Sveriges första novellblogg om One Direction

Liams perspektiv
-Men har vi något att grilla? Eller ska någon hänga med mig och köpa lite hamburgare? Frågade Zayn.
-Vi tar det på vägen, sa Louis glatt.
-Men gå till era lägenheter nu och ta badkläder och allt sånt så ses vi snart där nere, okej? Sa jag glatt och alla instämde på det. Killarna försvann snabbt ut genom dörren och Melissa slängde sig över sina resväskor, antagligen för

Melissas perspektiv

Jag vaknade till av att bilen började sakta in och jag tittade mig yrvaket omkring. Framför mig såg jag havet och från mig kom det ett litet glädjetjut.
-Så du är vaken nu? Frågade Liam och jag lyfte upp mitt huvud från hans axel.
-Ja, jag tror det i alla fall, sa jag och Niall började skratta.
-Eller Liam, hon kanske bara pratar i sömnen, sa Niall som satt bakom mig i minibussen vi hade fått låna utav Paul. Han böjde sig fram och slog till mig på axeln.
-Nej, jag är vaken, sa jag och vände mig om snabbt för att ge honom en lite irriterad blick.

-Var snäll mot min flickvän när hon precis har vaknat, sa Liam med något som skulle likna en valpmin och tittade bak mot Niall, Liam la armen om mig och drog och drog mig närmre intill sig. När han sa ”min flickvän” kände jag glädjeruset inom mig och sken upp i ett stort leende.
-Så betyder det att vi inte behöver va snälla mot henne annars? Sa Harry snabbt och jag skrattade till, men ingen svarade honom.
-Har ni tänkt att sitta i bilen hela dagen eller? Sa jag snabbt och alla skakade på huvudet, jag började resa mig upp och öppnade dörren för att kunna hoppa ut från bilen. Killarna tog efter mig och reste sig också upp. Louis hoppade ut från sin plats och när han hoppade ut råkade han stöta emot ratten med armbågen så tutan ekade i hela området. Jag hoppade till och jag märkte att många blickar vändes mot oss, unga tjejer började snabbt gå mot vårt håll.
-Snygg entré Lou, sa Zayn och alla skrattade.
Vi tog våra saker från bilen och bakom mig hörde jag ett skrik.
-Oh my god, ni är One Direction, skrek en tjej på kanske tolv år. Jag ryckte till lite snabbt och ställde mig lite i skymundan för jag ville inte vara ivägen. Killarna gick mot tjejen för att hälsa och hon hade ett stort leende på läpparna. Hon sneglade bak mot mig och när hon gjorde det ändrades hennes blick helt, till en ondskefull blick och jag förstod inte varför hon gjorde så. Tjejen tog en bild tillsammans med killarna med sin mobil. Rädslan för att hon skulle lägga upp den på twitter så många fler fick reda på att vi var här var stor. Tänk så skulle massa fans få reda på att vi var här, då skulle de antagligen försöka ta sig hit. Men jag ville inte att det skulle förstöra vår dag.


Liams perspektiv

Jag tittade mot Melissa och såg att hon stod och tänkte på något. Tjejen som hade kommit fram till oss hade gått iväg igen och jag gick mot Melissa, för att lägga mina armar om henne och pussa henne lätt i pannan. Jag såg på henne att hon såg lite osäker ut, jag såg att något var fel.
-Vad är det gumman, sa jag samtidigt som jag höll om henne.
-Inget, sa hon tyst och tittade ner i marken.
-Melissa, jag vet att det är något, sa jag och hon suckade.
-Okej, jag är rädd, sa hon och tittade på mig.
-Rädd för vad?
-Att hon tjejen ska lägga upp bilderna på twitter och då förstår ju fansen att vi är här, sa hon och den tanken hade inte slagit mig förrän hon sa det.
-Vi fixar det Melissa, detta ska bli en bra dag oavsett vad som händer, sa jag och försökte muntra upp henne.
-Jag hoppas det, men så länge jag får vara med er så är det bra, sa hon och jag böjde mig ner mot henne och kysste henne mjukt.

