Sveriges första novellblogg om One Direction

Melissas perspektiv

Fast egentligen visste jag inte om de skrek för de tyckte det var bra eller dåligt. Jag ignorerade allt ljud och levde mig in i min egen drömvärld, vilket detta egentligen var. Eller detta var ju något som jag hade drömt om ända sedan jag var liten och nu var det äntligen verklighet. Jag kunde inte förstå att jag stod här på en stor scen på en festival i Birmingham. Det kändes så galet, för mig som kom från en liten byhåla i norra Sverige, men det var en dröm som hade blivit verklighet och känslan av att stå på scenen var helt obeskrivlig. Fast jag kan nog säga att det var verkligen den bästa känslan i mitt liv.

Vi satt nu i bilen på väg hem från Birmingham. Mörkret hade lagt sig utanför bilrutorna och det var ganska sent. Ju närmre vi kom London, desto tröttare blev jag men jag ville hålla mig vaken. Det skulle bli skönt att komma hem till Liam och få sova sidan om honom efter en såhär hård dag.
Dagen hade verkligen varit intensiv för mig, men det hade varit riktigt kul. Att jag hade stått där på scenen och sjungit min egen låt kändes helt overkligt. Det kändes precis som jag satt där i bilen helt nyvaken och precis hade drömt världens bästa dröm. Men så var det inte, för den drömmen var ju något som hade blivit verklighet för mig.

Bilen rullade in framför komplexet där alla killarna bodde, jag slängde en snabb blick mot dörren där jag såg att lampan lös skarpt. Min blick fastnade och jag sken upp i ett stort leende när jag såg att där stod någon och jag insåg vem det var. Känslan av trötthet var som bortblåst när jag såg Liam stå där utanför dörren. När bilen stannade öppnade jag snabbt dörren och Liam gick snabbt fram mot mig och mötte upp mig i en kram.
-Hur har det gått idag? Frågade han direkt när han la armarna om mig.
-Det gick väl helt okej och det var riktigt kul att stå där på scenen. Vilken känsla det är, sa jag glatt och Liam tittade ner på mig.
-Helt okej? Vad jag har sett på youtube så gick det ju riktigt bra, sa han och blinkade.
-Youtube? Finns det redan ute på youtube? Sa jag förvånat, Liam skrattade till och nickade samtidigt. Usch, varför var folk tvungna att lägga ut allt där? Jag kände nu direkt att jag verkligen inte ville se det för jag ville inte höra om jag hade sjungit dåligt på något ställe.

Lördagen 28 juli

Dagen var äntligen här och det var dags att åka iväg till Mallorca en vecka, ensam med Liam. Det kändes som vi båda verkligen förtjänade denna lediga veckan. För hela juli har jag jobbat väldigt intensivt med mitt album och med att marknadsföra mig själv för att visa att jag också finns. Liam och killarna hade jobbat väldigt mycket också, med vad visste jag inte riktigt för jag var så fokuserad på det jag gjorde.
Väskorna stod färdigpackade i hallenoch jag kände mig redo för att åka.
-Packat allt? Frågade Liam och jag nickade.
-Pass? Pengar?
-Allt är med!

Vi gick igenom säkerhetskontrollen utan några problem. Jag brukade lyckas med att få ett pip efter mig men inte idag. Vi tog våra väskor igen och gick sedan mot texfreen. Liam följde efter mig mot sminkavdelningen och han suckade. Jag skrattade åt honom. Liam tröttande ganska snabbt och sa till mig att han gick och beställde något gott på Starbucks till oss, så jag skulle komma när jag var klar. Sagt och gjort. Men, när jag gick mot bänken där Liam satt blev jag förvånad, när jag såg vem som också satt där. Jag ökade tempot för att komma fram snabbare och inte missa något, men när jag kom fram lade inte Liam ens märke till mig. Jag såg att där stod en choklad frappino bredvid honom och han höll själv en i handen. Min favorit.
-Liam? Sa jag och Liam drog blicken ifrån tjejen som stod där.
-Åh, du är tillbaka! Här är din frappino, sa han och tog tag i den som stod på bänken och sträckte den mot mig.
-Tack, sa jag och satte mig ner. Tjejen kollade mot mig och log. Jag log ett osäkert leende tillbaka.
-Jag ska bara gå på toa, sa Liam och reste sig. Han gick iväg och tjejen satte sig ner bredvid mig.
-Så, hur känner du Liam?
-Vi träffades i början av året, sen har vi lärt känna varandra med tiden, sa jag och drack lite av min frappino.
-Jasså. Vart ska ni åka?
-Mallorca, svarade jag och kände att jag inte riktigt trivdes i tjejens närhet. Det var något skumt med henne.
-Jag med. Jag beställde en resa helt själv i hopp om att hitta någon jag kunde umgås med där, och nu har ag hittat er! Perfekt alltså!
Åh nej, tänkte jag för mig själv men trängde fram ett leende. Det skulle vara vår semester. Bara Liam och jag. Inte någon skum tjej som jag inte ens visste namnet på.

Okej, vi har världens sämsta uppdatering men skolan tar upp mycket tid och när vi inte behöver göra något skolrelaterat så försöker vi göra roligare saker och vi kan inte priotera novellen. Vi hade lika bra kunnat säga att nej, vi slutar att skriva, men vi gör inte det för er skull! Denna novellen kommer avslutas snart och då kommer vi börja på en ny novell tillsammans med en gästbloggaren Elin! Det kommer ett inlägg om det innan vi börjar på den, oroa er! Vi båda två har även gått och blivit sjuka och då har man inte så mycket ork som man vill ha. Vi vill också passa på att säga grattis till världens finaste Liam, några dagar för sent. Inte för vi glömde det, men vi skrev det aldrig här!