Sveriges första novellblogg om One Direction

-Alicia? Hon satt där med sina händer framför huvudet men när hon hörde mig kollade hon upp på mig. Hon reste sig upp och jag kramade om henne. Jag tryckte henne intill mig och sedan pussade hon mig lätt på munnen.
-Niall, du förstår inte. Jag hade inte förväntat mig att fans slår mig. Jag visste att dom skulle tweeta mig, men inte slå mig. Jag vill här ifrån. Jag kommer flytta tillbaka, sa hon och jag kollade mot henne.
-Du ska vadå? Alicia, nej.
_____________________________________________________________________________________
-Niall, jag kan inte gå runt här och veta att folk vill slå mig, sa hon tyst och jag drog in henne i en kram. Jag kunde ju inte säga att det absolut aldrig mer skulle hände, för jag visste ju inte. Jag hade inte heller förväntat mig att de skulle gå fram och slå henne. 
-Alicia, det finns inte så mycket jag kan göra just nu. Men du ska veta att jag älskar dig, över allt annat och om du lämnar mig kommer jag aldrig mer kunna må bra. Jag är seriöst. Får jag inte ha dig här hos mig kommer allt bli så mycket jobbigare. Snälla! 
Våra blickar möttes och hon log. 
-Jag stannar. Men, det blev bara så mycket på en gång.
Jag andades ut lite. Om hon hade lämnat mig hade jag verkligen inte kunnat koncentrera mig på allt annat omkring. 
-Jag vet. Men det var verkligen inte meningen att det skulle bli såhär. Förlåt..
-Det är inte ditt fel. Vi bestämde tillsammans att vi skulle berätta det, och det känns ändå rätt. 
Vi log mot varandra och jag kramade om henne, hårt och sedan gick vi tillbaka till de andra.

Louis perspektiv

När Niall och Alicia kom tillbaka fortsatte vi alla att snacka och stämningen var på topp igen. Jag kände att mobilen vibrerade till och jag tog upp den. På skärmen stod det Eleanor och jag läste smser. ”Heej, hur är det? Har du tid att träffas imorgon? Puss x”. Jag tänkte efter och kom då på att vi hade mycket att göra imorgon. ”Tyvärr, vi har en intervju och vi ska till studion...fast kanske har tid på kvällen!” och bara några sekunder senare kom det ett svar. ”Du kan ju aldrig...” stod det och jag flinade för mig själv.
-Louis? Hallå?
Jag kollade upp och såg att allas blickar var mot mig.
-Ja, ehm.. va? Sa jag och de skrattade.
-Ska vi gå?
-Ja, vänta lite. Jag tog upp mobilen och skrev ett snabbt svar till Eleanor. ”Jo, men inte just imorgon! Men, jag kan på kvällen... jag kan köra ut Harry från lägenheten så blir det bara du och jag ;)” skrev jag och sedan reste jag på mig.
-Skulle vi inte gå? Frågade jag när jag märkte att alla de andra satt kvar och de flinade.
-Jo!
De reste sig upp och vi alla tog våra saker innan det var dags att köra hem.

Innan vi hoppade in i bilen gick jag fram till Alicia.
-Är allt bra med dig? Hon kollade mot mig och log.
-Ja, sa hon men det lät inte så övertygande.
-Säker? Hon kollade ner i marken och jag blev lite orolig.
-Mm, mumlade hon och jag förstod att det inte riktigt var så.
-Alicia?
-Jo, men det känns inte så kul när jag vet att det finns fans som verkligen vill slå mig...
-Alicia, jag lovar dig, det är inget som kommer hända varje dag. Jag blev verkligen jätterädd, men jag hoppas du mår bra nu!
-Ja, tack för ni bryr er!
-Såklart vi gör!
Hon log mot mig och jag log tillbaka. Det vibrerade i fickan, men jag brydde mig inte om det. Istället hoppade vi alla in i bilen och körde hemåt.

-Ska vi hem till oss och spela lite innan det är dags att sova? Frågade Harry och alla vi utbrast ”jaaa”, förutom Alicia och Sanna.
-Kan inte vi typ få.. slippa er? Sa Alicia och alla skrattade.
-Jo, ni kan vara i min lägenhet, sa Niall och Alicia log.
-Tack!

När vi tillslut var hemma gick vi killar till min och Harrys lägenhet och tjejerna gick till Nialls lägenhet.

