Sveriges första novellblogg om One Direction

Amandas perspektiv

-Jag är... trött, sa han och jag skrattade.
-Jag med. Godnatt, och sov gott.
-Jag älskar dig, sa vi båda samtidigt.

Jag la med huvudet mot väggen. Jag kunde höra Louis andetag och jag log fortfarande efter orden vi sagt samtidigt. Jag föreställde mig i huvudet hur det skulle bli på turnén. Allt skulle bli så... bra.

_________________________________________________________________________________________________________________
Jag vaknade på måndagsmorgonen och fick en liten vad-är-klockan panikattack. Louis låg bredvid mig och sov. Jag sträckte mig över honom och kollade på mobilen vad klockan var. Den lilla panikattacken som uppstått försvann inte. Klockan var halv tolv och planet som skulle ta oss hem skulle lyfta halv ett. Vi hade alltså inte så mycket tid på oss. Jag kollade på klockan igen, för att se om det verkligen stämde, vilket det gjorde. Jag suckade. Jag hade ju ställt klockan för att slippa denna panikattacken? Jag hade inte hunnit packa och nu blev jag bara mer stressad. Jag skakade Louis och han vaknade upp.
-Upp med dig. Klockan är snart halv tolv och planet går halv ett.
-Lugn. Det är en timme...
-Ja, men jag måste hinna packa, äta, för jag är hungrig, vi ska köra dit och sen måste jag ju... säga hejdå till dig.
Louis flinade lite och log mot mig.
-Är de andra vakna?

Johannas perspektiv

Jag hade, för en gångs skull, vaknat halv nio men fortfarande inte fått tag på Amanda och Julia. Jag antog att de sov. Jag hade hunnit att packa ihop mina saker och nu skulle vi äta frukost.

-Jag vill inte åka hem, sa jag och Niall suckade.
-Jag vill inte heller att ni åker hem. Men vi ses ju snart igen.
-Jo, men ändå, sa jag och Niall nickade. Han drog in mig i en kram och pussade mig i håret. Jag kramade om honom hårt och bara log av att få krama honom.
-När går flyget?
-Halv ett.
-Halv ett? Utbrast Niall och jag nickade. Jag hade trots allt ingen aning om vad klockan var.
-Är klockan redan halv tolv? Sa jag och tog fort upp min mobil och ringde först till Amanda.

När jag la på efter de korta samtalen med Amanda och Julia så var klockan fem över halv tolv. Det skulle ta minst tjugo minuter att köra till flygplatsen och vi skulle förmodligen komma för sent. Julia och Amanda hade knappast kommit upp ur sängen och jag kände hur jag blev mer stressad.

När klockan var tio i tolv var vi på väg mot flygplatsen. Amanda och Julia hade fått packa fort och vi alla var ganska säkra på att de glömt något, men eftersom vi skulle träffa killarna igen nästa måndag så var de inte så farligt.
-Men kör då, sa Louis surt till bilen framför oss och vi flinade lite.
-Vi kommer aldrig hinna! Sa Julia.
-Jo då, sa jag och försökte låta glad, även om jag var väldigt stressad.

Vi stod inne på flygplatsen tio över tolv och kollade mot incheckningsdiskarna. Stängt.
-Kom, sa Harry, och vi alla följde efter honom. Där stod en äldre dam bakom en av diskarna och han gick dit.
-Är det för sent att checka in?
-Vart ska ni?
-Sverige.
-Aha. Jo, vi stängde för bara några minuter sedan, för kön var slut. Är det alla ni?
-Nej. Bara dessa tre, sa han och tittade mot oss. Damen log lite snett och nickade. Hon satte igång banden så de började rulla och bad tjejerna visa sina pass och sedan skickades väskorna iväg.
-Mot säkerhetskontrollerna, sa Amanda och alla nickade.

Vi stannade till. Det var dags att säga hejdå. Säga hejdå efter en rolig och händelserik vecka, som gett mig så mycket. En vecka jag bara skulle ha kunnat drömma om, men nu hade allt hänt mig. Jag hade fått spendera massa tid med killarna i One Direction. Killarna som för mig varit mina största idoler. Nu var det mina bästa vänner. Det var lite sjukt. Jag kollade på Niall och våra blickar möttes. Jag kollade ner i golvet och sedan kände jag hur han la en hand på min höft och lyfte upp min haka.
-Hejdå, sa han tyst och omfamnade mig. Jag tryckte mig in i hans famn och kramade om honom hårt, som om jag aldrig skulle släppa honom.
-Vi ses igen om bara en vecka, sa han och jag nickade. Jag släppte taget och våra läppar möttes. Det var en kyss jag skulle behöva leva på i en hel vecka nu.
Jag gick och kramade om de andra killarna, minst lika hårt. Även om det var Niall som var lite mer speciell för mig, så gillade jag de andra också. Fick man en av dom som pojkvän, då fick man de andra på köpet. Men det hade jag inget emot. Det blev ett kram kalas i några minuter innan det var dags för oss att gå igenom säkerhetskontrollen.

-Hejdå, ropade vi när vi gått igenom och vi alla vinkade. Killarna vinkade glatt tillbaka och sedan gick vi mot vår gate. Klockan var 22 minuter över tolv och det var nästan pinsamt hur sena vi var, men vi hann att gå igenom gaten och några minuter senare satt vi inne på planet. Om det inte varit så att vi skulle åka tillbaka om bara en vecka hade jag nog suttit med tårar, men faktiskt skulle det vara skönt att få komma hem och bara ta det lite lugnt. Det skulle bli tomt och förmodligen ganska tråkigt, men sen hade jag två roliga och fartfyllda månader framför mig. Jag längtade redan tills det började, men jag behövde nog ta det lite lugnt några dagar och umgås med min familj.
_________________________________________________________________________________________________________________
NU har vi äntligen fått sommarlov och vi ska försöka hålla en bra uppdatering, men vi kommer inte sitta klistrade framför datorn hela sommarlov, just saying. 
Kommenterar ni mycket nu så kanske det kommer en till del idag!
/Angelica & Johanna

Update:
Mitt internet var helt cp igår och hinner inte skriva just nu. Kommer fler delar senare idag. :)