Sveriges första novellblogg om One Direction

Julias perspektiv

När Harry och Zayn kom tillbaka gick vi till ett spelrum som fanns på hotellet. Det enda jag tänkte på var varför Liam ville ut på en promenad med mig? Jag förstod inte varför. Men, han kanske bara ville snacka. Det kändes som om han ville berätta något och han kanske frågade mig för han litar på mig?

____________________________________________________________________________________
Vid halv fem på kvällen var killarna klara i studion och när killarna kom tillbaka till hotellet, där jag, Amanda och Johanna väntat sen klockan 4, sa dom hej till oss och satte sig ner i fåtöljerna som fanns i lobbyn. Harry, Louis, Niall och Zayn klagade på hur trötta dom var, medan Liam verkade hur pigg som helst. 
-Jag tror jag går upp och sover lite, sa Harry trött och reste sig från fåtöljen och Zayn gjorde detsamma. Det blev tyst mellan mig, Johanna, Amanda, Niall, Louis och Liam. Eftersom Liam frågat mig tidigare om vi skulle gå på en promenad tänkte jag att vi kunde passa på att göra det nu. 
-Liam?
-Ja? Sa han och kollade mot mig.
-Skulle vi gå ut en runda då? Frågade jag och han log.
-Ja, visst! Sa han glatt och jag log mot honom. 
Jag kände hur både Johanna och Amanda kollade konstigt mot mig och jag flinade lite.
-Stannar ni här? Frågade jag och dom nickade.
-Tror det, annars ringer vi, svarade Louis och jag log.
-Bra!

När vi gått en bit hade vi inte sagt så mycket. Det kändes lite spänt mellan oss, men jag fattade inte riktigt varför. Det var ju inte så att något speciellt hänt mellan oss. Vi hade inte snackat alls mycket och på något sätt kändes det nästan skönt att få spendera lite tid med Liam. Han var typ världens mest omtänksamma och snällaste människa. 

Liams perspektiv

Klockan var tio i fem och solen hade kommit fram under eftermiddagen och det blåste lätt. Vinden gjorde att Julias lite rödblekta hår blåste bakåt och solen bländade oss båda. 
-Ska vi köpa varsin glass? Frågade jag och Julia log mot mig och nickade.
-Jaa! 
Där fanns en glasskiosk bara några minuter ifrån där vi va så vi bestämde oss för att gå dit och köpa varsin glass.

När vi väl kom fram var där några i kön innan det var vår tur, vilket var bra eftersom vi båda hade svårt att bestämma oss för vilken glass vi ville ha. 
-Jag betalar, sa jag bestämt när Julia var på väg att betala.
-Men nej, jag ha..
-Jag betalar, sa jag ännu en gång och hon suckade.
-Har jag något val? 
-Nej! Sa jag och hon skrattade. Jag betalade glassarna och sedan satte vi oss på en bänk som bara stod några meter bort. 

-Liam? Sa Julia.
-Mm, sa jag.
-Var det något speciellt du ville? Eller du ville bara ta en promenad? Frågade hon och jag svalde hårt. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Det var både ock. Jag hade inte spenderat alls mycket tid med Julia och hon verkade verkligen vara jättesnäll, så jag vill verkligen lära känna henne lite bättre, så jag nöjde mig med att bara säga det.
-Nej, jag bara tänkte att vi borde lära känna varandra lite bättre, eftersom vi inte snackat så mycket med varandra, sa jag och hon nickade.
-Aha, nej, det har vi ju inte... förresten, hur går det med inspelningen?
-Det går bra! Fast det är ganska jobbigt.
-Det förstår jag! Förresten, såg du bilderna på Johanna och Niall? 
-Ja, Niall sa det, så himla dumt av alla att kommentera taskiga saker om Johanna, sa jag och Julia nickade.
-Jo, det känns inte så kul, sa Julia och jag nickade. 
-Du Julia? Sa jag och kollade ner i marken.
-Ja? Sa hon lite orolig. Jag svalde hårt. Jag visste inte om det var rätt tillfälle att säga detta, men jag kunde inte låta bli.
-Jag... eh.. nej, skitsama.
-Va? Nej, vad? 
Jag suckade för mig själv. Varför skulle allt bli som fel alltid? 
-Vad? Upprepade Julia och jag förstod att jag inte skulle komma undan.
-Jag typ.. gillar dig, sa jag och svalde. Varför gjorde jag ens detta? Jag visste att hon gillade Harry och att Harry gillade henne. Nu hade jag förstört allt. Jag och Julia hade lyckats inleda en konversation och sen skulle jag lyckas förstöra allt. Jag ville bara sjunka igenom marken. Jag tittade ner i marken. Jag ville inte möta Julias blick. Allt hade blivit fel nu. Jag ville egentligen bara gå där ifrån. Jag la huvudet i mina händer. Allting hade bara blivit så fel.
____________________________________________________________________________________
Inte världens bästa del, i know! Men, oj oj, vad händer nu?...
Förlåt för vi inte uppdaterade igår, men ibland har vi inte tid eller ork. Men här har ni en del!
Skulle vara kul med lite kommentarer, och glöm inte att vi gärna tar emot tips på vad som kan hända! :)
/Angelica & Johanna

btw, vi har haft problem med publicering nu några dagar för att texten vill inte alltid bli i rätt stil, som om det ser konstigt ut så är det pga. blogg.se!