Sveriges första novellblogg om One Direction

Louis perspektiv

”Hej, det var trevligt att träffa dig igår, är allt bra? Har du lust att träffas någon dag? Vad gör du imorgon? Louis. x” skrev jag och klickade på skicka. Jag kände mig lite nervös. Hon kanske inte ens ville träffa mig igen? Men, hon verkade vara en schysst tjej. Mobilen vibrerade och jag tog upp den. Shewa stod det på skärmen och jag log för mig själv.
_____________________________________________________________________________________
”Hej, såklart vi kan träffas, tyvärr kan jag inte imorgon. Har du tid idag? x” Jag skrev in ett snabbt svar. ”Ja, vi möts vid stället vi va på igår vid 1, går det?” När jag skickat sms:et kollade jag på klockan, som var kvart över 12. Jag reste mig upp och gick in i duschen direkt.

-Ska du iväg? Frågade Harry mig när jag tog på mig mina skor och jag nickade.
-Var?
-Jag ska träffa en vän, sa jag snabbt och tryckte ner handtaget till dörren.
-Vem? Sa han och flinade åt mig.
-En vän, sa jag lite irriterande och han flinade igen.
-Kom igen Louis, vem?
-Shewa, sa jag snabbt i hopp om att han inte skulle ha en aning om vem det var och alltså strunta i att fortsätta fråga.
-Vem är det? Sa han och jag suckade.
-En tjej.
-Hon du träffade igår? Frågade han och jag nickade.
-Precis, men jag måste gå nu, sa jag och han flinade.
-Ha så kul!

När jag kom fram satt Shewa på en bänk. Hennes bruna hår blåste lätt utav blåsten och hon log mot mig.
-Hej, sa hon och ställde sig upp.
-Hej, allt bra? Frågade jag och gav henne en kram.
-Jadå, själv? Sa hon och jag log.
-Det är bra, fast lite trött! Hon skrattade lätt.
-Ska vi gå runt lite eller? Frågade jag och hon nickade.
-Ja visst, kom! Sa hon glatt och vi började gå.

-Så, är du från Sverige? Frågade jag och hon nickade.
-Ja, jag bor i Stockholm, men jag är här på semester med några kompisar.
-Jaha, vad trevligt! Jag och kill... började jag men kom sedan på att jag inte berätta något om det för henne. Jag visste ju inte ens om hon var ett fan?
-Va? Sa hon och jag skakade på huvudet.
-Nä inget, sa jag.
-Hur länge ska du stanna här förresten? Frågade jag istället.
-Jag åker hem om en vecka, sa hon och jag nickade.
-Ska vi ta en fika? Förslog jag.
-Ja visst! Var?
Jag kollade mig runt lite och såg att vi var bara några meter från ett fint café.
-Där! Sa jag och pekade. Hon log och nickade sedan gick vi dit.

-Två stora chokladmuffins och två fanta, sa jag och tjejen som tog emot vår beställning nickade.
Det kom in två tjejer på cafét som lite blygt kom fram till mig.
-Kan vi få ta ett foto? Frågade en och jag nickade.
-Visst! Shewa, du kan väl fota? Sa jag och hon nickade.
Tjejen gav sin rosa kamera till Shewa som tog två snabbt foton och sedan gick tjejerna ut igen.
-Förlåt, sa jag lite tyst och hon kollade upp på mig.
-Vadå? Hade jag sett dig sitta på ett fik med en random tjej hade jag också gått in och tagit ett kort, sa hon och skrattade lite. Jag förstod att hon visste vem jag var.

Shewas perspektiv

Han log lite svagt mot mig innan våra muffins kom. Jag kollade på honom.
-Och ja, jag är ett fan. Ett stort fan, men jag utnyttjar inte dig. Du verkar vara världens snällaste, sa jag och han log mot mig igen.
-Du med, sa han och sedan tryckte han ner sin sked i sin muffin och stoppade in en stor bit i munnen.
-Vad den god? Frågade jag.
-Ja, utbrast han och vi kände att alla som satt inne på cafét vände sina blickar mot oss. Jag flinade åt honom och sedan smakade jag den.
-Visst var den god? Sa Louis och jag nickade.

När jag kollade på klockan nästa gång var klockan halv tre. Jag var tvungen att vara hemma senast fyra eftersom vi skulle träffa ett par vänner till min ena kompis.
-Ehm, Louis, ska vi resa oss och gå runt lite i affärer? Klockan är redan halv tre! Sa jag och han nickade.
-Ja, absolut! Svarade han och jag log. Tjejen som serverat kom fram och Louis betalade henne. När vi gick ut tog jag upp mina pengar ur min väska och räckte fram de till Louis.
-Nej, jag betalar, sa han och jag skakade på huvudet.
-Nej, vi delar på det! Sa jag och nu skakade han på huvudet.
-Nej, jag betalar sa han och skrattade. Han tog tag i min arm och puttade bort den.

Vi gick in i olika affärer och i en hittade jag en fin, begie klänning.
-Var denna fin? Frågade jag och Louis nickade.
-Ja! Prova den! Jag letade upp rätt storlek och gick in i provrummet.

-Shewa? Hörde jag Louis röst säga utanför provrummet och jag öppnade skynket.
-Åh, den var skitfin! Utbrast han och jag flinade.
-Tycker du?
-Ja, absolut, svarade han och jag log.
Jag kollade mig i spegeln och funderade.

-Jag ska ju iväg ikväll, jag kanske ska ha denna? Sa jag lite tveksamt och jag möttes Louis leende i spegeln.
-Ja, jag tyckte verkligen den var fin!

Vi gick ut från affären med varsin kass. Jag hade köpt klänningen plus en vit tunn kofta. Louis hade hittat ett par nya jeans och en vanlig vit tröja som han sagt att han behövde.

-Ska du gå nu? Sa han när vi gick längs trottaren.
-Ja, jag måste verkligen det, tyvärr! Sa jag.
-Jag följer dig, sa han och jag log.
-Okej!
Vi gick och snackade om allt. Jag tänkte inte ens på att det var Louis från One Direction. Jag hade inte berättat något för mina kompisar, men jag skulle göra det. Vi stannade utanför hotellet vi bodde på.
-Hejdå Louis, det var verkligen kul att träffa dig! Sa jag och han log.
-Detsamma! Han kramade om mig och jag drog in hans doft. Han luktade verkligen gott. Jag kände hur hans läppar nuddade min kund och i samma sekund rodnade jag lite.
-Förresten, jag och killarna ska till Stockholm om två veckor, men berätta det inte för någon!
Inom mig hoppade mitt hjärta till. Jag visste många som var stora fan utav killarna.
-Nej, det ska jag inte! Hejdå, och tack för fikan, sa jag och han log.
-Vi ses! Sa han och sedan gick jag iväg.
Jag gick in i lobbyn och sedan in i hissen. När jag tryckt på siffran 5 och dörrarna stängts hoppade jag lite upp och ner. Jag kunde inte riktigt förstå detta. Jag hade träffat Louis på en fest. Han hade lagt sin arm runt mig för att jag frös. Han hade smsat mig. Han hade gett mig varma kramar. Han hade bjudit mig på fika. Han hade sagt att mina klänning var fin. Och han hade pussat mig lätt på kinden. Louis Tomlinson. Tjejer över hela världen visste vem han var. Och jag hade haft turen att få träffa han. Hissen plingade till och jag gick bort till rum nummer 504. Jag knackade lätt på dörren och min kompis öppnade. Hon stod och log stort mot mig och hoppade.
-Vad är det? Frågade jag och hon nu såg jag att hon även skakade.
-Hallå? Sa jag och stängde dörren bakom mig.
Mina två andra kompisar kom fram och gjorde likadant.
-One Direction är här, i London, just nu! Utbrast de samtidigt och jag skrattade.
-Tjejer, kom! Sa jag och dom följde efter mig. Vi satte oss ner i min säng och dom kollade nyfiket på mig.
-Vad är det?
-Jo, igår på festen kom det fram en kille till mig och vi dansade.
-Va? Har du skaffat pojkvän? Grattis! Jag skakade på huvudet.
-Låt mig berätta klart!
-Berätta! Alla stirrade på mig och det såg väldigt roligt ut.
-Jo, jag träffade honom idag också, och det är, Louis. Ni vet Louis från..
-One Direction? Skrek dom rakt ut och hoppade upp från sängen.
Jag kollade på dom och nickade.
-Du skojar? Men? Va? Sa dom i kör och jag insåg att det var en ganska stor grej.
-Lugna er, snälla!
-Men hur har du kunnat vara med honom? Har du hållit dig sådär lugn hela dagen?
Jag nickade och skrattade när jag tänkte på det. Hur hade jag lyckats?