Melissas perspektiv

-Hi, how are you? Frågade Liam.
-Hello! I'm fine, thanks. How are you? Sa jag, med min inte så bra engelska, men Liam verkade fatta i alla fall.
-I'm fine thank you.
-What are you doing then? Fortsatte han.
-I'm at... my mum's boyfriend place, as I said. Jag är hos... eh, min mammas pojkvän, I did not really want to go here, but my mum told me I could bring my computer, so it saved this evening.
-And you can talk with me, sa Liam och log.
-Yes, exactly! 

Dörren öppnades och jag såg att Emil stod där. Jag var mitt uppe i en mening, men av
-Vem snackar du med? Frågade han och gick in i rummet. Jag stängde snabbt av ljudet på datorn.
-Ingen, sa jag oskyldigt.
-Jo, berätta nu.
-Det spelar ingen roll, det angår inte dig.
-Kom igen, bara berätta?
-Nej, kan du vara snäll och gå?
-Det är vårt hus...
-Din pappa lät mig vara här, och du har väl ett eget rum?
-Mm.
Jag skrev ett snabbt meddelande till Liam. ”Excuse me, my.. eh, yeah a boy came in and he's annoying. Wait a second!”.
-Vad vill du? Sa jag lite surt och Emil log. Han gick mot mig och satte sig bredvid mig i soffan. Jag tryckte upp spotify och han skrattade när han såg min lista, som mest bestod av One Direction låtar.
-One Direction suger, sa han och jag kom på att Liam trots allt kunde höra. Men han förstod nog inte riktigt, men förmodligen hade han uppfattat att Emil sagt något med One Direction. Jag suckade för mig själv.
-Var det därför du kom hit? För att säga det? Ärligt talat, jag bryr mig inte ett skit om vad du tycker. Låt mig gilla dem om jag vill, okej?
-Dem sjunger dåligt och är fula.
-Och du är avundsjuk. Gå nu.
-Oh, vad du är cool då.
-Men, seriöst Emil. Tror ärligt talat att jag skulle bry mig om vad du tycker? Tror du att du kan trycka ner mig genom att säga att dem suger?
-Ja, det funkar på många andra.
-Ja, men jag är inte som alla andra, så bara sluta.
-Melissa, jag gillar dig.
-Emil, gå, sa jag med bestämd röst. Hela han äcklade mig.
-Kolla på mig, sa han och jag suckade. Jag vände huvudet mot honom och hans ögon stirrade på mina läppar.
-Emil, jag gillar inte dig, sa jag irriterat. Det kändes på något sätt fel. Jag hade gillat honom riktigt länge. Han hade alltid varit allas tjejer drömkille. Men jag hade fått en helt annan uppfattning om honom. Någon annan, som inte visste hur han egentligen var, kunde gärna få ta honom. Jag tittade mot dator skärmen igen.
-Kolla på mig, sa Emil igen med mjuk röst och han la sin hand på min kind och vände mitt huvud om. Jag tog snabbt bort hans hand.
-Vad? Sa jag surt och innan jag hann blinka kände jag hans läppar mot mina. I mitt huvud snurrade tusen tankar. Jag la mina händer på hans axlar och puttade snabbt bort honom.
-Vad fan gör du? Utbrast jag, nästan som ett skrik, och Emil kollade förvånande på mig.
-Gillar du inte mig? Det verkade så när vi...
-Innan. Innan när jag trodde du var speciell. Men du är precis som alla andra killar. Falsk. Du har redan kysst mig en gång innan.
-Då gjorde du inget motstånd.
-Nej, om jag vetat att du hade en tjej hade jag inte ens kommit hem till dig.
-Så, du gillade mig?
-Gillade, ja. Men jag gillar inte dig nu. Du är precis som alla andra. Bara ute efter massa uppmärksamhet och du vill kunna skryta om hur många tjejer du kysst eller legat med. Lyssna noga. En tjej vill ha en kille som bryr sig om henne och lyssnar på henne när hon behöver någon. Ingen vill ha en kille som du, ingen. Du är en player. Bara gå, nu, sa jag surt.
Emil såg ganska förvånande ut. För mig kändes det bara bra att i stort sätt ha skällt ut honom och sagt hur jag kände. De var sanningen. Jag gillade inte honom, inte alls. Han reste sig upp från soffan och gick ut ur rummet. Han stängde dörren och jag kunde äntligen sätta på ljudet igen.
-Hi, sa jag tyst och jag såg i webbkameran hur Liam log.
-Hello! What happened? Sa han.
-It's a guy, in my school, he's a bit... annoying, sa jag och Liam nickade.
-I didn't really get what you two talked about, but you seemed to be mad. Tell me what's wrong!
-Everything started in school, when I would record my cover. He was the one who filmed the video and during the days, we became good friends and then we met at his house an evening, and that night he kissed me. I had started to like him a bit, but then, next day, he wrote on facebook that he had been together with this girl for seven month, sa jag och bet mig i läppen. Jag tog en liten paus. Jag kunde verkligen inte hjälpa det, men det kom en tår. Jag förstod inte varför, men jag var nog bara sur. Och besviken. Men, varför skulle jag börja gråta nu, när Liam kunde se mig?
-And then, I said to his girlfriend that he kissed me, but she didn't believe me, so she spread a rumour, saying that I was the one who kissed him, and not him kissing me. Everyone in school was against me and I have only like one, real friend, sa jag och kollade ner. Fler tårar rann ner för kinderna. Jag kunde verkligen inte hjälpa det.
-But, why are you at his place now?
-My mum is kind of together with his dad, sa jag och kände hur fler tårar brände bakom ögonlocken.
-And, I'm sorry I'm crying, I'm jus...
-Melissa, it's okay. I'm listening.
-I'm just so mad and dissapointed. I really don't like him anymore. I only have one real friend and since the day I met you and the boys, I've been much happier. You've meant much, or well, you mean much for me, sa jag och torkade bort en tår. Jag såg hur Liam log stort och hans leende smittade av sig på mig.
-Aw, Melissa, you're so cute, sa han och jag flinade.
-So are you, sa jag.

