Sveriges första novellblogg om One Direction

Louis perspektiv

Vi satte oss ner i soffan efter att vi startat en film. Eleanor verkade inte vara så inne i filmen där hon satt med sin mobil uppe, nästa hela tiden.
-Ville du inte kolla film eller? Sa jag efter ett tag och hon kollade mot mig samtidigt som hon suckade.
-Asså, Louis, detta funkar inte, sa hon och jag kollade frågande på henne.
-Vad funkar inte?
_____________________________________________________________________________________
Eleanor gav mig en menande blick och satte sig upp.
-Vad? Sa jag lite frågande och kände hur jag svettades lite. 
-Vi träffas typ aldrig, sa hon lite surt.
-Vi sitter ju nu här tillsammans nu, sa jag och hon gav mig en menande blick.
-Fast du verkar ju inte direkt gilla filmen, fortsatte jag och kollade mot hennes mobil som i samma sekund vibrerade. Hon tog snabbt upp den och hon log lite för sig själv när hon läste smset. Det gjorde faktiskt ont. Hon verkade vara sur och även om jag inte visste vem hon smsade med kändes det precis som det var någon annan kille som fick henne att le sådär stort. Det var min uppgift, att hon skulle vara glad.

-Men, vad ska vi hitta på? Frågade jag.
-Asså, jag tror jag måste hem, sa hon och det kändes verkligen som om en kniv högg till i hjärtat.
-Ehm, okej, sa jag och vi båda reste på oss och gick till dörren. Hon tog på sig sin jacka och skor snabbare än vad någon annan tjej någonsin skulle ha klarat och sa ett snabbt ”hejdå” och två sekunder senare var hon borta. Jag låste dörren snabbt och sedan gick jag tillbaka och satte mig i soffan.

Vad menade hon? Ville hon göra slut? Jag satt mig i hörnet av soffan och tog en filt runt mig och massa tankar snurrade. Var det över? Var det inte jag och Eleanor längre? Vem hade hon smsat med? Jag kände att en tår rann ner för kinden. Vi hade inte sagt något om att det var över, men det kändes så. Hon klagade på att vi inte träffades så ofta, men nu när vi faktiskt hade tid och när vi hade suttit där i soffan tillsammans. Bara hon och jag. Men ändå skulle hon förstöra det. Jag la huvudet i mina händer samtidigt som jag hörde att det knackade på dörren. Jag suckade för mig själv och då hörde jag att någon vred om nycklarna.

Zayns perspektiv

-Hej, sa jag och hörde ett svagt hej som svar.
-Jag ska bara hämta en sak, sa jag snabbt och gick mot Harrys sovrum. När jag gick förbi TV rummet såg jag Louis sitta med huvudet ner i händerna och jag kunde inte se Eleanor.
-Louis, var är Eleanor? Och, vad är det? Sa jag oroligt och gick mot honom.
-Hon är hemma. Och, det är inget, sa han och jag satte mig ner på soffan.
-Va? Men skulle ni inte typ kolla på film och..
-Jo, men hon gick hem. Hon mådde inte så bra, sa hon och jag förstod att det inte var sanningen.
-Vänta lite, sa jag snabbt och reste mig upp för att stänga ytterdörren som jag inte gjort innan.

-Louis, berätta nu, jag förstår att det är något annat!
-Men, jag vet inte...
-Jo, du vet varför du är ledsen, sa jag och jag la min hand på hans axel.
-Hon verkade helt sur. Och hon säger att vi träffas för lite. Och vi kollade en bit av filmen, men hon bara satt och smsade med någon.
-Med vem? Sa jag.
-Vet ej. Och det är de som gör så ont. Hon förstår nog inte hur det känns när hon sitter och smsar med någon under tiden vi kollar på film. Och, hon klagar på att vi träffas för lite, men när vi väl träffas så sitter hon och smsar? Sa han och jag märkte på honom att han var både irriterad och ledsen.
-Du borde snacka med henne, sa jag och han nickade.
-Jag vet, men hon sa bara att hon behövde gå hem. Hon gav mig inte ens en kram. Du förstår inte hur det känns, sa han och även om han inte visste det, så förstod jag faktiskt. Det var hans tjej och hon kunde inte ens ge han en kram. Det gjort ont i mig också. Om Louis var ledsen, då var jag, och alla andra killarna också det.
Louis tog upp sin mobil och sedan kollade han mot mig.
-Ska jag ringa?
-Gör det, sa jag och han log.

Louis perspektiv

Jag letade upp Eleanor bland mina kontakter och tryckte på ring.
-Hej, sa hon och hon lät inte speciellt glad.
-Hej, sa jag och sedan blev det en sådan pinsam tystnad. Jag var nära att lägga på, men jag mötte Zayn blick.
-Kom igen nu Louis, sa han tyst och jag log.
-Eleanor, varför är du så sur? Sa jag och jag hörde att hon tog ett djupt andetag.
-Det funkar inte mellan oss, du är bort för mycket och vi hinner aldrig träffas, sa hon och jag flinade lite för mig själv.
-Visst, vi kanske inte träffas så ofta, men när vi väl nu kunde träffas sitter du och håller på med din mobil? Och sen går du, sa jag lite ledsamt och Eleanor blev tyst.
-Louis, det är över, sa hon snabbt och sedan hörde jag att hon la på. Jag tog sakta ner mobilen från örat och stängde av samtalet. ”Louis, det är över”. Orden ekade i mitt huvud. Jag hade gillar Eleanor sen jag såg henne från första början och vi hade byggt upp en förhållande. Jag älskade henne. Men nu var det som om inget mer fanns kvar. Jag slängde mig ner i soffan och tog en kudde för huvudet. Jag kände att Zayn satte sig ner bredvid mig, men jag höll kvar kudden framför huvudet. Varför skulle det bli såhär? Vad hade jag gjort för fel? Var jag den dåliga pojkvännen som ingen ville ha?
_____________________________________________________________________________________
Killar har känslor, right? Och där fick ni lite ur Zayns perspektiv! 
Så, vad tror ni kommer hända nu? 
Förresten - Zayn blir 19 snart och en kompis har tänkt göra en birthday video till honom, vill ni vara med? LÄS HÄR!
/Angelica & Johanna