2011-11-07
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 95

-Men..
Han kysste mig och han flinade.
-Du får veta imorgon!
-Okej, sa jag lite dystert och han skrattade.
-Godnatt, sa han och pussade mig lätt på pannan.
-Godnatt!
_____________________________________________________________________________________
När jag vaknade nästa morgon regnade det ute och allt var grått. Jag gnuggade mig lite i ögonen och satte mig upp. Klockan var redan tio i tio och till min förvåning la Harry och sov.
-Harry? Viskade jag tyst och skakade lite på honom.
-Mm
-Skulle ni inte upp tidigt idag?
-Vad är klockan?
-Tio i tio..
-Okej, sa han och jag skakade honom lite till.
-Hallå? När skulle ni upp? 
-Vi börjar två! Sa han och jag nickade, även om han inte såg. Jag la mig ner i sängen igen och tankarna på pappa började snurra i huvudet. Men, han ville att jag skulle ha det kul här, och det hade jag.

”Är ni vakna? Killarna ska iväg snart och jag behöver lite hjälp av er” skrev jag i ett sms till Amanda och två sekunder senare knackade de på dörren.
-Hej! Vad behöver du hjälp med?
-Harry och jag ska på middag ikväll, vad ska jag ha på mig? Frågade jag med lite panik i rösten och Evelina skrattade.
-Klockan är två och du har redan panik! Jag nickade och de skrattade åt mig.
-Kan vi inte gå ut på stan först och sedan hitta något snyggt du kan ha på dig? Jag nickade mot henne och log.
-Visst, jag kommer snart! Sa jag och sprang in till min resväska där jag hade alla mina kläder. Jag tog på mig ett slappt vit linne och sedan la jag ner min mobil och annat nödvändigt.
-Är du klar?
-Ja! Sa jag och sedan gick vi ut från hotellet. 
När vi kom ner stod det en hel del fans utanför, men de verkade inte se oss. Vi gick lite diskret ut och jag skrattade när vi kom där ifrån.
-Än känner inte alla igen mig, sa jag och Amanda log.

Vi gick runt i de flesta affärer som vi kunde hitta och sedan gick vi in på McDonalds för att köpa varsin milkshake. Vi satte oss där inne och snackade om allt. Jag kollade på klockan, halv fem. 
-Shit! Tjejer! Klockan är halv fem! De kollade undrande på mig och jag gav de en allvarlig blick.
-Klockan sju ska jag och Harry iväg! Kom nu! Sa jag och reste mig från stolen. 
De reste sig snabbt och sedan sprang vi nästan ut från McDonalds och sedan mot hotellet. 

-Jag duschar, så kan ni välja kläder! Sa jag till Evelina och Amanda när vi kom in på vårt hotellrum. De nickade mot mig och jag sprang snabbt in i badrummet. Fem sekunder senare stod jag inne i duschen och tog en ganska snabbt dusch. 

-Vart ska ni? Ropade Evelina när jag kom ut från duschen.
-Jag har ingen aning, Harry vägrar att berätta, ropade jag tillbaka.
-Jag kommer snart, sa jag och sedan gick jag in i badrummet för att torka mitt hår och ta på mig mina underkläder. 

-Så, vad har ni hittat? Frågade jag och de höll upp varsin outfit.
-Vi hittade de tillsammans, sa Evelina och jag log.
Evelina höll upp ett par blommiga shorts och ett vitt linne, plus en vit kort kofta. Amanda höll upp en turkos tunika, med ett skärp. 
-Åh, jag har ingen aning vad jag ska välja! Sa jag och dom skrattade.
-Fast, jag tror jag tar shortsen och linnet, sa jag och Evelina sträckte fram de till mig. 
Jag tog snabbt på mig det och kollade mig i spegeln. 
-Du är så fin! Utbrast Evelina och jag log mot de båda.
-Tjejer, ni är fina! Sa jag och kramade om dem. Jag lockade mitt hår lite snabbt och sedan sminkade jag mig. Inget överdrivet, bara lagom mycket. 

När klockan var exakt sju knackade det på dörren. Amanda och Evelina hade bestämt sig för ha en mys kväll med de andra killarna, så jag satt här helt själv. Jag reste på mig och gick fram till dörren.
-Hej älskling! Jag möttes utav ett stort leende och de smittade av sig.
-Hej älskling, svarade jag innan Harrys läppar mötte mina. 
Han tog tag i min hand och vi gick tillsammans ut. 
-En limousin? Utbrast jag och Harry log.
-Allt för dig älskling! Sa ha och vi gick in i limousinen.

När vi kom fram var vi ute i Stockholms skärgård. Harry tog tag i min hand, och utan att säga ett ord gick vi ner mot vattnet. 
-Ser du restaurangen där framme? Jag nickade och han log.
-Ett bord för två är bokat, kom nu! Sa han och jag log.

-Vad ska du beställa? Köttbullar? Frågade jag och Harry skrattade.
-Jag har ingen aning, sa jag och han log.
-Pasta? Frågade han och jag nickade.
-Det blir nog så! 
-Som vanligt! Jag nickade stolt och han log stort mot mig.

Tre timmar senare satt vi på stranden. Harrys armar la runt mig och solen var på väg ner. Jag kollade ut över havet och log stort för mig själv. Det var såhär jag ville ha det, föralltid. Sittandes i Harrys famn. Harry tog upp sin mobil och tog ett foto på oss. En halv minut senare gick jag in på twitter och jag hade rätt. ”At the beach, in the sunset with this girl. I love you” stod det i han senaste tweet. Jag tryckte upp bilden. Jag kollade mot honom och han log han söta leende, som varje gång fick mig att smälta. Han lutade sig mot mig och våra läppar möttes i den mest perfekta kyssen. Jag la min hand på hans kind och när vi avlutade kyssen log jag stort mot honom. Jag lutade mig mot hans axel och blundade. Allt var tyst. Havet var nästan helt still och de enda ljus man kunde se var från solen, som snart var nere.
-Jag älskar dig, sa jag tyst och kollade upp i Harrys ögon. 
-Sohpie, du betyder allt för mig. Jag älskar dig!
_____________________________________________________________________________________

THE END!
Vi vill verkligen tacka för att NI har peppat oss att skriva nya delar, men, nu är det dags för en ny novell. Vet inte när fösta delen kommer upp, men fortast möjligt! 
Skulle verkligen vara kul om ni skrev en liten "utvärdering" om novellen! Skicka en kommentar eller ett mail (onedirectionnovell@gmail.com) där du skriver bra/dåligt med novellen. Vi tar emot kritik! 
Denna novellen kommer finnas kvar i arkivet och vi kommer fortsätta med en ny novell, FOR SURE!
Så, vi hoppas att ni stannar! GÖR NI DET?

FÖRRESTEN, VEM SKA DEN NYA NOVELLEN HANDLA OM, UTAV KILLARNA?
/Angelica & Johanna

2011-11-05
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 94

Sophies perspektiv

-Jag vet inte, dom bara började ta av min kläder, sa hon och la ner huvudet i sin händer.
Jag och Amanda kramade båda om henne och jag tog upp min mobil. Ett nytt sms från Erik visades på skärmen. ”Haha, lust att träffas imorgon?” Jag slängde ner mobilen i sängen, men den ramlade ner på golvet. Jag blev arg. Hur kunde han? Erik och jag hade varit vänner jättelänge och jag trodde verkligen inte så om han.
_____________________________________________________________________________________
Jag hörde röster i hotellkorridoren och jag förstod att det var killarna som kommit hem. Jag reste mig från sängen och öppnade dörren.
-Killar! De kollade på mig och log.

-Hej!
-Hej! Ehm, Zayn? Kan du komma? Jag tror Evelina vill snacka med dig, sa jag och ha gav mig en orolig blick. De andra killarna kollade på mig och jag log.
-Vänta, jag och Amanda kommer snart, sa jag och de nickade.
Amanda reste sig och Zayn gick in. Jag log mot Evelina och hon log svagt tillbaka.

Zayns perspektiv

-Evelina? Vad är det? Var det enda jag fick ur mig och hon kollade upp.
-Zayn, sa hon med gråten i rösten och jag satte mig i sängen och kramade om henne.
-Berätta!
-Vi var hemma hos någon kompis till Sophie och sen sa de att de skulle visa oss en sak, så kallade dom på mig och när jag kom upp så.. sa hon och sedan stannade hon.
-Så?
-Dom försökte h-ha.., sa hon tyst och jag förstod precis.
-Va? Utbrast jag och hon nickade mot mig och tårarna rann ner för hennes kinder. Jag kramade om henne ännu hårdare och hon lutade sitt huvud mot mitt bröst.

Vi satt där i nästan en timme, utan att säga något. Vi hörde att de knackade på dörren och jag öppnade.
-Vill ni ha lite mat? Frågade Sophie och jag nickade.
-Vad blir det?
-Köttbullar, svarade hon och bakom henne stod Harry.
-KOTTBULLAR! Ropade Harry högt och jag skrattade.
-Vi kommer! Sa jag och hon log.
-Bra!
Jag stängde dörren efter de och gick tillbaka till Evelina.
-De är mat, kom! Sa jag och hon kollade upp. Till min förvåning log hon mot mig och jag log också.
-Jag orkar inte tänka på detta Zayn, tack för att du finns, sa hon och jag gick fram mot henne.
-Du vet att jag finns och du?
-Ja?
Jag lutade mig fram och vi möttes i en kyss. Hon besvarade den och jag blev lycklig i hela kroppen. Helt plötsligt var världen som ett paradis.
-Jag älskar dig, sa jag när vi avslutat kyssen och hon log.
-Jag älskar dig, svarade hon och jag log mot henne. Vi tog på oss våra skor och sedan gick vi över till Harry och Sophies lägenhet.

-Kom in! Sa Sophie när hon öppnade. Vi gav henne en snabb kram och jag såg att hon log mot Evelina.

Sophies perspektiv

 

-Är du okej? Sa jag lite tyst till Evelina och hon nickade.
-Jag orkar inte tänka på det! Vad är det för mat?
-Köttbullar! Sa jag och hon log.
-Svensk husmanskost till killarna, sa hon och jag nickade.
-Alltid!

Efter att vi ätit satt vi bara ner och snackade. Alla var trötta och alla tänkte nog på de som hänt med Evelina. Jag hade berättat förr Harry, Louis, Niall och Liam så alla visste vad som hänt, men Evelina verkade inte bry sig så mycket. Hon snackade på som vanligt och jag blev glad när jag visste att hon var glad. Även om hon förmodligen hade de som hänt i tankarna.
När klockan slog halv elva bestämde de andra sig för att gå hem och jag och Harry bestämde oss för att sova.

Jag gick in i badrummet och kom plötsligt tänka på pappa. Jag hämtade min mobil snabbt och ringde upp mamma.
-Hej gumman! Svarade mamma efter några signaler.
-Hej, är allt bra med er?
-Ja, fast pappa mår inte helt bra, svarade mamma och jag svalde hårt.
-Inte? Men.. började jag och hon avbröt mig.
-Pappa vill inte förstöra din resa, men jag ringer såklart om det blir allvarligare.
-Jo, men ändå, jag vill inte att han ska må dåligt.
-Vill du snacka med honom lite?
-Ja! Sa jag glatt.

-Hej gumman, hörde jag pappas röst säga och jag log stort.
-Hej, hur är det?
-Jo, det är helt okej, har ni det kul?
-Ja, sa jag, även om allt inte var toppen.
-Vad bra! Men vi tänkte sova, vi hörs! Jag älskar dig gumman!
-Vi också! Jag älskar dig pappa, godnatt!

Jag la mig ner i sängen bredvid Harry och han kollade på mig.
-Vill du gå ut med mig imorgon? Sa han tyst och ett stort leende spred sig på mina läppar.
-Ja, absolut! Sa jag och han log.
-Klockan sju, okej?
-Yes! Var?
-Vi åker här ifrån, vart vi ska får bli en överraskning.
-Men..
Han kysste mig och han flinade.
-Du får veta imorgon!
-Okej, sa jag lite dystert och han skrattade.
-Godnatt, sa han och pussade mig lätt på pannan.
-Godnatt!
_____________________________________________________________________________________

Tråkig del och inget händer + lite dålig uppdatering. Men, vi har helt enkelt tröttnat på denna novellen. Så, novellen är på väg att sluta, men, vi kommer börja på en ny. Vi har nya idéer som vi vill börja skriva redan NU, så vi kommer absolut fortsätta. Men, än är inte denna novell klar, men det blir nog inte så många delar till. Fast en helt ny novell kanske blir kul.. med nya roliga idéer!
/Angelica & Johanna

2011-11-04
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 93

Evelinas perspektiv

-Hej sötnos, sa han och jag kände hur mitt hjärta bankade. Samtidigt kände jag hur någon började dra i mina byxor och jag försökte resa mig upp, men Patrik lät mig inte göra de. Han började istället dra i tröjan och jag klarade inte av detta längre. En tår rullade ner för mina kinder och jag började spraka med benen.
-Vad gör ni? Skrek jag och fler och fler tårar började rulla ner för kinderna.
-Du är så het, hörde jag Patrik säga och han försökte få av mig tröjan. Simon höll fast mina händer och jag kunde inte göra något.

_________________________________________________________________________________________________
-Lägg av! Skrek jag så högt jag kunde och Patrik log mot mig. Erik hade lyckats med att få av mina byxor och jag sparkade mot honom så fort jag kände hans hand mot mina ben. Patrik fortsatte att dra i min tröja och tillslut var den av. 

Sophies perspektiv

-Nej, bara sluta! Hörde vi hur någon skrek riktigt högt uppifrån och jag kollade mot Amanda.
-Vad händer? Frågade jag och hon skakade på huvudet.
-Jag har ingen aning, ska vi gå upp? Jag nickade och vi gick upp. Vi hörde mer skrik och vi nästan sprang upp. Jag visste inte i vilket rum de var så jag öppnade en utav dörrarna, som var ett badrum.
-Inte här, sa jag och sedan öppnade nästa dörr. Där inne stod ett skrivbord och massa böcker. Efter att jag stäng dörren igen öppnade Amanda en dörr och där inne såg jag alla. Evelina la i sängen utan byxor och tröja. Patrik satt ovanpå henne och de andra två höll fast henne.
-Vad fan håller ni på med? Skrek jag och gick med bestämda steg in i rummet och puttade bort Patrik. Han ställde sig upp och kollade på mig. Amanda hade puttat bort både Patrik och Simon. Evelina ställde sig snabbt upp och jag såg att hon var helt röd i huvudet. Tårarna rann och hon såg helt förstörd ut. Amanda tog snabbt hennes byxor och tröja och Evelina tog på sig kläderna igen.
Jag gav killarna en ond blick och sedan drog jag med mig Amanda och Evelina ut ur rummet och ner för trappan och ut genom dörren.

Ingen sa något. Alla gick helt tysta tills vi var inne i Amandas och Evelinas hotellrum.
-Evelina, vad hände? Utbrast jag efter att vi stängt dörren.
Hon satte sig i sängen och jag såg hur ledsen hon var.
-Jag vet inte, dom bara började ta av min kläder, sa hon och la ner huvudet i sin händer.
Jag och Amanda kramade båda om henne och jag tog upp min mobil. Ett nytt sms från Erik visades på skärmen. ”Haha, lust att träffas imorgon?” Jag slängde ner mobilen i sängen, men den ramlade ner på golvet. Jag blev arg. Hur kunde han? Erik och jag hade varit vänner jättelänge och jag trodde verkligen inte så om han.
__________________________________________________________________________________

Förlåt för en superkort del idag, men det är väl bättre än inget? De kommer att komma en ny del imorgon och den kommer verkligen vara längre! Varken jag eller Angeica har hunnit skriva så mycket idag, jag sitter med två stora arbeten som ska in i början av veckan och Angelica är inte hemma. Hoppas ni förstår! 
Tack för alla kommentarer... och glöm inte fråga oss något i frågestunden!
/Angelica & Johanna


2011-11-03
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 92

Julias perspektiv

-Hejdå tjejer! Sa dom innan vi gick ut genom dörren och vi log mot dem.

