Sveriges första novellblogg om One Direction

Liams perspektiv

-Och det sägs att ni gör det som ett PR trick, är det sant? 
Jag blev helt stum. PR trick? Vad snackade han om? Jag skakade på huvudet och jag visste inte ens vad jag skulle säga. 
-Nej, nej, jag skulle aldrig göra något sånt, jag har inte ens tänkt den tanken. Jag skulle aldrig få det för mig, aldrig. Jag gillar Melissa för den hon är, sa jag.
-Aww, utbrast hela publiken och jag rodnade lite, och log. 

Melissas perspektiv

Jag gick in genom portarna till Sony Musics kontor i London, jag tittade mig oroligt omkring och kände paniken komma inom mig. Var skulle jag gå? Detta kändes mycket större än kontoret i Stockholm. När jag tittade åt höger, fanns det något som fångade min blick och jag gick ditåt. Försiktigt gick jag fram till det som liknade en reception och tittade på kvinnan som satt där med ett headset på huvudet. Försiktigt gick jag fram till henne och hon tittade upp mot mig.
-Hej, vem söker du? Frågade hon när jag hade kommit fram till disken.
-Hej, mitt namn är Melissa Falk och jag skulle på ett möte här, sa osäkert.
-Jaha, det är du. Sätt dig där i soffan så kommer Alice snart och hämtar dig, sa hon glatt och pekade mot en soffa som stod några meter bort.
Jag gick dit och satte mig ner i soffan, snabbt tog jag upp min mobil för att se vad klockan var. Direkt när jag hade tagit upp mobilen låste jag upp den och låste den snabbt igen. Jag la ner mobilen och kom då på att jag inte ens hade tittat på vad klockan var. Jag suckade lite lätt och tittade mig omkring i den stora lokalen. Ut från en dörr kom där någon gående och jag kisade med ögonen för att se vem det kunde vara.
-Alice! Utbrast jag högt när jag insåg vem det var. Jag hoppade upp från soffan och gick snabbt fram till henne.
-Hej Melissa! Sa Alice glatt när hon mötte upp mig. Hon kramade snabbt om mig innan vi gick vidare samtidigt som vi pratade.
-Hur är det med dig? Frågade Alice glatt och tittade mot mig. Hon såg så himla glad ut idag.
-Idag känner jag mig riktigt bra, känns som en ny början, sa jag och började hoppa lite. Alice skrattade till åt mitt beteende och jag kunde heller inte låta bli att skratta.

Vi hade kommit en bit in i mötet och runt om mig i det så kallade konferensrummet satt fyra män klädda i kostym och Alice. Lite av nervositeten jag hade haft precis innan jag steg in i rummet fanns kvar.
Jag hade berättat allt som hade hänt, hur jag tyckte och tänkte om musiken och mitt beteende.
-Men Melissa, om vi bestämmer oss för att börja arbeta med dig här i London. Kan du lova oss att du inte sticker bara för att det kanske inte går så bra under en viss period? Sa en av männen och tittade menande på. Skojade han med mig? Menade han att de skulle ge mig en chans här i London? Jag nickade snabbt när jag insåg vad han faktiskt menade och jag kunde inte låta bli att le stort.
-Jag lovar att jag stannar kvar, även om det kanske inte går så bra hela tiden, sa jag glatt och la betoning på ”lovar”.
-Bra, för vi tror verkligen på dig. Vi tycker du verkar vara en väldigt lovande artist och vill mer än gärna arbeta med dig här i London, sa en av de andra männen som log nöjt.
-Menar ni allvar? Frågade jag förvånat och hoppade nästan upp ur stolen jag satt i. Männen och Alice började skratta och antagligen var det åt mig.
-Ja, vi menar allvar och vi har redan bokat in en spelning till dig på en festival för att du ska kunna marknadsföra dig själv och din låt, visa lite att du är tillbaka på rätt spår och visa vad du går för. Om du vill då? Sa en av männen och jag trodde knappt mina öron.
-Är det sant? Frågade jag och tittade mot Alice som nickade.
-Om jag vill? Det är såklart att jag vill! Fortsatte jag.
Jag kände hur jag redan nu blev nervös för vad som väntade mig, men samtidigt skulle det bli så himla roligt. Särskilt att jag skulle få jobba här i London och marknadsföra mig här, och inte i Sverige.
-Vad bra! Festivalen är i Birmingham, så det är ju en bit att åka, men Alice, du tänkte komma hit och följa med va? Sa en av männen och vände sig mot Alice. Alice nickade och log mot mig.
-Ja, jag har redan bokat in det, sa hon och jag log mot henne.
-Du kommer vara där den 2 juli, det är en måndag. Det är en ganska stor festival och det kommer vara en hel del folk, men vi tror du kommer klara det.
Jag nickade och det kändes sjukt att de trodde på mig, men samtidigt så himla roligt.

Mötet var slut och jag stod utanför tillsammans med Alice. Hon snackade i telefon, så jag tog upp min och såg att jag fått ett sms från Liam. ”Hej sötnos, hur gick mötet? Vi ses när du kommer hem! Saknar dig!” jag log för mig själv. Det bubblade över av lycka inom mig redan och nu kom Liam här med sitt super söta sms? En sån perfekt pojkvän. ”Det gick bra, berättar mer när jag kommer hem. Saknar dig också!”.
-Redo att åka tillbaka? Vart ska jag släppa av dig?
-Vet du vart killarnas lägenheter är? I så fall, där, sa jag och Alice nickade.

Bilen stannade och jag öppnade dörren, men kom på att jag var ju tvungen att tacka Alice för detta. Jag hade aldrig klarat det själv.

-Tack så himla mycket Alice, för allting du gjort för mig, jag tyckte själv att jag inte förtjänade en andra chans, men nu ska jag absolut inte förstöra den. Jag vill verkligen göra detta, så nu kör vi! Sa jag och Alice log större än vanligt.
-Du är så himla rolig att jobba med, du är så bestämd och målinriktad! Sånt gillar jag! Du förtjänar detta, kör hårt nu! Vi ses den andra juli! Sköt om dig och hälsa killarna, sa hon och jag gav henne en kram.
-Det ska jag! Sa jag och hoppade av bilen.

Jag log stort mot Vanessa som öppnade dörren till Liams lägenhet.
-Heej! Hur gick det? Sa hon och mitt leende berättade nog redan ganska mycket. 

Del 46 – wohoo det går framåt. Glömde ju skriva TACK för alla kommentarer på inlägget ang. kommentaren vi fått. Det betyder verkligen jättemycket och vi läser allt. Vi läser mejl som ni skickar och ja, vi uppskattar det mer än vad ni tror. Förresten, glöm inte följa oss på twitter där ni hur lätt som helst kan läsa våra random tweets eller snacka med oss. Följ @BooBearIsHot och @JohannaM1D :) Tweeta oss gärna, that would make us happy!