Jag kände hur Emil tittade mot mig och pussade mig snabbt på kinden. Den röda färgen i mitt ansikte kom fram, men detta betydde att han gillade mig. Jag vände mig om mot honom och mötte hans blåa ögon. Han tittade rakt in i mina ögon och jag märkte hur hans ansikte kom närmre mitt. Försiktigt la han sin han runt min nacke och våra läppar möttes i en romantisk kyss, en kyss som bara händer i filmer men nu hände det i verkligheten. Det kändes som jag svävade på rosa moln och jag kunde inte sluta le.

Emil avslutade kyssen och drog sitt huvud ifrån mig, han tittade in i mina ögon med ett stort leende. Jag log lite osäkert mot honom.
-Förlåt, jag... började han och hans röst lät osäker.
-Nej, det är lugnt, sa jag och log. Jag visste inte vad detta betydde för han, men jag visste att detta betydde mycket för mig. Mina känslor för honom blev bara starkare och jag hoppades verkligen han kände samma för mig som jag kände för honom. Han borde ju ha några känslor för mig eftersom han kysste mig, eller?

Filmen hade precis tagit slut och Emil hade sin arm om mig, det kändes så bra. Jag hade ingen aning om vad klockan var, så jag tog upp min mobil för att se.
-Vad är klockan? Frågade Emil, precis som han hade läst mina tankar. Ett leende spred sig på mina läppar samtidigt som jag tittade ner på mobilen.
-Typ halv elva, så jag tror jag måste hem nu, sa jag lite ledsamt för jag ville inte hem, inte än i alla fall.
-Ska jag köra dig hem också?
-Ja gärna, svarade jag med ett leende.
-Då kan du i alla fall se fram emot 40 minuter där du sitter tätt intill mig och kramar om mig, sa han och blinkade. Jag skrattade till och knuffade till Emil i sidan.
-Ska vi åka då?
-Japp, sa ha och jag reste mig från sängen.

En timme senare la jag nerbäddad i min säng med ett leende på läpparna. Det kändes som om det faktiskt kunde bli något mellan mig och Emil, om jag inte skulle lyckas förstöra allting. Jag slöt mina ögon och jag var tvungen att erkänna för mig själv att jag gillade Emil, väldigt mycket.

15 januari

Förlåt för att jag inte bloggat, men har inte riktigt hunnit. Har hänt både bra och dåliga saker och det galnaste av allt var väl att Liam, från One Direction, såg min cover. Är såååååå glad för det. Sen att min mamma och pappa ska skilja sig... ja inte lika roligt. Pappa ska flytta till London med han vägrar låta mig följa med. :(
/Melissa.

Det var en onödigt söndag. Jag spenderade dagen hemma i min säng, tittandes på Gossip Girl. Vanessa hade inte varit hemma över helgen och skulle inte var hemma förrän sent ikväll. Jag suckade för mig själv och kom på att jag trots allt inte varit inne på facebook idag. Jag loggade in och den översta händelsen fick mig att bli stum. Jag kände hur mina ögon fylldes med tårar. ”Emil Svensson: 7 månader med världens finaste Sara idag. Älskar dig ♥.” Var han seriöst? Jag ville inte ens tro att det var sant. Kyssen som igår gjort mig glad, och som faktiskt betydde något för mig, äcklade mig just nu. Att han ens kunde? Jag suckade för mig själv och kände att denna söndagen kunde inte bli värre. Och jag var rädd för att träffa på honom i skolan imorgon. Jag ville smsa han. Borde jag göra det? Ja, vad skulle häda? Jag tog upp min mobil och gick in på vår konversation. Killen som verkat så snäll och så ärlig. Min uppfattning hade ändrats helt. Jag ville egentligen ringa honom och bara skälla ut honom, men det var trots allt Sara det var synd om. Han hade ju kysst mig när han hade en tjej och han hade fått mig att tro att han gillade mig. Vad tänkte jag med? En tår rann ner för kinden. ”Hur fan kunde du? Det är värst mot Sara, tänk på det.” skrev jag i ett sms och sedan tryckte jag på skicka. Jag ångrade mig för några sekunder, men samtidigt inte. Han borde skämmas. Jag ville så gärna berätta för Sara även om det kanske inte var den perfekta dagen. Jag skrev in Sara i sökrutan i chatten på facebook och till min förvåning var hon inloggad. ”Hejsan. Vill inte förstöra för dig och Emil, men vill att du ska veta att han kysste mig igår.” skrev jag till henne och sedan kryssade jag ner facebook med en orolig känsla i magen.

När jag kom till skolan på måndagen kände jag hur folk riktigt stirrade på mig. Jag suckade och kollade ner i marken. Vad var det som var fel. Jag gick till mitt skåp och såg Kajsa. Jag log stort mot henne, men hon såg inte lika glad ut.
-Vad är det? Varför stirrar alla ut mig och allt? Sa jag och hon gav mig en seriös blick.
-Ja, man kan ju undra. Varför kysste du Emil?
Hur viss... Sara. Jag suckade för mig själv och jag kände hur jag bara ville sjunka igenom golvet. Det var ju inte jag som kysst honom. Det var tvärt om. Men så långt tänkte ingen.