Vi sprang snabb upp och sedan lika snabbt ner igen.
-Kuddkrig! Sa Liam och kastade kuddarna mot killarna som satt i soffan.
____________________________________________________________________________
Sophies Perspektiv

Efter kuddkriget var vi helt slut. Killarna hade somnat redan, och jag och Liam var dom ända vakna.
Liam gäspade och sa,
-Hur kul kuddkriget än var, så ska vi nog sova nu, sa han och log. 
Jag nickade instämmande.
-Vi borde väcka det andra, dom ser inte ut att ha det så bekvämt direkt, sa jag. 

Niall satt och sov i hörnet av soffan och lutade sitt huvud bak mot väggen, medan Zayn låg med sitt huvud i Nialls knä och sina ben över Louis som låg lutat mot Harry, och Harry låg med sitt huvud på sovkanten, och benen nere på golvet.
Liam skrattade.
-Ja! Jag väcker dom, så kan du börja bädda däruppe? Sa han.
-Låter som en bra ide, svarade jag och gick upp.

Jag bäddade till på madrasserna på golvet för Zayn, Louis, Niall och Liam och för mig och Harry i min säng.
Plötsligt hörde jag trappsteg och hur någon öppnade dörren till mitt rum. Någon slängde sig i sängen och jag kollade mot sängen.
-Hej Harry! Sa jag utan att tveka.
-Hej älskling, hörde man en väldigt utsliten Harry svara.
-Trött? Frågade jag och la mig bredvid honom.
Han blundade och log till svar.
Jag kysste hans kind och reste mig upp, sedan gick jag in till badrummet.

Jag tvättade bort mitt smink, borstade tänderna, och borstade håret.
När jag var klar gick jag in i mitt rum, alla killarna hade somnat igen, förutom Liam. Jag la mig bredvid min underbara pojkvän och somnade.

Det var mörkt, huvudet snurrade och jag var ensam. Fullständigt ensam.
Det enda man hörde var regnet som piskade utanför.
Jag vände sida i sängen, och den andra sidan var tom.
Jag reste mig upp, öppnade dörren till gästrummet. Rummet var tomt.
Tavlorna på väggarna rörde sig och man hörde en ung flicka skrika. Det kom från mitt rum.
Jag sprang tillbaka till mitt rum, och såg hur en ung flicka låg på min säng med en ung man över sig. Han höll fast hennes händer, och flickan såg livrädd ut. Flickans blick fastnade på min och hon skrek att jag skulle hjälpa henne. Men jag kunde inte, jag kollade ner på mina fötter och dom var fast, kedjor var snurrade runt dom. Jag försökte skrika men fick inte fram något ljud.
Mannen såg att flickan tittade på mig och vände sitt huvud mot mitt håll. Mannens ansikte var välbekant, fast han såg mycket äldre ut, hans mörka blick kände jag igen. Han log med sitt mest elaka leende och sa,
-Trevligt att ses igen Sophie! Hur är det med huvudet?
Jag kände hur ögonen svartnade och hur smärtan i bakhuvudet kom.

Harrys Perspektiv

Jag vaknade av ett skrik, ett hysteriskt skrik.
Jag satte mig upp fort och möttes av en svettig Sophie, som hade ögon stora som ett rådjur. Hon skakade och stirrade med ögonen på väggen.
-Sophie! Vad är det? Sa jag skräckslaget.
-J-j-ja-ke , fick jag ett skakigt svar tillbaka.
-Va? Sa jag.
En mardröm, tänkte jag. Det var ett tag sen det hände nu, men de var inte bra att hon fortfarande tänker på det.
Jag drog henne intill mig och hon tog ett fast grepp om mig.
-Älskling, andas. Det var bara en dum dröm, sa jag och kysste henne på pannan.
-Harry, släpp aldrig, aldrig taget om mig, svarade hon.
Tårarna rann nu från hennes kinder och jag torkade bort en tår.
-Aldrig älskling, sa jag och höll fast henne hårdare.

Jag torkade tårarna från henne kinder igen och hon snyftade tyst.
Jag strök min hand mot hennes kind tills hon somnade. Jag blundade och somnade sakta, med armen runt Sophie.

Sophies Perspektiv

Jag vaknade upp med huvudvärk. Klockan stod på 07:20 och jag kände mig ganska trött.
Regnet slog mot rutan, och den hemska drömmen från i natt kom upp i huvudet.
Harry låg tätt intill mig, hans hand var fastklistrad mot min och jag kände mig trygg. Jag visste att inte Jake var här, men drömmen var läskigt.

Jag tog mig loss ur greppet långsamt och försiktigt, tog mig upp till badrummet och låste efter mig. 
Jag kollade in spegeln, mitt hår var rufsigt från så mycket jag hade svettats inatt och jag var helt blek. Jag hade stora påsar under ögonen.
Jag skakade på huvudet och tog mig in i duschen. Även om jag fortfarande var trött ville jag inte sova mer.
Jag kände det varma vattnet rinna ner från min kropp och jag stod i duschen länge.

Efter 40 minuter gick jag ur duschen, satte på mig ett par svarta mjukis byxor och en Jack Wills T-shirt jag hittade i mitt rum. Antagligen Harrys, men den var skön.
Jag lät håret vara utsläppt, och borstade tänderna. Jag sminkade på mig lite puder och tog mascara för att minska blekheten och det funkade. Jag kände mig genast mycket fräschare och jag gick tillbaka in i mitt rum.

I mitt rum låg en nyvaken Harry i min säng och tittade på mig oroligt.
-Hur mår du älskling? Frågade han.
-Jorå, jag mår bra, sa jag och log stort.
Han tittade på mig fortfarande oroligt.
-Du skrämde mig rejält igår kväll, det vet du va? Aldrig sett dig så rädd förut, sa han och småskrattade lite lätt.
-Gubben! Jag mår bra nu, det va bara en dum dröm.
-Är du säker? Frågade han.
-Jaaa! Jag är säker, sa jag och nickade. Jag gick fram till honom och vi möttes i en kyss.

-Lova att berätta för mig om det är något, okej? Sa han.
-Jadå älskling, sa jag och log.

Han log tillbaka och begav sig in till badrummet. 
-Förresten! Du är väldigt snygg i min tröja, sa han och blinkande med ena ögat.
Jag nickade mot honom och skrattade för mig själv och sen bestämde jag mig för att väcka de andra killarna

Dags för att hämnas! Tänkte jag för mig själv och hämtade mina högtalare till telefonen. 
Jag kopplade in min telefon till högtalarna, satte på musik på högsta volym.

Louis hoppade ur sin säng i ett par superman kalsonger, Liam drog sin kudde över huvudet, Zayn började skratta och Niall skrek för att han blev så rädd.

Själv, brast jag ihop av skratt och la mig på golvet. Jag fick ont i magen, så mycket jag skrattade.
-SOPHIEE!! Skrek killarna och hoppade på mig och slog mig med deras kuddar.

Alla skrattade nu och mitt hår, som inte hade torkat helt, hade nu gjort allas kuddar våta.
-Mina herrar, detta är min hämnd från alla gånger ni har hoppat i min säng för att väcka mig, slängt vatten, eller slängt mig i poolen, sa jag och skrattade.

-Då är vi kvitt då? Sa Louis med ett stort leende.
-Fred, sa jag och skakade han med honom.

Harry kom in, nyklädd och luktade underbart gott.
Han hade på sig röda chinos och en svart Tommy Hillfinger pikè.
-Lugna er! Jag kom precis på världens ide, sa han och log. 
-Vaddå? Sa jag och drog min arm över hans midja. 
-Vi ska till en nöjespark idag! Med berg och dal banor! Karuseller, och sockervadd.
Alla nickade och log mot honom.
-Bra ide Harry! Men alla fans då? Sa Zayn.
-Vi hyr hela för oss själva, sa Harry och log.
-Inte för att våra fans är jobbiga på något sätt, men det där är en lysande ide! Sa Zayn och Harry log stolt.

-Klä på er så åker vi!! Sa jag glatt och sprang ner till köket för att fixa lite snabb frukost.
-Kom ner när ni är klara, skrek jag och hörde tysta ”mm” från övervåningen.

Jag bredde alla varsin baguette som vi kunde ha med oss och sedan blandade jag ihop lite dricka. När jag var klar kom alla killarna ner och vi åt frukost på tio minuter.
-Kan ni plocka undan? Jag måste hämta lite saker, sa jag och Zayn nickade.
-Såklart!
-Tack, sa jag och sprang upp på mitt rum.
Jag tog fram min svarta väska med lite små guldiga detaljer på och la ner mina nycklar, pengar och annat jag behövde. Jag tog upp mobilen och så att jag inte hade mycket batteri. 17 %.
-Fan, sa jag tyst för mig själv och gick iväg för hitta en billaddare till telefonen. Medan jag sprang runt i mitt rum efter jakt på en laddare ringde mobilen.
-Hej, sa jag med lite stressad röst, samtidigt som jag fortsatte jakten på laddaren.
-Hej, vi ses snart! Hörde jag en röst säga och jag la genast på. Jag stannade helt upp och började skaka.
_____________________________________________________________________________________

Del 76!
Förlåt att ni inte fick någon del igår, men här har ni en ganska lång del!
/Angelica, Johanna & Nellie

Sophies perspektiv

-Harry, det där var pinsamt, sa jag och han skrattade åt mig.
-Lugn gumman, det var Louis, inte din mamma! 
__________________________________________________________________________________
Jag log mot honom och han kramade om mig. 
-Kom, vi går ner och ser vad det blir för mat! Sa han och jag nickade och följde efter honom.

När vi kom ner satt alla redan på varsin stol. På bordet stod det massor med olika mat framdukat.
-Det blev lite allt möjlig, sa Zayn och jag nickade.
-De blir nog bra!
Jag och Harry satte oss ner och vi började äta.

Efter en halvtimme var vi alla mätta. Till min förvåning hade faktiskt inte Louis sagt något om vad jag och Harry gjort, vilket han brukade göra. Men, än var kvällen inte slut. Men jag visste att Harry inte skämdes och han hade rätt. Det var ju trots allt inte mamma eller pappa.

-Vad ska vi hitta på? Ska det bli ännu en filmkväll? Frågade Niall när vi satt i soffan och snackade lite.
-Vi kollar ju alltid på film, sa Liam och suckade. Danielle skrattade lite åt honom och även vi andra gjorde det.
-Ja, men vad ska vi hitta på då? Frågade Niall och alla kollade på varandra.
-Ut och festa! Utbrast Louis och kollade på oss.
-En onsdagskväll? Vilka ställen har öppet då? Frågade Harry och Louis flinade.
-De som släpper in små barn som dig, svarade han och Harry gav han en ond blick.
-Men, vi kan gå ut på fredag? Föreslog Liam.
Killarna nickade mot honom och sedan kollade Harry på mig.
-Om det är okej för dig? Sa han och jag log.
Egentligen var jag väl inte så jättesugen på att festa. Men att få chansen att festa med dessa killar kunde jag bara inte tacka nej till.
-Ja, såklart! Ska du också med Danielle? Frågade jag och allas blickar riktades mot henne.
-Nej, jag kan inte, tyvärr! Sa hon och Liam la sin arm runt henne.
-Vad synd! Men, vad ska vi hitta på ikväll då? Sa jag.
-Jag vet, vi kör charader! Utbrast Louis och Niall nickade.
-Ja! Sa han och Louis sprang snabbt iväg och några sekunder senare kom han tillbaka med ett charader spel.
-Var hittade du det? Hur visste du att vi hade det? Sa jag med en förvånad röst och han Louis skrattade åt mig.
-Jag har sett det jättelänge! Kom så spelar vi!
Louis satte sig ner på golvet och plockade fram alla grejer. Vi alla satte oss i en ring, med spelplanen i mitten.
-Du ser väldigt förväntansfull ut Louis, sa jag och han nickade, utan att kolla upp.
-Ska vi dela in oss i lag? Sa Liam och Louis nickade.
-Yes! Vilka lag?
-Jag, Liam och Sophie, sa Niall och log mot mig. Jag nickade och log tillbaka.
-Och jag, Louis, Zayn och Harry! Sa Danielle och alla nickade.

Vi började spela direkt och alla skrattade, riktigt mycket. Niall, som jag märkte varit lite nere skrattade som han alltid brukar och vi alla hade riktigt kul. Två timmar senare avslutade vi spelet och då var det jag, Liam och Niall som hade vunnit.
-Hur känns det nu Harry? Din flickvän vann över dig! Sa Liam och puttade honom i sidan.
-Jag var lite snäll idag, nästa gång, då ska ni få se! Sa han och log mot mig.

-Tack för en rolig kväll Sophie, och killarna! Men, jag måste verkligen gå nu! Sa Danielle när klockan slagit lite över elva och vi satt i soffan och kollade på någon film, som gick på tv:en.
-Det var kul att du ville komma, sa jag samtidigt som vi reste oss ur soffan. I alla fall jag, Liam och Danielle.
-Ni verkar trötta! Hejdå killar, sa hon och gav de alla varsin kram, sedan gick vi ut till dörren.

Danielle tog på sina skor och sin jacka och sedan kollade hon på oss.
-Hejdå Liam, sa hon och kramade om honom. De kysste varandra och jag log för mig själv. Det var verkligen söta.
-Och hejdå Sophie, sa hon och kramade om mig.
-Och, tack för allt! Vi får träffas snart igen! Sa hon och jag nickade. Sedan gick hon ut genom dörren.

När hon stängde dörren låste jag den snabbt och sedan kollade jag på Liam.
-Hon var nog glad att hon fick vara med! Ni verkar blivit bra vänner, sa han och jag nickade.
-Hon är supersnäll! Han log mot mig.
-Ska vi ha kuddkrig? Kom igen, vi springer upp och hämtar alla kuddar, sa han och jag nickade.

Vi sprang snabb upp och sedan lika snabbt ner igen.
-Kuddkrig! Utbrast Liam och kastade kuddarna mot killarna som satt i soffan.
_____________________________________________________________________________________

Lite kort del, men, bättre det än ingen alls! På söndag kommer vi ha valt ut vem som får vara med i novellen, håll ut! Det är svårt ska ni veta!
Vi tackar, som vanligt, för alla era kommentarer!
/Angelica, Johanna & Nellie

Nialls perspektiv

-Smile! Utbrast hon. Jag log lite stelt. Orden ”Niall, du är så jävla ful” ekade i mitt huvud.
-Niall, kan jag få en kram? Frågade en tjej bredvid mig och jag log.
-Självklart! Jag gav henne en kram och sedan log hon mot mig.
-Jag älskar dig, sa hon och jag log tillbaka.
Men, orden fortsatte eka i huvudet.
___________________________________________________________________________
Louis Perspektiv

Klockan närmade sig halv 3 och killarna och jag satt vid caféet som vi skulle träffas vid.
Fansen hade, efter många omständigheter, gått hem, Paul hade kommit för att lugna ner alla och få iväg dom.
Vi satt och pratade och skrattade nu, alla förutom Niall. Niall brukade alltid vara den som skrattade och lät mest, men nu satt han här tyst och sa inget.
-Vad är det Niall? Frågade jag.
-Eh, inget. En fånig grej bara, svarade han och viftade på huvudet.
-Berätta för mig, jag säger inget till dom andra, sa jag.
Liam, Harry och Zayn var för upptagna med att skämta så dom hörde inget av det vi sa.
-Nyss när vi hälsade på våra fans, hörde jag bakom alla tjejer hur det var någon som skrek ‘’Niall du är så jävla ful!’’ och jag kan bara inte få ut meningen ur mitt huvud, sa han med en väldigt ledsen ton i rösten.
Jag kände hur jag blev väldigt arg, hur kunde ett fan skrika det? Jag förstod att alla inte kunde vara fans och gilla oss, men då behövde dom faktiskt inte komma hit.
-Niall släpp det! Du är inte ful, och det vet du! Det finns dumma fans, som inte är riktiga fans, hon ville ha uppmärksamhet bara! Skriv vad som hände på Twitter, så kommer du på tusentals mentions som du kommer må bättre av, svarade jag honom med ett leende.
Han log och kramade om mig.
-Tack Louis! Jag känner mig bättre nu, sa han med ett stort leende.
Snart satt alla och skrattade och skämtade igen, Nialls skratt hördes såklart högst.

