Liams perspektiv

Vi kom in till min lägenhet utan att ha sagt ett ord till varandra på hela vägen upp i hissen. Men det var kanske inte så konstigt, eftersom Melissa inte var sitt vanliga jag nu, hon visste antagligen knappt var hon gjorde, men allt jag ville var att hjälpa henne så hon kunde känna sig trygg. Även om hon hade behandlat mig riktigt dålig så ville jag hjälpa henne, för det måste finnas en anledning till varför hon har gjort som hon har gjort. 

Melissas perspektiv

När jag vaknade upp på lördagsmorgonen hade jag ingen aning om var jag var, eller hur jag hamnat där jag nu var. Jag la mig på ryggen och stirrade rakt upp i taket. Sakta började jag komma ihåg lite små saker från gårdagen. Men inte mycket. Men jag kom ihåg att ag träffat på Liam, och att han tvingat mig följa med honom. Vänta, var jag hos Liam? Jag reste mig hastigt upp och kollade mig runt. Jag hade aldrig varit hos honom tidigare så jag visste ju inte hur det såg ut, men på något sätt så luktade det Liam. Jag drog av mig filten jag hade över mig och på mig hade jag gårdagens kläder. Sminket var säkert ut smetat i hela ansiktet men jag visste inte vart jag kunde hitta en spegel. Jag reste mig från sängen och gick mot köket. När jag kom in där fick jag syn på Liam. Han satt och kollade ut, men när han hörde mina fotsteg vände han sig snabbt mot mig och log.
-Hi Melissa, sa han tyst och jag suckade tyst för mig själv. Vad gjorde jag här egentligen?
-Hi, sa jag med en ton som inte lät så jättetrevlig.
-Why am I here? Frågade jag och Liam suckade.
-I found you yesterday, you were drunk. Really drunk. I couldn't just let you keep on partying when I saw you. I didn't expect me to see you there, definitely not drunk. You haven't even told me that you are in London and before, you weren't out partying that much. What have happned to you? Han lät besviken på mig.
-Liam, I've changed. I'm feeling much better nowadays and it didn't work between us, sa jag och vände på mig för att gå iväg.
-Melissa, Wait. Stop, sa Liam bestämt och jag vände mig mot honom igen.
-What?
-You've changed, I see that, but to a worse person. Don't you understand what a wonderful person you actually are? You don't feeling better, but probably, you are partying so much so it feels better. I don't even know what have happened, but it must be something. Tell me.
-Liam, no. I'm fine, I can feel it myself, sa jag surt och vände på mig. Jag hörde hur Liam reste på sig och han fick tag i min arm.
-Come, let's sit down in the couch, sa han och jag gick motvilligt med honom till soffan som jag sovit på.

-I went to London and my idea was to surprise my dad and live with him. I wanted to start over with my life, because I failed with my song and everthing, so I thought I could live with dad, but when I came there, I saw him and another man, he's kind of selling drugs.
-But, where do you live now?
-On a hostel, sa jag och kollade ner. Det var nästan pinsamt.
-But, why didn't you say you were coming to London? When did you arrive?
-Last Saturday. I don't know. We haven't talked for so long, it felt like you didn't want something to do with me and I saw you and Danielle on Starbucks last Tuesday, sa jag och kollade ner. Jag mådde lite illa efter gårdagens festande och jag skämdes över allt jag gjort. När jag tänkte efter så hade jag nu varit här i en vecka och det hade inte gått en dag utan alkohol. Vad höll jag på med egentligen? Liam hade rätt. Jag var en bättre person än såhär.
-Melissa, you've known for long that Danielle is a friend of mine, nothing more. And why would I not have something to do with you? I remember when I saw your cover for the first time, how amazing you were and then, when I saw you in Sweden, I've always thought it was something special with you. Melissa, please, stop with this.
-Liam, I live on a hostel and everything I had in Sweden is kind of gone. People are just talking with me because I know you. Vanessa, my best friend, or what I should say, doesn't talk with me anymore. I've texted her, told her that I'm fine and before I left, we decided that she was coming over, but now she doesn't answer me. Liam, everything is wrong.
Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka när jag insåg hur dåligt jag faktiskt mådde. Enligt mig smakade alkohol egentligen skit och jag gillade mys kvällar bättre än fester. Tårarna började rinna och jag bara kände hur dåligt samvete jag hade. Liam var den enda personen som brydde sig och jag hade behandlat honom som skit. Jag hade inte ens en anledning till att vara sur. Det hade gått för långt. Och Ryan, varför hade jag ens hängt med honom? Fyfan Melissa, fyfan för dig själv, sa jag till mig själv samtidigt som fler och fler tårar kom rinnande ner för kinderna. Jag förtjänade inte att sitta i Liams fina lägenhet eller ens umgås med någon så underbar människa som han var.
-I should go, sa jag tyst och reste på mig.
-No, Melissa, please don't go, sa han och jag kollade förvånande på honom.
-Liam, I've treated you like shit, excluded you from my life even if you are the only one who cares and you want me to stay? I don't deserve a second chance, sa jag med ännu mer tårar rinnande ner för kinderna. Inte för att jag tyckte synd om mig själv, det var mitt eget fel, men för att jag inte förrän nu insåg hur dum jag varit och hur fel allt blivit. Jag ville bara spola tillbaka. Jag ville ju börja om, men inte såhär.
-Yes. Because I know who you really are and that girl you really are deserves a second chance, sa han och jag bara skakade på huvudet.
-Liam, you're the best, but I can't. I'm ashamed. You deserve a better girl, someone who doesn't go to London without telling you, someone who isn't jealous just because you're meeting Danielle, somone who doesn't partying every day in one week and gets drunk. You deserve a good girl, sa jag och Liam kollade på mig med sina fina ögonen.
-Yes, and that's the girl who is there inside you. That's the girl who recorded an amazing cover and that's the girl I met in Sweden.
Liam sträckte ut sina armar och log mot mig.
-Come here, sa han och jag kunde inte motstå att krypa upp i hans famn och höra hans andetag. Jag vilade mitt huvud mot hans bröst och kände mig trygg. Men jag skämdes fortfarande. 

Delen har varit klar ganska länge men eftersom Johanna var upptagen i själv så tog det lååång tid att översätta och ja, som sagt, vi lägger ner tid på allting på denna bloggen, så bättre sent än aldrig.

Förresten, HAR VI NÅGRA LÄSARE I SKÅNE? Som tänker besöka Helsingborgsfestivalen imorgon? Vi två kommer befinna oss där och om ni ser oss så hade det varit super duper mega jättekul om ni kom fram och sa hej. Hellre det än att ni står typ och pekar, okej? ;) Vi kommer nog hålla till vid RIX FM området så är ni där så säg gärna hej till oss. (En blondin och en kort brunett!!)