Sveriges första novellblogg om One Direction

Melissas perspektiv
Jag knackade försiktigt på dörren och hörde hur stegen på andra sidan dörren närmade sig.
-Hej! Sa Vanessa glatt och hon såg inte alls ut till att må dåligt. Hade hon lurat mig? Hade hon gjort något annat under dagen? Varit med Liam? Eller något annan av killarna? Glädjen som faktiskt fanns inom mig sen mötet försvann lite. Varför gjorde hon såhär?
-Hittade du något roligt? Frågade hon och slängde en blick mot mina kassar.
-Jadå. Köpte ett par Jeffrey Campbell, sa jag och log. Något kändes fel. Det kändes skumt. Något var på väg att hända. 

---

Jag gick in i köket och tog ett glas vatten. Allt var så tyst. Var ingen hemma? Jag kollade mig runt lite. Nej, jag kunde inte se något.
-Vart är Liam? Frågade jag samtidigt som jag satte mig i soffan. Vanessa ryckte på axlarna. Jag suckade.
-Seriöst, innan mådde du inte bra och nu är du sminkad och allt? Vad är det med dig? Vanessa skrattade. Varför skrattade hon?
-Kom här! Sa Vanessa och tog tag om min arm, hon drog med mig in mot vardagsrummet och jag förstod verkligen inte vad hon höll på med.
-Blunda, sa hon så snabbt att jag inte ens hann reagera förrän hon satte sin hand framför mina ögon. Hon drog fortfarande i mig och jag förstod ingenting.

Hon släppte greppet om min arm och tog bort sin hand från mina ögon, jag öppnade mina ögon och jag kunde knappt tro mina ögon.
-Överraskning, skrek alla killarna och hoppa fram bakom soffan och man kan säga att jag var minst sagt chockad.
-Grattis på födelsedagen, sa Liam och kom fram och kramade om mig.
-Tack, men det är inte min födelsedag idag, sa jag osäkert och tittade mig förvirrat omkring.
-Men vi ville fira dig idag, för på fredag blir det PARTY, skrek Louis och jag hoppade till när han skrek ”party” eftersom jag var inte beredd på att han skulle skrika det rakt ut.
-Du kan ta det lite lugnt Louis, sa Zayn och skrattade mot Louis.
-Det är därför du har varit så konstig idag! Sa jag och vände mig mot Vanessa. Hon bara skrattade och skakade på huvudet.
-Konstig? Sa hon förvirrat.
-Ja, du mådde ju inte bra innan idag och nu när jag kom hem var du ju sminkad och allt. Jag trodde nästan, hann jag säga innan jag blev avbruten av Vanessa.
-Melissa, glöm det! Liam är bara din, sa hon och Liam ryckte till eftersom han hörde sitt namn.
-Vad sa ni om mig? Kan ni snälla prata på engelska? Frågade Liam och han lät väldigt nyfiken.
-Vanessa sa att du bara är min, sa jag och Liams min ändrades helt, till ett stort leende. Han la sin arm om mig och drog in mig i en kram.
-Jag har en present till dig sen, sa Liam glatt och jag tittade förvånat på honom.
-Till mig? Sa jag frågandes.
-Ja, du fyller ju år på fredag din lilla kokosnöt, sa Liam och puttade till mig lite lätt i sidan, med ett härligt leende på läpparna.
-Vi har också en present till dig, sa Harry högt och tittade på mig.
-Gruppkram! Skrek Niall och alla sprang mot mig och Liam som redan höll om mig. Jag skrattade till av att alla kom mot oss. Jag var riktigt glad över att de hade fixat detta för mig, men samtidigt väldigt förvånad. Jag kunde inte riktigt förstå att de la ner tid på att överraska mig.

Jag satt ensam i soffan eftersom killarna och Vanessa hade tvingat mig till att göra det för de skulle fixa en sak. Jag gjorde som de sa, men man kunde inte undgå att jag var riktigt nyfiken på vad de skulle göra.
Några minuter senare hör jag hur några kommer in mot vardagsrummet och rummet fylls av sång.
-Vi gratulerar, vi gratulerar, vi gratulerar vår Melissa idag, med blommor och blad, ja vi gratulerar vår Melissa idag. Jag tittade ner i mina knä, jag hade alltid tyckt det var riktigt pinsamt när någon sjöng för mig på min födelsedag. Jag uppskattade att de gjorde de, men det kändes så pinsamt, jag hade ju ingen aning om var jag skulle titta.
De stod runt mig, Vanessa stod närmast mig med en tårta i sina händer och log stort. Jag tittade försiktigt mot killarna, lite rädd för att möta deras blickar efter sången. Liam höll i ett litet paket och  Zayn höll i ett annat. De tittade mot mig med ett leende och jag log försiktigt tillbaka. Melissa satte ner tårtan på bordet och log mot mig.
-Grattis, sa alla i kör och det lät precis som de hade övat in det.
-Tack, sa jag och tittade tacksamt på alla.
-Men blås ut ljusen nu, sa Niall ivrigt. Jag tog ett djupt andetag och blåste ut ljusen.
-Ni hade inte behövt göra detta för mig, sa jag och titta.
-Allt för dig gumman, sa Liam och böjde sig ner och kysste mig. Han la presenten i knäet och jag tittade mot honom och skakade på huvudet.
-Ni behövde verkligen inte, sa jag och tittade in i Liams ögon. Jag öppnade presenten försiktigt. Jag lyfte locket på asken som fanns innanför pappret. Inuti asken låg ett silverhalsband format som en kamera med ett hjärta inuti. Det var jättegulligt, men samtidigt som jag log skakade jag med huvudet mot Liam.
-Jag kan inte ta emot det, det är för mycket, sa jag och han skakade bara på huvudet.
-Du kommer att få något mer en annan dag, och du är värd allt, sa han och kysste mig.

---

Förlåt för att dena delen kommer så pass sent och att den inte är särskilt lång, men hoppas den duger ändå!