Lite senare kom Danielle och Sophie med flera påsar med kläder.
-Här har några stor shoppat! Sa Liam.
-Vad skulle vi annars gjort!? Sa Danielle och både tjejerna skrattade. 
-Ni verkar haft det trevligt? Sa Harry. 
-Jätte trevligt! Svarade Sophie med ett leende.

Sophies Perspektiv

Vi var påväg mot bilen nu, klockan började bli ganska mycket. Liam och Danielle gick längst fram och Liam höll om Danielle.
Zayn, Niall och Louis gick efter dom och skrattade fortfarande.

Harry och jag gick lite längre bort, och han höll om mig.
-Visst är Danielle en riktigt schysst tjej? Frågade Harry.
-Grymt snäll! Hon och Liam passar verkligen, svarade jag med ett leende.
-Ja, absolutt, sa han och strök min arm.

Vi satte oss i bilen och började åka hemåt. Jag började tänka på mamma och pappa! Dom skulle ju komma hem snart, eller ja, på fredag. Det var trots allt bara onsdag. Det var två kvällar kvar, kanske tre, om dom skulle komma hem sent.

-Danielle, det finns plats för dig att sova över hos oss, om du vill? Frågade jag.

-Jag skulle gärna vilja! Men jag kan inte, ska upp till en dans träning tidigt imorgon, men jag kan gärna äta middag med er, om jag får, svarade hon.
-Såklart! Vi åker hem till mig och lagar middag, svarade jag med ett leende.
-Men tack för att du frågade, sa hon och log mot mig.

Liam log också mot mig, han kände sig nog tacksam över att jag frågade. 
När vi väl kom hem till mitt hus parkerade Louis bilen på mamma och pappas parkering och vi gick in till huset.

-Ni kan väl börja plocka fram någon mat så jag kan gå upp och duscha? Frågade jag. De nickade mot mig och jag sprang upp till mitt rum. Jag plockade fram ett par mysbyxor och ett svart linne sedan låste jag in mig i badrummet, tog av mig mina kläder och satte igång duschen.

Jag hörde hur dom hade satt igång musik därnere, just nu spelade dom What Makes You Beautiful. Jag skrattade lite för mig själv. De var ju bra att dom tycker om sin egen låt i alla fall, tänkte jag och gick in i duschen.

När jag var klar drog jag en handduk runt mig och en handduk virade jag runt håret. Jag gick till mitt rum för att klä på mig. Precis när jag tog av mig handduken och satte på mig ett par trosor, knackade det på dörren.
-Vänta lite! Skrek jag. Jag satte på mig en svart BH snabbt, och en stor tröja. Jag tror det var Harrys.
Jag öppnade dörren och där stod Harry.
-Jag skulle bara se hur det gick för dig, sa han snabbt och gick in, sen stängde han dörren.
-Okej gubben! Jag är okej, sa jag och skrattade. 
-Jag ska bara gå in i badrummet snabbt, fortsatte jag.

Harrys Perspektiv

Jag la mig ner på Sophies säng.. Den var så bekväm! Skulle kunna sova på den här för evigt. Vara med Sophie för evigt. En dröm, en dröm som skulle kunna bli sann.
Hon stod med öppen dörr till badrummet, hon torkade sitt hår. Hon stod där med min tröja på sig, så lång så den räckte precis över hennes rumpa och man kunde se hennes långa ben.
Jag bet mig i läppen, tänk att den här vackra tjejen var min, bara min.

-Kom hit Sophie, sa jag.
Hon stängde av hårtorken och ställde sig bredvid sängen.
Jag sträckte ut armarna mot henne.. 
-Kom hit, sa jag igen.
Hon tog ett steg närmre mig och kramade om mig. Jag drog ner henne mot sängen.
-Harry! Sa hon bara och vi skrattade.
Jag kysste henne och hon besvarade kyssen, passionen i våra kyssar, i vår kärlek kunde ingen beskriva.
Sekunder senare låg vi på hennes säng, munnarna tryckta mot varandra och hennes kropp på min.

Louis Perspektiv

-Jag förstår verkligen inte varför Sophie och Harry alltid tar så lång tid på sig, sa jag med en suck.
-Jag går upp säger till dom att maten är klar, sa jag och Zayn nickade mot mig.
Jag sprang upp i trappen och öppnade sakta Sophies sovrums dörr.
Jag möttes av två hånglande ungdomar och jag blev, faktiskt lite förvånad.

-HARRY OCH SOPHIE! Sa jag med en sträng ton.
Båda två blev jätte rädda och satte sig upp fort. Sophie blev genast röd i huvudet.
-Hur kan ni hångla utan att fråga om jag skulle va med? Sa jag och både två skrattade.
Jag slängde mig i sängen och sa, 
-Om ni får barn, lova att ni döper han till Louis? Sa jag med en glad ton.
De skrattade åt mig.
-Om det blir en tjej då? Frågade Harry.
-Louise? Det fattar ni väl sjävla, sa jag och vi alla tre skrattade.
-Såklart vi gör Louis, sa Sophie och la sin arm över mig.

-Maten är klar nu, så ni bör avsluta det ni höll på med, sa jag med ett skratt och sedan gick jag igen.
-Vi kommer snart ner! Sa Harry.
Jag log bara för mig själv. Dom var så söta tillsammans.

Sophies perspektiv

-Harry, det där var pinsamt, sa jag och han skrattade åt mig.
-Lugn gumman, det var Louis, inte din mamma!
_____________________________________________________________________________________
Del 74! You like it?
Tack, igen, för era kommentarer! 
/Angelica, Johanna & Nellie

-Eller, du vill hänga med? Sa han och blinkade.
-Harry! Utbrast jag och han flinade åt mig.
Jag kysste honom snabbt och sedan gick jag in på mitt rum. Jag hörde killarna ifrån soffan där nere, så jag gick ner och satte mig.
____________________________________________________________________________
Liams perspektiv

-Hej! Sa jag glatt när Danielle öppnade dörren och vi gick in. Jag gav henne en lång, varm kram och kysste henne.

-Hej, är allt bra? Sa hon och jag nickade.
-Ja, själv? Det var längesedan vi träffades.
-Ja, jag vet! Har saknat dig, sa hon och jag log mot henne.
-Jag har saknat dig också! Hon log tillbaka och sedan vände jag mig om mot de andra som precis tagit av sina skor.

-Detta är Sophie, sa jag och drog fram Sophie som stod lite bakom Harry och Zayn.

Danielles perspektiv

-Hej, sa Sophie tyst och jag log mot henne.
-Hej, allt bra? Frågade jag och hon log lite smått.
-Ja, själv?
-Jo, det är bra! Sa jag och hon nickade. Jag log mot henne och sedan vände jag mig mot de andra killarna.
-Hej killar! Utbrast jag och dom skrattade åt mig.
-Hej, sa de alla i kör och log, som vanligt.

Vi gick in i köket och satte oss ner. Jag tog fram lite dricka till alla.
-Vill ni ha något äta? Niall, är du hungrig? Sa jag och flinade åt honom.
-Nej, faktiskt inte! Vi åt pannkakor innan, sa han och Harry fortsatte.
-Som jag gjorde!
-Ja, då måste ni vara hungriga, mat som du gör Harry är inte ätbart!
-Ska du säga, svarade Harry och gav mig en ond blick.

Vi satt och snackade ett bra tag, men jag märkte att Sophie var lite blyg. Jag visste inte vad dom brukade göra, men jag tänkte att vi inte kunde sitta här hela dagen.
-Ska vi åka och shoppa? Frågade jag efter efter ett tag, när vi inte hade så mycket annat att snacka om.
-Men, ne.. började Liam och Louis men Sophie avbröt dom snabbt.
-Det låter som en bra idé, sa hon och log mot mig.
-Ja, eller hur! Kom igen nu killar! Vi lovar att vara med och spela tvspel sen, eller hur Sophie?
-Ja, vi lovar! Sa jag och vi började skratta. Vi tog våra saker och sedan satte vi oss i bilen och körde mot shoppingcentret.

Sophies perspektiv

När vi stannade utanför shoppingcentret hoppade vi av bilen och gick sakta in. Det var inte så mycket folk där såhär mitt på dagen.
-Ska vi dela upp oss? Frågade Harry och Danielle nickade.
-Jag och Sophie går själva, annars kommer vi inte få gå in i någon affär! Sa hon och jag skrattade.
-Är det okej? Frågade Danielle mig och jag nickade.
-Ja, såklart! Sa jag och log.
-Bra! Klockan är typ halv 12, vi kan väl träffas vid det stora cafét här inne vid halv 3? Sa Danielle och Zayn nickade.
-Det gör vi!
Jag och Danielle gick iväg och i början sa vi inte så mycket. Men efter vi varit inne i två affärer och tagit roliga bilder i omklädningsrummet kunde jag för mig själv säga hur snäll hon var. Plötsligt vibrerade mobilen. På skärmen stod det Evelina. ”Hej Sophie! Saknar dig, vi måste snacka mer om Sverige besöket... när kommer ni? Allt bra? Puss!” jag tryckte i den vita rutan och började skriva ett sms. ”Hej du, saknar dig också. Vi kommer om ungefär 2 veckor, tror du att ni kan åka dit? Alltså, jag är ute och shoppar med Danielle.. Liams tjej. Vi har superrolig. Jag twittrar nog en bild snart, puss!” svarade jag och vi fortsatte att gå vidare. Jag kollade igenom lite utav bilderna vi tagit på min mobil och hittade en ganska rolig.
-Du, denna bilden tweetar jag, är det okej? Frågade jag Danielle och visade upp bilden. Hon skrattade till lite.
-Gör du så!
Jag gick in på twitter och skrev en ny tweet. ”Me and @DaniellePeazer :)” skrev jag och sedan laddade jag upp bilden.

Nialls perspektiv

-Jag tror folk vet att vi är här... kolla bak, sa jag lite tyst och jag såg att Louis vände sig om.
-Tur att tjejerna får shoppa ifred, sa Liam och skrattade.
Det var inte så många tjejer som kom fram till oss först och vi stod där och snacka med dom, men efter en kvart hade det samlats en hel del. Jag stod där mitt bland alla tjejer. Alla tjejer skrek våra namn hela tiden och jag ville verkligen hinna med att ta foto och snacka med alla.

-Niall, du är så jävla ful, hörde jag någon ropa bakom mig, precis när jag skulle ta ett foto med två tjejer. Jag hade stått där, med ett leende, men det försvann lika fort. Tjejen som stod framför oss med kameran i handen kollade på mig.
-Smile! Utbrast hon. Jag log lite stelt. Orden ”Niall, du är så jävla ful” ekade i mitt huvud.
-Niall, kan jag få en kram? Frågade en tjej bredvid mig och jag log.
-Självklart! Jag gav henne en kram och sedan log hon mot mig.
-Jag älskar dig, sa hon och jag log tillbaka.
Men, orden fortsatte eka i huvudet.
_____________________________________________________________________________________

Andra delen idag, thumbs up!
Blev peppad av era fin fina kommenterar, much love.
/Angelica, Johanna & Nellie

update:
jag skrev absolut inte det för jag tycker niall är ful.. he is SOOO CUTE.
men ni alla vet att det finns dumma "fans".

Sophies perspektiv

-Överge dig för någon annan eller ens lämna dig? Det kommer aldrig att hända, för som jag sa innan så är du den enda för mig...min första och sista riktiga kärlek. Jag älskar dig, sa jag och kollade djupt in i hans underbart gröna ögon. Våra läppar möttes i en perfekt kyss, en kyss fylld av kärlek och passion. Harry är verkligen den enda för mig.
____________________________________________________________________________________
-Jag älskar dig också! Sa han och sedan la han sin arm om mig och jag lutade mig mot hans axel.
-Är det vår tur att göra frukost idag? Sa han lite ledsamt och jag flinade.
-Blev du inte mätt på mackor?
-Nej, sa han och log.
-Jag fixar frukost, hjälper du till? Jag nickade och gick snabbt på toa. När jag kom in i köket hade Harry redan börjat. 
-Pannkakor blir det, går det bra?
Jag nickade och log mot honom.
-Såklart! Jag kollade snabbt ut och såg hur solen sken skarpt. 
-Vi kan väl äta frukost ute? Förslog jag och nu var det Harry som nickade och log.

Jag tog fram tallrikar och glas och sedan gick jag ut och dukade.
-Godmorgon, hörde jag en röst säga och jag vände mig om. Samtidigt råkade ett glas ramla ner på marken.
-Fan, mumlade jag för mig själv.
-Oj! Sa Zayn och jag skrattade.
-Godmorgon förresten, sa jag och han log. Jag plockade ihop glaset som gått sönder och hämtade sedan ett nytt glas.

När jag kom in i köket satt både Niall, Zayn och Liam där. Jag satte mig ner på en stol och Harry höll på med pannkakorna.
-Blir det bra? Frågade Zayn och Harry nickade stolt.
-Sen när blev ni så snälla? Frågade Liam och jag kollade förvånande på honom.
-Vi är alltid snälla! Och, ni var ju snälla igår, sa jag och han log.
-Ska vi inte väcka Louis? Sa Niall och jag skrattade.
-Det tycker jag! Sa Liam och reste sig och sprang upp för trappan.

Jag, Niall och Zayn var inte långt efter och Harry stod kvar i köket för att göra klar pannkakorna. Vi sprang in i mitt rum.
-Louis, vakna! Skrek Liam, som verkade tycka det var roligt att väcka honom.
-Mm, mumlade han.
-Fy vad taskiga ni är! Ni behöver ju inte störta in i rummet och väcka honom, sa jag och Zayn skrattade.
-Det är han som brukar göra såhär!
-Louis, vakna! Utbrast Niall, minst lika högt och Louis mumlade igen.
-Harry är där nere och gör pannkakor till frukost, sa jag och han vaknade till.
-Pannkakor? Åhh, jag drömde om det inatt! Sa han och alla började skratta.

-Vad snäll du är Harry som gör pannkakor, sa Louis när han kom ner och gick fram till Harry.
-Gå! Stör mig inte, om du stör mig får du inga! Sa han och Louis flinade.
-Bäst att man akta sig då, sa han och satte sig ner.

Två minuter senare var Harry klar och vi gick ut och satte oss för att börja äta. Jag satt mellan Liam och Harry och det kändes lite spänt. Men Harry visste att jag och Liam inte hade något på gång. Harry var min.

-Var dom goda? Frågade Harry och alla nickade med fyllda munnar. När jag hade svalt svarade jag,
-Supergott! Sa jag och Harry log mot mig.

-Vad ska vi hitta på idag? Frågade jag och alla ryckte på axlarna.
-Danielle ringde mig igår och frågade om jag ville träffas, är det okej eller hade ni tänkt ut något annat?
-Ja, det går bra för mig, svarade jag snabbt. Jag hade ju aldrig träffat henne, men jag tyckte hon verkade väldigt snäll.
-Ja, visst! Sa de andra i kör och Liam nickade.
-Vad bra!