-Julia? Kan du fatta? Vi träffade nyss One Direction. Det ända jag fick fram var ett stort leende och det ända som fanns i mitt huvud var Louis ord. ”You are so sweet”. Jag log stort för mig själv.
___________________________________________________________________________________
Sophies perspektiv

”Hej, vad gör du och dina vänner? Lust att träffas?” Stod det i ett sms från Erik. Klockan var nästan halv ett och vi hade knappt gjort oss klara. Vi hade missat frukosten och alla var hungriga. Jag hade gått över till Evelinas och Amandas rum, eftersom killarna hade åkt iväg tidigt.
-Tjejer! Erik undrade om vi ville träffas, vill ni?
-Erik? Han vi träffade igår? Jag nickade mot Evelina och hon log.
-För mig går det bra, sa hon.
-Ja visst! Ropade Amanda från badrummet.
”Ja absolut! Kan vi träffas på Espresso house? Vi har inte ätit frukost” svarade jag honom och några få sekunder senare fick jag svar.
”Ja visst, när? Klockan ett?” Jag kollade snabbt på mobilen. 12.36.
-Är ni klara till ett? Frågade jag och dom nickade.
”Vi ses där då!” Skrev jag innan jag hoppade upp ur soffan och gjorde mig klar snabbt.

-Hej! Sa jag och kramade om Erik, Simon och Patrik som stod inne på Espresso house. Amanda och Evelina gav också de en snabb kram innan vi ställde oss i kön till att beställa. Killarna stod framför oss och när de beställt gick de ut för att ta ett bord.
-Vet dom vem One Direction är? Frågade Evelina och jag skrattade.
-Tror inte de.
-Men, kanske? Sa Amanda och jag log.
-Dom vet nog i alla fall inte att vi känner dom, sa jag och Amanda skrattade.
Vi beställde varsin macka och sedan satte vi oss där ute med kilarna.
-Hur länge ska ni stanna sa du? Frågade Erik och kollade på mig.
-Till lördag tror jag! Han nickade och log.
-Förresten, gillar ni de där killarna i One Direction? Frågade Simon och jag kände hur Amanda och Evelina vände sina blickar mot mig.
-Ehm, ja, sa jag och log lite svagt.
-Har ni hört att de är i Sverige? Fortsatte Patrik och jag nickade.
-Jo, vi vet! Sa jag och sedan möttes jag av Evelinas blick.
Jag visste inte riktigt om jag skulle berätta hur det var. Att vi bodde på samma hotell som killarna, att jag och Harry delade rum och killarna var en del av min vardag.
-Jag tycker inte dom är så bra, sa Erik och jag bestämde mig direkt för att inte berätta något.
-Inte? Varför? Sa Amanda och kollade frågande på honom.
-Dom är skitdåliga, sa Simon snabbt och jag kollade ner. Det gjorde ont i mig när andra sa så om killarna.

Efter en timme av massa snack och skratt bestämde vi oss för att resa på oss och gå runt lite. Men jag kunde inte riktigt koncentrera mig efter de som Erik och Simon hade sagt. Jag visste ju att alla inte kunde gilla dom och dom visste inte att vi kände dom, på riktigt.
-Kan ni inte följa med hem till mig istället? Vi kan kolla på film! Förslog Patrik och vi nickade.

När vi kom hem satte vi oss i soffan. Jag satt bredvid Amanda och Erik. Patrik satte på någon film och fixade lite popcorn. Klockan var snart kvart i tre och även om vi sovit länge kände jag mig väldigt trött. Jag tog upp min mobil och såg att jag fått ett sms. ”Hej älskling, vad gör ni? Vi är hemma vid 5!” Stod det och jag kände att Erik kollade på min mobilen.
-Vem är Harry Styles? Frågade han och jag skrattade.
-En kompis.
-Harry Styles? Heter inte en utav de in One Direction det? Utbrast Patrik och jag kollade oroligt på Amanda som gav tillbaka samma oroliga blick.
-Eh, jo.. men, jag har döpt en kompis till de för att lura vänner att jag har Harrys nummer, sa jag snabbt och Erik skrattade.
-Vem går på det?
-Typ ingen, sa jag och han flinade.
Vi fortsatte kolla på filmen men stängde av efter en halvtimme.
-Jag, Simon och Erik vill visa er en sak, sa Patrik till oss.
-Okej, sa jag och han log.
-Vi går in på mitt rum, så kallar vi när ni kan komma, men bara en i taget, sa han och vi nickade.

-Okej, sa jag och sedan gick dom. När vi hörde att de kommit upp och stäng en dörr om sig andades jag ut.
-Det var nära, sa jag och dom flinade.
-Bra lösning! Sa Amanda och jag log.
-Jag visste knappt vad jag skulle säga, men dom verkade acceptera de, sa jag och Evelina nickade.
-Men, vad skrev Harry?
-Att de var hemma vid 5, så vi kan väl gå hem lite innan? Sa jag och de nickade.
-Absolut!
-Evelina? Hörde vi att killarna ropade och Evelina ställde sig upp.
-Ja?
-Kom! Hon kollade mot oss och sedan gick hon upp.

Evelinas perspektiv

Jag gick upp för trappan och i den första dörren till höger stod Erik.
-Kom in, sa han och log mot mig.
-Varför en och en? Sa jag och han log.
-De du, sa han och jag kollade fundersamt på honom.
-Kom nu! Han drog i min arm så jag kom in i rummet.
Alla lampor var släckta och det var mörk i hela rummet. På ett litet bord stod det två små tända ljus och i sängen satt Patrik och Simon. Jag kollade runt mig och Erik ställde sig bredvid mig. Han la sin arm runt mig och jag kände mig så obekväm. Jag kände knappt dessa killar och här stod jag, i ett mörk rum och visste inte vad som skulle hända. Helt plötslig kände jag hur Erik tar sin hand på min rumpa och jag hoppar fram och vänder mig sedan om.
-Vad gör du? Sa jag och han flinade. Bakifrån känner jag två händer på mina axlar, som drar mig bakåt så jag landar i sängen. Patrik puttar ner mig så jag ligger på ryggen och sedan sätter han sig över mig.
-Hej sötnos, sa han och jag kände hur mitt hjärta bankade. Samtidigt kände jag hur någon började dra i mina byxor och jag försökte resa mig upp, men Patrik lät mig inte göra de. Han började istället dra i tröjan och jag klarade inte av detta längre. En tår rann ner för mina kinder och jag började spraka med benen.
-Vad gör ni? Skrek jag och fler och fler tårar började rinna ner för kinderna.
-Du är så het, hörde jag Patrik säga och han försökte få av mig tröjan. Simon höll fast mina händer och jag kunde inte göra något.

__________________________________________________________________________________
Ni får kanske en del till idag! Vill ni det? (förlåt för lång väntan!)
Och, fråga oss något i frågestunden! :)
/Angelica & Johanna

2011-11-01
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 91

Efter ett tag gick vi mot hotellet igen eftersom vi inte kunde sova i lägenheten för ingen utav killarna hade några grejer med sig. Det var mörkt när vi gick på gångbanan, pratade, skrattade och hade allmänt roligt. Plötsligt hörde jag någon killröst som sa,
-Sophie? 
Och den rösten tillhörde inte någon utav killarna.
_____________________________________________________________________________________
Jag vände mig hastigt om. Det var mörk ute och jag kunde se tre killar och jag kände hur hjärtat dunkade lite extra snabbt i några sekunder. Jag kollade noga och där, 20 meter ifrån mig stod tre killar som jag kände igen direkt. Det var Erik, Simon och Patrik.
-Hej! Utbrast jag och sprang fram och gav de alla varsin kram. 
-Jag trodde du var i London! Utbrast Erik och jag skrattade.
-Jag ska vara där hela sommaren egentligen, men jag är här med mina kompisar, sa jag och kollade bort mot de andra som stod kvar.
-Jaha, vad trevligt! Svarade Patrik och jag log.
-Så, vad gör ni ute såhär dags? Sa jag.
-Vi är på väg till en sjö, vi ska träffa lite kompisar där! Svarade Simon och jag nickade.
-Vill du hänga med? Du kan ta med dina vänner! Sa Erik. Jag log mot honom. Visst, en liten trevlig fest kunde vara trevligt men jag var inte helt säker på att de andra ville, plus att Paul nog inte tyckte det var en bra idé. Erik, Simon och Patrik hade förmodligen ingen aning om vem One Direction var och jag tror inte det skulle bli så lyckat.

-Ehm, tack för frågan, men jag tror vi hoppar över! Sa jag och dom nickade.
-Hur länge stannar du här?
-Tills nästa lördag tror jag, vi ses säkert fler gånger! Sa jag och de nickade.
-Hejdå, vi hörs! Sa jag och sedan gick jag tillbaka till de andra.

När vi kom tillbaka till hotellet satte vi oss alla inne i mitt och Harrys rum och bara snackade. Jag älskade sånt här. När det var jag och mina allra närmaste vänner. Vi kunde snacka om allt och jag satt och lutade mig mot Harrys axel. Han hade sin arm runt mig och jag la min hand på hans lår. Han kollade på mig och log. Jag log stort tillbaka och han la sin hand ovanpå min.
-Sophie, vilka var det som du snackade med innan? Frågade Evelina och jag kollade mot henne och Zayn som satt ihop klämda i en fåtölj.

-De var Erik, Simon och Patrik, sa jag och hon kollade frågade på mig.
-Och det är?
-Tre killar på min skola, Patrik går i min klass, sa jag och hon nickade.
-Aha! Men, vänta? Har du inte varit ihop med någon Erik? Sa hon och jag flinade.
-Jo, i tvåan! Men, det var han, sa jag och jag kom ihåg allt så väl. Det var första dagen i tvåan. Erik hade kommit från Uppsala till Stockholm och skulle börja i vår klass.

”-Du är söt, vad heter du?
-Sophie! Vad heter du?
-Erik.
-Okej.
-Ska vi bli tillsammans?
-Ja!”


Det hade varit första gången vi träffats och vi blev ihop direkt. Jag kom ihåg hur han skrek ut ”Jag och Sophie är tillsammans” och innan jag förstod vad som hände pussade han mig på kinden. Jag skrattade för mig själv och alla kollade mot mig.
-Vad är det? Frågade Niall.
-Nä inget, sa jag och log mot honom.
-Men visst var du ihop med han? Frågade Evelina och jag nickade.
-Från tvåan till början av fyran faktiskt, sa jag och alla skrattade.
-Då får Harry lyckas längre, sa Louis och puttade honom i sidan.
-Inte så svårt, sa han och kysste mig.

När klockan var halv ett la jag och Harry i dubbelsängen på vårt rum. De andra hade gått in till sina rum för att sova. Killarna skulle upp redan åtta imorgon, så det var verkligen tid att sova nu. Jag kollade mot Harry och han log. Jag lutade mig framåt och pussade han lätt på munnen och sedan la jag min hand på hans kind.
-Jag älskar dig Harry. Riktigt mycket.
-Jag älskar dig också, du vet det. Och du betyder verkligen allt för mig! Han log, och fortsatte.
-Ska jag fortsätta berätta hur mycket jag älskar dig? I så fall kommer vi aldrig somna, sa han och jag skrattade.
-Du behöver sova Harry, godnatt! Sa jag och pussade honom på näsan. Han log och jag flyttade mig närmre honom. Han la som vanligt sin arm runt mig och jag blundade.

Harrys perspektiv

Jag vaknade av alarmet på mobilen, men jag stängde av det så fort så möjligt för att inte väcka Sophie. Jag kollade på klockan som visade 07.59 och jag gäspade högt. Jag reste mig från sängen och gick med tunga steg in i duschen.

När jag var klar tog jag på mig ett par bruna chinos och en vit/beige piké tröja. Jag torkade håret och sedan smsade jag Niall. ”Vaken? Frukost time!” skrev jag och fick snabbt ett svar. ”Vi kommer!” Jag la ner mobilen i fickan och gick ut i korridoren.

Vi satt nu i bilen på väg till studion. När vi kom fram stod där några fans som vi snabbt sa hej till och sedan gick vi in. Detta var vår första egna låt som vi spelade in och alla var lite nervösa fortfarande.

Två timmar senare fick vi lite rast. Klockan var halv tolv och jag kände mig väldigt hungrig.
-Killar, kan vi inte äta något? De nickade åt mig.
-Subway? Frågade jag och de nickade igen.
-Let's go! Sa Liam.
-Vänta grabbar! Ropade Paul och vi stannade.
-Det står säker fans utanför studion! Han gick före oss och öppnade dörren lite försiktigt. Vi hörde att tjejer började skrika och Niall suckade.
-Jag som är hungrig! Vi skrattade åt honom innan Louis avbröt.
-Niall, du är inte ensam! Han log nöjt.
-Okej, jag är också hungrig instämde jag och Niall log.
-Precis!

När vi kom ut hade Paul lyckas få tjejerna stå på ena sidan utav dörren, så vi kunde komma ut därifrån. Vi sa hej och skrev några autografer innan vi bestämde oss för att gå iväg. De flesta tjejerna gick där ifrån medan vissa gick efter oss och snackade. När vi kom fram till Subway, som inte låg så långt därifrån, bad Paul tjejerna att gå på och de löd honom.
-Vi ses igen! Ropade jag till tjejerna, som snabbt vände sig om och log stort.

Vi gick in på Subway och beställde det vi ville ha sedan satte vi oss ner vid ett bord. Paul lämnade oss för en stund och vi satt där inne och snackade, ganska högt. Plötsligt kom det fram två tjejer till oss.
-Hej, kan vi får era autografer? Frågade dom tyst och vi nickade. De båda räckte fram varsitt papper som vi skickade runt.
-Vad heter du? Frågade jag tjejen med rött hår och hon log lite svagt.
-Eh, Julia, sa hon och jag log. ”To Julia, much love from Harry Styles” skrev jag och sedan skrev de andra killarna sina namn.
-Kan vi få ta en bild? Vi nickade och Louis flyttade på sig mot Liam och Julia satte sig bredvid honom.

Julias perspektiv

Jag satte mig på den lilla biten av soffan som fans kvar. Louis, Louis Tomlinson från One Direction, satt bakom mig och jag kände hans andetag i min nacke innan han lutade sig lite framåt för att synas på bilden. Han hade sin arm bakom mig och egentligen ville jag bara hoppa upp och ner utav glädje. Jag log mot kameran som min vän höll i och sedan tog hon några foto. Vi bytte plats och jag tog några kort. När vi tänkte gå där ifrån reste sig Louis upp.
-Vill ni har varsin kram? Frågade han och jag nickade glatt. Han tog ett steg mot mig och kramade om mig hårt. Jag andades in hans goda doft och viskade ”I love you” i hans öra. När han släppte taget om mig kollade han på mig. ”You are so sweet!” sa han och jag kunde inget annat än le. Jag kramade de andra killarna och sedan gick vi.
-Hejdå tjejer! Sa dom innan vi gick ut genom dörren och vi log mot dem.

