Sveriges första novellblogg om One Direction

Sophies perspektiv

-Men tänk om han inte vill vara min vän längre?
-Vem vill inte vara din vän?
-Han kanske, sa hon tyst och jag skakade på huvudet.
-Snälla lita på mig och Amanda!
-Jag litar på er, men inte på mig själv... jag är nervös, sa hon och ännu en tår rann ner för kinden.
_____________________________________________________________________________________

-Evelina, du måste lita på dig själv!

3 minuter senare hörde vi hur killarna gick upp för trappan. Jag gick ut ur rummet för att möta dom.
-Zayn, gå in på mitt rum, ni andra stanna här, sa jag och Zayn kollade på mig.
-Ehm, okej, sa han och gick in. Jag bytte en snabbt jag-kommer-dö blick med Evelina och jag log och skakade på huvudet.

Evelinas perspektiv

Zayn kom in i rummet och jag fick en klump i magen. Han stängde dörren försiktigt och sedan satte han sig bredvid mig på sängkanten. Vad jag än skulle säga, skulle det bli fel.
-Vad är det du vill säga? Frågade Zayn med en mjuk röst och jag blundade och kände hur mitt hjärta bankade. Jag hade ingen återvändo. Jag ville säga som det var, men samtidigt inte. Jag tänkte efter en stund och jag tog ett djupt andetag.
-Det var inget, sa jag tyst och sedan kollade jag upp på honom.
-Okej, då får jag väl gå ut igen, sa han osäkert. Jag hade fortfarande klumpen i magen. Jag hade tillfället att säga det nu, när ingen annan var här men jag var för osäker. Zayn hade rest sig och skulle precis trycka ner dörrhandtaget när jag bestämde mig. Jag skulle berätta för honom.
-Zayn, vänta!
Han vände sig om och släppte handen från dörrhandtaget.
-Så det är något du ska säga i alla fall, sa han och log stort.
Var han tvungen att le sådär fint? Det var väl inte någon direkt rolig sak jag skulle berätta, men jag hade bestämt mig. Jag skulle berätta, nu. Han satte sig bredvid mig igen. Klumpen i magen fanns där fortfarande men jag tänkte på Sophies ord ”Det kommer av sig själv, jag lovar!” och log.
-Zayn, jag måste bara säga en sak, sa jag och han nickade.
-Jag lyssnar!
-Jag visste inte att du gillade mig på det sättet, jag gillar dig mer som en vän.
Jag klarade inte av att kolla på honom så jag valde istället att kolla ner i golvet.
-En vän jag kan prata med allt om och en vän som är speciell, fyllde jag i och lyfte sakta upp min blick samtidigt som jag såg att han kolla de ner i golvet och nickade sakta. Jag blev orolig över att han inte sa något, fast vad skulle han säga? Jag kände hur en tår sakta rann ner för min kind och jag snyftade till. Han väljer säkert att han inte vill vara min vän mer, tänkte jag för mig själv och kände hur han la sin hand på mitt lår.
-Varför gråter du? Sa han och log sitt söta leende.
-Det känns som... började jag med kunde inte fortsätta.
-Som om vad?
-Som vår vänskap kommer ta slut för att jag sa detta, sa jag och snyftade till.
-Va? Nej? Utbrast han och jag kände att klumpen i magen helt plötsligt försvann och ett leende trängde sig fram på mina läppar.
-Varför skulle vi inte vara vänner? Visst jag gillar dig, det vet du, men jag vill vara din vän även om du inte gillar mig, sa han och log.
-Säker? Jag känner mig som en idiot, du är en av de finaste vännerna jag har, men jag gillar dig som vän, inte...
-Jag förstår dig och jag vill inget hellre än att vara din vän, kom här! Sa han och öppnade sin famn. Jag lutade mig mot honom och gav han en lång kram. Det kändes så bra och nu var jag världens gladaste tjej.

Vi gick ner för trappan och såg att alla de andra satt i soffan och kollade på TV:en. Zayn satte sig bredvid Harry och jag satte mig bredvid Amanda. Hon kollade på mig med en menande blick och jag bara nickade. Hon förstod mig direkt och jag log stort, först på Amanda och sedan mot Zayn.

-Så, vill ni ha film maraton ikväll? Frågade Sophie när vi satt ute på altanen två timmar senare och åt varsin nybakad muffins.
-Ja, det måste vi ha! Men vilka filmer? Frågade Louis och alla skakade på huvudet.
-Några kan gå och hyra film och några kan fixa godis, snacks och läsk, föreslog Niall och fortsatte.
-Jag vill i alla fall fixa godiset, så det blir något gott! Han log och alla skrattade åt honom.
-Jaha, men hur ska vi göra då? Sa ja och Sophie ryckte på axlarna.
-Jag kan gå och hyra film, vem följer med? Sa Sophie
-Jag, utbrast Harry och kollade mot Sophie.
-Amanda, du följer med mig, eller hur? Sa Niall och blinkade. Amanda skrattade och nickade mot honom.
-Såklart!
-Evelina, Zayn, Louis och Liam, vem följer ni med?
-Ni kan ju dela upp er, två går med oss och två med Niall och Amanda, sa Harry.
-Visst, jag kan gå med er, sa ja och kollade på Sophie som nickade och log.
-Jag följer med er då, sa Zayn och alla nickade.
-Bra, ska vi gå nu så det inte blir för sent? Sa jag och kollade på klockan som visade 15.26.
-Ja, men ska vi äta är också? Frågade Zayn och jag nickade.
-Ja, men vill ni beställa pizza? Vi har gjort det jättemycket!
-Jag vet, vad sägs om kinamat? Föreslog Amanda
-Ja, utbrast Niall och log.
-Det blir bra! Men ska vi träffas här vid 6, halv 7? Sa Sophie samtidigt som hon reste sig från stolen.
-Ja, men tänk om vi är här före er? Sa Amanda.
-Men ni kan få en nyckel, sa hon och gick ut till hallen där alla nycklar hängde.