Han tog upp sin mobil och jag förstod han skickade sms till henne. Sedan tog vi in allt från bordet.
-Jag borde slippa detta, jag gjorde alla pannkakor, sa Harry och jag skrattade.
-Ja, men man fick ju inte direkt hjälpa dig, sa jag och Louis instämde.

När vi var klara med allt gick vi alla upp till mitt rum för vi skulle göra oss klara. Jag var snabbt nog att ta mina kläder och sedan låste jag in mig i badrummet. Jag tog en snabb dusch och sedan satte jag på mig mina svarta shorts och ett rosa pöstigt linne. Jag drog några snabbt tag med min mascara och sedan satte jag upp håret i en lös hästsvans.

När jag kom ut från badrummet möttes jag av Harry.

-Är det okej om jag tar en dusch? Frågade han. Han stod där med bara handduken om sig och bar överkropp.
-Ja, såklart!
-Eller, du vill hänga med? Sa han och blinkade.
-Harry! Utbrast jag och han flinade åt mig.
Jag kysste honom snabbt och sedan gick jag in på mitt rum. Jag hörde killarna ifrån soffan där nere, så jag gick ner och satte mig.
___________________________________________________________________________________
Asså, vi kan ju inte skriva "tack för alla kommentarer" efter vajre inlägg, men ja, ni förstår. Vi älskar era kommentarer. Och, det är jättekul när ni skriva vem ni tycker synd om, eller om ni började gråta eller något, haha! 
Kanske kommer en del till idag, vem vet!?
/Angelica, Johanna & Nellie

OBS.
Vi vet ej i vilka delar det blir att någon utav er kommer med, men det kommer!

Nialls perspektiv

-Godnatt, sov gott! Sa Sophie till oss.
-Godnatt, sa vi samtidigt.
-Glöm inte att vi dejtar, fyllde Liam i och alla flinade.
-Asså, vad tror folk egentligen? Frågade hon och skrattade.
___________________________________________________________________________
Sophies perspektiv

Morgonen därpå när jag vaknade kände inga armar om mig. Jag vände mig om och mycket riktigt låg där ingen Harry och en utav kuddarna var borta. Undra vad det var med honom nu och var han hade tagit vägen? Nere på golvet låg Zayn, Niall, Louis och Liam på sina madrasser men Harry var inte där heller.
Jag reste mig upp för att gå ner och äta lite frukost eftersom jag kände mig väldigt hungrig. Så fort jag kom ner såg jag att någon låg i soffan inne i vardagsrummet, jag tog några steg närmre och såg att det var Harry. Det såg ut som om han hade gråtit lite och om man lyssnade noga kunde man höra att han snyftade lite.
-Men Harry älskling! Vad är det gubben? Frågade jag oroligt.
-Inget, svarade han tyst.
-Men jag ser ju att det är något, annars hade du inte gått och lagt dig här nere för att sova och även gråta, sa jag och kramade om honom. Det kändes som jag också snart var på väg att gråta lite eftersom jag inte klarar av att se han ledsen.
-Snälla gå bara...jag vill vara ensam, mumlade Harry och en tår föll ner för han kind.
-Nej, vi kan väl prata så jag får veta vad det är? Frågade jag och pussade honom på pannan.
-Sen, svarade han och tog upp sin mobil.
-Lova mig det, för jag blir orolig när du inte är den vanliga glada Harry, sa jag och reste mig upp för att gå ut i köket för att göra frukost. Jag bestämde mig för att även göra frukost till Harry. Men innan jag började att göra frukosten gick jag in på twitter och såg att Harry hade skrivit: ”Hate to see you looking at someone else...”. Vad menade han med det egentligen? Jag tog snabbt upp mackor, tog ut pålägg och dricka från kylen och satte allt på en bricka så jag kunde gå in till Harry.

-Harry, jag har gjort lite frukost till dig. Vi måste prata för jag klarar inte av att se dig såhär, sa jag och kollade allvarligt på honom. Han reste sig sakta upp och tog en macka men han sa ingenting.
-Snälla älskade Harry säg något, vad menade du med det du skrev på twitter?
-Fattar du inte själv? Tror du inte jag märker hur du kollar på Liam hela tiden? sa han irriterat.
-Harry, han är absolut inget mer än en vän för mig....tanken på att vara tillsammans med någon annan än dig finns inte ens på kartan för du är världens underbaraste människa och jag tycker det är sjukt gulligt av dig att du är svartsjuk.
-Jag, svartsjuk? Jag är inte sva, hann han säga innan jag avbröt honom genom att kyssa honom och han besvarade den.
-Om du inte hade varit svartsjuk hade du inte blivit så ledsen bara för att jag pratar med både din och min kompis. Harry, du är den enda för mig. Det kändes så extremt tomt att inte ha dig vid mig när jag vaknade, jag kände mig tom. Du betyder verkligen allt för mig och jag vet inte vad jag ska ta mig till när sommaren är slut. Tanken på att jag måste hem till Sverige då och du måste stanna här gör mig sjukt ledsen. Men du ska veta att du är den underbaraste, finaste och snällaste människan i världen och jag älskar dig av hela mitt hjärta, sa jag och jag kände hur en tår rann nerför min kind.
-Men lilla älskade hjärtat, tänk inte på den dagen redan. Det är flera veckor kvar tills dess. Men om jag ska vara ärlig så vet jag heller inte vad jag ska ta mig till, för jag älskar dig så mycket att det gör ont. Jag går varje dag och är rädd för att förlora dig. Att du ska lämna mig, överge mig för någon annan, sa han och det kändes som någon högg en kniv rakt i hjärtat på mig.
-Överge dig för någon annan eller ens lämna dig? Det kommer aldrig att hända, för som jag sa innan så är du den enda för mig...min första och sista riktiga kärlek. Jag älskar dig, sa jag och kollade djupt in i hans underbart gröna ögon. Våra läppar möttes i en perfekt kyss, en kyss fylld av kärlek och passion. Harry är verkligen den enda för mig.
_____________________________________________________________________________________
Del 71!
Inte den längsta, men en ny del iaf. Johanna har varit lite off på senaste tiden, men denna del är skriver av henne, so she's back on track!
Vad tycker ni?
/Angelica, Johanna & Nellie

(vi har en hel del mail att läsa igenom, men är det fler som tänkt att skicka iväg ett mail, skicka på!!)

Sophies perspektiv

Jag märkte ju att Harry var irriterad.
Liam tittade på mig med orolig blick, han förstod också att det var något. Jag skakade på huvudet mot honom och han log mot mig, med sitt söta leende.
_____________________________________________________________________________________
När vi körde in på vår uppfart var det bara jag, Niall och Louis vakna. Jag skakade lite lätt på Harry, medan Niall väckte Zayn och Liam.
-Harry, vi är hemma! Sa jag och pussade han lätt på kinden. Han sträckte på sig lite lätt.
-Mm, sa han och tog upp sin mobil.
Jag la mitt huvud på hans axel och jag såg att han gick in på twitter. ”Home from a nice day at the beach” skrev han och jag log. Louis stannade bilen och vi gick in. 
-Jag ska bara ta en dusch, sa jag och sprang upp för trappan.

När jag var klar tog jag på mig ett vitt linne och ett par svarta mjukisbyxor. Under tiden jag duschat och bytat om hade Zayn och Louis redan duschat.
-Jag går också och tar en dusch, sa Harry och gick iväg.
-Är ni hungriga?
-Ja, lite! Sa Zayn.
-Vi lagar spaghetti bolognes, utbrast jag och Niall var snabbt med att svara.
-Ja! Utbrast han och vi började dirket.

-Det luktar gott! Sa Harry när han kom in i köket ny duschad. Han luktade så gott.
-Du med, sa jag och flinade mot honom. Han gav mig ett svagt leende tillbaka. Jag orkade inte bry mig. Han blev lätt sur för småsaker, men jag älskade honom. Och jag var så glad att kunna kalla honom min.

Tjugo minuter senare satt vi i soffan och åt. Ingen sa något, vi bara njöt av maten. Men alla märkte nog att det inte var någon bra stämning.
-Varför är alla så sura? Frågade Liam plötsligt.
-Jag är inte sur! Sa jag och log.
-Inte jag heller! Utbrast Zayn, Niall och Louis samtidigt. Allas blickar vändes mot Harry.
-Hallå, Harry? Sa Louis, som satt bredvid honom och puttade honom lite lätt i sidan.
-Vad? Sa han irriterat.
-Är inte du på bra humör idag? Frågade Louis, som oftast fick han att skratta.
-Jo, men jag är inne i maten, jag kör på Niall style! Sa han och alla skrattade.

Jag satte i en komedifilm, och bara några minuter efter att den startat skrattade jag och Liam förfullt. Ibland tyckte jag Liam verkade vara lite tråkig av sig, men han var verkligen inte det. Jag älskade att vi hade samma humor och han var så lätt att snacka med.

-Jag tror att jag går upp och lägger mig, sa Harry när klockan bara var halv 9. Vi satt och spelade kortspel.
-Redan? Sa jag förvånat och ha nickade.
-Mm, är väldigt trött, sa han tyst.
-Godnatt! Sa han innan han gick upp.

Harrys perspektiv

Jag var egentligen inte så trött. Men jag var inte på så bra humör och jag ville inte förstöra för dom, som verkade ha det väldigt roligt. När jag kom in på Sophies rum kollade jag först på madrassen och sedan på sängen. Vart skulle jag sova? Jag tog en kudde som vi haft förra natten och la mig ner på madrassen. Jag tog upp min mobil och kollade runt på twitter lite. Jag hörde hur dom skrattade nerifrån och jag ville egentligen gå ner, men samtidigt inte. När jag legat där i en kvart, hörde jag fotsteg i trappan. Dörren öppnades försiktigt och jag såg Sophie. Hon satte sig ner på madrassen och la sin hand på min.

-Varför ligger du på madrassen? Sa hon tyst.
-Var skulle jag annars sova?
-I min säng din dummer, kom nu! Sa hon och drog upp mig.

Vi satte oss i hennes säng och vi flätade ihop våra fingrar.
-Vad är det Harry?
-Va? Inget, sa jag snabbt och hon kollade på mig med en menande blick.
-Harry, sluta. Jag märker ju att det är något, sa hon och jag skakade på huvudet.
-Jag är bara inte på humör, sa jag och hon la sitt huvud på min axel.
-Vill du vara själv? Sa hon och jag nickade.
-Okej, men godnatt älskling, sov gott! Sa hon och pussade mig lätt på kinden, innan hon reste sig och gick mot trappan.
-Vänta! Sa jag och hon stannade upp. Jag reste också mig och vi möttes i en kyss.
-Godnatt, sa jag och gav henne en varm kram innan hon gick ner. Jag kröp ner under Sophies täcke och somnade.

Nialls perspektiv

-Är Harry sur? Frågade jag Sophie när hon kom ner. Till min glädje skakade hon på huvudet.
-Nej, han var bara inte på bra humör... har ni spelat utan mig? Men nej, detta är fusk! Utbrast hon och jag flinade åt henne.
-Stackare, ska vi börja om? Frågade jag och hon nickade.
-Ja!

När klockan slog 11 bestämde vi oss för att lägga oss. Alla var trötta efter dagen. Att bada tog verkligen på krafterna. Jag skrev en snabbt tweet, ”Have been an amazing day with my friends! I love u”. Sedan hittade jag en länk, som jag var tvungen att kolla på. ”Liam Payne and Sophie Winston?” Stod det som överskrift och jag läste vidare. ”Is Sophie doing right? Leaving Harry and start dating Liam?” Läste jag och började skratta.
-Vad skrattar du åt? Frågade Zayn som såg mig där jag stod, mitt i trappan.
-Läs detta! Sa jag och höll fram mobilen. Några sekunder senare började han skratta. Jag och Zayn gick upp för trappan och jag höll fram mobilen framför ögonen på Liam som stod och borstade tänderna. Han spottade ut tandkrämen och skrattade. Jag drog fingret över skärmen och förstod vad dom menade.
-Dom trodde ni dejtade på stranden när ni var där och sola, sa jag och visade Liam bilderna. Han gav ifrån sig ännu ett skratt.
-Vad gulliga vi är, sa han.
-Och vilket dejt! Sa jag och vi alla började skratta.

-Godnatt, sov gott! Sa Sophie till oss.
-Godnatt, sa vi samtidigt.
-Glöm inte att vi dejtar, fyllde Liam i och alla flinade.
-Asså, vad tror folk egentligen? Frågade hon och skrattade.
_____________________________________________________________________________________
Det är verkligen jättekul att så många har skickat in mail ang. att få vara med i novellen. Vi kommer välja ut 2 stycken, så ni kommer märka det senare i novellen vem det blir. Spännande...
Och, tack för alla fina kommentarer som vi får, det betyder jättemycket!
Glöm inte, alla skåningar, ni kommer väl till Lund på vår 1D träff? Gilla oss på FACEBOOK!
/Angelica, Johanna & Nellie

OBS! Det är inte försent att skicka in mail om ni vill vara med i novellen!

Sophies Perspektiv

-I'm ready.
-Det gick snabbt! Sa Louis och jag log.
-That's my girl, sa Harry och blinkade. Han drog mig intill honom och vi möttes i en kyss.
____________________________________________________________________________
Vi satt i bilen påväg till Brighton nu, med takluckan öppen, och dunkande musik ifrån bil stereon. Just nu var det Higher med The Saturdays som spelades.

-Härligt väder idag killar! Sa jag. 
-Perfekt väder för stranden, sa Zayn till mig och log.

Louis stannade bilen på en avskild parkering, och vi tog våra grejer och steg ut ur bilen. 
-Håll för ögonen nu Sophie! Vi ska leda dig till en hemlig strand, sa Harry och blinkade med ena ögat.
-Va? Vart då? Sa jag. 
-Håll för ögonen bara! Det ska bli en överraskning! Sa Harry såg riktigt hemlig ut.
-Okej, okej, sa jag bara och la händerna över ögonen.
-Lova att blunda! Inget tjuvtittande, sa Harry.
-Jag lovar älskling, svarade jag. 
Harry tog tag i mina axlar och vi började gå.

Jag hörde hur killarna skrattade och pratade, jag sa inget, jag var alldeles för koncentrerad på att sätta mina fötter rätt så jag inte skulle ramla. 
-Framme snart? Fick jag fram när värken i fötterna började komma.
-Snart! Hörde jag Harry säga.
Jag kände hur marken blev mjuk, och hur varm sand täckte mina fötter.
Harry tog tag i mina händer och drog ner dom.
Jag öppnade ögonen och möttes av den vackraste synen. 
Det var en avskild strand, folk tomt, sanden var mjuk som sammet, solen stod högt upp på himlen, vattnet var i den finaste blåaste färgen jag sätt och fåglar flög på den fina himlen.

-Harry! Hur har du hittat den här stranden? Frågade jag och sprack upp i glädje. 
-Mamma brukade alltid ta med mig hit på somrarna, svarade han och drog in mig i sin famn.
-Det är så vackert här, så det passade ju att ta med dig hit, sa han och vi möttes i en kyss.
-Aww älskling, så himla fint! Älskar dig! Sa jag och kramade om honom hårt.
-Jag älskar dig med Sophie, sa han och log. 
-Nu är det dags och bada! Sa Louis och sprang ner mot vattnet. 
Harry, Zayn och Niall följde efter.

-Jaha, då var det bara du och jag kvar då! Sa Liam och skrattade. 
-Ska vi sola lite innan vi badar? Frågade jag honom lite osäkert.
-Ja visst! Sa han och sprack upp i ett leende.
Liam var så söt när han log sådär, han var verkligen en fin kille. Som en vän såklart. Men, jag kunde inte ljuga. Det kittlades lite i magen när han log sådär mot mig.
Jag skakade på huvudet och hjälpte Liam med handdukarna. Vi la ut allas handdukar bredvid varandra.
Vi la oss ner och njöt av solen, av killarna nere i vattnet som badade och skrattade och av fåglarna som kvittrade.

