Sveriges första novellblogg om One Direction

___________________________________________________________________________
Nialls perspektiv

Jag såg att Sanna och Alicia kom gående och några minuter senare stod de innanför dörren. Jag kysste Alicia och sedan gav jag Sanna en kram.
-Har ni haft det bra? Frågade jag och dom nickade.
-Och ni då? Sa Sanna och jag nickade.
-Jodå, det gick bra.
-Berättade du? Frågade Alicia och jag nickade.
-Japp, sa jag och hon log mot mig.

När det hade blivit tid för middag satt vi alla hemma hos Liam och snackade. Vi var alla ganska trötta, så efter maten satte vi igång en film, men alla somnade nästa direkt.

-Är du vaken? Frågade jag Alicia och hon nickade lite, även om hon blundade.
-Ja, sa hon och sedan mötte jag hennes blick.
-Vad bra, då är jag inte helt ensam! Hon skrattade lite tyst åt mig och jag la min arm om henne. Hon lutade sitt huvud mot mig.
-Vad sa du i intervjun?
-Det får du se när den kommer ut! Svarade hon och hon gav mig en seriös blick.
-Nej, berätta!
-Det får bli en överraskning!
-Okej då.. men du? Vi måste fixa med skolan till mig och Sanna?
-Jag vet, jag och Liam har redan börjat. Vi ska dit imorgon för att fixa det sista och sen kommer ni kunna börja där redan på tisdag.
-Har ni? Tack! Sa hon och jag pussade henne lätt på kinden.
-Ska vi stanna kvar här i natt eller ska vi gå hem till oss?
-Oss? Sa hon och kollade lite frågande på mig.
-Ja, oss. Det är du och jag Alicia, svarade jag henne och hon log stort. Jag kysste hennes varma läppar hon och hon besvarade min kyss.

När vi vaknade upp nästa morgon var det så man svettades i soffan. Alla hade somnat i soffan och det var riktigt varmt här. Det luktade mat från köket och svett från soffan. Jag tog upp min mobil från fickan och gick in på twitter. ”We all slept in the sofa... woop” skrev jag och sedan tryckte jag på tweet. Jag kollade runt på twitter för att se om intervjun hade kommit ut på youtube, vilket den inte verkade ha gjort. Inte än.
Jag reste mig ur soffan och bestämde mig för att ta en dusch.

Alicias perspektiv

Jag skulle precis trycka ner handtaget på dörren till toaletten när det gick ner av sig själv och dörren öppnades. Ut kom Niall i bara handduk, jag blev väldigt förvånad men ändå glad över att det var Niall. Jag kollade rakt in i hans blåa ögon, han lutades sig mot mig och kysste mig snabbt.
-Godmorgon! Sa jag och han log.
-Godmorgon! Är dom andra vakna?
-Ja, Louis och Zayn... men jag gick där ifrån, för det luktade skit! Niall skratta åt mig och jag flinade lite lätt.
-Du missade duschen med mig, sa Niall och blinkade åt mig, sedan gick han vidare. Jag kollade mot honom och gav honom en konstig blick och sedan gick jag in på toaletten.

-Kommer intervjun ut idag? Frågade jag killarna lite osäkert när vi satt och åt frukost och de alla nickade.
-Japp, den skulle komma ut vid tre tiden, svarade Zayn och jag nickade samtidigt som jag kollade på klockan. 11.34. Jag var ganska nervös, dels för vad Niall hade sagt och sen för vad alla fans skulle säga.
-Alicia, det kommer bli bra! Sa Louis, precis som om han läst mina tankar. Jag log mot honom och hans fina ögon mötte mina.
-Men, tänk så kommer alla hata mig?
-Inte vi! Sa Liam och vi alla skrattade.
-Men om folk börjar skicka massa hat, lova oss att bara skita i de. Även om det kan vara riktigt svårt. Dom ska inte kunna få förstöra för er och är det något, kan du bara säg till, sa Harry och jag log mot honom.
Varför skulle dom behöva vara så söta och snälla? Och så omtänksamma? Jag hade inte snackat så mycket med Louis, Harry och Zayn men jag kände ändå att dom fanns där vid min sida. Det kändes så tryggt att vara här. Jag hade inte tänkt så mycket på mamma och pappa, vilket var skönt. Jag trivdes här så himla bra.
-Men, ska ni fixa med skolan idag?
-Japp! Vi åker dit nu efter frukosten, men ni måste hänga med!
-Är ni säkra på att ni kan gå in där?.. sa jag lite frågande och de nickade.
-Det ska nog gå bra! Sa Niall och jag flinade.
-Okej!

En timme senare gick vi in på den stora skolan. Det kändes lite läskigt, eftersom vi inte gått på en stor skola innan. Jag och Sanna gick lite nervöst efter Niall och Liam. Vi kom fram till en brun dörr och de knackade försiktigt på. En man i svart kavaj öppnade dörren och Niall presenterade sig snabbt. Han lät oss komma in och vi satte oss ner i varsin fåtölj inne på hans rum.

En halvtimme senare var vi på väg ut igen och nu var allt fixat. Rektorn som vi snackat med var verkligen jättetrevlig, även om det inte såg ut så. Jag kollade runt lite och för en gångs skull skulle det bli roligt att börja i skolan. Dagen imorgon skulle börja med matte och där skulle jag få träffa många av de jag skulle ha andra lektioner med. Sanna skulle börja med engelska och jag tror att hon var lite mer nervös än mig.
-Sanna, det kommer gå bra! Sa jag och hon nickade.
-Jag får väl hoppas det, sa hon och Liam som hörde oss kollade mot oss.
-Är ni nervösa för imorgon?
-Lite.. sa vi samtidigt och han flinade.

Skolan la en liten bit utanför London men det tog endast 12 minuter att åka dit med bilen. Och rektorn hade berättat för oss att det fanns bussar som gick varenda dag. Skolan började halv nio och bussen skulle komma klockan åtta, så det skulle bli tidiga mornar, men det kändes faktiskt bra.

När vi kom hem igen gick Sanna hem till Louis och Harry medan jag och Niall gick hem till Niall. VI satte oss direkt i soffan och var så osociala så möjligt. Vi satt där med våra iPhones och var inne på twitter.
-Vilket liv vi har! Sa jag efter ett tag och Niall skrattade åt mig.
-Visst har vi! Han la sin mobil på soffbordet och satte sig intill mig. Han la sin arm runtom mig och jag log mot honom.
Han kysste mig mjukt och varje gång våra läppar möttes var det som om hela jag blev kär, om och om igen. Det var egentligen helt sjukt hur mycket jag gillade Niall. På så kort tid. Eller, gillade honom? Jag älskade ju honom. På riktigt.
-Du är världens finaste, viskade han i mitt öra och jag pussade honom på kinden.
-Du är mycket finare än så, sa jag och han la sin hand på min kind samtidigt som han kollade in i mina ögon.
-Jag älskar dig.
Att höra det från Niall var nog det underbaraste jag någonsin har hört. Jag kände mig som ett fån där jag bara satt och log, men jag kunde inte säga något. Han betydde allt för mig.
-Jag älskar dig. Riktigt mycket, sa jag efter ett tag och han log samtidigt som vi möttes i den mest perfekta kyssen.