Ser att det fortfarande är några som tittar in här dagligen, och vi kan passa på att säga till er att vi har börjat skriva igen. Fast just nu skriver på bara på den svenska. Vi har inte riktigt bestämt oss om vi ska fortsätta på engelska.
Så klicka in HÄR för att läsa vår nya novell som vi har börjat med! 

Melissas perspektiv

-Right. Where are you going?
-Mallorca, svarade jag och kände att jag inte riktigt trivdes i tjejens närhet. Det var något skumt med henne.
-Me too! I booked a trip all alone, with the hope that I was going to find someone I could hang out with there, and now, I've found you! Perfect!
Åh nej, tänkte jag för mig själv men trängde fram ett leende. Det skulle vara vår semester. Bara Liam och jag. Inte någon skum tjej som jag inte ens visste namnet på. 

---

Gaten öppnade och det var äntligen dags att gå på planet. Jag höll i Liams hand och tittade lyckligt upp mot honom och han tittade samtidigt ner mot mig och kysste mig lite snabbt innan vi var tvungna att gå vidare i kön. Som tur var hade den skumma tjejen, som jag fortfarande inte visste namnet på, försvunnit lite spårlöst innan. Hon sa att hon skulle gå på toa, men hon hade inte kommit tillbaka. Inte till oss i alla fall, vilket jag tyckte kändes bra. För jag ville ha Liam för mig själv nu och resten av veckan. Den tjejen skulle inte få förstöra min och Liams vecka.
Mannen bakom disken tog mitt boardingpass tittade på det och rev av ena biten. Han nickade och gav det till mig igen. Jag tittade mot Liam som kom efter mig och vi gick ut i gången som var vägen till flygplanet. När jag svängde runt hörnet möttes jag utav ett stort, vitt leende från en flygvärdinna. Jag förstod mig inte riktigt på hur flygvärdinnor alltid kunde vara så glada, men jag antar att det tillhör deras jobb.

-Hello! I changed with the guy who was supposed to sit here, so I got his place, so now I will get good partners during the fligh! Sa tjejen som dykt upp från ingenstans.
Jag satt närmast fönstret och Liam i mitten, så jag slapp ha henne intill mig, men hon verkade vara väldigt social av sig och det betydde väl att hon skulle prata hela resan. Vi skulle landa först i Madrid och sedan flyga till Palma. Jag kände hur jag bara ville stanna hemma med Liam och slippa den där tjejen.
-That's great! Sa Liam och det lät verkligen som han menade. Jag suckade för mig själv.

Plötslig kände jag hur någon ruskade om mig.
-Melissa! Melissa, wake up!
Jag satte mig yrvaket upp och log när jag såg Liam som satt sig på sängkanten.
-It's time to wake up! The flight is taking off in just a few hours!
Jag nickade och tänkte igenom det jag drömt. Jag skrattade till och Liam kollade fundersamt på mig.
-What? Sa han och jag bara skakade på huvudet.
-I dreamt something totally random. But, I should get up now, sa jag och Liam nickade.
-We will have so much fun on this trip, sa han och log sitt söta leende. Jag nickade mot honom.
-Just you and me, sa jag och kände mig lättad över att det som hände bara var en dröm.
-I love you Melissa, sa Liam och jag log mot honom.
-I love you too, svarade jag innan våra läppar möttes i en perfekt godmorgon kyss. 

---

 

Detta är sista delen av denna novellen, we are sorry but yeah.

Vi känner att den har blivit tråkigare och tråkigare allt eftersom, kanske inte världens bästa slut men nu blir det så! Tack till alla er som läser och kommenterar. Ni är så fina och söta allihop!

 

Melissas perspektiv
-Well, I have a nice view, sa jag och flinade lite. Liam gjorde detsamma och gick mot mig. Han la sig ner bredvid mig och våra ansikten var bara några centimeter ifrån varandra.
-Sorry for how I went, my dad is a bit...
-It's okay, you don't need to say anything.
-But, you must think he's totally weird and soon, I bet you don't want me here.
-Melissa, I never wanna leave you, never.

---

Mobilens hemska ljud gjorde att jag vaknade med ett ryck och att jag nästintill slog i sönder mobilen. Jag hatade tidiga morgnar. Jag stängde av alarmet och sträckte på mig. Liam låg och sov intill mig och jag var nästan lite avundsjuk på honom eftersom han kunde sova vidare men samtidigt var jag förvånad av att han inte vaknat. Det var fredag och det betydde festival. Jag hade jobbat hela veckan, övat på låten och jobbat med nya låtar. Allt gick framåt och jag försökte att inte tänka på pappa. Varje kväll hade jag kommit hem till färdig middag och trevligt sällskap. Jag var lite ledsen över att Vanessa skulle åka hem imorgon, men vi hade fredagen framför oss. Klockan var inte mer än tio över sju men det var hög tid att dra sig upp från sängen. Vid halv nio skulle vi köra och vi skulle vara framme runt elva tiden. Att åka bil var inte något jag gillade, men jag hade aldrig åkt bil genom England så det skulle ändå bli lite spännande. Liam hade bestämt sig för att inte följa med till festivalen då han inte ville ”stjäla” uppmärksamhet från mig och jag förstod honom lite. Och jag var glad för att han tänkte på mig, plus att killarna faktiskt skulle jobba framåt eftermiddagen så därför stannade han hemma. Men Vanessa skulle med, och Alice. Jag hörde att duschen sattes igång och jag antog att Vanessa redan vaknat och hoppat in i duschen. Jag drog mig upp från sängen, satte i kontakten till min mobil så den skulle laddas och sedan gick jag ut i köket och började fixa frukost.

-Godmorgon! Sa Vanessa när hon några minuter senare kom in i köket där jag satt och åt frukost.
-Godmorgon, sa jag och tog en tugga av min macka.
-Förlåt att jag började äta, men jag blir lite stressad, måste hinna duscha också, sa jag och Vanessa skrattade.
-Det är lugnt! Hoppas bara att jag inte tog slut på allt varmvatten, sa hon och jag gav henne en ond blick.
-Det hoppas jag verkligen inte att du gjorde, sa jag och log. Jag drack upp den sista juicen ur mitt glas och reste på mig för att gå mot badrummet och ta en dusch.

Klockan var prick halv nio när en bil kom körande och stannade precis framför oss. En dörr öppnades och vi mötte Alices stora leende.
-Hej tjejer! Hur är det med er? Frågade hon och gav oss båda varsin kram.
-Det är bra, sa vi samtidigt och Alice öppnade dörren till baksätet.
-Så bra! Hoppa in! Sa hon och vi gjorde som hon sa. Jag slängde in min ganska så klumpiga väska där jag hade lite allt möjligt och efter mig hoppade Vanessa in. Alice hoppade in i framsätet och vid ratten satt en man som såg ut att vara runt 40 år. Bilen började rulla och Alice vände sig mot oss.
-Det är Stan som kör, han jobbar på Sony Music här i London och han fick bli vår privat chaufför, sa Alice och vi log.
-Vilken lyx!

Som beräknat så var vi framme vid elva tiden. Vi gick in på området, där folk redan hade börjat samla sig även om den första konserten var klockan tre på eftermiddagen. Vi följde efter Stan och när vi gick förbi folket hörde jag hur någon ropade ”Melissa!”. Jag vände mig om och såg några tjejer som vinkade. Jag log och vinkade tillbaka. Jag mötte sedan Vanessas blick och hon bara log och jag gjorde detsamma. Att folk kände igen mig.
-Shit, sa jag för mig själv och fortsatte gå i samma riktning som Stan.