Helt plötsligt kände jag kallt vatten över mig, Harry hade dragit ut allt vatten från sitt hår på mig. 
-HARRY! Skrek jag och ställde mig upp fort.
Alla skrattade.
-Nej, jag skojade babe, vill du ha en kram? Sa han med ett busigt leende.
-Du skulle bara våga! Vattnet rann på hans kropp.
Jag såg hur det där leendet blev ännu mer busigt och han drog ut sina armar och försökte ta tag i mig. Jag började springa, mot vattnet.

-Harry! Sluta! Sa jag och skrattade när han kom ikapp mig. Det var alldeles för jobbigt att springa i sand. Han fick tag på mig och vi ramlade ner på sanden, han först och jag hamnade över honom.

-Oj oj oj, Sophie! Visste inte att du ville ha mig här och nu! Sa han och skrattade.
Jag skrattade och kysste honom. Jag böjde mig ner och viskade i hans öra,
-Jag vill alltid ha dig Harry.

Harry blev helt tyst och rodnade, för första gången sa Harry inget och rodnade. Wow! Tänkte jag.
Han bet sig i läppen och kysste mig. Jag besvarade hans kyss. Kyssen var ren passion.
Jag log med ett snett leende och ställde mig upp, tog ut min hand och sträckte mig mot honom. 
Han tog tag i min hand och ställde sig upp. Han sa fortfarande inget.
-Harry, något fel? Sa jag och log fortfarande.

-Oj, nej! Inget är fel. Tappade bara hakan där för en sekund, sa han.
Jag skrattade bara åt hans reaktion.
-AH! Du ska bara veta hur sexig du är just nu Sophie! Sa han och kysste mig en gång till.
Jag besvarade hans kyss och skrattade ännu mer.
-Du är alltid sexig, sa jag när jag såg hur vattendroppar rann ner för hans mage.
Han tog min hand och vi gick upp till de andra killarna, som la ner och solade. Vi la oss också ner på handdukarna och solade lite mer.

-Vad ska vi hitta på senare då? Frågade Niall.
-Vet inte, vad vill ni? Frågade Harry.
-Jag vill äta i alla fall! Sa Niall och alla skrattade.
-Ska vi hämta någon mat på vägen hem? Frågade jag.
-Låter som en bra ide! Svarade Niall.

Klockan var fyra, och vi skulle börja dra oss hem. Harry och Louis stod och bytte om bakom bildörren medan Zayn och Niall satt i bilen och halvsov. Jag förstod verkligen inte hur killarna kunde somna överallt.

Liam stod med en handduk runt midjan och skulle byta till byxor. Han hade en väldigt vältränad kropp, jag drog mina ögon över hans magrutor och muskulösa kropp.
Harry kom bakom mig, pussade mig på kinden och sa,
-Visst har han en het kropp? Sa han och jag kände hur hans mungipor drogs upp.
Jag rodnade. Fan också att han märkte.
-Inte hetare än dig älskling, sa jag, vände mig om och kysste han lätt på läpparna.
Han log och jag sa,
-Nu är det dags för mig och byta om!
Han nickade mot mig.

Jag tog mina kläder, gick iväg en bit och drog av mig underdelen, tog på mig ett par svarta spets trosor jag hade packat ner, drog på mig mina jeans shorts.

Liams Perspektiv

Alla andra killarna var i bilen och väntade på Sophie, hon hade vart borta en stund nu, och klockan började närma sig fem. Hmm.. jag går och letar efter henne, tänkte jag. Jag följde en stig och närmade mig en höjd, jag gick och såg Sophies baksida. Hennes hår som hade lagt sig ned för hennes rygg.

Hon skulle precis ta av sig sin bikini överdel, och jag drog mig snabbt ner på marken. Jag ville inte att hon skulle se mig. Jag drog upp huvudet, och såg hur hon nu stod utan överdel, jag borde inte titta. Men jag kunde inte slita mig. Sophie var verkligen snygg. Jag drog snabbt ner huvudet när hon vände sig till sin väska för att sätta på sig en tröja.

När hon hade tagit på sig sin tröja, reste jag mig upp och gick mot henne. Hon log när hon såg mig komma. Hon hade inte märkt att jag var här. Jag pustade tyst ut.

Sophies Perspektiv

-Liam! Hej! Förlåt att jag tog lite tid på mig, sa jag och log.
-Det är lungt, klockan börjar bli middags tid, och du vet hur Niall blir om han inte får mat, sa han och vi skrattade.
-Ska vi gå till bilen? Sa jag,
Han nickade och vi började dra oss mot bilen.

Vi hörde hur Louis tutade med bilen och vi började halv springa mot den.
-Vi kommer! Ta det lugnt Louis! Sa Liam lite irriterat.
Vi satte oss i bilen och jag såg hur Harry tittade lite snett på mig.
-Harry, va är det? Frågade jag.
-Eh inget, svarade han snabbt. 
-Louis kör nu! Vi är hungriga!
Louis nickade och började köra.

Jag märkte ju att Harry var irriterad. Liam tittade på mig med orolig blick, han förstod också att det var något. Jag skakade på huvudet mot honom och han log mot mig, med sitt söta leende.
_____________________________________________________________________________________

Det verkar som det finns intresse för att vara med i novellen, så det kommer upp ett inlägg snart om hur ni gör för att få chansen att vara med. Stay tuned!
Och, det blev en lite längre del idag, tack till Nellie!!
/Angelica, Johanna & Nellie

Harrys perspektiv

Hon sa det inte högt, men tillräckligt högt för att jag skulle höra det. Jag kände hur det rann en tår ner för min kind. Hon fick mig alltid att må bra.
-Jag älskar dig också Sophie, viskade jag, även om jag visste att hon inte hörde. Sedan somnade jag om.
_____________________________________________________________________________________

När jag vaknade nästa morgon hade alla redan gått upp, förutom Sophie. Hon hade vänt sig om nu och jag hörde hennes andetag. Jag hörde att någon var nere i köket och antog att det var killarna. Klockan hade precis slagit 10 och jag bestämde mig för att gå upp. Precis när jag gick ut från Sophies rum kom Niall med killarna efter sig.
-Godmorgon! Sa dom och jag gjorde detsamma.
-Sover Sophie? Frågade Zayn och jag nickade.
-Då får vi väl väcka henne! Sa Louis och sprang in i rummet utan att någon hann säga något.
Jag flinade lätt åt dom och gick in på toaletten.

Sophies perspektiv

-Dags att vakna! Utbrast Liam och jag öppnade ögonen. Framför mig såg jag alla killarna, förutom Harry.
Jag vände på mig och drog upp täcket till halsen.
-Kom igen Sophie! Vakna! Vi har faktiskt gjort frukost till dig och Harry, för ni sov! Sa Niall och jag log och vände mig om igen.
-Åh, vad gulligt! Sa jag och dom alla log stolt.
-Vart är Harry? Frågade jag samtidigt som jag sakta reste mig.
-På toa! Men kom nu, är du inte hungrig? Frågade Zayn.
-Jag heter inte Niall, sa jag och alla skrattade.

När vi gick ner för trappan kom Harry ikapp oss och han kramade om mig bakifrån.
-Godmorgon snygging, sa han och pussade mig i håret, som, alltid annars på morgonen, såg ut som ett fågelbo.

-Har ni gjort frukost? Utbrast Harry när vi kom in i köket och ännu en gång log de alla stolt.
-Japp, ni två sov ju och hade vi inte gjort det hade ni aldrig fått någon frukost! Sa Louis.
-Plus, att vi är äldst här, så vi får ta hand om er! Fyllde Liam i och Harry gav han en ond blick.
-Men, borde inte Louis göra allt då? Sa jag snabbt och då var det Louis tur att ge mig en ond blick.
Alla skrattade innan vi satte oss ner och började äta.

-Du, Sophie! Sa Liam, helt allvarligt och jag kollade upp på honom med ett ryck.
-Vad? Sa jag snabbt och jag kände hur både Zayn och Harry flinade åt mig.
-Det är ingen allvarligt, sa Niall och jag skrattade.
-Ni skrämmer ju upp mig!
-Haha, men vet du? Sa Liam och jag blev nyfiken på vad de hade att berätta.
-Nej? Vad? Utbrast jag.
-Vi ska åka till Sverige om två veckor! Sa de alla, nästan samtidigt och jag kände hur glad jag blev.
-Seriöst? Ska ni? Får jag följa med? Sa jag, med världens största leende.
-Såklart du får! Sa Niall med ett leende och mitt leende bara växte.
-Åh! Jag måste ringa Amanda och Evelina! Vart ska ni? Till Stockholm?
-Ja, till Stockholm! Du kan ringa dom sen, ta det lugnt. Vi ska inte åka nu, sa Zayn och jag skrattade.

När klockan slog elva tryckte jag på ring och höll upp telefonen till örat.

-Hej, sa Amandas välkända röst.
-Heej! Utbrast jag och log.
-Åh, hej gumman! Hur är det?
-Det är bra! Vet du vad?
-Nej, vad? Sa hon och jag kunde inte vänta med att berätta det.
-Killarna ska till Sverige och jag ska följa med! Åhh, ni måste åka till Stockholm!! Sa jag ivrigt och Amanda var inte sen med att svara.
-Du skojar? Vi måste träffas! Ska dom bara till Stockholm?
-Ja, sa jag.
-Men, kan ni inte åka upp tror du?
-Det hoppas jag att vi kan! Har du pratat med Evelina?
-Nej, jag ska ringa henne!
-Gör så! Men, jag måste iväg nu, vi ses!
-Det gör vi, puss.

Jag stängde av samtalet och ringde direkt upp Evelina, men ingen svarade. Jag var ju tvungen att berätta. Men, sedan lös skärmen upp och jag såg att det var Evelina som ringde.
-Hej! Sa jag när jag svarade.
-Hej, du väckte mig! Är det något viktigt?
-Sömntuta! Om det är! Sa jag, fortfarande lika ivrig.
-Tell me!
-Killarna ska åka till Sverige om två veckor och jag ska med! Du och Amanda måste åka till Stockholm, sa jag med betoning på måste.
-Åh, då får jag ju träffa Zayn! Sa hon och jag flinade.
-Tack...
-Och dig! Åhh, vi måste dit. VI pratar mer senare, jag är trött!
Jag skrattade åt henne och sedan la vi på.

Jag gick ut från mitt rum och när jag kom ner stod alla killarna där, redo för att åka iväg.
-Hänger du med till Brighton? Sa Harry med ett leende och jag nickade.
-Absolut, jag kommer snart!
Jag sprang upp på mitt rum och tog på mig en bikini under mina jeanshorts och drog över ett rött, slappt linne. Jag drog fram min väska där det med tydliga bokstäver stod beach. Jag packade ner saker som solkräm, pengar, mobil, handduk och annat och sedan sprang jag ner igen.
-I'm ready.
-Det gick snabbt! Sa Louis och jag log.
-That's my girl, sa Harry och blinkade. Han drog mig intill honom och vi möttes i en kyss.
_____________________________________________________________________________________
Ohh, dom ska till Sverige...
Nej, men vet ni? Eftersom dom ska till Sverige (i novellen alltså) så tänkte vi att någon utav ER skulle få vara med i novellen, under tiden dom är i Sverige. Finns det något intresse för det? Vi gör ett inägg senare hur ni ska göra för att ha chansen att vara med! ;)
/Angelica, Johanna & Nellie

Efter ett tag satt vi vid matbordet , åt och skrattade. Louis och Niall hade tänt värmeljus runt om i köket.

-Mysigt vi har det killar! Ni ska veta så tacksam jag är för att få vara er vän! Sa jag och log.

-Och vi är tacksamma att få ha dig som vän, fyllde Niall snabbt i och jag log mot honom. Louis höjde sitt glas och alla kollade på honom.
-Skål! Utbrast han och alla skrattade.
-Skål
_____________________________________________________________________________________
När vi senare satt framför TV och kollade på någon humor serie kom alla tankar på Jake tillbaka. Som vanligt. Jag försökte få bort dom, men det gick verkligen inte. Jag satt bredvid Harry och jag la mitt huvud på hans axel. Han blev lite förvånad, eftersom jag för bara några sekunder sedan hade skrattat. Han kollade orolig på mig, och sa, väldigt tyst, nästan mimade.
-Vad är det? 
Jag bara skakade på huvudet som svar och han pussade mig lätt på pannan. Allt kändes helt plötsligt mycket bättre. Jag lyckades få bort tankarna och i samma sekund brast Louis, Niall och Liam ut i skratt. Dom vek sig dubbla och la sig ner på golvet. Jag, Harry och Zayn kollade på dom och flinade.
-Såg ni inte det roliga? Frågade Liam och vi skakade på huvudet.
-Vad? Sa Harry och dom fortsatte skratta. Utan något svar fortsatte vi kolla, medan de la kvar på golvet och skrattade. Jag flinade åt dom.-Vad var det roliga? Frågade jag om Niall kollade på mig, utan att ge mig ett svar. Jag skakade huvudet och vände tillbaka blicken till TV. Programmet var slut och alla suckade.

-Så vad ska vi göra nu? Frågade jag och Zayn ryckte på axlarna.
-Jag vet! Utbrast Liam och reste sig snabbt från golvet och sprang upp för trappan, in på mitt rum.

Bara några få sekunder senare kom han tillbaka med min laptop och sladden.
-Vi gör en livechat! Sa han och satte sig i soffan. Alla nickade instämmande och jag loggade in på datorn.
-Jag vet! Sophie, du skriver att du ska göra en, så vet dom inte att vi är här! Sa Niall glatt.
-Ja! Utbrast Harry.

Jag gjorde som dom sa och skrev en snabb tweet. ”Guys, are you bored? Come and watch me!” och några sekunder senare hade jag en del tittare som skrivit tweets som löd ”OMG, it's not just you. IT 1D!” eller liknande. Vi alla skrattade åt alla tweets och sedan började vi alla svara på massa frågor. Det var verkligen jättekul och alla deras fans var så snälla mot mig. Jag visste att inte alla gillade att jag var tillsammans med Harry, men jag var glad över att jag inte fick så mycket hat.

Två och en halv timme senare stängde vi av, efter att ha svarat på massa frågor och sjungit några låtar, plus att vi skrattat en del. Klockan var inte så mycket, så vi bestämde oss för att gå ut i trädgården, där vi tog fram en boll och började spela fotboll.

När klockan slog halv tio satt vi alla i soffan med godisskålar, chipspåsar och läskflaskor framför oss. Filmen vi satte på var en komedi och det hade bara gått 13 minuter av den. Louis skrattade förfullt och Niall var inte sämre. Jag gav ifrån mig några skratt då och då. Och när filmen senare var slut gick vi upp till mitt rum istället, där vi satte i en ny film.

Vi alla hoppade till under filmens gång. Ingen av oss hade sett filmen förut och den var väldigt läskigt. Jag satt intryckt mellan Harry och Zayn, vilket kändes väldigt tryggt.

Harrys perspektiv

Klockan stod på 02:00 när eftertexterna på en skräckfilm vi nyss sätt rullade på TV-skärmen
Louis låg i Liams knä och sov med en filt över sig, Niall hade somnat i en fåtölj och Zayn låg lutad mot väggen.
Sophie hade somnat i min famn, hon låg där och såg så söt ut i sin one piece som hon hade tagit på sig strax innan vi satte igång filmen.
Jag strök min hand sakta mot hennes kind för att försöka väcka henne. Hon ryckte till och jag log mot henne. Hon öppnade sina ögon långsamt och tittade på mig och log.

