Sveriges första novellblogg om One Direction

Sannas perspektiv

Jag plockade undan min talrik och mitt glas och sen insåg jag att Harry inte hade gått upp än.
-Ska inte Harry typ gå upp? Frågade jag Louis och han kollade på mig och suckade.
-Jo, vi ska vara där halv nio...
Jag sprang in i Harrys rum och drog av honom täcket.
-Godmorgon Harry!
-Ut! Utbrast han och två sekunder senare kom Louis in istället och började hoppa på honom.
Jag skrattade åt dom, sa hejdå och tog på mig mina skor och min jacka och sen gick jag ut.
_____________________________________________________________________________________
Alicias perspektiv

Jag och Sanna var på väg genom dörren in till skolan, jag kände mig lite nervös eftersom jag inte visste vad folk skulle säga, tycka eller tänka om mig eller om dom ens visste vem jag var på grund av Niall. Sanna kollade på mig med en blick som visade att hon var lite orolig.

-Vad är det? frågade jag ganska tyst och lugnt eftersom ingen skulle höra precis.

-Inget, jag är bara lite orolig...för dig, jag är rädd för att någon ska vara dum mot min syster, svarade hon och kollade ner i golvet och jag log. Det var det jag gillade med min syster, hon var så omtänksam.

-Men det är lugnt, det kommer att gå bra.

Vi skildes åt och gick mot våra skåp. När jag gick där i korridorerna och trapporna, på väg mot mitt skåp kände jag hur jag fick en del blickar på mig. Antingen var det för att jag var ny här på skolan eller för att jag var tillsammans med Niall, tänkte jag samtidigt som jag gick.

När jag stod där vid mitt skåp kände jag hur någon stirrade på mig och kom närmre mig, jag tittade mot personen och såg att det var en tjej som var ungefär lika gammal som mig. Hon hade ett stort leende på läpparna och jag log lite svagt mot henne. Jag tog ut matteboken eftersom det var den ja behövde till lektionen och stängde mitt skåp. Precis när jag skulle börja att gå, öppnade tjejen sin mun,

-Hej, är det du som är Alicia? Frågade hon och log lite osäkert.

-Eh ja, svarade eftersom jag var osäker på vad hon ville komma fram till.

-Hej, jag heter Ella och jag vill bara säga att jag är ett sjukt stort fan av One Direction och jag tycker att du och Niall är grymt söta tillsammans. Bry dig inte om dom som hatar dig på grund av att du och Niall är tillsammans, sa hon riktigt snabbt så jag knappt hängde med på vad hon sa.

-Eh tack, det var snällt av dig, svarade jag med och log samtidigt som jag kollade ner i golvet eftersom jag tyckte det var lite pinsamt att hon bara kom fram och sa så.

-Ingen fara, men jag måste gå nu. Vi kanske ses någon gång igen, sa hon och vände sig om och började gå innan jag ens hade hunnit att svara.

Jag började gå åt ett annat håll, med kartan över hela skolan i händerna för att jag skulle hitta rätt klassrum. Tankarna snurrade lite i huvudet. Menade hon det hon sa eller sa hon sådär för att försöka bli min vän och få chansen att träffa kilarna?

Jag fortsatte gå i den lång korridoren. Jag kollade ner i kartan och plötsligt gick jag in i en tjej med långt, ljust hår.
-Oj, förlåt, sa jag snabbt och gick vidare, men tjejen stoppade mig.
-Vänta, va? Är inte du Nialls tjej? Sa hon och innan jag hann svara utbrast hon,
-OMG, du är Nialls tjej, eller hur?
Jag såg att det kom massa tjejer och ställde sig bredvid tjejen som jag inte ens visste vad hon hette.
-Va? Är du Nialls tjej? Fan vad coolt! Utbrast en tjej. Hon var ganska kort och hon hade sitt mörka hår uppsatt i en hästsvans. Jag log mot henne medan jag såg att en tjej gav henne en sur blick.
-Vadå coolt? Hon är tillsammans med Niall... om det hade varit Harry hade det var fett coolt, men det är Niall, asså nej, sa tjejen snabbt och jag fick lust att slå henne. Menade hon att Niall var  ful? Nu gav de flesta tjejerna henne en sur blick istället och jag flinade lite för mig själv.
-Alla tjejerna började diskutera vem av killarna som var snyggast och jag smet där ifrån. Jag hittade klassrummet jag skulle vara i och när jag kom in där såg jag till min glädje Ella.
-Hej! Du kan sitta här bredvid mig, sa hon glatt och jag nickade.
-Ehm, tack, sa jag och hon log stort.

När matteläraren kom in var jag tvungen att gå fram och presentera mig. Det kändes riktigt kul och jag trivdes här redan. Jag kände ingen och jag var lite orolig för hur det var med Sanna, men jag kände på mig att detta kunde bli bra, riktigt bra. Även om det redan hade börjat snackas om mig och Niall.

Ella berättade lite för mig vad de hade jobbat med innan och efter tjugo minuter var vi båda koncentrerade på att jobba. Jag märkte hur läraren kollade mot oss ganska ofta, men han såg ganska nöjd ut där han stod och kollade ut över klassen.