Klockan hade slagit fem och det var nu äntligen min tur att ta plats på scenen. Nervositeten inom mig bubblade som bara den, men jag försökte ignorera det för jag ville göra så bra ifrån mig som möjligt. Ända sedan jag kom hit vid halv elva hade det varit full fart, jag hade värmt upp rösten, haft soundcheck och allt möjligt. Jag visste knappt vad jag hade gjort under dagen för allt gick så himla fort. Men när jag fick lite tid över gick jag till ett staket som delade av var vi artister fick vara och var fansen och publiken fick vara. Jag såg att där stod några tjejer och de sken upp när de såg mig, jag riktade mina steg mot dem och ett leende smög sig fram på mina läppar.
-Melissa! Skrek en av tjejerna glatt och jag log stort mot henne och vinkande samtidigt som jag gick.
-Can we take a photo with you? Frågade en annan tjej som stod och viftade med sin kamera. Det var endast tre tjejer som stod där, men jag tyckte ändå det kändes så galet. Jag tog bild med alla tjejerna och de tackade så mycket när jag sa att jag var tvungen att gå tillbaka till arbetet.
-By the way, you and Liam are so cute together, skrek en av tjejerna när jag hade vänt ryggen mot dem och börjat gå tillbaka. Jag vände mig snabbt om och gav tjejerna ett stort leende.

Men nu stod jag äntligen här på scenen och tittade ut över den stora publiken. Jag hade inga ord för hur underligt och konstigt detta kändes. Innan nyår var det detta jag drömde om, det som jag aldrig trodde skulle bli verklighet, men känslan av att stå på scenen och blicka ut över publiken var mäktig och obeskrivlig.
Jag tog första tonen och hörde publikens jubel, det verkade som de gillade det. Fast egentligen visste jag inte om de skrek för de tyckte det var bra eller dåligt. Jag ignorerade allt ljud och levde mig in i min egen drömvärld, vilket detta egentligen var. Eller detta var ju något som jag hade drömt om ända sedan jag var liten och nu var det äntligen verklighet. Jag kunde inte förstå att jag stod här på en stor scen på en festival i Birmingham. Det kändes så galet, för mig som kom från en liten byhåla i norra Sverige, men det var en dröm som hade blivit verklighet och känslan av att stå på scenen var helt obeskrivlig. Fast jag kan nog säga att det var verkligen den bästa känslan i mitt liv.

---

En lite bildlös del, men min dator hänger sig bara när jag (Johanna) ska spara bilder, så därför får ni bli utan. Kanske inte så lång del heller men vi hoppas ni tycker om den ändå. Så kommentera på bra nu, så blir vi glada! :)

Melissas perspektiv

Klockan hade börjat närma sig sju och jag startade spisen för att kunna laga maten, så den skulle vara nästintill färdig när pappa kom. Jag kände hur nervositeten började komma och jag visste inte ifall jag ens var redo för att träffa min pappa nu. Men det måste ju hända förr eller senare, jag var ju tvungen att låta honom förklara och berätta vad han verkligen gör och varför han gör så. Om jag någonsin ska kunna förlåta honom, måste jag ju ge honom en ärlig chans till att förklara, så det är nu eller aldrig.

---

Det knackade på dörren och eftersom jag stod i köket så gick Liam och öppnade. Jag kände hur en nervös känsla spred sig genom kroppen. Hur skulle detta gå? Jag kunde ju inte säga att jag hatade min pappa, för det var trots allt min pappa, men jag gillade inte vad han häll på mig. Men han hade kanske slutat?

-Grattis! Utbrast pappa när han kom in i köket och jag slutade med det jag höll på med och log mot honom.
-Tack! Så roligt att du ville komma! Sa jag och gav honom en kram.
-Jag ska bara fixa det sista med maten, ni kan gå in i vardagsrummet och snacka lite! Vanessa är där också pappa!

Pappa nickade och gick mot vardagsrummet medan Liam stod som ett frågetecken. Jag skrattade åt honom. Han såg alltid så gullig ut när han inte förstod vad jag snackade om.
-You shoukd go and take some Swedish lessons, sa jag och gick mot honom. Han log ännu gulligare.
-No, you should learn that I don't understand Swedish, sa han puttade mig lite lätt på axlen.
-I said, you can sit down at the table and the food will come soon, sa jag och log gullig. Liam drog mig mot sig och kysste mig i pannan.
-My lovely girl, sa han tyst och våra blickar möttes. Jag log mot honom och våra läppar möttes i något jag kallade en perfekt kyss.

Vi satt och åt, allting var frid och fröjd. Jag ville egentligen fråga om pappas jobb, hur allt var och så vidare, men något hindrade mig. Det var en sån bra stämning mellan oss fyra och det blev många skratt när vi försökte lära Liam svenska.
-Melissa, how is the music going? Frågade pappa och jag log. Det var kul att han brydde sig.
-Good. This week, I will go to Sony Music everyday and on Friday, I will play at a festival in Birmingham!
-That's awesome!
-Yes, and Alice, who I met in Sweden, will come here and watch me! And, Vanesse will stay here until that day, but then she's leaving, sa jag lite ledsamt och kollade mot Vanessa, som också så lite ledsen ut.
-But girls, don't think about it now, it's a week left!
-True! Sa Vanessa och vi båda såg genast gladare ut.
-And Liam, how is it going for you? Frågade pappa med sin perfekta brittiska accent. Jag undrade hur han lyckas få en sån fin accent när han inte befunnit sig här så länge. Jag ville också ha en sån fin accent.
-Good, we are going to start recording the new album soon and it's going well. Han drack lite av sin cola och pappa log.

Pappas mobil ringde och han tog snabbt upp den. Han pratade väldigt snabbt, precis som om vi inte skulle hänga med i vad han sa. Han la på och reste sig upp.
-I'm really sorry, but I really have to go, it was fun to come here and the food was really good but I need to leave. Thank you for everything! Sa han snabbt. Han gav mig en liten klapp på huvudet och gick mot dörren. Han tog på sina skor och vi hörde hur dörren smällde igen. Kunde han inte ens säga hejdå? Kunde han inte ens krama om mig? Varför? Varför skulle han börja jobba halv nio en lördagskväll? Allt som varit så bra för bara en timme sen, nu var allt borta och jag som började gilla pappa igen. Nej, varför gjorde han såhär? Jag, Liam och Vanessa satt kvar vid bordet och stämningen var inte den bästa. Även om jag visste att det inte var mitt fel, så kändes det så.
-Yeah... började jag men tystnade igen. Jag reste mig upp och började duka ut. Världens sämsta kväll, eller? Jag skämdes för min pappa. Jag plockade ut allt med hjälp av Liam och Vanessa, sen gick jag in i sovrummet och slängde mig på sängen med huvudet ner i kudden. Jag kände hur mina tårar började rinna. Varför? Varför gjorde han såhär mot mig?