-Förlåt att jag somnade! Det var så skönt att bara ligga här i din famn, sa hon tyst.
-Lungt älskling, titta runt dig, du är inte den ända som har somnat, sa jag och Sophie skrattade. 
-Ska vi väcka dom? Frågade Sophie.
-Låt dom sova, vi drar fram någon madrass så kan vi lägga oss och sova, dom ser ut att ha det riktigt bekvämt! Svarade jag och hon nickade.

Vi gick och hämtade en madrass från Sophies föräldrars rum. Sophie tog med sig några kuddar och ett täcke som vi kunde dela på.
När jag kom tillbaka la jag madrassen bredvid sängen, där Zayn, Louis & Liam hade somnat, och bäddade medan Sophie var där nere för att släcka alla lampor.
Jag drog av mig mina byxor och tog av mig tröjan och la mig ner, samtidigt som det blev bäcksvart i huset.
-Älskling var är du? Viskade jag.
-Jag är här, svarade Sophie.
Jag såg hennes skugga komma upp för trappan och in i rummet. Jag hörde hur hon drog av sig sina kläder, och böjde sig ner för att lägga sig bredvid mig. Hon la sig tätt intill mig och jag la mina armar runt henne och höll om henne.

-Tack för en mysig dag gubbe, sa Sophie.
-Tack själv sötnos, jag älskar dig, svarade jag.
-Och jag älskar dig, svarade hon.
Jag kysste henne i mörkret och vi somnade.

Jag reste mig hastig och kollade runt mig samtidigt som det gick en lättnad genom hela mig. Jag hatade att drömma mardrömmar. Jag kollade på min mobil. 06.57. Jag såg att Liam, Louis och Zayn fortfarande låg kvar i sängen och Niall sov också. Jag kollade på Sophie, som la lika nära mig nu som innan vi somnade. En hårslinga hade ramlat ner framför hennes ögon. Jag tog sakta bort den och gav henne en puss på pannan. Sedan la jag mig ner igen. Jag la där och allt var så tyst. Jag hörde hur Sophie mumlade lite och sedan sa hon, i sömnen.
-Harry, jag älskar dig.
Hon sa det inte högt, men tillräckligt högt för att jag skulle höra det. Jag kände hur det rann en tår ner för min kind. Hon fick mig alltid att må bra.
-Jag älskar dig också Sophie, viskade jag, även om jag visste att hon inte hörde. Sedan somnade jag om.
_____________________________________________________________________________________

Förlåt för VÄRLDENS SÄMSTA UPPDATERING. Men nu är vi här igen. Glada & pigga.. eller trötta..haha.
Men, ja, hoppas ni gillar, glöm inte slänga in en kommentar. 
Förresten, vem av er har träffat våra killar i helgen?
Vi hörde att det var kaaaos, men hoppas ni inte kom till skada eller något!

-Jag älskar dig Sophie! Orden han sa gjorde mig lika knäsvag varje gång och jag det var som jag blev kär på nytt. Jag släppte taget om honom och kollade han djupt i ögonen.
-Jag älskar dig också, sa jag tyst innan våra läppar trycktes mot varandra. Han gav mig ett stort leende och sedan öppnade han dörren.
-Hejdå! Sa han och innan jag han svara var dörren stängd.
_____________________________________________________________________________________

Jag vaknade, öppnade ögonen långsamt, sträckte på mig. Jag kollade snabbt på mobilen, klockan visade 09.38. Jag gäspade högt och gnuggade mig lite i ögonen. Jag var verkligen trött idag, att bara tänka på Jake tog på krafterna. Solen lös in i mitt rum och bländade mig.
Jag tog mig in i duschen och duschade på bara 14 minuter. När jag kom ut tog jag på mig ett svart linne, ett par jeansshorts. Jag tog fram min locktång och lockade håret lite snabbt och lätt. Jag drog några extra ta med mascaran, bara för att.
Jag hörde röster från köket när jag var påväg ner. Mer än bara mammas och pappas. Och när jag kom ner log jag stort. Vid köksbordet satt Harry, Niall, Louis, Liam, Zayn, mamma och pappa.

-Godmorgon Sophie! Sa mamma och pussade mig på kinden.
-Godmorgon, sa jag och log.
-Varför är alla dom här? Ska ni iväg? Frågade jag förvirrande och alla skrattade lätt åt mig.
-Jag och pappa ska åka iväg och träffa din faster idag, vi kommer sova över där för det tar 4 timmar att åka dit, men killarna sover hos dig! Sa hon snabbt, kramade om mig och sen var dom redan ute.
-Okej, sa jag tyst och sedan körde bilen iväg.
Jag vände mig om och tittade på killarna.
-Hej killar! Sa jag och log.
-Heeej Sophie! Utbrast alla i kör, som vanligt.
Harry ställde sig upp, gick fram till mig och kramade om mig. Han kysste mig lätt på läpparna och jag log mot honom.
-Vi tog med oss lite väskor med våra grejer, kan jag gå upp och lämna dom? Frågade Harry. Han pekade mot hallen, där det stod väskor. Jag kollade dit.

-Oj, hade ni tänkt och vara här hela veckan eller? Frågade jag och skrattade.
-Precis! Nämnde inte Marie det? Dom ska vara borta tills fredag eller lördag! Sa Harry och log.
-Vi har lovat att vara dina barnvakter, sa han nu med ett ännu större leende, och killarna skrattade.
-Så nu får du allt sköta dig babe! Sa Louis och log.
-Vi får se sa jag tillbaka och skrattade.
Zayn, Harry och Liam hjälptes åt med att bära upp väskorna medan jag, Louis och Niall satte oss i soffan. Louis och Niall fastnade snabbt i något program.
-Så boys! Vad ska vi hitta på i helgen? Frågade jag. Ingen av dom svarade och jag kollade bakom Niall. Jag tog tag i kudden som jag såg och slog först till Louis i huvudet med den och sedan Niall.
-Sophie! Nu du! Utbrast Niall och tog upp en annan kudde och slog till mig. Jag skrattade, men bara några sekunder senare tog Louis också upp en kudde och slog till mig.
-Kuddkrig! Hörde jag Harry skrika när han kom springande med Zayn och Liam tätt i häll. Alla tre kastade sig i soffan och jag skrattade när jag kände hur någon kittlade mig.
Efter ett tag låg alla utspridda i vardagsrummet helt utmattade. 
-Kuddkrig är jobbigt! Sa jag och killarna skrattade.
-Jag känner mig helt svettig nu, skulle behöva svalka mig! Och Harry snappade fort upp orden jag sa.
-Okej! Sa Harry. Han ställde sig upp snabbt, bar upp mig i sin famn, sprang ut, och slängde mig i poolen. 
-Harry! Sa jag ganska surt. Jag som hade gjort i ordning mig så mycket idag.
-Förlåt gumman, vill du ha hjälp upp? Sa han och sträckte sin hand mot mig. 
Jag tog tag i hans hand, ryckte till och nu var han också i poolen.
Han kom upp från vattnet och var verkligen genomblöt, han simmade mot mig. Man kunde se igenom hans ljusblåa skjorta och jag kunde inte sluta stirra.
-Jag antar att jag var värd det där, sa han och skrattade.
-Ja det var du! Sa jag och kysste honom.
-Sophie, vet du att du kysser väldigt bra? Sa Harry och log snett. Man vill bara ha fler och fler kyssar för varje gång! Sa han och jag kände hur jag blev allt rödare i huvudet.
Skulle han säga? Jag som tyckte Harry var gud på att kyssas, tänkte jag för mig själv.
-Samma till dig Harry! I just can’t get enough! Sa jag och kysste honom igen. Lite mer passionerat den här gången. 
Han besvarade kyssen lika passionerat och fjärilar dansade i magen på mig, jag kommer aldrig sluta älska denna underbara killen, tänkte jag.
-Jag älskar dig verkligen Harry, sa jag och tittade djupt in i hans gröna ögon.
-Jag älskar dig Sophie, du är mitt allt! Sa han tillbaka.
-Ska vi dra oss upp ur poolen nu, och göra något med killarna? Frågade jag och han nickade.
-Visst, sa han och vi gick upp och satte på oss nya kläder.

När vi kom ner kollade vi på klockan och den var redan var över fem och jag kände hur hungrig jag var.
-Ska vi laga mat killar? Sa jag och log. Alla killarna log instämmande.
-Vad ska vi laga? Frågade Zayn.
-Jag vet inte? Tacos? Sa jag och skrattade.
-Zayn och Liam, ni tar hand om grönsakerna sa Harry.
-Louis och Niall, ni tar hand om att plocka fram bröd, såser och ni kan duka, så fixar jag och Sophie köttfärsen! Och kyckling till dig Zayn!
Alla nickade och satte igång.

Jag gick upp och hämtade min dator, kopplade in dom till mina bas högtalare och satte på musik. Jag kollade igenom alla låtar. Jag satte på What Makes You Beautiful högt och alla log.
Vi sjöng med i låten, som gick om och om igen. Jag var lycklig just nu, Jake hade försvunnit ur mitt huvud och jag hade några dagar framför mig med mina absolut bästa vänner.

Efter ett tag satt vi vid matbordet , åt och skrattade. Louis och Niall hade tänt värmeljus runt om i köket.
-Mysigt vi har det killar! Ni ska veta så tacksam jag är för att få vara er vän! Sa jag och log.
-Och vi är tacksamma att få ha dig som vän, fyllde Niall snabbt i och jag log mot honom. Louis höjde sitt glas och alla kollade på honom.
-Skål! Utbrast han och alla skrattade.
-Skål!
_____________________________________________________________________________________

Förlåt för dålig uppdatering, men som ni säkert förstår går skolan före! Men, här har ni del 66.
Kommentera gärna!
/Angelica, Johanna & Nellie

Han kom ner springandes från trappan.
-Ja visst! Svarade han och vi gick ut till hans bil.

-Hej! Ropade jag när vi öppnade dörren. Jag gick in med Harry bakom mig.
-Hej, hur är det? Frågade pappa som kom ner från trappan och såg oss.
_____________________________________________________________________________________

-Det är bra, sa jag snabbt och drog Harry med mig upp för trappan. Jag ville egentligen inte berätta och jag var nervös. Vad skulle de säga?

-Sophie, du måste berätta, kom nu! Sa Harry när vi gått in på mitt rum. Han förstod nog att jag tyckte det var jobbigt.
-Jag vet! Men..
-Sophie, inga men! Kom nu!

Jag reste på mig med en tung suck och Harry la sin arm runt mig.
-Det kommer gå bra, det är inte direkt du som har gjort något fel!
Jag nickade mot honom och han kysste mig. Jag blev varm i hela kroppen och på något vis gav han mig mod, bara genom att finnas där.
När vi kom ner satt både mamma och pappa i soffan, vi gick sakta dit och samtidigt som jag öppnade munnen gjorde mamma detsamma.
-Sophie, vi måste snacka! Sa hon och jag skrattade lätt.
-Precis vad jag tänkt säga! Hon log mot mig och sedan slog jag och Harry oss ner i soffan.

Ingen av oss ville riktigt börja, men jag tänkte inte sitta här hela eftermiddagen.
-Jag förstår att ni vill veta vad som hände, sa jag tyst och jag såg att dom nickade sakta.
-Ja.
Jag kände redan att jag inte skulle klara av att berätta allt. Jag kollade orolig på Harry som bara log mot mig och såg hur lugn ut som helst.

-Jag tror inte att Sophie klarar av att berättar, är det okej om jag gör det? Frågade han mamma och pappa, som båda nickade till svar.
-Såklart! Sa mamma och Harry kollade mot mig. Innan han sa något nickade jag.
-Berätta du.
Han började berätta allt, från början och jag bara satt där och lyssnade. Mamma och pappa var i chockläge och det såg nästan lite roligt ut när dom ändrade miner hela tiden. Men det fanns egentligen inget något roligt just nu.

När Harry hade berättade det mesta hade mamma och pappa självklart massvis med frågor. Egenltigen orkade jag inte snacka om det, men Harry kunde inte direkt svara på det.
-Vad gjorde han när han kom? Frågade mamma.
-Som Harry sa, så ringde han och sedan när jag då öppnade så sa han hej, som vanligt och vi typ satt på mitt rum och snackade.
Frågorna snacka och jag kände hela tiden hur mina tårar brände bakom ögonlocken. Till sist kunde jag inte hålla mig längre och jag kände hur en tår rann ner för kinden. Två. Tre. Det kom fler och fler. Jag satt mellan Harry och Mamma och de båda såg det direkt. Jag lutade mitt huvud mot mammas axel hon hon pussade mig lätt i håret.
-Varför berättade du inte i morse? Du mår ju inte bra av detta!
-Jag kunde inte, det är jättejobbigt! Hon nickade förstående och jag tog tack i Harrys hand.
-Men, ni måste anmäla honom, sa Harry och pappa var snabb med att svara.
-Såklart vi måste!
-Snälla, inte idag. Vi gör det imorgon, just nu orkar jag inte.
-Okej, sa både mamma och pappa och jag log.
-Tack.

En timme senare satt jag och Harry uppe på mitt rum och tittade igenom gamla fotoalbum som vi hittat på pappas kontor. Där var massa bilder på mig sen jag var liten och våra ögon var tårfyllda så mycket vi hade skrattat.

-Du, jag måste nog hem nu, sa Harry och jag kollade på klockan. Tjugo över fem.
-Haha, vi bara lämnade killarna! Sa jag och flinade.
-Äh, dom klara sig, så länge det finns mat där dom är så är dom nöjda, särskilt Niall!
-Okej, men ska du hem? Han nickade
-Japp!

-Harry, tack så mycket för du följde med, jag hade aldrig klarat det utan dig, sa jag när han stod framför mig med skorna på och var redo att gå.
-Sophie, jag kommer alltid finnas för dig. Jag hoppas du kommer må bättre snart igen, och du, jag ska döda Jake! Svarade han och jag skrattade till.
-Slå han, men döda inte, sa jag och han log. Sedan drog han in mig en i varm, hård kram och jag borrade in mitt huvud mellan hans axel och huvud.
-Jag älskar dig Sophie! Orden han sa gjorde mig lika knäsvag varje gång och jag det var som jag blev kär på nytt. Jag släppte taget om honom och kollade han djupt i ögonen.
-Jag älskar dig också, sa jag tyst innan våra läppar trycktes mot varandra. Han gav mig ett stort leende och sedan öppnade han dörren.
-Hejdå! Sa han och innan jag han svara var dörren stängd.
_____________________________________________________________________________________
Del 65, inte så jättelång, men bättre än inget!
Förresten, vi har slått besöksrekord igen, tack fina ni! 
/Angelica, Johanna & Nellie

-Jag mår skit, huvudet snurrar, jag mår illa, bilder av Jake flyger runt i huvudet på mig och jag vet inte vad jag ska göra! Jag mår så himla dåligt! Mumlade jag fram och grät.
Han höll om mig och jag lutade mitt huvud på hans axel. Det var inte Harry, men Louis var också en av mina närmsta vänner.
-Sophie, vem är Jake? Frågade han och jag suckade.
_____________________________________________________________________________________

Vi hörde hur någon ryckte i handtaget till dörren. Louis reste sig snabbt och öppnade. Där stod Harry.
-Vad är det? Sa han med orolig röst och sedan satte de sig båda ner på varsin sida om mig.
Jag sa ingenting. Jag bara satt där, helt tyst. Jag satt bredvid två av de jag litade allra mest på men ändå sa jag inget.
-Jag blev bara lite yr, sa jag och reste på mig med Louis stoppade mig. Fan. Jag hade ju nämnt Jake för honom och nu skulle jag inte komma undan.
-Sophie, stanna, berätta vidare! Sa Louis och jag kollade ner i golvet samtidigt som Harry tog min hand.
-Du sa något om Jake? Fortsatte Louis och Harry reagerade direkt. Han visste vem Jake var. Han hade ju sätt oss på cafét, när vi kysstes. Bara den tanken fick mig att må ännu sämre.
-Berätta! Uppmanade Harry mig och jag tog ett djup andetag.
-När jag kom hem från dig ringde min mobil, och då var det någon som sa att han var utanför mitt hus, men jag kände inte igen rösten, och han ringde om och om igen, så tillslut öppnade jag ytterdörren, så var det Jake, började jag och jag kände hur jag hade bådas blickar på mig medan jag kollade ner i golvet.
Jag fortsatte att berätta allt som hänt, det jag kom ihåg.

