tätt intill mig. Jag andades in hennes lukt och vi bara stod där.

-Så jag antar att det är du och jag nu, eller? Frågade Sophie osäkert efter en liten stund samtidigt som hon tittade upp mot mig.
Jag nickade och vände henne om så hon stod med ansiktet mot mig och kysste henne igen. Hennes kyssar var det bästa jag någonsin fått, jag kan inte förstå att jag var så här kär. Men jag älskade den känslan.

Sophies perspektiv

När Harry kysste mig var det som ett glädjerus for genom hela min kropp. Jag kände mig som världens lyckligaste människa och visste inte vad jag skulle ta mig till så det enda jag gjorde var att le.

Innan vi skulle av tog Harry tag i min han och jag flätade in mina fingrar med hans. Det enda jag tänkte på att Harry var nu min. 
Vi gick lite i närheten av London Eye. Efter vi hade gått en bit kom vi fram till Big Ben som inte låg så långt därifrån.
Harry böjde sig ner igen och gav mig en lätt puss på munnen.

-Detta är den bästa dagen i mitt liv, sa han och kollade in i mina ögon.
-Min med, svarade jag och kollade fortfarande inte i hans vackra ögon. Båda blev tysta men efter en liten stund avbröt jag tystnaden.
-Vill du ha glass? Jag bjuder.
-Såklart jag vill men jag kan betala själv.
-Inte denna gång för jag vill bjuda min pojkvän på glass, sa jag och log. Jag kunde även se att Harry blev glad när jag sa min pojkvän.
-Jaha då får du väl göra det, jag kan ju bjuda min flickvän på middag hemma hos mig ikväll. Sa han och blinkade med ena ögat.
Jag kramade han och sedan gick vi vidare mot glasskiosken.  När vi kom fram beställde vi varsin mjukglass. Vi gick en lite bit och kom fram till en bänk. Vi satte oss där, tätt intill varandra och man såg ut över Themsen, kanalen som går genom London.

-Du har glass på nästippen sötnos, sa Harry och tog bort det med sin tumme.
-Tack, sa jag och lutade mig mot hans axel.

När vi hade ätit upp hoppade vi in i varsin taxi för jag skulle vara hemma hos Harry klockan sju. Han var så gullig och tänkte laga mat till oss.
Jag kom innanför dörren och gick upp till mitt rum, startade datorn och gick in på twitter. Det jag såg först var vad Harry hade skrivit. Det var så gulligt, tänk att han vågade skriva ”got the cutest girlfriend ever today, Love U @sophiewinston <3”. Ett leende spred sig i mitt ansikte och jag svarade på hans tweet ”Love U too @Harry_Styles! <3”
Tänk att den sötaste och snällaste killen i världen var min, bara min. Jag kunde inte hjälpa det men jag satt där och bara log. Men jag avbröts av att min mobil ringde.

-Är det sant? Hörde jag Evelina i telefonen och jag började le.
-Vadå, vilket?
-Att du och Harry är tillsammans såklart din dumbom!?
-Ja det är sant, svarade jag med en glad ton.
-Åh GRATTIS!! Skrek Evelina.
Tack, men jag måste gå nu. Ska vara hos Harry klockan sju för han ska bjuda på middag.
-Aww så gulligt, lycka till och hejdå.
-Hejdå, sa jag och la på.
_______________________________________________________________________________________________
Här kom del 14, gulligt va? eller vad tycker ni? Går det för fort fram? ...Vi tycker iaf att de är dags att något händer! ;)
Kommentera på!
/Johanna och Angelica

2011-07-11
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 13

Harrys perspektiv
En minut senare kom hon tillbaka med sin mamma efter sig.
-Såklart jag skjutsar hem dig! Sa hennes mamma.
-Jaha, okej… sa jag och sedan gick jag, Sophie och hennes mamma ut mot bilen
.
_________________________________________________________________________________________________
Sophies perspektiv

När vi kom hem igen satte jag mig vid datorn och loggade in på twitter. Jag skrev ”I like summer, i like London, i like new friends”. Jag tryckte på tweet och samtidigt hörde jag min sms-signal från mobilen. Jag tog upp mobilen som låg i sängen och såg att de var från Harry, jag öppnade meddelandet och läste ”Tack för en rolig dag, super kul att få snacka lite med dig. Vad hittar du på imorgon?” Jag log för mig själv. Jag blev så glad att han skickade sms, utan någon större anledning. ”Tack detsamma, inget speciellt vad jag vet, själv?” svarade jag, sedan la jag ner mobilen i sängen igen och gick bort mot datorn. Jag loggade in på MSN och såg att Evelina var inne och jag kände hur glad jag blev.

”Hej sötis!” skrev jag snabbt på tangenterna.
”Hej gumman, hur är det?”
”Bra, själv?”
”De är bra, fast jag saknar dig… vad har du hittat på idag?”
”Aww, jag saknar dig och Amanda också! Hmm… jag var på ett museum med mamma och pappa och ikväll har jag bowlat med mina nya vänner, sedan var vi här och bada lite!”
”Killarna? Vem? One direction?” 
”Haha, jaa!”
”Du vet inte så avundsjuka jag och Amanda är… måste sova nu, godnatt!”
”Haha, godnatt! Saknar er för mycket!! Puss”
Evelina loggade ut och så gjorde även jag.

Jag satte vid datorn ett litet tag till men jag kände att jag nästan somnade så jag gick in i badrummet och gjorde mig klar för att sova. Jag gick ner för att säga godnatt till mamma och pappa som satt i soffan. Jag såg att mamma hade somnat så jag gick tyst fram till pappa och gav ha en kram sedan gick jag upp mot mitt rum och släckte lampan. Jag tog upp min mobil från sängen. Jag hade inte fått något sms från Harry. Jag la mobilen bredvid sängen sedan kröp jag ner och somnade fort. 

När jag vaknade nästa morgon kände jag mig jättevarm och trött. Jag kollade på klockan som hunnit bli tio över 10. Jag gick ner i köket och såg en lapp på bordet. ”God morgon gumman, vi har åkt iväg och handlat. Jag vet inte när vi är hemma, men det finns frukost i kylen, kram!”. Jag gick upp för trappan och in i badrummet. Jag tog en skön dusch och satte sedan på mig ett par svarta höga short med ett pösigt ljusblått linne.

När jag några minuter senare gick ner för att ta fram lite frukost ur kylen knackade på dörren. Jag öppnade dörren och där stod Harry.

-Hej, sa jag förvånande och gav han en lätt kram.
-Hej, hoppas de var okej att jag kom…
-Ja, såklart. Var det därför du inte svarade på mitt sms igårkväll?
-Haha, ja! Vi båda skrattade till och sedan gick jag in i köket med Harry bakom mig.

-Säkert att du inte vill ha något att äta? Frågade jag och hällde upp mjölk i ett glas.
-Helt säker! 
-Okej… men var är de andra förresten? 
-Niall skulle åka hem till Irland och de andra åkte också hem. Så nu blev jag lämnad kvar är helt ensam… tur att jag träffat dig! Han log sitt super gulliga leende mot mig.
-Jaha, okej! Hur länge är de borta?
-Bara tills på fredag! Hoppas du inte har något emot att jag kom hit idag bara…
-Men nej, såklart inte! 
Jag hade verkligen inget emot att spendera lite tid med Harry, han var så snäll och söt.

När jag hade ätit upp mina två mackor och plockat undan allt gick jag in i badrummet för att borsta tänderna. När jag var klar gick jag mot soffan där Harry satt och kollade på TV. 
-Så vad ska vi hitta på? 
Harry tittade upp på mig men verkade inte ha något bra svar.
-Jag vet inte riktigt… vad tycker du?
-Vi kan väl hyra film och köpa lite godis!? 
-Ja godis är alltid gott och jag tackar inte nej till att titta på film tillsammans med dig, sa Harry och blinkade med ena ögat.
-Aww vad gulligt av dig sa jag och slog till han lite lätt på axeln.
-Jaså det är så du vill ha det? Samtidigt som han sa det började han kittla mig och en kort stund därefter låg jag på golvet och kunde knappt andas men Harry fortsatte att kittla mig.
-Snälla sluta, jag får ingen luft, pressade jag fram.
-Bara om du säger att Harry Styles är snällast i hela världen.
-Harry Styles är snällast i hela världen, sa jag och han slutade äntligen att kittla mig och hjälpte mig upp. Samtidigt som han hjälte mig upp sa jag,
-Tack du är dum.
Då började han skratta och släppte taget om min hand så jag ramlade rakt ner på rumpan.
-Aj!
-Oj förlåt, hur gick det? Det var verkligen inte meningen, sa han och drog upp mig igen. 
-Det är lugnt, svarade jag och kollade in i hans ögon.
-Men förlåt igen det var verkligen inte meningen, sa han samtidigt som han drog in mig i en mysig kram. Jag lutade mitt huvud mot hans bröst och han luktade så gott. Denna kram var inte som alla andra jag fått av honom. Denna var mer speciell.
-Det är lugnt och det gjorde inte ens ont. Jag ville bara se hur du reagerade, sa jag när han hade släppt mig.

Vi tog på oss våra skor och gick mot stället där man kunde hyra film och köpa godis. När vi kom fram bestämde vi oss för att hyra en komedifilm som jag inte vet vad den heter. 
Sedan gick vi mot godiset och när jag kollade mot Harry såg det ut som han var i himlen. Han tog en påse och en godisspade och plockade allt möjligt med ögon stora som golfbollar och med ett leende som gick nästan upp till hans öron.