Sophies perspektiv

Jag, Harry, Zayn och Evelina tog på våra skor och började gå mot stället där dom hyrde ut filmer.
-Så vilka filmer ska vi ta? Frågade jag när vi gått en bit och ingen svarade.
-Någon läskig, sa Harry och tog sin arm om mig.
-Nej, det är läskigt!
-Ja, det är väl klart, sa Zayn och skrattade åt mig.
-Nej, men jag vill ju få hålla om dig, sa Harry och tryckte mig intill honom.
-Det kan du väl få göra ändå, sa jag och han log.
-Säker?
-Helt säker!
-Men du? Sa jag och han kollade på mig.
-Vad? Svarade han och såg lite orolig ut. Jag flinade åt honom och fortsatte.
-Kommer du ihåg när vi gick här när vi skulle hyra film typ för några veckor sedan? Han nickade och log.
-Ja, vi kände knapp varandra då!
-Nej, jag vet!

När vi 15 minuter senare stod inne i affären kom Evelina fram till mig. Jag hade inte haft möjlighet att prata med henne själv efter att hon snackat med Zayn, så jag tog tillfället nu.
-Du, jag sa ju att det skulle gå bra!
-Jag vet, tack vare er! Hon log mot mig och jag log tillbaka.

-Har ni hittat någon film? Frågade jag Zayn och han vände sig om.
-Ja, denna, sa han och höll fram en film.
Jag läste på fram sidan ”The Air I Breathe” och jag nickade.
-Den blir super, vi hittade också en, sa jag och Evelina höll fram fodralet till filmen Waiting For Forever. Zayn och Harry nickade och vi log.
-Kan ni hitta en film till? Så hittar vi en till! 4 filmer räcker nog, vi har några hemma också!

Klockan var bara 5 när vi kom hem och vi började att sätta fram lite skålar, tallrikar och glas. En halv timme senare var de andra hemma med en stor påse godis, chips och läsk.
-Vad ni ska gotta er ikväll, sa mamma när hon kom in i köket och alla skrattade.
-Det är sista kvällen, Amanda och Evelina åker ju vid 3 imorgon!
-Ja, såklart ni ska få ha det lite extra mysigt, vi ska inte störa!
-Haha, det är ingen fara, sa Amanda snabbt och mamma log mot henne. Hon gick ut ur köket igen och jag tog upp min telefon.
-Ehm, mamma?
-Ja? Ropade hon halvvägs upp för trappan.
-Vill ni också ha kinamat ikväll, eller?
-Ja visst, ska ni beställa nu då?
-Ja, vad vill ni ha?
-Det vi brukar ha blir bra!
-Okej, sa jag och letade fram numret till en kina restaurang.

30 minuter senare körde mamma och pappa iväg för att hämta maten och vi satte oss i soffan.
-Förresten, vilka filmer blev det? Sa Louis
-The Air I Brecthe, Waiting For Forever, Bad Teacher och The Break Up, sa Evelina och de andra nickade.
-Det blir super, sa Amanda och jag log.

-Tack för maten, sa vi alla nästan samtidigt när vi reste oss från stolarna.
-Ställ era tallrikar i vasken så fixar vi det, sa pappa och alla nickade lätt.
Vi gick in i TV-rummet och jag satte i filmen Bad Teacher i dvd-spelaren och tryckte sedan på play. Jag satte mig tillrätta i soffan mellan Harry och Evelina och lutade mig tillbaka. Det var här jag trivdes. Med min allra bästa vänner, med världens finaste kille, en bra film och massa godis. Ibland var livet helt perfekt.

Jag lutade mig mot Harry axel och han la sin arm runt mig. Jag kollade snabbt upp på honom och han pussade mig lätt i pannan. Jag log för mig själv och jag hörde hans hjärtslag. Jag la min hand på hans mage och jag kände att han rös till. Jag flinade och kollade åter igen mot TV:en.

_____________________________________________________________________________________
Del 46, lite längre än förra och jag hoppas att ni vill lämna en kommentar!
Johanna är inte hemma, därför blev det ingen uppdatering igår! 
Och vi har fått besöksrekord ännu en gång, wiho! Att ni tittar in här och förmodligen läser är så kul! Vi vill välkomna nya läsare, lämna gärna kommentarer! Don't be shy!
finns det några stavfel, så snälla, säg till!
/Angelica & Johanna