-Varför släppte du in Jake? Frågade Harry tyst men ändå med en irriterad röst. Förstod han inte? Jake och jag hade var kompisar och jag trodde inte så om honom. Jag trodde han kom för att säga hej.
-Jag trodde inte han skulle.. sa jag och gjorde en paus, innan jag fortsatte.
-Jag trodde inte så om Jake. När jag träffade han första gången var han jättesnäll och jag trodde ju han kom för att säga hej. Jag hade inte släppt in han om jag vetat, det förstår du väl! Sa jag. Eller nästan skrek. Min tårar började rinna ner för mina kinder och jag reste mig för att gå ut.
-Sophie, stanna! Förlåt... sa Harry, som sedan suckade.
Jag satte mig ner på toalettstolen och kollade på honom.
-Om det hade varit en gammal gubbe hade jag inte släppt in honom, men det var Jake... jag litade på honom! Rösten lät mer arg, men jag kunde inte hjälpa det. Men efter några sekunder ångrade jag att jag skrikit. Jag var ju inte arg på honom. Jag var ledsen och jag var arg på Jake. Ingen annan.

-Förlåt, sa jag tyst och Harry mötte min blick. Jag reste på mig och satte mig mellan Harry och Louis igen. Louis, som inte sagt något, harklade sig.
-Ja, ovänner lär ni aldrig bli, sa han och vi alla började skratta.
Jag gav Harry en kyss och allt kändes så bra. Men tankar på vad Jake hade gjort fanns kvar hela tiden och det skulle förmodligen aldrig försvinna.
-Men, vi måste anmäla Jake, sa Harry plötsligt och jag vaknade upp ur mina tankar.
-Va? Nej! Utbrast jag och fortsatte.
-Vi bara glömmer allt, sa jag.
Louis och Harry bytte snabbt några blickar och utbrast;
-Nej, det kan du inte göra!
-Du måste berätta för din föräldrar, fortsatte Louis och jag skakade på huvudet.
-Jag kan inte, det kommer bli svårt och jobbigt, sa jag tyst.
-Vill du att jag ska följa med? Frågade Harry. Jag nickade sakta.
-Vill du det? Frågade jag med en undrande blick och han nickade.
-Allt för dig! Han la sin arm runt mig och tryckte mig mot honom.
-Ska vi berätta för Zayn, Liam och Niall först? Frågade Louis mig när vi alla reste oss från golvet. Jag nickade som svar. Vi gick in i Harry rum, där killarna satt helt tysta.
-Förlåt om jag förstörde, men... började jag och Harry fortsatte. Han förstod nog att det inte var så lätt för mig att snacka om det.
-Hon berättade vad som hade hänt innan hon kom till sjukhuset... vet ni vem Jake är?
Killarna skakade sakta på huvudet. Harry berättade allt för dom och dom nickade förstående.

-Så, ska vi åka hem till dig? Frågade Harry.
-Ja, visst... ska ni alla med? Frågade jag.
-Nej, åk ni, sa Liam och log.
-Okej, hejdå! Sa jag och gav dom varsin kram innan vi gick ner till ytterdörren.

-Förresten, Louis, kan du skjutsa oss? Ropade Harry när vi precis tänkte gå ut.
Han kom ner springandes från trappan.
-Ja visst! Svarade han och vi gick ut till hans bil.

-Hej! Ropade jag när vi öppnade dörren. Jag gick in med Harry bakom mig.
-Hej, hur är det? Frågade pappa som kom ner från trappan och såg oss.
_____________________________________________________________________________________
Förlåt för att det blev så sent och att den blev ganska kort, men bättre än ingenting!
Era kommentarer betyder verkligen jättemyket för oss, och ni kan även skriva i chattrutan, vi kollar den ofta, så har ni frågor kan ni skriva där!
/Angelica, Johanna & Nellie

-Jag pratade med Marie, men du och jag kan väl snacka imorgon? Frågade mamma mig och jag nickade.
-Ja, jag orkar inte nu!
-Det förstår jag, sov gott älskling.
-Godnatt, sa jag och gick upp på mitt rum. Jag slängde mig i sängen och somnade på en gång.
_____________________________________________________________________________________

Jag vaknade runt 11, i min säng. Jag hade inget minne hur jag kom hit och jag kände hur huvudet snurrade när jag reste mig upp. Var allt bara en dröm?
Jag ställde mig vid spegel och insåg att det definitivt ingen dröm. Bandaget satt fortfarande snurrat runt huvudet.Jag tog en lång, varm dusch direkt och satte på mig ett par mjukisbyxor och ett vitt linne. 
När jag gick ut ur badrummet och in i mitt rum igen såg jag sängen. Jake kom direkt upp i huvudet och yrseln kom tillbaka. Jag satte mig ner på huk på golvet och andades. Jag mindes inte så mycket, men vad Jake gjort mindes jag, tyvärr. Jag satt där på golvet och jag såg allt framför mig. 
Efter ett tag gick jag ner till köket för att se om mamma och pappa var där. Som vanligt satt dom och åt frukost. De båda kollade upp när jag kom in.
-Hej gumman! Hur mår du? Frågade pappa.
-Jag mår bra! Ljög jag. Jag ville inte att dom skulle få veta att jag egentligen mådde riktigt dåligt. Jag ville inte tillbaka till sjukhuset, jag ville bara vara hos killarna, hos Harry. Och jag orkade inte berätta om Jake.
-Så bra! Sa mamma glatt och fortsatte.
-Ta lite frukost!
Jag bredden två mackor och satte mig för att äta. Yrseln och illamåendet kändes bättre och jag hällde upp lite juice.
-Förresten, hur kom jag hit? Jag var ju på sjukhuset igår, sa jag och mamma log.
-Vi hämtade dig tidigt imorse, du sov som en sten när vi bar dig till bilen! Sa mamma och skrattade. Jag tog min tallrik och mitt glas och satte in i diskmaskinen.
-Tack för frukosten, sa jag och gick mot trappan.
-Förresten, Harry ville att du skulle ringa när du kom hem, sa mamma och jag nickade som svar. Jag gick upp till mitt rum och tog min telefon. Jag gick in på mina kontakter, letade upp Harry och tryckte på ring.

-Hej älskling! Hur mår du? Svarade Harry direkt efter bara några toner.
-Hej på dig med! Jag mår ganska bra, ljög jag igen. Jag ville säga sanningen men inte just nu.
-Vad bra! Jag saknar dig så himla mycket, vill bara vara hos dig just nu, sa han och jag blev i hela kroppen.
-Jag saknar dig med! Ska vi träffas? Frågade jag.
-Orkar du verkligen det? sa han med förvånad röst och fortsatte.
-Killarna är hos mig just nu, men du får komma om du vill!
-Såklart jag orkar, jag kommer över! Sa jag tillbaka så glatt jag kunde.
-Okej, ska jag hämta dig eller?
-Nej då, jag går!

Vi la på och jag satte upp håret i en slarvig knut, som inte blev så bra eftersom mitt bandage var ivägen. Jag borstade tänderna ch satte på mig ett par jeans iställer för mina ganska utslitna mjukisbyxor och sedan tog jag en svart munkjacka över mitt vita linne. Jag tog min mobil i ena handen och nycklar i andra.
-Jag går till Harry, sa jag och jag hörde ett svagt okej till svar innan jag stängde dörren.

Jag gick med snabba steg mot Harrys hus. Mobilen började ringa. Okänt nummer.
-Hej? Sa jag frågande och fortsatte att gå.
-Eller hur var det kul igår? Hörde jag en röst säga och jag kände igen hans röst direkt. Jake. Jag la snabbt på och gick ännu snabbare

Jag tryckte in ringklockan som satt bredvid dörren. Han öppnade dörren snabbt och drog mig till sig. Han
kramade mig, pussade mig, kysste mig. Allt kändes så perfekt här.
-Jag har saknat dig helt galet Sophie! Var det ända han sa och jag pussade han på kinden.
-Jag har saknat dig med Harry! Sjukt mycket, känns så bra att vara hos dig nu. Även om det inte var så länge vi varit ifrån varandra, kändes det som flera veckor. Och nu kändes det verkligen bra att stå här med Harrys armar runt mig.
Louis, Niall, Liam och Zayn satt i Harrys rum och spelade Playstation 3 när vi kom upp dit. De var verkligen inne i spelet. Jag harklade mig.
-Ja, hej på er med killar! Sa jag och skrattade.
Liam vände snabbt blicken åt mig och log.
-Hej Sophie! Sa han och kom fram och kramade mig. Hur mår du? Frågade han.
-Jag mår ganska bra, hur mår du själv? Frågade jag tillbaka.
-Jag mår galant! Svarade han och log ännu mer.
Det andra killarna kom fram och kramade mig också. Vi satte oss ner i soffan och började snacka. Ja var nära på att säga vad Jake gjort, men jag hejdade mig i sista stund.
-Vad ska vi göra? Frågade Harry. 
-Film? Föreslog jag, eftersom jag kände mig väldigt trött.
-Visst! Svarade han och jag fick välja film.

Efter filmen hade gått en stund började jag känna mig yr. Jag kände mig allt mer svag. Och Jake började dyka upp i mitt huvud.
-Ehm, jag måste på toa, kommer strax! Sa jag snabbt.
Jag sprang till Harrys badrum och böjde mig över toalettstolen och jag var tvungen att kräkas. Tårarna rann och jag mådde inte det minsta bra.
Varför just jag? Jakes svarta ögon flög runt i huvudet i 180 och jag såg han framför mig.
Jag hörde hur det knackade på dörren och men jag orkade inte göra något.
-Sophie? Kan jag komma in? Jag var för yr för att höra vem det var.
Jag fick inte fram något svar men dörren öppnades och sen låstes den igen. Jag vände mig om och såg Louis.
-Sophie, kan du berätta för mig? Hur mår du egentligen? Sa han med orolig röst och jag skakade på huvudet samtidigt som tårarna rann, jag kunde inte hålla mig, men jag kunde inte berätta heller.
-Jag mår bra, jag bara behövde kräkas lite, sa jag och kände att jag var lite röd om kinderna.
-Sophie, du mår inte bra! Vad är det? Berätta nu! Sa han bestämt.
-Jag mår skit, huvudet snurrar, jag mår illa, bilder av Jake flyger runt i huvudet på mig och jag vet inte vad jag ska göra! Jag mår så himla dåligt! Mumlade jag fram och grät.
Han höll om mig och jag lutade mitt huvud på hans axel. Det var inte Harry, men Louis var också en av mina närmsta vänner.
-Sophie, vem är Jake? Frågade han och jag suckade.
_____________________________________________________________________________________
Först och främst, vi har slått rekord med unika besökare idag, med 10 stycken sen förra rekordet! Någon måste ha länkat? Aja, ni är bäst!
Och ja, här har ni del 63... kommer hon berätta för Louis först?
/Angelica, Johanna & Nellie.

(glöm inte att vi har en chattbox, där ni gärna får skriva något!)

____________________________________________________________________________
Harrys Perspektiv

Vi hade varit på sjukhuset i timmar nu, och vi hade inte fått sätt en glimt av Sophie.
Hon hade snabbt åkt in till akut avdelningen och vi hade inte fått följa med in, en doktor hade visat oss till ett väntrum där vi nu satt.
Jag, Marie, Will och killarna satt i tystnad och jag kunde inte slita blicken från klockan mittemot oss. Sekundvisaren tickade saktare än vanligt. Hon hade varit inne på akuten i 3 och en halv timme nu. 210 minuter. 210 minuter utan Sophie.
En sköterska kom fram till Will och Marie, som satt en bit från oss, och pratade. Jag orakade inte lyssna på vad som sa. Tänk så var det något negativt?
När läkaren gick efter några minuter, som kändes som en evighet kom Marie fram till mig och satte sig ner bredvid mig, hon la sin arm runt mig och jag kollade på henne med en orolig blick.
-Harry gubben, sköterskan som nyss kom fram sa att Sophie har vaknat och mår relativt bra, hon har fått en lätt hjärnskakning och en bruten handled. Vi får snart träffa henne, sa Marie med en glad ton i rösten och jag kände hur en sten föll från bröstet. Men jag var fortfarande orolig för henne.
-Hon frågade om dig, så du får gå in först, la hon till och jag kollade på henne.
-Men.. började jag och Marie la sin hand på min axel.
-Gå du in! Sa hon och jag log mot Marie och en sköterska kom fram till mig,
-Det är du som är Harry va? Du får jätte gärna gå in till Sophie nu, sa sköterskan med ett stort leende, som jag besvarade med ett minst lika stort leende. Hon följde mig till dörren som gick in i rummet där Sophie låg.
-Där inne är hon, gå du in! Sa hon och gick sedan iväg.
Jag öppnade försiktigt dörren och där log hon. Min Sophie.
Allt blod var borttorkat, hon hade ett bandage runt huvudet, håret var igenom borstat, och det satt även ett bandage på hennes vänstra handled.
När jag gick mot henne log hon med hela ansiktet och jag gjorde detsamma. Min älskling log, min vackra ängel log.

-Hej älskling, sa jag ganska tyst och sjönk ner på en stol bredvid sjuksängen som hon låg i.
-Hej älskade du, sa hon tillbaka med en ganska trött och svag röst. Man såg på henne att hon inte mådde helt bra, men jag var tvungen att fråga.
-Hur mår du? Frågade jag.
-Jag mår bra nu när du är här, svarade hon och gav ifrån sig ett leende.
Jag kände hur alla känslor bara släppte. Jag log, och bara tittade på henne.
-Men Harry! Varför gråter du? Jag mår bra gubben, sa hon.
Jag kände inte ens att jag grät, men tårarna bara rann nu. Men hon mådde ju inte helt bra, men jag var glad att jag fick se henne igen.
-Glädje tårar älskling, sa jag och vi skrattade lätt.
Jag ställde mig upp, böjde mig ner och gav henne en kyss.
Hon svarade kyssen och jag blev varm i hela kroppen.
-Jag älskar dig.
Sophies perspektiv


Hans kyssar gjorde mig varm i hela kroppen, hans leende fick mig att må bra. Han gav mig stryka bara genom att finnas där och hans ord gjorde mig knäsvag.
-Hur skulle jag klara mig utan dig Harry ? Sa jag.
-Älskling, hur skulle jag klara mig utan dig? Att jag var så nära att förlora min ängel idag.. det finns inga ord, jag älskar dig så mycket. Jag kan inte tänka mig ett liv utan dig!
En tår rann sakta ner från min kind. Han torkade bort den med sin tumme.
-Jag älskar dig med Harry, och det vet du. Du är mitt allt! Svarade jag och han bara log sitt fina leende mot mig. Han tog min hand och kysste mig igen.
En sköterska knackade på dörren och bad Harry att gå ut igen så mina föräldrar kunde komma in och hälsa.
-Snälla Harry gå inte.. sa jag och hörde hur rösten sprack.
-Lung gumman, ni får snart träffas igen, sa sköterskan och följde Harry ut samtidigt som jag såg mamma och pappa komma in i rummet. Jag log stort och dom gjorde detsamma.