-Harry ta det lite lugnt, det är bara godis!
-Vadå bara godis? Det är ju det bästa som finns. Sa han och jag bara skakade på huvudet och skrattade åt hans beteende.

När vi var färdiga gick vi mot kassan för att betala sedan gav vi hos hemåt mig. Vi gick och pratade och skrattade hela vägen hem till mig. 
Precis när vi kom innanför dörren hör jag mammas röst. 
-Mamma och pappa är hemma, så vi kan väll kolla film på mitt rum? Frågade jag Harry samtidigt som jag tog av mig mina skor.
-Jaja, de är lugnt!
Vi hälsade och gick upp mot mitt rum, startade filmen och satte oss i min säng med godispåsen i mellan oss.
_______________________________________________________________________________________________
Skulle vara kul med lite fler kommentarer, är det ens någon som läser? Vi ser ju att de tittar in folk här, men ni läser kanske inte? Kommentera gärna vad som är bra/dåligt!
/Angelica & Johanna

2011-07-11
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 12

Jag startade spelet men jag lät Zayn och Liam börja. Sedan var de min tur… undra om de verkligen kommer tycka att jag sjunger bra?
_________________________________________________________________________________________________
Jag tryckte på starta och kände att jag blev lite röd i huvudet. Niall hade ju sagt att han tyckte det lät bra, men han kanske sa så för att vara snäll? Jag sjöng låten When you say nothing at all, samma som jag sjöng på skolavslutningen.

-Vadå inte duktig? Frågade Louis mig efter att jag sjungit klart och log.
-Ja, ellerhur? Du är sjukt duktig ju! Sa Harry och alla de andra instämde.
-Tack… eller vad man nu säger! Jag skrattade till och sedan började Niall och Louis sjunga en låt.

Efter att de sjungit klart så visade jag alla killarna runt i huset. När vi gick ut i trädgården hörde jag att ytterdörren öppnades.
-Vänta här, jag kommer snart, sa jag snabbt och gick mot dörren.

-Hej gumman, är det bara du här? Frågade mamma och tog av sina skor.
-Nej… Zayn, Harry, Louis, Niall och Liam är också här, jag har visat de runt lite.
-Jaha, okej.

Jag gick tillbaka ut i trädgården.
-Vad vill ni hitta på nu då? 
-Vi kan bada?...om det är okej.
-Ja, men har ni badkläder?... jag har inga badbyxor att låna ut.
Harry skrattade till och log ett gulligt leende mot mig.
-Ja, vi kan gå hem i blöta shorts, sa Liam och de andra killarna nickade.
-Okej då, jag går upp och bytar om då.

När jag kom tillbaka igen hade killarna redan hoppat i men när de såg mig gick de upp och tog tag i mig, sedan kastade de ner mig och jag skrek.
-De är kallt! Utbrast jag högt och alla bara skratta åt mig.

Klockan var ungefär halv 8 när vi gick upp ur poolen, vi satte oss vid ett bord och började snacka lite. Jag kom på att jag inte hade presenterat killarna för mina föräldrar när jag såg att mamma kom ut med lite dricka.
-Hejsan killar, er har jag ju inte träffat, bara dig Niall, sa mamma och satte ner drickan på bordet.
Jag presenterade killarna för mamma och sedan gick hon iväg samtidigt som pappa kom ut och jag fick presentera alla en gång till.

-Så snälla föräldrar du verkar ha! Sa Louis och kollade på mig.
-Ja, de är dom väl, fast lite jobbiga ibland… som alla andra föräldrar. De skrattade åt vad jag sagt och sedan fortsatte vi att snacka.

-Jag måste nog gå hem nu, sa Liam och reste på sig. 
-Jag med, sa Zayn, Louis och Niall samtidigt.
-Okej, kul att ni ville komma!  Jag gav de varsin kram och sedan gick de hemåt.

Jag och Harry satte oss vi bordet och fortsatte att snacka.

Harrys perspektiv

Jag hade tänkt säga att jag också var tvungen att gå, men jag ville snacka lite med Sophie själv. Hon verkade var en jättesnäll och trevlig tjej som jag gärna skulle vilja lära känna bättre.

-Så, berätta lite mer om dig själv Sophie, snälla!
-Okej… men vad? Kan inte du ställa frågor istället. 
-Visst! Vad heter dina bästavän? Frågade jag, jag kom inte på något annat att fråga men hon verkade inte ha något emot att svara.
-Jag har två bästavänner, Amanda och Evelina. Vi gick i samma klass när vi var små, men sedan flyttade jag upp till Stockholm. Och de är stora fans av er, haha!
-Aha, okej… har du något djur? 
-När jag var liten hade jag en hund, fast nu har jag inget djur alls.

Frågorna fortsatte och Sophie ställde även lite frågor till mig. Vi skrattade och hade hur kul som helst. När jag kollade på klockan såg jag att den redan var kvart i 11. 

-Jag ska bara ringa hem och se om någon är hemma! Sa jag och tog upp min mobil.
Det kom inget svar så jag la på igen. Jag provade att ringa till min mammas mobil där hon svarade.
De var tyvärr inte hemma, så jag skulle gå hem.

-Jag tror jag ska gå hem nu, men tack för dagen, de var superskoj.
-Ska du gå hem? 
-Ja… ingen var hemma!
-Men min mamma kan säkert skjutsa hem dig.
-Men nej… började jag men Sophie hade redan sprungit iväg.

En minut senare kom hon tillbaka med sin mamma efter sig.
-Såklart jag skjutsar hem dig! Sa hennes mamma.
-Jaha, okej… sa jag och sedan gick jag, Sophie och hennes mamma ut mot bilen.
_______________________________________________________________________________________________
Del 12 ute, vad tycker ni? Förlåt för att de har blivit lite sent.
Men kommentera!
/Angelica & Johanna

2011-07-11
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 11

-Dags att vakna Sophie! Jag hörde pappas röst några meter ifrån mig och jag öppnade ögonen.
-Mhm. Jag kollade på klockan. Halv 10. Jag reste mig sagt från sängen och gick mot badrummet.
________________________________________________________________________________________________
När alla var färdiga satte vi oss i bilen och körde mot museet. Jag tog upp min mobil och såg att jag hade 1 nytt sms, från Amanda. Jag log för mig själv och öppnade sms:et. ”Hej Sophie, hur är det med dig? Vad hittar du på i London? Både jag och Evelina saknar dig jättemycket, kram från oss”. Jag svarade snabbt ”Hejsan, just nu är jag på väg mot ett museum med mamma och pappa. De andra dagar som gått har jag tillbringat med killarna i one direction. Jag saknar er också, kram”. Jag satte i hörlurar i mobilen och satte igång lite musik.
Efter 30 minuters bilresa var vi framme vid museet. Jag tog upp min mobil och såg att jag hade fått ett svar från Amanda. ”Du vadå? Lyckost dig… hälsa från oss ;)”. Jag skrattade till och svarade ”Såklart jag ska hälsa!”. Jag la ner mobilen i fickan och vi gick in på museet.

När vi hade varit inne på museet gick vi och åt på en mysig restaurang i närheten.
-Så hur trivs du här i London då? sa mamma precis när vi hade beställt vår mat.
-Jag trivs superbra, men jag saknar vännerna där hemma. Fast jag har ju fått fem underbara vänner här som jag aldrig kommer att glömma. Dock är alla killar men det gör inget.
-Bra och höra att du trivs här gumman, sa pappa

Samtalet fortsatte och vi fick vår mat. Maten var extremt god eftersom ingen av oss sa ett ljud under tiden vi åt.
När vi var färdiga körde vi hem och jag gick direkt upp på mitt rum, startade tv:n, la mig till rätta i sängen och somnade en kort stund därefter.

Två timmar senare vaknar jag av att något vibrerar. Jag undrar vad det är och svär för mig själv eftersom sängen inte kan vibrera. Men sen kom jag på det, mobilen.
Jag tog upp mobilen och ser då att jag har fått ett sms av Liam där det stod ”Vill du hänga med oss grabbar ikväll igen?” Jag satt där och log för mig själv.  Jag blir alltid lika glad när de sms:ar mig eller något sådant. ”Såklart jag vill, men bara om jag får :)” Jag tryckte på skicka och inom en minut fick jag svar ”Du är alltid välkommen, du är en i gänget nu :)”. ”Hahah, tack. Var och när ska vi ses?” skickade jag iväg. Denna gång tog det lite längre tid innan jag fick svar. ”Vi hämtar upp dig klockan fem, sen kör vi och bowlar!!” Jag var snabb med att svara ”var beredd på att förlora :)” ”jaja, jag ska akta mig för tjejen med bowlingklotet för hon kastar det kanske åt fel håll :)” fick jag som svar av Liam och jag var snabb med att svara ”vi får se vem som ska akta sig för vem”. Jag tryckte på skicka och efter det fick jag inget svar.

När klockan blev fem kom killarna i Louis stora och vita bil. Jag gick ut och hoppade in i bilen.
-Hej killar hur är det idag då? Redo för att förlora stort?
-Det är bra och jag kommer att vinna för jag äger på bowling, sa Zayn och försökte låta jätteallvarlig.
-Sure Zayn du kastar ju alltid klotet i rännan, sa Harry och hånflinade åt Zayn.
-Ljug inte Harry. Du vet att jag är bäst, svarade Zayn med en bestämd ton i rösten.