-Melissa? Hörde jag Vanessa säga och jag reste mig upp. Jag var nog ganska röd i huvudet och Vanessa kollade oroligt på mig.
-Melissa, gråt inte, sa hon och satte sig bredvid mig i sängen.
-Vad ska jag göra då? Jag trodde pappa hade ändrat sig, men tydligen inte, han är så jävla dum, jag orkar inte. Han förstörde allt och snart vill inte Liam ha kvar mig här, sa jag med gråten i halsen,
-Melissa, Liam kommer inte lämna dig, jag vet det, och du vet det också. Liam älskar dig, på riktigt. OM jag bara kunde göra något, så hade jag gjort det. Vad är det din pappa håller på med?
-Droger. Vanessa, tack för att du finns, du betyder verkligen allting för mig. Jag är dålig på att visa det, men du ska veta det. Kan inte du och jag hitta på något imorgon? Bara vi? Det behövs.
-Melissa, du är världens bästa vän. Jo, kan vi inte köra på shopping i London? Kom igeeeen!
Jag flinade lite och nickade. Vanessa hade en förkärlek till London och vi skulle springa in i alla affärer som man annars bara drömmer om att få shoppa i och såklart skulle vi göra ett besök på Starbucks. En shoppingdag i London med min bästavän. Jag längtade redan.
-Jo, det kan vi!
-Vill du vara lite själv? Jag nickade och Vanessa kramade om mig.

25 juni, lördag.

My dad was here today but he left pretty early. Something with the job. I don't really care. Not feeling so happy right now, but tomorrow I think I will be in a good mood again. Me and Vanessa will spend a day together, just the two of us. Shopping and just a lot of fun. No, I will probably watch a movie and then I'm going to bed. What's everyone of you up to?
Xoxo Melissa.

Klockan var halv elva och Liam kom in i rummet.
-How is it? Frågade han tyst och jag kunde inte slita min blick från honom där han stod i endast kalsonger.
-Well, I have a nice view, sa jag och flinade lite. Liam gjorde detsamma och gick mot mig. Han la sig ner bredvid mig och våra ansikten var bara några centimeter ifrån varandra.
-Sorry for how I went, my dad is a bit...
-It's okay, you don't need to say anything.
-But, you must think he's totally weird and soon, I bet you don't want me here.
-Melissa, I never wanna leave you, never.

---

 

Har blandat kvällen med lite skrivning, lite tv tittande osv, så kanske att där är lite små stavfel, men har skrivit för er skull. Hope u like it :)

 

Melissas perspektiv
Klockan började närma sig fem och min mobil ringde. Det stod ett nummer som jag kände igen. Men vems var det? Jag hann tänka på många innan jag tog upp mobilen och svarade. Liam satt bredvid mig och kollade frågande.
-Hallo? Sa jag och hörde massa surr. Vem var det?

---

-Hej Melissa, det är pappa, hörde jag honom glatt säga och jag ryckte till av förvåning. Jag hade verkligen inte förväntat mig att han skulle ringa mig, inte nu i alla fall.
-Hej pappa, svarade jag glatt. För även om jag var förvånad så var jag väldigt glad över att han ringde, det var ju några dagar sedan jag pratade med honom och då hade kanske inte allt gått så jättebra.
-Ville du något speciellt? Frågade jag honom snabbt och jag kunde faktiskt inte hålla ett leende borta från mina läppar.
-Jag ville bara säga grattis i efterskott och förlåt att jag inte ringde igår, sa han glatt men jag hörde hur han samtidigt suckade.
-Tack pappa och det är lugnt. Bättre sent än aldrig, sa jag och gick upp lite i ton för varje ord jag sa.
-Men jag känner mig så taskig för att jag inte ringde dig på din födelsedag, svarade han och jag hörde hur han suckade tungt.
-Pappa, det är lugnt, jag är bara glad att du i alla fall hörde av dig, sa jag glatt och funderade på om jag skulle bjuda över honom hit.
-Bra gumman, men jag tror jag måste gå nu. Vi får höras mer någon annan dag, sa han men innan han hann lägga på så hindrade jag honom i sista sekunden.
-Men pappa, vänta! Sa jag snabbt och jag hörde i telefonen hur han stannade upp.
-Ja vad är det? Frågade han lite oroligt och mitt leende smög sig fram igen.
-Hade inte du kunnat komma hit ikväll och äta middag med oss? Frågade jag och jag nästintill höll andan när jag inväntade hans svar med spänning. Jag ville att han skulle komma över, så jag kunde få prata med honom efter allt som har hänt. Men samtidigt så ville jag ändå inte träffa honom, för jag var sur på honom för vad han hade gjort och han hade svikit mig rejält.
-Jag vet inte riktigt Melissa, jag måste kanske jobba, sa han tveksamt och nickade bara. Jag visste det, varför skulle han kunna träffa mig när han har fullt upp med sitt olagliga arbete.
-Okej pappa, jag förstår att du kanske har mycket att gör på ditt jobb, sa jag och låtsades hosta när jag nämnde ordet jobb.
-Melissa, snälla förstå mig inte fel nu. Jag vill verkligen träffa dig, för jag vill att vi ska kunna prata och att allt ska bli som normalt, jag vill att du ska bli pappas lilla flicka igen, sa han och jag suckade djupt.
-Men om du nu vill träffa mig, varför kan du då inte bara hoppa över jobbet för en kväll? Sa jag lite irriterat och suckade.
-Okej, jag kommer Melissa. När ska jag komma och var ska jag någonstans? Frågade han och jag visste inte riktigt vad jag skulle svara honom. Det kändes både bra och dåligt att han skulle komma, jag ville ju prata med honom, men jag var rädd för vad han skulle kunna göra mot mig. För jag ville inte mista honom helt, han var ju trots allt min pappa som egentligen betyder väldigt mycket för mig.
-Hmm, du blir upphämtad klockan sju, vi fixar så någon hämtar dig, sa jag snabbt och började genast fundera på vem som skulle kunna hämta honom. Anledningen till att jag sa till honom att en bil skulle hämta upp honom var att jag ville inte ge ut Liams adress till honom, eftersom för tillfället litade jag inte på honom precis och jag visste inte den exakta adressen heller.
-Okej, men vi ses då, sa han glatt och jag suckade tungt innan jag la på. Vad hade jag nu gett mig in på?

Liam satt fortfarande bredvid mig och tittade frågandes på mig när jag hade lagt på. Antagligen såg han ut som ett levande frågetecken eftersom han inte hade förstått ett dugg utav svenskan jag hade pratat med pappa och han visste ju heller inte vem det var som hade ringt.
-Who was that? Frågade han nyfiket och hoppade lite närmre mig.
-It was my dad, sa jag och tittade ner i golvet. Just nu visste jag inte riktigt om jag skulle vara glad, ledsen, rädd eller nervös för att träffa honom, allt kände bara så konstigt.
-Whar did he want? Frågade Liam och jag tittade upp mot honom istället.
-He told me a happy birthday in arrears, but we also decided that he’s coming over for some dinner, sa jag och Liam nickade bara.
-If it is okey for you then, la jag till och Liam nickade ännu en gång.
-Of course it’s okey, I won’t stop you from meeting your dad, sa han och kramade mjukt om mig.
-But can you please help me with a little thing? Frågade jag ganska tyst.
-Of course, what is it? Svarade Liam snabbt och tittade in i mina ögon.
-Could you call someone who could pick up my dad at his place at seven? Frågade jag osäkert och Liam tittade bara med ett leende på mig.
-I’ll do it, I can call Paul, sa han glatt och tog upp sin mobil från sin byxficka och slog in numret till Paul.

