Melissas perspektiv

Klockan hade börjat närma sig sju och jag startade spisen för att kunna laga maten, så den skulle vara nästintill färdig när pappa kom. Jag kände hur nervositeten började komma och jag visste inte ifall jag ens var redo för att träffa min pappa nu. Men det måste ju hända förr eller senare, jag var ju tvungen att låta honom förklara och berätta vad han verkligen gör och varför han gör så. Om jag någonsin ska kunna förlåta honom, måste jag ju ge honom en ärlig chans till att förklara, så det är nu eller aldrig.

Det knackade på dörren och eftersom jag stod i köket så gick Liam och öppnade. Jag kände hur en nervös känsla spred sig genom kroppen. Hur skulle detta gå? Jag kunde ju inte säga att jag hatade min pappa, för det var trots allt min pappa, men jag gillade inte vad han häll på mig. Men han hade kanske slutat?

-Grattis! Utbrast pappa när han kom in i köket och jag slutade med det jag höll på med och log mot honom.
-Tack! Så roligt att du ville komma! Sa jag och gav honom en kram.
-Jag ska bara fixa det sista med maten, ni kan gå in i vardagsrummet och snacka lite! Vanessa är där också pappa!

Pappa nickade och gick mot vardagsrummet medan Liam stod som ett frågetecken. Jag skrattade åt honom. Han såg alltid så gullig ut när han inte förstod vad jag snackade om.
-You shoukd go and take some Swedish lessons, sa jag och gick mot honom. Han log ännu gulligare.
-No, you should learn that I don't understand Swedish, sa han puttade mig lite lätt på axlen.
-I said, you can sit down at the table and the food will come soon, sa jag och log gullig. Liam drog mig mot sig och kysste mig i pannan.
-My lovely girl, sa han tyst och våra blickar möttes. Jag log mot honom och våra läppar möttes i något jag kallade en perfekt kyss.

Vi satt och åt, allting var frid och fröjd. Jag ville egentligen fråga om pappas jobb, hur allt var och så vidare, men något hindrade mig. Det var en sån bra stämning mellan oss fyra och det blev många skratt när vi försökte lära Liam svenska.
-Melissa, how is the music going? Frågade pappa och jag log. Det var kul att han brydde sig.
-Good. This week, I will go to Sony Music everyday and on Friday, I will play at a festival in Birmingham!
-That's awesome!
-Yes, and Alice, who I met in Sweden, will come here and watch me! And, Vanesse will stay here until that day, but then she's leaving, sa jag lite ledsamt och kollade mot Vanessa, som också så lite ledsen ut.
-But girls, don't think about it now, it's a week left!
-True! Sa Vanessa och vi båda såg genast gladare ut.
-And Liam, how is it going for you? Frågade pappa med sin perfekta brittiska accent. Jag undrade hur han lyckas få en sån fin accent när han inte befunnit sig här så länge. Jag ville också ha en sån fin accent.
-Good, we are going to start recording the new album soon and it's going well. Han drack lite av sin cola och pappa log.

Pappas mobil ringde och han tog snabbt upp den. Han pratade väldigt snabbt, precis som om vi inte skulle hänga med i vad han sa. Han la på och reste sig upp.
-I'm really sorry, but I really have to go, it was fun to come here and the food was really good but I need to leave. Thank you for everything! Sa han snabbt. Han gav mig en liten klapp på huvudet och gick mot dörren. Han tog på sina skor och vi hörde hur dörren smällde igen. Kunde han inte ens säga hejdå? Kunde han inte ens krama om mig? Varför? Varför skulle han börja jobba halv nio en lördagskväll? Allt som varit så bra för bara en timme sen, nu var allt borta och jag som började gilla pappa igen. Nej, varför gjorde han såhär? Jag, Liam och Vanessa satt kvar vid bordet och stämningen var inte den bästa. Även om jag visste att det inte var mitt fel, så kändes det så.
-Yeah... började jag men tystnade igen. Jag reste mig upp och började duka ut. Världens sämsta kväll, eller? Jag skämdes för min pappa. Jag plockade ut allt med hjälp av Liam och Vanessa, sen gick jag in i sovrummet och slängde mig på sängen med huvudet ner i kudden. Jag kände hur mina tårar började rinna. Varför? Varför gjorde han såhär mot mig?

-Melissa? Hörde jag Vanessa säga och jag reste mig upp. Jag var nog ganska röd i huvudet och Vanessa kollade oroligt på mig.
-Melissa, gråt inte, sa hon och satte sig bredvid mig i sängen.
-Vad ska jag göra då? Jag trodde pappa hade ändrat sig, men tydligen inte, han är så jävla dum, jag orkar inte. Han förstörde allt och snart vill inte Liam ha kvar mig här, sa jag med gråten i halsen,
-Melissa, Liam kommer inte lämna dig, jag vet det, och du vet det också. Liam älskar dig, på riktigt. OM jag bara kunde göra något, så hade jag gjort det. Vad är det din pappa håller på med?
-Droger. Vanessa, tack för att du finns, du betyder verkligen allting för mig. Jag är dålig på att visa det, men du ska veta det. Kan inte du och jag hitta på något imorgon? Bara vi? Det behövs.
-Melissa, du är världens bästa vän. Jo, kan vi inte köra på shopping i London? Kom igeeeen!
Jag flinade lite och nickade. Vanessa hade en förkärlek till London och vi skulle springa in i alla affärer som man annars bara drömmer om att få shoppa i och såklart skulle vi göra ett besök på Starbucks. En shoppingdag i London med min bästavän. Jag längtade redan.
-Jo, det kan vi!
-Vill du vara lite själv? Jag nickade och Vanessa kramade om mig.

25 juni, lördag.

My dad was here today but he left pretty early. Something with the job. I don't really care. Not feeling so happy right now, but tomorrow I think I will be in a good mood again. Me and Vanessa will spend a day together, just the two of us. Shopping and just a lot of fun. No, I will probably watch a movie and then I'm going to bed. What's everyone of you up to?
Xoxo Melissa.

Klockan var halv elva och Liam kom in i rummet.
-How is it? Frågade han tyst och jag kunde inte slita min blick från honom där han stod i endast kalsonger.
-Well, I have a nice view, sa jag och flinade lite. Liam gjorde detsamma och gick mot mig. Han la sig ner bredvid mig och våra ansikten var bara några centimeter ifrån varandra.
-Sorry for how I went, my dad is a bit...
-It's okay, you don't need to say anything.
-But, you must think he's totally weird and soon, I bet you don't want me here.
-Melissa, I never wanna leave you, never.

Har blandat kvällen med lite skrivning, lite tv tittande osv, så kanske att där är lite små stavfel, men har skrivit för er skull. Hope u like it :)