-Hur är det annars? Med din pappa, din mamma? Emil?
-Har inte snackat alls mycket med pappa, men han har fullt upp med sitt nya jobb. Mamma träffar fortfarande Stefan, men jag har berättat om Emil och hon tvingar mig i alla fall inte att träffa honom.
-Åh, vilken tur.
Jag nickade mot henne.
-Hon verkade inte så glad över Stockholmsresan, men jag bryr mig inte. Jag ska dit.
-Never give up your dreams!
-Precis, sa jag och vi båda skrattade.

Fredag, en vecka senare.

Jag vaknade upp med ett stor leende på mina läppar. Idag var det dags. Klockan var runt nio och det var bestämt att jag skulle ta ett flyg till Stockholm som gick fem i ett. Jag hade haft en del diskussioner med mamma angående flygresan, eftersom jag skulle flyga själv. Jag var trots allt 17 år, och så svårt var det väl ändå inte?

10 februari

Är ju ledig från skolan idag, eftersom jag ska åka till Stockholm. Är såååå glad och det ska bli skönt att komma ifrån denna hålan! Tror jag är hemma på söndag kväll men ska försöka göra lite inlägg under tiden jag är i Stockholm! Nu måste jag upp och fixa mig! :)
/Melissa

En och en halvtimme senare satt jag och mamma i bilen, på väg mot flygplatsen. På mig hade jag ett par svarta jeans, en stickad tröja som var lite korallfärgar och mina absoluta favoritskor, ett par svarta Jeffrey Campbell skor. Jag hade en ganska skor, svart väska som jag skulle ha som handbagage. I väskan hade jag lagt ner några tidningar, min mobil, pengar, ett choklad, en dricka och även mosat ner min dator. Min resväska som låg i baksätet var ganska fullpackad, mest eftersom jag packade ner dubbelt så mycket kläder än vad som egentligen behövdes.

-Har du nu allt?
Jag nickade mot mamma och kramade om henne.
-Var försiktigt, och lova att ringa och smsa. Gör inget farligt och var inte ute sent oc...
-Mamma, jag vet. Jag är försiktigt, jag lovar. Hon log mot mig.
-Min lilla tjej som blivit så stor, sa hon och jag flinade.
-Hejdå, sa jag och gav henne en sista kram.
-Hejdå! Mamma kramade mig hårt och hon ville inte riktigt släppa mig. Hon hade varit lite emot detta, men jag tänkte inte ge upp. Detta var min chans.

Klockan två landade mitt plan på Arlanda. Jag tog ut mina hörlurar ur öronen och stängde av musiken. Jag packade ihop mina saker och la ner allt i min väska. Jag gäspade och kollade ut. Solen sken och jag log. Äntligen var jag här!

Jag kom in på flygplatsen och tittade mig runt. Allt var stort och jag hade inte en blekaste aning om vart jag var på väg. Jag följde efter en ung tjej som varit på samma flyg som jag, och till min glädje hittade jag bandet där våra väskor skulle komma. Efter en stunds väntan kom min ljusblå väska rullande på bandet. Jag tog tag i den och insåg hur mycket den faktiskt vägde. Lite längre bort stod en kvinna som hade en Sony Music tröja. Jag kände lättnaden inom mig och gick direkt bort mot kvinnan.
-Hej, är du Alica? Frågade jag lite försiktigt och kvinnan nickade glatt.
-Ja, och du måste vara Melissa?
-Ja!
-Roligt att träffa dig. Gick flygresan bra?
-Jadå, absolut.
-Bra. Följ med här, vi åker taxi in till ditt hotell och jag hjälper dig med incheckningen, sedan kommer jag visa dig vart vårt kontor finns! Det ligger inte så lång ifrån där du ska bo, så du kommer kunna ta dig lätt dit.
-Låter bra, sa jag och log. Jag tittade mig runt samtidigt som vi gick mot utgången. Detta var helt annorlunda än vad jag var van vid. Mycket folk, över allt. Det kändes skönt att få vara här, helt själv.

10 februari

Nu sitter jag på mitt hotellrum i Stockholm. Känns verkligen jättekul att få vara här. Vid fyra ska jag befinna mig på Sony Musics kontor, så bäst att jag går nu så jag hinner i tid.
/Melissa

Jag tog min väska, la ner mobilen, pengar och nycklarna till hotellrummet. Jag släckte lamporna och gick ut i hotellgången. Jag gick mot hissen och väntade otåligt. Jag var spänd på vad som väntade mig.