Sveriges första novellblogg om One Direction

Melissas perspektiv

-Jag bara... fick upp massa bilder i huvudet på pappa och allt vi gjort. Jag saknar honom. Och, han har knappt hört av sig. Tänk så vill han inte att jag kommer i sommar?
-Melissa, han kanske är upptagen med sitt nya jobb? Klart han vill att du kommer!
-Ja, jag får väl hoppas det.
Jag höll kvar mitt huvud på Liams axel och vi satt där i tystnad. Det kändes...bra.

Fredagen rullade på. Jag började tidigt, redan vid nio tiden och fick inte lunch förrän klockan ett. Jag var vrålhungrig och jag fick göra ett snabbt besök på Subway. Solen hade börjat titta fram och jag svettades i min stickade kofta som jag tagit på mig under min skinnjacka. Jag sa till mig själv, som en ursäkt, att det var på grund av att solen inte varit framme på morgonen som jag nu gick runt i en stickad kofta. Jag gick in på Subway och ställde mig i kön, som till min glädje inte var överdrivet lång. Jag andades ut och tog upp min mobil Jag letade upp Alice bland mina kontakter och skrev ett sms till henne. ”Jag kommer så snabbt så möjligt till kontoret, jag ska bara äta lite och byta om, det blev varmt helt plötsligt!”. Jag beställde min Subway och satte mig ner vid ett bord och tog av mig min jacka.

-Harry är så snygg!
-Han är min!
-Asså tjejer ät upp så vi kan gå och se om vi hittar dem igen!
-Åhhh jag kan inte förstå att vi faktiskt såg dem!
Jag flinade lite för mig själv. Bakom mig satt fyra tjejer och snackade i mun på varandra, om One Diretction. Jag satt som tur var med ryggen emot dem så de kunde inte se att jag satt och små flinade. Jag tog upp min mobil och knappade in ett sms till Liam. ”Är på Subway och bakom mig sitter fyra tjejer och snackar om er!”. Jag la mobilen bredvid mig och plötsligt började den ringa. På skärmen stod ”Liam” och jag log för mig själv.
-Hej Liam! Sa jag glatt.
-Hej! Vad gör du?
-Är på Subway, sa jag och drack lite av min Fanta.
-Aha. Vill du äta lite pizza med mig och killarna ikväll? Det är fredag!
-Haha, ja såklart! Vart? På hotellet eller?
-Ja, tror inte vi kan gå ut, tyvärr!
-Ah, okej, men vi hörs ikväll då. På vems rum ?
-Jag vet inte, Harrys är störst tror jag!
-Okej. Varför har han det största rummet, han är ju minst? Liam skrattade lite.
-Sant, men jag ringer dig senare. Förresten, hur går det för dig? Skriver ni låtar?
-Ja, jag jobbade med Daniel och vi har börjat på en del låtar och skrivit klart två. Det går framåt!
-Åh, jag är så glad för din skull. Vi ses ikväll sötnos!
Innan jag hann svara hade han lagt på. Jag kände på mig att de fyra tjejerna stirrade på mig, förmodligen för att jag snackat engelska. Jag åt upp det sista av min macka och slängde sedan skräpet. Tjejerna följde mig med blicken och jag suckade.

När klockan var halv sju stod jag utanför Harrys hotellrum och skulle precis knacka på när jag hörde hur någon ropade mitt namn.
-Melissa! Jag vände mig om och såg Liam.
-Hej!
-Hej! Liam kom närmre och han omfamnade mig. Han höll om mig ganska länge, men jag hade inget emot det. Han knackade på dörren och Harry öppnade.
-Välkomna, sa han och vi log. Ingen av de andra hade kommit. Vi gick in och jag satte mig i soffan som fanns på rummet.
-Vill du ha något att dricka? Frågade Harry artigt och jag nickade.
-Vad finns det?
-Cola, Fanta, vatten...
-Jag kan ta Cola, sa jag och log mot Harry. Han tog fram en Cola ur de lilla kylskåpet och gick fram och gav den till mig.
-Tack!
Det knackade på dörren och Liam öppnade. In kom Niall, Zayn och Louis. Lika glada och fina som vanligt.
-Hej! Och, hej Melissa, är du också här? Frågade Louis förvånat och jag flinade.
-Tydligen är jag det.
-Har ni beställt pizza? Jag är hungrig, sa Niall, vem annars?
-Nej, vi tänkte vara snälla och fråga vad ni ville ha, sa Harry och Niall log.

