Sveriges första novellblogg om One Direction

Alicias perspektiv
Du är speciell Niall, för mig är inte du den kända Niall Horan från pojkbandet One Direction, utan du är så mycket mer för mig...du är mitt allt, min allra bästa vän som jag någonsin har haft och nu även min pojkvän om det är så du vill att det ska vara, sa jag och lutade mig sakta mot hans ansikte, jag mötte hans läppar i en kyss som han besvarade. Det var så perfekt och nu kändes det rätt. Det var hos Niall jag ville vara.
Vi avslutade kyssen och jag kollade på Niall, han hade världens största leende på läpparna.
____________________________________________________________________________________
Jag log mot honom och jag kände lyckan inom mig. Jag visste att jag var trygg här. Hos Niall, i London med min syster och de fem mest underbara killarna på denna jord. Fast, Rasmus saknades. Men han fanns där, i våra tankar och långt in i mitt hjärta. Han hade en speciell plats och ingen kunde ta över hans plats.

-Vart kan jag sova? Frågade jag lite tyst.
-Antingen i soffan eller i min säng..
-Och du då?
-I min säng... med dig, sa han och flinade. Han drog in mig i en varm kram och jag la min armar runt honom. Det kändes bara så perfekt att stå här och krama om honom.

-Godnatt, sa Niall tyst och hans röst vara bara så sexig. Jag blunda för mig själv och bet mig själv i tungan för att lyckas att inte skrika rakt ut. Jag insåg också att jag förmodligen var den lyckligaste tjejen just nu. Jag var egentligen ett sort fan av killarna och nu låg jag här, i Nialls lägenhet och jag hade kysst han. Och jag kunde kalla honom min. Min Niall. Fast det var en sak jag oroade mig lite över. Fansen. Vi kunde ju inte hålla detta hemligt föralltid.
-Niall?
-Mm, svarade han väldigt tyst och jag ångrade mig i samma sekund.
-Vad?
-Inget, sa jag och han vände sig om och såg klarvaken ut.
-Jo, vad?
Jag skrattade lite åt honom och han gav mig en blöt puss på kinden.
-Berätta!
-Jo, tänkte bara på det här med alla fans. Tänk så gillar dom mig inte och allt kommer bara bli så jobb..
-Alicia, jag gillar dig. Vad dom tycker spelar inte så stor roll för mig när det gäller mitt privatliv, sa han och jag log mot han.
-Säker?
-Helt säker. Sov gott! Sa han och jag gav han snabbt en puss på kinden innan jag vände mig om och somnade.

När jag vaknade nästa morgon var jag först lite snurrig i huvudet och jag kollade upp i taket. Jag tänkte efter vad som faktiskt hänt kvällen innan. Niall var min nu och jag log lite för mig själv. Jag kollade åt höger. Ingen Niall. Leendet försvann lite men sedan hörde jag hur han höll på i köket och några minuter senare kom han i i rummet och satte sig på sängkanten.
-Godmorgon! Han böjde sig ner och hans läppar mötte mina. Det kändes så perfekt och jag log mot honom.
-Vill du ha frukost? Jag nickade och han drog upp mig.
-Inte frukost på sängen? Sa jag lite surt men jag kunde inte hålla mig för skratt.
-Nej, då måste vi bara städa hela sängen sen, sa han och jag skrattade ännu mer.

Vi satte oss vid matbordet och började äta.
-Vi måste ju säga till dom andra att det är vi nu, sa jag och kollade försiktigt upp på Niall.
-Jag vet. Vi pratade om att gå och shoppa lite? Eller, ni kanske hellre vill stanna hemma och spela TV-spel?
-Shoppa? Ja! Utbrast jag och Niall skrattade åt mig.

När klockan var halv tolv mötte vi upp Liam, Harry, Zayn, Louis och Sanna. Jag gav de alla varsin kram och när jag kramade om Sanna kollade hon lite undrande på mig.
-Vad du verkar gald..
Jag skrattade lite för mig själv och insåg att jag inte skulle lyckas hålla detta hemligt så länge.
_____________________________________________________________________________________