Woho, någon av er kommer få vara med i novellen. Ni kommer inte bara få vara med i en del, utan ni kommer få vara med ganska mycket. Vad väntar ni på!?

-Alicia? Hon satt där med sina händer framför huvudet men när hon hörde mig kollade hon upp på mig. Hon reste sig upp och jag kramade om henne. Jag tryckte henne intill mig och sedan pussade hon mig lätt på munnen.
-Niall, du förstår inte. Jag hade inte förväntat mig att fans slår mig. Jag visste att dom skulle tweeta mig, men inte slå mig. Jag vill här ifrån. Jag kommer flytta tillbaka, sa hon och jag kollade mot henne.
-Du ska vadå? Alicia, nej.
_____________________________________________________________________________________
-Niall, jag kan inte gå runt här och veta att folk vill slå mig, sa hon tyst och jag drog in henne i en kram. Jag kunde ju inte säga att det absolut aldrig mer skulle hände, för jag visste ju inte. Jag hade inte heller förväntat mig att de skulle gå fram och slå henne. 
-Alicia, det finns inte så mycket jag kan göra just nu. Men du ska veta att jag älskar dig, över allt annat och om du lämnar mig kommer jag aldrig mer kunna må bra. Jag är seriöst. Får jag inte ha dig här hos mig kommer allt bli så mycket jobbigare. Snälla! 
Våra blickar möttes och hon log. 
-Jag stannar. Men, det blev bara så mycket på en gång.
Jag andades ut lite. Om hon hade lämnat mig hade jag verkligen inte kunnat koncentrera mig på allt annat omkring. 
-Jag vet. Men det var verkligen inte meningen att det skulle bli såhär. Förlåt..
-Det är inte ditt fel. Vi bestämde tillsammans att vi skulle berätta det, och det känns ändå rätt. 
Vi log mot varandra och jag kramade om henne, hårt och sedan gick vi tillbaka till de andra.

Louis perspektiv

När Niall och Alicia kom tillbaka fortsatte vi alla att snacka och stämningen var på topp igen. Jag kände att mobilen vibrerade till och jag tog upp den. På skärmen stod det Eleanor och jag läste smser. ”Heej, hur är det? Har du tid att träffas imorgon? Puss x”. Jag tänkte efter och kom då på att vi hade mycket att göra imorgon. ”Tyvärr, vi har en intervju och vi ska till studion...fast kanske har tid på kvällen!” och bara några sekunder senare kom det ett svar. ”Du kan ju aldrig...” stod det och jag flinade för mig själv.
-Louis? Hallå?
Jag kollade upp och såg att allas blickar var mot mig.
-Ja, ehm.. va? Sa jag och de skrattade.
-Ska vi gå?
-Ja, vänta lite. Jag tog upp mobilen och skrev ett snabbt svar till Eleanor. ”Jo, men inte just imorgon! Men, jag kan på kvällen... jag kan köra ut Harry från lägenheten så blir det bara du och jag ;)” skrev jag och sedan reste jag på mig.
-Skulle vi inte gå? Frågade jag när jag märkte att alla de andra satt kvar och de flinade.
-Jo!
De reste sig upp och vi alla tog våra saker innan det var dags att köra hem.

Innan vi hoppade in i bilen gick jag fram till Alicia.
-Är allt bra med dig? Hon kollade mot mig och log.
-Ja, sa hon men det lät inte så övertygande.
-Säker? Hon kollade ner i marken och jag blev lite orolig.
-Mm, mumlade hon och jag förstod att det inte riktigt var så.
-Alicia?
-Jo, men det känns inte så kul när jag vet att det finns fans som verkligen vill slå mig...
-Alicia, jag lovar dig, det är inget som kommer hända varje dag. Jag blev verkligen jätterädd, men jag hoppas du mår bra nu!
-Ja, tack för ni bryr er!
-Såklart vi gör!
Hon log mot mig och jag log tillbaka. Det vibrerade i fickan, men jag brydde mig inte om det. Istället hoppade vi alla in i bilen och körde hemåt.

-Ska vi hem till oss och spela lite innan det är dags att sova? Frågade Harry och alla vi utbrast ”jaaa”, förutom Alicia och Sanna.
-Kan inte vi typ få.. slippa er? Sa Alicia och alla skrattade.
-Jo, ni kan vara i min lägenhet, sa Niall och Alicia log.
-Tack!

När vi tillslut var hemma gick vi killar till min och Harrys lägenhet och tjejerna gick till Nialls lägenhet.

Sannas perspektiv

När vi kommit in i Nialls lägenhet fixade vi lite te till oss och sedan satte vi oss i soffan under varsin filt.
-Sanna, förlåt att jag inte varit så mycket med dig, men det har varit helt för mycket. Jag kan egentligen inte ens fatta detta. Vi som var två vanliga fans vann en tävling och nu några veckor senare sitter vi hemma i Nialls lägenhet efter en galen dag. Tillsammans med dom.
-Jag vet. Och vi bor i London nu!
-Ja! Men, du? Hur känns det? Du är ju trots allt bara 13 år... saknar du inte Sverige?
-Jo, eller nej.. eller jo, eller asså.. kanske..
-Haha, men jag förstår dig. Men, jag tror det kommer bli bra i den nya skolan. Men du måste lova mig att säga till när det är något. Även om jag är med Niall. Du är min syster och du är den enda som verkligen känner mig helt. Om vi säger så att Niall vet allt, då vet du för mycket om mig, sa hon och vi skrattade.
-Jag vet. Men det känns så tryggt att vara här med dig och killarna. Även om jag är så ung så är det precis som dom är mina bästa vänner.
-Men, du beter ju inte dig som en 13 åring? Du verkar helt klart mycket äldre! Vet ens Zayn, Louis och Harry om hur gammal du är?
-Ja, sa jag med ett flin och hon log.
-Fast dom blev lite chockade när jag sa det, fortsatte jag och hon nickade.
-Exakt!
Vi fortsatte att snacka, om allt möjligt. Vi hade ett sådant ”syster-snack” och det kändes så bra. Vi hade alltid levt med varandra och vi visste vad vi tyckte om och vem vill gillade eller inte. Vi snacka om massa gamla minnen och när jag kollade på klockan hade den hunnit bli tjugo i elva och vi bestämde oss för att sova.

Vi båda fixade oss snabbt och sedan tog Alicia en tröja från Nialls garderob som jag fick låna, sedan la vi oss på soffan.
-Vi måste hitta en egen lägenhet, sa jag och hon skrattade.
-Jag trivs bra hos Niall...
-Men, jag då? Ska jag bli uteliggare? Vi båda brast ut i skratt och jag log för mig själv. Det fanns inget bättre än att får skratta tillsammans med Alicia. Vi brukade ofta sitta hemma och snacka, men då var det om hur dåligt vi mådde. Nu hade vi snackat om hur mycket vi älskade London och hur glada vi var. Det var helt klart mycket roligare och för en gångs skull längtade jag till att få gå upp tidigt och gå till skolan. Just nu var livet på topp.

När jag vaknade nästa morgon satt Niall i soffan och åt samtidigt som han kollade på TV.
-Godmorgon, sa jag lite trött och han kollade mot mig.
-Godmorgon, sovit gott?
-Jadå, svarade jag lite med en trött röst och han flinade åt mig. Förmodligen åt min trötta röst och mitt hår som fortfarande var uppsatts i en lös hästsvans.
-Vad är klockan?
-Tjugo över sex.
-Tjugo över sex? Och du är vaken?..
-Ja, jag var tvungen, men ni kan låna duschen om ni vill, sa han och jag log.
-Tack! Men jag har inte mina kläder här...
-Var är dom?
-I Harry och Louis lägenhet..
-Men det är inte så långt, du kan gå dit och hämta ju.
-Är dom vakna då?
-Japp! Det hoppas jag i alla fall.

Jag borstade igenom håret lite snabbt och sedan tog jag på mig ett par mjukisbyxor och en jacka utanpå Nialls tröja som jag sovit i.
När jag kom i deras lägenhet låg Harry fortfarande kvar i sängen medan Louis satt i soffan och smsade.
-Vem smsar du med?
-Eleanor, sa han snabbt och jag nickade och satte mig ner på golvet för att öppna min resväska och välja kläder.

Jag bestämde mig för att duscha hemma hos Harry och Louis och när jag väl var klar så satt Louis fortfarande i soffan och han tog upp sin mobil emellanåt.
-Du kan äta frukost här med mig! Sa han och jag nickade. Jag gjorde snabbt två mackor till mig själv och hällde upp ett glas mjölk och sedan satte jag mig bredvid han.
-Har ni mycket att snacka om?
-Ha, jo jättemycket, hon är typ sur...
-För? Sa jag och han skrattade.
-Ja, fråga henne!
-Nej, men... vi tar detta en annan gång.
-Nej, nu!
-Men, du måste ju till skolan?
-Klockan är bara tio över sju! Jag är typ klar? Snabb tjej här!
Han skrattade lite åt mig och nickade.
-Hon blir ju typ sur för minsta lilla sak och ja, jag vet inte.
-Klart du vet! Säg nu!
-Vi tänkte träffas ikväll eftersom jag inte kan nu på dagen, och hon blir sur för att jag inte kan nu på dagen.
-Men om ni träffas ikväll spelar det väl ingen roll?
-Säg det till henne tack, sa han lite ironiskt och jag skrattade. Hans mobil vibrerade till igen och han tog upp den och några sekunder senare började han skratta.
-Vad?

-Läs! Han höll upp mobilen framför mig och jag läste. ”Va? Vem är Sanna?” Jag flinade lite och sedan knappade han in något och sen fortsatte vi att kolla på TV:en tills klockan var kvart i åtta. Min mobil pep till och på skärmen såg jag Alicias namn. ”Heeeej, är du klar? Bussen går ju om en kvart!” ”Jag har varit klar lääänge. Vi ses där ute om 10 minuter!?” ”Yes box”
Jag plockade undan min talrik och mitt glas och sen insåg jag att Harry inte hade gått upp än.
-Ska inte Harry typ gå upp? Frågade jag Louis och han kollade på mig och suckade.
-Jo, vi ska vara där halv nio...
Jag sprang in i Harrys rum och drog av honom täcket.
-Godmorgon Harry!
-Ut! Utbrast han och två sekunder senare kom Louis in istället och började hoppa på honom.
Jag skrattade åt dom, sa hejdå och tog på mig mina skor och min jacka och sen gick jag ut.

_____________________________________________________________________________________
Woho, här får ni en lång del, kanske inte så innehållsrik, men nästa del blir ju spännande med skolan osv! Och, vi lyssnar självklart på vad ni säger - MER LOUIS! Haha, här fick från hans perspektiv och sen även myket från Sannas perspektiv, like it!?
Det ramlade in måååååånga LÅNGA och jättefina kommentarer igår - Tack snälla ni! 
/Angelica & Johanna

And, BTW - vill ni läsa Johanns upplevelse om hennes telefonsamtal med Niall kan ni trycka HÄR!

Plötsligt gick hon fram och slog Alicia på kinden med sin knytnäve och alla tjejerna försökte snabbt springa därifrån, men Liam fick tag i en av tjejernas armar så alla stannade. Alicia tog sig för kinden och jag såg att hon hade riktigt ont. Jag gick fram och höll om henne så hon fick gråta ut, ingen skulle få göra såhär mot min Alicia.

-Vad håller ni på med? Sa Liam upprört och jag såg att Liam var riktigt arg. Det var inte ofta han blev arg, men nu var han riktigt arg och besviken, jag såg det på han.
___________________________________________________________________________
Liams perspektiv

Jag var verkligen arg. Att dom bara kunde. Visst, dom fick tycka vad dom ville om Alicia men att gå fram och slå henne var inte acceptabelt. Tjejen som slagit Alicia kollade på mig och hon såg väldigt ledsen ut.
-Förlåt, sa hon tyst och jag skakade på huvudet.
-Det var inte mig du slog, gå fram till Alicia och säg förlåt. Niall hade släppt taget om henne och man kunde se att Alicia var röd på kinden.
Hon gick fram till henne och sa förlåt, ganska tyst. Alicia nickade mot henne och jag gav henne ett svagt leende.
Tjejerna vände sig om och gick mot dörren och innan de gick ut sa ja,
-Tjejer, tänk efter nästa gång!
De stannade upp och nickade.
-Vi är stora fans av er, detta blev helt fel egentligen. Vi lovar er att det inte ska hända igen.
Jag nickade mot dom och de gick iväg. Jag var fortfarande arg. Om dom nu var fans borde dom verkligen inte göra såhär.

Vi fortsatte med bowlingen, men det var en ganska så konstigt stämning. Alicia ville inte längre vara med och alla var allmänt nere. Särskilt jag och Niall. Det var vi som kände Alicia bäst och det måste vara riktigt jobbigt för henne när det blir såhär. Hon förtjänade inte ens de minsta hatet.
-Ska vi gå och äta någonstans istället? Frågade jag och alla nickade.
-Det låter bra! Vi kan bowla till helgen? Sa Louis och alla nickade. Vi tog våra saker och lämnade ifrån oss våra bowling skor.

Tjugo minuter senare satt vi inne på en restaurang och vi höll på att bestämma oss för vilken maträtt vi ville ha. Stämningen hade redan blivit lite bättre, men man märkte på Alicia att hon inte mådde så jättebra.
-Jag ska bara gå på toa, sa Alicia och vi nickade mot henne.

Alicias perspektiv

Jag gick in på toaletten och stängde dörren om mig. Jag ville egentligen bara vara för mig själv. Ingen förstod hur ont detta gjorde. Hela kinden dunkade och just nu ville jag bara åka hem till mamma och pappa och stanna där. Allt kunde inte vara bra här i London, men jag hade inte förväntat mig fans som slår mig? Jag hade inte gjort dom något. Jag var tillsammans med Niall och jag förstod att dom också skulle vilja få den chansen. Men att slå mig? Det var för mycket. Jag satte mig ner på toalettstolen och la mitt huvud ner i mina händer. Jag hade inte bara ont, utan det var så mycket känslor. Skulle jag verkligen fortsätta? Jag hade inte bott här alls länge, men detta kändes som det skulle ta stopp. Jag skulle kanske inte klara av detta?
-Alicia? Hörde jag någon säga lite tyst.
-Mm, sa jag tyst och jag hörde hur någon gick fram mot dörren.
-Det är jag, öppna, sa Sanna och jag låste upp dörren.
-Du ser helt förstörd ut!
-Ja, kanske för jag är det. Vad ska jag göra? Jag kommer inte klara av detta. Jag åker hem!

