Melissas perspektiv

Jag log stort mot Vanessa som öppnade dörren till Liams lägenhet.
-Heej! Hur gick det? Sa hon och mitt leende berättade nog redan ganska mycket. 

Jag nickade glatt och jag såg hur Vanessa sken upp i ett leende.
-Så jag antar att det gick bra eftersom du ler som ett fån och inte kan prata, sa Vanessa och skrattade till.
-Det gick mer än bra, kan man väl säga, sa jag och tittade nyfiket in mot vardagsrummet där jag hörde att Tv:n var på ganska hög volym.
-Ska vi gå in till Liam så du kan berätta för oss samtidigt? Frågade Vanessa och jag tog snabbt av mig mina skor. Jag gick in mot vardagsrummet där jag såg att Liam satt framför Tv:n. Jag hostade till och han vände sig snabbt om med ett leende på läpparna.
-How did it go? Frågade han samtidigt som han reste sig upp och började gå mot mig. När han frågade mig, fick jag ett ännu större leende på mina läppar eftersom jag kom då och tänka på vad som verkligen var på väg att hända för mig. Han tog snabbt ett grepp om mig och höll mig kvar.
-Wait! I hardly need to ask how it went, because I see on your smile that it went good, fortsatte Liam och drog bort sitt huvud från mig så han tittade rakt in i mina ögon och jag såg hur han log. Han böjde sig försiktigt ner mot mig och kysste mig mjukt. Jag avslutade kyssen och backade undan lite från Liam.
-Take a seat in the couch so I can tell you more, sa jag och de båda var snabba på att slå sig ner i soffan.
-What did you decide there? Frågade Liam snabbt och exalterat.
-Hmm, where should I start? Sa jag lite finurligt.
-From the beginning, sa Vanessa snabbt.
-Okay, we decided that I will start to work with Sony Music here in London, sa jag snabbt och Liam sken upp i ett leende. Men ingen av dem sa någonting, de satt tysta i soffan och det såg ut som de väntade på att jag skulle berätta mer.
-And if you don't have any plans for the second of July, you're welcome to Birmingham and see me performing at a festival, sa jag glatt.
-Seriöst? Utbrast Vanessa på svenska och Liam, som såg väldigt glad ut såg samtidigt lite frågande ut när han inte förstod svenska. Jag skrattade.
-Yeah, they had booked in me there, sa jag glatt och Liams frågande min försvann.
-That's great! Utbrast Liam och jag nickade. Vanessa sträckte ut sina armar.
-Come here utbrast Vanessa och jag gav henne en varm kram. Liam, som satt bredvid henne, lutade sig fram och hans armar omfamnade oss båda.
-Liam Payne kramar om mig, sa Vanessa med en pipig röst och jag kunde verkligen inte hålla mig för skratt. Liam kollade frågande på oss båda och Vanessa flina lite.
-I just...you hugged me and I thought it was cool, sa Vanessa och Liam log. Han lutade sig mot henne och gav henne ännu en kram. Jag kunde nästa höra hur Vanessa skrek inombords.

Jag hade varit ute på en liten shopping tur, ensam, i London. Vanessa hade inte mått så bra under eftermiddagen och Liam hade ingen lust att följa med mig in i massa skoaffärer. Han hade sagt tusen gånger att vi kunde hitta på något roligt tillsammans på kvällen och att han kände sig dum som inte följde med, men jag hade bara flinat åt honom.
-Liam, it's okey, you're the best anyway, hade jag sagt och sen gått. Innan han hade hunnit säga något mer. Nu var jag på väg tillbaka, men lite nya kläder och ett par nya skor. Ett par Jeffrey Campbell med vit spets. Mina nya älsklingar. Jag hade hittat ett par jeans som hade suttit perfekt, så som jeans egentligen aldrig gör. Även ett par nya jeanshorts och två linnen. Jag verkligen älskade Londons shoppingutbud. Jag knackade försiktigt på dörren och hörde hur stegen på andra sidan dörren närmade sig.
-Hej! Sa Vanessa glatt och hon såg inte alls ut till att må dåligt. Hade hon lurat mig? Hade hon gjort något annat under dagen? Varit med Liam? Eller något annan av killarna? Glädjen som faktiskt fanns inom mig sen mötet försvann lite. Varför gjorde hon såhär?
-Hittade du något roligt? Frågade hon och slängde en blick mot mina kassar.
-Jadå. Köpte ett par Jeffrey Campbell, sa jag och log. Något kändes fel. Det kändes skumt. Något var på väg att hända. 

Inte så lång del men har haft fullt upp idag, plus att det var min första skoldag. Roligt att det börja komma in mejl ang. gästbloggare, vi läser och vi kommer vänta några dagar innan vi börjar välja ut osv. Någon frågade om gästbloggaren skulle sköta all uppdatering själv och NEJ det ansvaret lägger vi inte på er, eftersom det är sjukt jobbigt, plus att vi såklart vill hjälpa till på vår blogg liksom ;). Vi kommer tillsammans skriva delar, komma på idéer osv. :)

Förlååååt om där är något fel i engelskan är lite stressad osv. Säg till (på ett snällt sätt) så fixar vi det!