Så höll det på i den tio minuters långa bilresan. När vi kom fram gick vi in för att betala, sedan gick vi och hämtade universums finaste och fräschaste skor. De fina bowlingskorna. Därefter gick vi och hämtade kloten.
När vi kom ut på banan skrev vi in våra namn på skärmen. Killar ville leka gentlemän och lät mig vara först.
Jag kastade ut klotet på banan och det blev en strike.
-Ja! En strike! Vad säger ni nu då killar?
-Wow, var det enda som kom ut från Liams mun.
-Du är knasig du Liam, sa jag och slog till honom lite nätt på armen samtidigt som de andra skrattade.

Nästa som skulle kasta var Liam och det gick inte fullt lika bra som det gjorde för mig.
-Se upp Harry! Klotet kommer emot dig! Skrek jag och han hoppade undan.
-Liam! Du kunde ha dödat mig där och hur i hela friden lyckas du kasta klotet bakåt!? Skrek Harry och lät väldigt chockad.
-Jag tappade det!

När vi hade spelat färdigt slutade det med att jag vann. Sedan gick vi till ett hamburgarställe och beställde vars en hamburgare med pommes. Jag var egentligen inte så hungrig eftersom jag ätit på en restaurang tidigare, men något fick jag ju äta.

-Om ni vill kan vi ju åka hem till mig efter vi ätit så kan jag visa er mitt hus…om ni vill förstås, sa jag lite blygt.
-Ja, bra idé! Utbrast Louis och tog en stor tugga av sin hamburgare.

Vi stannade utanför mitt hus och vi hoppade av bilen. Jag gick lite före de andra för att se om någon var hemma. Jag låste upp dörren och ropade högt,
-Hallå, någon hemma?
Jag fick inget svar så jag antog att de inte var hemma. Killarna kom in i huset och jag gick in i köket där jag såg en lapp.
”Vi är ute och går en sväng, det finns mat i kylen som du kan värma om du är hungrig. Ring om det är något”. Jag skrynklade ihop lappen och slängde den, sedan gick jag mot vår stora soffa där alla killarna hade satt sig.

-Så, vad vill ni göra? Frågade jag plötsligt och alla kollade upp på mig.
-Jag vet, vi sjunger singstar, du har lovat att sjunga för oss Sophie! Niall log lite mot mig och jag kände alla blickar på mig.
-Men.. började jag.
-Inga men, kom igen! Sa Harry och jag kände mig ganska tvingad.

Jag startade spelet men jag lät Zayn och Liam börja. Sedan var de min tur… undra om de verkligen kommer tycka att jag sjunger bra?
______________________________________________________________________________________________
Tack så jättemycket för all fina kommentarer, man blir så glad när man läser de!!
Fortsätt gärna att kommentera vad ni tycker! :D
/Johanna och Angelica

2011-07-11
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 10

När alla fansen hade gått sprang vi ner mot vattnet och skrattade högt. Klockan var nästan halv 6 när vi satte oss i bilen för att köra hemåt.
_________________________________________________________________________________________________
-Vänta lite här nu, var ska vi!? Sa Harry när vi hade satt oss i bilen.
-Hem! Svarade Louis.
-Men vad menar du med hem? Frågade jag
-Hem till någon av oss din lilla knäppgök, svara Louis
-Vi kan köra hem till mig, svarade Harry snabbt.

Louis startade bilen och vi körde till Harrys hus. Jag satt bredvid Harry i bilen så började prata väldigt mycket. 
Helt plötsligt får Niall luft från ingenstans och säger

-Visste ni att Sophie sjunger sjukt bra!
-Det gör jag ju inte alls, sa jag och kollade ner i mitt knä.
-Det gör du visst, sjung lite nu!
-Nej jag vägrar att sjunga nu, kanske senare, okej?
-Okej, sa alla fem samtidigt och jag kunde höra hur några suckade.

-Så vad vill ni göra när vi kommer hem till mig då? Frågade Harry.
-Baka muffins, jag är så sjukt sugen på muffins…eller rättare sagt smeten! Sa jag
Alla började bara skratta åt vad jag nyss hade sagt.

När vi kom hem till Harry började vi att baka allt gick jättebra tills smeten var färdig. Då stoppade Harry ner sitt pekfinger i smeten och tog det på min näsa.

-Hey, vad var det bra för? Frågade jag och låtsades vara arg.
-Ja, jag tyckte bara du behövde bli lite sötare än vad du redan var, sa Harry och jag kände hur jag blev lite röd i ansiktet. 
Jag tog ner mitt finger i smeten och kletade lite mer smet på honom än vad han hade gjort på mig.
-Jaha, och vad var det bra för? Frågade han och försökte låta allvarlig, men han började skratta istället.  Både jag och alla de andra killarna började skratta. Några sekunder senare brottade Harry ner mig och började sedan kittla mig. Han visste inte hur kittlig jag var, men skulle snart få reda på det. Jag la ner på golvet och skrattade riktigt mycket medan alla killarna satt runt mig och kittlade mig. Efter ett tag reste jag mig och började kittla Niall. 
-Vi tar Niall istället, ropade Zayn högt och Niall sprang iväg med oss andra bakom sig.

-Vad snälla ni är, nu måste jag hem och byta kläder, utbrast Niall efter vi kastat ner honom i poolen. Vi andra bara stod och skrattade åt Niall som gav oss alla en ond blick.
-Jag måste nog hem och äta nu, sa jag och började ta på mina skor.
-Du kan äta här om du vill? Sa Harry och log jättegulligt mot mig.
-Tack, men jag tror att mamma och pappa har fixat något! Men tack för dagen allihopa, har haft jätteskoj men förresten, smeten är ju kvar… det blev inga muffins. Jag skrattade till och kollade på de andra.
-Juste… men jag klarar nog av att baka själv, kan väl inte vara så svårt att hälla upp lite smet och sedan sätta in de i ugnen, det fixar jag! Sa Harry stolt.
-Vad bra, lycka till, sa jag och log mot honom.
-Kan ju behövas… de lär inte bli några bra muffins, sa Liam och alla började skratta.
Jag tog på min jacka, sedan gav jag alla varsin kram. Först Louis, sedan Liam, Niall och Zayn och tillsist Harry.
-Hejdå… och förresten, du blev också lite sötare med smet på näsan, viskade jag i hans öra. Han log mot mig och jag gjorde detsamma.
-Hejdå killar, vi ses! 
De nickade och sedan började jag gå hemåt.

-Vad har ni hittat på idag då? Frågade mamma mig samtidigt som jag la upp lite ris på min tallrik.
-Först var vi på stranden, där vi badade, solade och åt glass… sedan åkte vi hem till Harry och tänkte baka muffins, men det hela slutade med att vi kastade ner Niall i poolen. Jag skrattade till som även mamma gjorde. 
-Så vad har ni gjort då? Frågade jag.
-Vi har bara varit här hemma och tagit det lugnt, sa pappa och drack lite mjölk.
-Så, vad ska vi hitta på imorgon? Frågade jag och log.
-Vi hade tänkt att gå på ett museum, men vi förstår om du inte tycker det är så kul…sa mamma och kollade på mig. 
Jag tyckte inte att det var så jättekul, men jag vill spendera lite tid med mamma och pappa nu när vi kunde vara hela familjen tillsammans.
-Men de är lugnt, jag vill ändå följa med! 
Jag såg på både mamma och pappa hur glada de blev och jag log för mig själv.

-Tack för maten. Jag satte in mina saker i diskmaskinen och gick sedan upp på mitt rum. 
Jag kollade på min mobil och såg att jag fått ett nytt sms från Harry, jag öppnade snabbt sms:et och läste ”Hejsan, tack för en rolig dag. Ville bara säg till dig att muffinsen tyvärr inte blev så lyckade… fast vill du ha en bränd muffins så kom gärna hit ;)” Jag skrattade för mig själv och svarade ”Haha, nästa gång lovar jag att hjälpa dig ;)”. Bara en halv minut senare fick jag ett svar ”Gulligt av dig, lust att träffas imorgon?”. Jag blev så glad att han frågade om jag vill träffas, men jag ville inte svika mina föräldrar. ”Ja, såklart jag vill men jag och mina föräldrar ska iväg imorgon, men kanske på kvällen! Men jag ska nog sova, godnatt och sov sött, puss”. Jag tryckte på skicka. Jag väntade otåligt på svar i 5 minuter, sedan startade jag datorn.

Jag blev ganska trött, så jag gick in i badrummet och fixade mig, sedan kröp jag ner under täcket. Innan jag släckte min sänglampa kollade jag på mobilen. 1 nytt meddelande. Jag kände hur glad jag blev och läste snabbt ”Jaha, ha det så kul. Godnatt och sov sött du med, puss”. Jag blev glad av de han skrev. Jag somnade snabbt med Harry i mina tankar.