Sannas perspektiv

-Åka hem!? Utbrast jag och hon nickade.
-Ja.
-Nej, Alicia, du stannar i London.
-Men du förstår inte så jobbigt detta är. Och imorgon ska vi till skolan. Allt kommer bli så fel.
-Du gör alla ledsna om du åker hem. Speciellt Niall.
-Men, vad ska jag göra här?
-Alicia, vi satt och snacka nu när du var iväg, och du förstår inte så mycket Niall faktiskt älskar dig. Han började gråta på grund av detta, för han förstår ju att du inte mår bra av det och om du lämnar honom blir han mer än ledsen.
-Grät han? På riktigt?
-Ja. Han mår inte direkt bra av att se dig vara ledsen.
-Mm, men jag mår inte bra av att bli slagen av hans fans.
-Nej, men det var ju inte så att killarna inte brydde sig om dig?
-Nej jag vet, men jag orkar inte. Jag har gått igenom tillräckligt mycket. Jag älskar Niall men jag klarar inte detta mer. Jag kommer flytta tillbaka till Sverige.
-Alicia, nej. Detta är första dagen och jag tror att Niall kommer tweeta något om detta sen. Allt ska bli bra, snälla, lita på mig.
-Jag litar på dig, och du är den bästa syrran man kan ha. Men det är för jobbigt.
-Vill du snacka med Niall?
Hon nickade lite sakta och jag kramade om henne. Jag kallar på honom.

När jag kom tillbaka satt alla killarna och skrattade och snackade. Jag ville egentligen inte förstöra nu, men jag visste att Alicia behövde snacka med Niall om detta.
-Niall? Alicia vill snacka med dig!

Nialls perspektiv

Jag kollade mot Sanna och hon log.
-Förlåt om jag förstörde den roliga stämningen, sa hon och vi log.
-Det är ingen fara! Du får ta över mig då, sa jag och hon nickade och sedan gick jag mot toaletterna.

-Alicia? Hon satt där med sina händer framför huvudet men när hon hörde mig kollade hon upp på mig. Hon reste sig upp och jag kramade om henne. Jag tryckte henne intill mig och sedan pussade hon mig lätt på munnen.
-Niall, du förstår inte. Jag hade inte förväntat mig att fans slår mig. Jag visste att dom skulle tweeta mig, men inte slå mig. Jag vill här ifrån. Jag kommer flytta tillbaka, sa hon och jag kollade mot henne.
-Du ska vadå? Alicia, nej.

_____________________________________________________________________________________
Woho, tredje delen idag... klaga inte på uppdatering nu! ;) Haha, vi tänkte göra en liten överraskining här, eller en liten tävling! Kommenterar man bra så har man stor chans att vinna, just saying!

Jag gick in på twitter och jag såg att Niall tweetat, om mig. ”I bet you saw the interview. Whatever you do, be nice to my girl” hade han skrivit och jag log för mig själv och sedan tryckte jag på hans tweet för att se vad fans svarat honom.
____________________________________________________________________________________
Fansen hade både skrivit snälla och taskiga kommentarer, en del hade skrivit ”@NiallOfficial, as long as you are happy...I’m happy” medan en hel del hade skrivit ”@NiallOfficial Why? How could you? She’s ugly, I saw a pic of her!!”

Niall kollade på mig med ledsna ögon och jag skakade på huvudet samtidigt som jag klämde fram ett leende.

-De är bara avundsjuka på jag har en sån underbar pojkvän som dig, sa jag och pussade honom snabbt.

-Du är mer underbar och du är den finaste människan i hela världen, jag är så lycklig att det var just du som vann den tävlingen för annars hade jag kanske aldrig träffat dig, sa han och kysste mig så som han alltid gör, helt fantastiskt.

-Men vad ska vi hitta på nu? Frågade jag snabbt när vi hade avslutat kyssen. Han kollade in i mina ögon och jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen. Sen sa han,

-Vi kan väl ringa och höra ifall killarna vill hänga med och spela lite bowling?

-Jaa! Varför inte? ...men jag och Sanna måste fixa skolgrejer, asså väska, pennor och sånt! svarade jag och kollade ner.

-Det behöver ni inte om ni känner fem underbara killar som redan har fixat det åt er, sa han och log riktigt stolt. Jag slog till honom lite lätt på armen och då hörde jag hans vackra skratt.

-Ni är för gulliga ni, men du är gulligast!

-Aww, tack älskling! Men ska vi ta och ringa killarna?

-Ja, det ska vi! Jag måste träffa dom igen, sa jag och Niall skrattade igen.

 

Vi ringde till alla killarna och vi bestämde att Louis skulle köra som vanligt. Han skulle komma och hämta upp oss om en halvtimme. Vi gjorde oss färdiga för att kunna åka iväg. Jag borstade igenom mitt hår och bytte kläder lite snabbt. Jag bytte till något som kändes lite bättre att spela bowling i.

 

När det hade gått en halvtimme sprang vi nerför trapporna hand i hand eftersom hissen aldrig kom, ute på gatan stod bilen och vi hoppade snabbt in och satte oss.

-Heeeej! skrek Louis och jag började skatta som en galning, varför visste jag inte.

-Vad skrattar du nu åt? Frågade Zayn och han var väldigt nära på att bli smittade av mitt skratt men han höll sig.

-Jag tror bara att hon är på väldigt bra humör idag, sa Niall med ett leende på läpparna och så stolt ut.

-Du har rätt Nialler, jag är på väldigt bra humör idag och det är på grund av er eftersom ni är så gulliga mot mig och Sanna, svarade jag och jag såg hur alla fick leenden som spred sig i deras ansikten.
Jag var så glad att sitta här i bilen med de fem bästa killarna i världen och Sanna såklart, det var dom som gjorde mig glada, dom gjorde mitt liv så mycket bättre.

 

Harrys perspektiv

 

När vi kom fram och skulle hoppa så höll Niall och Alicia fortfarande varandra i händerna. Niall såg så glad ut och det gjorde även Alicia, men det var något speciellt med hans leende. Han hade aldrig sett såhär glad ut och jag var väldigt glad för hans skull. Förr har han gått rundor och sagt att han ville ha en tjej som älskade honom för den han är inte och för att han är en femtedel av One Directionen, och jag kunde se att Alicias känslor för Niall var äkta, hela hon var äkta och jag var så glad för att Niall hade hittat en sån fin tjej. Hon var stark efter allt hon gått igenom och jag tror att hon skulle klara av detta hur bra som helst.

 

Vi hade bokat banor, så vi gick in och satte på oss skor. Jag såg på både Alicia och Sanna att dom var lite äcklade. Så jag började skratta lite åt dom.

-Vad!? Säger Sanna och kollar konstigt på mig.

-Era miner när ni ska välja skor, sa jag och skrattade

-Men det är äckligt, andra har haft sin fotsvett i dessa skorna, usch! svarade Alicia och rynkade på näsan.

-Var glada att ni inte har samma storlek som Louis då, sa Niall och skrattade.

-Jag tycker att mina fötter luktar gott, sa Louis och viftade med sina fötter.
-Men uhe Louis...dom stinker! Skrek Sanna och alla vi killar började att skratta.

När alla hade hittat sina storlekar och hittat rätt tyngd på kloten gick vi ut mot bana 3 och 4, det var de banorna vi hade fått. Vi skrev in namnen. På bana tre skulle jag, Niall, Alicia och Louis spela och på bana fyra blev det ju då Sanna, Zayn och Liam. Det kändes som om det skulle bli en bra blandning, men vi körde ju man mot man och inte i lag.

Vi stod och skrev in namnen och det var Niall som fixade det hos oss, han döpte oss alla till våra vanliga namn, men när det kom till Alicia så frågade han henne,

-Vad vill du heta älskling? frågade han och kysste henne.

-Bestäm du, sa hon och log.

Jag såg att Niall tänkte lite sedan skrev han in ”Nialls älskling” och han log stolt, sedan satte vi igång och började spela.

 

Precis när jag kastade iväg mitt klot så hörde jag hur några tjejer skrek,
-OMG där är One Direction!! Vi vände oss mot dem och log. De kom närmre och Niall höll om Alicia för att visa att det var dom två. Då sa en av tjejerna,
-Niall, hur fan kan du vara med henne, hon utnyttjar dig bara och hon är riktigt ful...jag är mycket bättre för dig.
Jag såg hur en tår rann nerför Nialls kind och Alicia höll om honom hårdare och viskade något i hans öra.

 

Nialls perspektiv

När dom sa så kände jag hur all luft gick hur mig, jag kunde inte hålla inne några tårar, Alicia betyder verkligen allt för mig och jag älskar henne mer än något annat. Hon är det bästa som har hänt mig och är världens vackraste. Ingen fick säga något taskigt om henne, för om någon skadar de jag älskar så skadar dem mig med. Hon tog ett stadigare grepp om mig och kom närmre mig med sitt huvud.

-Lyssna inte på dem, de tjejerna känner inte mig eller dig, de tror att de känner dig bara eftersom de vet mycket saker om dig. Du ska veta att du betyder verkligen allt för mig och du var den enda som fanns vid min sida när jag behövde någon som mest, viskade hon i mitt öra och jag kände att jag log lite. Jag lutade mig närmre hennes läppar och kysste henne mjukt inför tjejerna och när jag kollade mot dem så såg de riktigt sura ut, jag såg att de var riktigt avundsjuka. Men det är ju inte mitt fel att jag älskar Alicia, man kan ju inte styra över sina känslor.
Plötsligt sa Zayn,
-Om ni hade brytt er om Niall så hade ni varit glada för hans skull, ni ska bara veta hur lycklig Alicia gör honom, han är som världens lyckligaste människa när han är med henne och om ni är riktiga fans så borde ni acceptera Nialls förhållande med Alicia. Hon är även en utav våra bästa vänner, och jag vet att hon är stark, jag vet att hon kan ta emot en viss mängd av hat...men inte allt. Så snälla var glada för Nialls skull, för han blir riktigt ledsen om någon sårar Alicia för hon betyder riktigt mycket för honom.
När Zayn hade sagt det så kollade tjejerna mot mig med ledsna miner. Det såg ut som om de fick lite skuldkänslor.

-Förlåt Niall, sa den ena tjejen som hade brunt hår med röda slingor, hon kollade ner i marken.

-Det är lugnt, svarade jag fast jag inte tyckte det var helt lugnt. Tjejen med mörkbrunt hår hade ett hånfullt leende på sina läppar. Det så ut som om hon hade något på gång.
Plötsligt gick hon fram och slog Alicia på kinden med sin knytnäve och alla tjejerna  försökte snabbt springa därifrån, men Liam fick tag i en av tjejernas armar så alla stannade. Alicia tog sig för kinden och jag såg att hon hade riktigt ont. Jag gick fram och höll om henne så hon fick gråta ut, ingen skulle få göra såhär mot min Alicia.

-Vad håller ni på med? Sa Liam upprört och jag såg att Liam var riktigt arg. Det var inte ofta han blev arg, men nu var han riktigt arg och besviken, jag såg det på han.
____________________________________________________________________________________
Andra delen för idag och det blev en lång del också. Hoppas ni gillar det! 
Glöm inte att vi älskar långa kommentarer :)
Kommenterar ni på bra så kan det hända att det kommer upp en del till ikväll/inatt. Kanske lite kortare, men ändå!
/Angelica & Johanna

Att höra det från Niall var nog det underbaraste jag någonsin har hört. Jag kände mig som ett fån där jag bara satt och log, men jag kunde inte säga något. Han betydde allt för mig.
-Jag älskar dig. Riktigt mycket, sa jag efter ett tag och han log samtidigt som vi möttes i den mest perfekta kyssen.
_____________________________________________________________________________________
Vad skulle alla folk säga i skolan? Intervjun skulle komma ut idag och förmodligen fanns det minst fem fans som gick i skolan där vi skulle börja. Fast, jag var ju inte med på själva intervjun, så dom kunde ju inte veta om det var jag. Men jag var nog mest nervös för själva intervjun. Vad Niall hade sagt och vad fansen skulle tycka om mig. Jag gick in på twitter och såg att klockan snart var halv tre. En halv timme kvar. Jag kom då på att mitt twitter namn var ”alicialoves1D” som förmodligen skulle låta lite roligt nu när jag faktiskt var Nialls tjej.
-Niall?
-Ja?
-Vad kan jag heta på twitter? 
-Niall is the best?
Jag kollade mot honom och han skrattade.
-Okej, men kanske.. jag vet inte.
Jag sökte på ”itsalicia” och till min förvåning var det ledigt. Jag gick in på min profil och bytte mitt twitternamn.
-Jag har ändrat nu! Sa jag till Niall.
-Vad blev de då?
-Its Alicia, sa jag och han nickade
-Nice!

När klockan var en minut över tre hittade vi intervjun på youtube. 
-Nerövs? Sa Niall lite retfullt och jag slog till honom.
-Men ja, sätt igång den nu!
Han log mot mig och pussade mig på kinden innan han satt igång videon.

Killarna satt i en blå soffa, Zayn längst till vänster, sedan Louis, Niall, Liam och Harry. Jag log lite för mig själv bara av att få se dom.
-Är det i början eller slutet? Sa jag lite nyfiket.
-Typ, mitten.. men du får inte spola fram!
-Nej, jag ska inte! Sa jag med blicken fast i skärmen.

När det hade gått 8 minuter av intervjun kom den efterlängtade frågan. ”Är ni singlar?”
Zayn sa bara ett enkelt ”ja” och sedan var det Louis. Som alla redan visste var han tillsammans med Eleanor så det var inte något nytt. Sedan var det då Nialls tur.
-Ehm.. nej.
-Va!? Utbrast intervjuaren och Niall skrattade lite samtidigt som han skakade på huvudet.
-Han har allt hittat en fin tjej, sa Liam lite övertygande och jag flinade lite där jag satt.
-Ohh, du måste berätta mer!?
-Uhm, hon heter Alicia... jag vet inte vad jag ska säga? Hon är en tjej...
Jag skrattade lite och gav honom en snabb puss på kinden och sen hörde jag att han fortsatte snacka.
-Hon är den snällaste tjejen som jag någonsin mött och jag vill inte ha något hemligt förhållande med någon som jag älskar så mycket. Jag vet att fans kommer skicka hat till henne, men jag ber de alla att inte göra det. Hon förtjänar verkligen inte det och säg inte att ni hatar henne, eftersom, ni kan inte hata någon som ni inte ens känner? Hon är en fantastisk och stark person och hon har gått igenom så mycket. Om ni hade känt henne, hade ni älskat henne! Sa han och de andra nickade och höll med.