En timme senare satt vi fortfarande och snacka. Jag hade berättat om min pappa och om att Vanessa hamnat på sjukhuset. Även om jag inte kände Liam så bra, så kändes det bra att snacka med honom, för han lyssna verkligen. Han kunde ju inte göra så mycket åt sakerna, men han fanns där och lyssnade. Det betydde mycket för mig.
-Liam, I have to go now. Mum is calling, we are going home and the clock is half past elven here, sa jag och log.
-Yes, I should also sleep, sa han.
-Thank you for listening, it really means a lot for me. You're a good person Liam, never change.
-Melissa, whenever you want to talk, promise me to call, okey? You're a good person too, and it's funny to talk with you. Bye!
-Bye, svarade jag och sedan la jag på samtalet.

När vi var på väg hem från Stefan och Emil hade jag ett stor leende på mina läppar.
-Vad du verkar glad, sa mamma och jag nickade.
-Det är väl tillåtet?
-Jadå. Hade du en rolig kväll? Kunde du och Emil umgås?
-Pfft, jag och Emil? Aldrig. Kvällen var bra, för jag fick vara ensam, sa jag och mamma kollade fundersamt på mig. Jag skrattade lite för mig själv. Om hon bara visste. Och om det bara fanns fler killar som Liam i denna värld.

Det blev en lång del, bra va? Ni som läser denna engelska versionen är inte lika bra på att kommentera som folket som läser på svenska. Vi lägger ner extra tid på att översätta allt till engelska, ska vi fortsätta med det eller inte? Förlåt om det finns några grammatik fel i engelska, men är såååå trött, är där något fel, säg det snällt i en kommentar så fixar jag det :).