Jag reste mig upp och gick mot köket för att se vad som fanns i kylen, och till min lycka såg jag maten som jag visste Vanessa hade köpt till idag. Jag tittade funderande på det och tänkte efter om det skulle räcka till fyra personer, men efter lite om och men insåg jag att det skulle räcka. Jag tog ut nötfärsen från kylen och la den på vasken. Det fick bli spaghetti och köttfärssås, enkelt men gott enligt mig i alla fall. Klockan hade börjat närma sig sju och jag startade spisen för att kunna laga maten, så den skulle vara nästintill färdig när pappa kom. Jag kände hur nervositeten började komma och jag visste inte ifall jag ens var redo för att träffa min pappa nu. Men det måste ju hända förr eller senare, jag var ju tvungen att låta honom förklara och berätta vad han verkligen gör och varför han gör så. Om jag någonsin ska kunna förlåta honom, måste jag ju ge honom en ärlig chans till att förklara, så det är nu eller aldrig.

---

Kommentera på bra nu! Som sagt så suger uppdateringen men vi ska verkligen försöka förbättra oss med den! 

Melissas perspektiv

-I love you too Melissa, I’m really happy to have you here, sa han och jag närmade mig hans ansikte och våra läppar möttes. Att ha sagt de tre orden till honom, kändes som en sten hade lättat från mitt hjärta. Jag älskade verkligen honom, han betydde riktigt mycket för mig och ingen kunde någonsin ersätta honom.
-Goodnight Liam, sa jag och tittade fortfarande in i hans ögon.
-Godnight sweetheart and sleep well, sa han och pussade mig på pannan.

---

Jag vaknade på lördagsmorgonen av att min mobil ringde. Jag tog snabbt upp den och kollade vem det var. Mamma. Jag tryckte på svara så att Liam inte skulle vakna av ringsignalen.
-Hej, sa jag trött och gäspade.
-Godmorgon! Sover ni fortfarande? Klockan är tolv!
-Mamma, för det första, klockan är bara elva här, och vi var ute och festade igår och vi somnade nog inte förrän vid fem, sa jag tröttsamt och mamma skrattade till.
-Jaha, förlåt, jag tänkte inte på tiden och..
-Nej, det är ingen fara mamma.
-Så, hur var din födelsedag?
-Super! Killarna och Vanessa kom in med frukost på morgonen och sedan under dagen tog vid det lugnt och laddade upp för en partykväll! Vi började med att äta på en restaurang och sen gick vi vidare, allt gick bra och jag hade så himla roligt!
-Minns du något? Sa mamma retfullt och jag skrattade.
-Mamma, ja, jag drack en cider, sa jag med betoning på en.
-Så, hur känns det att vara 18?
-Ingen skillnad, sa jag och sedan tänkte jag efter hur mycket jag fick göra nu. Men det var inte så att jag kände mig 10 meter längre och 10 gånger starkare. Jag var fortfarande lilla Melissa.
-Vet du mamma? Sa jag med en liten pipig röst och pirr i magen. Mamma skrattade till lite.
-Nej, vad?
-Liam sa igår att han älskade mig, sa jag och gjorde ett litet ”ihh”ljud. Mamma flinade.
-Gullegrisar. Han verkar så himla snäll och söt.
-Det är han! Och vet du?
-Mer nyheter?
-Ja, massa. Först och främst, jag ska uppträda på en festival den andra juli och för det andra, Liam och jag ska åka till Mallorca tillsammans senare i sommar.
-Festival? Mallorca? Min lilla flicka börjar bli stor!
-Ja, jag är trots allt arton år. Vanessa kommer stanna här tills den tredje juli, efter det ska jag jobba mycket med musiken och sedan i slutet av juli ska jag och Liam åka iväg!
-Åh, så roligt, men du? Jag måste åka iväg, lillebror ska spela match och jag lovade honom att komma och kolla idag!
-Hälsa honom från mig, jag saknar er båda väldigt mycket!
-Det ska jag! Men du? Kan du inte skriva lite på din blogg? Så vi vet vad du gör om dagarna?
-Oj, shit, den har jag nästan glömt. Jag lovar, ska göra det med en gång. Puss.
-Puss gumman, jag älskar dig.
-Jag älskar dig också.

Jag la ifrån mig mobilen och startade datorn så snabbt jag kunde. Bloggen. Shit. Den hade jag inte uppdaterat på länge. Jag loggade in på datorn och väntade ivrigt på att internet skulle starta sig. Jag gick in på blogg.se's hemsida och loggade in på bloggen. Några få kommentarer att godkänna och inte så många besökare. Det skulle bli ändring, men hur?

Jag satt ett tag och funderade. Vad skulle jag blogga mer om? Vad skulle jag liksom fylla bloggen med? Sen kom jag på en superbra idé. På sistone hade många sagt till mig att de gillade mina outfits. Jag kan börja blogga mer om kläder och mode. Och skriva på engelska, då skulle kanske några fans läsa? Kanske killarnas fans? Jag nickade för mig. Perfekt.

25 juni, lördag

It was a very long time ago I wrote here, but now I'm back on track. I will update every day what I'm doing, how it's going with the music, about fashion and other funnt stuff. I hope you will like it!

Okay, so yesterday, it was my birthday. Liam and the rest of the boys, plus Vanessa, my best friend, celebrated me properly and we went out partying in the evening. My mum just called and she ended with “you should update your blog” so I better do it now! On Monday, I will start to work for real and next Friday, I will perform at the festival in Birmingham! I'm sooo excited!
Xoxo Melissa.

Jag gick in på twitter och samtidigt smög Vanessa in i rummet.
-Godmorgon!
-Godmorgon! Sovit gott?
-Ja! Och själv?
-Ja, men mamma väckte mig!
-Haha, standard. Vad gör du?
-Bloggade lite. Mamma bad mig. Men, ska börja skriva på engelska och länka den på twitter nu, så kanske jag får fler läsare!
-Du är smart!
Jag nickade mot henne och loggade in på min twitter.
”Good morning! Had a wonderful night yesterday! @Real_Liam_Payne thank u for everything you are doing for me, i love you!” skrev jag i min första tweet och sedan skrev jag en ny. ”I've decided to start to write in english on my blog, so all of you can read! Here's the link: MelissaMusic.blogg.se :)”

Klockan började närma sig fem och min mobil ringde. Det stod ett nummer som jag kände igen. Men vems var det? Jag hann tänka på många innan jag tog upp mobilen och svarade. Liam satt bredvid mig och kollade frågande.
-Hallo? Sa jag och hörde massa surr. Vem var det?

---

 

Inte så händelserikt, men ändå... vem ringer tror ni?
Vår gästbloggare som vi valt heter Elin, det kommer komma upp ett inlägg lite senare om det och hur vi kommer bygga upp nästa novell, vi ska redan nu i helgen börja skriva på den och tänka ut allting osv. :)
Märker även att denna bloggen, och alla andra bloggar jag besökt under dagen, ser helt cp ut, men de är nog blogg.se's fel, inte vårt :) 

 

Melissas perspektiv
-No, I just hope you wanna go with me, sa han och jag nickade.
-Of course I want to!
De andra killarna, plus Vanessa log stort och så gjorde även jag.
-But, can we start to eat? I'm hungry and the food is cooling, stönade Niall och alla skrattade.
-Bon appetit!