Jag kände hur det rann ner en tår från ögat. Jag kunde verkligen inte hålla mig. De han hade sagt där var det gulligaste jag hört. Att han sa det där. I en intervju som alla hans fans skulle titta på. Jag kollade mot honom och han log mot mig. Jag lutade mig mot honom och kramade om honom. Jag tryckte han hårt intill mig. Han var min Niall. På riktigt. Hela världen visste det nu. Jag släppte taget om Niall och han såg att mina tårar rann.
-Vad är det? Sa han och torkade försiktigt bort en tår med sin tumme.
-Du är världens bästa, sa jag tyst och han la sin ena arm runt mig och jag lutade mitt huvud mot hans bröstkorg. Han pussade mig lätt på pannan och det rann ner ännu en tår. Vi hade pausat videon, men jag bestämde mig för att se klart den.

-Och ni killar? Vad tycker ni om Alicia? Frågade intervjuaren.
-Hon är fantastisk, som Niall sa! Sa Liam direkt och de andra killarna instämde.
-Ja, vi älskar henne! Utbrast Louis och jag skrattade lite igen.

När intervjun var slut var jag inte alls nervös längre, även om det egentligen var nu jag skulle få ta emot så mycket hat. Men efter det Niall sagt så kände jag mig lugn. Jag hade Niall där och jag hade Harry, Louis, Liam och Zayn. Och såklart min syster. Sanna hade funnits här för mig hela tiden och hon betydder allt för mig. Jag hade inte suttit här idag om jag inte hade haft henne. Hon hade verkligen fått mig att kämpa och inse att livet hade så mycket mer att ge. Att sitta här, hemma hos Niall Horan och kunna krama om honom och pussa honom när jag ville kändes så galet bra. Nästa för bra för att vara sant.

Jag gick in på twitter och jag såg att Niall tweetat, om mig. ”I bet you saw the interview. Whatever you do, be nice to my girl” hade han skrivit och jag log för mig själv och sedan tryckte jag på hans tweet för att se vad fans svarat honom.

_____________________________________________________________________________________
Tyckte ni dom gjorde rätt som bestämde sig för att berätta om deras förhållande? Vad tror ni som händer i skolan!?
Tack för era kommentarer, så himla roligt att skriva när ni tar er tid att kommentera! Det kommer minst en del till idag, så kommentera på så blir det lättare att skriva! :)

Och en sak - vi får kommentarer varje dag om att novell är bra, grym, bäst osv och vi uppskattar ALLA kommentare, men det hade varit kul om ni kunde ta er lite tid och skriva, VAD DET ÄR SOM ÄR BRA? Är det sättat vi skriver på, handlingen.. eller, ja, vad som helst.. sen om något är dåligt - våga skriv det då! Så, kommentera på nu, vi älskar låånga kommentarer! :)
/Angelica & Johanna

___________________________________________________________________________
Nialls perspektiv

Jag såg att Sanna och Alicia kom gående och några minuter senare stod de innanför dörren. Jag kysste Alicia och sedan gav jag Sanna en kram.
-Har ni haft det bra? Frågade jag och dom nickade.
-Och ni då? Sa Sanna och jag nickade.
-Jodå, det gick bra.
-Berättade du? Frågade Alicia och jag nickade.
-Japp, sa jag och hon log mot mig.

När det hade blivit tid för middag satt vi alla hemma hos Liam och snackade. Vi var alla ganska trötta, så efter maten satte vi igång en film, men alla somnade nästa direkt.

-Är du vaken? Frågade jag Alicia och hon nickade lite, även om hon blundade.
-Ja, sa hon och sedan mötte jag hennes blick.
-Vad bra, då är jag inte helt ensam! Hon skrattade lite tyst åt mig och jag la min arm om henne. Hon lutade sitt huvud mot mig.
-Vad sa du i intervjun?
-Det får du se när den kommer ut! Svarade hon och hon gav mig en seriös blick.
-Nej, berätta!
-Det får bli en överraskning!
-Okej då.. men du? Vi måste fixa med skolan till mig och Sanna?
-Jag vet, jag och Liam har redan börjat. Vi ska dit imorgon för att fixa det sista och sen kommer ni kunna börja där redan på tisdag.
-Har ni? Tack! Sa hon och jag pussade henne lätt på kinden.
-Ska vi stanna kvar här i natt eller ska vi gå hem till oss?
-Oss? Sa hon och kollade lite frågande på mig.
-Ja, oss. Det är du och jag Alicia, svarade jag henne och hon log stort. Jag kysste hennes varma läppar hon och hon besvarade min kyss.

När vi vaknade upp nästa morgon var det så man svettades i soffan. Alla hade somnat i soffan och det var riktigt varmt här. Det luktade mat från köket och svett från soffan. Jag tog upp min mobil från fickan och gick in på twitter. ”We all slept in the sofa... woop” skrev jag och sedan tryckte jag på tweet. Jag kollade runt på twitter för att se om intervjun hade kommit ut på youtube, vilket den inte verkade ha gjort. Inte än.
Jag reste mig ur soffan och bestämde mig för att ta en dusch.

Alicias perspektiv

Jag skulle precis trycka ner handtaget på dörren till toaletten när det gick ner av sig själv och dörren öppnades. Ut kom Niall i bara handduk, jag blev väldigt förvånad men ändå glad över att det var Niall. Jag kollade rakt in i hans blåa ögon, han lutades sig mot mig och kysste mig snabbt.
-Godmorgon! Sa jag och han log.
-Godmorgon! Är dom andra vakna?
-Ja, Louis och Zayn... men jag gick där ifrån, för det luktade skit! Niall skratta åt mig och jag flinade lite lätt.
-Du missade duschen med mig, sa Niall och blinkade åt mig, sedan gick han vidare. Jag kollade mot honom och gav honom en konstig blick och sedan gick jag in på toaletten.

-Kommer intervjun ut idag? Frågade jag killarna lite osäkert när vi satt och åt frukost och de alla nickade.
-Japp, den skulle komma ut vid tre tiden, svarade Zayn och jag nickade samtidigt som jag kollade på klockan. 11.34. Jag var ganska nervös, dels för vad Niall hade sagt och sen för vad alla fans skulle säga.
-Alicia, det kommer bli bra! Sa Louis, precis som om han läst mina tankar. Jag log mot honom och hans fina ögon mötte mina.
-Men, tänk så kommer alla hata mig?
-Inte vi! Sa Liam och vi alla skrattade.
-Men om folk börjar skicka massa hat, lova oss att bara skita i de. Även om det kan vara riktigt svårt. Dom ska inte kunna få förstöra för er och är det något, kan du bara säg till, sa Harry och jag log mot honom.
Varför skulle dom behöva vara så söta och snälla? Och så omtänksamma? Jag hade inte snackat så mycket med Louis, Harry och Zayn men jag kände ändå att dom fanns där vid min sida. Det kändes så tryggt att vara här. Jag hade inte tänkt så mycket på mamma och pappa, vilket var skönt. Jag trivdes här så himla bra.
-Men, ska ni fixa med skolan idag?
-Japp! Vi åker dit nu efter frukosten, men ni måste hänga med!
-Är ni säkra på att ni kan gå in där?.. sa jag lite frågande och de nickade.
-Det ska nog gå bra! Sa Niall och jag flinade.
-Okej!

En timme senare gick vi in på den stora skolan. Det kändes lite läskigt, eftersom vi inte gått på en stor skola innan. Jag och Sanna gick lite nervöst efter Niall och Liam. Vi kom fram till en brun dörr och de knackade försiktigt på. En man i svart kavaj öppnade dörren och Niall presenterade sig snabbt. Han lät oss komma in och vi satte oss ner i varsin fåtölj inne på hans rum.

En halvtimme senare var vi på väg ut igen och nu var allt fixat. Rektorn som vi snackat med var verkligen jättetrevlig, även om det inte såg ut så. Jag kollade runt lite och för en gångs skull skulle det bli roligt att börja i skolan. Dagen imorgon skulle börja med matte och där skulle jag få träffa många av de jag skulle ha andra lektioner med. Sanna skulle börja med engelska och jag tror att hon var lite mer nervös än mig.
-Sanna, det kommer gå bra! Sa jag och hon nickade.
-Jag får väl hoppas det, sa hon och Liam som hörde oss kollade mot oss.
-Är ni nervösa för imorgon?
-Lite.. sa vi samtidigt och han flinade.

Skolan la en liten bit utanför London men det tog endast 12 minuter att åka dit med bilen. Och rektorn hade berättat för oss att det fanns bussar som gick varenda dag. Skolan började halv nio och bussen skulle komma klockan åtta, så det skulle bli tidiga mornar, men det kändes faktiskt bra.

När vi kom hem igen gick Sanna hem till Louis och Harry medan jag och Niall gick hem till Niall. VI satte oss direkt i soffan och var så osociala så möjligt. Vi satt där med våra iPhones och var inne på twitter.
-Vilket liv vi har! Sa jag efter ett tag och Niall skrattade åt mig.
-Visst har vi! Han la sin mobil på soffbordet och satte sig intill mig. Han la sin arm runtom mig och jag log mot honom.
Han kysste mig mjukt och varje gång våra läppar möttes var det som om hela jag blev kär, om och om igen. Det var egentligen helt sjukt hur mycket jag gillade Niall. På så kort tid. Eller, gillade honom? Jag älskade ju honom. På riktigt.
-Du är världens finaste, viskade han i mitt öra och jag pussade honom på kinden.
-Du är mycket finare än så, sa jag och han la sin hand på min kind samtidigt som han kollade in i mina ögon.
-Jag älskar dig.
Att höra det från Niall var nog det underbaraste jag någonsin har hört. Jag kände mig som ett fån där jag bara satt och log, men jag kunde inte säga något. Han betydde allt för mig.
-Jag älskar dig. Riktigt mycket, sa jag efter ett tag och han log samtidigt som vi möttes i den mest perfekta kyssen.

_____________________________________________________________________________________
Är det svårt att kommentera såhär i juletid!? .. Haha, kommentera på mycket så får ni minst två delar imorgon... deal!?
/Johanna & Angelica

-Men, är det okej om jag berättar imorgon då?
-Ja. Så länge det känns rätt för dig.
-Det känns rätt. Jag vet att du kommer klara av att ta emot dåliga kommentarer, du är stark. Och, jag kommer inte låta dom få skicka massa hat, sa han och jag log mot honom.
-Vi ska klara detta, tillsammans, sa jag och vi båda log mot varandra och sekunden senare krockade vi när båda böjde sig fram mot varandra. Vi började skratta och sedan gav jag han en snabb puss på kinden.
_____________________________________________________________________________________
Vi satt och pratade ett tag till innan vi bestämde oss för att gå och lägga oss, vi hade pratat om allt mellan himmel och jord. Det var så härligt att vara med Niall eftersom med honom kunde jag prata om allt, han förstod mig även om han inte hade gått igenom samma saker som mig, han lyssnade på mig och fanns där för mig. Men vi pratade inte bara om tråkiga saker som vi gått igenom, utan jag fick höra många roliga historier från när Niall var liten. Han skrattade åt det han själv sa och att höra hans skratt gjorde mig så himla glad.

 

När jag vaknade nästa morgon kände jag Nialls arm om mig och jag kände hans varma andetag i nacken. Jag lyfte huvudet lite lätt för att kunna kolla på klockan och såg då att den var halv tolv. Det  var kanske dags att gå? Killarna skulle vara på intervjun halv två och de tog väl ändå lite tid för killar att göra sig klara? Jag var lite nervös inför att Niall skulle säga att det var vi, men jag var ändå glad för det. Det behövde inte komma ut massa rykten om att Niall hade tjej. För nu skulle alla få veta att han hade det. Men jag var rädd för att få en massa hat, fast jag hade en känsla av att jag skulle klara mig bra. Om jag har kunnat klara av allt där hemma i Sverige så skulle jag klara av detta. Jag vände mig om försiktigt och pussade Niall på näsan, han ryckte till lite och jag såg att ett leende på hans läppar.
-Är du vaken gubben? Frågade jag och han öppnade sina vackra blåa ögon som gjorde att det pirrade lite mer i min mage och jag mötte hans blick.

-Ja, det är jag...man vaknar lätt utav dina pussar, men det är bara mysigt.

-Aww, vad gullig du är. Men nu är det nog dags att gå upp eftersom annars kommer du att bli sen och då blir Louis, Zayn, Harry och Liam inte glada.

-Dom kommer bara att älska mig mer då, sa han stolt och log sitt vackra leende.

-Inte mer än vad jag älskar dig, sa jag och pussade honom på munnen. Men vänta, sa jag nyss att jag älskade honom?
-Vad sa du precis Alicia? Frågade han med en undrande blick.

-Att jag älskar dig mer än vad killarna gör. Om det nu är möjligt.

-Jag älskar dig också, du är inte som alla andra...du är speciell, på ett bra sätt.

Han kysste mig mjukt och smekte mig lätt på kinden med sin hand.

När klockan var fem över ett var vi båda helt klara så vi satte oss ner vid köksbordet och Niall tog upp sin iPhone, och jag gjorde detsamma. Jag kollade igenom lite tweets och sedan såg jag att Niall hade tweetat. ”Good morning.. of to an interview today!” stod det och jag ville så hemskt gärna svara och skriva hur mycket jag älskade honom, men jag tyckte det var bäst att vänta, tills efter intervjun i alla fall.

Jag och Sanna hade bestämt oss för att gå runt i London medan killarna var iväg. När bilen kom för att hämta upp killarna sa vi först hejdå till dom och sedan gick vi in mot stan.

-Så, hur är Niall som pojkvän då? Frågade Sanna efter ett tag och jag log mot henne.
-Underbar! Sa jag och log stort. Hon log mot mig.
-Vem har du snackat mest med av de andra killarna då?
-Ehm, Zayn tror jag, sa hon och jag blev lite överraskad eftersom han brukade vara den som var ganska tyst av sig.
-Åh, vad roligt! Gillar du London då?
-Om jag gör! Men, vi måste fixa allt med skolan, sa hon och jag nickade.
-Liam och Niall har lovat att hjälpa oss, vi kanske kan fixa det imorgon? Hon nickade och sedan fortsatte vi att gå.