Sannas perspektiv

När min engelsk lektion var slut gick jag direkt till mitt skåp för att lägga in mina böcker och sen kollade jag på mitt schema. Historia stod det och jag suckade. Jag kollade mig runt lite för att se om jag kunde hitta Alicia, men det var ganska svårt. Det kryllade med folk och jag kände mig så liten och ensam här jag stod. Jag såg en utav tjejerna som varit på min engelsklektion och jag ropade på henne,
-Jane! Hon vände sig mot mig och log.
-Åh, hej! Förresten, här är din penna jag lånade, sa hon och jag skrattade och slängde in pennan i mitt skåp.
Vi började snacka lite och sedan kom jag på varför jag egentligen hade ropat på henne.
-Jo, jag har historia snart, vet du var denna salen ligger? Frågade jag och visade henne mitt schema.
-Ja, det är på tredje våningen, bland alla de gröna skåpen.
-Åh, tack!
-Ingen fara! Jag ska ha musik nu, men vi kanske kan äta lunch tillsammans? Jag nickade mot henne och plötsligt kände jag mig inte så ensam längre. Jag hade verkligen inte velat gå in i matsalen själv, fast jag hade ju Alicia, men hon kanske inte ville vara med mig här i skolan.
-Kan jag få ditt nummer, så smsar jag dig när jag har lunch!
-Absolut! Jag knappade in mitt nummer på hennes mobil och hon gjorde detsamma på min mobil.
-Super! Vi ses sen då! Sa hon och gav mig en snabb kram och innan jag hann reagera var hon på väg mot sin lektion. Skärmen blinkade till och det var ett nytt sms, från Alicia. ”Är allt bra med dig? Vi kan träffas på lunchen och äta tillsammans om du vill!”. Jag låste mitt skåp och sedan började jag gå mot klassrummet jag skulle vara i.

När jag stod utanför klassrums dörren tog jag upp mobilen och svarade Alicia. ”Ja, allt är bra! Jag bestämde nyss med en tjej att vi skulle äta lunch tillsammans, men du kan hänga med... har du inga vänner eller ;)?” skrev jag och skrattade för mig själv. ”Haha, alla frågar mig om Niall, men jag lyckas komma undan hela tiden... men jag har träffat en tjej som heter Ella, så jag äter med henne i så fall! Trivs du här?”. ”OM jag trivs!” svarade jag och sedan öppnade en lärare dörren och jag gick in lite försiktigt. Det droppade in fler och fler personer, dock inga som jag kände igen. De flesta var killar och det kändes som jag hamnat i en killklass där allt skulle bli kaos. Till sist kom det in tre tjejer och de kollade mot mig och började viska. Jag flinade för mig själv och sen började läraren snacka.
-Som ni ser är här en ny tjej, vill du komma fram och presentera dig? Jag nickade mot läraren och sedan gick jag fram.

Alicias perspektiv

När klockan var fem över elva var det dags för min kemilektion. Salen la nästan intill mitt skåp så jag kom i alla fall inte för sent. Lektionen skulle hålla på i en timme och sedan var det dags för lunch. Min magen kurrade till lite och jag såg att en kille kollade mot mig. Jag kollade ner i golvet och var nära på att skratta ihjäl mig, men sen såg jag att Ella kom och jag log mot henne.
-Hej, ska du också ha kemi nu? Sa jag och hon nickade.
-Japp! Ska vi äta lunch tillsammans sen?
-Ja visst!

När alla hade kommit till lektionen fick jag ännu en gång presentera mig. Jag sa vad jag hette, att jag kom från Sverige och varför jag hade kommit hit. Jag berättade inte så mycket om min mamma och pappa, då jag tyckte det var ganska jobbigt.
-Så, var bor du då? Frågade läraren och jag fick en klump i halsen.
-Ehm... hos Ni.. nej, jag menar i London, sa jag snabbt och läraren kollade fundersamt på mig..
-Hos Ni.. va? Sa han tjej och jag svalde hårt.
-I London, sa jag och hon gav mig en underlig blick. Tjejen som jag stött på i korridoren satt längst bak och jag svalde hårt ännu en gång.
-Hon är Nialls tjej, sa hon snabbt och alla tjejerna vände sig först mot henne och sen mot mig.

-VA? Utbrast nästan alla tjejer och jag insåg att jag inte kunde komma undan denna gång.
_____________________________________________________________________________________
En lång del! Vi har tänk igenom lite vad som ska hända senare i novellen och vi tror nog det kommer bli bra! 
Vi vill också säga TACK till alla er som redan skrivit en kommentar om varför just ni ska få vara med. Ni är så otroligt söta och snälla allihop och vi önskar helt seriöst att vi hade kunnat ge er en egen roll, dock hade det blivit lite rörigt ;) Men, som sagt, TACK! Det är på grund av alla de kommentarerna som vi skrivit denna långa del, det är verkligen peppande med era kommentarer! Fortsätt kommentera bra, så kommer det förmodligen en till del idag!
/Angelica och Johanna