-Julia? Kan du fatta? Vi träffade nyss One Direction. Det enda jag fick fram var ett stort leende och det ända som fanns i mitt huvud var Louis ord. ”You are so sweet”. Jag log stort för mig själv.
_____________________________________________________________________________________

Del 91.. you like it? Vi fick en kommentar om hur mycket tid vi egentligen lagt ner på hela novellen, och ja, vi lägger ner minst två timmar/del. Vi skriver för att vi vet att det finns folk där ute som gillar det. Så utan era kommentarer hade det inte varit lika roligt!
/Angelica & Johanna

2011-10-31
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 90

-Fick du någon bild med Harry? Frågade jag och hon nickade ivrigt. 
-Ja! Han kom typ bakom mig och jag bara vände mig om och då var hans huvud bara en bit ifrån mig och jag frågade om jag kunde få ta en bild och en tjej tog en bild på oss! Sa hon ivrigt och hon lät lika glad som hon såg ut. 
-Fick du hans autograf? Hon nickade och jag log. 
-Vi måste träffa dom fler gånger! Utbrast jag och Moa nickade. 
-Såklart!

_____________________________________________________________________________________
När Niall och Harry kom in i lägenheten så hade båda två ett stort leende på läpparna. Det såg ut som de hade något lurt på gång.
-Varför är dessa fina killarna så glada då? Frågade jag och de båda skrattade till för några sekunder.
-Ja, jag har just gjort ett fan så sjukt lyckligt. Om fansen är glada så är jag också glad, svarade Niall och log samtidigt som han gick fram och kysste Amanda som sken upp som en sol.
-Och nu har jag gjort två tjejer glada! Det känns bra, fortsatte Niall stolt.
-Men Harry, varför ser du så glad ut då? Frågade jag nyfiket.
-För att jag hoppas på att göra dig riktigt glad nu, svarade han och gick fram till mig och gav mig en passionerad kyss inför alla och självklart så började jag rodna.
-Du gör mig alltid lycklig älskling, bara av att få ha dig i närheten och bara av att kolla på dig och veta att den fina killen är bara min gör mig så sjukt lycklig. Jag älskar dig, viskade jag i hans öra.
-Men jag vill gör dig ännu lyckligare, vänta här, sa han och blinkade med sitt högra öga.

Han kom tillbaka efter några sekunder med ett stort paket i sina händer och han såg helt överlycklig ut.
-Men älskade Harry, jag fyller inte år idag, sa jag och han skrattade.
-Det gör väl inget? Jag får väl ge dig presenter lite när jag vill eller? Och jag tror du kommer att gilla det gumman, sa han och pussade mig på näsan.
-Nähe, kan man inte få några riktiga pussar längre? Sa jag och låtsades vara sur och jag såg hur Harry nästan fick lite skuldkänslor.
-Förlåt, svarade han och kysste mig ömt.
-Du ska veta att jag älskar över allt annat. Men öppna nu, fortsatte Harry och log stort. Jag älskade hans leende, hans smilegropar, jag älskade hela han. Jag öppnade paketet och såg var det var.  Harry var den underbaraste killen man kunde önska sig. I paketet låg det en One Piece, en exakt likadan som jag provade innan idag och blivit helt förälskad i. Den var rosa och längs hela stod det ONE PIECE. Jag log stort.
-Tack, tack, tack! Jag älskar dig Harry du är helt underbar! Hur visste du att jag ville ha exakt denna?
-Det finns något som heter Twitter om du inte redan visste det, men jag hoppas att du kommer älska mig för alltid eftersom jag köpte den till dig, svarade Harry och log stort, ännu större än vad han hade lett innan.
-Klart jag kommer att älska dig för alltid, du hade inte ens behövt köpa den till mig för jag hade ändå älskat dig för alltid.
-Men om du hade fått den av någon annan så hade du älskat den också, och jag vill gärna ha dig för mig själv, för jag älskar dig så sjukt mycket, sa Harry och gjorde en ledsen min.
-Du har faktiskt en poäng där. Men jag kommer alltid att älska dig oavsett vad, svarade jag och kysste honom passionerat.

-Är ni klara med allt ert gullande nu? Frågade Louis samtidigt som han såg lite uttråkad ut.
-Haha oj, jag glömde att ni var här, svarade jag och alla började skratta.
-Men vad ska vi gör nu då? Jag tyckte faktiskt det var ganska underhållande att titta på Harry och Sophie, sa Evelina och alla började skratta igen.
-Kan vi inte kolla på film som vi alltid brukar göra? Frågade Liam.
-Men börjar inte det bli lite tråkigt? Svarade Zayn och skrattade lite.
-Skitsamma, vi kollar ändå. Jag ska bara gå och byta om till min älskade One Piece, sa jag och gick iväg. 
-Så jag är inte din älskade längre? Har du mer känslor för en One Piece än mig? ropade Harry och jag skrattade eftersom han alltid skulle vara lite knasig.

Jag tog ett par mjukisshorts och ett linne som låg i garderoben och tog på mig det så det skulle bli ännu mysigare med min One Piece. När jag var färdig gick jag in till vardagsrummet där alla satt.
-Klart du är älskling, sa jag till Harry så fort jag kom ner och pussade honom på munnen.
Vi startade någon film som ingen egentligen var särskilt intresserad av, alla hade helt mycket spring i benen och ingen kunde sitta stilla i sova. Plötslig hör jag hur Niall säger,
-Förhelvete Liam, vad håller du på med? Sedan slår han Liam med en kudde, sedan var kuddkriget igång.
-Men aj! Skrek jag eftersom jag fick en kudde i huvudet så jag ramlade och slog huvudet i golvet. Alla rusade fram till mig och jag såg att Louis såg orolig ut eftersom det var han som hade slagit mig med kudden.
-Det är lugnt Louis, jag är inte arg på dig men det gör lite ont, sa jag lugnt och kollade på Louis. Harry satte sig såklart ner sidan om mig och pussade mig där jag hade slagit i huvudet.
-Harry tack för att du finns här för mig, men jag mår bra så du kan sluta pussa mig på huvudet, sa jag och han började skratta.

Efter ett tag gick vi mot hotellet igen eftersom vi inte kunde sova i lägenheten för ingen utav killarna hade några grejer med sig. Det var mörkt när vi gick på gångbanan, pratade, skrattade och hade allmänt roligt. Plötsligt hörde jag någon killröst som sa,
-Sophie? 
Och den rösten tillhörde inte någon utav killarna.
_____________________________________________________________________________________
Del 90! Vem tror ni det är som säger Sophie? 
Och, alla skånska fans, GILLA VÅR BRING 1D TO MALMO sida på fb! :)
/Angelica & Johanna


2011-10-30
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 89

-Förresten, hur går det med Zay och Niall? Frågade jag.
-De går bra, fast det är jobbigt när vi inte träffas så ofta, svarade Amanda och jag nickade.
-Förstår det! Kan säga er att de snackar om er ganska ofta! Sa jag och jag såg två stora leende.
-Och med Zayn?
-Det går bra, men samma sak, jobbigt att vi inte träffas! Svarade Evelina och jag nickade.
-Och med Harry då? Frågade Evelina.
-Jag har tänkt göra slut.
_____________________________________________________________________________________
-Va? Vadå göra slut? Sophie? Hallå? Utbrast Evelina och Amanda fortsatte.
-Va? Men, nej! Utbrast Amanda och jag kollade på dem.
-Alltså, jag vet inte... började jag och såg hur de båda spände blickarna i mig. 
-Asså, ni är totalt dumma i huvudet!? Varför skulle jag göra slut? Sa jag efter några sekunder tystnad och började skratta.
-Sophie, du kan ju inte skrämma upp mig sådär! Utbrast Evelina och jag kände att vi hade de flesta blickar på oss. Jag flinade åt dem.

Vi reste på oss och shoppade ett tag till, innan Harry ringde och frågade var vi gjorde. Vi bestämde oss för att vi skulle åka till lägenheten som jag och mamma hade här i Stockholm.

Vi är i lägenheten nu, kom när ni är färdiga!” skrev jag i ett nytt sms till Harry och sedan gick jag runt i lägenheten. Jag gick in i mitt lilla rum. Allt såg ut som det gjorde när vi lämnat huset. Sängen stod där den skulle, det vita skrivbordet, med en lampa och en blomkruka på stod kvar. Jag satte mig på sängen och Evelina och Amanda gjorde detsamma.
-Saknar du Sverige? Frågade Amanda och jag nickade.
-Ja, lite. Fast, jag älskar London också! Sa jag och hon nickade.

10 minuter senare knackade det på dörren och jag öppnade försiktigt. Utanför dörren stod Liam, Louis och Zayn.
-Hej, välkomna! Var är Niall och Harry?
-De kommer snart! Jag nickade och sedan kom killarna in. Vi tog lite att dricka och sedan satte vi oss ute på vår balkong. Jag kom då på att det fanns två tjejer, som bodde i samma trapphus som oss, som var två stora fan av killarna. Jag skrattade lite för mig själv och sedan fortsatte vi att snacka.

Harrys perspektiv

-Vilken ska jag ta? Den rosa? Lila? Gråa? Gula? Gröna? Frågade jag Niall. Han ryckte på axlarna och jag skrattade.
-Hjälp mig nu! Sa jag och han skrattade ännu mer.
-Den här? Frågade han och höll en rosa med text på.
-Ja, den blir perfekt! Sa jag och Niall log.

Vi gick mot Sophies lägenhet, i hopp om att det inte skulle komma allt för många fans. Plötsligt såg vi en hel klunga komma mot oss och vi ville stanna. Vi visste att dom blev glada, och de andra kunde väl vänta.

-Harry? Kan jag få ta en bild? Frågade en tjej mig och jag nickade. Hon ställde sig bredvid mig och jag la min arm runt henne. Efter att hennes kompis tagit bilden gav jag henne en snabb kram och sedan tog jag ett foto med henne kompis. Jag skrev varsin autograf till de och sedan jag var det fler fans som frågade efter en bild, kram och autograf.

Nialls perspektiv

Jag kramade fansen, skrev autografer och tog foto. Det var inte så jättemånga fans och alla höll sig väldigt lugna. Jag tittade åt höger, där jag såg att en tjej stod helt tyst. Man såg på henne att hon skulle vilja gå fram, men hon verkade väldigt blyg. Jag tog mig ut ur klungan lite diskret och gick fram till tjejen.
-Hej, varför står du här? Sa jag lite tyst och hon kollade upp på mig med en förvånande blick.
-H-h-hej, sa hon tyst och jag kramade om henne direkt. När jag släppte taget om henne såg jag att en tår rullade ner för hennes kind.
-Varför gråter du? Hon bara stod där och såg, fortfarande, väldigt förvånad upp. Efter några sekunder kom en annan tjej fram.
-Malin, ska jag ta en bild på er? Malin nickade och ställde sig bredvid mig.
-Smile! Utbrast tjejen som stod bakom kameran och jag log stort. När hon tagit två bilder tog Malin fram en penna och ett papper. Jag skrev ”i love you” och sedan min autograf. Jag gav henne en till kram. ”Gråt inte sötnos!” viskade jag i hennes öra och när jag gick bort mot Harry igen log hon stort mot mig.

Malins perspektiv

-Malin! Vad hände egentligen? Utbrast, nästan skrek min vän Moa och jag satte mig ner på en mur några meter bort. Vi såg att Harry och Niall gick iväg och alla fansen försvann. Det vara bara jag och Moa kvar och jag andades ut.
-Berätta! Nu! Utbrast hon och jag skrattade.
-Helt plötsligt bara stod han där när jag kollade upp, han kramade om mig utan att jag sa något och sen grät jag och han frågade varför jag grät och sen kom du, sa jag snabbt utan att ta ett enda andetag och Moa log stort mot mig.
-Och om du inte hade kommit hade jag stått kvar är och varit knäpp tyst, du räddade min dag! Fortsatte jag och hon skrattade lite lätt mot mig.
-Du fattar inte! Han, Niall Horan, kom fram till mig och kramade om mig utan en enda anledning! Sa jag och log stort. Jag tänkte igenom de som nyss hänt på några få minuter och började hoppa upp och ner.
-Fick du någon bild med Harry? Frågade jag och hon nickade ivrigt.
-Ja! Han kom typ bakom mig och jag bara vände mig om och då var hans huvud bara en bit ifrån mig och jag frågade om jag kunde få ta en bild och en tjej tog en bild på oss! Sa hon ivrigt och hon lät lika glad som hon såg ut.
-Fick du hans autograf? Hon nickade och jag log.
-Vi måste träffa dom fler gånger! Utbrast jag och Moa nickade.
-Såklart!
_____________________________________________________________________________________
Först och främst: tack för era kommentarer och woop, vad duktiga ni blev på att kommentera! Haha! 
Förresten, eftersom vi har en hel del läsare tror vi att vi skulle kunna få ihop minst 100 gillningar på vår nya FB-SIDA! Swedish 1Dfamily heter den, och ni som läser ingår där. Gilla sida! Vi vill se hur många vi är! :)
/Angelica & Johanna


2011-10-30
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 88

Jag log mot de och jag blev glad när jag visste att mina två absoluta bästa vänner var glada. Och även Niall och Zayn såg glada ut. Dessvärre satt mest Liam och Louis och smsade. Men just nu var jag glad för de andras skull.
_____________________________________________________________________________________
Nästa dag vaknade jag i Harrys famn. Vi la tätt intill varandra och jag kände Harrys andetag i nacken. Jag vände mig försiktigt om och pussade han lätt på kinden innan jag reste mig upp och gick på toa. Jag kollade på klockan, som bara var tio över åtta. Jag gick in på meddelande och började skriva till mamma. ”Hej! Du visste om att Amanda och Evelina skulle komma, eller hur? Men, tack för jag fick åka! Vi har det jättebra, hoppas allt är bra med er också, puss & kram!” skrev jag och tryckte på skicka. Jag kollade ut genom fönstret och såg hur solen försökte titta fram genom molnen. Jag visste inte riktigt vad vi skulle göra idag. Förmodligen skulle killarna till studion, men eftersom Amanda och Evelina var här, så kunde jag roa mig. Det plingade till i mobilen och jag läste sms:et. ”Haha, ja! Hoppas det var en bra överraskning! Allt är bra med mig, men pappa mår inte helt bra än, men han är hemma och vilar! Ha det så bra, jag saknar dig!” Pappa? Juste de. Jag hade för ett tag glömt bort att han inte mått så bra innan vi åkte, men tur nog mådde han bättre. ”Det var den BÄSTA överraskningen! Hälsa pappa, saknar er!” skrev jag snabbt innan jag tryckte upp twitter. ”OMG, @sophiewinston is in sweden now.. and 1D. Want to meet them!” var den första tweeten jag såg och jag log lite för mig själv.

Jag öppnade min resväska och tog fram kläder för dagen. Det fick bli mina svarta shorts, ett lila baslinne och ett lite mer slappt, vitt linne. Jag tog kläderna i handen och jag in på toaletten för att byta om. Jag tog en snabb dusch och sedan satte jag på mig mina underkläder. Samtidigt trycktes dörrhandtaget ner och jag vände mig om.
-Hej älskling, sa Harry med sin trötta, sexiga morgonröst och jag flinade åt honom.
-Hej, sa jag och vi möttes i en kyss. Harry la sina händer på min rygg och jag rös lite. Kyssen blev passionerad och Harry var på väg att knäppa upp min BH. Jag avslutade kyssen och kollade på Harry, som såg en aning besviken ut.
-Inte nu Harry, sa jag och flinade. Han kollade ledsamt på mig och jag log mot honom.
-Jag är hungrig! Klä på dig så vi kan äta frukost! Han nickade och gick ut ifrån badrummet igen. Jag tog på mina kläder och sedan tog jag lite mascara. Jag hörde att min mobil ringde och jag sprang snabbt in i sovrummet för att svara.

-Hej!
-Hej, är ni vakna? Jag, Niall, Louis och Liam tänkte gå och äta frukost, ska ni med?
-Ja, vi kommer ut om några minuter! Men Zayn och Evelina då?
-De sover tror jag.. ingen av de svarar i alla fall, sa hon.
-Dom kanske är upptagna med annat, sa jag och vi skrattade.
-Men, vi ses om några minuter då, sa jag och sedan la jag på.