Harrys Perspektiv

Sköterskan följde mig tillbaks till väntrummet där Louis, Niall, Zayn och Liam satt.
Zayn låg med sitt huvudet på Nialls axel och sov medan Niall satt lutat mot Liam och sov.
Jag kollade på klockan, vi hade varit här närmre fyra timmar nu, nästan fyra och en halv. Alla var väldigt trötta. Men jag hade inte kunnat sova.
Louis ställde sig upp och kramade om mig lätt.
-Det betyder så mycket att ni följde med, sa jag.
-Vi är bröder till döden sa han, såklart vi följde med! Sa han och jag log.
Liam ställde sig upp också och kramade om mig, Niall som satt lutat mot honom ramlade ner mot Liams stol och vakande till.
-Schysst uppvaknade ! Sa han surt till Liam. Zayn vaknade nästan direkt och
Vi alla började skratta åt honom.
-Men, hur är det med Sophie? Frågade Zayn och Liam samtidigt och jag nickade.
-Jo, hon mår bättre! Sa jag och de nickade.
-Jag älskar er grabbar, tack för att ni finns! Sa jag och de log mot mig.
-Å vi dig grabben, sa de alla i kör och gav mig en klapp på axeln.

Efter inte så lång tid kom Marie och Will tillbaka och de gick fram till oss.
-Sophie måste stanna över natten för observation, så hon får åka hem imorgon, sa Will och jag nickade.
-Så det betyder att alla vi ska åka hem och sova nu. Jag och Will åker och hämtar Sophie imorgon bitti, la Marie till. Alla var ju jätte trötta så vi tog våra saker och gick ut till bilen efter vi sagt hejdå till Sophie.

Innan vi alla satte oss i bilen gick jag fram till Marie och Will.
-När ni har hämtat Sophie imorgon, kan ni be henne och ringa mig? Frågade jag.
-Såklart vi gör grabben , svarade Will.
Jag gav de båda en kram och de bad mig och ringa om det var något.
-Hejdå! Sa Will och Marie samtidigt.
-Hejdå, vi ses! Sa jag och gick bort mot Louis bil.

När vi var framme vid mitt hus stannade Louis bilen helt och jag öppnade bildörren.
-Hejdå killar, sov gott, vi hörs imorgon. Sa jag .
-Hejdå Harry! Svarade Louis och Niall, för dom var dom ända som var vakna.
-Och tack ännu en gång! Sa jag innan jag smällde igen bildörren och gick upp mot huset.

Jag gick in i huset, mamma, kom fram till mig när jag stod i hallen och tog av mina skor. Hon pussade mig på kinden och bara höll om mig. Jag hade inte berättat något för dom, men just nu orkade jag inte. Jag var riktigt trött efter den här dagen.
-Jag pratade med Marie, men du och jag kan väl snacka imorgon? Frågade mamma mig och jag nickade.
-Ja, jag orkar inte nu!
-Det förstår jag, sov gott älskling.
-Godnatt, sa jag och gick upp på mitt rum. Jag slängde mig i sängen och somnade på en gång.
____________________________________________________________________________
Del 62, den blev ju ganska lång.. haha!
Först vill vi tacka för alla era snälla kommentarer, det är jätteroligt att ni läser och slänger in en kommentar!
Och för det andra, så slog vi besöksrekord igår... så tack fina ni! 
Och för det tredje, vi har funderat på att lägga in en chattruta, vad tycker ni om det?
/Angelica, Johanna & Nellie

-Är du rädd? Sa han och höjde på ögonbrynet.
-Bara gå av, sa jag med en ännu mer bestämd ton och då kände jag hur han la sina händer på mig rygg och försökte knäppa upp min BH.
-Jake, utrbast jag, men han fortsatte.
_____________________________________________________________________________________

Jag försökte skrika, inget kom ut ur strupen. Jag var som förfrusen och rädd.
Det gjorde ont i hela kroppen, alla muskler var som mest spända när jag försökte rycka mig loss ur hans grepp.
-Det kommer gå så mycket bättre om du slutar kämpa emot! Sa han med en irritation i rösten. Jag skakade på huvudet och jag svettades mer och mer.
Han hade redan knäppt upp min BH och försökte med all sin kraft dra av min tröja. Han drog upp mig och tog tag i mina axlar kollade mig i ögonen och skrek,
-Kom igen nu! Sluta kämpa emot! Hans svarta ögon såg döda ut när han tittade på mig.
Mina tårar började rinna ner för kinderna. Jag hade försökt hålla de inne, men jag kunde inte. Jag ville bort här ifrån. Nu.

Han puttade ner mig på sängen igen, jag landade hårt på sängkanten och fick en enorm värk i bakhuvudet.
Tillslut kände jag hur han släppte taget om mig och hoppade upp ur sängen i världens fart.
-Helvete du blöder ju om huvudet! Skrek han med panikslagen röst.
Han försvann snabbt ur rummet och jag hörde ytterdörren nerifrån smälla igen och jag skrek, både utav ilska och hur ont det gjorde. Sen blev allt svart.

Harrys Perspektiv

-Bra jobbat idag killar, sa Liam och gav mig en klapp på axeln. Jag nickade mot honom och log.
-Ska vi dra och käka lunch? Frågade Niall.
-Ja visst, vi drar till Subway., svarade Zayn med en glad ton i rösten och vi tog våra saker för att gå ut mot bilen.

I bilen, på vägen till Subway, ringde min mobil. Maries, Sophies mamma, nummer lös på telefonen. Jag fick en konstig känsla i magen, hon brukade inte ringa mig?
-Hej! Svarade jag och mer hann jag inte säga innan hennes mamma fortsatte.
-Harry! Sophie har blivit överfallen, sa hon och jag hoppade till.
Min tunga blev som bly, jag fick inte fram ett ord.
-Jag och Will har varit iväg och kom precis hem, vi vet int vad som har hänt! Kommer du? Sa hon, med en darrande röst och och jag kunde se framför mig hur panikslagen hon såg ut.
-Jag kommer, svarade jag med gråten i halsen och la på.

-Harry! Vad har hänt? Frågade Louis oroligt och jag skakade på huvudet.
-Jag måste till Sophie, kan du köra dit? Var det ända jag sa tillbaka och han nickade.
-Självklart, svarade han och svängde till vänster, för att komma på rätt håll.

Alla satt helt tysta i bilen.
-Harry! Prata med oss, vad har hänt? Frågade Liam.
-Det är Sophie, hon har blivit överfallen, sa jag tyst.
-Va? Sa alla killar i kör.
-Av vem då? Frågade Liam med ilska i rösten.
Jag orkade inte prata om detta egentligen men jag visste att det frågade för att visa att de brydde sig.
-Inte fan vet jag! Skrek jag och var också riktigt arg nu. Jag kunde inte hjälpa det.
Ilskan bubblade i hela kroppen och jag behövde bara vara vid Sophie nu. 

Louis stannade vid Sophies hus och jag hoppade av.
-Tack, och jag är inte arg på er, sa jag snabbt och dom nickade mot mig. Jag log ett svag leende som tack och smällde igen bildörren.

-Hallå! Skrek jag när jag ryckt upp ytterdörren.
-Vi är här uppe! Skynda Harry, hörde jag Marie ropa med gråtande röst.
Jag sprang upp till Sophies rum och kände hur tårarna trängde bakom ögonen.
Min Sophie. Min Sophie är skadad. Och vem hade gjort så mot henne?

När jag kom upp till rummet såg jag henne och jag kunde inte hålla tårarna tillbaka. Hon låg bara där, det såg ut som hon sov, men jag visste att hon inte mådde bra. När jag såg hennes huvud blev jag rädd. Hela hennes huvud var fullt med blod och hon hade riv märken på axlarna och i ansiktet. Vem? Vem gör så här mot henne?
-Ambulansen är snart här , sa Marie och jag nickade mot henne.

Jag tog Sophies hand, kramade om den hårt och kysste hennes kind försiktigt.
-Sophie, den jäveln som gjorde det här mot dig, han ska dö! Viskade jag i hennes öra och jag menade det verkligen.

Sen gick jag över till andra sidan där Maria satt och höll i Sophies hand.

-Allt kommer bli bra, ambulansen är snart här, sa jag lugnande till henne. Hon kollade på mig och jag kramade om henne.

Efter det blev allt suddigt, Jag hörde sirenen från ambulansen komma och hur 2 män kom springandes i trappen med en bår. Jag hade aldrig gillar ambulanser och att behöva se Sophie åka iväg i en gjorde mig orolig. Dom la Sophie på båren och sprang ner igen.

Bara en fick plats att åka med i ambulansen.
-Harry, vill du åka med? Jag skakade på huvudet.
-Åk du med i ambulansen, jag och killarna kör dit, sa jag och hon nickade och gick ut till ambulansen.

När jag skulle gå ut kom Will, Sophies pappa.
-Ska du med till sjukhuset? Frågade Will och jag nickade.
-Ja, jag åker med de killarna... ska du köra själv? Han nickade och jag fortsatte.
-Men du kan åka med oss, kom! Sa jag och han tog fort nycklar och låste huset och sedan hoppade vi in i bilen.

Snälla, snälla låt Sophie klara sig, var den ända tanken som flög runt i mitt huvud just nu. Jag var så rädd och så orolig. Och tanken på vem som gjort det fick mig att bli arg.
_____________________________________________________________________________________
Era kommentarer är så roliga att läsa, fortsätt kommentera! Det är jättekul att läsa när ni skriver typ "åh, började gråta" eller liknande. Haha! 
/Angelica, Johanna & Nellie

-Hej!
-Hej, jag är utanför ditt hus, öppna dörren. Nu, sa en röst med bestämd ton och jag kände hur jag började svettas och hur rädd jag blev. Jag la ner mobilen i soffan och jag satt och skakade. Jag kände inte igen rösten. Vem var det?
_____________________________________________________________________________________

Jag höll kvar handen på mobilen och kände att den vibrerade igen. Denna gången var det ett sms. Jag tog upp mobilen, men skakande fingrar. Denna gången var det ett sms, från okänt nummer. ”Kom igen, bara öppna dörren... jag väntar” stod det och jag blev bara mer och mer rädd. Vem var det? Varför valde jag inte att följa med till studion? Varför var inte mamma och pappa hemma? Jag läste sms:et igen. Vem kunde det vara? Jag tog upp mobilen för att skicka ett sms till Harry eller någon utav killarna, men de var säkert upptagna, tänkte jag och la ner mobilen igen. Jag satte mig i hörnan av soffan med en svart filt runt mig. Jag ville inte gå upp och öppna men kanske det var någon som jag kände som ville överraska mig. Jag tog ett djupt andetag och reste mig i soffan, mobilen vibrerade igen och jag tog upp den för att läsa de nya sms:et, som innehöll samma text som förut. ”Kom igen, bara öppna dörren... jag väntar” läste jag igen och satte mig ner. Skulle jag våga öppna dörren? Jag tog mod till mig och gick sakta mot ytterdörren. När jag stod framför dörren och visste att någon stod på andra sidan blev jag ännu mer rädd. Jag låste försiktigt upp dörren och i samma sekund rycktes dörren upp och mitt hjärta bankade, snabbare än vad det någonsin gjort.

-Hej, utbrast killen som stod rakt framför mig.
Jag skakade fortfarande lite men lugnade mig ganska snabbt när jag såg vem det var.
-Åh, hej Jake! Sa jag och log.
-Kom in! Sa jag och han gick in och stängde dörren bakom sig.
Vi stod där, helt tysta. Jag flinade lite åt mig själv som hade blivit så rädd, men han hade verkligen skrämt mig.
-Vad skrattar du åt? Frågade han och log smått.
-Du skrämde livet av mig med dina läskiga sms! Sa jag och han höjde på ögonbrynet.
-Gjorde jag? Sa han och drog in mig i en varm kram.
-Ja, skrattade jag och kramade om honom lätt.

-Vill du har något att äta förresten? Frågade jag Jake när vi var på väg upp för trappan.
Han skakade på huvudet så jag fortsatte upp. När vi kom in på mitt rum satte vi oss båda i sängen.
-Är du och Harry fortfarande tillsammans? Frågade han och jag nickade glatt.
-Ja, sa jag med ett stort leende.
-Vet du? Sa han tyst, med en liten konstig röst och fortsatte.
-Jag gillar dig.
Jag hoppade till. Vad menade han? Gillade han mig mer än vän?
-Va? Var det ända jag fik ut ur min mun och han kollade på mig. Våra blickar möttes och han log ett busigt leende.
Han hoppade över mig och la sig på mig.
-Du är så fin, sa han och jag skrattade. Han började smeka mig på kinden och allt kändes så fel, jag försökte resa på mig, men han höll mig kvar.
-Jag ska inte göra något, jag bara vill kolla på dig, så fin du är! Sa han och jag kände hur jag börja svettas. Jag försökte puttade bort honom, men han var tillräcklig stark för att inte bli avputtad.
-Jake, gå av, sa jag med en bestämd röst och han flinade åt mig.
-Är du rädd? Sa han och höjde på ögonbrynet.
-Bara gå av, sa jag med en ännu mer bestämd ton och då kände jag hur han la sina händer på mig rygg och försökte knäppa upp min BH.
-Jake, utrbast jag, men han fortsatte.
_____________________________________________________________________________________
En väldigt kort del, men ni ville ha fortsättningen!
Och tack för alla kommenterar på förra delen som många av er verkade gilla! Ni är bäst! ♥
/Angelica, Johanna & Nellie

-Harry! Sophie! Hördes det ovanför. Vi glömde helt bort att vi inte var ensamma i huset. Jag kände hur det hettade om kinderna.
-Gumman, vi får avsluta det här senare sa han och jag kände hur hettan spred sig i ansiktet.
Jag log mot honom och han kysste mig.
_____________________________________________________________________________________

I gästrummet låg Liam i en säng, Zayn i en säng , Niall på en madrass och Louis hade ramlat ner på golvet.
Alla sov fridfullt och vi stängde till dörren.
Jag låg i Harrys säng och halv sov medan han var inne i badrummet.

Jag kände en varm kyss på kinden och vaknade till.
-Förlåt gumman, tog jag så lång tid på mig? Frågade han.
-Nej, förlåt mig jag är bara väldigt trött, så kom och lägg dig bredvid mig nu! Sa jag och gäspade till.
Han skrattade till och la sig bredvid mig.
-Jag tror jag kan få dig piggare, sa han med ett flin på läpparna och våra händer nuddade varandra.

Han vände sig mot mig och kysste mig samtidigt som han smekte min mage sakta.
-Harry? Killarna är ju i rummet bredvid , sa jag med en orolig blick.
-Skit i dom! Sa han och kysste mig mer. Jag gjorde som Harry sa, dom sov trots allt.

Nu låg våra kläder utslängda i hans rum och jag låg ovanpå honom.
Harry och jag var verkligen ett riktigt par, ett vuxet par och jag ångrade ingenting med honom.

-Du är så fin Sophie, det är du verkligen, viskade Harry.
Jag gav han en passionerad kyss som svar och han besvarade den. Varenda gång han kysste mig fick jag fjärilar i magen, att veta att jag var hans och han var min gjorde mig så lycklig.