---

Vi hade ätit och betalt, jag kände mig riktigt mätt och maten hade varit så himmelskt god så jag hade helt klart kunnat äta mer, fast jag var proppmätt. Vi var nu på väg mot nattklubben som killarna och Vanessa hade bestämt att vi skulle festa loss på. Även om jag inte var särskilt sugen på att festa efter allt som hade hänt för mig, så skulle det ändå bli riktigt kul. För det kunde ju liksom inte bli tråkigt när man hade bra sällskap.
Efter några minuter kom vi fram till klubben och när jag såg klubben backade jag tillbaka ett steg. De dåliga minnena från min från min festvecka här i London kom tillbaka. Det var här jag hade träffat han där Ryan, jag fattade inte nu hur jag kunde bete mig så som jag gjorde det. Jag skämdes för mig själv och jag ville inte gå in på den klubben. Jag tog ännu ett steg tillbaka och Zayn märkte det.
-What's wrong Melissa? Frågade han och tittade oroligt på mig.
-I have bad memories from this club, sa jag och tittade ner i marken.
-But then we walk in there, so you can get some good memories from this too, sa Louis viftade lite med sina armar. Men jag skakade bara huvudet.
-Did something special happen in there? Frågade Harry oroligt.
-Yeah, sa jag bara och mitt glada humör var som bortblåst.
-Should we go to another place then? Frågade Liam och gick fram till mig för att ta tag i min hand.
-No, we can stay here. Because, they are playing good music and I wanna forget the horrible memories I have from this place, sa jag och började gå mot ingången. Killarna och Vanessa följde efter mig.
Vi kom in på klubben och jag kände ruset inom mig på grund av den höga ljudvolymen, dels av alls som tjoade och skrek. Men det mesta ljudet kom ju såklart från musiken som dunkade högt ur högtalarna.

Jag hoppade runt på dansgolvet tillsammans med Vanessa och sjöng med i låten som spelades just nu.
”Starships were meant to fly, hands up, and touch the sky, can't stop, 'cause we're so high, let's do this one more time” sjöng vi och jag bara log för mig själv. Man kunde ha roligt utan alkohol.

Klockan var runt 4 på morgonen och min födelsedag var offiicielt över och jag kände mig så nöjd med dagen. Jag hade verkligen haft roligt med mina vänner, precis vad jag tycker man ska ha på ens födelsedag. Jag hade ont i benen och att festa såhär länge var nästan som ett träningspass. Jag hade druckit en cider, inte mer. Jag var glad att jag inte gått tillbaka till mitt dåliga beteende och nu kändes allt så himla bra. Jag, Liam och Vanessa var nyktra men de andra killarna var lite snurriga och jag skrattade åt dem när de gick där. Jag tog upp min mobil och började filma dem. Inte för att läggaut filmen någonstans sen, jag ville liksom bara spara filmen och ha den som ett minne. Som något jag skulle kunna skratta åt senare när jag kanske hittar den i mobilen.

Jag, Vanessa och Liam kom in i Liams lägenhet efter att vi hade gått hem med killarna, för att se så de kom in säkert i sina lägenheter. Eftersom jag inte litade riktigt på dem nu när de inte gick särskilt rakt eller när det inte kunde prata helt klart.
Liam gäspade stort och jag tittade trött upp på honom, hans gäspning smittade av sig på mig och Vanessa skrattade när hon tittade på hos.
-Go to bed, sa hon glatt och hon var redan på väg i rummet där hon sov.
-I think we should do that, sa Liam och kramade om mig samtidigt som han tittade mot Vanessa.
-I thinks it’s a good idea to sleep. It has been a long day and I’m really tired now, sa jag och Liam nickade. Han släppte greppet om mig och började gå in mot sitt rum. Liam slängde blicken bak mot mig när han hade börjat gå.
-Are you coming? Frågade han samtidigt som han fortsatte gå.
-Yes, but I’m only going to take a glas with water in the kitchen, sa jag och Liam nickade.

Jag kröp ner sidan om Liam under täcket, han vände sig om mot mig så jag kunde se hans ansikte. Han tog sin arm om mig och tittade rakt in i mina ögon.
-Thank you Liam. This day has been perfect and it couldn’t be better. I love you, sa jag samtidigt som jag tittade rakt in i Liams ögon. Jag kunde se hur det sken upp i hans ögon.
-I love you too Melissa, I’m really happy to have you here, sa han och jag närmade mig hans ansikte och våra läppar möttes. Att ha sagt de tre orden till honom, kändes som en sten hade lättat från mitt hjärta. Jag älskade verkligen honom, han betydde riktigt mycket för mig och ingen kunde någonsin ersätta honom.
-Goodnight Liam, sa jag och tittade fortfarande in i hans ögon.
-Godnight sweetheart and sleep well, sa han och pussade mig på pannan.

---

Förlåt för den dåliga uppdateringen, men här har ni i alla fall en del :)

Vi har även valt vem som ska vara gästbloggare och mer info om det kommer senare!

Melissas perspektiv

-You didn’t have to, sa jag och tittade in i Liams ögon. Jag öppnade presenten försiktigt. Jag lyfte locket på asken som fanns innanför pappret. Inuti asken låg ett silverhalsband format som en kamera med ett hjärta inuti. Det var jättegulligt, men samtidigt som jag log skakade jag med huvudet mot Liam.
-I can’t take it. It’s too much, sa jag och han skakade bara på huvudet. 
-You’ll get more another day. You’re worth everything, sa han och kysste mig.

---

Liams perspektiv

Klockan var fem över åtta på fredagsmorgonen och idag var det Melissas födelsedag. Jag gick försiktigt upp för att inte väcka Melissa som låg bredvid mig och sov sött. Jag ville gärna böja mig ner och ge henne en kyss, men jag fick vänta. Jag drog på mig ett par mjukis byxor och gick ut i köket där Vanessa stod och höll på att laga frukost.
-Goodmorning! Sa jag och gäspade. Vanessa skrattade åt mig.
-Goodmorning!
Vi hade bestämt att de andra killarna skulle komma hit vid halv nio så vi skulle kunna väcka Melissa och överraska henne med frukost på sängen.

”Happy birthday to you, happy birthday to you, happy birhtday dear Melissa happy birthday to you” började vi sjunga samtidigt som vi gick in mot mitt sovrum där hon låg och sov. Hon vände och vred på sig innan hon öppnade ögonen och log stort.
-Happy birthday! Utbrast vi alla och hon gäspade.
-Thank you so much, sa hon och jag böjde mig ner mot henne. Våra läppar möttes innan jag kramade om henne hårt.
-Happy birthday to the best girl in the world, viskade jag i hennes öra och när jag släppte taget om henne log hon.
-Thank you, the best Liam in thw world.

Det var kväll och det var dags för att festa loss, men först skulle vi besöka en restaurang. Även om jag kanske borde vara lite orolig över hur Melissa skulle hantera det denna kvällen, så var jag inte orolig. Eller var det så att jag kanske var det, men att jag inte ville tänka på det, jag ville lita på henne och hon hade ju ändrat sig igen. Denna gången var vi alla med och vi brukade inte bli allt för fulla, så det skulle nog gå bra.