-Vem var de? Frågade Harry.
-Amanda, men är du klar? Vi tänkte äta frukost?
-Ja!
Jag gick till dörren och tog på mina converse och Harry gjorde detsamma. Sedan gick vi ut och i hallen stod Amanda, Niall, Liam och Louis.
-Godmorgon, sa jag och gav de alla varsin kram.

Vi satte oss vid två olika bord. Jag, Amanda och Louis vi ett och Liam, Harry och Niall vid ett annat. På min tallrik låg en ljus vanlig frukost bulle, lite pålägg och annat gott.
-Ska ni till studion idag? Frågade jag och Louis nickade.
-Ja, vi måste vara där klockan 11, sa han och jag nickade.
-Amanda, du, jag och Evelina kan väl shoppa? Amanda nickade och log stort mot mig.
-Ja, absolut! Svarade hon, ganska högt och alla som var i salen kollade mot oss. Jag och Louis började skratta åt henne och hon gav oss en menande blick.
-Sophie, du vet att jag hatar när sånt här händer, sa hon.
-Haha, det är kul! Sa jag och hon flinade lite tyst.

-Hejdå killar! Sa vi när killarna 2 timmar senare hoppade in i bilen som skulle köra de till studion. De vinkade mot oss och sedan körde de iväg.
-Så, ska vi shoppa? Frågade jag och Evelina nickade ivrigt.
-Ja!

Vi gick upp igen för att hämta våra väskor, pengar och mobiler. Jag la även ner nycklarna till vår lägenhet som vi hade i Stockholm.
-Ready?
-Let's go! Svarade Evelina och Amanda i kör och jag skrattade.

Vi började med ett besök på gina tricot, där jag, som vanligt, hittade massa fina saker. Jag provade ett linne, ett par mörka jeansshorts och en blus, men bestämde mig för att bara köpa shortsen. Evelina köpte ett linne och Amanda en vanlig T-shirt, men text på. Vi betlade och sedan gick vi ut igen.
-Kan vi inte gå till One Piece affären? Frågade jag och Amanda nickade.

Vi gick mot affären och snackade om allt. Jag älskade verkligen att gå och snacka med vänner. Man kunde snacka om allt och alla.
-Ehm, är du Sophie? Sophie Winston? Frågade en tjej och jag tittade på henne.
-Ja, sa jag och jag såg nu ganska förvånad ut.
-Åh, är du Harrys flickvän? Utbrast hon och jag kände hur Amanda och Evelina, so stod bredvid mig började flina.
-Ja, sa jag igen och hon stod där med gapande mun. Bakom henne stod fyra andre tjejer, som också så förvånade ut.
-Kan inte vi få ta ett foto med dig? Frågade en utav tjejerna som stod bakom och nu var det jag som blev förvånad.
-Ehm.. jo, visst.. sa jag och hon log mot oss.
-Ska jag ta en bild? Frågade Evelina och jag log mot henne.
-Gör så!
Tjejen som hade en kamera gav den till Evelina, som snabbt tog två bilder.
-Tack så mycket! Du vill inte skriva din autograf? Frågade samma tjej igen och jag hoppade nästa till. Det här var jag ju inte van vid att göra. Klart att alla deras fans visste att jag var ihop med Harry, men jag brukade ju inte få ställa upp på bilder.
-Visst, sa jag lite osäkert och en utav tjejerna räckte fram en penna. Jag skrev min autograf, eller snarare bara mitt namn, på fem papper och sedan tackade de igen.

-Sophie! Sen när började du skriva autografer? Utbrast Evelina när vi gått en bit och jag skrattade.
-Seriöst, det är första gången! Och, gud, jag ser säkert ut som en, ja något, på bilden! Sa jag och de skrattade åt mig.
-Du såg helt förvånad ut när tjejerna kom fram till dig, sa Amanda.
-Jag var förvånad! Utbrast jag och de flinade åt mig.
Vi gick vidare och vi kom tillslut fram. Vi gick in direkt och började prova alla möjliga One Piece.

En och en halv timme senare gick vi ut där ifrån. Vi kände att vi varit där ganska länge och nu var jag ännu mer sugen på att köpa en One Piece. Jag la upp en bild på mig i en One Piece på twitter och skrev ”the one who give me this, i will love you forever!” och sedan la jag ner mobilen igen.
-Ska vi gå och fika? Frågade Evelina och jag nickade.
-Espresso house, here we come! Utbrast jag och Evelina och Amanda instämde.

Vi satte oss vid ett bord där ute. Jag hade köpt kladdkaka med grädde. Min absoluta favorit. Amanda hade köpt cheescake och Evelina köpte en stor muffin. Vi satt där och snacka, som vi alltid gjorde. Vi tog några bilder och jag tweetade ”me and my friends at espresso house!” och efter att jag tryckt på tweet, kom jag på att det kanske skulle komma fans hit, eftersom folk trots allt visste hur jag såg ut, och även nu visste var jag var.
-Förresten, hur går det med Zay och Niall? Frågade jag.
-De går bra, fast det är jobbigt när vi inte träffas så ofta, svarade Amanda och jag nickade.
-Förstår det! Kan säga er att de snackar om er ganska ofta! Sa jag och jag såg två stora leende.
-Och med Zayn?
-Det går bra, men samma sak, jobbigt att vi inte träffas! Svarade Evelina och jag nickade.
-Och med Harry då? Frågade Evelina.
-Jag har tänkt att göra slut.
_____________________________________________________________________________________
Hade dåligt samvete igår när jag la upp en kort del, så nu har ni en ny, lite längre del! Det kommer nog en till idag! Om ni kommenterar mycket, så kan jag LOVA er en ny del!
/Angelica & Johanna


2011-10-29
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 87

-Jag älskar dig, sa jag tyst och hon log.
-Jag älskar dig också.
Orden hade vi sagt till varandra tusen gånger, men varje gång var ändå speciell.
___________________________________________________________________________
Harrys perspektiv

Vi gick omkring Stockholm, hand i hand och allt var underbart. Jag älskade Sophie av hela mitt hjärta och inget kunde få mig att ändra på det. Vi gick längs gatorna i gamla stan, de små gatorna var så mysiga och där var svenska souvenirbutiker överallt. Allt var så mysigt, vi pratade inte på mycket men tystnaden sa att allt var underbart. När vi hade gått en bra bit ifrån gamla stan gick vi förbi en restaurang som så mysig ut och jag hörde hur Sophies mage började kurra precis då.
-Hungrig gumman? frågade jag med ett leende.
-Haha, ja det kan man väl säga, svarade hon och skrattade sitt underbara skratt som gjorde att jag log ännu större.
-Men ska vi äta här? frågade jag och kramade om henne.
-Ja, bara jag får mat!
-Haha, du är lite som Niall nu....fast han är faktiskt steget värre, sa jag och vi båda började skratta.


Några timmar senare stod vi i hissen på väg upp till vårt hotellrum. Jag tog upp sin mobil lite snabbt och skrev något, sedan la ha ner den igen. När hissdörrarna öppnades kollade jag mot Sophie som log stort.

Sophies perspektiv

-Amanda? Evelina? Va? Men.. ni skulle ju inte komma! Va? Hallå? Var de orden jag fick ur mig innan jag slängde mig över dom och gav de båda varsin kram.
-Hej! Utbrast jag när jag gett de varsin normal kram och de log mot mig.
-Hej, sa det i kör och log tillbaka. Bakom de stod Niall, Zayn, Liam och Louis.
-Visste ni att de skulle komma?
-Ja! Sa Niall och flinade.
-Men, åh, vad fuskigt! Utbrast jag och alla flinade åt mig.
Vi alla gick in på mitt och Harrys rum och vi satte direkt igång en film. Jag satte mig bredvid Harry och på min andra sida satt Evelina. Bredvid henne satt Zayn, som hade lagt sin arm runt henne. På andra sidan Zayn satt Niall och Amanda. Jag log mot de och jag blev glad när jag visste att mina två absoluta bästa vänner var glada. Och även Niall och Zayn såg glada ut. Dessvärre satt mest Liam och Louis och smsade. Men just nu var jag glad för de andras skull.
___________________________________________________________________________________
Världens Kortaste Del! Förlåt, men alltså, vi har annat att göra! Men, tack för era söta kommentarer!
Pusssssssssssssss
/Angelica & Johanna


2011-10-28
Kategori/Novell: The way to my life

Vem är vi egentligen?

Någon ville att vi skulle göra en presentation om oss själva, so let's go!

Angelica

Jag är en glad, positiv och snäll tjej från Skåne. Jag är 14 år, alltså född 97 och går i åttan! Jag älskar att fotografera och gör det så fort jag får tid. På min egna blogg skriver jag om det mesta som ingår i  mitt liv.. skolan, shopping, träning, fotografering, ONE DIRECTION, vänner och massa annat! Vill ni läsa den? --> angeliquue.blogg.se :) Och, vill ni stalka mig på twitter kan ni följa AdoreU1D (jag följer tillbaka, just tweet me!). Ja, jag är somsagt en glad och positiv vän, som älskar att få nya vänner! Jag är twitter beroende, men därifrån har jag även fått en hel del nya vänner, vilket är underbart! Ja, har ni frågor, så kan ni när som helst fråga :)

Johanna
Jag är en tjej från Skåne som är go och glad som kexchoklad. Positiv till det mesta och bryr mig väldigt mycket om vad andra känner och vill. Jag är född 1995, vilket betyder att jag är 16 år. Mitt liv går ut på att sjunga, fotografera spela keyboard och såklart ONE DIRECTION. Jag sjunger typ hela tiden när jag är hemma för musiken får mig verkligen att må bra om jag har haft en dålig dag. Jag tränar även friidrott men håller på att sluta med det för jag har ingen vision för det längre, ska börja gymma istället. Jag går första året på Teknikprogrammet på gymnasiet och det gillas utav mig. Vill ni läsa om vad som händer på min vardag och lite annat smått och gott får ni gärna checka in min blogg --> notimpossible.blogg.se/ och ni får gärna följa mig på twitter @JohannaM1D, jag följer tillbaka om ni frågar. Just det, får inte glömma att säga att jag älskar mina vänner och min familj, älskar att få nya vänner och har fått en hel del den sista tiden! :)
Om ni vill veta mer är det bara att fråga på, jag bits inte! :D xx

2011-10-27
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 86

Harrys perspektiv

50 minuter senare satt vi på flyget. Sophie längst in, jag i mitten och Niall längst ut. På andra sidan satt Liam, Louis och Zayn och bakom oss satt Paul. Jag tog upp min mobil och gick in på twitter. ”Time to leave the UK...” skrev jag och tog en bild på mig och Niall. Sedan la jag ner mobilen i fickan och planet lyfte.

_____________________________________________________________________________________

När jag öppnade ögonen tittade jag ut genom fönstret. Sophie la och sov mot min axel och i precis i samma stund sa piloten i högtalarna att vi skulle knäppa fast säkerhetsbältena.
-Sophie, vakna, sa jag tyst och hon öppnade sina ögon direkt och tog ut sin hörlurar.
-Va? Sa hon och jag flinade.
-Vi är snart framme, knäpp fast dig! Sa jag och hon nickade.

Vi gick av planet och in på flygplatsen. Det var inte så jättestort, men där var mycket folk. Vi följde efter Paul, som visade oss vart vi skulle. När vi gick såg vi att det var några få tjejer som stod och pekade mot oss. Jag log mot dom och de alla började skratta och skrika på samma gång.
-Paul, vänta! Ropade jag och han stannade upp. Jag kollade mot tjejerna med en menade blick och han nickade. Tjejerna, som verkade väldigt blyga kom fram till oss.
-Hej tjejer, sa jag glatt och dom bara stod där, alldeles tysta.
-Hej, sa en tjej, med medellångt, blont hår, tyst och jag log lite extra mot henne.
-Kan jag få ta en bild med dig? Sa en annan med ganska kort, mörk hår. Jag nickade mot henne och hon ställde sig bredvid mig. Där var bara 8 stycken, och jag såg att de andra tjejerna gick fram till Louis, Liam, Niall och Zayn. Efter några minuter var vi tvungna att gå iväg för att åka till hotellet vi skulle bo på. Vi hoppade in i bilen och jag tog upp min mobil och satte på den. ”Just landed in Sweden and met some fans at the airport!”

När vi var framme vid hotellet checkade vi snabbt in. Jag och Sophie delade ett rum, Louis och Niall delade ett och Liam och Zayn ett. Paul bodde för sig själv.
-Ska vi gå ut lite? Frågade jag.
-Fråga någon annan, jag tänker sova, sa Sophie och jag skrattade.
-Okej! Sa jag och gick över till ett av de andras rum, som la några meter ifrån vårt.

-Hej, någon utav er som vill hänga med ut? Frågade jag när Zayn öppnade dörren.
-Ja, svarade han snabbt och vände sig mot de andra killarna.
-Vi stannar här, sa Liam och Zayn nickade.
-Okej, sa han och sedan gick vi ut.

Vi gick ut från hotellet och bara gick någonstans.
-Zayn, vet du ens var vi är? Frågade jag och han skakade på huvudet.
-Ehm, i Stockholm, sa han och skrattade.

-Hej Harry! Sa en tjej, som jag kände igen.
-Hej! Var inte du på flygplatsen innan? Frågade jag och hon nickade.
-Jo! Känner du igen mig? Sa hon förvånande och jag nickade.
-Ja! Hon log stort mot mig. Hon tog fram en penna och ett papper.
-Kan du skriva din autograf? Frågade hon och jag log.
-Såklart! Vad heter du?
-Alice, sa hon och jag log.
”To Alice, from” skrev jag först och sedan skrev jag min autograf.
-Här, sa jag och räckte tillbaka pappret.
-Tack, kan jag få en kram? Jag log och kramade om henne. Henne kompis tog en bild och jag log stort. Det kom fram lite fler tjejer och det samlades fler och fler. En timme senare bestämde vi oss för att gå tillbaka till hotellet.
-Hejdå tjejer, ropade vi till de alla och alla vinkade.

-Zayn, vad heter hotellet som vi bor på? Sa jag plötsligt och Zayn stannade upp och stirrade på mig.
-Zayn, seriöst? Vad heter det?
-H..hil.. något! Sa han och vi brast ut i skratt. Jag tog upp min mobil och ringde Liam.

-Hej! Var är ni? Frågade han och jag flinade för mig själv.
-På väg hem, men vi vet inte vad hotellet heter! Sa jag och jag hörde hur Liam skrattade.
-Hilton, sa han och jag log.
-Tack!

När vi väl kom fram till hotellet mötte vi Niall och Louis i lobbyn. De hade köpt mat och var på väg upp till rummen.
-Är ni hungriga? Frågade Niall och jag nickade.
-Ja!
Vi gick fram till hissarna och gick in i den som kom först.

-Träffade ni några fans? Frågade Louis och jag nickade.
-Ja, några av dom var de som var på flygplatsen, sa jag och han log.

När vi kom upp kallade vi på Liam och sedan satte vi oss i vårt rum och åt. Paul knackade på.
-Vi åker halv två, var klara då!
-Okej, sa vi i kör och han log.

Vi stod utanför hotellet och väntade på bilen som skulle hämta upp oss. Klockan var några minuter i halv och vi såg att det kom några tjejer. De verkade inte se oss först, men sedan började de småspringa fram till oss.
-H-h-ej, sa en tjej och jag log.
-Hej, hur är det? Frågade jag.
-Bra, kan jag få en bild? Jag nickade och hennes vän tog upp sin kamera och fotade. Jag gav henne en snabb kram och sedan kom vår bil.
-Hejdå, vi måste verkligen iväg, sa Niall och alla tjejerna vinkade till oss.

-You don't know, oh oh, you don't know.. sjöng vi alla inne i studion. Detta var vår första låt och vi alla var nervös.
-Det är bra killar, vi provar igen! Sa han och vi sjöng igen.