-Dags att vakna Sophie! Jag hörde pappas röst några meter ifrån mig och jag öppnade ögonen.
-Mhm. Jag kollade på klockan. Halv 10. Jag reste mig sagt från sängen och gick mot badrummet.
______________________________________________________________________________________________
Förlåt för delarna kommer upp så sent! Men lämna en kommentar och låt oss höra vad ni tycker, alla kommentarer uppskattas!
/Angelica & Johanna

2011-07-11
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 9

Jag gick ut mot vägen och hoppade in i bilen. 
-Har ni haft det kul? frågade pappa.
-Såklart, fast nu är jag trött.
________________________________________________________________________________________________
När jag vaknade nästa morgon hade jag drömt något hemsk. Exakt vad kunde jag inte minnas, men jag var alldeles svettig och varm. Jag gick upp från sängen och hoppade direkt in i duschen. Efter en 10 minuters lång dusch tog jag på mig ett par jeansshorts och ett rosa stort linne. Jag borstade igenom håret och lät det hänga över mina axlar. Jag kletade på lite vattenfast mascara och sedan gick jag ner för trappan mot köket.

-Godmorgon gumman, sa pappa och tittade upp från tidningen.
-Godmorgon, var är mamma? Sa jag och kollade på klockan.  11.37.
-Hon sover fortfarande, hon är väl trött efter igår och sådär. Du somnade ju direkt när vi kom hem, vad gjorde ni förresten? Sa pappa och hällde upp lite kaffe i sin mugg.
-Aha, vi kollade på film och käkade godis. Fast när filmen var slut så spelade jag, Zayn och Louis kort eftersom de andra somnade.
-Jaha, vad trevligt!
Precis när pappa sa det hörde jag ett ljud från mitt rum. Jag sprang upp på rummet och hörde att ljudet kom från min mobil. Jag kollade på skärmen och där stod Louis den bästa. Jag suckade för mig själv och tryckte på svara. 
-Hej, sa jag.
-Hej Sophie, hur är det? 
-Det är bra, själv?
-De är bra, vill du hänga med till stranden idag? 
-Ja, gärna… vem mer än du? 
-Zayn, Harry, Liam och Niall såklart.
-Ni gör allt tillsammans va? jag skrattade till
-Haha, såklart! Men när kan du?
-När som helst, jag ska bara packa ner lite saker… och ändra ditt namn på mobilen.
-Okej, haha!  Jag hörde hur han skrattade till.
-Vi hämtar dig vid halv 1, blir det bra?
-Super, vi ses, hejdå!
-Hejdå, sa han och vi la på.

Jag tog fram min strandväska och packade ner min mobil, pengar och annat jag kunde behöva. Min bikini hade jag satt på mig under mitt rosa linne. 
-Pappa, jag åker iväg nu, skrek jag högt så han skulle höra mig.
-Okej, ha de så kul. 
Jag gick ut mot vägen och där kom en bil körandes.

Louis perspektiv

-Gör de alltid så? Frågade Sophie mig och jag skrattade till.
-Haha, ja det kan man väll säga! Vi båda skrattade till.

När vi kom ner till stranden hade de andra redan hoppat i. Vi bestämde oss för att sola istället, så vi la ut våra handdukar och tog av våra kläder. Vi la oss ner och började snacka.

-Ska du vara här hela sommaren? Frågade jag Sophie och jag såg hur hon log. 
-Ja, eftersom jag aldrig annars träffar min pappa så vill jag passa på nu när jag är ledig!
-Okej, trivs du här? Saknar du inte dina vänner i Sverige?
-Klart jag saknar de, men jag får skaffa nya vänner här. Ni får duga ett tag, sa hon och skrattade.
-Jaha, sa jag med en ledsen röst.
-Skojade, kan väll inte bli bättre än att bli vän med er? Men ska vi gå ner till de andra?
-Ja, de gör vi, sa jag och vi reste på oss.

Sophies perspektiv

Jag sprang ut i vattnet och hoppade på Niall bakifrån så han ramlade i vattnet. Jag och alla de andra skrattade jättemycket medan Niall inte alls tyckte det var kul. Såklart var han tvungen att ge igen, så han lyfte upp mig och slängde iväg mig.
-Ahh, jag hade inte ens doppat mig! Utbrast jag och killarna skrattade åt mig.
-Rätt åt dig, sa Niall med ett stort leende.
Vi gick upp på stranden, vi la oss på våra handdukar och somnade.

Klockan var ungefär 3 när jag vaknade till. Zayn och Liam satt och snackade.
-Kan vi inte gå och köpa glass? Frågade jag de.
-Jo visst, ska du och jag gå iväg Sophie? Frågade Liam mig och jag reste på mig.
-Ja visst! 
Jag hade inte pratat så mycket med Liam, så det passade bra nu. Vi gick mot den lilla glasskiosken och beställde glass till alla.
När vi kom tillbaka till där våra handdukar låg såg vi massvis med folk som stod där och Liam suckade lite.

Liams perspektiv

-Vad är det? Frågade Sophie mig.
Jag tycker ju verkligen om alla våra fans men såklart ville man ha lite privatliv också.
-Äh, inget. Kom vi går fram och hälsar på våra fans, sa jag och log stort.
Sophie skrattade till och log mot mig.

-Ursäkta, sa jag ganska högt , alla vände sig om och började skrika.
-Okej, lugna ner er! Jag gick igenom klungan med Sophie bakom mig och satte mig ner på en handduk. Jag skrev några autografer och tog lite foto.
-Förresten, jag måste presentera vår nya vän Sophie Winston, sa Niall högt och alla tystnade. 
-Berätta något om dig själv, skrek någon utav fansen. Sophie kollade på mig och jag nickade.

Sophies perspektiv

-Jag heter Sophie Winston och kommer från Sverige. Min pappa jobbar här i London, därför ska jag vara här över sommaren, jag kollade på alla som stod helt tysta och kollade på mig.
-Är du ett fan av one direction? Frågade någon och jag log!
-Ja, såklart jag är, och de är helt sjukt att jag på två dagar har blivit en av deras nya vänner. 
Frågorna fortsatte och vi hade jätteskoj. Några kom fram till mig lite senare, de ville både ha min autograf och ta ett foto.

När alla fansen hade gått sprang vi ner mot vattnet och skrattade högt. Klockan var nästan halv 6 när vi satte oss i bilen för att köra hemåt.
______________________________________________________________________________________________
Förlåt för den kom lite sent, men vad tycker ni? Kommentera på!
/Angelica & Johanna

2011-07-11
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 8

-Är du ett galet fan? Du verkade inte så galen när vi kom hem till er!
-Men jag kunde ju inte bara hoppa över dig där du stod, sa jag och skrattade till.
-Snällt av dig, men kom, vi går in! 
Jag tog ett djup andetag och Niall skrattade åt mig. Jag skrattade till jag med, sedan gick vi in genom dörren.
_________________________________________________________________________________________________
-Hejsan, sa Niall och log mot de andra killarna.
Killarna vände sig mot oss och jag såg genast hur de alla log mot mig. Jag log tillbaka och jag såg säkert ut som världens största fån. Niall avbröt tystnaden som uppstått.
-Och killar, detta är Sophie Winston. Hon kommer från Sverige, men är här i London hos sin pappa över sommaren! Sa han och jag log lite smått mot de.
-Och Sophie, från vänster är det Louis, Zayn, Liam och Harry.
-Jo, jag vet… sa jag inte innan att jag var ett fan? 
-Just det, så var det… sa han och alla började skratta.
Killarna sjöng och spelade. Jag satt i en soffa och lyssnade, de lät riktigt bra. Jag tog upp min mobil och såg att jag fått ett sms av Julia. ”Hejsan Sophie, hur har du det i London och vad hittar du på? Kram”. De var skickat för bara 5 minuter sedan, jag började skriva ett sms till henne. ”Hej, de är bra med mig. Du kommer inte tro mig om jag säger var jag är just nu, saknar dig!” skrev jag och klickade på skicka. Några få sekunder senare fick jag ett svar som löd ”Nej, nu blir jag nyfiken! Berätta!! Saknar dig också!” Jag tänkte efter en stund, men jag ville berätta det, så jag skrev ”Sitter bara i en studio och lyssnar på när one direction sjunger, vad gör du?” Jag fick ännu ett snabbt svar ”Du skojar? Jag vill också, hälsa från deras största fan eller något, måste iväg, kram!” Jag skrev snabbt ”Haha, ska jag göra! Kram!” sedan la jag mobilen i min ficka.
-Killar, kan vi inte kolla på film eller något i stället för gå ut ikväll? Sa Louis och tog ett glas vatten.
-Ja, varför inte? Sa Zayn och kollade mot mig… Om det är okej för dig Sophie? 
-Såklart det är okej, sa jag och kollade på Zayn.
-Vi kan åka hem till mig, mamma och pappa är ändå hos Sophies föräldrar… fast vi måste köpa godis och läsk, sa Niall och även han tog ett glas vatten.
-Haha, har du tömt förrådet eller? Skrattade Liam.
-Vi måste hyra film också, sa Zayn.
-Jag och Sophie kan hyra film, så fixar ni resten! Sa Harry och kollade på mig.
-Ja, vi träffas hos mig vid 9-tiden! 
Alla nickade, jag och Harry gick mot dörren, vi tog på våra jackor och skor. Vi gick ut på gatan och började gå mot video butiken.
-Jag måste fråga dig en sak, började Harry.
-Jasså, vad? Sa jag nyfiket.

