Sveriges första novellblogg om One Direction

-Finns där lika många galna cyklister som i Stockholm? Frågade Louis med stor glädje och alla började skratta förutom jag.
-Ehh, jag vet faktiskt inte...jag har aldrig varit där, sa jag och kollade ner i marken. När Niall såg det tog han sin arm om mig och drog in mig i en liten kram. Självklart skulle jag börja rodna och då sa Niall,
-Du är väldigt gullig när du rodnar.
_____________________________________________________________________________________
Tack vare Niall lyckades jag rodna ännu mer och jag kollade mot Sanna som flinade åt mig. Jag gav henne en snabb blick och bestämde mig sedan för att flina lite jag med, för att lätta upp stämningen, även om det redan var bra.

När klockan var halv 11 reste vi på oss och vi alla skulle betala.
-Jag betalar för dig Alicia, sa Niall till mig och jag log.
-Men, du..
-Jag vill, sa han snabbt och jag misstänkte att det inte fanns någon stor mening med att säga emot.
-Tack, sa jag och han log stort mot mig.
När vi alla betalt kramade vi om killarna och sedan gick vi iväg. Det var mörk ute, men stan var upplyst utav allt ljus. Jag tog fram min kamera, en enkel digital kamera, som jag fått utav Rasmus förra julen. Den var inte den bästa, men den funkade.
-Ställ dig framför mig så jag kan ta ett foto, sa jag till Sanna. Hon nickade och ställde sig framför kameran. Jag tog ett foto på Sanna och kom sedan på att vi inte tagit något foto med killarna, i alla fall inte med vår kamera.
-Sanna! Vi tog inget foto med killarna, sa jag och suckade.
-Du har Nialls nummer, var glad! Jag log mot henne och nickade.
-Du har rätt.
Hon log mot mig och sedan ställde hon sig bredvid mig. Hon tog tag i kameran och riktade den mot mig.
-Smile! Utbrast hon och jag log stort. Inom mig flög det runt massa känslor och tankar. Väntan innan vi kom in i rummet där killarna var. När jag kramade om killarna. När Niall sa att jag var fin och när han frågade efter mitt nummer. När de sjöng och Niall kollade på mig. Och sen att vi hade träffat dom på milkshake city nu ikväll. Allt de hade sagt och alla skratt jag nu delat med de killarna som förändrat mitt liv. Alla tankar flög runt i mitt huvud och jag visste hur lycklig jag var. Jag var ett vanligt fan från Sverige och detta jag hade fått upplevt idag var utom alla gränser egentligen.

När vi kom upp på vårt hotellrum slängde jag mig i sängen och tog upp min mobil. Jag hatade att jag inte kunde gå in på internet och en sak jag saknade var twitter. Jag hade skapat ett konto den dagen jag hörde One Direction för första gången. Sen dess hade jag hittat nya vänner, även om jag aldrig träffat dom. Och den dagen jag fått reda på att jag vann tävlingen hade mina followers ökat. Men det var inte det viktigaste för mig, det viktigaste var att där fanns personer som brydde sig om mig.
-Ska du inte sova? Frågade Sanna och jag nickade.
-Jo. Jag reste mig ur sängen och gick in i badrummet för att ta bort mitt smink och borsta mina tänder.