Melissas perspektiv

Vi satt inne på en restaurang där de spelade musik på svag volym, det var lite kyligt utomhus, men eftersom det trots allt var sommar så ville vi sitta ute och få lite utomlandskänsla. Fast det var trots allt utomlands för mig och Vanessa. Det var svarta bord, svarta stolar och ljusblåa dukar. På varje bord stod små ljus, salt, peppar och servetter. Det började komma fler och fler människor, vissa småbarnsfamiljer men också par. Både unga och gamla. En kypare kom mot oss med varsin meny. Vi tackade artigt och ag öppnade menyn. På första sidan stod det en WiFi kod och jag tog snabbt upp min mobil från väskan och skrev in lösenordet.
-Here is WiFi! Sa jag galtt, som om det var det bästa med hela restaurangen och Zayn skrattade åt mig. Jag gav han en seriöst blick.
-What? I can't survive without internet, sa jag oskyldigt och han skrattade. Jag gick in på twitter och såg att jag hade fått en hel del ”Happy birthday” tweets. Jag log för mig själv och skrev en tweet. ”Have had a great ay and righ now, I'm at a cozy restaurant with the best people in the world!”

Maten vi beställt kom in och jag blev nästan mätt av att bara kolla så mycket det fanns på tallriken. Jag tog upp mina bestick och skulle precis börja äta när Liam stoppade mig.
-Wait, Sa han och jag nickade.
-I just wanna say, for the last time, happy birthday, I hope you have had a good day, because you deserve it. I will always be here for you Melissa, always. You mean everything to me and I hope you know that. I never wanna see you hurt, but if you are, I wanna be the person you can talk with, so I can make you happy again. I hope you liked the gift you get this wednesday, but I have one surprise left!
Jag kände hur mina ögon fylldes med tårar. Det han just sagt till mig hade aldrig någon kille sagt till mig. Jag hade aldrig känt mig så betydelsefull för en kille. Jag log mot honom, vad skulle jag göra? Han satt mitt emot mig och det kändes som allas ögon var riktade mot mig.
-Liam, youäre so cute and amazing. I've had a wonderful day, because of you all,, sa jag och tittade mot killarna som alla log. Jag vände mig sedan mot Vanessa.
-And I'm so happy that you are here, sa jag och Vanessa, som satt bredvid mig, kramade om mig.
-Do you wanna know your surprise? Frågade Liam och jag nickade. Vad hade han nu hittat på? Egentligen ville jag inte ta emot mer. Jag älskade presenter och överraskningar, men något jag värdersätter allting jag får av honom. Varenda kram, varenda puss, vartenda leende och allt. Att bara få höra hans röst och kalla han min. Sånt betydde minst lika mycket för mig.
-You and me, just we, are going to Mallorca a week later this summer. Just the two of us!
Mallorca? Med Liam? I en hel vecka? Bara massa sol och bad? Hur viste han att jag älskade det så mycket? -Are you kidding with me? Utbrast jag och log stort. Liam skakade på huvudet.
-No, I just hope you wanna go with me, sa han och jag nickade.
-Of course I want to!
De andra killarna, plus Vanessa log stort och så gjorde även jag.
-But, can we start to eat? I'm hungry and the food is cooling, stönade Niall och alla skrattade.
-Bon appetit! 

---

 

Förlåååååt för lite bad update men ja, vi är människor vi med. Svaren till frågestunden kommer upp i veckan och imorgon kommer vi välja ut gästbloggare osv. Vi ligger lite efter här men vi gör vårt bästa! Hur många delar blir denna novellen? Inte bestämt men inte så många som de andra novellerna iaf! :)

OCH ni som läser här är VÄÄÄLDIGT dåliga på att kommentera. Vi kommer lägga ner det engelska om ni inte kommenterar så mycket osv, då vi vill ha respons, plus att vi lägger ner mycket extra tid på att översätta allt. Kanske inte är 100 % rätt varje gång men då vill vi att ni säger till så fixar vi det! 

 

Melissas perspektiv
Jag knackade försiktigt på dörren och hörde hur stegen på andra sidan dörren närmade sig.
-Hej! Sa Vanessa glatt och hon såg inte alls ut till att må dåligt. Hade hon lurat mig? Hade hon gjort något annat under dagen? Varit med Liam? Eller något annan av killarna? Glädjen som faktiskt fanns inom mig sen mötet försvann lite. Varför gjorde hon såhär?
-Hittade du något roligt? Frågade hon och slängde en blick mot mina kassar.
-Jadå. Köpte ett par Jeffrey Campbell, sa jag och log. Något kändes fel. Det kändes skumt. Något var på väg att hända. 

---

Jag gick in i köket och tog ett glas vatten. Allt var så tyst. Var ingen hemma? Jag kollade mig runt lite. Nej, jag kunde inte se något.
-Vart är Liam? Frågade jag samtidigt som jag satte mig i soffan. Vanessa ryckte på axlarna. Jag suckade.
-Seriöst, innan mådde du inte bra och nu är du sminkad och allt? Vad är det med dig? Vanessa skrattade. Varför skrattade hon?
-Kom här! Sa Vanessa och tog tag om min arm, hon drog med mig in mot vardagsrummet och jag förstod verkligen inte vad hon höll på med.
-Blunda, sa hon så snabbt att jag inte ens hann reagera förrän hon satte sin hand framför mina ögon. Hon drog fortfarande i mig och jag förstod ingenting.

Hon släppte greppet om min arm och tog bort sin hand från mina ögon, jag öppnade mina ögon och jag kunde knappt tro mina ögon.
-Suprise! skrek alla killarna och hoppa fram bakom soffan och man kan säga att jag var minst sagt chockad.
-Happy birthday, sa Liam och kom fram och kramade om mig.
-Thanks, but it’s not my birthday today, sa jag osäkert och tittade mig förvirrat omkring.
-But we wanted to celebrate you today, because on Friday, it’s PARTY! skrek Louis och jag hoppade till när han skrek ”party” eftersom jag var inte beredd på att han skulle skrika det rakt ut.
-Take it easy Louis, sa Zayn och skrattade mot Louis.
-Det är därför du har varit så konstig idag! Sa jag och vände mig mot Vanessa. Hon bara skrattade och skakade på huvudet.
-Konstig? Sa hon förvirrat.
-Ja, du mådde ju inte bra innan idag och nu när jag kom hem var du ju sminkad och allt. Jag trodde nästan, hann jag säga innan jag blev avbruten av Vanessa.
-Melissa, glöm det! Liam är bara din, sa hon och Liam ryckte till eftersom han hörde sitt namn.
-What did you say about me? Can you please speak english? Frågade Liam och han lät väldigt nyfiken.
-Vanessa told me that I’m all yours, sa jag och Liams min ändrades helt, till ett stort leende. Han la sin arm om mig och drog in mig i en kram.
-I have a present for you, sa Liam glatt och jag tittade förvånat på honom.
-For me? Sa jag frågandes.
-Yeah, it’s your birthday on Friday your litte fool, sa Liam och puttade till mig lite lätt i sidan, med ett härligt leende på läpparna.
-We have a present for you too, sa Harry högt och tittade på mig.
-Group hug! Skrek Niall och alla sprang mot mig och Liam som redan höll om mig. Jag skrattade till av att alla kom mot oss. Jag var riktigt glad över att de hade fixat detta för mig, men samtidigt väldigt förvånad. Jag kunde inte riktigt förstå att de la ner tid på att överraska mig.