Vi gick runt i lite affärer och sedan satte vi oss på ett café, där vi satt i nästan en timme innan Niall ringde mig.
-Vi är hemma nu, var är ni? Sa han så fort jag svarade.
-Vi är på ett café... här någonstans i London, sa jag och han skrattade.
-Jaha! När kommer ni hem då?
-Jag vet inte, snart..
-Haha,vad bra, jag saknar dig redan, sa han och jag flinade samtidigt som jag log för mig själv.
-Detsamma! Men, vi är hemma vid fyra då, sa jag och jag såg att Sanna kollade på klockan. Jag la på och sedan kollade jag mot Sanna.
-Hade dom kommit hem?
Jag nickade mot mig och sedan blev jag så nervös. Niall hade ju berättat detta nu. Intervjun skulle förmodligen vara uppe på internet senast imorgon. Det var ganska läskigt, men ändå kändes det bra.
-Men, berättade han om ert förhållande? Frågade Sanna och jag nickade.
-Ja, vi bestämde att han skulle göra det, sa jag lite tyst och hon log.
_____________________________________________________________________________________
Del 36, hope you like it :) 
Hoppas ni hade en bra julafton!
/Angelica & Johanna

Vi önskar er alla en GOD JUL! Hoppas ni får fina julklappar och att ni har en trevlig dag! Vi hade tänkt att uppdatera med en del tidigare idag, men allt blir inte som tänkt. Vi uppdaterar imorgon helt enkelt.

TILL ER ALLA, FRÅN OSS TVÅ,
GOD JUL!

/Angelica och Johanna

Alicias perspektiv

-Förlåt, det var inte meningen att det skulle bli såhär, det var inte meningen att det skulle komma ut på internet såhär tidigt och det var inte meningen att…

-Tyst Niall, det är lugnt. Jag bryr mig inte om vad fansen tycker, för jag tror att om du är lycklig så är fansen också lyckliga. I alla fall dom flesta.
_____________________________________________________________________________________
Niall kollade oroligt på mig och jag flinade lite åt honom. Jag visste att jag förmodligen skulle få mycket hat, men jag älskade Niall och varför skulle andra människor få förstöra detta? Och, dom kunde inte hata mig som person eftersom dom verkligen inte kände mig. Om dom nu hatar mig, är det mest för det också vill vara Nialls tjej, för vem skulle inte vilja vara det? Jag log lite för mig själv och jag visste hur lycklig jag var. Niall kollade mot mig och jag vände mig mot honom och innan jag hann säga något kysste han mig snabbt.

Jag kollade runt mer och mer på twitter och jag hittade en del bilder till. Det var på en utav bilderna som vi kysstes och på de andra stod vi bara bredvid varandra och höll handen. Vi båda åt varsin macka, utan att säga så mycket. Det kändes som det var en liten pinsam tystnad, men jag visste inte vad jag skulle säga. Det kändes såklart lite tråkigt att fansen skulle börja hata mig, men jag älskade Niall och dom skulle inte få trycka ner mig. Det räckte med allt jag gått igenom innan jag kom hit.

-Jag får låna datorn! Sa Niall och tog den ifrån mig innan jag hann protestera.
Han loggade ut från min twitter och in på sin egen. Han gick in på sina mentions och jag läste den översta.
”The girl on the pic with @niallofficial is sooo cute and I bet she is nice, support them!” stod det och jag log och läste den som var under. ”Don't hate me, but that girl is ugly... sorry @niallofficial but you deserves someone better” och mitt leende försvann, men sedan tänkte jag efter. Hon visste inte vem jag var och hon var avundsjuk. Niall kollade oroligt på mig och jag log mot honom.
-Alicia, förlåt, det var absolut inte meningen att detta skulle hända, jag vill inte att alla börjar hata dig, men bara så du vet, jag kommer inte lämna dig på grund av att folk hatar dig. Dom har sett dig en gång på en bild med mig, dom vet inte hur lycklig du gör mig, sa han och kramade om mig. Jag smälte inombords. ”Dom vet inte hur lycklig du gör mig”. De orden snurrade runt i mitt huvud. Det lät så fint och det gjorde mig så glad. Jag kollade djupt in i hans ögon och sedan lutade jag mig mot hans axel. Han la sin arm runt mig och jag kollade upp mot honom och vi möttes i en sådan perfekt kyss. Här ville man bara stanna tiden och inse hur lycklig man var.

Niall kollade runt lite på twitter innan han bestämde sig för att tweeta. ”I'm eating... ” skrev han och jag skrattade lite åt honom.
-Vad ska vi göra? Titta på en film?
-Ja! Sa jag och han log. Han loggade ut från twitter och satte igång filmen ”The Notebook” och sedan satte han sig tätt intill mig i soffan. Hans mobil vibrerade och han läste smset snabbt och sedan kollade han mot mig.
-Vill du sova här inatt också? Sanna får sova hos Liam och hon äter med dom.
Jag nickade mot honom och han knappade in något och sedan la han ifrån sig mobilen och vi kollade på filmen som i samma sekund började.

När filmen var slut var klockan närmre halv tolv. Vi var ganska trötta, men vi satt kvar i soffan och pratade.
-Du, vi ska på en intervju imorgon, sa Niall.
-Ska ni? Vad kul! När?
-Halv två ska vi va där, sa han och jag log.
-Aha! Sa jag och log mot honom.
-Men, dom kommer fråga om dig, sa han lite tyst och jag nickade.
-Vad vill du att jag säger?
-Niall, det är du som bestämmer!
-Men, det handlar om dig också!
-Ja, jag vet, men du bestämmer.
-Alicia, det handlar inte bara om mig. Det handlar om oss. Och, jag vill inte att du ska få för mycket hat.
-Så, du vågar inte berätta för hela världen att det är vi? Sa jag och han kollade på mig och skakade på huvudet och försökte dra in mig i en kram men jag stoppade han.
-Alicia, tro mig, så är det inte. Men, jag är bara så rädd för du kommer få så mycket hat. Jag skäms inte för att visa alla att du är min, jag vill bara inte att du ska få massa hat.
Jag log mot honom och jag förstod ju. Men samtidigt ville jag inte att vi skulle hålla något hemligt.
-Jag förstår, men samtidigt är det kanske bättre att berätta det? Annars går det bara massa rykten och allt blir så fel, sa jag och han nickade.
-Men, jag vill inte att du ska bli ledsen om du får hat? Du förtjänar verkligen inte att få något hat och dom vet ju inte vem du är, så dom har ingen anledning till att hata dig.
-Jo, sa jag lite tyst och han kollade frågandes på mig.
-Vad för anledning?
-Jag är tillsammans med världens finaste kille... jag hade också varit avundsjuk! Sa jag och han flinade lite åt mig och jag log. Jag kysste honom mjukt och han kramade om mig.
-Du är världens finaste, viskade han i mitt öra.

-Är du trött? Frågade Niall.
-Lite, men kan vi inte sitta här och snacka lite? Det är så mysigt.
Han log och nickade mot mig. Jag satte mig tillrätta. Jag lutade mitt huvud på Nialls axel och hans arm la runt mig.
-Men, är det okej om jag berättar imorgon då?
-Ja. Så länge det känns rätt för dig.
-Det känns rätt. Jag vet att du kommer klara av att ta emot dåliga kommentarer, du är stark. Och, jag kommer inte låta dom få skicka massa hat, sa han och jag log mot honom.
-Vi ska klara detta, tillsammans, sa jag och vi båda log mot varandra och sekunden senare krockade vi när båda böjde sig fram mot varandra. Vi började skratta och sedan gav jag han en snabb puss på kinden.
_____________________________________________________________________________________

Vad tror ni? Kommer Alicia få mycket hat? Kommentera på bra så kommer det en del imorgon, även om det är julafton och Louis födelsedag!
/Angelica & Johanna

>>> Har du en novellbogg? Kolla då in HÄR och lämna en kommentar med en länk till din novell, så kommer ni få en länkning där!! <<< (Ni får gärna säga vad ni tycker om bloggen också! / angelica.)

När vi stod framför Big Ben kollade jag på Niall och jag mötte hans blick. Han log mot mig och sedan böjde han sig fram för att kyssa mig. Våra läppar möttes ännu en gång och jag blev varm inombords. Efter kyssen kramade jag om honom och log stort. Jag tog upp min mobil för att ta en bild på Big Ben och sedan tweetade jag bilden. ”In London now, with the best persons ever. I love my life!” skrev jag och tryckte på tweet. Jag vände mig mot Niall ännu en gång och han bara stod där och såg så snygg ut. Han la sin arm runt mig och drog mig intill honom. Jag kollade mot honom och han log snabbt innan våra läppar möttes igen. Det var såhär jag ville ha det. Det kändes som en dröm egentligen. En typisk kärleksdröm. Jag stod i London med världens finaste kille. Kunde detta vara sant?
____________________________________________________________________________________
Nialls perspektiv

När vi stod där framför Big Ben och våra läppar möttes så hörde jag något som klickade och jag märkte att något blinkade. Jag vände mig mot det hållet jag tyckte att det kom ifrån, men nej, ingen var där. Jag tänkte inte mer på det och vi började gå lite sakta, vart visste vi inte. Vi gick där längs gatorna i London, hand i hand enda tills det började skymma och vi visste inte riktigt var vi var någonstans.
-Niall, har du någon aning om var vi är någonstans? För det har inte ja, sa Alicia och kollade mot mig. Jag såg rakt in i hennes underbart vackra ögon.

-Nej, det vet jag inte…men jag vet att du finns hos mig, du har mitt hjärta. Det är allt jag vet, sa jag och kysste henne ömt.

-Aww, vad gullig du ska vara då, sa hon och log sitt gulliga leende.

-Haha, varför inte vara lite extra gullig när man har en såhär fin tjej som man får hålla om? När jag sa det så började hon att skratta lite och det smittade av sig.
-Du är lite knas du, men hur ska vi ta oss hem?

-Det är en bra fråga det. Vi kanske ska försöka att fånga en taxi? Sa jag och kände mig som värsta geniet.
-Hur menar du med att fånga en taxi? Frågade Alicia och hon började skratta, men jag fattade inte varför.
-Ibland är du riktigt blond, gumman…men jag gillar dig ändå, väldigt mycket., svarade jag och kramade om henne samtidigt som hon fortsatte att skratta.

-Nej, det är bara det att jag såg det framför mig precis som om du skulle springa runt och fånga upp taxibilar med händerna, precis som man gör med leksaksbilar, svarade hon och skrattade ännu mer, och än en gång smittade skrattet av sig.

-Du är för rolig och väldigt konstig ibland, och det är det jag gillar med dig, sa jag och kramade om henne ganska hårt.

 

Alicias perspektiv

När vi kom hem till Niall var det tyst och mörkt i hela lägenheten. Jag var helt slut i benen eftersom vi hade gått så mycket idag. Jag visste inte hur långt vi hade gått, men långt var det i alla fall. Vi gick ju i några timmar.

Jag gick och hämtade Nialls dator som var inne på hans rum, sedan gick jag och satte mig i soffan i vardagsrummet. När jag hade tryckt på starta, så var jag tvungen att skriva in ett lösenord. Men jag visste ju inte vad det var.
-Niall, kan du komma och skriva in lösenordet på datorn?

-Nej, jag orkar inte…jag håller på att fixa lite saker här i köket, sa han lite drygt.
-Men Niall, snälla, söta, rara Niall…jag behöver komma in på din dator, måste kolla twitter, snälla Niall, sa jag och vände mig mot dörren till köket där Niall nu hade ställt sig.

-Det är klart du ska komma in på min dator, du ska få veta mitt lösenord också, bara för att du ska kunna låna datorn när du vill. Dina saker är mina saker, sa Niall och kramade om mig bakifrån eftersom jag satt i soffan och han stod upp bakom mig.

-Aww, vad gullig du är. Då hoppas jag på att om du gör en macka till dig så är den till mig också. Har jag rätt?

-Haha, nej du har inte rätt. Jag vill gärna äta min egen mat, men du får ta vad du vill från kylskåpet och ville du veta mitt lösenord?

-Ja, det ville jag!
-Lösenordet är ”jagsaknardigalicia”, jag ändrade det när ni åkte här ifrån första gången och har inte velat ändra det sedan dess, viskade han i mitt höra och sedan pussade han mig på kinden.
-Tack!
-Vänta lite, jag kommer snart…ska bara ut i köket och hämta något, sa han och sprang in mott köket.

 

När han kom tillbaka hade han lite mackor i händerna. Han la alla utom två på bordet, han tog dem i varsin hand och gav sedan den ena mackan till mig.

-Men nu tar jag ju din mat, sa jag och Niall bara log mot mig.
-Men nu bjuder jag eftersom jag är extra snäll idag.
-Du är alltid snäll, du är alltid helt underbar.

 

Jag loggade in på min twitter för att se vad som hade hänt, jag såg ett tweet där det stod typ ”Stay away from my Nialler or I will…” och sen en länk till en bild. Nyfiken som jag var så tryckte jag upp bilden och kollade mot Niall, som såg besviken ut.

-Förlåt, det var inte meningen att det skulle bli såhär, det var inte meningen att det skulle komma ut på internet såhär tidigt och det var inte meningen att…

-Tyst Niall, det är lugnt. Jag bryr mig inte om vad fansen tycker, för jag tror att om du är lycklig så är fansen också lyckliga. I alla fall dom flesta.
____________________________________________________________________________________
Tack för alla underbara kommentarer...fortsätt att kommentera för då blir vi mer peppade till att skriva vilket leder till en bättre uppdatering! :)
/Angelica & Johanna

När klockan var halv tolv mötte vi upp Liam, Harry, Zayn, Louis och Sanna. Jag gav de alla varsin kram och när jag kramade om Sanna kollade hon lite undrande på mig.
-Vad du verkar gald..
Jag skrattade lite för mig själv och insåg att jag inte skulle lyckas hålla detta hemligt så länge.
_____________________________________________________________________________________
-Vart ska vi gå? Frågade Liam och alla ryckte på axlarna.
-Ska vi gå runt i stan och riskera att bli hittade av fans eller ska vi.. okej, vi lär bli hittade i vilket fall som helst, sa Zayn och alla skrattade. 
-Vi stannar här, sa jag och de nickade mot mig och jag såg att Niall log lite mot mig och jag log tillbaka.