Harrys perspektiv

Jag var tvungen att fråga om det var hon, jag tvekade lite men vågade ändå.
-Var du ute och sprang innan idag igenom parken? Sa jag och kollade ner i marken samtidigt som vi gick. 
-Ja, hurså? 
-Förlåt för att du fick bollen i magen, du har inte ont väll? Jag skrattade lite och hon log.
-Haha, var de du?  Hon skrattade till och fortsatte, Nej, jag har inte ont!
-Vad bra, jag trodde du skulle känna igen mig! Både Zayn, Louis och Niall var där, vi trodde du skulle känna igen oss!
-Okej, sa hon och blev lite röd i ansiktet.

Sophies perspektiv

Jag kände att mina kinder blev lite röda och jag kollade ner i marken tills vi var framme.

-Vad gillar du för filmer? Frågade Harry mig efter att vi gått runt och tittat lite.
-Komedi kanske blir bra? Sa jag och höll upp en film.
-Det blir bra! 

När vi kom hem till Niall var redan de andra killarna där. Jag skickade ett sms till mamma och skrev ”Hejsan, jag är hemma hos Niall, vi bestämde oss för att kolla på film istället för att bowla, vet inte när jag kommer hem” 

När det var 20 minuter kvar av filmen hade alla redan somnat förutom jag och Zayn. Vi kollade klart på filmen och sedan gick jag på toa.

Zayns perspektiv

Jag satt med mobilen i händerna när Sophie kom tillbaks från toan, hon satte sig bredvid mig.
-Vad heter du på twitter förresten?
-Sophiewinston, sa hon och jag sökte på hennes namn.
-Nu följer jag dig, följer du mig? 
-Såklart jag inte gör… började hon men kunde inte hålla sig för skratt.
-Haha, din min… klart jag följer dig och alla andra av de trötta killarna, sa hon och kollade på de alla som sov.
-Okej, vad bra. 
Jag skrev snabbt en tweet ”Nice day with my boys and @sophiewinston! We got a new friend, follow her!”
-Jag måste också gå på toa, sen kan vi spela kort, om du vill? Sa jag och la mobilen i soffan.
-Ja, visst. Ta med kortleken när du kommer tillbaks.

Sophies perspektiv

Jag tog Zayns mobil och kollade på hans twitter. Jag skrev snabbt på hans twitter. ”I’m at the toilet if someone of you wonder, but i left my telephone in the sofa, now @sophiewinston has pranked me!”
Jag skrattade till för mig själv och han precis lägga undan mobilen innan Zayn kom tillbaka. När han några sekunder senare såg vad jag skrivit, kollade han på mig med en ond blick och jag kunde inget annat än skratta.
Zayn började kittla mig och jag skrattade högre och högre. Tillsist vaknade Louis.
-Här försöker man sova och ni väcker en! Sa han trött.
-Här försöker man ha kul med någon som inte somnar klockan 11 varje kväll och du förstör, vill du vara med och spela kort? Sa Zayn och vi alla tre skrattade.

Klockan var runt halv 1, jag ringde hem och frågade om någon kunde hämta mig då jag visste att det var ganska långt hem. 10 minuter senare stod pappa utanför huset med bilen.

-Kan jag få era nummer förresten? Frågade jag Zayn och Louis eftersom de var de enda som var vakna.
-Visst, ska vi skriva in de? 
Jag nickade och gav min mobil till dem.
-Vi skickar ett sms till dig så får du våra nummer.
-Okej, måste gå nu, hejdå! Sa jag och gav de varsin kram
-Hejdå, vi ses väll igen? Frågade Louis
-Såklart, ha de bra!

Jag gick ut mot vägen och hoppade in i bilen. 
-Har ni haft det kul? frågade pappa.
-Såklart, fast nu är jag trött.
______________________________________________________________________________________________
Förlåt för det kommer ut lite sent, men eftersom det är sommarlov hittar vi på annat på dagen, men det blev en lite längre del än vanligt!
Men vad tycker ni? Kommentera på!

/Angelica & Johanna

2011-07-11
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 7

En och en halvtimme senare stod vi utanför deras hus, pappa ringde på klockan och dörren öppnades.
_________________________________________________________________________________________________
Sophies perspektiv

Plötsligt ringde det på dörren och några sekunder senare hörde jag röste som pratade. Då förstod jag att pappa hade öppnat dörren. Jag gick försiktigt mot hallen för att hälsa, men plötsligt var jag tvungen att stanna och gnugga mig lite i ögonen. Kan detta vara möjligt eller ser jag i syne, tänkte jag för mig själv. Kunde det verkligen vara självaste Niall Horan och hans familj som skulle äta middag med oss. Jag blinkade några gånger och såg att någon kom närmre mig. Det var Niall, han sträckte ut handen för att hälsa.
-Hej jag är Niall, sa han samtidigt som han tog i min hand.
-Hej jag är Sophie, sa jag med världens största leende. 
Efter det gick han till sin pappa och jag gick ut till köket för att hjälpa mamma med maten. Vi skulle äta kycklingfile med hemmagjorda klyftpotatis och någon sås jag inte kunde namnet på.

När vi satt vid bordet och skulle äta satt jag mitt emot Niall. Ingen av oss sa något precis, han såg mest bekymrad och obekväm ut.

Nialls perspektiv

Usch, varför var jag tvungen att följa med hit för att sitta och äta med människor jag aldrig träffat förr. Jag kunde lika bra värmt någon i mikron där hemma. Men en sak jag sitter och tänker på är varför Sophie blev så glad när hon hälsade på mig. Hon är säkert ett fan, men hon verkar lite blyg om man jämför med andra fans man har träffat som bara skriker när de ser mig.
Kanske jag ändå ska ge detta en chans, jag kan ju inte bara sitta här och vara tyst.

-Ååhh vad gott det var Marie, sa jag med ett leende.
-Tack och bra att du gillade det. Du får ta mer sen om du vill det, svarade Marie.
-Bra att jag får det för mat kan man aldrig få för mycket av, sa jag och då hörde jag Sophie skratta.
-Det kan man visst för äter man för mycket bli man tjock, svarade hon.
-Se på mig. Jag äter hur mycket som helst och jag blir inte tjock, sa jag samtidigt som jag klappade min mage.
-Hahaha, du är lite konstig du, sa hon samtidigt som hon hade en väldigt oseriös min i ansiktet.
-Vänta här nu. Är du ett fan av One Direction, frågade jag helt plötslig och hon log.
-Skojar du, klart jag är!! Varför skulle jag inte vara det? Sa hon lite oförstående
-Fråga inte mig varför du inte skulle vara ett fan. Jag bara undrade, svarade jag.
Efter vi hade ätit upp gick jag och Sophie iväg mot hennes rum. När vi kom in där satt hon sig i sängen och jag satte mig på skrivbordsstolen.

-Så vad vill du göra? Frågade hon med en hoppfull ton i rösten.
-Har du Singstar, frågade jag lite osäkert. 
-Självklart har jag det! Alla måste ju ha Singstar! Utbrast hon.
-Då sjunger vi Singstar! Sa jag och hennes min ändrades från glad till chokad.
-Va skojar du med mig? Du vill inte höra mig sjunga, jag sjunger som en kråka.
-Skulle inte tro det. Snälla sjung en låt med mig för min skull, sa jag och försökte med hundvalpögonen som alltid blir lika misslyckade.
-Okej då, svarade hon snabbt.
-Jaa, vilken låt vill du sjunga? Frågade jag.
-Det var en dum fråga, Torn såklart! Sa hon samtidigt som hon startade låten.
Vi började sjunga och Sophie lät inte alls som en kråka, hon var sjukt duktig. Jag förstår inte hur hon kunde säga så om säg själv.

-Det lät ju sjukt bra! Utbrast jag med ett stort leende.
-Kanske, svarade hon med en väldigt osäker min.
Sophies perspektiv

När vi hade sjungit färdigt låten ringde Nialls mobil. 
-Uhm, ska bara svara, välj en ny låt, sa han och tog upp mobilen.
Jag visste inte vad jag skulle välja för låt så istället satte jag min i sängen och väntade på Niall.
När Niall kom tillbaka så kollade jag upp på honom och han förstod nog vad jag undrade.
-Det var Zayn… killarna är i studion och undrade om jag hade tid att komma, sa han och kollade på mig.
-Jaha.. började jag.
-Men de sa att du jätte gärna fick följa med, vi tänkte sjunga lite och öva… sedan kanske ut och bowla eller något, hänger du med? Sa han och log ett gulligt leende mot mig. 
Jag visste inte vad jag skulle svara. Inom mig skrek det  JA, men de kändes inte riktigt som detta var sant. Här stod jag, på mitt rum, med Niall och han frågade mig precis om jag ville följa med och bowla med One direction? Men jag kunde inte tacka nej.
-Ja, om det är okej för er så gärna, sa jag och reste mig från sängen.
-Såklart, men ska vi gå ner och säga till, så de vet om att vi sticker? 
-Det är nog bäst, sa jag och skrattade till.
Vi tog på våra skor och Nialls pappa körde oss till studion. Det tog ca 10 minuter, när vi var framme hoppade vi ut ur bilen och tackade för skjutsen. Sedan gick vi mot dörren. Jag stannade till.
-Vad är det? Frågade Niall och var på väg att öppna dörren.
-Inget… känns bara lite konstigt, att jag, av alla era galna fans, står precis utanför dörren till er studio, och att jag får träffa er, bara såhär!
-Är du ett galet fan? Du verkade inte så galen när vi kom hem till er!
-Men jag kunde ju inte bara hoppa över dig där du stod, sa jag och skrattade till.
-Snällt av dig, men kom, vi går in! 
Jag tog ett djup andetag och Niall skrattade åt mig. Jag skrattade till jag med, sedan gick vi in genom
dörren.
_______________________________________________________________________________________________
Nu har det börjat bli både i Sophies och Nialls perspektiv, självklart kommer alla killarna kom in och vi kommer skriva ur allas perspektiv. Sen är delen lite längre, bra va?
Vad tycker ni än sålänge? Kommentera!
/Angelica & Johanna