Jag satt ensam i soffan eftersom killarna och Vanessa hade tvingat mig till att göra det för de skulle fixa en sak. Jag gjorde som de sa, men man kunde inte undgå att jag var riktigt nyfiken på vad de skulle göra.
Några minuter senare hör jag hur några kommer in mot vardagsrummet och rummet fylls av sång.
-Happy birthday to you, happy birthday to you, happy birthday dear Melissa, happy birthday to you

Jag tittade ner i mitt knä, jag hade alltid tyckt det var riktigt pinsamt när någon sjöng för mig på min födelsedag. Jag uppskattade att de gjorde de, men det kändes så pinsamt, jag hade ju ingen aning om var jag skulle titta.
De stod runt mig, Vanessa stod närmast mig med en tårta i sina händer och log stort. Jag tittade försiktigt mot killarna, lite rädd för att möta deras blickar efter sången. Liam höll i ett litet paket och  Zayn höll i ett annat. De tittade mot mig med ett leende och jag log försiktigt tillbaka. Melissa satte ner tårtan på bordet och log mot mig.
-Happy birthday, sa alla i kör och det lät precis som de hade övat in det.
-Thanks, sa jag och tittade tacksamt på alla.
-Blow out the candles now, sa Niall ivrigt. Jag tog ett djupt andetag och blåste ut ljusen.
-You didn’t have to do this for me, sa jag och titta.
-Everything for you honey, sa Liam och böjde sig ner och kysste mig. Han la presenten i knäet och jag tittade mot honom och skakade på huvudet.
-You didn’t have to, sa jag och tittade in i Liams ögon. Jag öppnade presenten försiktigt. Jag lyfte locket på asken som fanns innanför pappret. Inuti asken låg ett silverhalsband format som en kamera med ett hjärta inuti. Det var jättegulligt, men samtidigt som jag log skakade jag med huvudet mot Liam.
-I can’t take it. It’s too much, sa jag och han skakade bara på huvudet.
-You’ll get more another day. You’re worth everything, sa han och kysste mig.

---

Förlåt för att denna delen kommer så pass sent och att den inte är särskilt lång, men hoppas den duger ändå!

Säg gärna till om det är något fel i engelskan.

Melissas perspektiv

Jag log stort mot Vanessa som öppnade dörren till Liams lägenhet.
-Heej! Hur gick det? Sa hon och mitt leende berättade nog redan ganska mycket. 

---

Jag nickade glatt och jag såg hur Vanessa sken upp i ett leende.
-Så jag antar att det gick bra eftersom du ler som ett fån och inte kan prata, sa Vanessa och skrattade till.
-Det gick mer än bra, kan man väl säga, sa jag och tittade nyfiket in mot vardagsrummet där jag hörde att Tv:n var på ganska hög volym.
-Ska vi gå in till Liam så du kan berätta för oss samtidigt? Frågade Vanessa och jag tog snabbt av mig mina skor. Jag gick in mot vardagsrummet där jag såg att Liam satt framför Tv:n. Jag hostade till och han vände sig snabbt om med ett leende på läpparna.
-How did it go? Frågade han samtidigt som han reste sig upp och började gå mot mig. När han frågade mig, fick jag ett ännu större leende på mina läppar eftersom jag kom då och tänka på vad som verkligen var på väg att hända för mig. Han tog snabbt ett grepp om mig och höll mig kvar.
-Wait! I hardly need to ask how it went, because I see on your smile that it went good, fortsatte Liam och drog bort sitt huvud från mig så han tittade rakt in i mina ögon och jag såg hur han log. Han böjde sig försiktigt ner mot mig och kysste mig mjukt. Jag avslutade kyssen och backade undan lite från Liam.
-Take a seat in the couch so I can tell you more, sa jag och de båda var snabba på att slå sig ner i soffan.
-What did you decide there? Frågade Liam snabbt och exalterat.
-Hmm, where should I start? Sa jag lite finurligt.
-From the beginning, sa Vanessa snabbt.
-Okay, we decided that I will start to work with Sony Music here in London, sa jag snabbt och Liam sken upp i ett leende. Men ingen av dem sa någonting, de satt tysta i soffan och det såg ut som de väntade på att jag skulle berätta mer.
-And if you don't have any plans for the second of July, you're welcome to Birmingham and see me performing at a festival, sa jag glatt.
-Seriöst? Utbrast Vanessa på svenska och Liam, som såg väldigt glad ut såg samtidigt lite frågande ut när han inte förstod svenska. Jag skrattade.
-Yeah, they had booked in me there, sa jag glatt och Liams frågande min försvann.
-That's great! Utbrast Liam och jag nickade. Vanessa sträckte ut sina armar.
-Come here utbrast Vanessa och jag gav henne en varm kram. Liam, som satt bredvid henne, lutade sig fram och hans armar omfamnade oss båda.
-Liam Payne kramar om mig, sa Vanessa med en pipig röst och jag kunde verkligen inte hålla mig för skratt. Liam kollade frågande på oss båda och Vanessa flina lite.
-I just...you hugged me and I thought it was cool, sa Vanessa och Liam log. Han lutade sig mot henne och gav henne ännu en kram. Jag kunde nästa höra hur Vanessa skrek inombords.

Jag hade varit ute på en liten shopping tur, ensam, i London. Vanessa hade inte mått så bra under eftermiddagen och Liam hade ingen lust att följa med mig in i massa skoaffärer. Han hade sagt tusen gånger att vi kunde hitta på något roligt tillsammans på kvällen och att han kände sig dum som inte följde med, men jag hade bara flinat åt honom.
-Liam, it's okey, you're the best anyway, hade jag sagt och sen gått. Innan han hade hunnit säga något mer. Nu var jag på väg tillbaka, men lite nya kläder och ett par nya skor. Ett par Jeffrey Campbell med vit spets. Mina nya älsklingar. Jag hade hittat ett par jeans som hade suttit perfekt, så som jeans egentligen aldrig gör. Även ett par nya jeanshorts och två linnen. Jag verkligen älskade Londons shoppingutbud. Jag knackade försiktigt på dörren och hörde hur stegen på andra sidan dörren närmade sig.
-Hej! Sa Vanessa glatt och hon såg inte alls ut till att må dåligt. Hade hon lurat mig? Hade hon gjort något annat under dagen? Varit med Liam? Eller något annan av killarna? Glädjen som faktiskt fanns inom mig sen mötet försvann lite. Varför gjorde hon såhär?
-Hittade du något roligt? Frågade hon och slängde en blick mot mina kassar.
-Jadå. Köpte ett par Jeffrey Campbell, sa jag och log. Något kändes fel. Det kändes skumt. Något var på väg att hända. 

---

 

Inte så lång del men har haft fullt upp idag, plus att det var min första skoldag. Roligt att det börja komma in mejl ang. gästbloggare, vi läser och vi kommer vänta några dagar innan vi börjar välja ut osv. Någon frågade om gästbloggaren skulle sköta all uppdatering själv och NEJ det ansvaret lägger vi inte på er, eftersom det är sjukt jobbigt, plus att vi såklart vill hjälpa till på vår blogg liksom ;). Vi kommer tillsammans skriva delar, komma på idéer osv. :)

 

Förlååååt om där är något fel i engelskan är lite stressad osv. Säg till (på ett snällt sätt) så fixar vi det!

 

• Veta hur blogg.se funkar.
  
  
• Vara lätttillgänglig på typ facebook/KIK/twitter, så vi lätt kan snacka om novellen. 
  
