Sveriges första novellblogg om One Direction

Johannas perspektiv

Niall tog av sig skorna och vi gick in mot vardagsrummet och det första Niall gjorde var att slänga sig i vår stora och mysiga soffa. Jag bara skrattade åt honom och satte mig sidan om Niall. Såklart kom Niall närmre och hoppade på mig. Han började kittla mig och jag fick knappt någon luft på grund av skrattattacken och den lilla panikattacken jag fick eftersom han hade hittat mitt känsligaste ställe, min svagaste punkt att bli kittlad på. Under fötterna.
-Snälla Niall, sluta! Jag orkar inte, jag får ingen luft! Skrek jag mellan mina skrattattacker, men det hjälpte inte för Niall fortsatte att kittla mig och jag hörde hans skratt som gjorde mig riktigt lycklig. Det kändes som detta kunde bli en underbar kväll.
____________________________________________________________________________________
Vi satt nu i soffan, Niall satt på divanen med benen rakt ut och han hade popcornskålen i sitt knä och filmen var i full gång. Jag satt på andra sidan av soffan så jag kunde luta mig mot armstödet med en kudde upptryckt i ansiktet, för busig som Niall var så övertalade han mig med att vi skulle se en skräckfilm, fast jag hade sagt hur mycket jag verkligen hatade skräckfilmer. Det var bland det värsta som fanns enligt mig, men egentligen så hade jag aldrig tittat på någon skräckfilm innan för man kan väl säga att jag inte gillade att bli rädd.
Niall kollade lite snett mot mig och log sitt gulliga leende.
-Kom här, jag skyddar dig bättre än vad kudden gör, sa han och leendet på hans läppar fanns kvar. Jag flyttade närmre honom, men jag visste inte hur nära jag skulle komma. Jag satte mig tätt intill honom för att jag var ganska rädd även om jag visste att det bara var en film. Men jag inbillar mig alltid saker, jag inbillar mig att jag hör ljud och det är riktigt läskigt. Niall la sin vänstra arm och jag kollade upp mot honom, mitt hjärta slog snabbare än normalt och jag kände mig nervös, men ändå så lycklig.
När jag kollade upp mot Niall hörde jag ett skrik, jag hoppade snabbt till av rädsla men märkte snabbt att det kom från filmen. Niall kollade på mig och skakade på huvudet samtidigt som han tog ett hårdare grepp om mig för att visa att jag var i säkerhet.

Eftertexterna började sakta rulla nerför tv-rutan och jag suckade av lättnad. Jag satt nästan så nära Niall jag kunde, för varje gång jag tyckte något var läskigt drog jag mig ännu närmre honom.
Vi reste oss upp och gå ut i köket så vi kunde poppa fler popcorn till nästa film som vi skulle se. Jag öppnade kylen och tog ut en ny fanta. Popcornen var i mikron men hade inte börjat poppa än. Helt plötsligt kom Niall fram till mig och kramade om mig hårt.
-Johanna, jag har saknat dig. Jag har tänkt på dig varje dag sedan vi lämnade Sverige förra gången. Jag gillar dig, sa han och kramade mig hårdare. Ett leende spred sig över hela mitt ansikte och Niall släppte taget om mig och tittade in i mina ögon. Hans blåa ögon glittrade av lycka. Jag kände hur jag blev lite varm i ansiktet och kom att tänka på att jag antagligen var lite röd om kinderna nu.
-Jag gillar dig också, sa jag och tittade ner i golvet, men Niall tog tag med två fingrar under min haka och rättade upp mitt huvud så jag kollade honom i ögonen. Han stängde sina ögon och hans läppar närmade sig mina, jag gjorde detsamma och närmade mig honom. Plötsligt kände jag hans varma och mjuka läppar mot mina, jag besvarade kyssen. Det kändes så perfekt, kyssen var helt underbar. Det kändes som det kom en gnista mellan våra läppar.
Vi avslutade kyssen, ett stort leende fanns på Nialls läppar. Han kramade om mjukt och glädjen spred sig genom hela min kropp. Det kunde inte bli bättre än såhär. Jag tog ett djupt andetag för att dra in Nialls doft, men det var något som luktade skarpare. Jag rynkade på näsan.
-Det luktar bränt, sa jag och släppte taget om Niall.

-Popcornen! Utbrast Niall och sprang fram till mikron och ryckte ut popcornen, han slängde påsen snabbt på diskbänken eftersom den var varm. Jag brast ut i skratt, hur kunde vi glömma popcornen?

-Jag tror inte jag vill har popcorn längre, sa jag när vi hade öppnat påsen för att se ifall där var några som var okej. Men det var där inte.

-Det gör inget, för jag vill ha något sötare, sa han och kollade menade mot mig. Han gick sakta fram mot mig. Hans hände vilade mot mina höfter och hans ansikte var bara några centimeter ifrån mitt. Jag kände hans andedräkt mot mig. Hans läppar mötte sakta mina och känslan som gick genom kroppen var obeskrivlig. 
____________________________________________________________________________________
Förlåt för en ganska kort del, men bättre än inget? Tack för alla super duper gulliga kommentarer! Och när ni skriver att VI är grymma så får ni oss att le stort! :)
/Angelica & Johanna

Update:
Alltså, åhh vad ni kan göra en glad, såhär en söndagskväll! Det är NI som är grymma, tack för ni läser och kommenterar ♥