När vi efter tre timmar var klara smsade jag Sophie. ”Hej, allt bra? Vi är hemma snart, puss!”

Sophies perspektiv

”Vad bra, saknar er! Finns tjejer här utanför som väntar på er! ;) Jag tänkte gå ut och gå en runda innan, men jag somnade... ska vi gå en runda senare?” Svarade jag på Harrys sms. Jag la fortfarande i TV och tittade på Top Model. Det kändes inte som om jag var hemma egentligen och sedan kom jag på att jag inte bodde alls långt härifrån. Mobilen vibrerade. ”Haha, är där många? Men, ja klart vi kan! Vi är hemma om 10 minuter!” ”Vet inte hur många det är nu, men inte så jättemånga tror jag! Puss” skrev jag snabbt och sedan kollade jag vidare på reprisen av Top Model.

Som Harry sagt, 10 minuter senare knackade det på dörren och jag öppnade.
-Hej älskling, sa han och jag hann inte svara förrän hans läppar mötte mina. Han kramade om mig och jag log.
-Hej, sa jag och flinade.
-Ska vi gå direkt? Frågade Harry och jag nickade.
Jag tog på mina vita converse och la ner mobilen i min byxficka.
-Jag ska bara säga de till andra, sa han och gick iväg. Jag tog kortet som man låste upp dörren med och stängde dörren efter mig. Två sekunder senare kom han tillbaka.
-Kom, sa han och tog tag i min hand.
När vi kom ner stod där två tjejer, som tydligen inte fått komma in i lobbyn. Ute blåste de ganska mycket och de hade bara T-shirts på sig.
-Har ni stått här länge? Frågade Harry när vi kom ut och de nickade. Han släppte min hand och gick fram till de två och gav de båda varsin lång, varm kram. Jag tog ett snabbt foto med de och sedan tackade de och gick. Jag tog tag i Harrys hand igen och kollade på honom.
-Jag älskar dig, sa jag tyst och han log.
-Jag älskar dig också.
Orden hade vi sagt till varandra tusen gånger, men varje gång var ändå speciell.

_____________________________________________________________________________________

Förlåt för att det inte kom någon del igår, men här har ni i alla fall en ny del! 
Glöm inte säga vad du tycker! :)
/Angelica & Johanna

update:
tack till dig som skrev att all text kom två gånger, nu hoppas vi att allt är rätt!

2011-10-25
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 85

Sophies perspektiv

-Jag älskar dig, sa jag och Harry kysste mig ännu en gång.
-Sophie, Harry, kom! Hörde vi mamma ropa igen, men denna gång lite mer panikslaget.
Jag kollade oroligt på Harry som snabbt reste sig och drog mig med sig ut ur rummet och ner för trappan.
_________________________________________________________________________________
När vi kom ner satt mamma på knä i hallen och pappa la där på golvet. Jag blev rädd direkt.
-Vad har hänt? Skrek jag och satte mig bredvid mamma. Hon kollade oroligt på mig. 
-Han kom hem precis och ha sa att han inte mådde bra, sedan bara föll han ihop, sa hon panikslaget och jag blev mer och mer rädd. 
-Pappa! Sa jag och skakade han lite lätt. Ingenting hände och nu hade även Harry satt sig ner. Det rann en tår ner för min kind. Jag var så rädd. Jag visste inte vad som hade hänt. Ingen visste. 
-Men, vad sa han innan han föll ihop? Sa Harry tyst och kollade på mamma.
-Han sa bara att han inte mådde bra, sa hon snabbt och Harry nickade. Han tog upp sin mobil och två minuter senare la han på. 
-Killarna, min mamma och Gemma kommer, sa han och jag log mot honom.
-Men dom behöver in.. började mamma men han stoppade henne.
-Dom kommer ändå, sa han och mamma log.

Tio minuter senare hörde jag massa röster nerifrån hallen. Jag hade gått upp på mitt rum. Jag satt här helt själv och tårarna rann ner för mina kinder. Jag hatade när saker hände bara såhär. Jag satt i sängen och gjorde ingenting. Jag tog upp min mobil, men la ner den lika snabbt igen. Några minuter senare knackade det på dörren.
-Mm, sa jag och mamma öppnade.
-Jag, Anne och pappa åker till sjukhuset, vill du följa med?
-Har han vaknat?
-Han är lite halvvaken, sa hon.
-Okej, men jag vill inte följa med, svarade jag och hon nickade på huvudet.
-Killarna stanna här, sa hon och jag log.
-Dom behöver inte de, sa jag.
-Dom lär inte gå, sa hon och jag skrattade.
Mamma gick ner för trappan och jag hörde att hon och Anne sa hejdå till killarna, och Gemma. Jag gick in i badrummet och torkade bort mitt smink som hade kletat ut sig på kinderna. Sedan gick jag ner till killarna.

-Hej, sa jag lite tyst och de alla log mot mig.
-Hej, svarade dom.
-Vad hände? Sa jag och satte mig bredvid Harry i soffan.
-Vi vet inte, dom skulle ringa så fort dom visste något, sa han och jag log.
-Okej.
-Du har inte träffat Gemma? Sa Harry och jag skakade.
-Hej, sa jag och log mot henne.
-Hej, sa hon ganska tyst och log mot mig.
-Ska vi spela kort? Sa jag och Louis nickade.
-Ja!

5 timmar senare ringde telefonen och klockan var nästa fem.
-Hej, svarade jag lite oroligt.
-Hej gumman, är allt bra?
-Ja, hur är det med pappa? Frågade jag.
-Han måste stanna här inatt, svarade hon och jag nickade för mig själv.
-Okej, är ni på väg hem?
-Ja, vi tänkte köra snart, sa hon.

6 dagar senare, Lördag

Klockan var bara halv fyra på morgonen och jag gick in och tog en snabbt dusch. När jag var klar gick jag ner till köket där mamma och pappa satt. Pappa hade fått komma hem på måndagen igen och allt var bra.
-Godmorgon, är ni redan vakna?
-Godmorgon, är du redo att åka till Sverige? Frågade pappa och jag log stort mot honom.
-Ja, fast jag kommer sakna er, sa jag och pappa log tillbaka.
-Har du packat allt? Frågade mamma och jag nickade mot henne.
Jag tog fram lite frukost och när klockan var kvart över fyra var jag klar. Jag gick upp till mitt rum och la ner det sista i min resväska. Vi skulle stanna till tisdag eller onsdag. Min väska var fullpackad och jag satte mig på den för att kunna stänga den.

När klockan var fem kom killarna och hämtade upp mig.
-Hejdå mamma och pappa, sa jag och gav de båda en kram och en puss på kinden.
-Hejdå, ha det så kul, vi älskar dig, sa dom nästan exakt samtidigt och jag skrattade.
-Jag älskar er också, hejdå! Sa jag och drog med mig min väska mot bilen.

På flygplatsen var där några fans som stod och väntade. Hur dom visste att killarna skulle iväg hade vi aning om, men dom var här i alla fall. Killarna skrev några autografer och sedan checkade vi in våra väskor. Planet skulle gå om en timme. Vi satte oss på ett café och snackade lite. Jag såg hur Louis kollade sig omkring och sedan reste han sig.
-Ehm, jag kommer snart, sa han och gick iväg.

Louis perspektiv

Jag hade kollat runt och tyckt jag sett Shewa, tjejen som jag träffat förra veckan. Jag gick mot toaletterna, för att jag kände att jag behövde göra ett besök där. Precis när jag tog tag i handtaget hörde jag hennes röst.
-Hej Louis, sa hon lite tyst och jag vände mig om.
-Hej Shewa, sa jag och gick fram för att ge henne en kram. Bredvid henne stod 3 tjejer som jag hälsade på. -Ska ni åka till Sverige nu? Frågade jag och hon nickade.
-Ja, planet går om en timme ungefär, när ska ni åka?
-Då blir det nog samma plan, sa jag och log.
-Men, jag måste verkligen gå på toa, sa jag och hon skrattade.
-Okej, vi ses!

Harrys perspektiv

50 minuter senare satt vi på flyget. Sophie längst in, jag i mitten och Niall längst ut. På andra sidan satt Liam, Louis och Zayn och bakom oss satt Paul. Jag tog upp min mobil och gick in på twitter. ”Time to leave the UK...” skrev jag och tog en bild på mig och Niall. Sedan la jag ner mobilen i fickan och planet lyfte.
__________________________________________________________________________________
Inte så lång del, men snart är dom i Sverige och woop, då ska ju några utav er vara med!
Det kommer ett inlägg om oss lite senare, eller imorgon!
/Angelica & Johanna


2011-10-24
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 84

Shewas perspektiv

-Du skojar? Men? Va? Sa dom i kör och jag insåg att det var en ganska stor grej.
-Lugna er, snälla!
-Men hur har du kunnat vara med honom? Har du hållit dig sådär lugn hela dagen?
Jag nickade och skrattade när jag tänkte på det. Hur hade jag lyckats?
___________________________________________________________________________
Louis perspektiv

När jag kom innanför dörren möttes jag av Harry. Jag tog av mig mina skor och kollade upp på honom.
-Vad är det? Han flinade.
-Hade ni det trevligt? Vad gjorde ni?
-Vi fikade och gick i lite affärer, sa jag och gick in i köket för att ta lite vatten.

Harrys perspektiv

Jag la mig ner i soffan och tog upp min mobil. Jag tryckte upp twitter och kollade runt. ”I'm really tired after yesterday. But, it was really fun” skrev jag och tryckte på tweet. Sedan gick jag in på meddelande och tryckte upp min konversation med Sophie. I de senaste smser stod det ”Jag älskar dig också” och jag log lite smått för mig själv. ”Hej älskling! Saknar dig redan! Hinner du träffas imorgon? Vi har mycket jobb framför oss innan vi åker till Sverige!” skrev jag och sedan satte jag på TV:en. X factor visades som repris och jag bestämde mig för att kolla.

Jag vaknade av att mobilen vibrerade och jag kollade på skärmen som visade 3 nya sms. ”Jag saknar dig också! Men vi kan träffas imorgon! När och var?” löd det första, från Sophie. De andra var från mamma. ”Hej, vi är i London om några timmar, vad hittar ni på?” När jag läste flög jag upp från soffan. Eftersom vi numera bodde ensamma i våra lägenheter saknade jag familjen riktigt mycket. ”Jag sov, men nu är jag vaken. Kom hit när ni är framme! Vem är vi?” svarade jag snabbt och sedan tog jag fram det andra sms:et. ”Hej, du kommer aldrig bli av med mig. Och, du borde ångra de du gjorde” stod det och jag förstod vem det var. Jake. Jag tog bort meddelandet och tog fram Sophies istället. ”Fick nyss ett sms från mamma, dom kommer hit snart, men vi kan nog träffas imorgon ändå! Jag ringer dig imorgon. Jag älskar dig, puss!” skrev jag och precis när jag la ner mobilen på bordet knackade det på dörren.

-Hej, utbrast jag och kastade mig i famnen på min mamma. Hon pussade mig på kinden och jag gjorde detsamma. Sedan vände jag mig mot Gemma och gav henne en lång kram.
-Är det bara du här? Frågade mamma.
-Tror det, sa jag och hon log.
Vi gick in i lägenheten och jag kollade på klockan, som var halv sex. Jag ringde snabbt Louis och frågade var dom var. Jag bestämde att vi skulle beställa pizza, så vi kunde äta tillsammans med min mamma och syster.

-Här är pizzan! Ropade Niall när dom kom in genom dörren en halvtimme senare och jag skrattade åt honom. Killarna hälsade på mamma och Gemma medan jag började dela pizzorna och sedan satte jag fram de på bordet.
-Pizzatime! Ropade jag och alla kom in i köket och tog för sig.

-Så, ni ska till Sverige hörde jag? Frågade mamma och vi alla nickade.
-Ja, först var det om två veckor, men jag tror det blir redan nästa helg, sa jag och mamma nickade.
-Ska Sophie med? Jag nickade till svar och hon log.
-Ska ni stanna här länge? Frågade jag.
-Vi vet inte, men ett tag!
-Vill ni bo här? Mamma kollade på mig och jag log mot henne.
-Det är okej, sa jag och hon nickade.
-Gärna! Jag nickade mot henne.

Två timmar senare satt vi alla framför TV:en och snackade. Jag skickade ett snabbt sms till Sophie. ”Hej, jag, mamma och Gemma tänkte äta på någon mysig restaurang imorgon, du kan hänga med om du vill!?” och bara några sekunder senare svarade hon. ”Ja, gärna.. om det är okej för er! Vi ses!” jag log och skrev snabbt ”Såklart det är!” och sedan la jag ner mobilen.

Nästa morgon när jag vaknade stod Gemma i köket och gjorde frukost.
-Detta är vad jag saknar med att bo hemma, sa jag när jag gick ut i köket och hon skrattade.
-Jag vet att du saknar mig, sa hon och log.
Jag hjälpte till att göra det sista och sedan väckte vi mamma och Louis. Vi satt i nästan en timme och åt frukost.

-Jag går till Sophie, vi ses ikväll, ropade jag innan jag lämnade lägenheten och började gå. Mamma och Gemma hade bestämt sig för att shoppa, vilket jag inte ville göra.

Sophies perspektiv

-Hej, sa jag och kramade om Harry hårt. Vi möttes i en kyss och jag log mot honom.
-Inte lika trött idag? Sa jag och han skakade på huvudet.
-Nej!
Vi gick upp på mitt rum och hörde att mamma kallade. Jag suckade högt.
-Vi kommer, ropade jag högt och vi fick gå ner igen.

-När är det ni ska åka till Sverige? Frågade mamma och kollade på Harry.
-Det var egentligen tänk om två veckor, men det blir redan nu på lördag, sa han och mamma nickade.
-Ja, jag vet ju att du vill följa med Sophie, men jag snackade med Amandas mamma, och de två kan inte komma upp till Stockholm, sa hon och jag spände blicken i henne.
-Va? Nej! Utbrast jag och hon nickade.
-Men, får jag åka med? Hon nickade sakta mot mig.
-Ja, sa hon och jag log.
-Tack så mycket! Men, är du helt säker på att Amanda och Evelina inte kan komma?
Hon nickade mot mig och mitt leende försvann lika snabbt som det kom.
-Men jag ska dit ändå, sa jag och Harry log mot mig.
-Jag lovar att ta hand om henne, sa han och mamma nickade.
Vi gick tillbaka upp till mitt rum och vi satte oss i sängen. Harry la sin han på min och vi flätade ihop våra fingrar.
-Stackars Niall och Zayn, sa jag och Harry nickade instämmande.

-Men, jag tänker följa med i vilket fall som helst, sa jag och Harry log sitt fina leende.
-Sluta vara så söt, sa jag och han kollade på mig. Han lutade sig fram och kysste mina läppar mjukt.
-Sluta vara så snygg då, sa han och jag flinade. Han kysste mig igen och jag besvarade kyssen.
-Kommer vi inte kunna träffas på hela veckan? Sa jag lite ledsamt.
-Jo, men inte så mycket. Vi ska på olika intervjuer och vi måste hinna med ganska mycket innan vi åker iväg, sa han och jag nickade.
-Jag älskar dig, sa jag och Harry kysste mig ännu en gång.
-Sophie, Harry, kom! Hörde vi mamma ropa igen, men denna gång lite mer panikslaget.
Jag kollade oroligt på Harry som snabbt reste sig och drog mig med sig ut ur rummet och ner för trappan.
_____________________________________________________________________________________
Några saknade Harry och Sophie i förra delen, men they are back! ;)
Vi fick också en fråga om vi inte kunde göra ett inlägg om oss själva.. är det någon mer som vill det?
Glöm inte att det är lättare att ställa frågor i blogresponse, där kan vi svara dirket! Så har ni några frågor, fråga oss i blogresponse!
/Angelica & Johanna


2011-10-23
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 83

Louis perspektiv

”Hej, det var trevligt att träffa dig igår, är allt bra? Har du lust att träffas någon dag? Vad gör du imorgon? Louis. x” skrev jag och klickade på skicka. Jag kände mig lite nervös. Hon kanske inte ens ville träffa mig igen? Men, hon verkade vara en schysst tjej. Mobilen vibrerade och jag tog upp den. Shewa stod det på skärmen och jag log för mig själv.