Harrys Perspektiv

Jag vaknade av regnet som smackade mot fönstret. Klockan var nio och det var tyst i hela huset. Jag antog att killarna sov och jag kollade mot Sophie som la i min säng och sov. Man kunde tydligt se hennes andetag och jag log mot henne, även om hon inte kunde se det. Hon var alltid så fin.

Jag gick upp ur sängen och gick direkt in i badrummet för att ta en dusch. Sedan valde jag kläder för dagen, det blev ett par beigea chinos och en lila Fred Perry pikè. Lätt och snyggt.
När jag var färdig gick jag ner för att fixa frukost och efter bara 10 minuter hörde jag någon som kom in i köket. Jag tittade upp och såg Niall och Louis.

-Gullig du är gubben som gör frukost! Sa Louis med ett glatt leende.
-Vad gör jag inte för mina boys? sa jag och skrattade. Louis klappade mig lätt på ryggen och tog ett glas vatten medan Niall satte sig ner.
-Du Harry, hade du och Sophie trevligt igår kväll? Frågade Louis med ett flin.
-Du skulle bara veta, sa jag och blinkade med ena ögat.
-Det lät som ni hade a good time i alla fall! sa Niall och vi alla brast ut i skratt. Liam och Zayn kom bara en stund efter, vi skrattade fortfarande och när Niall, mellan hans skratt berättade för Zayn oxh Liam skrattade dom också.

-Ska vi börja äta? Frågade Niall och vi andra nickade.
-Ja, hon kommer väl snart, sa jag och hällde upp lite juice i ett glas.

Bara några minuter senare kom Sophie ner. Hon såg ganska trött ut, men jag såg att hon hade borstat igenom sitt hår.
-Godmorgon, sa jag och hon log mot mig, samtidigt som de andra killarna flinade lite åt henne.
-Vad? Sa hon lite irriterat och satte sig bredvid mig.
-Hade ni kul igår? Sa Liam och jag såg hur Sophie blev alldeles röd om kinderna.

Sophies Perspektiv

Just nu, precis i denna stunden ville jag bara sjunka igenom marken och aldrig mer visa mig inför någon. Jag kände hur hettan spred sig i hela ansiktet och den röda färgen tog över största delen av mitt ansikte. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag kunde inte bortförklara mig. De hade hört. Till min glädje började Louis prata.

-Sophie sötnos! Det är inget att skämmas över, sa han och de andra killarna skrattade till. Jag hängde på skrattet och plötsligt kändes allt mycket bättre. Även om det fortfarande var lite pinsamt. Harry la sin arm om mig och gav mig en kram och pussade mig på kinden.
-Visste hade vi trevligt? Sa han och blinkade och de andra brast ut i skratt ännu en gång.
-Mm, mumlade jag tyst. Det hördes knappt, vilket var tur. För, det hade varit bra. Allt med Harry var bra.
-Ska du inte äta? Frågade Harry mig och jag nickade lätt.

-Hejdå killar, vi ses! Sa jag och gav de alla varsin kram. Harry gav mig en lätt kyss och sedan gick jag ut. Killarna skulle till studion och jag kände mig ganska trött så istället för att följa med och sitta där, antagligen mer som ett störningsmoment än stöd, bestämde jag mig för att gå hem och vila lite. Jag ryckte i handtaget men det var låst. Jag tog upp mina nycklar ur min väska och låste upp.
-Hej, ropade jag när jag gick innanför dörren, som jag stängde och låste. Ingen svarade och det var släkt i hela huset, fast det var ändå ljust eftersom klockan var mitt på dagen.
Jag hittade en lapp på bordet som jag snabbt läste.
”Hej gumman, vi är inte hemma... vet inte när vi kommer hem. Du kan fixa något att äta när du vill, puss!”
Vadå inte hemma? Det förstod jag väl? Vart var dom? tänkte jag. Jag tog ett glas vatten och satte mig framför TV och tog min laptop i knäet. Plötsligt ringde min mobil och utan att kolla på skärmen svarade jag.
-Hej!
-Hej, jag är utanför ditt hus, öppna dörren. Nu, sa en röst med bestämd ton och jag kände hur jag började svettas och hur rädd jag blev. Jag la ner mobilen i soffan och jag satt och skakade. Jag kände inte igen rösten. Vem var det?

_____________________________________________________________________________________
Vem tror ni att det är? Har han varit med här innan? Är det någon okänd? Gissa!
Lite bättre med uppdateringen denna vecka, bra va? Denna del är mest skriven utav Nellie, sedan har jag (Angelica) skrivt lite också.. so tell us, gillar ni denna delen?
/Angelica, Johanna & Nellie

Nellie vill också passa på att säga tack för era kommentarer, hon blev superglad när hon läste de. Fortsätt peppa oss alla, så mycket roligare att skriva när vi vet att ni gillar det!

-Hej gubben! Haft det trevligt? frågade hon nyfiket.
-Såklart jag har! svarade jag och log.
Hon log tillbaka och kramade om mig.
-Du är så fin min son, sa hon och gav mig en puss på kinden och sa godnatt.
____________________________________________________________________________
Sophies Perspektiv

Jag vaknade av telefonen som ringde, jag var för trött för att se vem det var men jag svarade.
-Godmorgon honey! 
En mycket välkänd röst.
-Godmorgon Harry, sa jag och log för mig själv.
-Vad gör du? Frågade han.
-Jag blev nyss väckt av min telefon som ringde på högsta volym, sa jag och skrattade.
-Sophie, det var ändå dags att gå upp, klockan är ett! 
-Ja jag vet, tack för att jag har en personlig väckarklocka, sa jag. 
-Men du, det var ett tag sedan vi träffades hela gänget nu! Vill du gå och kolla på bio med mig och killarna idag? Frågade Harry.
-Kommer inte fansen bli helt galna? Frågade jag.
-Kan hända, därför har jag hyrt en privat salong till oss! Sa han och skrattade.
-Då finns det ju inget val, såklart jag följer med! 
-Bra, vi hämtar upp dig vid 7 puss! Sa han och la på luren.

Jag gick till badrummet och bytte om, det fick bli ett par ljusa jeansshorts och ett svart linne, jag borstade igenom håret och satte upp det i en hästsvans.

-Godmorgon gumman! Sa pappa glatt när jag kom ner till köket.
-Hur mår du? Frågade han. 
-Jag mår bra.. Vart är mamma? Frågade jag. 
-Hon är och handlar, men jag måste till jobbet nu, jag gjorde lite pannkakor av dom sista äggen, ät gärna! Sa han och pussade mig på kinden. 
Och så var det tomt i huset. 
Jag tog lite apelsinjuice och åt pannkakorna pappa hade gjort.

Efter jag hade ätit klart gick jag upp till mitt rum, satte på hög musiklärare och sminkade mig.
Jag drog lite mascara på ögonfransarna och läppglans. 

Jag kände mobilen som började vibrera i byxfickan. På skärmen lös Liams namn med stora bokstäver. Vi hade inte pratat så mycket efter han hade kysst mig.

-Hej det är Sophie svarade jag. 
-Hej Sophie! Hur är läget? Frågade han.
-Det är bra, hur är det själv? Frågade jag tillbaka. 
-Bara bra.. Jag tänkte fråga en sak.. Är allt okej mellan oss? Frågade han nervöst.
-Liam ja, vi släpper det som hände. Jag älskar Harry! Att du kysste mig vara bara dumt, du är en underbar kille, men som vän, sa jag. 
-Bra, jag gillar dig verkligen Sophie, som vän också.. Sa han rätt stelt.

Jag hade känt något när Liam kysste mig. Men jag älskar Harry. Jag är hans. 

-Känns bra att vi pratade Liam, du är en schysst kille, sa jag. 
-Ja! Känns som en sten släppte från min mage, sa han och skrattade. 
Vi sa hejdå och la på luren.

Klockan hade hunnit bli 6 och mamma hade kommit hem för ett tag sedan och gjort middag. 
Vi åt fläskfilè och pommes med sås.

Klockan hade hunnit bli 7 och jag hörde en bil som tutade utanför. Louis tänkte jag och skrattade. 
Jag tog på mig ett par ballerina skor, drog på mig en svart tjocktröja och tog en liten brun väska där jag la i nycklar, mobil och pengar.
-Hejdå mamma! Skrek jag och gick ut.
I bilen möttes jag av fem riktigt glada killar!

-Hej Sophie! Sa alla i kör.
-Hej killar, sa jag och skrattade.

Louis körde, Niall satt bredvid , Harry och Liam satt i mitten och Zayn allra längst bak! 
Jag satte mig mellan Harry och Liam. 
-Vad blir det för film då? Frågade jag.
-Paranormal Activity maraton! Sa Niall.
-Både ettan och tvåan ..? Frågade jag Niall med stora ögon.
Harry skrattade till.
-Lugn gumman! Du får hålla min hand, sa han och blinkade med ena ögat.
-Aww, så bra att jag har dig Harry! Sa jag och kysste honom. 

Louis parkerade bilen bakom biografen och vi gick in bakvägen. 
Inne i biografen fanns det popcorn,godis och läsk. 
Det var en stor duk och hela biosalogen var fylld med fina röda fåtöljer med guldiga handtag.
På dörren stod det ‘’ VIP SALONGEN ‘’ med stora guldbokstäver. 

-Harry älskling! Det här är ju grymt! Sa jag skrattande. 
-Ska det va bio så ska det! Sa han och kysste mig.

Vi satte oss längst ner, i mitten satt Harry och jag, på Harrys vänstra sida satt Liam och Zayn, och på min högra sida satt Niall och Louis. Filmen började och vi alla hade tagit mycket snacks och dricka!

En halvtimme efter filmen började satt man på en spänd tråd, alla var riktigt rädda! Louis skrek till och alla började istället att skratta.
-Be a man! Sa Niall med sin söta irländska.
Då började vi skratta ännu mer.  Harry tog min hand och andra filmen började.

När båda filmerna var slut satt vi bara och snackade, klockan hann bli elva innan vi åkte därifrån. Vi åkte hem till Harry,
-Vill ni sova över här? Det är helt tomt i huset, ingen annan kommer komma hem förrän imorgonkväll, frågade Harry. 
Alla svarade ja. Jag skickade snabbt ett sms till mamma och hon svarade att det var okej.

-Hur ska vi sova då? Undrade Zayn.
-ALLA I SAMMA SÄNG! Skrek Louis och slängde sig i Harrys säng.
-Jag och Sophie i min säng , sen får ni andra sova på sängarna och madrasser i gästrummet.
De nickade och vi hjälptes åt och ta fram madrasser, jag och Harry gick ner till deras förråd där dom hade lakan, kuddar och andra sängtillbehör.

Det var ett väldigt trångt rum..
-Så mysigt att vara så nära dig Sophie, sa Harry med ett underbart leende. Jag log tillbaka och höll om honom, han kysste mig, kyssarna blev mer passionerade och han drog sin hand under min tröja och smekte min mage och upp mot mina bröst.
-Harry! Sophie! Hördes det ovanför. Vi glömde helt bort att vi inte var ensamma i huset. Jag kände hur det hettade om kinderna.
-Gumman, vi får avsluta det här senare sa han och jag kände hur hettan spred sig i ansiktet.
Jag log mot honom och han kysste mig.
____________________________________________________________________________
Del 58, vad tycks? Mycket beröm till underbara Nellie som har skrivit denna delen och stort tack till Nellie eftersom hon hjälper mig och Angelica så vi kan uppdatera bättre!
Glöm inte att kommentera, för ni läsare är bara bäst!! :)
/Angelica, Johanna & Nellie.

Harrys perspektiv

Vi satte oss ner igen och började prata. Efter ett tag kom kyparen in med två Banana Split, som jag visste var Sophies favorit.
-Åhh! Utbrast hon och högg in direkt. Jag flinade åt henne och började själv äta.
_____________________________________________________________________________________

Sophies perspektiv

Middagen hade varit underbar, Harry är den bästa pojkvännen i världen och jag var så glad.
Inget eller ingen kan förstöra den här kvällen och inget kunde få mig att sluta le.

Efter middagen kom limousinen tillbaka och vi åkte sakta hemåt igen.
Vi började småprata lite.
-Sophie älskling, var kvällen lyckad? frågade Harry med ett stort leende på läpparna.
-Kvällen var underbar Harry! Du är underbar. Allt var perfekt! Tack älskade du, sa jag och gav honom en puss på kinden.
-Det gör mig glad, gumman! jJag älskar dig så otroligt mycket, jag vill alltid att det ska vara du och jag.
Jag ville också att det ska vara Harry och jag, för alltid. Men jag är tvungen att åka tillbaka till Sverige i slutet av sommaren. Hur kommer det bli då?
Jag släppte dom tankarna och tänkte istället på hur underbart jag har det nu.
-Åh jag älskar dig Harry! Jag vill också att det ska vara oss för alltid.
Han gav mig ett stort leende , det där underbara, så det pirrar till i magen.
-Jag älskar när du ler så där, sa jag till han och då log han ännu mer.

Harrys Perspektiv

Bilen rullade in på Sophies gata och hon tog sin svarta väska.
-Stanna i bilen Sophie! skrek jag till innan jag steg ut ur bilen.
Jag sprang runt bilen och öppnade dörren åt henne.
-Vilken gentleman man har till pojkvän! sa Sophie och skrattade till.
-Såklart, vad gör man inte för sin fina dam, sa jag och flinade.
Jag tog hennes hand och gick med henne till dörren.

Sophies perspektiv

Harry drog mig intill sig och höll om mig.
Vi stod där ett tag och bara höll om varandra, jag andades in hans goda doft.
Jag tittade upp mot honom och vi möttes i en kyss, en sån där perfekt.
Våra läppar måste vara gjorda för varandra, tänkte jag och log.
-Jag älskar dig Sophie, viskade Harry i mitt öra.
-Jag älskar dig Harry! Och tack för allting, allt har varit underbart, sa jag tillbaka.

Han log mot mig och släppte sakta min hand, gick tillbaka till limousinen och satte sig i bilen och den körde iväg. Jag tryckte ner handtaget på dörren och det var låst.
Skumt, tänkte jag.

Jag tog upp nyckeln ur väskan och låste upp, det var bäck svart inne i huset.
Jag drog av mig skorna och gick in till köket för att dricka vatten och jag kollade på klockan och såg att det var långt över midnatt! Inte konstigt att det inte var någon vaken.
Jag skrattade tyst för mig själv.

Jag låste dörren och drog mig upp till mitt rum, tvättade bort sminket och satte på mig pyjamas.
Jag loggade snabbt in på twitter och skrev : I have the best boyfriend in the world, I love you so much @Harry_Styles och sedan loggade jag ut igen. 
Jag stängde av datorn och gick och la mig i sängen och tänkte på hur underbar Harry var och hur lycklig jag var med honom.

Harrys Perspektiv

Limousinen stannade nu utanför mitt hus, jag tackade och sa hejdå till chauffören som nickade åt mig.
Jag log fortfarande, Sophie var så underbar.
Hennes fina leende, fina ögon, så perfekta läppar, finaste tjejen och just jag hade turen att få henne. Det fanns inga ord som kunde beskriva hur kär jag var i henne!

Mamma var vaken när jag kom in och jag möttes av ett leende.
-Hej gubben! Haft det trevligt? frågade hon nyfiket.
-Såklart jag har! svarade jag och log.
Hon log tillbaka och kramade om mig.
-Du är så fin min son, sa hon och gav mig en puss på kinden och sa godnatt.

_____________________________________________________________________________________
Denna delen är skriver av Nellie, ni borde välkomna henne, och Angelica har gjort några små ändringar.
Hoppas ni gillar... och släng nu in en kommentar för att peppa Nellie lite, lite respons kan hon väl få?
/Angelica, Johanna & Nellie.