2011-07-11
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 6

Jag gick upp för trappan och in i mitt rum, jag slängde mig i sängen med kunde inte somna. Jag tänkte på Bobby, vem var det? …
_________________________________________________________________________________________________
Jag vaknade med huvudvärk. Jag tog en tablett och en timme senare var det borta. Pappa hade åkt iväg för att handla lite tills imorgon då Bobby och hans familj skulle komma. Jag bytte om till bikini och la mig i en solstol vid poolen med en tidning i handen.
-Dags att vakna! Hörde jag någon skrika och jag vaknade till.
Pappa gick mot mig och när han var framme tog ha tag om mig och bar mig som en liten bebis. Sedan gick han mot poolen och jag förstod vad han tänkte göra.
-Pappa, neej! jag skrattade och sprattlade även om jag visste att de inte var lönt.
-Joho du, 1, 2, 3!
-Åhhh, nu du! 
Jag snabbade mig upp för stegen och började jaga pappa. 
De tog tid, men till sist fick jag ner honom i poolen. 
-Ha, jag klarade det, sa jag stolt.
Vi skrattade åt oss själva sedan gick vi in för att laga mat, men vad visste vi inte. Det slutade med att vi ringde och beställde pizza.

När jag vaknade på lördags morgonen bestämde jag mig för att ta en jogging tur, de var soligt ute så jag tog på mig ett par svarta shorts och ett ljusrosa linne. 
Eftersom huset låg en bit från centrum så joggade jag bara på små stigar och kom igenom en park. I parken var det fullt med killar som spelade fotboll. Jag hade musik i öronen och helt plötsligt kom det en boll mot mig och träffade mig i magen. En kille sprang fram till mig och jag ville egentligen bara där ifrån.
-Oj, hur gick det? Det var absolut inte meningen… började han.
-Nä, det är ingen fara, magmusklerna är på topp, skojade jag och skrattade lite lätt. 
-Vad bra, men förlåt! Sa han och jag såg att han blev lite röd i huvudet. 
-Äh, de är lugnt. Fortsätt ni spela, sa jag och log.
-Okej, förresten, är du ny här? 
-Ja, min pappa bor här i närheten… jag ska stanna över sommaren.
-Jaha, men då ses vi kanske någon gång! De andra killarna började ropa men vad de sa hörde jag inte, han gick iväg och jag joggade vidare.

När jag kom hem tog jag en dusch och sminkade mig. Vädret var inte de bästa så jag stannade inne och satte mig vid datorn. Jag kom på att jag inte varit vid datorn, så jag loggade in på facebook.
”Hela sommaren framför mig i London med mamma & pappa, kan inte bli bättre!” skrev jag på min status, sedan loggade jag som vanligt in på twitter och skrev:
”just met the cutiest boy ever here in London!” 
Jag log för mig själv, den där killen var riktigt söt.

Nialls perspektiv

-Men var ska vi? Vi hade tänkt repa eller något i studion? Måste jag med? Sa jag till mamma som stod i köket.
-Men efter vi ätit kan du ju sticka dit? Och förresten så är Wills fru och dotter här i London nu, sa mamma och skrattade till.
-Ohh, vad kul, sa jag ironiskt och fortsatte, men visst, jag följer väl med då. 
-Ja, vad bra, var klar till kvart i 6, vi går då, sa mamma och gick in i köket.
-Jaja, sa jag lågt och gick in på mitt rum.
En och en halvtimme senare stod vi utanför deras hus, pappa ringde på klockan och dörren öppnades.
______________________________________________________________________________________________
Denna delen har Angelica skrivit, men jag (Johanna) fick publicera den. Jag ska nu sätta mig och börja skriva del 7, jag ska försöka att göra den lite längre än vanligt eftersom det är en del som har önskat det.
/Johanna och Angelica

2011-07-11
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 5

Jag borstade tänderna och håret, sedan tog jag bort sminket och bytte om till pyjamas. Jag la mig i sängen och tänkte på hur sommaren skulle bli. Hela sommaren ska jag spendera i en annan del av världen med både mamma och pappa. Det kunde inte bli annat än bra. Jag somnade inte så lätt, jag bara la i sängen och tänkte på allt jag hade framför mig.
_______________________________________________________________________________________________
Vi hoppade ut ur bilen, jag tog min resväska, sedan gick jag och mamma in på flygplatsen. Jag lämnade min väska och sedan gick vi mot säkerhetskontrollen. 
-Hejdå gumman, hoppas resan går bra, och hälsa pappa. Jag kommer ju på lördag, sa mamma och kramade om mig. 
-Ja, de kommer gå bra, hejdå, sa jag och gav henne en puss på kinden.

När jag kom in på flygplanet letade jag upp min fönsterplats och satte mig ner. Några minuter senare kom det en barnfamilj in på flyget och såklart skulle två i deras familj sitta på de två tomma platserna vi mig. En liten söt kille som var runt 3 år satte sig i mitten, alltså bredvid mig. Jag tog upp en tidning och började läsa. Den lilla killen lutade sig mot mig och la sitt huvud på min axel, jag kollade på honom och han aktade sitt huvud. När planet lyfta började såklart den lilla killen att skrika. En skrikig, jobbig liten kille bredvid mig hela flygresan, great! tänkte jag.
Jag gick av flyget och hämtade min väska kom ut nästan först på det rullande bandet. När jag vände mig om såg jag att min pappa kom gående mot mig. Jag började små springa mot honom och satte väskan, jag gav han en lång kram och log. 
-Hej gumman, hur är det? Vad stor du har blivit, min lilla tjej! Sa han, precis som han alltid gör.
-Haha, hej på dej, de är bra! Sa jag och tog min väska och vi började gå. 
-Oj, förresten, det här är Bobby, sa han och kollade på personen som gick bredvid pappa.
-Aha, hejsan, jag heter Sophie!
-Hej, trevligt att träffas!

Vi hoppade in i bilen, pappa och Bobby där fram och jag där bak. Jag tittade ut genom fönstret och tänkte, han där Bobby liknade någon, men vem?
När vi lämnat av Bobby och kommit hem kollade jag runt i huset. Även om jag visste hur det såg ut, så ville jag kolla. 
-Jag gör lite pannkakor till oss, du kan väl duka? Frågade pappa mig när jag kom in i köket. 
-Ja visst! Jag tog fram tallrikar, glas och bestick, sedan gick jag ut på uteplatsen och dukade. När jag kollade ut i trädgården såg jag en stor pool. Jag gick in till pappa i köket med ett stort leende.
-Pappa, sen när fanns det en pool här? 
-Sen förra veckan… du skulle ju komma, så jag var tvungen att göra något för du skulle vilja bo här! Sa han och log mot mig.
-Tack pappa, men jag hade velat bo här ändå!
-Så, ska jag ta bort den? 
-Men nej, det sa jag inte!
Pappa skrattade åt mig och fortsatte med pannkakorna. 
5 minuter senare kom pappa ut med pannkakorna, efter vi ätit klart bytade vi om till badkläder och hoppade i poolen.
Klockan var 10 och jag kände mig trött, jag gick in i badrummet och gjorde mig klar, sedan gick jag till tv-rummet där pappa satt.
-Godnatt pappa.
-Godnatt, och förresten, på lördag kväll hade jag tänkt att vi skulle äta tillsammans med Bobby, hans fru och deras yngste son, är det okej? 
-Ja, visst, kommer de hit? 
-Japp, jag sa att de kunde komma vid 6-tiden, så kan vi grilla eller något!
-Super, och imorgon, vad händer då? 
-Har inte tänkt ut något, kanske bara ta de lugnt och bada? 
-Det låter som en bra ide, godnatt, sa jag och kramade om honom.
-Godnatt gumman!
Jag gick upp för trappan och in i mitt rum, jag slängde mig i sängen med kunde inte somna. Jag tänkte på Bobby, vem var det? …
______________________________________________________________________________________________
Vem tror ni att Bobby är?
I nästa avsnitt kommer en utav grabbarna komma in, vem tycker ni de ska vara? Fast ni blir nog inte besvikna vem de än är! ;)
Vi ska börja på del 6, så den kommer ut ikväll om vi får minst 4 kommentarer!
och förresten, är delarna lagom lång, förkorta eller förlånga?

/Angelica & Johanna

2011-07-11
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 4

Vi hoppade in i bilen och körde mot skolan. När vi kom fram stod alla ute på skolgården och väntade på att få komma in
-Tack för skjutsen, sa jag och hoppade av bilen.
-Vi ses ikväll, sa mamma när jag smällde igen dörren.

Jag gick med snabba steg mot de andra i klassen, jag gick fram till Julia och gav henne en kram.
_________________________________________________________________________________________________
-Hej! Fy vad skönt med skolavslutning nu men ändå lite sorligt att lämna klassen efter alla dessa år, sa jag.
-Ja det kan man säga. Det är väldigt blandade känslor för mig, svarade Julia.
-Jag kommer börja gråta! Sa jag med en ledsen min.