_____________________________________________________________________________________
”Hej, såklart vi kan träffas, tyvärr kan jag inte imorgon. Har du tid idag? x” Jag skrev in ett snabbt svar. ”Ja, vi möts vid stället vi va på igår vid 1, går det?” När jag skickat sms:et kollade jag på klockan, som var kvart över 12. Jag reste mig upp och gick in i duschen direkt.

-Ska du iväg? Frågade Harry mig när jag tog på mig mina skor och jag nickade.
-Var?
-Jag ska träffa en vän, sa jag snabbt och tryckte ner handtaget till dörren.
-Vem? Sa han och flinade åt mig.
-En vän, sa jag lite irriterande och han flinade igen.
-Kom igen Louis, vem?
-Shewa, sa jag snabbt i hopp om att han inte skulle ha en aning om vem det var och alltså strunta i att fortsätta fråga.
-Vem är det? Sa han och jag suckade.
-En tjej.
-Hon du träffade igår? Frågade han och jag nickade.
-Precis, men jag måste gå nu, sa jag och han flinade.
-Ha så kul!

När jag kom fram satt Shewa på en bänk. Hennes bruna hår blåste lätt utav blåsten och hon log mot mig.
-Hej, sa hon och ställde sig upp.
-Hej, allt bra? Frågade jag och gav henne en kram.
-Jadå, själv? Sa hon och jag log.
-Det är bra, fast lite trött! Hon skrattade lätt.
-Ska vi gå runt lite eller? Frågade jag och hon nickade.
-Ja visst, kom! Sa hon glatt och vi började gå.

-Så, är du från Sverige? Frågade jag och hon nickade.
-Ja, jag bor i Stockholm, men jag är här på semester med några kompisar.
-Jaha, vad trevligt! Jag och kill... började jag men kom sedan på att jag inte berätta något om det för henne. Jag visste ju inte ens om hon var ett fan?
-Va? Sa hon och jag skakade på huvudet.
-Nä inget, sa jag.
-Hur länge ska du stanna här förresten? Frågade jag istället.
-Jag åker hem om en vecka, sa hon och jag nickade.
-Ska vi ta en fika? Förslog jag.
-Ja visst! Var?
Jag kollade mig runt lite och såg att vi var bara några meter från ett fint café.
-Där! Sa jag och pekade. Hon log och nickade sedan gick vi dit.

-Två stora chokladmuffins och två fanta, sa jag och tjejen som tog emot vår beställning nickade.
Det kom in två tjejer på cafét som lite blygt kom fram till mig.
-Kan vi få ta ett foto? Frågade en och jag nickade.
-Visst! Shewa, du kan väl fota? Sa jag och hon nickade.
Tjejen gav sin rosa kamera till Shewa som tog två snabbt foton och sedan gick tjejerna ut igen.
-Förlåt, sa jag lite tyst och hon kollade upp på mig.
-Vadå? Hade jag sett dig sitta på ett fik med en random tjej hade jag också gått in och tagit ett kort, sa hon och skrattade lite. Jag förstod att hon visste vem jag var.

Shewas perspektiv

Han log lite svagt mot mig innan våra muffins kom. Jag kollade på honom.
-Och ja, jag är ett fan. Ett stort fan, men jag utnyttjar inte dig. Du verkar vara världens snällaste, sa jag och han log mot mig igen.
-Du med, sa han och sedan tryckte han ner sin sked i sin muffin och stoppade in en stor bit i munnen.
-Vad den god? Frågade jag.
-Ja, utbrast han och vi kände att alla som satt inne på cafét vände sina blickar mot oss. Jag flinade åt honom och sedan smakade jag den.
-Visst var den god? Sa Louis och jag nickade.

När jag kollade på klockan nästa gång var klockan halv tre. Jag var tvungen att vara hemma senast fyra eftersom vi skulle träffa ett par vänner till min ena kompis.
-Ehm, Louis, ska vi resa oss och gå runt lite i affärer? Klockan är redan halv tre! Sa jag och han nickade.
-Ja, absolut! Svarade han och jag log. Tjejen som serverat kom fram och Louis betalade henne. När vi gick ut tog jag upp mina pengar ur min väska och räckte fram de till Louis.
-Nej, jag betalar, sa han och jag skakade på huvudet.
-Nej, vi delar på det! Sa jag och nu skakade han på huvudet.
-Nej, jag betalar sa han och skrattade. Han tog tag i min arm och puttade bort den.

Vi gick in i olika affärer och i en hittade jag en fin, begie klänning.
-Var denna fin? Frågade jag och Louis nickade.
-Ja! Prova den! Jag letade upp rätt storlek och gick in i provrummet.

-Shewa? Hörde jag Louis röst säga utanför provrummet och jag öppnade skynket.
-Åh, den var skitfin! Utbrast han och jag flinade.
-Tycker du?
-Ja, absolut, svarade han och jag log.
Jag kollade mig i spegeln och funderade.

-Jag ska ju iväg ikväll, jag kanske ska ha denna? Sa jag lite tveksamt och jag möttes Louis leende i spegeln.
-Ja, jag tyckte verkligen den var fin!

Vi gick ut från affären med varsin kass. Jag hade köpt klänningen plus en vit tunn kofta. Louis hade hittat ett par nya jeans och en vanlig vit tröja som han sagt att han behövde.

-Ska du gå nu? Sa han när vi gick längs trottaren.
-Ja, jag måste verkligen det, tyvärr! Sa jag.
-Jag följer dig, sa han och jag log.
-Okej!
Vi gick och snackade om allt. Jag tänkte inte ens på att det var Louis från One Direction. Jag hade inte berättat något för mina kompisar, men jag skulle göra det. Vi stannade utanför hotellet vi bodde på.
-Hejdå Louis, det var verkligen kul att träffa dig! Sa jag och han log.
-Detsamma! Han kramade om mig och jag drog in hans doft. Han luktade verkligen gott. Jag kände hur hans läppar nuddade min kund och i samma sekund rodnade jag lite.
-Förresten, jag och killarna ska till Stockholm om två veckor, men berätta det inte för någon!
Inom mig hoppade mitt hjärta till. Jag visste många som var stora fan utav killarna.
-Nej, det ska jag inte! Hejdå, och tack för fikan, sa jag och han log.
-Vi ses! Sa han och sedan gick jag iväg.
Jag gick in i lobbyn och sedan in i hissen. När jag tryckt på siffran 5 och dörrarna stängts hoppade jag lite upp och ner. Jag kunde inte riktigt förstå detta. Jag hade träffat Louis på en fest. Han hade lagt sin arm runt mig för att jag frös. Han hade smsat mig. Han hade gett mig varma kramar. Han hade bjudit mig på fika. Han hade sagt att mina klänning var fin. Och han hade pussat mig lätt på kinden. Louis Tomlinson. Tjejer över hela världen visste vem han var. Och jag hade haft turen att få träffa han. Hissen plingade till och jag gick bort till rum nummer 504. Jag knackade lätt på dörren och min kompis öppnade. Hon stod och log stort mot mig och hoppade.
-Vad är det? Frågade jag och hon nu såg jag att hon även skakade.
-Hallå? Sa jag och stängde dörren bakom mig.
Mina två andra kompisar kom fram och gjorde likadant.
-One Direction är här, i London, just nu! Utbrast de samtidigt och jag skrattade.
-Tjejer, kom! Sa jag och dom följde efter mig. Vi satte oss ner i min säng och dom kollade nyfiket på mig.
-Vad är det?
-Jo, igår på festen kom det fram en kille till mig och vi dansade.
-Va? Har du skaffat pojkvän? Grattis! Jag skakade på huvudet.
-Låt mig berätta klart!
-Berätta! Alla stirrade på mig och det såg väldigt roligt ut.
-Jo, jag träffade honom idag också, och det är, Louis. Ni vet Louis från..
-One Direction? Skrek dom rakt ut och hoppade upp från sängen.
Jag kollade på dom och nickade.
-Du skojar? Men? Va? Sa dom i kör och jag insåg att det var en ganska stor grej.
-Lugna er, snälla!
-Men hur har du kunnat vara med honom? Har du hållit dig sådär lugn hela dagen?
Jag nickade och skrattade när jag tänkte på det. Hur hade jag lyckats?

_____________________________________________________________________________________
Förlåt för dålig uppdatering, men del 83 har ni nu!
Tack till er som kom på 1D träffen, det var verkligen skitkul att träffa er och tack för alla kommentarer här, tweets vi får och ni som sa till oss på träffen att ni gillade novellen. Tack tack tack!
/Angelica & Johanna

2011-10-21
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 82

Louis perspektiv

-Vad bra att jag kom då, sa jag och hon nickade. Vi fortsatte dansa och snacka samtidigt. 
-Förresten, vad heter du?
-Va? Sa hon och lutade sig fram.
-Vad heter du?
-Shewa, sa hon och jag log.
”Shewa” upprepade jag i mitt huvud och la hennes namn på minnet.
___________________________________________________________________________________
Vi stod på dansgolvet och hoppade till musiken som spelades. Jag kollade på Shewa och hon log mot mig.
-Ska vi gå ut lite? Frågade jag och hon nickade. Jag vände mig om och såg att det kommit ännu mer folk. Jag tog tag i Shewas hand och drog henne med mig mot dörren. När vi kom ut var där inte så mycket folk. Vi satte oss på en bänk och jag såg på Shewa att hon frös lite. 
-Fryser du? Frågade jag och hon nickade. Jag log mot henne och flyttade lite närmre henne, samtidigt som jag la min arm runt henne.

-Ska vi gå in igen? Frågade jag några minuter senare och hon nickade.
-Ja, vi kan ju inte missa hela festen, sa hon och jag log.
När vi precis skulle gå in stannade jag henne.
-Förresten, kan jag få ditt nummer? Sa jag och hon nickade. Jag räckte fram min mobil och sedan skrev hon snabbt in det.
-Tack, sa jag och sedan gick vi in.

När klockan var lite över halv 3 var vi på väg hem. Alla var trötta och när vi kom hem somnade vi direkt.

Nästa morgon var jag först med att vakna, men klockan hade redan blivit fem i halv ett. Jag tog upp mobilen och gick snabbt in på twitter. ”Had an amazing night yesterday, thanks dudes!” skrev jag och sedan gick jag upp. Alla hade somnat hemma hos Sophie och jag hörde hennes föräldrar från nedervåningen.
-Godmorgon, sa det när jag kom ner.
-Godmorgon, hade ni trevligt när ni var iväg? Frågade jag trött och dom log.
-Ja, har ni haft det bra? Frågade Marie. Jag nickade mot henne.
-Ta lite frukost! Sa hon och jag log. Jag satte mig ner och då kom alla andra också ner.
-Godmorgon, sa Sophie och gav sina föräldrar vars en kram.

Sophies perspektiv

När alla ätit frukost bytade killarna snabbt om och sedan åkte de hem. Ingen var på så bra humör och jag kände mig väldigt trött. Jag satte mig i min säng med min dator och kollade runt på internet. Jag kom på att jag inte snackat med mamma och pappa om Sverige besöket och kände att det var dags att fråga redan nu.
Jag reste mig från sängen och gick ner till vardagsrummet där mamma satt med sin dator och pappa låg i soffan.
-Ehm, jag skulle vilja fråga er en sak, sa jag och mamma kollade upp.
-Jaha, vadå?
-Jo, asså, killarna ska åka till Sverige om typ två veckor.. kan jag följa med dom? Sa jag och mamma kollade på mig.
-Men, är det inte onödigt att åka dit nu när du är här? Sa hon och jag suckade.
-Men, snälla! Jag kan ju träffa lite av mina vänner plus att Amanda och Evelina kanske kommer till Stockholm.
-Jo, men.. började mamma.
-Men vad? Sa jag och hon skrattade.
-Vi får se! Har du pratat med Evelina och Amanda?
-Ja, lite! Men dom vill ju såklart dit, sa jag och hon nickade.
-Okej, men vad vill du ha för mat ikväll?
-Du är bäst på att byta samtalsämne, sa jag irriterande och flinade. Hon nickade glatt.
-Men, kan vi inte grilla och äta bara vi tre? Hon nickade igen och jag log.
-Det gör vi!

Louis perspektiv

Jag tog upp mobilen och öppnade mina kontakter. Jag gick ner till bokstaven S och såg Shewas namn. Jag tryckte på öppna kontakt. Jag funderade ett tag och sedan började jag skriva ett sms. ”Hej, det var trevligt att träffa dig igår, är allt bra? Har du lust att träffas någon dag? Vad gör du imorgon? Louis. x” skrev jag och klickade på skicka. Jag kände mig lite nervös. Hon kanske inte ens ville träffa mig igen? Men, hon verkade vara en schysst tjej. Mobilen vibrerade och jag tog upp den. Shewa stod det på skärmen och jag log för mig själv.

____________________________________________________________________________________
Förlåt för en jättekort del, men vi har lite annat som ska göras! 
Imorgon är det dags för vår 1Dträff.. ses vi!? :)
/Angelica & Johanna

2011-10-19
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 81

-Och du är mitt allt, sa jag och sedan möttes vi i en kyss.
Jag vände mig om och blundade. Bilder på Jake kom upp i mitt huvud, men jag började tänka på de orden som killarna sagt. ”Du är en i gänget” upprepades i mitt huvud och jag log för mig själv. Jag orkade inte lägga mer energi på Jake nu. Han var inte värd något.
_____________________________________________________________________________________
När jag vaknade upp nästa morgon lyste solen in genom de små springorna i persiennen. Jag drog upp dom snabbt och då vände Harry på sig, med huvudet in mot väggen. 
-Godmorgon! Utbrast jag och satte mig i sängen. Jag lutade mig över honom och gav han en snabb puss på kinden innan han puttade bort mig. 
-Godnatt, svarade han och jag skrattade. Jag brukade aldrig vara såhär pigg en fredagsmorgon. Men vi hade somnat tidigt igår och klockan var snart halv elva. Och tanken att jag skulle få festa hela natten gjorde mig glad. Jag hade inte gjort det här i London, men det var nog något man bara inte fick missa. Jag gick in i gästrummet där Niall, Zayn, Louis och Liam sov. Jag gjorde samma sak här, drog upp persiennerna och alla vred på sig samtidigt. 
-Upp med er nu! Sa jag och flinade lite.

Efter en halvtimme satt vi samlade runt bordet och åt frukost. Jag var den ända som var pigg och jag försökte snacka med killarna, men som svar fick jag bara några tysta ”mm” och ”nej”. Jag suckade och tog en till macka.
-Vilken tid börjar festen? Frågade jag, i hopp om att få ett svar.
-Jag snackade med en kille som jag känner, vi kunde komma hem till han vid åtta och sedan dra ut, sa Louis lite trött och jag log.
-Okej, sa jag. Det verkade inte gå att få ut så mycket ord från deras munnar, så jag lät bli.

När klockan slog halv 2 hade killarna packat ihop alla sina saker som dom haft med sig. Vi hade gjort oss klara och nu satt vi på mitt rum och bara snackade.
-När kommer din föräldrar hem? Frågade Zayn och jag ryckte på axlarna.
-Jag har ingen aning, sa jag och han nickade.

