Sveriges första novellblogg om One Direction

Amandas perspektiv

-Vänner? Sa han.
Vänner? Men, va? Jag blev rädd. Var det vi byggt upp totalt borta? Skulle jag aldrig få en chans på Louis igen? Ville han bara vara min vän? Jag nickade motvilligt mot honom och log.
-Ja.
Egentligen ville jag ju bara kyssa han mjuka, varma läppar och kalla han min. Som det varit för en vecka sedan. Jag ville krama om honom, känna hans doft och bara pussa på honom, men nej. Vänner var det.
____________________________________________________________________________________
Ingen av oss sa någonting. Det kändes så pinsamt, tystnaden var riktigt pinsam och jag ville bara fly därifrån. Men samtidigt ville jag vara i närheten av Louis. Fast helst av allt ville jag sitta tätt intill honom, kunna känna hans underbara doft och ha hans armar om mig. Det var i hans famn jag kände mig trygg, där jag kände mig hemma. Men efter det som har hänt ville han bara vara vänner och det fick jag ju acceptera.
Jag klarade inte av tystnade längre, den fick mig att må illa.
-Ska vi hitta på något? Frågade jag osäkert och tittade på Louis. Han såg så osäker ut där han satt i soffan.
-Ehm, vi kan väl kolla på en film? Svarade han med ett litet leende. Jag ville egentligen inte se en film, det kändes som det var en undanflykt från att behöva prata. Fast hellre en film än en pinsam tystnad.
-Visst, svarade jag och log. Jag reste mig upp för att titta vid TV:n vad de hade för filmer. Till min förvåning hittade jag inga och jag hörde hur Louis började skratta lite smått bakom mig i soffan.
-Vad är det? Frågade jag med ett leende på läpparna. Vad var det som var så roligt?

-Leta du efter filmer här, men jag kan säga att du kommer inte att lyckas så bra, sa han samtidigt som han skrattade till. Att höra hans skratt kändes helt underbart. Det var hans skratt jag hade saknat, jag hade saknat att bara se ett leende på hans läppar. Hans leende gjorde mig varm inombords.

-Men var finns filmerna då? Frågade jag förvirrat och kollade mig omkring.
-Vi har ett så kallat ”bio-rum” där vi brukar titta på film, kom, svarade han med ett leende och reste sig upp. Han gjorde en gest med handen som betydde att jag skulle följa efter honom.
Jag riktade mina steg mot Louis och gick efter honom. När vi kom in genom dörren tittade jag mig omkring, inte så stort men där var en stor TV och en stor, mysig soffa. Jag slog mig ner direkt och hamnade väldigt bekvämt. Jag tyckte att Louis kunde välja film och det gjorde han. Precis som han läste mina tankar. Jag log helt plötsligt, utan någon anledning.

När vi hade kommit en bit in i filmen kände jag hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre. Till sist kunde jag inte hålla ögonen öppna längre och jag föll in i en djup sömn, med tankarna på Louis. Om det bara kunde bli vi igen, mer än vänner.

Louis perspektiv

Efter ungefär halva filmen såg jag att Amanda hade somnat. Hon var så vacker och jag fick ett leende på mina läppar. Jag älskade henne, det gjorde jag verkligen. Hennes fina, ljusbruna hår var så fint och jag kunde höra hennes lätta andetag. Jag kollade på klockan. Halv 11. Jag kände att jag redan började bli trött och jag stängde av filmen, släkte i rummet och stängde till dörren. När jag gick ut mötte jag Harry.
-Var är Amanda? 
-Hon somnade, i soffan, sa jag och pekade in mot rummet. Han nickade.
-Är ni vänner? Sa han och nu var det min tur att nicka.
-Ja. Var är Julia?
-På toa... hon sover här inatt, hoppas det är okej, sa han och jag skrattade.
-Om ni inte är allt för högljudda, jag vill liksom kunna sova...
-Ha-ha, kul, sa Harry och jag skrattade.
-Man vet ju aldrig...
-Nej, sant...
-HARRY? utbrast jag och kom snabbt på att Amanda låg och sov.
-Schhh! Ta det lugnt, sa han och vi båda skrattade.
-Aja, godnatt, sa jag och Harry log.
-Godnatt.
___________________________________________________________________________________-
Read and enjoy! 
Och rösta gärna på oss HÄR, om ni har lust. Till alla som röstat - TACK :)
Btw, en ganska kort del, men vi gör vårt bästa för att komma med en del varje dag iaf!
/Angelica & Johanna