Sveriges första novellblogg om One Direction

De båda två log mot mig och Niall kramade om mig. Två sekunder senare var även Liams armar runt mig och jag log. Det var såhär det skulle va. Det kändes bra och tryggt. Och, alla tankar snurrade i huvudet. Jag skulle till London. Jag skulle bo där, gå i skolan, gå och shoppa, handla mat, ja allt som man gör dagligen. Ett nytt liv skulle börja. Det var dags nu och jag var så glad just nu.
_____________________________________________________________________________________
”Sanna, när slutar du? Vet du var killarnas hotell ligger? Vi är där...” jag tryckte på skicka och sedan loggade jag in på twitter. ”So happy right now!” skrev jag i en ny tweet och sen såg jag att jag fått några nya followers, eftersom jag inte varit inne på länge så hade jag inte sett det innan. Jag såg att de flesta var fans av One Direction och förmodligen hade de listat ut att jag också var det, eftersom jag hette ”alicialoves1D”. Mobilen vibrerade till och jag läste smset från Sanna. ”Jag slutar två... men jag tror jag vet var det är.. ska jag komma dit?” ”Yees! Jag smsar om vi går någonstans!” svarade jag snabbt och sedan fortsatte vi snacka.

När vi satt där och snacka kändes allt så himla bra. Det kändes som om livet verkligen var på topp och att inget kunde bli bättre, och jag hade inte ens börjat packa ihop mina saker, jag hade inte snacka med Sanna, men jag visste att hon ville. De enda jag tänkte på var att jag faktiskt skulle till London och bo där.

När klockan var närmre halv tre knackade det på dörren och Niall öppna. Niall kramade om Sanna och sedan kom de in. Hon gav Liam en kram och sedan satte hon sig bredvid honom.
-Sanna? Sa jag lite tyst och hon kollade på mig.
-Vad har hänt? Sa hon oroligt och jag, Liam och Niall kunde inte låta bli att flina lite åt hennes reaktion.
-Inget, sa Liam och hon log.
-Men vad är det då?
Liam och Niall kollade mot mig och jag kollade ner.
-Vill du att vi flyttar till London? Hon gav mig en seriös blick innan hon två sekunder stod och bokstavligen hoppade upp och ner på golvet.
-Ja! Ja! Ja! Utbrast hon och jag skrattade. Hon hoppade på mig och kramade om mig.
-Ska vi flytta dit? Sa hon efter att hon lugnat ner sig.
-Jag tror det. Vi kan bo hos Niall eller Liam tills vi hittar en lägenhet och förhoppningsvis fixar allt sig med skolan.
-Har du snackat med mamma och pappa?
Detta ville jag egentligen inte snacka om. Sanna hade inte hört när jag frågat dom igår och nu var jag tvungen att ta upp detta igen. Men, egentligen kunde inte få mig att gråta nu.
-Både ja och nej. Jag snackade lite med dom igår, men dom verkade inte bry sig, så vi åker!
-Men, tänk så får vi int..
-Sanna, vad kan hindra oss? Två föräldrar som egentligen inte bryr sig ett skit om var vi är? Hon kollade mot mig och skakade på huvudet.
-Du har rätt, sa hon och jag log.
Vi satte oss ner för att bestämma lite. Vi kunde ju inte direkt flyga med dom idag eftersom vi faktiskt behövde packa med oss en hel del, men inom snar framtid skulle vi leva vårt liv i London.

Vi gick ut för att hitta något ställa att äta på och tillslut blev det Subway. Tanken att det inte kommit några fans, förutom Vilma och Klara, de gånger vi varit ute slog mig och i samma sekund såg jag två tjejer utanför som stod och gapade och pekade. Jag suckade för mig själv, samtidigt som jag skrattade lite.
-Kolla där, sa jag till Liam och Niall. De kollade ut och vinkade lite till tjejerna. Tjejerna stod helt stilla ett par sekunder innan de vågade öppna dörren och komma fram till oss. Jag visste exakt hur det kände sig. Jag tror inte jag skulle kunna glömma den känslan när jag stod framför killarna för första gångern. Förmodligen hade jag sett ut som ett fån, men jag kände fortfarande hur lycklig jag var då. Ända sen dess hade mitt liv faktiskt varit mycket bättre. Det blev inte sämre av att jag träffat dom på Milkshake City och att Niall och Liam faktiskt hade åkt hit, för att träffa oss.

-Hej tjejer, sa Liam och de båda två blev lite stumma. De var förmodligen lite rädda för att snacka engelska och jag kände på mig att detta skulle bli lite väl pinsamt för dom.
-Tjejer, dom är inte farliga, snacka på! Sa jag hon de tittade häpet på mig innan dom vände tillbaka sina blickar mot killarna. De snackade lite och jag visste mycket väl att dom både ville ha varsin kram och ett foto med killarna.
-Ska jag ta ett foto på er? Frågade jag och de nickade. Jag lånade en utav tjejernas kamera och tog lite foto på dom.
-Vad heter ni? Frågade Niall
-Anna.
-Moa.
Han nickade och skrev på ett papper ”To Anna from” och sedan skrev de sina autografer. Under allt skrev han ”I love you” och sedan gjorde dom detsamma till Moa.

”Hej. Du? Jag och Sanna tänker flytta till London... hoppas det är okej.. ni verkar ju inte direkt bry er, men det kan ju vara bra och veta...” skrev jag i ett nytt sms till mamma och när jag tryckte på skicka ångrade jag mig lite. Det lät lite.. bitchigt? Men, vad skulle jag skriva? Jag ville inte vara den gulle plutten som ringde och snackade med världens gulligaste röst och säga puss puss bara för att jag skulle få åka. Jag visste att dom inte brydde sig, så det fanns ingen större mening med att fråga. Två minuter senare ringde mamma. Jag suckade och svarade.
-Hej, sa jag.
-Alicia, vad tror du? Att vi bara kommer låta dig och Sanna flytta till London helt ensamma? Ni känner ingen där och ni kommer inte klara er! Skrek hon åt mig och jag kände att tårarna brände bakom ögonen. Jag ville inte gråta. Jag märke att Niall, Liam och Sanna kollade på mig. Varför skickade jag smset? Varför?

_____________________________________________________________________________________
Andra delen för idag, woho! Det är tack vare era peppande kommentarer. Det är alltid lika kul att läsa dom. Och, någon skrev att vi skulle ta åt oss allt de som ni skrev, och ni ska veta att vi läser ALLA kommentarer och varje kommentar får oss alltid att le! 
/Angelica & Johanna