En halv timme senare satt vi alla i soffan och mumsade på pizzorna vi beställt. Vi snackade, skrattade och bara umgicks. Jag trivdes verkligen med killarna. Jag kände att jag kunde vara mig själv. Min mobil ringde och jag tog upp den ur fickan.
-Ursäkta, det är min vän, jag måste svara, sa jag och reste mig upp.
-Ingen fara, hälsa henne! Sa Louis glatt och jag nickade. Louis var alltid lika trevlig. Jag gick in i rummet där Harry sov och stängde dörren om mig.
-Hej Vanessa! Sa jag, glatt och högt när jag svarade.
-Hej! Hur är det? Och vad gör du?
-Det är bra! Jag har jobbat hela dagen men det är bara roligt! Just nu är jag i Harrys hotellrum, men alla killarna, vi äter pizza.
-Du skojar? Utbrast hon högt och jag skrattde.
-Nej. Jag är i hans sovrum, sa jag och flinade.
-Kolla igenom hans väska eller något. YOLO! Jag skrattade åt Vanessas galna tanke.
-Hur är det där hemma då?
-Bra, fast jag saknar dig!
-Jag saknar dig också. Nästa gång borde du följa med hit!
-Jag önskar att jag kunde, sa hon sorgset.
-Jodå, en gång måste du med hit. Här finns så mycket saker att göra ju. VI får åka på lite semester hit i sommar!
-Du? Du får inte glömma bort din blogg!
-Aa, jag vet. Jag ska blogga senare, jag lovar!
-Bra!
-Förresten, Louis sa att jag skulle hälsa.
-Wahhh, hälsa tillbaka, sa hon med en pipig röst och jag skrattade. Kanske bäst att hon aldrig fick träfa killarna?
-Vänta lite, sa jag. Jag la ner mobilen i sängen och gick ut från rummet.
-Killar? Kan inte någon av er komma och säga hej till min vän? Det skulle gjort henne jätteglad! Alla nickade.
-Vem av oss?
-Jag vet, en säger typ hej först, sen ni andra ropar hej i bakgrunden?
-Låter bra!
-Niall, du får säga hej, hon älskar din irländska accent! Han log och nicakde. Jag hämtade min mobil och flinade lite. Jag kände Vanessa. Hon skulle flippa ut. Jag gav mobilen till Niall och nickade mot honom.
-Hej, det är Niall. Hur är det med dig? Jag hörde lite svagt hur hon sa ”Oh my god” och Niall skrattade.
-Vad heter hon? Frågade Harry mig lite tyst.
-Vanessa.
-Heeeeeeeeeej Vanessa, utbrast Harry, Liam, Louis och Zayn. Niall gav mig mobilen och jag skrattade samtidigt som jag lyfte upp den till örat.
-Blev du överraskad?
-OM JAG BLEV? Melissa, seriöst. Jag skakar. Du är bäst. Tack tack tack.
-Åh, jag älskar dig bästa vän. Men, jag måste äta, vi kanske kan skypa senare ikväll? Jag ska inte upp så tidigt imorgon så jag har nog tid ikväll, sa jag.
-Ja, absolut!
-Hejdå!
-Hejdå!

-Blev hon glad?
-Ja, det var ju ni, sa jag och satte mig ner i soffan igen. Jag åt upp min pizzabit och drack upp min Cola.
-Så, vad ska vi hitta på? Några förslag? Frågade Zayn och alla satt tysta.
-Hallå, ni har aldrig såhär tråkigt, det vet jag, sa jag och Niall skrattade.
-Du har rätt. Men vad ska vi göra då?
-Killar, jag ber er, kan ni inte göra en twitcam för era fans? Jag vet hur mycket de skulle uppskatt...
-Men, det är ju inte så kul för dig? Sa Harry.
-Jo, kom igen. Snälla?
-Hon har rätt, vi borde göra det, sa Liam och jag log stolt. Jag greppade tag i min dator och loggade in på Twitter. Killarna gjorde samma sak och de alla tweeta att det skulle göra en twitcam.

Killarna satt bredvid varandra i soffan och snackade för fullt. Jag log för mig själv. Jag var ju själv ett fan. Jag visste hur kul det var att sitta och titta på en twitcam. Nu kunde fansen tacka mig.

Timmar senare satt vi alla i soffan. Vi tittade på en skräckfilm och jag fattade inte hur i hela världen Louis, Niall, Harry och Liam hade somnat. Jag och Zayn satt tryckta mot varandra. Eller, jag satt snarare lutad mot honom för att jag var rädd. Jag tittade mot Zayn och han log.
-Var inte rädd, jag finns här.
Jag log mot honom och han la sin arm runtom mig. Det kändes tusen gånger säkrare med Zayns arm runt mig. 

Borde inte ha tillbringat min födelsedag (happy birthday till mig!!) framför datorn men eftersom vi ska fira mig imorgon så kunde jag lika bra skriva idag. Var beredd på att logga in och se massa ”dålig uppdatering”- kommentarer, men inte en enda idag! Vi har fått väldigt mycket frågor till frågestunden och tänkte om vi kanske skulle svara i en video? Vill ni det?