Sveriges första novellblogg om One Direction

Alicias perspektiv

Jag kollade bak och gav hennes mamma en ganska sur blick. Hennes mamma kollade mot mig och sedan ner i sin tidningen. Jag försökte koppla bort den lilla skrikande tjejen genom att läsa i tidningen. Sanna hade somnat och jag bestämde mig för att göra detsamma.
___________________________________________________________________________
Nialls perspektiv

Att sitta på flygplatsen och vänta på någon man saknar väldigt mycket är så drygt och nervöst. Jag kollade på klockan varannan sekund och sedan upp mot dörren där dom snart skulle komma. Kunde inte Alicia och Sanna komma snart? Jag ville bara se dom, men allra helst springa fram och krama om dom. Jag ville verkligen ha Alicia hos mig nu, jag saknade hennes underbara kramar och hela henne. Jag var så glad att de bestämt sig för att åka, men jag förstod att det kändes lite jobbigt. Men jag ville bara få se dom må bra och jag visste att allt skulle fixa sig. De andra killarna stod en bit ifrån mig och snackade. Jag ville faktiskt sitta här lite för mig själv, men jag var glad att killarna hade velat följa med hit. Och dom var minst lika förväntansfulla som jag var.

Jag kollade upp mot dörren och i samma sekund öppnades den och det kom en hel del folk. Mitt hjärta slog lite fortare, men jag lugnade mig direkt. Jag kollade dit och till sist fick jag syn på Sanna och Alicia. Jag vinkade lite diskret mot dom, men tillräckligt mycket för de skulle se mig. De sprang mot mig och jag log världens största leende.
-Hej! Utbrast Alicia och jag sträckte ut mina armar och kramade om henne. Jag tryckte henne emot mig och log stort för mig själv. Sanna kramade om dom andra, förmodligen Liam först medan jag och Alicia stod kvar där. Det kändes så tryggt att ha henne här, i min famn. Jag gav henne en puss på kinden och sedan släppte jag taget om henne.
-Jag har saknat dig så mycket, sa hon lite tyst och jag log.
-Jag med.

Hon gick och kramade om de andra killarna och Sanna kom fram till mig.
-Hej, sa hon lite tyst och jag log.
-Hej! Sa jag och drog in henne i en varm kram. Även om jag kände något lite extra för Alicia, så var Sanna också speciell. Hon var verkligen en rolig tjej och de bästa var att hon faktiskt skrattade åt mina skämt. Jag var så glad inom mig just nu. Att Sanna och Alicia hade kommit och att dom faktiskt skulle stanna här nu. Inte bara i några dagar, utan längre. Hur länge visste jag inte, men jag visste att det skulle bli bra.

Alicias perspektiv

Vi tog en taxi till våra lägenheter där dom satt in sina väskor och sedan bestämde vi oss för att vi skulle gå runt lite inne i London.
-Vart ska vi gå? Frågade Sanna och alla ryckte på axlarna.
-Ja, en bra fråga! Svarade jag och hon log.
-Vi kan åka London Eye? Förslog Harry.
-Ja! Sa jag direkt och Harry log mot mig.

När vi satt högst upp i London Eye var klockan närmre halv tio och vi kom då att tänka på att vi inte ätit något.

-Kan vi inte bara beställa pizza och äta i någons lägenhet? Frågade Louis och alla nickade.
-Det låter bra! Sa Niall och log.
-Vi kan äta i min lägenhet, sa Liam och alla nickade mot honom.
-Har du städat eller? Frågade Zayn lite retfullt och han nickade stolt.
-Faktiskt! Det skulle ju komma fin besök, sa han och kollade mot mig och Sanna. Jag log mot honom och han log sitt söta leende tillbaka.

När vi kom hem till Liams lägenhet hade vi med oss sex stora pizzor som vi snabbt delade och sedan satte vi oss framför TV:en. Liam satte på filmen ”Love Actually” och vi började äta. Alla satt helt tyst och åt samtidigt som alla kollade på filmen. Jag sneglade lite på Niall när han satt där och åt. Han var så söt. Och jag tänkte efter. Hur skulle jag någonsin kunna tacka honom, och de andra killarna, för de dom gjort för oss? Jag tog den sista biten av pizzan och sedan lutade jag mig tillbaka i soffan. Niall, som satt bredvid mig, kollade mot mig och jag log. Han log tillbaka och jag kände att jag blev lite röd i ansiktet. I huvudet snurrade det mycket tankar om hur mamma och pappa hade det, men jag insåg också hur bra jag redan mådde. Bara av att sitta här med de fem killar som faktiskt förändrat mitt liv.

När filmen var slut hade Zayn, Sanna och Harry redan somnat och vi skrattade lite åt dom. Vi väckte försiktigt Zayn och Harry men lät Sanna sova vidare.
-Är det okej om hon sover här inatt då? Frågade jag lite osäkert och Liam nickade.
-Såklart! Tror du det är okej för henne om hon sover i soffan? Jag nickade mot honom och han log.
-Bra!
Vi sa först hejdå till Zayn, Louis och Harry och jag, Niall och Liam satte oss ner för att snacka lite.
-Känns det bra att vara här? Frågade Liam och jag nickade.
-Ja, fast det var lite jobbigt att lämna mamma och pappa. Mamma verkade jätteledsen, men hon kanske insåg efter att vi åkt att hon varit världens sämsta mamma, sa jag lite tyst och jag kände att tårarna brände bakom ögonen.
-Hur tror du Sanna känner då?
-Hon är nog lite nervös och hon var lite osäker på att åka, men vi litar på er!
De nickade mot mig och jag log.
Efter att klockan blivit halv två kände vi att det var dags att gå hem. Vi sa hejdå till Liam och jag följde med Niall hem till hans lägenhet, vilket inte var så långt.

Jag gick direkt in och borstade tänderna och tog bort de lilla smink jag hade. Jag borsta igenom mitt hår och tog på mig min pyjamas tröja och ett par shorts. När jag kom ut från badrummet stod Niall vid sin säng i bara kalsonger och jag kunde verkligen inte låta bli att titta. Jag kände att han kollade på mig och jag mötte hans blick. Han log mot mig och flinade. Jag började förmodligen rodna och jag kollade ner i golvet. Två sekunder senare stod han framför mig och jag kände att han la sin hand på min kind. Jag kollade upp och såg att han stod bara en halv meter ifrån mig. Jag log lite svagt mot honom och han drog sin tumme lätt över min kind. Jag log större mot honom.
-Har jag någon gång sagt hur fin du är? Sa han ganska tyst och jag flinade samtidigt som jag skakade på huvudet. Han kollade in i mina ögon och sedan såg jag att han lutade sig fram mot mig. Han läppar var inte långt från mina och egentligen kändes det ganska fel. Jag kände inte Niall så jättebra och jag hade precis kommit hit, men jag kunde verkligen inte motstå hans läppar. Jag lutade mig sakta mot honom och våra läppar möttes.