Vi gick ner mot stranden och jag höll Melissa i handen, jag brydde mig inte om att där var massa folk som såg mig och Melissa, för jag var glad att jag var med henne. Det var ganska mycket folk på stranden så det var nästan svårt att hitta någon ledig plats och det var ovanligt varmt idag. Det var kanske därför det var ovanligt många människor på stranden.
-Blir det bra här? Frågade Louis när vi hade gått en bra bit på den steniga stranden.
-Ja, det blir bra för jag tänker inte gå längre nu, sa Niall och satte sig ner.

Vi la ut våra handdukar för att sedan kunna slå oss ner.
-Kan vi inte sticka ner och bada? Frågade Harry som reste sig upp och tittade sedan på oss om vi ville följa med.
-Jag stannar här, jag ska bli brun, sa Melissa och la sig ner på sin handduk. Zayn, Louis och Niall reste sig upp och gick mot Harry för att följa med honom. De tittade på mig, sen på havet för att fråga om jag skulle med.
-Jag stannar här och håller Melissa sällskap, sa jag glatt och la mig ner på rygg. Melissa tittade på mot mig med ett leende och jag kunde inte låta bli att le. För ler hon, så ler jag också, hennes leende smittar av sig så lätt.

Plötsligt hörde jag något klickljud och jag ryckte snabbt till och tittade upp. Framför mig stod en man med en stor systemkamera, men det verkade som Melissa inte märkte något. Antagligen hade hon somnat till. Jag tittade upp mot mannen och han backade bak lite och hånflinade. Jag märkte att Melissa vände sig om och jag insåg att hon var vaken. Killarna kom upp från havet och la sig på sina handdukar. Mannen hade försvunnit men antagligen var han här någonstans, för jag tror inte mannen skulle gå iväg förrän vi åkte hem ikväll.
-Jag måste svalka mig lite, sa Melissa och tittade mot havet.
-Kom då, sa jag och reste mig upp. Jag tog tag i hennes hand och drog upp henne, men jag släppte inte hennes hand.

Melissas perspektiv

Jag och Liam gick ner mot havet för att ta oss ett dopp, jag behövde verkligen svalka mig efter tiden jag hade varit i solen. Det var riktigt varmt och fint idag, man kunde knappt tro att vi var i England. Jag gick ut i vattnet, men hoppade till så fort jag kände hur kallt det var. Liam släppte min hand och gick ut en liten bit. Han vände sig om och tittade mot mig.
-Kom igen Melissa, så kallt är det inte, sa han med ett leende. Jag gick ut en liten bit och kände hur jag rös i hela kroppen, jag förstod inte hur det kunde vara så kallt när det var så varmt i luften.
-Det är jättekallt, klagade jag och Liam skvätte lite vatten mot mig.
-Du skulle bara våga, sa jag och han skrattade till. Jag gick ut en liten bit till så jag närmade mig Liam och det blev djupare. Det kalla vattnet räckte upp till magen på mig nu och jag ställde mig på tå bara för jag tyckte inte det blev lika kallt då. Liam sträckte ut sin hand mot mig och jag tog tag i hans, han drog mig närmre sig och drog in mig i en kram och rös till.
Hans kropp var kall efter att han hade doppat sig i vattnet. Jag tittade mig omkring och såg en man i vattnet, han hade fullt med kläder på sig och rullat upp sina byxor, en kamera hängde runt hans hals och han tittade mot oss. Snabbt drog jag mig bort från Liam, men han tog tag i mig igen.
-Var ska du? Frågade han och tittade in i mina ögon.
-Jag vet inte, det känns bara som här är paparazzis som fotar oss och sen kommer hela världen veta att du har varit här med mig, sa jag och tittade ner.
-Jag vet att här är paparazzis. Men Melissa, vet du vad? Sa Liam och jag skakade bara på huvudet.
-Jag bryr mig inte om hela världen får reda på att jag är här med dig, för jag är som lyckligast när jag får vara med dig. Kan vi inte bara försöka ignorera alla paparazzis och ha en bra dag? Sa Liam och kramade om mig.
-Jo, det kan vi, sa jag och tittade upp mot honom, hans läppar mötte mina. Det kalla vattnet kändes inte så kallt längre och jag försökte tänka bort alla paparazzis, för huvudsaken var att jag fick ha en bra dag med Liam och killarna.