Sveriges första novellblogg om One Direction

-Hej, det är Sophie, svarade jag i telefonen.
-Hej, sa en röst som jag faktiskt inte kände igen.
-Vem är det? Sa jag tyst. Ingen svarade.
-Hallå? Sa jag och hörde lite tyst prat i bakgrunden.
-Är allt bra med dig idag? Frågade den okända rösten och mitt hjärta började banka.
____________________________________________________________________________________
Jag kollade orolig mot killarna. Harry tog mobilen ifrån mig och stängde av samtalet. 
-Vem var det? Frågade han och jag ryckte på axlarna.
-Jag vet inte, sa jag tyst.
-Jake? Frågade Niall och jag skakade på huvudet. 
-Nej, tror inte det, det lät inte som han, sa jag. 
Niall kollade orolig på Harry. Jag lutade mig tillbaka i soffan och Harry la sin arm om mig.
-Ta det lugnt, vi är här, sa han till mig och jag nickade. 
-Jag vet! Sa jag och log mot honom.

Mobilen ringde igen. Jag lät den ligga kvar på bordet där den låg och alla kollade på den. Ingen rörde sig. Det ända som hördes var ringsignalen. Det stod dolt nummer, precis som innan. Några sekunder senare slutade och jag flinade lite. Jag tog upp mobilen och då pep det till. Ett nytt sms. ”Hej, jag vet att du ser detta. Du kommer inte bli av med oss förrän du kommer ut. Vi vill snacka med dig. Själva.” stod det. Jag visade det för killarna.

-Bry dig inte! Vi kollar på film nu, sa Liam och jag log mot honom. Jag låste mobilen, stängde av ljudet och la den på bordet.
-Vilken film? Frågade jag.
-A walk to remember! Sa Harry som redan satt framför TV:en och satte i skivan.
-Okej, sa jag och drog en filt över mig. När Harry satt i filmen satte han sig bredvid mig och tryckte på play.
-Vill du ha filten över dig? Frågade jag och han skakade på huvudet.
-Nej, ha den du, sa han och jag log.
På andra sidan om mig satt Louis. Han var från början djupt inne i filmen.

-Hallå!? Vi har glömt godiset! Utbrast Louis när det gått 20 minuter på filmen.
-Niall, varför har du inte sagt något? Tillade Zayn snabbt och alla flinade.
Han reste sig snabbt och sprang ut i köket. Han tog med de två stora chipspåsarna och godispåsen
-Nu så! Sa han och satte sig i soffan och log stolt. Jag tog några chips från en utav påsarna och när jag lutade mig bakåt såg jag ett billjus genom fönstret.
-Dom är kvar, sa jag tyst och såg i ögonvrån att Liam pausade filmen.
Harry reste sig ut soffan.
-Vart ska du? Sa jag orolig, men han svarade inte. Jag kollade på Louis, som snabbt reste sig ut soffan och gick efter honom.
-Harry, vart ska du? Hörde jag Louis säga och då tog Harry på sina skor.
-Harry! Gå inte ut, sa jag, men då hörde jag att dörren smällde igen.
-Louis? Ropade jag, men fick inget svar. Jag kollade på Liam, Zayn och Niall som satt i soffan.
-Varför gick dom ut? Sa jag och de alla skakade på huvudet.

Louis perspektiv

När vi kom ut stod bilen kvar och de fick syn på oss direkt. Jake hoppade ut först och sedan de tre andra killarna. Jag såg hur Harry spände blicken i de och jag tog han på axeln.
-Harry, lugn, sa jag. Han rörde inte en min och jag märkte att han var arg.

Vi stod nu framför Jake och hans kompisar. Harry hade inte sagt något, men jag såg på honom att han egentligen bara ville skrika ut mot dem. Han tog ett djupt andetag och började.

-Vad vill ni egentligen? Kan ni inte låta Sophie va? Var de första han sa och Jake var inte sen med att svara.
-Vad vi vill? Egentligen ingenting, men Sophie är min. Bara skit i henne. Hon utnyttjar dig, det förstår du väl? Du är inte den snygga killen som alla tjejer vill ha, hon är med dig och killarna för ni råkar vara ett känt band, sa han och jag att Harry blev ännu mer arg. Själv var jag också arg, men jag visste att Harry helst ville göra detta själv.
-Råkar vara? Är du avundsjuk eller? Sophie är min, så ni kan köra iväg nu, och aldrig mer komma tillbaka, sa han argt och Jake flinade.
-Jag? Avundsjuk? Nej, verkligen inte. Kalla ut Sophie, sedan ska jag lämna er ifred.
-Varför ska du snacka med Sophie? Säg det till mig, så ska jag meddela henne, svarade Harry och jag flinade lite för mig själv.
-Om du inte går in och hämtar henne, då gör jag det! Sa han och tog ett steg fram.
-Det gör du inte, sa Harry snabbt och Jake stannade upp.
-Sophie är inte värd dig, hon förtjänar en kille som älskar henne, på riktigt, sa han och jag såg hur arg harry var nu.
-Jag kanske inte är perfekt, men du är inte mycket bättre. Och, jag älskar henne, sa han och Jake kollade på honom. Han tog ännu ett steg fram och kollade på honom med arga ögon. Jake höjde sin hand och slog mot Harry. Han träffade på hans vänstra kind. '

-Tro inte att det är över, jag kommer tillbaka, sa han innan han vände sig och de började gå mot sin bil igen.
-Det där var så jävla onödigt, ropade jag efter dom. Jag kollade på Harry som höll på sin kind.
-Hur är det? Sa jag och han skakade på huvudet.
-Det är bra, men Sophie kommer döda mig nu, sa han och jag tog han på axeln. Vi började sakta gå in mot huset, men Harry stannade.
-Vänta lite, sa han och när han tog bort sin hand såg vi hur det rann blod ut från munnen.
_____________________________________________________________________________________
Förlåt för att ni inte fick någon del igår, men hoppas ni gillade denna!
Snart kommer det upp ett nytt inlägg med vilka som får vara med i novellen! :)
/Angelica, Johanna & Nellie