Sannas perspektiv

När vi kommit in i Nialls lägenhet fixade vi lite te till oss och sedan satte vi oss i soffan under varsin filt.
-Sanna, förlåt att jag inte varit så mycket med dig, men det har varit helt för mycket. Jag kan egentligen inte ens fatta detta. Vi som var två vanliga fans vann en tävling och nu några veckor senare sitter vi hemma i Nialls lägenhet efter en galen dag. Tillsammans med dom.
-Jag vet. Och vi bor i London nu!
-Ja! Men, du? Hur känns det? Du är ju trots allt bara 13 år... saknar du inte Sverige?
-Jo, eller nej.. eller jo, eller asså.. kanske..
-Haha, men jag förstår dig. Men, jag tror det kommer bli bra i den nya skolan. Men du måste lova mig att säga till när det är något. Även om jag är med Niall. Du är min syster och du är den enda som verkligen känner mig helt. Om vi säger så att Niall vet allt, då vet du för mycket om mig, sa hon och vi skrattade.
-Jag vet. Men det känns så tryggt att vara här med dig och killarna. Även om jag är så ung så är det precis som dom är mina bästa vänner.
-Men, du beter ju inte dig som en 13 åring? Du verkar helt klart mycket äldre! Vet ens Zayn, Louis och Harry om hur gammal du är?
-Ja, sa jag med ett flin och hon log.
-Fast dom blev lite chockade när jag sa det, fortsatte jag och hon nickade.
-Exakt!
Vi fortsatte att snacka, om allt möjligt. Vi hade ett sådant ”syster-snack” och det kändes så bra. Vi hade alltid levt med varandra och vi visste vad vi tyckte om och vem vill gillade eller inte. Vi snacka om massa gamla minnen och när jag kollade på klockan hade den hunnit bli tjugo i elva och vi bestämde oss för att sova.

Vi båda fixade oss snabbt och sedan tog Alicia en tröja från Nialls garderob som jag fick låna, sedan la vi oss på soffan.
-Vi måste hitta en egen lägenhet, sa jag och hon skrattade.
-Jag trivs bra hos Niall...
-Men, jag då? Ska jag bli uteliggare? Vi båda brast ut i skratt och jag log för mig själv. Det fanns inget bättre än att får skratta tillsammans med Alicia. Vi brukade ofta sitta hemma och snacka, men då var det om hur dåligt vi mådde. Nu hade vi snackat om hur mycket vi älskade London och hur glada vi var. Det var helt klart mycket roligare och för en gångs skull längtade jag till att få gå upp tidigt och gå till skolan. Just nu var livet på topp.

När jag vaknade nästa morgon satt Niall i soffan och åt samtidigt som han kollade på TV.
-Godmorgon, sa jag lite trött och han kollade mot mig.
-Godmorgon, sovit gott?
-Jadå, svarade jag lite med en trött röst och han flinade åt mig. Förmodligen åt min trötta röst och mitt hår som fortfarande var uppsatts i en lös hästsvans.
-Vad är klockan?
-Tjugo över sex.
-Tjugo över sex? Och du är vaken?..
-Ja, jag var tvungen, men ni kan låna duschen om ni vill, sa han och jag log.
-Tack! Men jag har inte mina kläder här...
-Var är dom?
-I Harry och Louis lägenhet..
-Men det är inte så långt, du kan gå dit och hämta ju.
-Är dom vakna då?
-Japp! Det hoppas jag i alla fall.

Jag borstade igenom håret lite snabbt och sedan tog jag på mig ett par mjukisbyxor och en jacka utanpå Nialls tröja som jag sovit i.
När jag kom i deras lägenhet låg Harry fortfarande kvar i sängen medan Louis satt i soffan och smsade.
-Vem smsar du med?
-Eleanor, sa han snabbt och jag nickade och satte mig ner på golvet för att öppna min resväska och välja kläder.

Jag bestämde mig för att duscha hemma hos Harry och Louis och när jag väl var klar så satt Louis fortfarande i soffan och han tog upp sin mobil emellanåt.
-Du kan äta frukost här med mig! Sa han och jag nickade. Jag gjorde snabbt två mackor till mig själv och hällde upp ett glas mjölk och sedan satte jag mig bredvid han.
-Har ni mycket att snacka om?
-Ha, jo jättemycket, hon är typ sur...
-För? Sa jag och han skrattade.
-Ja, fråga henne!
-Nej, men... vi tar detta en annan gång.
-Nej, nu!
-Men, du måste ju till skolan?
-Klockan är bara tio över sju! Jag är typ klar? Snabb tjej här!
Han skrattade lite åt mig och nickade.
-Hon blir ju typ sur för minsta lilla sak och ja, jag vet inte.
-Klart du vet! Säg nu!
-Vi tänkte träffas ikväll eftersom jag inte kan nu på dagen, och hon blir sur för att jag inte kan nu på dagen.
-Men om ni träffas ikväll spelar det väl ingen roll?
-Säg det till henne tack, sa han lite ironiskt och jag skrattade. Hans mobil vibrerade till igen och han tog upp den och några sekunder senare började han skratta.
-Vad?

-Läs! Han höll upp mobilen framför mig och jag läste. ”Va? Vem är Sanna?” Jag flinade lite och sedan knappade han in något och sen fortsatte vi att kolla på TV:en tills klockan var kvart i åtta. Min mobil pep till och på skärmen såg jag Alicias namn. ”Heeeej, är du klar? Bussen går ju om en kvart!” ”Jag har varit klar lääänge. Vi ses där ute om 10 minuter!?” ”Yes box”
Jag plockade undan min talrik och mitt glas och sen insåg jag att Harry inte hade gått upp än.
-Ska inte Harry typ gå upp? Frågade jag Louis och han kollade på mig och suckade.
-Jo, vi ska vara där halv nio...
Jag sprang in i Harrys rum och drog av honom täcket.
-Godmorgon Harry!
-Ut! Utbrast han och två sekunder senare kom Louis in istället och började hoppa på honom.
Jag skrattade åt dom, sa hejdå och tog på mig mina skor och min jacka och sen gick jag ut.