Vi gick in i ganska många affärer och jag och Niall hade inte direkt visat något, men det kändes jobbigt att hålla det hemligt för killarna och Sanna, eftersom det var de som vi förmodligen skulle spendera mest tid med. Jag gick bredvid Niall och även om det faktiskt kändes lite pinsamt så visste jag att jag inte skulle ångra det efteråt. Jag förstod att de andra skulle lägga märke till det ganska snabbt, men jag gillade Niall och jag ville visa världen det. Eller i alla fall de som kunde se mig just nu. Jag kollade mot honom. Hans fina ansikte och hans klarblåa ögon fick mig att le och jag kollade ner mot hans hand. Jag rörde vid hans hand lite lätt och han kollade mot mig samtidigt som han log och jag kände att hans varma hand kramade om min hand.

Jag kände på mig att både Louis och Liam kollade mot våra händer, men de sa inget. Jag var faktiskt lite nervös men samtidigt så himla glad. Att gå här. Med Niall. Hand i hand. Och med Louis, Liam, Zayn, Harry och Sanna. De som förändrat mitt liv.

-Någon som håller handen? Fick Louis ur sig efter några minuter och jag flinade lite och kände att jag rodnade lite.
Niall vände sig bakåt och han log mot honom.
-Avundsjuk? Sa han och blinkade.
-Lite.. sa han och tog snabbt tag i Harrys hand.
-Inte nu! Sa han och log stort. Niall och jag skrattade åt honom och sedan mötte jag Liams blick. Han log mot mig och jag tror han fattade. Han hade nog förstått att jag gillade Niall, väldigt mycket. Jag log tillbaka och han flinade lite mot mig. Sedan kollade jag mot Sanna och hon såg mest förvånad ut och jag skrattade lite mot henne.
-Ska vi gå och fika? Frågade Niall och alla nickade.

Vi gick in på närmsta café, där det inte fanns så mycket folk. Jag och Liam satte oss ner vid ett bord medan de andra gick för att beställa vad vi alla ville ha.
-Så, är det du och Niall? Frågade han och jag kunde inte låta bli att le.
-Ja, sa jag och han log.
-Han förtjänar verkligen en sån bra tjej som dig och du förtjänar en sån bra kille som Niall, sa han och det fick mig att le ännu mer.
-Aw, Liam du är så snäll och du ska veta vilken bra vän du är, sa jag och han log.

När de kom med allt de beställt satte de sig ner. Jag satt innerst och bredvid mig satte sig Louis och mittemot mig satte sig Niall.
-Grattis! Sa han och han kollade mot oss. Jag såg att Niall log stort och jag kunde inte låta bli att göra detsamma.
-Ni passar perfekt, sa Zayn, som satt längst ifrån oss och jag kollade mot honom och kände att alla blickar var på mig och Niall. Jag rodnade lite och visste inte vad jag skulle svara.
-Visst gör vi? Sa Niall och alla började skrattade. Jag andades ut lite. Det var inte så farligt att berätta det. Jag älskade verkligen hur killarna var mot varandra. Jag hade inte ens varit här mer än ett dygn, men jag hade redan förstått hur man skulle vara här. Man skulle vara sig själv. Man skulle skratta åt de man tycker är kul och man kan säga vad man vill. Alla älskar alla och alla är vänner. Och killarna är så gulliga mot varandra. Det fanns inget bättre än att se killarna le. Ja, visst det var Niall som var min, på riktigt. Men jag gillade dom andra också, såklart. De var mina bästavänner, även om detta bara var den andra gången jag träffade Louis, Harry och Zayn. Första gången var jag ett vanligt fan, nu var jag en av deras vänner.

Vi satt ganska länge och snackade och allt var bara så perfekt. Jag älskade detta. Jag hade inte mått såhär bra på länge.
-Vad ska vi hitta på nu?
-Kan vi inte gå till Big ben?
-Men det är så långt! Utbrast Harry och alla flinade åt honom.
-Orkar du inte gå lille du? Frågade Louis och Harry slog till han lite lätt.
-Nej, bara för jag är minst, sa han och sedan vände alla sina blickar mot Sanna.
-Okej, kanske inte... sa han och vi började skratta. Jag älskade att jag verkligen kunde vara mig själv här. Niall och Liam visste det mesta om mig, men dom gillade mig ändå. Och det gjorde mig så glad att tänka på att Niall var min.

-Vill ni två gå lite själva? Frågde Louis och flinade mot oss. Niall kollade på mig och sedan mot Louis.
-Visst, sa han och Louis log. Vi tog på våra jackor och satte våra tallrikar och glas på en bricka. Vi gick ut och stannade precis utanför dörren till caféet.
-Är det okej för dig om du är med de andra killarna? Frågade jag Sanna och hon nickade.
-Ja, det har jag inget emot, svarade hon och jag log mot henne.
-Och, grattis! Sa hon och jag kramade om henne.
-Tack, världens bästa syster!

Vi skildes åt och Niall tog tag i min hand och jag kollade mot honom och han log stort.
-Vart ska vi gå? Frågade jag.
-Big ben? Jag nickade mot honom och log.

När vi stod framför Big Ben kollade jag på Niall och jag mötte hans blick. Han log mot mig och sedan böjde han sig fram för att kyssa mig. Våra läppar möttes ännu en gång och jag blev varm inombords. Efter kyssen kramade jag om honom och log stort. Jag tog upp min mobil för att ta en bild på Big Ben och sedan tweetade jag bilden. ”In London now, with the best persons ever. I love my life!” skrev jag och tryckte på tweet. Jag vände mig mot Niall ännu en gång och han bara stod där och såg så snygg ut. Han la sin arm runt mig och drog mig intill honom. Jag kollade mot honom och han log snabbt innan våra läppar möttes igen. Det var såhär jag ville ha det. Det kändes som en dröm egentligen. En typisk kärleksdröm. Jag stod i London med världens finaste kille. Kunde detta vara sant?

_____________________________________________________________________________________
Hade inte så mycket idéer egentligen, men hade verkligen lust till att skriva när ni faktiskt går in och lämnar kommentarer på så dåliga delar som förra. Det är alltid så roligt att logga in här och se kommentarerna. Det är lov för oss imorgon och vi ska försöka hålla en bra uppdatering.. om ni lovar att kommentera! DEAL!?
/Angelica & Johanna

Alicias perspektiv
Du är speciell Niall, för mig är inte du den kända Niall Horan från pojkbandet One Direction, utan du är så mycket mer för mig...du är mitt allt, min allra bästa vän som jag någonsin har haft och nu även min pojkvän om det är så du vill att det ska vara, sa jag och lutade mig sakta mot hans ansikte, jag mötte hans läppar i en kyss som han besvarade. Det var så perfekt och nu kändes det rätt. Det var hos Niall jag ville vara.
Vi avslutade kyssen och jag kollade på Niall, han hade världens största leende på läpparna.
____________________________________________________________________________________
Jag log mot honom och jag kände lyckan inom mig. Jag visste att jag var trygg här. Hos Niall, i London med min syster och de fem mest underbara killarna på denna jord. Fast, Rasmus saknades. Men han fanns där, i våra tankar och långt in i mitt hjärta. Han hade en speciell plats och ingen kunde ta över hans plats.

-Vart kan jag sova? Frågade jag lite tyst.
-Antingen i soffan eller i min säng..
-Och du då?
-I min säng... med dig, sa han och flinade. Han drog in mig i en varm kram och jag la min armar runt honom. Det kändes bara så perfekt att stå här och krama om honom.

-Godnatt, sa Niall tyst och hans röst vara bara så sexig. Jag blunda för mig själv och bet mig själv i tungan för att lyckas att inte skrika rakt ut. Jag insåg också att jag förmodligen var den lyckligaste tjejen just nu. Jag var egentligen ett sort fan av killarna och nu låg jag här, i Nialls lägenhet och jag hade kysst han. Och jag kunde kalla honom min. Min Niall. Fast det var en sak jag oroade mig lite över. Fansen. Vi kunde ju inte hålla detta hemligt föralltid.
-Niall?
-Mm, svarade han väldigt tyst och jag ångrade mig i samma sekund.
-Vad?
-Inget, sa jag och han vände sig om och såg klarvaken ut.
-Jo, vad?
Jag skrattade lite åt honom och han gav mig en blöt puss på kinden.
-Berätta!
-Jo, tänkte bara på det här med alla fans. Tänk så gillar dom mig inte och allt kommer bara bli så jobb..
-Alicia, jag gillar dig. Vad dom tycker spelar inte så stor roll för mig när det gäller mitt privatliv, sa han och jag log mot han.
-Säker?
-Helt säker. Sov gott! Sa han och jag gav han snabbt en puss på kinden innan jag vände mig om och somnade.

När jag vaknade nästa morgon var jag först lite snurrig i huvudet och jag kollade upp i taket. Jag tänkte efter vad som faktiskt hänt kvällen innan. Niall var min nu och jag log lite för mig själv. Jag kollade åt höger. Ingen Niall. Leendet försvann lite men sedan hörde jag hur han höll på i köket och några minuter senare kom han i i rummet och satte sig på sängkanten.
-Godmorgon! Han böjde sig ner och hans läppar mötte mina. Det kändes så perfekt och jag log mot honom.
-Vill du ha frukost? Jag nickade och han drog upp mig.
-Inte frukost på sängen? Sa jag lite surt men jag kunde inte hålla mig för skratt.
-Nej, då måste vi bara städa hela sängen sen, sa han och jag skrattade ännu mer.

Vi satte oss vid matbordet och började äta.
-Vi måste ju säga till dom andra att det är vi nu, sa jag och kollade försiktigt upp på Niall.
-Jag vet. Vi pratade om att gå och shoppa lite? Eller, ni kanske hellre vill stanna hemma och spela TV-spel?
-Shoppa? Ja! Utbrast jag och Niall skrattade åt mig.

När klockan var halv tolv mötte vi upp Liam, Harry, Zayn, Louis och Sanna. Jag gav de alla varsin kram och när jag kramade om Sanna kollade hon lite undrande på mig.
-Vad du verkar gald..
Jag skrattade lite för mig själv och insåg att jag inte skulle lyckas hålla detta hemligt så länge.
_____________________________________________________________________________________

Förlåt för en ganska kort och tråkig del men ibland behövs det!
Men, vi har lite ont om ideer på vad som kan hända.. så släng in en kommentar med din idé. We need some help! Och, skriv nu något bra, så novellen blir rolig och bra!
/Angelica & Johanna

Btw, vill ni läsa om telefonsamtalet kan ni göra det HÄÄÄÄÄÄR :)
En liten update: jag (Johanna) ska själv skriva om telefonsamtalet när jag har fått min blogg fixad, så ni får läsa från mitt perspektiv också!! :) länk kommer senare :)

-Har jag någon gång sagt hur fin du är? Sa han ganska tyst och jag flinade samtidigt som jag skakade på huvudet. Han kollade in i mina ögon och sedan såg jag att han lutade sig fram mot mig. Han läppar var inte långt från mina och egentligen kändes det ganska fel. Jag kände inte Niall så jättebra och jag hade precis kommit hit, men jag kunde verkligen inte motstå hans läppar. Jag lutade mig sakta mot honom och våra läppar möttes.
____________________________________________________________________________________
Nialls perspektiv

När jag mötte Alicias läppar så var allt så underbart, men det tog snabbt slut. Alicia backade bakåt och jag kände hur det brast inom mig, jag ville att det skulle bli vi. Jag kollade ner mot golvet och visste inte vad jag skulle ta mig till. Det kändes nu som jag aldrig skulle kunna få den jag vill ha mest i hela världen. Alicia är speciell, hon är inte som alla andra.
Hon satte sig ner på min säng och kollade ner mot golvet, men efter ett tag vände hon blicken mot mig och tittade på mig med ledsna ögon.

 

Alicias perspektiv

Jag satte mig på Nialls säng och kollade ner i golvet. Kyssen kändes så rätt men ändå så fel, Niall är helt underbar och han är den snällaste människan jag känner. Men jag kunde inte kyssa honom, jag tänkte för mycket på Rasmus. Det var egentligen Rasmus jag skulle kyssa varje dag, men han gick bort och försvann in i himlen som en ängel. Fast jag tror att han vill att jag ska gå vidare och hitta en kille som verkligen älskar mig för den jag är och som kan acceptera hela mig. Niall är en sådan kille, man märker på honom att han verkligen gillar mig för den jag är. Hans underbara blickar som han brukar ge mig är oslagbara. Mitt hjärta slår snabbare när jag är i närheten av honom. Kan det vara kärlek?

Jag kollade upp mot honom och jag såg då att han var ledsen och besviken. Jag fick lite skuldkänslor eftersom jag hatade att göra folk ledsna och besvikna, särskilt Niall som har hjälp mig så mycket och som betyder så sjukt mycket för mig. Han tittade upp mot mig och jag såg att en tår rann nerför hans kind. Jag gav honom en blick som sa att han skulle komma och sätta sig bredvid mig. Han kom och satte sig ner, men ingen sa något.
Vi satt där i kanske en minut innan Niall sa något,
-Förlåt, jag skulle inte ha gjort så efter allt du har gått igenom, men jag gillar verkligen dig och jag kan inte hjälpa att du är så underbar, sa han och kollade ner i golvet. Jag satte mig närmre honom och höll om honom med min högra arm.
-Det är lugnt Niall, det kändes både rätt och fel så jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag gillar också dig, väldigt mycket. Bara jag får ett sms från dig gör mig helt överlycklig och varm inombords, sa jag och kramade om honom hårdare. Jag såg att han fick ett leende på sina läppar och man såg hoppet i hans ögon.
-Så hur ska vi göra? För jag vill inte att vår vänskap ska förstöras, särskilt inte förstöras utav mig, sa han och hans leende försvann igen.

