Jag satte mig ner vid ett bord och kom på att jag fått ett sms tidigare idag. Jag tog upp mobil och såg att det var från Vanessa. ”Melissa, VET DU? One Direction kommer till Stockholm PÅ MÅNDAG!!!!!” Jag stannade upp och skrev ett sms till Alice.
”Hur länge ska jag stanna i Stockholm?” och sedan la jag mobilen bredvid mig. Jag ville inte missa killarna denna gången. 

Jag satt fortfarande inne på Subway och åt när jag kände att mobilen vibrerade. Nervöst låste jag upp mobilen för att se vad Alice hade skrivit. Tänk så skulle jag hem imorgon? Om jag skulle det, så visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Att missa One Direction bara för man åker hem en dag innan de kommer skulle vara bland de värsta sakerna som kunde hända mig, och jag skulle inte bli förvånad om det hände. Eftersom jag brukar ju alltid ha otur, så varför skulle jag liksom inte ha det nu?
Jag öppnade sms:et och läste igenom det, ”Det vet vi inte riktigt, det beror på när vi är färdiga med dig för denna gången. Men jag hoppas att du inte vill åka hem redan.” Stod det och suck av lättnad hördes från mig. Men den oroliga känslan kom tillbaka, tänk så var vi färdiga imorgon? ”Nej, absolut inte!” svarade jag.
Jag skakade på huvudet för att få bort alla tankar och fortsatte att äta.

Några minuter senare hade jag ätit upp min mat och druckit upp, och det var dags för mig att gå mot Sony Musics kontor igen eftersom klockan började närma sig två. Snön föll och det hade kommit en hel del snö medan jag var inne på Subway och jag gick försiktigt längs de hala trottoarerna. Det var ganska svårt att gå med mina skor på detta underlaget och när jag minst anade det gick jag rakt på en isfläck och halkade. Jag flög upp med benen och landade hårt på rumpan.
-Jävla skor, muttrade jag för mig själv surt samtidigt som jag tittade mig omkring när jag reste mig upp igen. Folk gick förbi och log mot mig, och jag kunde inte låta bli att skratta lite åt vad jag precis hade lyckats med. Ramlat rakt på rumpan i Sveriges största stad, lyckat.

Kvällen kom och Alice hade frågat mig om jag ville hänge med henne ut och äta på en restaurang. Jag hade tackat ja eftersom jag hellre gjorde det än att sitta på hotellrummet en kväll till. Jag bytte om till ett par vita jeans, en gul stickad tröja, eftersom det var kallt ute, och mina vita converse som förmodligen skulle vara lättare att gå i. Jag tog min skinnjacka och la ner min mobil och mina pengar i fickorna. Jag orkade inte ta någon väska.

-Åh, du har alltid så snygga kläder, utbrast Alice när vi möttes utanför hotellet. Jag skrattade till och log.
-Tack! Vart ska vi äta? Jag är vrålhungrig!
-Bra, kom så går vi!

Vi satt inne på en lugn restaurang och snackade, om allt möjligt. Alice berättade mycket om hennes jobb, om vad hon gör och hur mycket hon älskade sitt jobb.
-Så, hur känns det nu när du fått ett skivkontrakt?
-Helt... galet. Jag ringde mamma och hon blev jätteglad!
-Det förstår jag!
-Så, vad är planerna för imorgon? Frågade jag nyfiket.
-Vi tänkte att du ska få jobba med en låtskrivare. Ni kommer tillsammans skriva en låt och sedan kommer det bli att du spelar in låten och du kommer förmodligen släppa låten som en singel.
-Va? Shit! Åh, hur ska jag någonsin kunna tacka er?
-Tacka dig själv, det är din röst!
-Men, hur fick ni ens syn på min cover? Frågade jag och drack upp det sista av min Cola.
-Ja, du får nog tacka Liam, du vet Liam från One Direction. Jag råkade titta in på hans twitter, och han hade ju länkat den.
-Åh, ja, helt galet. Jag trodde aldrig det skulle hända, sa jag glatt och Alice log.
-Du får tacka honom!
-Ja, om jag nu ens får chansen att träffa honom, sa jag och Alice log.

Hon visste ju förmodligen att killarna skulle komma på måndag, men hon sa ingenting. Det blev tyst i några minuter, men det var ingen pinsamt tystnad. Jag tänkte igenom allt. Så, allt var Liams förtjäns? Utan honom skulle jag sitta hemma i Strömfors och ruttna, som vanligt? Så, det var han som förändrat mitt liv?