Sveriges första novellblogg om One Direction

-Hej.. sa jag tveksamt.
-Alicia? Är de du? Hörde jag henne säga med en orolig, stressad röst.
-Ja, vad är det? Sa jag lite tyst för att ingen skulle höra mig.
_____________________________________________________________________________________
Jag tittade snabbt upp och jag mötte lärarens blick. 
-Jag kan inte snacka nu, sa jag och sedan stängde jag av samtalet. Två sekunder senare ringde det igen och jag suckade. ”Jag har lektion, jag ringer sen” skrev jag i ett snabbt sms och sedan la jag ner mobilen.

När klockan slog 4 reste alla på sig och skoldagen var slut. Jag tog snabbt ihop min saker och gick ut från klassrummet. Jag tog upp min mobilen och ringde upp Anna.
-Hej, sa hon, även denna gången med stressad röst.
-Hej, vad har hänt? Sa jag orolig och snabbade på stegen ut från skolan.
-Är du på väg hem?
-Ja!
-Kom till sjukhuset!
-Va? Sjukhuset? Utbrast jag och jag skyndade mig ännu mer.
-Bara kom, sa hon snabbt och sedan la hon på. Jag la ner min mobil i fickan och samtidigt insåg jag att det skulle ta ett tag att gå till sjukhuset.

Jag stod utanför den stora ingången och när jag gick in såg jag Anna. Hon satt på en bänk, så jag gick fram till henne. Hennes ögon var röda och jag kollade oroligt på henne.
-Vad har hänt? Frågade jag och hon svalde hårt.
-Rasmus blev påkörd innan idag, sa hon och jag hoppade till.
-Va? Utbrast jag och hon nickade sakta.
-Var är han? Hur gick det? Är han vaken? Allting i min hjärna snurrade och alla tankar flög runt.
-Är han skadad? Mycket? Fortsatte jag.
-Han har inte vaknat upp än, sa hon tyst och jag kände hur tårarna sakta rann ner för mina kinder, men det blev fler och fler. Anna ställde sig upp och kramade om mig.
-Kan vi inte gå till hans rum? Snyftade jag fram och hon nickade.
-Jo, kom.

När vi, efter att ha snackat med tre olika sjuksköterskor, kom in i Rasmus rum satte vi oss ner på varsin stol bredvid sängen.
-Men, vad hände egentligen?
-Han körde moped hem från skolan och då blev han påkörd av en bil, sa hon tyst och jag svalde hårt. Jag var så rädd och jag ville bara att han skulle vakna upp och må bra. Men jag insåg att han måste fått några skador och det gjort ont i mig när jag tänkte på det. Jag tog tag i hans hand och i samma sekund rörde han på sig lite lätt och alla tankar var att han skulle vakna, men nej. Han la helt stilla igen.

-Vi måste undersöka Rasmus, sa en läkare som kom in i rummet. Vi nickade mot honom och han bad oss gå ut.
Vi satte oss i korridoren utanför och jag tog upp min mobil. 5 missade samtal från mamma och 3 från pappa. Jag suckade och Anna kollade frågade på mig.
-Jag kommer snart, jag ska bara ringa mamma. Hon nickade och jag gick snabbt ut.

10 minuter senare var jag tillbaka, men Anna var inte där. En läkare kom ut ifrån rummet och log mot mig.
-Du kan gå in om du vill, sa hon.
-Hur mår han? Hon kollade ner i golvet och mitt hjärta hoppade till. Jag skyndade mig in i rummet, där Anna satt och höll Rasmus i handen. Hon var alldeles röd i huvudet och hon kollade på mig. Tårarna rann ner för hennes kinder och jag ställde mig bredvid henne.
-Har han dött? Sa jag med gråter i rösten och jag kollade ner på Rasmus.
_____________________________________________________________________________________
En ganska kort del, men bättre än inget, right? Jag tror ni kollade på X-factor ikväll, men missade ni det så kan ni alltid kolla på detta youtube klippet. Proud to be a directioner!
/Angelica & Johanna