-Men, är det okej om vi åker hem vid tre? Så ses vi sen ikväll? Fortsatte han och jag nickade.
-Ja såklart! Sa jag glatt och han log.
-Säker på det är okej att du är hemma själv? Sa Harry för att försäkra sig och jag nickade.
-Ja! Han log också mot mig och sedan bestämde vi oss för att gå ut lite.

Fem över tre körde killarna hem och jag satte mig i soffan och kollade runt. Det hade blivit ganska stökigt och jag ville överraska mamma och pappa, som hade ringt och sagt att dom var hemma vid fyra tiden. Jag tog fram dammsugaren och började dammsuga i köket, hallen och i TV rummet. Sedan plockade jag undan lite och tjugo minuter senare såg det faktiskt helt okej ut. Jag bar upp dammsugaren på övervåningen och gjorde samma sak där. Jag bäddade rent i de två gästsängarna som Niall och Liam lånat och sedan bäddade jag min egen säng.
Jag var klar fem i fyra och bara några sekunder senare hörde jag hur dörren öppnades. Jag sprang fort ner och mötte mamma och pappa i en varm kram.
-Hej, sa jag glatt.
-Hej, hur är det?
-Det är bra! Själva? Har ni haft det bra?
-Det är bra, fast jag är väldigt trött efter den långa bilturen, men roligt har vi haft det, svarade mamma och pappa nickade instämmande.
-Har grabbarna åkt?
-Ja, dom skulle hem vid tre, fast vi ska träffas ikväll, sa jag och kom sedan på att mamma och pappa kanske inte alls gillade att jag skulle ut och festa.
-Jaså, något speciellt?
-Ja, vi tänkte...ehm, festa ikväll, sa jag lite tystare.
-Jaha, var bara försiktig, sa pappa och jag log mot honom.
-Det ska jag vara!
-Vad bra! Har allt gått bra nu när vi varit borta? Frågade pappa och jag nickade.
-Jadå, jag städade nu innan ni kom hem, så ni slipper göra det, sa jag stolt. Mamma log som ett tack och jag log tillbaka mot henne.
Jag gick tillbaka upp till mitt rum och satte mig framför datorn. Jag loggade in på skype och fick snabbt ett samtal från Evelina.

Jag kollade snabbt på klockan och såg att den stod på 18.19.
-Evelina, jag måste gå, sa jag lite ledsamt och hon nickade.
-Okej, vad ska du nu hitta på? Svarade hon och jag log.
-Ut och festa! Sa jag glatt och hon skrattade.
-Med?
-Louis, Harry, Niall, Zayn och Liam! Hon kollade på mig med stor mun.
-Du ska festa med min kille? Hallå? Sa hon och jag flinade.
-Jag ska se till så det inte händer något!
-Ja, det är bäst för både dig och Zayn, sa hon och jag log.
-Hejdå, vi ses snart hoppa jag! Sa jag innan jag tryckte på den röda knappen för att stänga av samtalet.
Jag stängde av datorn och sedan gick jag snabbt in i duschen.

Jag stod inne på mitt rum i min vita BH och ett par ljusrosa trosor. Jag kollade runt i min stora garderob, men jag visste inte vad jag skulle ta på mig. Jag tog fram ett par svarta shorts och höll upp dom. Jag log för mig själv när jag kom på vad jag skulle ha på mig.
-Perfekt, sa jag tyst för mig själv. Jag tog på mig mina kläder och sedan tog jag fram min mascara och drog några lätta tag, sedan fyllde jag på med mer. Jag letade fram min stora necessär där jag hade allt smink och sedan la jag på lite ögonskugga och ett tunt lager rouge. Jag borstade igenom mitt nytvättade hår och tog fram min fön för att torka det. Jag lät håret hänga ner, helt vanligt. Jag tog lite spray för att hålla luggen på plats och sedan kollade jag mig i min spegel. Jag tog upp min mobil och tog en snabbt ”spegelbild” och la upp den på twitter. ”Time for party!” skrev jag och kollade på klockan, som redan hunnit bli åtta.

-Hejdå, ropade jag och gick ut till Louis bil som stod på vägen. Jag öppnade bildörren och möttes utav fem stora leende.
-Hej killar, sa jag och log mot dom.
-Hej! Sa dom och Louis startade bilen.

När vi kom fram stod det ganska mycket människor utanför och snackade. Vi hoppade av bilen och gick fram till dom.
-Hej, sa Louis och alla vände sig om.
-Hey man, utbrast en kille som jag inte visste vem det var. Killarna gick fram och hälsade på de flesta, och jag följde efter Harry, eftersom jag inte kände någon. Jag såg att det stod några andra tjejer lite längre bort som inte heller verkade känna någon. Jag log lite svagt mot dom men dom såg in mig.


-Jag tror att alla har kommit, ska vi dra eller? Frågade en utav killarna, förmodligen han som Louis kände och alla svarade ”ja” i kör. Klockan var snart halv nio.

Vi gick längst en stor gata tills vi kom fram till mitten av stan. Killarna hade redan bestämt vilket ställe vi skulle till. Stället var till för alla, både de yngre och äldre. Jag gick bredvid Harry och höll i hans varma hand. Jag hade aldrig varit ute och festat med killarna, men jag hoppades att killarna inte skulle lämna mig.

När vi kom in var det mörk och musiken spelades högt. Än hade det inte kommit så många människor, men klockan hade precis slagit tio över nio, men folket fylldes på. Eftersom jag inte sagt så mycket innan, ville jag visa killarna att jag inte var den tråkiga tjejen som inte kunde festa. När klockan blivit halv elva var det fullt ös och jag var så glad. Harry la sin hand på min midja och han kysste mig passionerat.
-Vad snygg du är, sa han och jag flinade.
-Du med, var det ända jag han säga innan hans mun mötte min igen.

Louis perspektiv

Jag hade tappar bort alla. Niall och Liam såg jag en skymt av från baren. Zayn såg jag ingenstans och Harry och Sophie såg jag mitt på dansgolvet. Upptagna med annat. Jag kollade runt mig och såg att det stod en tjej en bit bort, helt själv. Jag gick fram till henne.
-Hej, sa jag högt och hon kollade upp.
-Hej!
-Varför står du här? Det är fest, kom! Sa jag drog med henne mot dansgolvet.
-Men.. började hon och jag kollade på henne.
-Inga men, kom nu! Sa jag och hon log.

Vi ställde oss på dansgolvet och dansade i takt med musiken.
-Var är du ifrån? Frågade jag.
-Sverige, men jag är på semester här med min kompis!
-Sverige? Coolt. Var är din kompis?
-Någon kille drog med henne, sa hon och flinade.
-Vad bra att jag kom då, sa jag och hon nickade. Vi fortsatte dansa och snacka samtidigt.
-Förresten, vad heter du?
-Va? Sa hon och lutade sig fram.
-Vad heter du?
-Shewa, sa hon och jag log.
”Shewa” upprepade jag i mitt huvud och la hennes namn på minnet.
_____________________________________________________________________________________
Vi vet att det finns en läsare som heter Shewa, och grattis, du kom med där helt plötsligt!
Förstår ni hur svårt det var att välja någon? Kanske någon mer får komma in i novell helt plötsligt!?
Iaf, ni andra tre kommer komma med senare, vi kommer inte glömma er! :)
/Angelica, Johanna & Nellie


update:
del 82 kommer imorgon! tack för era fina kommentarer! :)


2011-10-18
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 80

-Tro inte att det är över, jag kommer tillbaka, sa han innan han vände sig och de började gå mot sin bil igen.
-Det där var så jävla onödigt, ropade jag efter dom. Jag kollade på Harry som höll på sin kind.
-Hur är det? Sa jag och han skakade på huvudet.
-Det är bra, men Sophie kommer döda mig nu, sa han och jag tog han på axeln. Vi började sakta gå in mot huset, men Harry stannade.
-Vänta lite, sa han och när han tog bort sin hand såg vi hur det rann blod ut från munnen.
_____________________________________________________________________________________
Sophies Perspektiv

Jag hörde hur Jakes bil startades och hur de körde iväg. Jag rusade mot dörren, med ett hjärta som bankade i 190. Jag visste inte ens vad som hade hänt.
Jag öppnade dörren och möttes av en blodig Harry. Jag kollade med en orolig blick mot honom. Det var blodfläckar på hans tröja, hans hand var full med blod och han stod och spottade blod ifrån munnen.
Louis hade en hand på hans rygg.
-Harry, vafan har dom gjort? Fick jag fram i ett pip och jag kände hur tårarna trängde bakom ögonen. Tårarna började rinna och ilskan byggdes upp inom mig. 
Harry stod nerböjd med sitt huvud och sa ingenting. Louis tittade på mig och rynkade pannan.
-HARRY, vafan har dom gjort? Fick jag nu fram i ett skrik.
Han lyfte nu sitt huvud och tittade på mig.
-Sophie, jag ville bara skydda dig, jag var så arg, jag vill döda Jake jäveln. Ska han fortsätta plåga dig såhär? Svarade han, och nu grät han också. Jag gick fram emot honom och kramade om honom. Han tog min hand, och ledde mig in igen. Jag låste dörren och stängde alla fönster.

Vi gick tillbaka till soffan och killarna kollade upp.
-Harry, vad har hänt? Utbrast Niall och Harry började förklara.
När Harry förklarat allt, lite tydligare sa Liam,
-Det har varit en lång dag, vad sägs om att få någon sömn?
Alla nickade och vi hjälptes åt att städa. Jag stängde av filmen och satte kuddarna lite fint i soffan.

Jag och Harry var nu i mitt rum, Harry satt på mig säng med huvudet nerböjt.
-Älskling, gå och ta en dusch så mår du nog lite bättre, sa jag och log.
Han nickade och gav mig en kyss på kinden.

Medan Harry var inne i duschen passade jag på att gå in till det andra killarna, som denna natten bestämt sig för att sova i gästrummet, eftersom det blivit väldigt varmt på mitt rum.
Jag öppnade dörren och möttes av fyra väldigt tysta killar.
-Hej killar, sa jag och log.
-Hej Sophie, svara Zayn och Louis.
Liam och Niall bara log till svar.
Jag satte mig på kanten till Nialls säng och sa,

-Jag ville bara tacka er för allt ni har gjort, ni är fantastiska. Jag har ett enormt dåligt samvete mot er, att ni ska behöva genomlida det här, jag ville verkligen inte att någon skulle bli skadad, jag är skyldig er så mycket, sa jag och log lite halvt.
-Sophie, ha aldrig dåligt samvete, du är en i familjen! Och vi skyddar vår familj, sa Niall och log stort mot mig.
-Du är en i gänget Sophie, sa Zayn och log.
-Och du ska inte behöva genomlida nåt sånt här, vi ser hur mycket du lider av det här! Om Jake någonsin kommer nära dig igen då ringer vi polisen, sa Louis.
-Vi älskar dig Sophie, sa Liam och log. 
-Åh, jag älskar er killar! Ni är verkligen dom fyra bröderna jag aldrig fick, sa jag.
-Grupp kram! Skrek Louis och alla skrattade och sedan kramade jag om dem.
-Nu borde vi sova, imorgon är det ju Fredag och vi ska festa! Sa jag och log stort. 
Jag gav alla killar en puss på kinden och sa godnatt.

-Hej älskling, sa jag när jag kom in i mitt rum igen.
-Hej gumman, svarade Harry.
Han såg riktigt trött ut när han stod där i sina svarta kalsonger.
-Hur känns munnen? Blev det något sår? Frågade jag. 
-Nja, jag såg inte så mycket i badrummet, svarade han. 
-Låt mig kolla, sa jag och satte mig i sängen bredvid honom. 
Jag ställde mig på knä i sängen istället, så jag skulle bli längre än honom.
-Det ser ut som att det har blivit ett litet sår i ditt tandkött, sa jag efter att ha tittat en stund. 
-Det läker nog snart ska du se, fortsatte jag. 
Han log mot mig och drog in mig i hans famn.
Vi möttes i en kyss och nu låg vi bredvid varandra i min säng, jag låg på hans bröst och han strök min rygg. 
-Jag älskar dig Harry, jag ville aldrig att ni skulle bli inblandade och jag ville absolut inte att du skulle bli skadad, sa jag. 
-Sophie, vi skyddar dig, i vått och torrt. Ingen ska någonsin skada dig. Och jag älskar dig, mer än någonting annat. Du är mitt allt. 
-Och du är mitt allt, sa jag och sedan möttes vi i en kyss.
Jag vände mig om och blundade. Bilder på Jake kom upp i mitt huvud, men jag började tänka på de orden som killarna sagt. ”Du är en i gänget” upprepades i mitt huvud och jag log för mig själv. Jag orkade inte lägga mer energi på Jake nu. Han var inte värd något.

_____________________________________________________________________________________
Del 80! Tror ni Jake kommer tillbaks?
Glöm inte att Gotta Be You spelas på radion BBC imorgon mellan 9-10 (svensk tid!)
Och, förresten, det är jättekul när ni nya läsare slänger in kommentarer på äldre delar, haha! :)
/Angelica, Johanna & Nellie

2011-10-17
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 79

-Hej, det är Sophie, svarade jag i telefonen.
-Hej, sa en röst som jag faktiskt inte kände igen.
-Vem är det? Sa jag tyst. Ingen svarade.
-Hallå? Sa jag och hörde lite tyst prat i bakgrunden.
-Är allt bra med dig idag? Frågade den okända rösten och mitt hjärta började banka.
____________________________________________________________________________________
Jag kollade orolig mot killarna. Harry tog mobilen ifrån mig och stängde av samtalet. 
-Vem var det? Frågade han och jag ryckte på axlarna.
-Jag vet inte, sa jag tyst.
-Jake? Frågade Niall och jag skakade på huvudet. 
-Nej, tror inte det, det lät inte som han, sa jag. 
Niall kollade orolig på Harry. Jag lutade mig tillbaka i soffan och Harry la sin arm om mig.
-Ta det lugnt, vi är här, sa han till mig och jag nickade. 
-Jag vet! Sa jag och log mot honom.

Mobilen ringde igen. Jag lät den ligga kvar på bordet där den låg och alla kollade på den. Ingen rörde sig. Det ända som hördes var ringsignalen. Det stod dolt nummer, precis som innan. Några sekunder senare slutade och jag flinade lite. Jag tog upp mobilen och då pep det till. Ett nytt sms. ”Hej, jag vet att du ser detta. Du kommer inte bli av med oss förrän du kommer ut. Vi vill snacka med dig. Själva.” stod det. Jag visade det för killarna.

-Bry dig inte! Vi kollar på film nu, sa Liam och jag log mot honom. Jag låste mobilen, stängde av ljudet och la den på bordet.
-Vilken film? Frågade jag.
-A walk to remember! Sa Harry som redan satt framför TV:en och satte i skivan.
-Okej, sa jag och drog en filt över mig. När Harry satt i filmen satte han sig bredvid mig och tryckte på play.
-Vill du ha filten över dig? Frågade jag och han skakade på huvudet.
-Nej, ha den du, sa han och jag log.
På andra sidan om mig satt Louis. Han var från början djupt inne i filmen.

-Hallå!? Vi har glömt godiset! Utbrast Louis när det gått 20 minuter på filmen.
-Niall, varför har du inte sagt något? Tillade Zayn snabbt och alla flinade.
Han reste sig snabbt och sprang ut i köket. Han tog med de två stora chipspåsarna och godispåsen
-Nu så! Sa han och satte sig i soffan och log stolt. Jag tog några chips från en utav påsarna och när jag lutade mig bakåt såg jag ett billjus genom fönstret.
-Dom är kvar, sa jag tyst och såg i ögonvrån att Liam pausade filmen.
Harry reste sig ut soffan.
-Vart ska du? Sa jag orolig, men han svarade inte. Jag kollade på Louis, som snabbt reste sig ut soffan och gick efter honom.
-Harry, vart ska du? Hörde jag Louis säga och då tog Harry på sina skor.
-Harry! Gå inte ut, sa jag, men då hörde jag att dörren smällde igen.
-Louis? Ropade jag, men fick inget svar. Jag kollade på Liam, Zayn och Niall som satt i soffan.
-Varför gick dom ut? Sa jag och de alla skakade på huvudet.

