The way to my life - del 20

Sophies perspektiv

Jag reste mig från sängkanten och hämtade datorn. Samtidigt som jag startade datorn hörde jag min sms signal. "Vid 3, vi ska hitta på något då?” ”Okej, men vi behöver snacka. Bara du och jag. Ska vi träffas vid 12?” ”Nej, inte imorgon. Någon annan dag.” Jag brydde mig inte om att svara. Han verkade inte alls vara på humör och jag ville inte göra han mer sur än vad han förmodligen redan var.
_________________________________________________________________________________________________
Harrys perspektiv

Jag vaknade på fredagsmorgonen av att mamma kom in och väckte mig.
-Harry du måste upp nu!
-Jaja, men vad är klockan? mumlade jag.
-Den är tolv och grabbarna kommer till flygplatsen om tre timmar. Du kanske vill åka dit och överraska de?
-Ja, jag går upp snart.

En kvart senare gick jag in i badrummet för att duscha. Efter duschen klädde jag på mig och gick ner i köket för att äta frukost. Jag tog en ostmacka med gurka på och drack ett glas mjölk. 
När jag var klar gick jag upp till mitt rum igen och satte mig vid datorn och loggade in på twitter ”the boys are coming back today!! :)” skrev jag och tryckte på tweet.

Jag hoppade av bilen och sa hejdå till mamma sedan gick jag in på flygplatsen för hälsa killarna välkomna.

Louis perspektiv

Äntligen var jag av planet och jag gick för att hämta min väska på rullbandet. När jag gjort det gick jag mot utgången och då såg jag Harry som kom gående mot mig.
-Harry! Ropade jag och gick fram och gav honom en kram.
-Hej! Sa Harry glatt.
- Hur är det med dig? Frågade jag med en glad röst och jag såg att Harry inte log lika stort längre.
-Nja inte så bra, har ju mått bättre, svarade Harry och tittade ner i golvet.
-Men jag är ju här nu!
Jag såg hur Harry tittade på mig och skrattade lite. Vi stannade kvar på flygplatsen för att vänta på resten av gänget.
Nialls och Zayns flygplan landade nästan samtidigt, vi gick och mötte de och sedan satte vi fyra oss på en bänk för att vänta på Liam. Efter några minuter ropade de ut i högtalarna att just Liams flyg var försenat några minuter. 
-Jag går och köper någon dricka, hänger ni på? Frågade Niall och reste på sig.
-Ja, jag gör! Sa Zayn och även han reste sig.
-Kan ni köpa en cola åt mig? Frågade jag och de nickade,
-Ska du ha något Harry? Frågade Zayn.
-Ja, köp en cola till mig också så är ni snälla! 
De gick iväg medan jag och Harry satt kvar.

-Harry, vad är det som har hänt egentligen? 
-Det är Sophie, sa han kort och kollade ner.
-Fortsätt…
-Hon har börjat träffa en annan kille, Jake.
-Men de kanske bara är vänner? 
-När det sitter på ett kafé och håller hand och sedan kysser varandra? Ja, vänner var det…
-Va? Frågade jag förvånande.
-Du hörde rätt.
-Du borde snacka med henne!
-Hon frågade igår om vi kunde träffas idag, men jag ville hellre hit och träffa er. Jag kan smsa henne senare. Nu ska vi ha kul och inte tänka på henne! Sa Harry och jag log mot han.

-Heey, ropade Liam när han såg oss alla och log stort.
Han gav oss alla varsin kram och sedan gick vi ut för att åka hemåt. Min mamma stod utanför och väntade med vår stora bil. Klockan hade hunnit bli halv 6 eftersom Liams flygplan hade varit försenat.

-Vill ni komma hem till mig och äta? Vi kan beställa pizza! Frågade Harry när min mamma stannade utanför hans hus.
-Ja, ska vi ses hos dig vid sju? 
-Det blir bra! Sa Harry och stängde dörren.

Harrys perspektiv

-Hej, kommer de hit senare? Frågade mig när jag kom in genom dörren.
-Ja, om en timme ungefär, vi tänkte beställa pizza! 
-Gör ni så, det finns läsk i kylen som ni kan ta!