En stund senare fick vår klass gå in i aulan, där skolavslutningen skulle vara. Jag kan inte förstå helt hur jag vågade gå fram till min musiklärare och säga att jag ville sjunga på skolavslutningen. Men om bara några minuter ska jag upp där på scenen och sjunga inför hela skolan. Jag skulle sjunga When you say nothing at all samtidigt som jag skulle spela gitarr.

Efter att jag och några andra sjungit och rektorn hade hållit sitt långa tal gick alla klasser mot sina hemklassrum. Min klass gick in i vårt klassrum och satte hos på varsin stol som lärarna hade ställt upp i en ring i mitten av klassrummet. Lärarna höll i stora kuvert och inuti visste vi alla vad som fanns, våra slutbetyg.
-Jag är jätte nervös, viskade jag till Julia som log lite lätt mot mig.
-Jag med, men jag tror vi båda klarar det! Viska de Julia tillbaka.

-Sophie, här är dina betyg, sa vår lärare Agneta och tittade på mig.
Jag reste mig från stolen och gick mot Agneta och tog emot det stora kuvertet, sedan gick jag tillbaka mot min stol samtidigt som jag log mot Julia.

När alla fått sina betyg och sagt hejdå till lärarna gick alla i klassen ut på skolgården där vi sa hejdå till varandra. Killarna stack iväg nästan direkt medan tjejerna stod i en klunga och grät. Jag gick fram och kramade alla tjejerna och till sist Julia.
-Jag kommer saknar er allihop, jag åker iväg till London redan imorgon, så jag kommer inte kunna träffa er, ha en super sommar! Sa jag högt och kände att en tår rullade ner för kinden.
-Vi kommer sakna dig med, ha de så bra i London, sa de flesta tjejerna i kör.
-Det ska jag ha, men vi får snacka via datorn, men nu måste jag gå, sa jag.
-Hejdå, sa tjejerna och jag gick iväg.

När jag klev innanför dörren hemma mötte mamma mig i hallen.
-Hej, hur var betygen?
-Lugn, jag har inte öppnat de, sa jag och hängde upp jackan.

Vi gick in i köket och satte oss vid bordet, jag öppnade kuvertet och kollade. Jag hade 2 stycken G, 12 VG och 3 MVG.
-Jag får se! Sa mamma och tog pappret ifrån mig.

-Så bra gumman, nu har du en stolt mamma, och pappa skulle jag tro, sa hon och kramade om mig.
-Haha, jag ringer pappa och snackar lite, sen får jag väl packa ner det sista, sa jag och gick in på mitt rum.

-Will Winston, svarade pappa i telefonen.
-Hej pappa, de är jag, Sophie! 
-Heej gumman, hur är det? Har du fått dina betyg?
-Det är bra, själv? Jag fick två G, 12 MVG och 3 MVG, sa jag och log.
-Åh, de var ju jättebra. Jo det är bra här, saknar dig bara, men vi ses ju imorgon! Vilken tid är du på flygplatsen? Sa pappa och hostade till.
-Saknar dig också pappa, går de bra med jobbet? Flyget landar 13.50, hämtar du mig där?
-Ja, såklart jag hämtar dig! Min jobbarkompis Bobby följer nog med för vi slutar då och han åker med mig ibland. Vi är där lite innan två! Måste tyvärr gå nu, men vi ses imorgon, puss.
-Okej, det blir bra, vi ses, puss, sa jag och la på.

Jag satte mig vid datorn och loggade in på facebook, jag kollade igenom lite vad som hänt, de flesta hade skrivit något i form med Äntligen sommarlov, och jag gjorde detsamma.
Jag loggade även in på twitter och skrev: Summer break now, of to London tomorrow! Jag tryckte på tweet och kryssa sedan ner internet och la mig i sängen.


-Sophie, de är dags för mat, det blir tacos! Hörde jag mamma säga och jag vaknade till så fort jag hörde tacos.
Jag reste mig snabbt och mamma kollade på mig.
-Sådär snabbt har du aldrig gått upp ur sängen, sa hon förvånande.
-Du sa tacos, plus att det är sommarlov… sa jag och log.
Mamma skrattade åt mig, sedan gick vi in i köket för att äta.

Klockan var halv elva på kvällen, jag och mamma satt i soffan och hade just kollat klart på en film, eftertexterna började rulla och jag reste mig.
-Jag tror jag går och lägger mig, godnatt! Sa jag trött och gick mot mitt rum.
-Godnatt, vi träffas innan du åker imorgon!

Jag borstade tänderna och håret, sedan tog jag bort sminket och bytte om till pyjamas. Jag la mig i sängen och tänkte på hur sommaren skulle bli. Hela sommaren ska jag spendera i en annan del av världen med både mamma och pappa. Det kunde inte bli annat än bra. Jag somnade inte så lätt, jag bara la i sängen och tänkte på allt jag hade framför mig.
______________________________________________________________________________________________
Vad tycker ni? Skulle vara kul med lite fler kommentarer!
Det blir inte lika bra uppdatering idag som igår, det kommer ett kapitel imorgon eftermiddag, men så länge kan ni ju kommentera vad ni tycker, så blir det roligare att skriva.
Ha de bra, kram
Angelica & Johanna.


2011-07-11
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 3

-Jag går och lägger mig, godnatt! Sa mamma.
-Godnatt, jag ska nog också de, somnade framför tven, haha! 
Jag reste mig och gick till badrummet för att borsta håret och ta av sminket, sedan kröp jag ner i min varma säng och somnade fort.
_________________________________________________________________________________________________
Jag vaknade nästa morgon utav den hemska väckarklockan som bara pep. Jag tog min kudde och slängde den över väckarklockan i hopp om att den skulle sluta pipa. Men nej, det gjorde den inte. Jag fick resa mig upp och gå med tunga steg för att stänga av väckarklockan. När jag hade gjort det klev jag ut genom min dörr och gick ut till köket där mamma satt med morgontidningen nästintill fastklistrad i hennes ansikte. Jag kan inte riktigt förstå hur det kan vara så intressant att läsa om massa tråkiga nyheter i en tidning varje morgon.
-Godmorgon mamma, sa jag och gick fram och kramade henne.
-God morgon gumman, har du sovit gott? Frågade mamma.
-Jadå, lika bra som prinsessan på ärten svarade jag lite ironiskt. Men mamma verkade inte riktig förstå vad jag menade. Istället gick jag till mitt rum för att byta om. Jag tog på mig mina vita shorts och ett ljusrosa, nästan hudfärgat linne. Efter det gick jag in i badrummet för att gå på toa, fixa håret som idag fick sitta i en hästsvans. Jag drog även några drag med mascaran på mina ögonfransar.
Sedan gick jag ut mot köket för att äta lite frukost. Det fick bli en enkel macka med skinka på. När mackan var uppäten gick jag mot toaletten igen för att borsta tänderna och efter det tog jag min svarta väska där jag hade mobil, pengar, nycklar och lite annat som kunde vara bra att ha. Jag tog på mig mina älskade converse.
Jag tog cykeln och cyklade dit vi skulle mötas hela klassen. När jag kom dit var alla helt uppspelta och pratade om vad de skulle åka för något. Själv hade jag bestämt mig för att utmana mig själv. Jag skulle åka alla läskiga karuseller, sådana jag egentligen inte vågar åka eftersom många i min klass tror att jag är jättefeg. Visst jag är ganska feg men jag har sagt till mig själv att om jag inte åker de läskiga karusellerna kommer jag att ångra det sen. Särskilt när det gäller fritt fall, jag är sjukt höjdrädd men jag ska åka det ändå.

-Sophie! Ska du bara åka barnkarusellerna idag eller? frågade Patrik, den störigaste killen i klassen som tror att han är bättre än alla andra.
-Nej absolut inte. Jag hade tänkt åka typ Fritt fall och Insane bland annat, svarade jag. Patrik stod där med öppen mun och försökte se chokad ut.
-Du får gärna åka med mig om du vill ifall du inte vågar åka själv, la jag till efter några sekunder. När jag sagt det vände han sig om eftersom han blev helt tyst och lite röd om kinderna. Han kanske inte vågade åka de karusellerna. Helt plötsligt kramade någon mig bakifrån. Jag blev jätterädd och vände mig om, då såg jag att det bara var Julia.
-Hej Julia, du skulle kommit innan, sa jag.
-Men varför skulle jag kommit innan? Vi skulle ju vara här nu, sa Julia och lät helt förvirrad.
-Man kan väl säga att jag gjorde så Patrik skämdes, svarade jag stolt.
-Haha där fick han, sa hon i ett lite annorlunda tonläge som gjorde att hennes röst blev lite obehaglig.

När vi kom fram till Gröna Lund sprang alla killar runt som små tre åringar, vår lärare sa till oss att stanna efter ingången, men såklart sprang alla iväg. Vår lärare blev genast på dåligt humör, men det blev bättre när hon åkt några karuseller.

