Sveriges första novellblogg om One Direction

Julias perspekitv

Vi satte oss i bilen. Johanna och Amanda där bak, medan jag satt där framme med mamma som körde. Hon skulle skjutsa oss dit vi skulle. Jag visste att Amanda skulle gilla detta och jag hade varit nära att försäga mig många gånger under dagen, men jag hade lyckats att hålla det inom mig. Det som förvåna mig var nog att Johanna inte heller sagt något.

-Tack för skjutsen, sa vi innan vi gick av bilen. Mamma körde där ifrån lika snabbt som vi kom.
-Asså, berätta nu! Utbrast Amanda och vi flinade åt henne.

____________________________________________________________________________________
Amandas perspektiv

Vi stod utan för en stor lokal. Jag kände igen den. Jag hade varit inne i den lokalen många gånger, på olika släktfester och annat. Jag började ana något, men jag visste inte riktigt om jag var på något fest humör.
-Kan ni inte bara berätta? Frågade jag lite surt och Julia log.
-Kom! Hon drog med mig mot dörren som ledde in i den ganska stora lokalen.
-Berätta nu, sa jag precis innan vi gick in.
-Men nej, bara följ med! Envisades Julia och Johanna. Jag suckade för mig själv.

När vi kom in i den stora lokalen var där helt mörk. Jag kollade mig runt om och jag såg en liten lampa som lös en bit bort.
-Snälla, kan ni inte bara berätta? Sa jag och Julia log mot mig.
-Titta dit! Sa hon och pekade.
Vi tittade in i den stora, mörka lokalen. Allting var mörkt och jag förstod inte riktigt vad hon menade. Innerst inne hoppades jag på att One Direction skulle dyka upp, men jag försökte att inte tänka på dom. Jag visste att dom hade åkt iväg. Jag skulle väl få träffa dom igen, men inte nu. Det gjorde ont att tänka på att dom inte var kvar i Sverige. Jag ville nästa gråta. Jag ville krama om Louis. Vi hade inte sagt hejdå ordentligt. Och även om jag var lite besviken på både killarna och Johanna och Julia, så kunde jag låta bli att sakna killarna. Dom hade blivit som mina allra bästa vänner, men nu kändes det som om dom inte ville träffa mig längre.
-Varfö...började jag och i samma sekund lös hela lokalen upp.
-GRATTIS! Utbrast alla som stod framför mig. Jag kunde se massa vänner ifrån skolan och andra tjejer vi blivit vänner med genom One Direction. Ballonger, skrik och skratt fanns i luften och jag log för mig själv, samtidigt som jag kollade mot Johanna och Julia.
-GRATTIS! Utbrast dom och jag kramade om båda två samtidigt.
-Tack, världens finaste vänner! Sa jag och försökte överrösta musiken som satts igång. Tankarna på One Direction var som försvunna och jag gick mot alla folk som stod framför mig.
-Tack alla! Utbrast jag och sedan möttes jag av massa kramar och presenter. Jag log stort för mig själv under tiden jag sa hej till alla som var där. Plötsligt hörde jag Julias röst i mikrofonen och allas blickar riktades mot scenen som var längst in i rummet.
-Amanda, var är du? Frågade hon och de som stod runt om mig pekade på mig.
-Kom upp här! Sa hon glatt och jag log. Alla som stod på golvet gjorde så det blev en gång fram till scenen. Jag gick upp där och Julia log mot mig.
-Jag och Johanna ville fixa något extra till dig, och alla som är här inne idag är här för din skull, för att du fyller år. Innan vi börjar festa på riktigt så tycker jag vi sätter igång lite bra musik, eller? Sa hon och alla på golvet klappade händer och utbrast ”jaaaaa”.
-Men först ska vi alla sjunga för dig! Hon la ner mikrofonen på golvet och la sin arm runtom mig. Johanna gjorde likadant och dom räknade in alla. När alla tog första tonen i ”Happy birthday to you” hörde jag något som överröstade och jag kollade på andra sidan scenen. Där stod Niall, Louis, Harry, Liam och Zayn och jag kunde känna hur mina ögon fylldes med tårar, samtidigt som jag log som ett fån. Jag skrattade lite, kollade mot Johanna och Julia och sedan på killarna igen. Alla som stod i publiken verkade vara lite i chock dom med, men de hängde på ganska bra i låten. Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag bara stod där.
”Happy Birthday dear Amanda, happy birthday to you”
När killarna sjungit klar klappade alla händerna och jag sprang fram och kramade om de allihopa. Allt kändes så overkligt. Jag hade varit 100 procent säker på att dom hade åkt ifrån Sverige, men nu stod om här framför mig. Jag gav dom alla varsin ordentlig kram, och när jag skulle krama om Louis blev jag extra glad. Jag log mot han och han gav mig en lätt puss på min kind.
-Jag som trodde ni åkt, viskade jag i hans öra.
-Trodde du att det skulle räcka med bara tjugo minuter för att säga hejdå? Aldrig! Sa han och jag skrattade lite.
-Du vet inte så ledsen jag var, sa jag och han log mot mig.
-Jag är här nu, sa han och blinkade. Jag nickade mot honom.
-Jag älskar dig, sa jag tyst och han drog in mig en kram till.
-Grattis på födelsedagen Amanda, jag älskar dig också! Sa han och jag bara log för mig själv.

Julia och Johanna gick ner för scenen och jag stod där uppe med killarna. Jag stod mellan Niall och Louis, med bådas armar runt om mig. Just nu kunde jag inte må bättre. Alla mina vänner stod framför mig och jag stod bredvid världens finaste killar. Det blev tyst i lokalen och alla väntade på att någon av killarna skulle börja snacka.
-Vi vill säga grattis till dig Amanda, du, Julia och Johanna, är tre fina tjejer och snälla vänner! Grattis! Sa Harry och jag log mot honom.
-Tack för ni kom, sa jag lite tyst. Även om jag faktiskt träffat killarna så pass mycket så kändes detta lite extra speciellt.
-Och, förlåt att vi inte hade tid att träffa dig igår, men vi planerade detta, sa Liam och jag skrattade. Alla tankar på att jag var besviken på killarna, Johanna och Julia var borta. Detta var den bästa överraskningen jag någonsin fått.
-Det är okej, bara det att jag var ledsen igår, sa jag och alla började skratta.
-Men tack killar, och tack Julia och Johanna. Jag älskar er! Fortsatte jag. Ett ”aww” susade genom alla som stod på golvet och jag kände hur jag rodnade.
-Dags att puss Louis! Utbrast Julia samtidigt och jag kollade på henne, och sedan på Louis. Innan jag ens hann reagera var hans läppar pressade mot mina. Ännu ett ”aww” susade genom rummet, fast denna gången lite högre. Först kändes allt lite pinsamt, men jag slog bort tanken och log stort. Min hand kramade om Louis hand och sedan tog jag mikrofonen ifrån honom.
-Let's party! Utbrast jag och alla jublade. Musiken sattes igång och jag drog med mig killarna ner på dansgolvet.
____________________________________________________________________________________
Förlåt så sjuukt mycket, men i helgen har vi träffat en vän som vi inte träffar jätteofta och därför ville vi vara med henne. Men, här har ni en ny del!
Det var måååånga av er som gissade på att det skulle bli en fest eller liknande, and you were right! 
Börjar få lite ont om idéer... så har ni något förslag, släng in en kommentar :) 
/Angelica & Johanna