Jag gick upp till mitt rum och tog upp mobilen. ”Hej, vad hittar du på?” skrev jag och letade upp Sophie bland mina kontakter. Jag tryckte på skicka och fick snabbt ett svar. ”Ingenting, ska vara själv hemma hela kvällen! Själv?”. Jag kände att jag ville snacka med henne. Klockan var bara kvart i sex och jag tänkte att vi skulle hinna träffas innan klockan sju. ”Inget, har mött killarna på flygplatsen. De ska komma hit vid sju och äta… men har du tid kan du komma hit nu, vi måste snacka…”. 10 minuter senare knackade det på dörren och där stod Sophie. 
-Hej, kom in! Sa jag och kollade på henne.
-Hej! Hon tog av sina skor och sin jacka, sedan gick vi upp på mitt rum.
Jag satte mig vid min skrivbordsstol medan Sophie satte sig i sängen. Ingen av oss sa någonting, det blev en ganska lång, pinsam tystnad. Efter vad som kändes som många minuter började Sophie,
-Det är inget mellan mig och Jake om du tror det. Han är snäll och en bra vän… 
Vadå inget mellan de? Jag hade ju sett de på kaféet. Jag kände mig tvungen att ta upp det. Hon kunde ju inte säga att de inte var sant. 
-Inget mellan er? Vad betydde kyssen på kaféet då? Neka inte, jag såg er! Sa jag och kollade ner i golvet. Jag ville inte möta hennes blick.
-Det var han som kysste mig. Jag ångrar det mer än allt! Jag hörde hur hon hade gråten i rösten.
-Men du kunde ju dragit dig undan? Du bara stod kvar där och lät han. Du vet inte hur ont det gjorde! Jag hörde hur jag hade höjt min röst. Men jag kunde inte hålla det inne.
Jag såg en tår rinna ner för hennes kind och helt plötsligt kände jag mig jättetaskig. 
-Ja, jag stod kvar där. Du har sett allt och jag är ärlig. Jag gick till kaféet för att träffa Jake och snacka. Inte för att han skulle kyssa mig. Jag ångrar allt. Det är inget mellan mig och Jake, jag ser han som en vän. Du är den enda för mig! Sa Sophie och reste på sig och gick ner för trappan.
Jag gick efter henne ner för trappan och hörde hur hon öppnade dörren, gick ut och stängde den igen. 
Jag tog på ett par skor och sprang efter henne.
-Sophie, snälla vänta!
Till min förvåning stannade hon till och vände sig. Jag gick fram till henne och kollade henne i ögonen. 
-Förlåt, jag tror på dig. Men det gjorde bara så ont att se dig och Jake tillsammans.

Sophies perspektiv

Jag förstod Harry. Jag hade inte velat se Harry stå och kyssa en annan tjej. 
-De är jag som ska säga förlåt! 
Jag tog ett steg närmre Harry och han omfamnade mig och jag log. Det var här jag hörde hemma, i Harrys famn.
-Killarna kommer om en halvtimme… du kan ju stanna här om du vill? Frågade Harry mig när vi satt ner i gräset utanför hans hus.
-Ja gärna, om jag får!
-Såklart! Kom, vi går in och beställer pizza! 
Vi gick in och beställde 3 pizzor. En hawaii, en kebab och en bolognes pizza. 
Cirka en halvtimme senare stannade Louis bil utanför Harrys hus. Vi gick ut och jag blev glad av att få träffa alla killarna igen! Jag gick fram och gav de alla varsin kram. Två minuter senare kom pizza bilen.
-Kan någon gå in och duka…jag ska bara betala pizzorna! Sa Harry och gick mot vägen där pizza bilen hade stannat.
-Jag dukar så blir det gratis pizza, ropade Niall och sprang in. Alla skrattade åt honom och sedan gick även jag, Zayn och Liam in för att hjälpa honom.
-Så, vad ska vi hitta på sen? Frågade Liam med munnen full med pizza!
-Vi spelar fotboll! Jag, Liam och Zayn mot resten, sa Harry och log stort.
-Varför vill du inte vara med Sophie? Frågade Naill och Harry kollade på mig.
-Hon är den enda jag kan finta av, så jag måste möta henne! Han blinkade åt mig och jag skrattade. 
-Är du så dålig Sophie? Utbrast Louis och alla började skratta!
-Ja, de är jag väll! … Är det illa om Harry kan finta av en? Sa jag och kollade frågandes på alla.
-Ja, det kan man väl säga att det är, sa Liam och sedan reste vi oss för att börja spela.
_______________________________________________________________________________________________
Känns som det är ett efterlängtat kapitel, så vad tycker ni?
Förresten, vi söker ju gästbloggare för att det ska kunna bli uppdatering under veckan då vi är iväg, skicka ett mail till [email protected] om du är intresserad.
/Angelica & Johanna!

Kommentarer
Postat av: Fred och George

Har precis läst de tjugo första delarna, ni är riktigt duktiga som skriver!! //George

2012-03-18 @ 01:57:37
URL: http://fredandgeorge.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback