Sveriges första novellblogg om One Direction

Jag hörde att det ringde på dörren men jag orkade inte gå ner för att öppna. Det var säkert någon som pappa bjudit hit såhär en söndagseftermiddag. Jag hörde att mamma öppnade dörren och att någon började snacka. Jag kollade på Liam, som kollade rakt in i mina ögon. Han, till min stora förvåning, lutade sig framåt och våra läppar möttes. Precis då, i samma sekund, trycktes handtaget ner och dörren öppnades. Jag hade inte än dragit mig tillbaka men gjorde det så fort jag såg vem som stod där. Harry. Varför just nu? Inget kunde bli mer fel, absolut inget.
_____________________________________________________________________________________

Harry kollade på mig med tårfyllda ögon och jag kände även hur mina ögon fylldes.
-Liam, vad fan gör du? Skrek jag och puttade han. Jag var så arg och inget kunde bli värre. Harry stod kvar i dörröppningen.
-Jag älskar dig, viskade jag tyst, nästan mimade. Harry bara skakade på huvudet och gick iväg. Jag la mig ner i sängen och tryckte ner huvudet i kudden. Liam, som inte sagt något, satte sig bredvid mig.
-Förlåt, allt är mitt fel, sa han tyst. Han hade rätt egentligen, det var hans fel att Harry, förmodligen, hatade mig just nu. Men jag kunde stoppat han. Jag hade också gjort fel. Och vad skulle jag nu säga till Harry?
-Liam, bara gå, sa jag med gråten i rösten och jag hörde hur han sakta reste sig och gick ut.

Liams perspektiv

Jag gick snabbt ner för trappan och mot ytterdörren. Jag tryckte ner foten i mina skor, tog jackan i ett snabbt ryck och gick sedan ut. Varför? Jag gillade ju inte henne på det sättet. Det var Harry och Sophie. Nu hade jag förstört för dem, för mig och Harry och för mig och Sophie. Mobilen vibrerade och där stod Harry. Jag fick en klump i magen och suckade. ”Ska vi skita i detta och gå vidare? Eller, är det ni två nu?” Jag stannade hastigt till. Vadå skita i det? Var han inte arg? Jag hade kysst hans flickvän och tyckte vi skulle skita i allt. ”Nej, det är inget mellan oss. Men... är du inte arg på mig?” Jag var ganska chockad av hans sms. Jag började gå igen och då ringde det.
-Hej, svarade jag försiktigt och jag hörde Harrys röst.
-Hej! Sa han och jag kände hur klumpen i magen växte, men samtidigt var jag ganska lugn.
-Harry seriöst... du borde vara sur? Sa jag med en allvarlig röst.
-Ja, jag vet... men det gör inte saken bättre?

Harrys perspektiv

Jag satt hemma på min säng. Liam hade rätt, jag borde var arg, väldigt arg. Men jag visste att inget skulle hjälpa. Gjort var gjort. Jag älskade Sophie och Liam var en utav mina bästavänner. Vi behövde prata bara.
-Men... började Liam men slutade lika fort igen.
-Ja, jag är väl lite sur och det kändes fel att se dig kyssa Sophie, men jag orkar inte göra något stort utav detta.. så länge det inte var... på riktigt? Sa jag.
-På riktigt? Sa han med förvånande röst och fortsatte.
-Verkligen inte, vi är inte tillsammans, sa han och jag nickade för mig själv.
-Okej, sa jag och log. Visst, jag var besviken på Liam, och Sophie. Men vad skulle jag göra?
-Är allt okej nu då? Sa han försiktigt och man hörde hur han var lite nervös.
-Oroa dig inte, jag snacka med Sophie och sen är allt bra!
-Säker?
-Helt säker, sa jag och jag kunde se framför mig hur Liam blev glad.
-Tack.. och du? Det är bara du, jag och Sophie som vet, sa han, ännu en gång med nervös röst.
-Ja, det är det! Sa jag och skrattade lite. Även Liam gav sig ifrån ett lite flin och jag log.
-Hejdå, vi ses!
-Hejdå, sa han och sedan lade jag på.

Jag la kvar i min sängen och fick bilden när Liam och Sophie kysstes framför mig. Jag förstod knappt mig själv, varför var jag knappt arg? Liam hade kysst Sophie, min flickvän. Och hon hade kysst honom. Men jag var ändå inte arg? Jag var besviken på de båda, men inte arg. Klockan var runt sex tiden, jag var hemma själv och jag hörde tydligt hur regnet smattrade mot fönsterrutorna. Plötsligt knackade det på dörren och jag reste mig upp. Vem, av alla jag känner, skulle komma till mig nu? Regnet öste ner och när som helst skulle det säkert börja åska. Jag gick mot ytterdörren och låste upp. Till min förvåning, och glädje, stod Sophie där i dörröppningen och såg lite ledsen ut. Jag sträckte ut mina armar och hon tog ett steg innanför dörren och lutade sig mot mig, med en ganska förvånad min. Jag kramade om henne hårt och njöt av att få ha henne i min famn. Jag drog in hennes lukt och när hon släppte taget om mig var jag väldigt blöt.
-Det regnar faktiskt ute, sa hon som en ursäkt och jag flinade åt henne.

Hon tog av sina genomblöta skor och sin våta jacka och sedan tog jag hennes varma han och vi gick upp till mitt rum. Utan att vi sa ett ord till varandra satte vi oss i min säng och jag la min arm runt henne.
-Skulle du egentligen inte iväg? Frågade hon mig och jag nickade.
-Jo, men jag gick hem till dig för jag ville säga hejdå... men så..
-Jag vet! Utbrast hon och kollade ner samtidigt som hon sa, med en tyst röst;
-Förlåt.
-Jag är inte sur, bara besviken, sa jag. Hon rörde inte en min. Hon fortsatte kolla ner på sitt eget ben och jag puttade lätt på henne och tog min hand under hennes haka och lyfta sakta upp hennes huvud.
-Sophie, jag älskar dig! Sa jag och kollade djupt in i hennes fina ögon.
-Jag älskar dig också... men... jag kysste ju Liam och du...
-Jag vet, men vad är meningen med att bli arg? Jag vill inte förlora dig och jag har redan pratat med Liam, sa jag och hon kollade på mig och snart såg jag hur hennes leende växte.
-Jag älskar dig Harry, sa hon och innan jag han svara möttes våra läppar i en perfekt kyss. Jag kramade om henne med min högra arm och hon la sin hand på mitt ben. Kyssen övergick till en mer passionerad, intim kyss och när Sophie slutade att kyssa mig suckade jag tyst för mig själv, men tillräckligt högt för att hon skulle höra. Hon flinade åt mig och jag log mot henne.
-Jag måste gå på toa, sa hon och jag nickade. Jag tog fjärrkontrollen till TV och tryckte på den gröna knappen och några sekunder senare var TV:en på. Jag zippade runt mellan kanalerna men jag hittade inget jag ville se. Några minuter senare kom Sophie tillbaks och la sig bredvid mig igen. Vi la där, helt tysta och lyssnade till regnet som fortfarande inte hade upphört och jag bara njöt av att få ha Sophie så nära mig. Efter några minuter avbröt Sophie tystnaden som uppstått.
-Men skulle du inte iväg? Sa hon och kollade på mig.
-Nej, jag orkade inte, jag ville hellre stanna hemma och va med dig, sa jag och hon log sitt söta leende.
-Ska du vara hemma själv hela natten? Jag nickade.
-Fast, vill du sova över så får du det! Sa jag snabbt och hon nickade sakta.
-Ja, visst! Men jag måste nog höra med mina föräldrar, sa hon och nu var det min tur att nicka.
Hon tog upp sin mobil och ringde.
-Hej, kan jag sova hos Harry inatt?
-Ingen är hemma här... och han vill inte vara ensam.
Hon kollade på mig och flinade.
-Ja, jag kommer hem imorgon, puss! Sa hon och lade sedan på.
-Du fick? Sa jag med en glad röst och ännu en gång nickade hon.
-Men jag har inget jag kan sova i eller tandborste, sa hon.
-Du kan sova naken, sa jag och blinkade.
-You wish, sa hon och puttade mig lätt sedan fortsatte hon.
-Och, var ska jag sova?
Vad skulle jag säga? Tänk så ville hon inte sova hos mig, i min säng. Men jag chansade.
-Här, sa jag och kollade lite frågande på henne.
-Okej, sa hon och rodnade lite.
-Om du vill, lade jag snabbt till och hon nickade lika snabbt.
-Såklart! Hennes kinder blev lite rödare än var det redan var.
-Så söt du är när du rodnar, sa jag och de hjälpte henne inte att göra det mindre. Jag lutade mig fram och kysste henne. Hon besvarade kyssen och det gick en varm känsla genom hela min kropp. Gick det verkligen att älska någon såhär mycket?

Vi stod nere i köket och höll på att laga middag. Laxen och potatisen kokade och Sophie stod och höll på att göra sallad till. Jag tog fram två tallrikar, glas och bestick och dukade framför TV:en. Även om det inte var något roligt som visades var det bättre än att sitta i köket och vara helt tyst.

En kvart senare satt vi framför TV:en med fyllda tallrikar. Eller ja, min i alla fall.
-Oj, ska du äta så mycket, sa jag ironiskt och hon skrattade.
-Är inte så jätte hungrig, sa hon och jag bara nickade åt henne innan jag började äta. På TV:en visades Americans Funniest Home Videos och där fastnade vi direkt. Vi glömde nästan bort att äta och en halvtimme senare, när programmet var slut hade maten svalnat. Sophie hade ätit upp sitt, men jag hade fortfarande lite kvar.
-Du kan ju värma det? Sa hon och jag skakade på huvudet.
-Skitsamma, det är ganska gott ändå, sa jag och hon gjorde en jo-säkert-väldigt-gott min och flinade åt mig.

Vi satte in våra tallrikar i diskmaskinen och sedan gick vi upp till mitt rum och la oss direkt i sängen och satte på TV:en där istället.
-Ska vi kolla på film? Föreslog jag och Sophie skakade på huvudet.
-Jag orkar inte, vi kan bara ligga här och göra ingenting, sa hon och jag nickade. Jag hade inget emot att bara få höra Sophies andetag. Jag la mig tillrätta och sedan flätade vi ihop våra fingrar.
-Kommer du ihåg när vi åkte i London Eye? Sa Sophie och jag nickade sakta.
-Såklart jag gör! Vår första kyss.. och du var helt livrädd där uppe, sa jag och skrattade.
-Ja, men eftersom du var med överlevde jag!
-Då ska jag följa med dig överallt, du få ju inte dö! Sa jag och hon pussade mig lätt på kinden.

Sophies perspektiv

Den lilla pussen på kinden övergick snabbt till en passionerad kyss och jag drog min hand över Harrys bröst. Han sjönk lite neråt, så han nästan la ner och jag la nästan över honom. Jag la mitt huvud på hans axel och han börjat kyssa mig på min hals. Det gick rysningar igenom hela min kropp. Harry la ner och jag la på honom. Han lade sina armar på min rygg och drog av min tröja och linne samtidigt. Hans varma händer nuddade min rygg och hela jag blev varm. Han tittade på mig med en frågade blick när han var på väg att knäppa upp min BH. Jag bara nickade mot honom och kysste hans läppar. När han hade knäppt upp den rullade vi båda runt, så Harry låg över mig. Han tog av sina byxor och jag fick av mina shorts som jag hade, även om det regnade och blåste ute. Vi fortsatte att kyssas och jag kunde inte motstå honom. Bara tanken av att han var min gjorde mig så lycklig. Han tog tag i mina trosor och drog sakta neråt. Jag blev lite osäker, var jag verkligen redo? Harry märkte det och släppte direkt och då visste jag. Jag var redo. Jag gav han en menande blick och han tog tag i mina trosor igen. Vi båda hjälptes åt att få av dom, samtidigt som Harry tog av sina.
-Är du helt säker? Fråga Harry mellan kyssarna han gav mig.
Jag nickade.
-Ja, sa jag och han bara log ett stort leende mot mig.

Senare låg vi båda, utmattade i Harrys säng och flämtade. Jag kände mig så lycklig.
-Sophie, jag älskar dig, sa han mellan hans snabba andetag och jag la min hand på hans perfekt mage.
-Jag älskar dig Harry, det vet du! Han kysste mig med hans varma läppar.
-Du, jag måste duscha, sa han och jag skrattade.
-Jag med! Du kan börja, sa jag och han skakade på huvudet.
-Tillsammans? Han blinkade, som han brukar, med sitt högra öga och jag skrattade och jag kände hur mina kinder blev röda.
-Kom nu Sophie, han reste sig och där stod han, helt naken inför mig och jag kunde inte låta bli att flina för mig själv.
-Kom! Utbrast han och drog i täcket. Jag rodnade ännu mer och han skrattade åt mig. Sedan reste jag mig upp med Harrys blickar på mig, hela tiden.

Vi stod i duschen, nära varandra och vattnet rann ner för våra kroppar. Han kramade om mig och sedan tog han tvål i sin hand och började tvåla in mig och jag gjorde detsamma på honom. Sedan tog jag lite shampoo i håret innan Harry satte på vattnet och började skölja av oss, samtidigt.

Jag fick låna en tröja utav Harry. Harry hjärta Louis stod det och jag skrattade när jag såg den. Jag lånade också ett par alldeles förstora mjukisbyxor och sedan satte vi oss i sängen med hans datorn.
Han gick in på sin twitter och skrev en snabbt tweet. ”Who wants to see me and Sophie doing a twitcam?” Och efter bara några få minuter fanns det massivs med svar. ”DO IT” stod det i de flesta och Harry kollade på mig.
-Är det okej?
-Ja visst, sa jag och han log.
Han loggade in på twitcam.com och några minuter senare kunde fans från hela världen se oss två.
_____________________________________________________________________________________
Okej, här har ni del 53 och nu vill vi att ni lämnar en kommentar, GILLAR NI DENNA DELEN?
Förlåt för den långa väntan, men vi har inte hunnit i helgen. Men här har! 
/Angelica & Johanna