Klockan 6 på kvällen skulle vi samlas för att äta på en restaurang där vi fick pizza. Jag och Julia satt vid ett långt bord för 6 personer. Patrik och hans tre kompisar Filip, Emil och Johan satte sig vid vårt bord.
-Vågade du åka Insane då? sa han och tog en stor tugga av sin pizza bit.
-Ja, vi har åkt den 2 gånger, och ska göra det igen, och du då? Sa jag stolt.
-Vilken ska vi åka sen? Frågade Patrik sina vänner.
-Patrik, försök inte komma undan, har du inte åkt den? Frågade jag förvånande.
-Nej, jag sparar de bästa till sist, sa han och tog ännu en tugga av pizzan.
-Haha, okej! Skrattade jag och drack lite av min fanta.

Efter att vi ätit gick vi runt en stund för att maten skulle smälta, sedan ställde vi oss i kön till Insane igen. Vi åkte även några andra karuseller innan det var dags att åka hem. 
När jag var hemma igen var klockan halv tolv på kvällen, jag borstade tänderna snabbt, tog av sminket och bytte om till min pyjamas, sedan somnade jag.

Klockan var 7 och jag var uppe, pigg som en tupp. Inte ens mamma hade behövt väcka mig. Jag åt frukost framför tven där de inte visades något bättre än nyhetsmorgon. Efter frukosten tog jag en lång dusch. 
Jag la på lite extra mascara och ögonskugga. Jag var inte den typen som använde så mycket smink, men något lite. Jag satte på mig min klänning jag köpt och sedan gick jag ut i hallen.
-Åh, vad fin du är gumman! sa mamma och kollade på mig från topp till tå.
-Tycker du? Men kan inte du skjutsa mig till skolan? Jag kan gå hem… sa jag och log smått.
-Jo, det kan jag.
Vi hoppade in i bilen och körde mot skolan. När vi kom fram stod alla ute på skolgården och väntade på att få komma in.
-Tack för skjutsen, sa jag och hoppade av bilen.
-Vi ses ikväll, sa mamma när jag stängde bildörren.

Jag gick med snabba steg mot de andra i klassen, jag gick fram till Julia och gav henne en kram.
______________________________________________________________________________________________
Del 3, vad tycker ni? Tycker ni vi ska fortsätta? Kommer ni läsa? Skriv en kommentar och berätta.
Och glöm inte att följa bloggen med bloglovin, då får ni reda på när vi uppdaterat!

/Angelica & Johanna

2011-07-11
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 2

Jag gick ut ur duschen, jag tog på mig ett par jeansshorts, ett vitt linne och en ljusrosa tröja över. Jag borstade igenom håret och gick sedan mot köket för att äta frukost.
En halvtimme senare var jag klar, jag knöt mina vita converse och tog min svarta skinnjacka, sedan hoppade jag på cykeln och cyklade iväg mot skolan.
_________________________________________________________________________________________________
När jag kom till skolan var korridorerna fulla av elever som snart skulle in på sina lektioner. Alla pratade i mun på varandra. Hur orkar de snacka så mycket en måndagsmorgon? Tänkte jag samtidigt som jag gick mot mitt skåp där de flesta i min klass redan stod med sina böcker i händerna. Jag låste upp mitt skåp, hängde in min jacka och då kom Julia fram till mig. 
-Hej, sa hon glatt och kramade mig.
-Hej, skulle vi åka in till centrum senare idag? Sa jag och tog mina engelskböcker.
-Ja, vi kan ta tunnelbanan efter skolan, sa Julia.
-De blir bra det…vi har väl engelska nu? Sa jag frågandes
-Haha, ja alltid engelska på måndagsmorgonen.
Jag stängde skåpet och gick in i klassrummet.

-Kolla denna klänningen Julia, sa jag och höll fram en blommig klänning med volanger.
-Åhh, prova den, jag tror att den passar perfekt på dig, sa Julia samtidigt som hon kollade på de andra kläderna i affären.
Jag gick in i provrummet och provade klänningen och precis som Julia sagt så passade den perfekt. 
Julia köpte en blommig kjol och ett gult linne.
Vi gick in på Espresso house och köpte varsin muffins och en fanta.

När jag kom innanför dörren där hemma stod mamma och lagade mat.
-Vad blir det för mat? Ropade jag från hallen.
-Köttbullar, potatis och brunsås, ropade mamma tillbaka.
-Okej, jag kommer snart, ska bara gå på toa.

Jag gick på toa och la min nyköpta klänning på min säng, jag startade datorn och skrev på twitter:
Had a great day with @juliatheone at the mall. 
Sedan gick jag in i köket och dukade fram på bordet, sedan satte vi oss ner och åt.
-Köpte du något idag? Sa mamma och log mot mig.
-Ja, en muffins, sa jag men fortsatte, 
-Och en blommig klänning med volanger, den är super fin! Sa jag och log stort.
-Vad bra att du hittade något, vad ska ni göra i skolan imorgon? Frågade mamma.
-Vi ska åka till Gröna lund, vi åker med tunnelbanan klockan 10 och är inte hemma förens sent imorgon kväll.
-Okej.
Jag åt upp min sista köttbulle, reste på mig och satt in tallriken, besticken och glaset i diskmaskinen.
-Tack för maten, det var gott som vanligt! Sa jag och gick mot mitt rum.

Jag satte på en film och satte mig i sängen. Filmen var inte speciellt bra, eftersom jag somnade. Mamma kom in vid halv 11 på kvällen och väckte mig. 
-Jag går och lägger mig, godnatt! Sa mamma.
-Godnatt, jag ska nog också de, somnade framför TV:n, haha! 
Jag reste mig och gick till badrummet för att borsta håret och borsta tänderna samt tvätta av sminket, sedan kröp jag ner i min varma säng och somnade fort.
_______________________________________________________________________________________________
Här kom del 2, hoppas att ni gillar denna novellen. Vi ser att det är många som redan tittat in här, så glöm inte att kommentera.
Glöm inte att följa novellen via bloglovin.
/Johanna & Angelica!!

2011-07-11
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 1

Tåget kom inrullande på Stockholms Central. Jag hade tillbringat helgen med mina två bästa kompisar Evelina och Amanda. De skulle åka hem till Helsingborg och jag skulle inte få träffa de på hela sommaren. Jag kramade om de båda och sa hejdå, samtidigt som en tår föll ner för kinden.
-Jag kommer sakna dig med, sa de samtidigt.
-Men du får komma ner till Skåne i höst, ha de så bra i sommar, sa Evelina och försökte låta glad.
-Såklart jag kommer men sommaren kommer inte bli så bra utan er, sa jag med en ledsen röst.
-Tåget har stannat tjejer, ni måste gå på, sa mamma och pekade på tåget.
Jag gav de varsin sista kram och sedan gick de på tåget.
De satt sig ner och vinkade genom fönstret när tåget rullade iväg. Jag stod kvar på perrongen tills jag inte kunde se tåget mer, sedan gick jag med tunga steg mot bilen. 

-Vad blir det för mat ikväll? Frågade jag mamma och tog ett glas vatten.
-Det blir spaghetti med köttfärssås, går de bra? Frågade mamma och kollade på mig.
-Ja, du vet att jag älskar de, sa jag och log.

Jag hjälpte mamma med maten sedan satt vi oss framför teven och åt samtidigt som vi kollade nyheterna. 
-Ska det bli skönt med sommarlov? Frågade mamma och jag nickade.
-Ja, såklart och att få träffa pappa!
-Ja, har du börjat packa än?
-Japp, det mesta är nerpackat!
-Så bra, har du förresten bestämt vad du ska ha för kläder på skolavslutning på onsdag? 
-Jag och Julia hade tänkt att gå till stan efter skolan imorgon och köpa något nytt, om det är okej? Sa jag och log lite smått.
-Ja, gör ni så!

Jag gick upp till mitt rum och loggade in på facebook, twitter och msn. Det hände inget roligt, så jag bytte om till pyjamas, borstade tänderna, satt på en film och kröp ner i sängen.
-Dags att vakna Sophie, det är måndag! 
Jag öppnade ögonen och mamma satte sig på sängkanten.
-God morgon, sa jag trött.
Jag öppnade ögonen och mamma satte sig på sängkanten.
-God morgon, sa jag trött.
-God morgon, där står frukost klart i köket, jag måste åka till jobbet. Klockan är kvart över sju, så somna inte om.
-Okej, sa jag tröttsamt, jag vände på mig och drog täcket upp till huvudet.
-Sophie, kom igen. Om du inte går upp innan jag kör kommer du somna om. 
Mot min vilja satte jag mig upp och drog av täcket och med tunga steg gick jag in i badrummet och tog en varm dusch. 
-Hejdå, jag kör nu, ha en bra dag gumman! Sa mamma högt utanför badrumsdörren.
-Mm, hejdå, detsamma! Sa jag, fast inte lika högt.

Jag gick ut ur duschen, jag tog på mig ett par jeansshorts, ett vitt linne och en ljusrosa tröja över. Jag borstade igenom håret och gick sedan mot köket för att äta frukost. 
En halvtimme senare var jag klar, jag knöt mina vita converse och tog min svarta skinnjacka, sedan hoppade jag på cykeln och cyklade iväg mot skolan.
_______________________________________________________________________________________________
Första delen av våran novell, vad tycker ni? Tror ni den kommer bli bra? Kommentera gärna vad ni tycker!

/Angelica & Johanna.

2011-07-09
Kategori/Novell: Övrigt

bloglovin!

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/2709935/onedirectionnovell?claim=nk8sck6bhpp">Follow my blog with Bloglovin</a>