Sveriges första novellblogg om One Direction

Amandas perspektiv

Jag kände något mot min kind och jag vaknade upp ur mina drömmar. Jag öppnade ögonen och såg Louis sitta där.
-Godmorgon, sa han och han log stort.
-Godmorgon, sa jag och log minst lika stort. Han visste verkligen hur man väckte mig på bästa sätt.
-Ska vi gå och fixa lite frukost? Frågade Louis.
-Snart, jag är trött, sa jag och han skrattade. Han la sig ner sidan om mig och jag bara njöt av att få känna hans närhet. Det var här jag trivdes, i Louis närhet.

________________________________________________________________________________________________________________
-Hur känns det att vara här då? Frågade Louis. Om han hade frågat det dagen innan hade jag nog tänk tanken att åka hem, men just nu kändes allt så bra.

-Bra, sa jag och log. Han sa inget mer, så jag bestämde mig för att ta tag i konversationen.
-Jag får ju träffa dig, sa jag ganska tyst och han log, men sen blev det tyst igen. Vad skulle jag säga?
-Amanda, förlåt mig. Jag har varit en idiot. Jag var en idiot som inte trodde dig. Jag förstår om du inte vill förlåta mig. Jag gillar dig, riktigt mycket, men jag förstår dig om du inte vill fortsätta. Förlåt mig. Jag tvingar dig inte till att vara min flickvän, men jag vill bara att du inte är sur. Jag ångrar allt.
Jag blev mållös. Jag gillade han mer än något annat och orden som han just sagt fick mig bara att gilla honom mer. Han var så söt, omtänksam och snygg. Det var Louis vi snackade om, så det fanns bara ett ord som kunde beskriva honom. Perfekt.
-Louis, jag gillar dig fortfarande. Visst, jag blev ledsen när du inte trodde på mig, men det är som Johanna sa till mig, ibland behöver man komma ifrån varandra för att inse hur mycket man tycker om varandra. Jag vill vara mer än vänner, sa jag och jag kunde se hur stort Louis log.
-Jag älskar dig, sa han.
-Jag älskar dig med.
Inom mig fick jag den där pirriga känslan. När alla känslor sväller över och allt bara känns så bra. Detta var riktigt kärlek.
Två sekunder senare kände jag hans läppar mot mina. Jag kände att han la sin hand på min hals och jag gjorde detsamma på honom. Det var en sån perfekt kyss. En kyss jag väntat på i flera dagar. När vi, motvilligt, avslutade kyssen log vi båda stort mot varandra och allt kändes så bra. Som om det varit vi i flera år. Som om inget hänt. Det var något jag verkligen gillade med Louis, att det var så lätt att snacka med honom, och att vi förstod varandra så bra.
-Ska vi gå och fixa lite frukost nu då? Frågade Louis och jag nickade.
-Förresten, var sov Julia och Johanna inatt?
-Julia sov här och Johanna sov hos Niall, svarade Louis.
-Och Julia och Harry hade lite kul igår..., fortsatte han och jag skrattade.
-Jasså? Sa jag och Louis nickade.
-Jag kunde knappt somna.
-Oj oj, sa jag och vi båda skrattade.
Louis tog tag i min hand och vi gick ut genom rummet. Solen lös upp hela lägenheten och bara en sån sak fick mig alltid på bättre humör. När vi väl kom in i köket såg vi Julia och Harry. Båda två såg väldig trötta ut.

-Godmorgon, sa Louis.
-Godmorgon, gäspade Harry lite trött, och sedan mötte jag Julias blick. Hennes blick for fort ner till våra händer och när hon kollade på mig nästa gång log hon extra stort. Även om hon inte sa ett ord kunde jag lista ut vad hon ville fråga, så jag nickade och log mot henne.
-Kan vi inte fixa pannkakor till frukost? Frågade Louis och jag nickade.
-Jag och Louis fixar det, så ni får kolla på TV så länge, sa Harry. Louis protesterade lite, men både jag och Julia tyckte det var en bra idé, så Louis fick ge sig.

Harrys perspektiv

När vi var klara med allting satte vi det på en bricka och bar in det till soffan där Julia och Amanda satt.
-Åhh, vad det luktar gott, utbrast Julia och jag log stolt mot henne.
-Hoppas det smakar lika gott, sa Amanda och jag instämde.
-Det hoppas jag med!
Vi satte oss ner i soffan och började äta. Maten tystnade våra munnar, i alla fall en stund. Louis hade inte så lätt för att vara tyst, så det var han som drog igång konversationerna.
-Så, ni hade roligt igår?
Var han tvungen? Jag visste hur mycket Julia skämdes och jag kunde se ett stort flin på Amandas läppar. Jag suckade lite för mig själv.
-Ja, roligare än er. Ni bara sov, sa jag för att försöka göra det mindre pinsamt.
-Jag försökte sova, men det var inte så lätt, sa Louis och la betoning på försökte. Jag skrattade och såg hur Julia satt bredvid mig och så lite smått generad ut. Jag var ju trots allt van vid det här, men Julia var inte riktigt det.
-Tur jag somnat innan då, sa Amanda och flinade. Jag suckade för mig själv. Detta var något vi skulle få höra resten av denna veckan. Men jag kunde inte säga att jag ångrade det, jag bara var lite smått sur på Louis för att han förstört allt. Hade han inget bättre för sig?

Nialls perspektiv

Min mobil ringde och på skärmen stod det Louis.
-Hej!
-Hej, är ni vakna? Vi tänkte att vi kunde åka på en sightseeing tur i London idag, för att visa tjejerna runt lite, funkar det? Eller har ni tänk göra något?
-Det låter bra! Har du snacka med Liam och Zayn, så att dom är vakna?
-Ja, Harry skulle ringa dom!
-Vad bra! Vilken tid?
-Vi ses klockan halv ett. Där finns en tur som börjar klockan ett, men det är ju bäst att vara i tid!
-Okej! Vi ses då!

Jag och Johanna hade varit vakna ett tag och fixat en rejäl, god frukost. Vi satt framför TV:en och åt frukost i lugn och ro.
-Vem var det som ringde?
-Louis. Dom tänkte att vi skulle åka på en sightseeing tur idag, låter det kul?
-Ja, såklart!
-Va bra! Vi måste vara klara till halv ett, sa jag och vi båda kollade på klockan. Tjugo över tio visade den och vi båda tyckte det var skönt att vi kunde ta det lite lugnt.

När vi ätit upp frukosten satt vi kvar i soffan. Jag satt i hörnet av soffan med Johanna i mina armar. Hennes blonda, lockiga hår kittlade mot min hals och vi flätade ihop våra händer. Hon kollade mot mig och våra läppar möttes i en perfekt kyss. För några sekunder drömde jag mig bort till ett varmt land, på en strand med Johanna, men jag var snabbt ute ur mina tankar.
-Jag älskar dig Johanna, sa jag tyst. Nästan viskade.
-Jag älskar dig också, sa hon. Jag kramade om hennes hand och bara njöt av att känna hennes doft. Hon var min. Jag ville visa upp henne för hela världen, och bara berätta för alla hur mycket jag älskade henne.
________________________________________________________________________________________________________________
Inte så jättespännande del, men lite pussar och pinsamma ögonblick är väl alltid något!
Ni verkar gilla designen, vilket vi också gör! :) Chatten har vi tagit bort då det blev mest reklam i den för sina egna novellbloggar och vi förstår att ni vill ha fler läsare, men det kändes inte som om chatten kom till så stor nytta.
Kommentera på!
/Angelica & Johanna