-Men, vad bra då. Jag vet inte om du hört det, men ni ska samarbeta med foto/film eleverna, och du kommer samarbeta med Emil. Du vet vem han är va?
Jag nickade mot henne. Emil. Emil Svensson som alla tjejer gillade och den enda snygga killen på denna skolan. Shit. Jag hade haft en liten crush på honom sen jag såg han för första gången. Hur skulle detta bli?

Jag kom in i studion och tittade mig omkring. Det var liksom inte någon speciellt ”lyxig” och fin studio, men jag dömde inte för dess utseende, för det var ju kvalitén på ljudet som räknades. Om ljudet inte blev bra, så var ju studion inte särskilt bra. För är man en kräsen musikälskare så duger inte vilken kvalité på inspelningen som helst, ljudet måste vara bra. Vad jag hade hört så var detta en bra studio, eller den var väldigt bra för en skola. Jag satte mig ner på en av stolarna och tittade mig osäkert omkring. Detta var något jag verkligen hade längtat efter.
-Vilken tonart kör du låten i? Frågade Pernilla och avbröt mina tankar.
-Jag vet inte riktigt, i alla fall lägre än killarna.
-Killarna? Frågade hon förvirrat.
-Jag menar One Direction, sa jag och Pernilla skrattade till.
-Det borde jag ju ha förstått, sa hon och skakade på huvudet.
-Men ska inte Emil komma snart? Frågade jag och jag insåg direkt att det lät som jag verkligen ville träffa honom. Men det ville jag ju också, eftersom jag alltid hade varit lite småkär i honom så ville jag lära känna honom också. För jag ville veta om han verkligen var den personen jag trodde han var. En kille som njöt av alla uppmärksam het han fick. Lite sådär små kaxig.
-Det verkar som någon verkligen vill börja spela in, sa hon och jag nickade ivrigt. Jag ville ju verkligen spela in, men jag ville också träffa Emil. Tänk, detta var kanske ödet, jag hade ju aldrig vågat ta kontakt med honom själv och nu var det någon som hade satt ihop oss till en liten grupp. Jag hoppades verkligen detta skulle bli bra. Mina tankar avbröts plötsligt när en dörr öppnades och jag hörde en mörk röst.
-Hej, hörde jag och jag tittade upp. Jag möttes av ett par blå ögon och lite ljusbrunt hår. Framför mig stod Emil och jag kunde inte rå för att le, han var lite lik Nate i Gossip Girl och det gjorde ju det inte mycket sämre, för han var riktigt snygg enligt mig.
-Hej, svarade jag tyst och tittade ner i golvet. Varför skulle jag alltid bli så blyg när det gällde killar jag gillade?
-Jag hörde att du skulle spela in What Makes You Beautiful, sa han med ett leende och jag tittade upp mot honom förvånat. Rädd för att han redan nu skulle tycka detta var tråkigt och kanske redan nu döma mig bara för jag gillade One Direction.
-Hur visste du det?
-Ja, rykten sprider ju sig snabbt här och jag tycker faktiskt att det är en grym låt, så det ska bli kul att arbeta med den och dig, sa han och ett stort leende spred sig på mina läppar. Tankarna som funnit för två sekunder sedan flög bort. Jag kände hur jag rodnade lite, han tyckte det skulle bli roligt att arbeta med mig. Jag kunde inte riktigt förstå det, och han gillade What Makes You Beautiful, det gjorde ju bara allt ännu bättre.
-Ah, säg något som inte alla vet här? Sa jag och skrattade till. Jag var lite nervös för det här. Jag hade aldrig haft en riktigt konversation med honom så jag hade väl mina anledningar till att vara nervös.
-Ja, men precis. I alla fall, Peter, min lärare, sa att vi skulle börja med att snacka ihop om hur videon skulle vara, så, har du några idéer? Tror man får välja om man vill filma i studion eller typ ute.
-Ah, jag vill nog helst att det blir en studiovideo, om det är okej för dig?
-Ja, absolut! Sa han och jag log.

En och en halv timme senare kom Peter in i studion och vi båda tystnade.
-Så, hur går det? Jag och Emil kollade på varandra och jag flinade lite. Vi hade inte kommit någonstans. Vi hade bestämt det där att det skulle vara en studiovideo, men längre än så hade vi inte kommit. Vi hade börjat att snacka om massa annat.
-Jo, eh.. det går bra, sa Emil för att avbryta tystnaden.
-Ah, vad bra. Ja, vi måste låta andra få tillgång till studion, så er tid är tyvärr slut för idag, men det blir mer tid imorgon, sa han och vi nickade. Peter gick ut ur studion och vi flinade mot varandra.
-Vi får göra mer imorgon, sa Emil och jag nickade mot honom. Jag tog min blåa Adidas väska och vi gick ut ur studion.
Vi gick längst en korridor och kom fram till punkten där man antingen fick gå till höger eller vänster. Jag skulle till höger och Emil till vänster. Vi båda stannade upp och kollade på varandra.
-Eh.. jag antar att vi ses imorgon då... sa Emil lite osäkert och jag nickade.
-Ja, hejdå, sa jag och vände mig om.
-Eh, Melissa vänta, sa han och jag stannade till.
-Vad? Sa jag och log.
-Kan inte jag... få ditt nummer? Jag nickade mot honom och tog upp min mobil ur min jacka. Jag sa mitt nummer honom, och han gjorde detsamma till mig.

När jag några timmar senare kom hem log jag för mig själv. Emil var inte alls en sådan kille jag trodde. Han var tvärtemot. Han var väldigt ”down to earth” och han verkade så sjukt snäll. Eller, det hade jag ju tyckt hela tiden, men nu gillade jag honom ännu mer. När vi suttit inne i studion hade tiden gått fort och vi hade snackat om allt, förutom det vi skulle ha snackat om. Men, tiden går väl fort när man har roligt? Jag hade ju inte förväntat mig detta. Till och med hans nummer fanns i min mobil. Det enda jag var rädd för var att han bara låtsades. Han kanske sa att han gillade låten jag tänkte sjunga bara för att jag skulle tro att han tyckte det skulle bli jättekul? Han kanske går runt och berättar för hela skolan, så alla börjar döma mig, även om inte alla känner mig eller vet vem jag är. Men, jag hade haft en lång konversation med honom och när jag berättat det för Kajsa hade hon suttit med ett léende hela tiden.

11 januari

Idag var det dags att börja med vårt projekt i skolan. Vi ska även samarbeta med de som går foto/film linjen, och jag ska jobba med Emil som går där. Vi var de första som fick komma in i studion och jag provade sjunga lite, men resten av tiden snackade vi bara, vilket var lite dumt, men nu känner vi varandra lite bättre och det kanske hjälper oss att göra detta bättre. Hoppas det i alla fall!

Jag ville inte direkt uttrycka mig om just Emil. Jag visste ju inte exakt vem som läste min blogg, så det var bättre att bara skriva allmänt. Att jag tyckte han var snygg och sådär, det kunde stanna mellan mig och Kajsa.