Melissas perspektiv

-Får jag gissa på att de flesta låtarna du väljer mellan är låtar av One Direction? Frågade hon och jag sken upp i ett leende samtidigt som jag nickade.
-Ja, hur visste du det? Frågade jag förvånat.
-Det var inte så svårt att gissa, eftersom jag vet att du gillar de där killarna ganska mycket, sa Kajsa med ett leende och puttade till mig i sidan. Vi fortsatte gå mot skåpen och jag började känna hur paniken inför morgondagen kom krypande för jag hade ingen aning om vilken låt jag skulle välja.

När skoldagen var slut var jag riktigt trött. Jag kom in genom dörren, stängde av vårt larm och gick upp för trappan, rakt in på mitt rum. Jag la mig på rygg i sängen och stirrade upp i taket. Jag var en sådan person som tänkte på min framtid, lite väl mycket kanske. Men jag ville inte bara bo kvar i en liten håla som Strömfors. Det kändes som om jag inte kunde förverkliga mina drömmar här. Jag ville att folk skulle upptäcka mig och gilla min röst. Jag tänkte på allt möjligt och det var något som många personer märkte på mig. Jag sa inte så mycket i skolan, jag bara tänkte. Jag hatade skolan, jag ville bara bort därifrån. Man slösar hur mycket tid som helst av att sitta på en stol och lyssna på en lärare som berättar om massa kungar eller varför 15 delat på 3 blir 5. Varför skulle jag behöva veta det? Det enda jag ville göra i framtiden var att sjunga. Jag visste det. För mig fanns det inget annat. Men ändå var jag tvungen att lyssna på vår tråkiga historielärare. Varför?

-Hej, jag är hemma! Hörde jag hur mamma ropade nere från hallen. Jag kollade på klockan. Halv sex. Jag hade nog råkat somna.
-Hej, ropade jag tillbaka och reste mig ur min säng. Jag hörde hur någon kom rusande upp för trappan. Min bror. Simon.
-Var har du varit? Frågade jag och han stannade till.
-Hos en kompis, hurså?
-Nej...jag, eh...bara undra. Han gick vidare och jag startade min laptop. Jag loggade in på min blogg, i hopp om att där kanske fanns några nya kommentarer, men nej. Ingenting. 13 unika besökare. Det var allt. Och det var förmodligen bara folk från min skola. Varför kunde inte jag ha en stor blogg, där folk kunde lyssna på mina covers och ge mig lite kritik? Det var sånt jag behövde.

En timme senare satt jag, mamma och min bror samlade vid middagsbordet. Pappa hade inte kommit hem, och förväntades inte komma hem förrän om några timmar.
-Så, hur var första skoldagen?
-Bra, svarade jag glatt.
-Något speciellt? Sa mamma, eftersom jag såg så glad ut.
-Vi ska få spela in egna låtar! Sa jag och mamma log. Hon visste hur mycket jag älskade musik och hur mycket jag älskade att sjunga. Dock gillade hon inte att jag la upp covers, men jag brydde mig inte. Om hon och pappa inte var villiga att hjälpa mig för att kunna förverkliga mina drömmar, då fick jag göra det själv.
-Aha. Vilken ska spela in då?
-You don't know, oh oh, you don't know you're beautiful, sjöng Simon med en mesig, hånande röst. Jag nickade mot honom.
-Helt rätt!
-Varför den låten?
-För att jag vill, sa jag surt och kollade ner i tallriken.
-Och du då Simon, hur var din dag?
-Tråkig, som alla andra skoldagar.
-Låter trevligt, sa jag ironiskt och Simon nickade.
-Kan inte du baka något Melissa? Snälla...
-Till dig? Sa jag och Simon nickade.
-Jo, visst, sa jag. Mamma kollade förvånande på mig, och jag var minst lika förvånad själv. Sen när började jag göra saker som Simon bad mig att göra?
-Jag blev sugen på att baka... annars hade jag inte gjort det, sa jag och mamma nickade.
-Tänkte väl, sa hon och vi skrattade.

Vid nio tiden fanns det 30 färdiga cupcakes, redo för att ätas.
-Åh, vad dom ser goda ut, sa mamma och jag log mot henne. Jag hade alltid älskat att baka, men inte gjort det på länge.
-Kan vi inte sätta oss i soffan och äta muffins? Frågade jag och mamma nickade.
-Simooon, ska du ha en muffins? Han kom ner snabbare än vad en leopard kan springa och han försvann minst lika snabb igen, fast med två muffins i handen.
-Det blir nog bara du och jag, sa mamma och jag log.
-Det gör väl ingenting!?

När jag kom till skolan nästa dag var det dags för att börja på vårt projekt. Vårt schema skulle läggas om, för att vi skulle få mycket tid till detta, vilket var bra. Jag var faktiskt ganska glad över att vara först, men samtidigt nervös. Jag kom upp till mitt skåp och Kajsa kom fram till mig.
-Hej! Sa hon och jag log. Jag var lite i mina egna tankar, vilket jag ofta var.
-Hej, sa jag och gav henne en snabb kram.
-Du? Vet du?
Jag skakade på huvudet. Vi satte oss på runt ett bord som bara stod några meter ifrån mitt, och alla andras, skåp.
-Vi ska samarbeta med de som går Media, med inriktning foto/film.
-Va? Sa jag och Kajsa nickade.
-Vi som går musik ska spela in en låt, och sedan ska de som går foto/film hjälpa oss att spela in en video till låten.
-Va? Nej, du skojar! Utbrast jag och Kajsa skakade på huvudet.
-Fett kul, ellerhur?
-Jaaaaaaaaaaaa! Sa jag högt och glatt. Folk tittade lite konstigt på mig och jag kände hur jag skämdes. Kajsa log åt mig och vi började skratta.

Det var kaos i vår klassrum innan vi kunde börja vår lektion. Men när Pernilla väl satt klassen i arbete tog hon med mig ut från klassrummet.
-Så, har du bestämt en låt? Sa hon och log sitt vänliga leende. Jag nickade.
-Ja. Jag tänkte spela in What makes you beautiful, med One Direction.
-Ah, hade knappt förväntat mig annat. Jag skrattade lite och hon fortsatte,
-Men, vad bra då. Jag vet inte om du hört det, men ni ska samarbeta med foto/film eleverna, och du kommer samarbeta med Emil. Du vet vem han är va?
Jag nickade mot henne. Emil. Emil Svensson som alla tjejer gillade och den enda snygga killen på denna skolan. Shit. Jag hade haft en liten crush på honom sen jag såg han för första gången. Hur skulle detta bli?

Nu i de första delarna blir det inte så spännande, men vi måste bygga upp novellen. Ni måste lära kännea personerna osv. Vi har tänkt igenom denna novellen noga och One Direction kommer komma in på något sätt, men snälla, stressa oss inte, för då blir det helt fel! 

Blogg.se har ju en ny funktion, att man kan svara på kommentarer direkt på bloggen, vilket vi ska försöka använda oss av. Så, vi kommer försöka svara på alla kommentarer och om ni då ställer en fråga i en kommentar så kan ni gå in på kommentarsidan senare och se om vi svarat. Smart va? 

Blev en del såhär i natten, men bättre än inget. Kommentera på :)