-Jag vet inte riktigt, det känns fel mot Rasmus att bli tillsammans med någon annan efter så här kort tid, men jag har fallit pladask för dig och du betyder verkligen allt för mig, sa jag samtidigt som jag kollade rakt in i hans ögon.
-Men du tror inte att han vill att du ska gå vidare och leva lycklig? Frågade Niall med ett leende och jag skrattade till.
-Det tror jag att han vill. Jag vet att han vill att jag ska vara trygg, han vill inte att jag hamnar i fel händer och jag känner mig trygg när jag är med dig. Du är speciell Niall, för mig är inte du den kända Niall Horan från pojkbandet One Direction, utan du är så mycket mer för mig...du är mitt allt, min allra bästa vän som jag någonsin har haft och nu även min pojkvän om det är så du vill att det ska vara, sa jag och lutade mig sakta mot hans ansikte, jag mötte hans läppar i en kyss som han besvarade. Det var så perfekt och nu kändes det rätt. Det var hos Niall jag ville vara.
Vi avslutade kyssen och jag kollade på Niall, han hade världens största leende på läpparna.
____________________________________________________________________________________
Förlåt för väldigt kort och sen del, men jag (Johanna) kan varken koncentrera mig eller fokusera på något för tillfället...allt jag har i huvudet är telefonsamtalet jag fick med Niall och jag är så extremt tacksam för det.
Älskar alla era kommentarer, dem är underbara, ni är underbara!
Hoppas ni gillar att det är lite "love is in the air" :) 
/Angelica & Johanna

Alicias perspektiv

Jag kollade bak och gav hennes mamma en ganska sur blick. Hennes mamma kollade mot mig och sedan ner i sin tidningen. Jag försökte koppla bort den lilla skrikande tjejen genom att läsa i tidningen. Sanna hade somnat och jag bestämde mig för att göra detsamma.
___________________________________________________________________________
Nialls perspektiv

Att sitta på flygplatsen och vänta på någon man saknar väldigt mycket är så drygt och nervöst. Jag kollade på klockan varannan sekund och sedan upp mot dörren där dom snart skulle komma. Kunde inte Alicia och Sanna komma snart? Jag ville bara se dom, men allra helst springa fram och krama om dom. Jag ville verkligen ha Alicia hos mig nu, jag saknade hennes underbara kramar och hela henne. Jag var så glad att de bestämt sig för att åka, men jag förstod att det kändes lite jobbigt. Men jag ville bara få se dom må bra och jag visste att allt skulle fixa sig. De andra killarna stod en bit ifrån mig och snackade. Jag ville faktiskt sitta här lite för mig själv, men jag var glad att killarna hade velat följa med hit. Och dom var minst lika förväntansfulla som jag var.

Jag kollade upp mot dörren och i samma sekund öppnades den och det kom en hel del folk. Mitt hjärta slog lite fortare, men jag lugnade mig direkt. Jag kollade dit och till sist fick jag syn på Sanna och Alicia. Jag vinkade lite diskret mot dom, men tillräckligt mycket för de skulle se mig. De sprang mot mig och jag log världens största leende.
-Hej! Utbrast Alicia och jag sträckte ut mina armar och kramade om henne. Jag tryckte henne emot mig och log stort för mig själv. Sanna kramade om dom andra, förmodligen Liam först medan jag och Alicia stod kvar där. Det kändes så tryggt att ha henne här, i min famn. Jag gav henne en puss på kinden och sedan släppte jag taget om henne.
-Jag har saknat dig så mycket, sa hon lite tyst och jag log.
-Jag med.

Hon gick och kramade om de andra killarna och Sanna kom fram till mig.
-Hej, sa hon lite tyst och jag log.
-Hej! Sa jag och drog in henne i en varm kram. Även om jag kände något lite extra för Alicia, så var Sanna också speciell. Hon var verkligen en rolig tjej och de bästa var att hon faktiskt skrattade åt mina skämt. Jag var så glad inom mig just nu. Att Sanna och Alicia hade kommit och att dom faktiskt skulle stanna här nu. Inte bara i några dagar, utan längre. Hur länge visste jag inte, men jag visste att det skulle bli bra.

Alicias perspektiv

Vi tog en taxi till våra lägenheter där dom satt in sina väskor och sedan bestämde vi oss för att vi skulle gå runt lite inne i London.
-Vart ska vi gå? Frågade Sanna och alla ryckte på axlarna.
-Ja, en bra fråga! Svarade jag och hon log.
-Vi kan åka London Eye? Förslog Harry.
-Ja! Sa jag direkt och Harry log mot mig.

När vi satt högst upp i London Eye var klockan närmre halv tio och vi kom då att tänka på att vi inte ätit något.

-Kan vi inte bara beställa pizza och äta i någons lägenhet? Frågade Louis och alla nickade.
-Det låter bra! Sa Niall och log.
-Vi kan äta i min lägenhet, sa Liam och alla nickade mot honom.
-Har du städat eller? Frågade Zayn lite retfullt och han nickade stolt.
-Faktiskt! Det skulle ju komma fin besök, sa han och kollade mot mig och Sanna. Jag log mot honom och han log sitt söta leende tillbaka.

När vi kom hem till Liams lägenhet hade vi med oss sex stora pizzor som vi snabbt delade och sedan satte vi oss framför TV:en. Liam satte på filmen ”Love Actually” och vi började äta. Alla satt helt tyst och åt samtidigt som alla kollade på filmen. Jag sneglade lite på Niall när han satt där och åt. Han var så söt. Och jag tänkte efter. Hur skulle jag någonsin kunna tacka honom, och de andra killarna, för de dom gjort för oss? Jag tog den sista biten av pizzan och sedan lutade jag mig tillbaka i soffan. Niall, som satt bredvid mig, kollade mot mig och jag log. Han log tillbaka och jag kände att jag blev lite röd i ansiktet. I huvudet snurrade det mycket tankar om hur mamma och pappa hade det, men jag insåg också hur bra jag redan mådde. Bara av att sitta här med de fem killar som faktiskt förändrat mitt liv.

När filmen var slut hade Zayn, Sanna och Harry redan somnat och vi skrattade lite åt dom. Vi väckte försiktigt Zayn och Harry men lät Sanna sova vidare.
-Är det okej om hon sover här inatt då? Frågade jag lite osäkert och Liam nickade.
-Såklart! Tror du det är okej för henne om hon sover i soffan? Jag nickade mot honom och han log.
-Bra!
Vi sa först hejdå till Zayn, Louis och Harry och jag, Niall och Liam satte oss ner för att snacka lite.
-Känns det bra att vara här? Frågade Liam och jag nickade.
-Ja, fast det var lite jobbigt att lämna mamma och pappa. Mamma verkade jätteledsen, men hon kanske insåg efter att vi åkt att hon varit världens sämsta mamma, sa jag lite tyst och jag kände att tårarna brände bakom ögonen.
-Hur tror du Sanna känner då?
-Hon är nog lite nervös och hon var lite osäker på att åka, men vi litar på er!
De nickade mot mig och jag log.
Efter att klockan blivit halv två kände vi att det var dags att gå hem. Vi sa hejdå till Liam och jag följde med Niall hem till hans lägenhet, vilket inte var så långt.

Jag gick direkt in och borstade tänderna och tog bort de lilla smink jag hade. Jag borsta igenom mitt hår och tog på mig min pyjamas tröja och ett par shorts. När jag kom ut från badrummet stod Niall vid sin säng i bara kalsonger och jag kunde verkligen inte låta bli att titta. Jag kände att han kollade på mig och jag mötte hans blick. Han log mot mig och flinade. Jag började förmodligen rodna och jag kollade ner i golvet. Två sekunder senare stod han framför mig och jag kände att han la sin hand på min kind. Jag kollade upp och såg att han stod bara en halv meter ifrån mig. Jag log lite svagt mot honom och han drog sin tumme lätt över min kind. Jag log större mot honom.
-Har jag någon gång sagt hur fin du är? Sa han ganska tyst och jag flinade samtidigt som jag skakade på huvudet. Han kollade in i mina ögon och sedan såg jag att han lutade sig fram mot mig. Han läppar var inte långt från mina och egentligen kändes det ganska fel. Jag kände inte Niall så jättebra och jag hade precis kommit hit, men jag kunde verkligen inte motstå hans läppar. Jag lutade mig sakta mot honom och våra läppar möttes.

_____________________________________________________________________________________
Vad ska hända nu då? Kommer hon ångra sig? Vad tror ni?

Förlåt för lite dålig uppdatering, men denna veckan som kommer har jag (Angelica) inga läxor osv så jag ska försöka skriva minst en del/dag. Men, kommentera på bra så kanske det kan bli två någon dag!? 
/Angelica & Johanna

BTW, check out THIIIS blog!

Mamman's perspektiv

När dom gick ut där med sina resväskor kändes det så jobbigt. Jag visste att det var på grund av oss som dom gjorde detta. Vi hade varit världens hemskaste föräldrar. Varför hade jag inte brytt mig? Det var först nu jag insåg hur mycket Alicia och Sanna betydde för mig. Men det var för sent.
_____________________________________________________________________________________
Vi stängde dörren efter dom och när jag vände mig om kände jag en tår rinna ner för min kind. Jag ställde mig vid köksfönstret och såg att Alicia och Sanna hoppade in i en taxi som väntade på dom. Jag vinkade sakta mot dom, i hopp om att allt bara skulle vara en dröm och att dom faktiskt skulle komma upp hit till lägenheten inom några minuter och jag skulle få en andra chans. Jag såg hur taxin körde iväg och jag visste att min andra chans inte skulle komma.

Sannas perspektiv

När vi satt i taxin på väg mot flygplatsen snurrade det så mycket tankar i mitt huvud. Det kändes konstig att lämna mamma och pappa. Detta var inte bara en resa över en helg, det var en resa på obestämd tid. Det kunde bli att jag träffade dom till jul eller kanske om ett år? Men, jag visste att det var detta jag ville inners inne.

-Vad kostar det? Frågade Alicia när vi skulle hoppa av taxin.
-150 kronor, svarade han surt och jag visste att vi inte hade så mycket pengar med oss. Alicia letade igenom sina fickor och kollade på mig och sedan mot chauffören.
-Ehm.. mina pengar är borta. Förlåt.
Han kollade mot henne och man kunde verkligen se på honom att han blev mer sur än vad han redan var.
-Mm.
-Jag glömde dom hemma, men hade jag haft pengar hade jag såkl..
-Ja, avbröt han samtidigt som man kunde se att han mimade ”förbaskade ungar” tyst för sig själv.
-Gå nu, sa han och vi nickade, hoppade av bilen och tog snabbt våra tunga resväskor.

När vi kom till flygplatsen checkade vi in våra väskor, som vägde lite för mycket och sedan gick vi mot säkerhetskontrollen, där vi nästan var först så vi gick igenom direkt. Nu fanns det ingen återvändo. Vi var här. På den sidan av flygplatsen där man bara kom ut i världen. Det var dags att lämna Sverige bakom sig. Även om det kändes tungt och jobbigt, så var jag så glad.

-Vill du ha något att äta?
-Men, du hade ju glömt pengarna?
-Dom kom tillbaka nu! Svarade hon och log lite mot mig. Jag flinade åt henne och 2 sekunder senare brast vi båda ut i skratt.

Alicias perspektiv

Vi åt lite, kollade i lite affärer och jag fick syn på skvaller tidning där jag såg en bild på mig och Niall. Jag skrattade lite och läste snabbt igenom artikeln.

När klockan var tjugo i sju satt vi inne på flygplanet och väntade på att få flyga iväg och börja ett nytt liv. Där ingen kände oss och ingen kunde döma oss efter rykten. Jag tog upp min mobil och skrev in ett sms till Niall. ”Hej! Vi lyfter om tjugo minuter, vi sitter här, redo att åka! Vi saknar er, men snart ses vi. Är ni på flygplatsen när vi kommer? xx”. Jag tryckte på skicka och var på väg att stänga av mobilen när jag fick ett svar. ”Låter bra, vi saknar er och såklart kommer vi vara där! xx”. Jag log för mig själv och sedan stängde jag av min mobil.
-Sanna, detta kommer bli så himla bra! Sa jag och hon nickade mot mig.
-Jag vet! Utbrast hon och jag log.
-Men, tyckte inte du det var lite jobbigt när vi lämnade mamma och pappa?
Jag tänkte efter lite. Visst, det kändes... konstigt att veta att jag åker hit utan att veta när jag kommer få träffa dom igen, men samtidigt visste jag att jag gjorde helt rätt.
-Jo, lite. Men, Sanna vi kan inte bo kvar hos mamma och pappa. Dom kanske inser nu att dom har behandlat oss som skit, men hade vi inte åkt hade dom inte insett det.
Hon nickade och log mot mig. Jag gav henne en kram och log för mig själv.

När klockan var exakt 19.00 började planet rulla och två minuter senare kunde vi utöver Göteborg och vi såg mer och mer av de som från och med nu var en annan del av vårt liv. Vi hörde inte hemma där just nu. Jag letade upp min tidning ur mitt handbagage och satte mig tillrätta för att läsa. Bakom oss satt en mamma med ett litet barn, som inte verkade ha något emot att störa andra. Hon skrek, sjöng, skrattade och allt. Ett tag blev hon ganska tyst men tydligen hade hon ingen lust att sova. Hon började skratta, sjunga och skrika igen och till min glädje började hon att sparka på min stol. Jag kollade bak och gav hennes mamma en ganska sur blick. Hennes mamma kollade mot mig och sedan ner i sin tidningen. Jag försökte koppla bort den lilla skrikande tjejen genom att läsa i tidningen. Sanna hade somnat och jag bestämde mig för att göra detsamma.
_____________________________________________________________________________________

En ganska kort del, men bätttre än inget! Har inte blivit så spännande i dessa två senaste delarna, men nu kommer dom till London och där kan ju allt möjligt hända, right? Vems perspektiv vill ni läsa ifrån?
/Angelica & Johanna

När vi kom hem kollade jag på resväskan som stod där och bara väntade på att få checka in och blev kastad in på ett flyg till London. Jag satte mig ner i sängen och klickade mig inte på twitter. Jag kollade igenom lite tweets. I en tweet stod det ”OMG, Niall and a girl.. don't know where..” och sedan en länk. Jag tryckte på länken och fick upp en bild. En bild på mig, Niall, Sanna och Liam. Niall stod och kramade om mig och det var precis i det ögonblicket då han hade gett mig en liten puss på kinden. Jag suckade och insåg vad detta skulle leda till.
_____________________________________________________________________________________
”Niall, det har tydligen kommit ut bilder på oss nu, från flygplatsen...” skrev jag i ett sms till Niall och han var snabb med att svara. ”Såg det! Bara skratta åt det.. det är vi som vet sanningen! Saknar dig redan!” Jag log lite för mig själv och kollade på klockan och sedan mot väskan som stod på golvet. Jag reste på mig och fortsatte med att lägga ner alla kläder i resväskan.

En vecka senare (fredag eftermiddag)

Klockan var lite efter halv tre. Egentligen slutade jag tidigt på fredagar, men denna fredagen var speciell. Jag hade fått stanna kvar i skolan för att fixa det sista med allt som skulle vara klart. Klockan sju ikväll skulle vi ta flyget till London och åka iväg från allt. Vi skulle lämna detta helvete som vi faktiskt levde i, vi skulle lämna alla falska människor, vi skulle lämna allt jobbigt bakom oss. Mamma och pappa var inte de gladaste, men vi brydde oss inte riktigt om vad dom tyckte, eftersom det trots allt var deras fel att vi inte mådde bra.