Louis perspektiv

När vi kom ut stod bilen kvar och de fick syn på oss direkt. Jake hoppade ut först och sedan de tre andra killarna. Jag såg hur Harry spände blicken i de och jag tog han på axeln.
-Harry, lugn, sa jag. Han rörde inte en min och jag märkte att han var arg.

Vi stod nu framför Jake och hans kompisar. Harry hade inte sagt något, men jag såg på honom att han egentligen bara ville skrika ut mot dem. Han tog ett djupt andetag och började.

-Vad vill ni egentligen? Kan ni inte låta Sophie va? Var de första han sa och Jake var inte sen med att svara.
-Vad vi vill? Egentligen ingenting, men Sophie är min. Bara skit i henne. Hon utnyttjar dig, det förstår du väl? Du är inte den snygga killen som alla tjejer vill ha, hon är med dig och killarna för ni råkar vara ett känt band, sa han och jag att Harry blev ännu mer arg. Själv var jag också arg, men jag visste att Harry helst ville göra detta själv.
-Råkar vara? Är du avundsjuk eller? Sophie är min, så ni kan köra iväg nu, och aldrig mer komma tillbaka, sa han argt och Jake flinade.
-Jag? Avundsjuk? Nej, verkligen inte. Kalla ut Sophie, sedan ska jag lämna er ifred.
-Varför ska du snacka med Sophie? Säg det till mig, så ska jag meddela henne, svarade Harry och jag flinade lite för mig själv.
-Om du inte går in och hämtar henne, då gör jag det! Sa han och tog ett steg fram.
-Det gör du inte, sa Harry snabbt och Jake stannade upp.
-Sophie är inte värd dig, hon förtjänar en kille som älskar henne, på riktigt, sa han och jag såg hur arg harry var nu.
-Jag kanske inte är perfekt, men du är inte mycket bättre. Och, jag älskar henne, sa han och Jake kollade på honom. Han tog ännu ett steg fram och kollade på honom med arga ögon. Jake höjde sin hand och slog mot Harry. Han träffade på hans vänstra kind. '

-Tro inte att det är över, jag kommer tillbaka, sa han innan han vände sig och de började gå mot sin bil igen.
-Det där var så jävla onödigt, ropade jag efter dom. Jag kollade på Harry som höll på sin kind.
-Hur är det? Sa jag och han skakade på huvudet.
-Det är bra, men Sophie kommer döda mig nu, sa han och jag tog han på axeln. Vi började sakta gå in mot huset, men Harry stannade.
-Vänta lite, sa han och när han tog bort sin hand såg vi hur det rann blod ut från munnen.
_____________________________________________________________________________________
Förlåt för att ni inte fick någon del igår, men hoppas ni gillade denna!
Snart kommer det upp ett nytt inlägg med vilka som får vara med i novellen! :)
/Angelica, Johanna & Nellie


2011-10-15
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 78

Sophies perspektiv

-Vet ni vad? Sa Sophie plötsligt.
-Vad? sa alla vi i kör och Sophie skrattade.
-Jag har ångrat mig, vi åker till nöjesparken eftersom vi har planerat allt och jag vill inte svika er. Vi kan kolla på film ikväll när vi kommer hem så får Harry lite som han vill, sa Sophie och log mystiskt mot Harry.
- Men let’s go then! Sa jag och vi gick ut genom dörren och körde iväg.
________________________________________________________________________________________
-Vad stort! Var det enda Sophie fick ur sig när vi gick in i parken. 
-Har ni hyrt hela stället? Frågade hon och kollade på oss med stora ögon.
-Ja! Svarade vi och hon log. 
-Så, var ska vi börja? Frågade Zayn och Harry var snabb med att svara.
-En som inte är så läskigt, sa han och jag flinade åt honom.

När vi två timmar senare hade åkt nästan de flesta karusellerna hade vi de tre värsta kvar.
-Säker på att vi inte ska åka hem nu? Frågade Harry och jag skrattade åt honom.
-Du kommer klara dig, sa Sophie och han log.
-Jo, det hoppas jag!

Sophies perspektiv

Vi satte oss i ”tåget” som körde runt i berg- och dalbanan. Jag och Louis satte oss längst fram, eftersom vi var de två som älskade detta mest. Efter oss satt Zayn och Liam och i trejde vagnen satt Harry och Niall. Harry såg helt skräckslagen ut. Niall såg lite lugnare ut, han satt där mest för att kunna lugna Harry. Det tutade högt och sedan började tåget rulla.

-Jag ska aldrig mer åka! Utbrast Harry när tåget stannade igen och alla skrattade.
-Vi har två kvar! Sa Louis och jag log. Sedan började jag och Louis gå mot nästa karusell.

När vi en timme senare bestämde oss för att åka hem andades Harry ut.
-Äntligen! Sa han.
Vi gick till bilen och började köra. Jag var ganska trött, så jag somnade mot Harrys axel nästan direkt.

Jag vaknade med ett ryck. Jag kollade runt mig och såg att alla sov, förutom Louis såklart.
-Haha, vad du vaknade till fort! Sa han.
-Mm, sa jag tyst. Jag hade drömt ännu en gång om Jake och jag mådde inte bra utav detta. Jag visste att jag var i trygga händer när jag var med killarna, men kanske stod han utanför huset när vi kom hem? Jag kollade ut genom bilfönstret och insåg att vi var på vägen där mitt hus låg. Louis körde in på vår uppfart och jag väckte försiktigt Harry och Zayn som satt bredvid mig.

Jag gick upp på mitt rum och tog upp min mobil ur min väska. Jag hade inte kollat på den på hela dagen och när jag låste upp den blev jag nästan lite rädd. 23 missade samtal och 7 nya sms. Allt var ifrån Jake. Jag ville egentligen bara ringa upp han och säga att jag aldrig mer ville höra eller se honom. Men jag vågade inte ringa honom. Det bästa var nog att bara strunta i honom, men jag kunde inte få bort han från mina tankar. Det han hade gjort var olagligt och jag skulle nog aldrig glömma det helt. Jag la ner mobilen i sängen och gick ner till killarna.
-Vad ska vi äta idag? Frågade jag och dom ryckte på axlarna.
-McDonalds? Frågade Harry och Liam nickade.
-Ja! Svarade Liam och Zayn instämde.
-Det var faktiskt längesedan vi åt det, sa Liam och jag nickade.
-Det går bra för mig! Sa jag.
-Då får vi väl köra iväg! Sa Louis och jag nickade.
-Ska alla hänga med? Sa Zayn.
-Någon kan stanna hemma ju, sa jag och Zayn nickade.
-Niall är i duschen, så han stannar väl här. Vem mer? Frågade Harry.
-Jag kan stanna, sa jag och han nickade.
-Okej, ska vi andra åka eller?
-Gör ni så! Köp gärna lite godis med er hem, sa jag och Harry nickade.
De tog på sig sina skor och sedan gick det ut. I samma sekund kom Niall ner för trappan, nyduschad.
-Vart skulle dom?
-Dom skulle köra och köpa mat, det blir McDonalds, sa jag och han log.
-Vad bra! Ska vi duka? Jag nickade mot honom och sedan gick vi in i köket. Jag tog ut sex tallrikar ur skåpet som Niall satte ut på bordet framför TV:en.
Jag kollade ut genom fönstret och såg att en bil stannade precis utanför vår uppfart. Bildörrarna öppnades och fyra killar klev ut. Jag kände igen Jake direkt, men de andra fyra visste jag inte vem det var.
-Niall! Ropade jag, de var det ända jag fick fram och han kom direkt.
-Vad? Sa han oroligt och jag pekade lite diskret ut mot bilen.
-Är det Jake? Frågade han och jag nickade.
-Mm, mumlade jag. Mitt hjärta bankade snabbare och snabbare.
-Vem mer än Jake? Frågade han och jag skakade på huvudet.
-Jag vet inte, sa jag väldigt tyst.
-Vad ska vi göra? Dom kommer säkert stanna där och killarna kommer hem snart, sa jag och Niall tog upp sin mobil.

-Hej Liam.. eh, du vet Jake? Hörde jag Niall säga i telefonen. Jag satte mig i soffan och tog en filt om mig. Jag frös och var rädd. Men det kändes bra att Niall var här.

-Vad sa han? Frågade jag Niall när han satte sig i soffan och hade lagt på.
-Dom var på väg hem, men dom skulle först kolla om dom var kvar och var dom det så fick dom hitta på en lösning, sa han och jag nickade.
-Tänk så gör dom något? Sa jag oroligt och Niall nickade.
-Ja, man vet ju aldrig.
-Och allt är mitt fel i så fall, sa jag och han kollade på mig.
-Ditt fel? Nej, varför det?
-Jake är här egentligen för att göra mig något, men om han får syn på killarna, kanske speciellt Harry, gör han kanske något dumt?
-Men tänk inte att det är ditt fel, okej? Jag nickade mot honom, även om jag verkligen inte släppte den tanken. Varför hade jag börjat snacka med Jake? Hade jag inte gjort det, hade jag inte blivit våldtagen och allt hade varit bra.
Vi hörde en bil rulla in på uppfarten och vi kollade ut. Bilen som Jake och de andra tre killarna åkt i var bort men jag kunde inte slappna av. Jag såg att Louis, Harry, Zayn och Liam hoppade ut ur bilen och gick ganska snabbt in.

-Hej, är allt bra? Frågade Harry när dom kom in och jag nickade.
-Ja, det är bra nu, jag blev bara så rädd, sa jag tyst och han kramade om mig.
-Förstår det, men vi är här! Jag log mot honom och han pussade mig på kinden.
-Ska vi äta? Frågade jag och dom nickade.

Min mobil, som jag tagit ner och nu hade i mitt knä, vibrerade och numret var okänt. Jag tog upp mobilen och skulle precis trycka på svara.
-Sophie, nej! Utbrast Harry och jag kollade på honom.
-Vad?
-Det kanske är Jake? Jag nickade mot honom.
-Jag vet, men...
-Inga men, han förtjänar inte din uppmärksamhet, sa han och jag kollade på skärmen, och sedan på Harry igen.
Harry hade rätt. Jag borde strunta i honom, men jag ville svara. Jag kollade på skärmen igen. Det kunde vara någon annan, men vem? Och varför skulle dom ringa med dolt nummer?
-Hej, det är Sophie, svarade jag i telefonen.
-Hej, sa en röst som jag faktiskt inte kände igen.
-Vem är det? Sa jag tyst. Ingen svarade.
-Hallå? Sa jag och hörde lite tyst prat i bakgrunden.
-Är allt bra med dig idag? Frågade den okända rösten och mitt hjärta började banka.
_____________________________________________________________________________________

Del 78! Vem tror ni att det är?
Förresten, imorgon kommer vi att ha bestämt oss för vilka som får vara med i novellen! Spännande...
/Angelica, Johanna & Nellie

2011-10-15
Kategori/Novell: The way to my life

The way to my life - del 77

Sophies perspektiv

-Fan, sa jag tyst för mig själv och gick iväg för hitta en billaddare till telefonen. Medan jag sprang runt i mitt rum efter jakt på en laddare ringde mobilen.
-Hej, sa jag med lite stressad röst, samtidigt som jag fortsatte jakten på laddaren.
-Hej, vi ses snart! Hörde jag en röst säga och jag la genast på. Jag stannade helt upp och började skaka.
_________________________________________________________________________________
Jag satte mig ner på sängen och jag kände att jag fortfarande skakade. Rösten spelades upp i mitt huvud, om och om igen. Jag var utan tvekan rädd. Jake visste vart jag bodde. Vi hade ju bestämt oss för att åka iväg men jag skulle aldrig bli av med honom. Och om jag följer med skulle dom märka på mig att jag inte mådde bra.
-Sophie, kommer du? Hörde jag Harry ropa och jag suckade. Vad skulle jag göra? Om jag stannade hemma skulle Jake förmodligen komma och jag ville inte ens tänka på vad som skulle hända. Men skulle jag följa med kommer jag bara tänka på det hela tiden och då kommer inget bli kul. 
-Eh.. började jag, men min rädsla tog över.
-Hallå? Sophie? Hörde jag honom ropa igen. Sen hörde jag hans fotsteg i trappan. 
-Vad är det? Sa han och satte sig bredvid mig.
-Jag mår inte så bra... men, ni kan åka iväg om ni vill! Jag tror jag vill stanna hemma! Sa jag och Harry la sin arm om mig. 
-Vad är det? Berätta! Sa han och jag tittade ner. Jag kunde inte berätta detta, inte nu. 
-Jag mår bara inte bra, men åk ni iväg och ha lite kul! Sa jag och trängde fram ett leende. 
-Det blir inte kul utan dig, sa han och jag lutade mitt huvud på hans axel.
-Gör som ni vill, men tänk inte på mig! Jag tror jag ska sova lite, sa jag och han nickade. 
-Kalla om du vill snacka, sa han och kysste mig. Jag log mot honom och sedan gick han ut.

Harrys perspektiv

-Sophie mår inte bra, hon sa att vi kunde åka om vi ville, sa jag och Louis svarade snabbt.
-Vi kan ju inte lämna henne, sa han. De andra instämde och jag log. 
-Vad ska vi hitta på? Frågade jag och alla ryckte på axlarna. Alla verkade ganska trötta. 
-Vi kanske kan ha en filmkväll igen då? För jag vägrar att lämna Sophie ensam om hon inte mår bra, fortsatte jag och killarna nickade. Visst, vi har haft väldigt på filmkvällar på sistone men jag vill inte lämna Sophie ensam.
Jag gick upp till Sophie igen för att prata med henne.
-Lilla älskade gumman, jag vägrar att åka här ifrån om du inte mår bra och det är resten av killarna också eniga om. Vi stannar här, så kan vi ha ännu en underbar filmkväll och jag kan mysa med dig, sa jag och kysste henne ömt
-Aww vad gullig du är Harry. Du vet väl om att jag älskar dig va?
-Ja det vet jag men jag älskar dig mer än vad du kan tänka dig, sa jag och kysste henne igen. Jag menade verkligen det jag sa för hon skulle aldrig kunna förstå hur mycket jag älskade henne.
-Men ska vi gå ner till killarna så dom inte undrar var vi tar vägen? Frågade Sophie med ett leende.
-Det kan vi väll men jag hade hellre velat ligga här och mysa med dig, sa jag med ett stort leende.
-Men du kan mysa med i soffan, svarade Sophie och kysste mig passionerat.

Nialls perspektiv

Jag hörde steg i trappan och insåg snabbt att det var Harry och Sophie som kom. De hade varit där uppe ett bra tag nu.

-Äntligen kommer turturduvorna! Utbrast jag och Louis började att skratta.
-Men hur blir det med nöjesparken? Frågade Liam med ett frågande uttryck i ansiktet.
-Vi stannar här och har en filmkväll istället, svarade Harry och log.

-Men det är inte kväll än, så vad ska vi göra nu då? Frågade Zayn och skrattade. 
-Vet ni vad? Sa Sophie plötsligt.
-Vad? sa alla vi i kör och Sophie skrattade.
-Jag har ångrat mig, vi åker till nöjesparken eftersom vi har planerat allt och jag vill inte svika er. Vi kan kolla på film ikväll när vi kommer hem så får Harry lite som han vill, sa Sophie och log mystiskt mot Harry.
- Men let’s go then! Sa jag och vi gick ut genom dörren och körde iväg.
_____________________________________________________________________________________
Ganska kort del, men bättre än inget! 
Tack för alla kommenterar!
/Angelica, Johanna & Nellie


Tidigare inlägg