Melissas perspektiv

Inne på restaurangen satt jag mellan Carl och Liam. Vi alla snackade och hade riktigt trevligt. Jag sneglade lite åt Carls håll när han tog upp sin plånbok för att göra något. På insidan satt ett litet foto och jag reagerade direkt. Nyfiken som jag var så frågade jag honom.
-Vem är det på bilden?
-Det är mina barn och deras kusin kusin, sa han och log. Jag fäste blicken i kortet och funderade.

-Vad heter dem? Frågade jag underligt och Carl kollade på mig. Han tyckte nog jag var lite mystisk, men jag ville verkligen veta.
-Mina barn är Hanna och Hampus, i mitten sitter deras kusin, Melissa.
-Heter in bror Johan Falk? Sa jag frågande och Carl nickade.
-Hur vet du det? Va, vänta.. va? Sa han och jag skrattade. Alla hade tystnat och lyssnade på oss.
-Det är jag och dina barn på bilden. Hanna och Hampus, min kusiner. Och du måste vara min... farbror? Sa jag förvånande. Jag hängde inte riktig med själv här.
-Ja, du kommer från Skellefteå väl? Sa han och jag nickade.
-Hur är det med din pappa? Jag har inte snackat med honom på månader!
-Han har flyttat till London, sa jag.
-London!?
-Ja, han fick jobb där och sen har mamma träffat en ny, så det är lite jobbigt nu...
-Jaha, förlåt då. Men, du får hälsa din mamma och din bror när du kommer hem!
-Det är ingen fara, och ja, absolut. Bor Hanna och Hampus här i Stockhom?
-Hampus pluggar i Uppsala, men Hanna bor med mig och min fru, sa han och jag nickade.
-What do you even talk about? Frågade Zayn när han helt enkelt inte stod ut med att vi snackade svenska. Jag skrattade lite.
-We are relatives, sa Carl och alla såg väldigt förvånande ut.
-I saw a photo, it was on me and Carl's kids, my cousins, förklarade jag och Zayn nicakde.
-I'm her dad's brother, fortsatte Carl.
-Cheers for that then! Utbrast Liam och höjde sitt glas med cola. Jag gjorde likadant och jag mötte Liams blick. Han log mot mig och jag gjorde detsamma mot honom.

Senare på kvällen satt jag inne i mitt hotellrum. Ensam. Jag kände mig väldigt nere, varför visste jag inte. Min mobil vibrerade. Sms från Liam. Jag kunde inte låta bli att le. ”Hi, how are you? It was funny that you joined us tonight :)”. Jag knappade snabbt in ett svar. ”Not that good, I'm a little bit down... Yes it was funny :)”. Jag satt i sängen och det enda som hördes var fläkten. Tankar flög runt i mitt huvud och jag visste inte riktigt vad jag egentligen tänkte på. Plötsligt knackade det på dörren. Vem kommer hit halv elva på kvällen? Kanske var det Alice som behövde säga något. Jag reste mig upp och gick mot dörren.
-Liam! Sa jag förvånande när jag öppnat dörren.
-Hi..., sa han försiktigt och jag log mot honom.
-What are you doing here?
-I'm sorry, I can leave again if you don't wan...
-No, no, I just wonder, what brought you here?
-Yourn text. You said you was a little bit down. What have happened? Sa han oroligt och jag log mot honom. Han var så gullig. Han brydde sig verkligen om mig.
-Aw, Liam, you didn't need to come, sa jag och Liam nickade.
-Yes, you should not feeling down. Do you wanna talk? Frågade han och jag nickade mot honom
-Come in, sa jag och Liam gjorde som jag sa.
Jag som hade bytt om till min pyjamas tröja och mina pyjamas byxor skämdes nästan lite.
-Excuse my clothes, but I wasn't expecting a visit from you...
-It's okay! You look good in everything!
Jag log lite och rodnade.

Vi satt bredvid varandra i min säng, lutade mot väggen. Liam hade på sig ett par mjukisbyxor och en vit T-shirt medan jag satt där i min pyjamas. Fast det spelade inte så stor roll.
-What have happened? Frågade Liam tyst.
-Not any special right now, but when I talked to Carl, I got thinking about my dad. I miss him, sa jag och tittade ner i mitt knä.
-Can't you go visit him? Where did he move?
-London, sa jag.
-Youn can go with us! Sa Liam och jag kollade mot honom. Han log stort.
-I will try to go there this summer.
Det blev tyst. Ingen pinsamt tystnad, bara en skön tystnad. Det kändes skönt att Liam var här så jag slapp sitta lyssna på fläkten helt själv. Jag fick upp massa bilder i huvudet. Jag kom och tänka på massa saker jag gjort tillsammans med pappa. Och saker vi gjort tillsammans hela familjen. Jag saknade honom, väldigt mycket. Jag kände hur mina ögon fylldes med tårar. Jag försökte att inte snyfta till, men jag kunde inte låta bli. Liam kollade på mig.
-Melissa, are you alright? Sa han oroligt.
-Sorry, I just can't hel...
-Melissa, it's okay.
Liam rätade på sig och la sin arm runt om mig. Han drog mig mot honom och jag vilade mitt huvud på hans axel.
-I just...got up pictures in my head of my dad and everythiing we've done. I miss him. And, he has barely been in touch with me. What if he doesn't want me to come this summer?
-Melissa, he's maybe busy with his new job? Of course he wants you to come!
-Yes, hope so.
Jag höll kvar mitt huvud på Liams axel och vi satt där i tystnad. Det kändes...bra.

Satt uppe tills jag nästan somnade framför datorn inatt. Idag åker Johanna till Berlin och imorgon fyller jag (Angelica) år. Uppdateringen blir lite dålig under helgen kanske, men jag ska göra mitt bästa när Johanna är borta. Glöm inte fråga oss något i frågestunden :)

Många undrar om vi inte kan ta med någon läsare i novellen men vi tänker nog inte göra detta då vi efter egna erfarenheter vet är det är sjuk svårt att beskriva andra. Tyvärr!