När jag kom hem satt Sanna inne på vårt rum och försökte stänga sin väska. Jag flinade lite mot henne och hon kollade mot mig.

Sannas perspektiv

-Vad? Frågade jag lite irriterat och Alicia fortsatte skratta.
-Hur mycket har du packat ner? Jag kollade på väskan och sedan på Alicia igen.
-Kanske för mycket, sa jag lite tyst och sedan började vi skratta. Alicia satte sig på väskan och till slut var den stängd.
-Hur känns det? Frågade Alicia och jag satte mig bredvid henne, på väskan.
Jag var jätteglad. Jag hade länge drömt om att i alla fall få åka till London och efter att vi varit där den helgen när vi träffat killarna kände jag på mig hur jag verkligen älskade London. Allt var på ett annat sätt. Men, samtidigt kändes det ganska jobbigt att lämna Sverige, mina föräldrar och mina vänner. Även om mamma och pappa inte tog hand om mig som de borde göra, så var det mina föräldrar. Och mina vänner. Det skulle bli så tomt utan dom. Men valet var ändå så lätt. Sverige eller London? Nästan svälta ihjäl eller må bra? Vara ledsen eller vara glad? Jag visste att det var i London jag ville bo och det var där jag ville leva min dröm. Det kändes lite overkligt och veckan som gått hade bara kretsat runt London. Alla hade frågat mig massa saker och bett mig att stanna här. I vissa stunder hade jag varit nära på att säga att jag inte ville med, men det fanns saker som stoppade mig. Jag visste att jag skulle må bättre där. Jag kände inte någon i London och jag var bara 13 år Jag och Alicia skulle bo i en lägenhet tillsammans och vi hade ingen aning om var, men jag litade faktiskt på Liam och Niall. Även om jag knappt kände dom, så var det något som sa inom mig att om jag lyssnade på dom så skulle allt fixa sig. Och, jag hade inte så mycket att förlora. Detta var min dröm och jag visste att det skulle bli bra i slutändan. Om inte, visste jag hur man bokade flygbiljetter hem igen.

-Vad är klockan?
-Bara lite över tre och flyget går inte förrän klockan sju! Svarade Alicia och jag nickade.
-Jag vet.
Jag tog upp min mobil och gick in på facebook, men gick ut därifrån lika snabbt. Jag ville inte snacka med någon mer om detta. Det skulle bara få mig att fundera på om jag verkligen skulle åka.

När klockan var lite över fyra stod vi klara för att åka. Jag tog på mina mörkblåa converse och min svarta skinnjacka.

-Hejdå! Ropade vi och två sekunder senare stod mamma och pappa framför oss. Jag kunde se att de båda två hade tårar i ögonen, och det fick mig att tveka ännu mer. Gjorde jag rätt? Pappa kramade om Alicia och mamma gick mot mig och kramade om mig. Jag la mina armar runt henne och kramade om henne hårt. Jag snyftade till lite, för det kändes verkligen konstigt att vi skulle lämna dom, men samtidigt var det ju detta jag ville. Jag mådde inte bra här och det var dags att börja om. Jag gav pappa en lång kram och sedan log jag mot dom.
-Hejdå! Sa jag och Alicia samtidigt och de log mot oss.

Mamman's perspektiv

När dom gick ut där med sina resväskor kändes det så jobbigt. Jag visste att det var på grund av oss som dom gjorde detta. Vi hade varit världens hemskaste föräldrar. Varför hade jag inte brytt mig? Det var först nu jag insåg hur mycket Alicia och Sanna betydde för mig. Men det var för sent.

_____________________________________________________________________________________
Inte så jättelång del, men bättre än inget! Kommentera på så kan det kanske komma en del till senare! För visst vill ni veta vad som händer!? 
/Angelica & Johanna

-Hej, sa jag.
-Alicia, vad tror du? Att vi bara kommer låta dig och Sanna flytta till London helt ensamma? Ni känner ingen där och ni kommer inte klara er! Skrek hon åt mig och jag kände att tårarna brände bakom ögonen. Jag ville inte gråta. Jag märke att Niall, Liam och Sanna kollade på mig. Varför skickade jag smset? Varför?
_____________________________________________________________________________________
Jag tog bort mobilen från örat och stängde av samtalet. Jag la ner mobilen i fickan, i hopp om att jag skulle lyckas hålla tårarna inom mig. Jag reste på mig och tog på min jacka och jag kollade mot Sanna. Hon kollade lite oroligt mot henne och jag nickade lite lätt mot henne. Hon reste på sig och tog på sig sin jacka.
-Vi ses sen, sa jag tyst och sedan gick jag iväg med Sanna efter mig.

När vi kom innanför lägenhetsdörren kunde jag inte hålla tårarna inne längre. Jag slängde min jacka på golvet och tog av mina skor, sedan jag jag rakt in på vårt rum och lade mig ner i sängen. Livet som för en halvtimme sedan varit så perfekt? Alla tankar om att jag skulle flytta till London och hur bra det skulle bli. Att mitt liv kanske skulle bli bra och att jag skulle må bra. Alla tankar var borta. Inget att le för. Jag kunde glömma mysiga kvällar i en lägenhet i London, roliga dagar med nya vänner och allt annat som London hade att erbjuda.

”Varför gick ni? Vi måste vara på flygplatsen vid halv 7.. kommer ni dit eller?” stod det i ett sms från Niall och jag suckade. Jag kände mig så taskig för att jag bara gått iväg, men det var så jobbigt. ”Förlåt, blev bara så ledsen när mamma typ skrek på mig. Jag ska snacka med henne och självklart kommer vi till flygplatsen! xx” Jag la ner mobilen på sängen och gick in till vardagsrummet där mamma och pappa satt. I vanliga fall hade jag inte gjort detta, men något inom mig sa att jag inte skulle vara rädd. Jag ville ju till London och detta var min enda chans att få komma dit och samtidigt få slippa detta helvete som jag faktiskt levde i just nu.

-Ehm.. började jag och de båda kollade mot mig.
-Alicia ni kan inte flytta till London helt själva, sa hon snabbt och spände blicken i mig. Även om allt kändes riktigt hopplöst nu ville jag inte ge upp. Det fanns så mycket jag ville säga. Jag tog ett djupt andetag och tänkte efter. Om jag bara vågade säga allt, kunde allt ändras och jag kunde få bo i London. Men, vågade jag? Jag försökte snacka lite, men dom brydde sig inte. Där satt dom båda två i soffan, kollade på TV och drack öl. Detta var de perfekta läget.

-Mamma och pappa, ni förstår verkligen inte mig. Ni vet inte så mycket bättre jag mått efter den dagen jag träffade One Direction och jag har kunnat vara glad. Pappa, när du tog i sönder iPhonen jag fick gjorde det faktiskt ont, jag hade fått den av Niall och du ska veta hur tacksam jag var och du bara tar i sönder den? Vet ni hur många gånger jag kommit hem från skolan och varit riktigt hungrig, men eftersom ni inte jobbar och tjänar egna pengar, så kan jag inte äta.
-Du har inte velat ha någon mat de senaste dagarna... sa mamma.
-Nej, kanske för att Niall och Liam varit här och låtit oss äta riktigt mat på en restaurang. De har betalt för oss och när jag är med dom kan jag le och må bra. Kan ni säga en anledning till varför inte vi får flytta dit?
-Vi kommer sakna er här hemma och ni har skolan att sköta, svarade pappa bestämt.
-Sakna oss? Sakna att se oss lida? Vi märker ju att ni inte bryr er ett skit om vad vi gör. Om vi så kommer hem riktigt fulla en dag kommer ni inte bry er eller om någon våldtar oss. Visst, detta kanske låter överdrivet, men det är så, ni bryr er inte ett skit om vad vi gör och jag tänker inte stanna kvar här. Det spelar ingen roll vad ni säger, jag kommer flytta till London. Jag känner Niall och Liam där och jag lovar er att jag kommer må så himla mycket bättre där och allt med skolan kommer ordna sig.
Utan att vänta på svar gick jag därifrån och in på mitt rum. Våra resväskor vi haft när vi varit i London för första gången stod fortfarande kvar på vårt rum. Jag öppnade den och kollade på den och två sekunder hade jag börjat kollade igenom min garderob och lagt fram vad jag skulle ha mig och vilka kläder som var för små eller som jag helt enkelt inte gillade.

När klockan var halv fem hämtade killarna upp oss och vi åkte till flygplatsen. Vi ville vara där i tid för att kunna äta lite tillsammans innan de var tvungna att flyga tillbaka till London.

-Har ni snackat med era föräldrar? Frågade Liam och kollade först på Sanna och sedan på mig. Sanna gav mig en menande blick och jag nickade sakta.
-Vad sa dom då? Fortsatte han och jag svalde.
-Dom bryr sig inte så mycket. Dom sa att dom inte vill att vi ska åka, men tänker inte bry oss om dom, så vi kommer åka, sa jag och log stort mot Liam.
-Seriöst? Frågade han samtidigt som jag såg hur stort både han och Niall log.
-Japp, om ni lovar att hjälpa oss med att fixa allt med skolan och att vi får bo hos er till vi hittar en lägenhet, sa jag och de nickade.
-Såklart!

Vi satt ett tag och snacka, men sedan var det dags för killarna att gå igenom säkerhetskontrollen och sedan på flyget. Detta kändes verkligen jobbigt. Jag skulle lämna två av de personer som fått mig att må bra, bara genom att sjunga. Och att ja träffat dom gjorde ju inte saken värre. Vi gick ifrån stället där vi ätit och fram till säkerhetskontrollen.

-Hejdå, sa jag tyst och Liam kramade om mig. Jag la mina armar runt honom och kramade om honom hårt. Jag drog in hans lukt och snyftade lite. Jag ville inte detta. När Liam släppte taget om mig kollade på mig och log.
-Vi ses snart igen! Jag nickade och log lite. Jag gick fram till Niall och han kramade om mig och hans varma famn fick mig att bli helt varm inombords. Jag kramade om honom hårt och drog in hans lukt. Jag kände hans läppar mot min kind och jag log lite, eller ja, stort för mig själv. Jag kramade om han ännu lite hårdare och sedan släppte jag. Han log mot mig och jag log tillbaka.
-Hejdå, sa de båda två i kör.
-Hejdå, sa jag och Sanna och sedan gick dom iväg. När det gått igenom säkerhetskontrollen vände de sig om och vinkade till oss. Det var nästan som i en film. Jag ville inte lämna dom här och nu. Jag torkade bort en tår och Sanna kramade om mig.
-Allt kommer bli bra, sa hon och jag nickade.
-Jag vet. Vi gör detta tillsammans, sa jag och hon log mot mig.

När vi gick ut från flygplatsen stod där en taxi som vi sprang fram till.
-Alicia, vi har inga pengar? Jag nickade och tog upp lite pengar från min jackficka. Hon kollade förvånande på mig och jag flinade lite.
-Liam gav mig dom, sa jag och hon log.

När vi kom hem kollade jag på resväskan som stod där och bara väntade på att få checka in och blev kastad in på ett flyg till London. Jag satte mig ner i sängen och klickade mig inte på twitter. Jag kollade igenom lite tweets. I en tweet stod det ”OMG, Niall and a girl.. don't know where..” och sedan en länk. Jag tryckte på länken och fick upp en bild. En bild på mig, Niall, Sanna och Liam. Niall stod och kramade om mig och det var precis i det ögonblicket då han hade gett mig en liten puss på kinden. Jag suckade och insåg vad detta skulle leda till.
_____________________________________________________________________________________
En ganska lång del blev det idag.. det gillar ni väl? Det har blivit mycket av Alicias perspektiv, men vi ska såklart försöka skriva från allas perspektiv. Från vems perspketiv vill ni läsa?
Glöm inte inlägg här under... kommentera med en fråga Johanna kan ställa till killarna!
Kommentera på bra så kommer det en ny del imorgon, och vem vet? Kanske två...
/Angelica & Johanna

De båda två log mot mig och Niall kramade om mig. Två sekunder senare var även Liams armar runt mig och jag log. Det var såhär det skulle va. Det kändes bra och tryggt. Och, alla tankar snurrade i huvudet. Jag skulle till London. Jag skulle bo där, gå i skolan, gå och shoppa, handla mat, ja allt som man gör dagligen. Ett nytt liv skulle börja. Det var dags nu och jag var så glad just nu.
_____________________________________________________________________________________
”Sanna, när slutar du? Vet du var killarnas hotell ligger? Vi är där...” jag tryckte på skicka och sedan loggade jag in på twitter. ”So happy right now!” skrev jag i en ny tweet och sen såg jag att jag fått några nya followers, eftersom jag inte varit inne på länge så hade jag inte sett det innan. Jag såg att de flesta var fans av One Direction och förmodligen hade de listat ut att jag också var det, eftersom jag hette ”alicialoves1D”. Mobilen vibrerade till och jag läste smset från Sanna. ”Jag slutar två... men jag tror jag vet var det är.. ska jag komma dit?” ”Yees! Jag smsar om vi går någonstans!” svarade jag snabbt och sedan fortsatte vi snacka.

När vi satt där och snacka kändes allt så himla bra. Det kändes som om livet verkligen var på topp och att inget kunde bli bättre, och jag hade inte ens börjat packa ihop mina saker, jag hade inte snacka med Sanna, men jag visste att hon ville. De enda jag tänkte på var att jag faktiskt skulle till London och bo där.

När klockan var närmre halv tre knackade det på dörren och Niall öppna. Niall kramade om Sanna och sedan kom de in. Hon gav Liam en kram och sedan satte hon sig bredvid honom.
-Sanna? Sa jag lite tyst och hon kollade på mig.
-Vad har hänt? Sa hon oroligt och jag, Liam och Niall kunde inte låta bli att flina lite åt hennes reaktion.
-Inget, sa Liam och hon log.
-Men vad är det då?
Liam och Niall kollade mot mig och jag kollade ner.
-Vill du att vi flyttar till London? Hon gav mig en seriös blick innan hon två sekunder stod och bokstavligen hoppade upp och ner på golvet.
-Ja! Ja! Ja! Utbrast hon och jag skrattade. Hon hoppade på mig och kramade om mig.
-Ska vi flytta dit? Sa hon efter att hon lugnat ner sig.
-Jag tror det. Vi kan bo hos Niall eller Liam tills vi hittar en lägenhet och förhoppningsvis fixar allt sig med skolan.
-Har du snackat med mamma och pappa?
Detta ville jag egentligen inte snacka om. Sanna hade inte hört när jag frågat dom igår och nu var jag tvungen att ta upp detta igen. Men, egentligen kunde inte få mig att gråta nu.
-Både ja och nej. Jag snackade lite med dom igår, men dom verkade inte bry sig, så vi åker!
-Men, tänk så får vi int..
-Sanna, vad kan hindra oss? Två föräldrar som egentligen inte bryr sig ett skit om var vi är? Hon kollade mot mig och skakade på huvudet.
-Du har rätt, sa hon och jag log.
Vi satte oss ner för att bestämma lite. Vi kunde ju inte direkt flyga med dom idag eftersom vi faktiskt behövde packa med oss en hel del, men inom snar framtid skulle vi leva vårt liv i London.