  
• Ha godkänt i svenska och engelska.
  
  
• Veta saker om One Direction.
  
  
• Ni ska kunna sammarbeta, men också våga ta egna beslut. 

• Namn, ålder och vart du bor. (Vi kommer inte lämna vidare någon info. allt stannar hos oss!)
  
  
• Varför just du vill hjälpa oss. 
  
  
• Har du erfarenhet av att skriva? Skriver du någon novell eller har gjort? Skicka gärna med någon länk så vi kan gå in och läsa lite hur du skriver.
  
  
• Hur ofta tror du att du kommer kunna uppdatera? 
  
  
• Har du några idéer till en ny novell? (Vi kommer alltså börja på en ny novell tillsammans med en gästbloggare.)
  
  
• Om du inte har någon blogg med noveller, men ändå skrivit så skicka gärna med lite av det du skrivit för då kan vi lättare se hur du skriver.
  
  
• Är det mer ni vill skriva med så är det bara att skriva det. 
  
  
  

Liams perspektiv

-And I've heard som rumour that it's for PR, is it true?
Jag blev helt stum. PR trick? Vad snackade han om? Jag skakade på huvudet och jag visste inte ens vad jag skulle säga. 
-No, No, I would never do anything like that, I've never even been thinking about that. I would never do that, never. I like Melissa for who she is, sa jag.
-Aww, utbrast hela publiken och jag rodnade lite, och log.

---

Melissas perspektiv

Klockan var halv 11 på onsdagsmorgonen och jag gick in genom portarna till Sony Musics kontor i London, jag tittade mig oroligt omkring och kände paniken komma inom mig. Var skulle jag gå? Detta kändes mycket större än kontoret i Stockholm. När jag tittade åt höger, fanns det något som fångade min blick och jag gick ditåt. Försiktigt gick jag fram till det som liknade en reception och tittade på kvinnan som satt där med ett headset på huvudet. Försiktigt gick jag fram till henne och hon tittade upp mot mig.
-Hello, are you looking for someone? Frågade hon när jag hade kommit fram till disken.
-Hi, I’m Melissa Falk and I’m here for a meeting, sa osäkert.
-Aha, that’s you. Take a seat on the sofa, Alice will be here soon, sa hon glatt och pekade mot en soffa som stod några meter bort.
Jag gick dit och satte mig ner i soffan, snabbt tog jag upp min mobil för att se vad klockan var. Direkt när jag hade tagit upp mobilen låste jag upp den och låste den snabbt igen. Jag la ner mobilen och kom då på att jag inte ens hade tittat på vad klockan var. Jag suckade lite lätt och tittade mig omkring i den stora lokalen. Ut från en dörr kom där någon gåendes och jag kisade med ögonen för att se vem det kunde vara.
-Alice! Utbrast jag högt när jag insåg vem det var. Jag hoppade upp från soffan och gick snabbt fram till henne.
-Hej Melissa! Sa Alice glatt när hon mötte upp mig. Hon kramade snabbt om mig innan vi gick vidare samtidigt som vi pratade.
-Hur är det med dig? Frågade Alice glatt och tittade mot mig. Hon såg så himla glad ut idag.
-Idag känner jag mig riktigt bra, känns som en ny början, sa jag och började hoppa lite. Alice skrattade till åt mitt beteende och jag kunde heller inte låta bli att skratta.

Vi hade kommit en bit in i mötet och runt om mig i det så kallade konferensrummet satt fyra män klädda i kostym och Alice. Lite av nervositeten jag hade haft precis innan jag steg in i rummet fanns kvar.
Jag hade berättat allt som hade hänt, hur jag tyckte och tänkte om musiken och mitt beteende.
-Melissa, if we decide to start working with you here in London, can you promise that you won’t leave us because it might not go so well with your career in a certain period? Sa en av männen och tittade menande på. Skojade han med mig? Menade han att de skulle ge mig en chans här i London? Jag nickade snabbt när jag insåg vad han faktiskt menade och jag kunde inte låta bli att le stort.
-I promise, I will stay even if it's not going so well all the time, sa jag glatt och la betoning på ”lovar”.
-Good, because we really believe in you. We think you seem to be a promising artist and we would love to work with you here in London, sa en av de andra männen som log nöjt.
-Are you serious? Frågade jag förvånat och hoppade nästan upp ur stolen jag satt i. Männen och Alice började skratta och antagligen var det åt mig.
-Yes, we are and we have already booked a gig to you on a festival so you will be able to promote yourself and your song, show everyone that you are back on track and what you can do. If you want to? Sa en av männen och jag trodde knappt mina öron.
-Is it true Frågade jag och tittade mot Alice som nickade.
-If I want to? Of course I want to! Fortsatte jag.
Jag kände hur jag redan nu blev nervös för vad som väntade mig, men samtidigt skulle det bli så himla roligt. Särskilt att jag skulle få jobba här i London och marknadsföra mig här, och inte i Sverige.
-That's great! The festival is in Birmingham, so it's a bit to go, but Alice, you thought of coming here and go with her, right? Sa en av männen och vände sig mot Alice. Alice nickade och log mot mig.
-Yeah, I've already booked it, sa hon och jag log mot henne.
-You will be there the second of July, it's a monday. It's a pretty big festival and there will be pretty much people, but we think you will do great.
Jag nickade och det kändes sjukt att de trodde på mig, men samtidigt så himla roligt.

Mötet var slut och jag stod utanför tillsammans med Alice. Hon snackade i telefon, så jag tog upp min och såg att jag fått ett sms från Liam. ”Hey sweetie, how was the meeting? See ya when you are coming home! Miss you!” jag log för mig själv. Det bubblade över av lycka inom mig redan och nu kom Liam här med sitt super söta sms? En sån perfekt pojkvän. ”It went good, I'll tell more when I'm coming home. Miss you too!”
-Redo att åka tillbaka? Vart ska jag släppa av dig?
-Vet du vart killarnas lägenheter är? I så fall, där, sa jag och Alice nickade.

Bilen stannade och jag öppnade dörren, men kom på att jag var ju tvungen att tacka Alice för detta. Jag hade aldrig klarat det själv.
-Tack så himla mycket Alice, för allting du gjort för mig, jag tyckte själv att jag inte förtjänade en andra chans, men nu ska jag absolut inte förstöra den. Jag vill verkligen göra detta, så nu kör vi! Sa jag och Alice log större än vanligt.
-Du är så himla rolig att jobba med, du är så bestämd och målinriktad! Sånt gillar jag! Du förtjänar detta, kör hårt nu! Vi ses den andra juli! Sköt om dig och hälsa killarna, sa hon och jag gav henne en kram.
-Det ska jag! Sa jag och hoppade av bilen.

Jag log stort mot Vanessa som öppnade dörren till Liams lägenhet.
-Heej! Hur gick det? Sa hon och mitt leende berättade nog redan ganska mycket. 

---

 

Del 46 – wohoo det går framåt. Glömde ju skriva TACK för alla kommentarer på inlägget ang. kommentaren vi fått. Det betyder verkligen jättemycket och vi läser allt. Vi läser mejl som ni skickar och ja, vi uppskattar det mer än vad ni tror. Förresten, glöm inte följa oss på twitter där ni hur lätt som helst kan läsa våra random tweets eller snacka med oss. Följ @BooBearIsHot och @JohannaM1D :) Tweeta oss gärna, that would make us happy!