Sveriges första novellblogg om One Direction

Amandas perspektiv

-Kan jag inte få sitta i ditt knä? Sa hon tyst och jag log ett snällt leende mot henne.
-Såklart du får, sa jag och ett leende spred sig på hennes läppar. Jag lyfte upp henne och mötte sedan Louis blick. Han log stort mot mig och allt kändes så bra. Det kändes som om jag var en av ”The tommo” och jag flinade lite åt min egna tanke.
Sen kom tanken att jag skulle åka hem imorgon. Jag skulle behöva lämna allt det roliga och..
Nej, jag slog bort tanken lika fort. Inte tänka på det nu. Uppskatta istället tiden som du har nu.

_________________________________________________________________________________________________________________
Julias perspektiv

Klockan började närma sig sex på kvällen och vi alla var kvar ute på uteplatsen och snackade. Jag hade snackat väldigt mycket med både Harrys mamma och pappa och det förvånade mig själv hur lätt jag hade haft för att prata. Vissa av killarna, det vill säga Niall, hade börjat bli hungrig igen. Niall och Zayn hade gått upp till någons lägenhet och hämtat korv och bröd som vi kunde grilla. De flesta av oss satt och klagade på hur mätte vi var, men inte Niall. Även Harry och Zayn hade blivit hungriga igen och jag undrade lite om Niall på något sätt smittar folk med sitt beroende av mat? Men, det var så gulligt hur han åt så mycket.

En halvtimme senare var alla korvar grillade och alla satt nu samlade runt bordet igen för att äta, även om alla inte var så hungriga efter lunchen vi ätit, plus efterrätten. Jag satt mellan Johanna och Harrys mamma.
-Ska ni åka hem imorgon? Frågde Anne. Jag nickade sakta.
-Ja. Jag vill verkligen inte åka hem
Jag visste vad allt innebar. Skola, läxor, prov och det värsta, vi skulle inte få träffa killarna.
-Åh, det förstår jag. Hur länge har ni varit här?
-En vecka.
-Då förstår jag att ni hunnit med mycket roliga saker... men ni kommer väl tillbaka?
-Jo, det är klart. Men, det blir väl förmodligen mycket med skolan och... vi vet ju inte när vi kan komma tillbaka. Anne nickade förstående.
-Nej, jag vill inte heller åka hem! Utbrast Johanna och Anne log lite.
-Ni är så söta tjejer!
Jag vände mig mot Johanna.
-Asså, Johanna, seriöst... kan vi inte bara.. råka missa flyget?
-Jag funderade på samma sak...
-Vi kommer inte träffa killarna på.... hur länge som helst.
-Jag vet. Allt kommer bli... tänk så typ tappar vi kontakten?
-Tyst. Jag vill inte ens tänka tanken.
Harry harklade sig och alla tittade mot honom.
-Jo.. asså.. vi.. det är så att.. vi har en överraskning till er Johanna, Julia och Amanda.
Vi alla kollade förväntansfullt på honom.
-Vad? Sa Amanda och Harry flinade lite.
-Vi ska åka på en turne! Sa han glatt
Alla blev tysta. Ingen rörde en min.
En turné? I höst? Det betyder att... vi absolut inte kommer kunna träffa dom.
-I Europa, fortsatte Louis.
Var detta deras överraskning. En Europa turné? Jippie. Eller inte. Det var ju roligt för dom, men nej. Jag ville inte att dom skulle åka. Då skulle dom befinna sig i olika länder hela tiden och vi skulle aldrig ens hinna med ett kort samtal, så fick i alla fall fick höra deras röster. Jag suckade för mig själv. Det kanske inte var menat att det skulle vara jag och Harry, Louis och Amanda och Niall och Johanna? Allt blev ju fel. Alltid så kom något i vägen och fick nog vara glada att vi fått denna veckan tillsammans. Bara vi åtta. Och ibland bara jag och Harry. Jag ville ju att killarna skulle åka runt och göra det dom älskade, men vi skulle bli bortglömda i detta. Vi skulle få nöja oss med ett SMS i veckan. Och jag som helst hade Harry bredvid mig alla timmar på dygnet. Det kändes... inte bra.
-Åh, vad roligt! Utbrast Liams mamma, för att bryta tystnade.
Nej, inte roligt, sa jag tyst för mig själv. Jag mötte Amandas blick och vi båda kände nog samma sak. Killarna skulle åka till alla möjliga länder. Norge, Danmar, Finland, Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien... ja, det skulle inte finnas tid för några skypesamtal eller annat. Det kändes hemskt. Imorgon när det är dags att lämna flygplatsen, då är det som om vi lämnar allting. Som om det inte kommer tillbaka.
-Och ni ska med, sa Niall.
_________________________________________________________________________________________________________________
Tack för era söta kommentarer, vi gillar er också! :)
Hmmmm... vad händer nu? ..
/Angelica & Johanna