Sveriges första novellblogg om One Direction

Melissas perspektiv

-Bilder finns överallt, fansen hatar mig mest av allt. Det är kanske bäst att jag åker hem igen och aldrig träffar dig igen Liam för jag får inte vara med dig för fansen, sa jag och Liam kramade om mig hårdare.
-Lyssna inte på vad fansen säger, jag vet att det kan vara hårt men jag vill inte förlora dig på grund av fansen. Då förlorar jag hellre dem, för du betyder allt för mig, sa han och pussade mig på hjässan.
-Och om de är riktigt fans så kommer jag inte förlora dom heller.

---

-Aw. Jag vill inte förlora dig heller Liam, sa jag tyst. Jag ville ju verkligen inte det, särskilt inte på grund av lite dumma tweets. De var avundsjuka och det var därför de hatade mig. Jag ville inte visa mig svag inför Liam egentligen, men det var svårt.
-Vi kommer klara det, sa han och jag gillade hur han sa vi och inte du. Jag nickade och log mot honom.  Jag mötte Vanessas blick och hon log också.
-Ni är så söta tillsammans, och de har ingen anledning till att hata dig. Om de nu gillar Liam, borde de alla vara glada för hans skull, sa hon och Liam nickade.
-Preics. Vilken smart vän du har! Jag skrattade.
-Men du? Du borde ringa Alice… eller har du gjort det?
-Nej…, sa jag tyst och tittade ner.
-Men gör det då!
-Jag vet inte om jag vågar, sa jag och Liam la sin hand på min axel.
-Såklart du vågar! Kom igen. Jag och Vanessa är här. Hon blir nog bara glad om du ringer!

Några minuter senare satt jag inne på Liams rum med telefonen mot örat. Signalerna gick fram men ingen svara. Jag var nära på att lägga på, men i samma sekund svarade någon.
-Hej, det är Alice.
-Hej, det är jag, Melissa, sa jag.
-Melissa! Hej! Alice lät väldigt glad.
-Åh vad roligt att du ringde, jag har väntat så länge på det ju, hur är det? Hörde att du var i London!
-Jo, det är bra. Det har varit lite upp och ner, men jag kände att jag behövde ringa, men jag har nog en del att berätta, sa jag. Jag skämdes lite för allt som hänt, men jag kunde ju inte ljuga inför Alice.
-Ja, berätta allt, jag har tid!

-Så nu sitter jag här hemma hos Liam, sa jag och avslutade allt jag berättat. Hon skrattade till.
-Så kan det gå!
-Jag ångrar verkligen allting jag gjort, och jag har tänkt efter och det är verkligen musiken jag vill hålla på med. Jag blev sur på mig själv för att det inte gick så bra, men jag måste acceptera att det inte alltid kan gå framåt, man måste ha lite motgångar, och det vet jag ju nu, sa jag. Jag skämdes rejält, men Alice verkade ändå inte sur på mig.
-Jag förstår att du ångrar dig, vilken tur att du har Liam.
-Ja, verkligen, utan honom hade det blivit värre och värre.
-Men, så roligt att du vill fortsätta med musiken. Har du tänkt att stanna i London nu i sommar?
-Ja, jag tänkte ju det tror jag, men jag får ju flyga tillbaka om jag ska komma på möte i Stockhol…
-Nej, nej, jag kan boka in ett möte med Sony Music i London så flyger jag dit, så kan vi snacka igenom och se hur vi ska göra, låter det bra?
-Ja, absolut, sa jag glatt.
-Bra! Men då ringer jag upp dig när jag bokat in ett möte. Du får ha det så bra så länge, hälsa Liam, och din vän.
-Super! Det ska jag göra. Tack så mycket för att du lyssnade och för att du förstår, jag ska verkligen satsa på musiken nu, tack tusen gånger om!
-Jag vet att du kommer lyckas en dag, vi all tror på dig, sa hon och jag log för mig själv. Det var nu jag kände mig starkare än någonsin, när jag hade Alice, Liam och Vanessa där. De trodde på mig. Och jag skulle försöka att inte bry mig om allt hat.

Jag gick tillbaka till köket där Liam och Vanessa satt. De kollade förväntansfullt på mig.
-Hur gick det?
-Bra! Sa jag glatt och både Liam och Vanessa sken upp.
-Alice skulle boka in ett möte med Sony Music här i London, så hon flyger hit så ska vi snacka och se hur det blir, vad jag ska göra och så vidare, sa jag. Liam reste sig upp och kramade om mig hårt.
-Åh, jag är så glad för dig! Sa han och jag log mot honom. Jag var också så himla glad. Vanessa kramade också om mig och plötsligt kändes allt så himla mycket bättre. Jag tog upp min mobil och gick in på twitter. Jag kände mig nästan tvingad att tweeta något. ”Tillbaka på rätt spår igen med musiken, jag skulle aldrig klara det utan dig @real_liam_payne, tack för ditt stöd och din hjälp!” skrev jag och sedan kollade jag igenom min timeline. Jag förväntade mig det värsta, men där var bara ett tweet om mig som jag såg. ”Seriöst folket, kan ni bara sluta med alla Liam och Melissa tweets? Om hon gör honom glad, låt de vara. Och, hon är vacker.” Jag log för mig själv och jag ville svara personen. Jag tryckte på ”svara” och började knappa på min telefon. ”@1DLooover Tack så himla mycket, du fick mig verkligen att le nu. Tack! :)” skrev jag och tryckte på tweet.

Liams perspektiv

Vi var på väg mot stället där vi skulle intervjuas. Det var för en TV kanal och intervjun skulle sändas live. Jag tyckte det var roligt med intervjuer, så jag såg verkligen fram emot det. Zayn hade råkat slumra till i bilen och när vi kom fram utbrast vi alla ”Zayn!” för att han skulle vakna. Han hoppade till och gav oss alla onda blickar.
-Kunde ni inte väckt mig på et bättre sätt?
-Jo, men detta var roligare, sa Harry och hoppade av bilen. När vi kom av bilen stod där en hel del fans och de fick oss alltid på bra humör. Vi skrev några autografer innan det var dags att gå in.

Intervjun var full igång och vi svarade på lite frågor som fans hade skickat in. Det var alltid like roligt och jag kände att jag verkligen älskade vårt jobb.
-Så Liam, började intervjuaren och jag som satt inne i mina egna tankar hoppade till lite och kollade mot honom.
-Det har diskuterats mycket om dig och Melissa… dejtar ni? Jag nickade bestämt mot kameran. Varför ljuga? Lika bra att säga som det är och inte skapa massa rykten.
-Åhh, hur länge har ni dejtat?
-Det har väl gått lite upp och ner, men typ en månad, sa jag och log.
-Och det sägs att ni gör det som ett PR trick, är det sant?
Jag blev helt stum. PR trick? Vad snackade han om? Jag skakade på huvudet och jag visste inte ens vad jag skulle säga.
-Nej, nej, jag skulle aldrig göra något sånt, jag har inte ens tänkt den tanken. Jag skulle aldrig få det för mig, aldrig. Jag gillar Melissa för den hon är, sa jag.
-Aww, utbrast hela publiken och jag rodnade lite, och log.

---

Back on track! Haha, vi har varit tomma på idéer men nu börjar det komma fram. Denna novellen kommer inte bli sååå lång som de andra, men vi kommer börja på en ny senare, fast då kommer vi ha en gästbloggare här. Inlägget om hur man ”söker” för att få vara gästbloggare kommer upp senare. Hoppas ni gillade delen :)