När jag la mig i sängen igen så jag att jag fått ett nytt sms. Jag låste upp mobilen och såg att det stod Niall på skärmen. Jag blev alldeles varm inom mig och jag tryckte fram smset. ”Hej! Hoppas du inte hade något emot att jag ville ha ditt nummer, men du verkar vara speciell. Du vill inte träffas imorgon? xx” Jag skrattade lite för mig själv. Vad trodde han? Att jag inte skulle vilja ha hans nummer? Jag var riktigt glad över att jag hade fått det och när jag läste smset han nyss skickat blev jag ännu mer glad.
-Var det från Niall? Vad skrev han? Frågade Sanna och satte sig bredvid mig. Jag höll upp mobilen framför henne. Henne ögon blev stora och hon kollade mot mig.
-Svara! Nuuuu! Utbrast hon och jag flinade.
-Jag ska, sa jag och började skriva ett nytt sms.
”Klart jag inte har något emot det! Jag skulle gärna vilja träffas. Vi åker hem imorgon vid 5, men vi kan kanske träffas vid 11? xx” skrev jag och innan jag ens tänkt efter tryckte jag på skicka. Bara några få sekunder senare fick jag ett sms. ”Okej, men vi kan träffas 11, men var? Och, är du och din syster här själv?” Jag log. Jag skulle få träffa Niall igen. ”Ja, det är vi. Men, hon klarar sig säkert själv. Jag vet inte var, hittar inte i London...”
-Ska ni träffas imorgon? Frågade Sanna och jag nickade.
-Ja... förlåt, men du förstår int..
-Det är lugnt! Klart du ska träffa honom, bara du lovar att berätta allt sen!
Jag skrattade åt henne och nickade.
-Såklart!
”Okej, vad bra! Jag kan komma till ditt hotell, vad heter det?” Jag knappade in ”Park Plaza Country Hall” i ett sms och skickade till honom. ”Okej, vi ses! Sov gott sötnos! xx” svarade han snabbt och jag log för mig själv.
Jag ställde mitt alarm på halv nio och sedan la jag mobilen på bordet som stod mellan våra sängar.
-Godnatt, sa jag till Sanna och släckte min sänglampa.
-Godnatt, sa hon tyst.

När jag nästa morgon vaknade av What Makes You Beautiful spred sig ett stort leende på mina läppar. Jag gick snabbt in i duschen. När jag väl var klar hade även Sanna vaknat.
-Vad ska jag ha på mig? Går detta bra? Frågade jag och hon nickade. Jag drog på mina mörka jeans och en vit blus med ljusblått mönster på. Jag borstade igenom mitt hår och tog fram min hårfön.

När håret var torrt och sminket var på gick vi ner för att äta frukost. Vi träffade på Ida och Emma. Jag bestämde mig för att inte säga något om att jag skulle träffa Niall, det skulle få mig att framstå som om jag skryter.

-Hejdå, ha det så kul! Sa Sanna till mig när jag precis skulle gå ut genom dörren.
-Hejdå! Jag gav henne en kram och sedan gick jag ner.

När jag kom ner stod Niall där nere och jag gick fram till honom. Jag kramade om honom och sedan började vi gå in mot stan.
-Ska vi ta en fika? Frågade han och jag nickade. Vi hittade ett ganska litet kafé där vi satte oss ner. Till en början var det ganska tyst, men sedan började vi snacka mer och mer.
-Kan du inte berätta mer om dig själv? Jag nickade och började.
-Jag bor i Göteborg med min syster, mamma och pappa. Jag har knappt några vänner och min pojkvän, som fått mig att fortsätta leva dog för ungefär två veckor, började jag och jag såg hur Nialls leende försvann. Han kollade på mig med en ledsen blick, men jag fortsatte.
-Båda mina föräldrar är idioter och ja, jag vill egentligen flytta till London, men jag har absolut inte råd. Och, efter att min pojkvän dött har jag lyssnat på er låt, och den har fått mig att le varje gång, sa jag och jag såg hur ett leende spred sig i Nialls ansikte.
-Gillar du låten?
Jag nickade mot honom och log stort.
-Jag älskar den! Sa jag och han skrattade.

När vi suttit på kaféet i cirka två timmar bestämde vi oss för att gå runt i lite affärer.
-Kom! Niall drog med mig in i en affär och när jag kom in såg jag var det var. Massa mobiler, spel, TV-apparater och annat.
-Vad ska du köpa? Han skrattade och jag kollade undrande på honom.
-Kom! Sa han och jag följde efter.
_____________________________________________________________________________________