Vi gick ut för att hitta något ställa att äta på och tillslut blev det Subway. Tanken att det inte kommit några fans, förutom Vilma och Klara, de gånger vi varit ute slog mig och i samma sekund såg jag två tjejer utanför som stod och gapade och pekade. Jag suckade för mig själv, samtidigt som jag skrattade lite.
-Kolla där, sa jag till Liam och Niall. De kollade ut och vinkade lite till tjejerna. Tjejerna stod helt stilla ett par sekunder innan de vågade öppna dörren och komma fram till oss. Jag visste exakt hur det kände sig. Jag tror inte jag skulle kunna glömma den känslan när jag stod framför killarna för första gångern. Förmodligen hade jag sett ut som ett fån, men jag kände fortfarande hur lycklig jag var då. Ända sen dess hade mitt liv faktiskt varit mycket bättre. Det blev inte sämre av att jag träffat dom på Milkshake City och att Niall och Liam faktiskt hade åkt hit, för att träffa oss.

-Hej tjejer, sa Liam och de båda två blev lite stumma. De var förmodligen lite rädda för att snacka engelska och jag kände på mig att detta skulle bli lite väl pinsamt för dom.
-Tjejer, dom är inte farliga, snacka på! Sa jag hon de tittade häpet på mig innan dom vände tillbaka sina blickar mot killarna. De snackade lite och jag visste mycket väl att dom både ville ha varsin kram och ett foto med killarna.
-Ska jag ta ett foto på er? Frågade jag och de nickade. Jag lånade en utav tjejernas kamera och tog lite foto på dom.
-Vad heter ni? Frågade Niall
-Anna.
-Moa.
Han nickade och skrev på ett papper ”To Anna from” och sedan skrev de sina autografer. Under allt skrev han ”I love you” och sedan gjorde dom detsamma till Moa.

”Hej. Du? Jag och Sanna tänker flytta till London... hoppas det är okej.. ni verkar ju inte direkt bry er, men det kan ju vara bra och veta...” skrev jag i ett nytt sms till mamma och när jag tryckte på skicka ångrade jag mig lite. Det lät lite.. bitchigt? Men, vad skulle jag skriva? Jag ville inte vara den gulle plutten som ringde och snackade med världens gulligaste röst och säga puss puss bara för att jag skulle få åka. Jag visste att dom inte brydde sig, så det fanns ingen större mening med att fråga. Två minuter senare ringde mamma. Jag suckade och svarade.
-Hej, sa jag.
-Alicia, vad tror du? Att vi bara kommer låta dig och Sanna flytta till London helt ensamma? Ni känner ingen där och ni kommer inte klara er! Skrek hon åt mig och jag kände att tårarna brände bakom ögonen. Jag ville inte gråta. Jag märke att Niall, Liam och Sanna kollade på mig. Varför skickade jag smset? Varför?

_____________________________________________________________________________________
Andra delen för idag, woho! Det är tack vare era peppande kommentarer. Det är alltid lika kul att läsa dom. Och, någon skrev att vi skulle ta åt oss allt de som ni skrev, och ni ska veta att vi läser ALLA kommentarer och varje kommentar får oss alltid att le! 
/Angelica & Johanna

Nästa morgon vaknade jag upp med ett ryck. Huvudet gjorde ont och jag mådde illa. Jag kollade mot Liams säng och han låg fortfarande och sov. Jag kollade på klockan. 09.03 visade den och jag suckade. Ett nytt sms fanns att läsa. ”hej, jag slutar halv 12 idag, ska jag komma till ert hotell? Sanna slutar senare så vi kan träffa henne när hon slutat. Kram”
_____________________________________________________________________________________
”Hej, alltid kul att vakna upp till sms från dig. Ja, kom hit så fort så möjligt, vi måste åka hem halv sju. Kram!” Jag gick in på twitter och kände för att tweeta lite, vilket jag inte gjort på ganska länge. ”Heeeeeeello there, you guys alright?” skrev jag och inom loppet av några sekunder hade jag massa nya mentions. Jag svarade några stycken och lite senare, när Liam och vaknat, bestämde vi oss för att gå ner och äta frukost.

-Alicia slutar halv 12, så hon kommer hit då, sa jag till Liam för att bryta tystnaden när vi satt och åt frukost.
-Okej, svarade han och jag flinade lite åt honom.
-Vad du verkar sur, sa jag och han kollade upp på mig med en trött blick.
-Nej, förlåt. Jag är bara väldigt, väldigt trött, sa han och jag nickade mot honom.

När klockan var kvart i tolv knackade det på vår dörr och jag öppnade direkt.
-Hej! Utbrast jag och kramade om Alicia. Hon kramade om mig ganska hårt och jag log lite för mig själv. Liam reste sig upp och hon gav även honom en kram. Vi satte oss sedan ner. Jag och Alicia satt i min säng och Liam i sin säng.
-Snacka du något med din föräldrar igår?
-Mm.
-Vad sa dom?

Alicias perspektiv

Vad dom sa? Dom hade inte sagt ett skit. Jag hade berättat för dom vad Niall och Liam sagt och sedan att jag inte längre ville bo kvar i Sverige, men vad hade dom sagt? Inte ett skit. Dom brydde sig helt enkelt inte om mig och Sanna. Vi hade kunnat flytta till något land och blivit barnarbetare eller något, dom hade verkligen inte brytt sig.
-Inget, sa jag tyst och kollade ner, samtidigt som en tår rann ner för kinden. Detta var riktigt jobbigt. De brydde sig inte om mig. Om jag en dag hade kommit hem med slagmärken eller kanske varit helt full så hade dom inte brytt sig. Dom förstod inte vad ordet ”förälder” betydde. Jag var tillräckligt stor nu för att veta att man inte skulle bete sig som dom och även Sanna visste att det var fel, men det var fortfarande våra föräldrar och även om jag helst av allt vilje flytta till London nu var det något i mig som sa nej. Jag var rädd för att tappa kontakten med dom och kanske aldrig mer få se dom. Rädslan tog över. Det fanns så mycket jag ville göra med mitt liv, som jag visste kunde bli möjligt om jag kom här ifrån, men jag var rädd. Alldeles för rädd för att våga. Men, det kändes såklart tryggare när jag visste att jag hade Niall där, men jag kunde inte komma ifrån att det i så fall skulle bli jobbigt att lämna mamma och pappa. Även om dom totalt sket i mig och Sanna.
-Vadå inget? Sa Niall lite tyst och jag torkade mig på kinden.
-Niall, du förstår inte. Dom bryr sig inte om mig eller Sanna. Om vi flyttar till London kommer dom bara säga okej och du fattar inte hur det känns. Det är dom som har fått mig att växa upp till den jag faktiskt är, en rädd liten tjej som ingen gillar och även om dom totalt skiter i mig nu, så har dom alltid förr funnits för mig. Detta är jättejobbigt, sa jag väldigt tyst.
Det rann ner fler och fler tårar och jag gjorde inget för att stoppa dom. Jag kände inte Niall och Liam sådär jättebra, men dom var som mina närmsta vänner. Jag brydde mig inte om dom fick se mig gråtande. Niall la sin arm runt mig och drog mig tätt intill honom.

-Alicia, jag förstår att det är jobbigt. Vi gör detta för ni ska kunna må bättre. Ni behöver faktiskt komma ifrån era föräldrar, även om dom betyder allt för er. Ni kan inte fortsätta leva så, sa Niall.
-Vi vill inte låta taskiga mot era föräldrar, men Alicia, du förstår oss va? Sa Liam och jag nickade.
Jag höll ju med dom. Vi kunde verkligen inte fortsätta bo här, vi behövde verkligen komma här ifrån. Vi behövde nya vänner. Vi behövde helt enkelt börja om på ett helt nytt liv.

-Jag vill flytta till London, sa jag plötsligt och när jag sa det snurrade alla tankar. Där kunde jag börja o på nytt. Ingen kände mig och ingen kunde någonsin döma mig efter vad andra tycker. Ingen visste hur dåligt jag hade mått innan och ingen behövde veta. Ingen visste att den som betytt allra mest för mig dött. Ja, Rasmus. Lämnade jag Sverige, lämnar jag allt. Även om han inte längre fanns här framför mig, så fanns han vid min sida. Och, det skulle han alltid göra. Men, jag kunde inte fortsätta att leva här. Jag ville lyckas i livet. Jag visste att jag kunde men för att lyckas måste jag våga. Gillar jag inte London får jag helt enkelt flytta tillbaka. Men, det var dags att börja om. Jag visste att Sanna inte tvekade. Det enda jag var rädd för var att det skulle bli massa problem med skolan, men samtidigt kände jag mig så trygg med killarna. Jag litade på dom och nu gällde det bara att lita på mig själv. Jag kollade upp, först på Liam och sen på Niall.
-Vill du?

-Ja.. jag har inget att förlora. Men, jag har inte pengarna.
-Oroa dig inte för det. Vi hjälper dig och Sanna med allt, ni kommer kunna gå i skolan och sedan kommer ni hitta jobb.
-Men, vart ska vi bo?
-Tills vi hittar något kan ni bo hos mig eller Liam, sa Niall och jag log.
-Säkert?
-Ja och jag vet att Sanna också vill.
De båda två log mot mig och Niall kramade om mig. Två sekunder senare var även Liams armar runt mig och jag log. Det var såhär det skulle va. Det kändes bra och tryggt. Och, alla tankar snurrade i huvudet. Jag skulle till London. Jag skulle bo där, gå i skolan, gå och shoppa, handla mat, ja allt som man gör dagligen. Ett nytt liv skulle börja. Det var dags nu och jag var så glad just nu.
_____________________________________________________________________________________

Ny vecka, nya tag. Förlåt för ni inte fick någon i helgen, men vi ska försöka med minst en del per dag denna vecka. Kommentera bra här så kan det nog komma en del till senare ikväll, kanske lite kort, men en del iaf. Era kommentarer är alltid så roliga att läsa, so keep on!
/Angelica & Johanna

Nialls perspektiv

Jag ville bara att dom tyckte att vår idé var bra. Men, jag visste ju inte vad dom skulle tycka? Alicia hade berättat att hon hade vågat säga till idag och hon verkade vara så glad. Och det gjorde mig så glad också. Men jag visste också att hon inners inne tänka på hur hennes föräldrar betedde sig mot dom. När jag och Liam snackat med dom tidigare på dagen hade dom inte varit så glada, men lyckligtvis låtit oss ge Sanna och Alicia varsin iPhone. Hur skulle jag säga detta?
_____________________________________________________________________________________
-Berätta! Uppmanade Sanna mig och jag log. 
-Jo, ni har det ju så jobbigt hemma, och jag märker på er att ni inte mår bra av det. Vi har ju inte träffat varandra så mycket egentligen, men vi vill verkligen att ni ska må bra... började jag och Liam tog över.
-Vill ni, så får ni följa med oss till London och bo där med oss. 
Alicia och Sanna såg chokade ut och jag flinade lite mot dom.
-Men? Vi har inte pengar och vi kan inte bar..
-Vi betalar, allt. 
-Niall och Liam, vi förstår att ni vill att vi ska må bra, men vi kan inte flytta till London och leva på era pengar. Även om vi är glada för allt ni gör för oss och vi mår bra bara av att få sitta här och snacka med er. 
-Men, ni kan inte bo kvar där, detta är allvarligt, ni mår inte bra av det.
-Jag vet Niall, men vi kan inte flytta till London eftersom vi inte har tillräckligt med pengar och ni ska inte behöva betala för oss.

När vi var hemma vid deras lägenhet stannade vi till lite och snackade.
-Ni kan väl tänka över saken med London? De nickade åt oss och vi båda log. Vi kramade om dom och när vi gick där ifrån kände jag mig båda lycklig och ledsen.
-Dom verkar inte gilla vår idé, sa jag lite tyst.
-Jo, jag vet att dom gillar det, men dom kanske inte vill ta emot allting? Vi måste verkligen snacka mer med dom
imorgon. 
-Liam, vi måste åka hem imorgon, sa jag när jag kom på att det var fredag imorgon och han nickade.

När vi kom upp på hotellet ringde min mobil direkt och på skärmen stod det Louis.
-Hej! Sa jag glatt när jag svarade.
-Hej, är allt bra? Sa Louis.
-Ja, och med er?
-Vi mår bra, men vi saknar er såklart, sa han och jag log lite för mig själv.
-Detsamma! 
-Har ni träffat tjejerna mycket?
-Ja, både igår och idag, och förhoppningsvis imorgon.
-Berättade ni om er idé?
-Ja, men dom vet inte om dom verkligen vill.
-Inte?
-Jo, dom vill nog, men dom tycker inte vi ska betala allt.
-Men, har ni träffat deras föräldar? 
-Ja, lite. De lät oss ge Sanna och Alicia varsin iPhone i alla fall. Men, dom verkar ganska sura av sig och jag tycker jättesynd om Sanna och Alicia.
-Jag förstår, men snacka med dom imorgon. Allt kommer bli bra!

Nästa morgon vaknade jag upp med ett ryck. Huvudet gjorde ont och jag mådde illa. Jag kollade mot Liams säng och han låg fortfarande och sov. Jag kollade på klockan. 09.03 visade den och jag suckade. Ett nytt sms fanns att läsa. ”Hej, jag slutar halv 12 idag, ska jag komma till ert hotell? Sanna slutar senare så vi kan träffa henne när hon slutat. Kram”

_____________________________________________________________________________________
Vi vill inte komma med massa ursäkter om varför det blev en kort del, men man har inte alltid lusten att skriva. Dock har det kommit in riktigt mycket kommentarer och det uppskattar vi verkligen. Blir nog inte bästa uppdateringen i helgen, men bli inte arga. Vi gör så gott vi kan och vi hoppas ni gillar det!
/Angelica & Johanna