Sveriges första novellblogg om One Direction

Detta har hänt;

”Heeej” utbrast William i korridoren när han kom gående mot mig. Det var onsdagsmorgon och som vanligt var William pigg. Alla stannade upp och William hade de flesta blickar mot sig. Jag log mot honom. Jag hängde in min jacka i skåpet och tog ut min mattebok. ”Hej” sa jag när William stod framför mig, eftersom jag inte ville höras i hela korridoren. Jag kramade om honom. Jag kände hur tjejerna i korridoren stirrade ut mig och utan att ens se deras blickar, gissade jag på att jag varit död om blickar kunnat döda. Men, jag förstod dem. Jag förstod att de gillade William och jag var glad att han var min bästavän. Hans bruna hår, fina hår, hans mörka ögonbryn, hans mörka ögon och hans blick som vilken tjej som helst föll för. Han hade en bra klädsmak också, vilket gjorde att ännu fler tjejer var intresserade av honom. Jag flinade lite för mig själv. ”Allt bra? Varför är du så glad?” sa han och jag smällde igen mitt skåp. ”Jadå, det är bra, hur är det själv?” svarade jag och log mot en tjej som jag hade franska tillsammans med. ”Det är bra. Varför är du så glad?” upprepade han och jag skrattade. ”Jag tar det sen, måste till lektionen. Vi ses på lunchen!” sa jag och gick med snabba steg mot klassrummet där jag skulle ha matte.

”Äntligen” suckade jag för mig själv när det var dags för lunch. Jag skyndade mig till cafeterian och längst bort i hörnet såg jag William sitta, med två andra killar och tre tjejer. Fan. Nu skulle jag inte få tid att snacka med honom. Skulle jag sätta mig någon annan stans och säg till honom att jag inte hittat honom? Jag kände inte för att träffa på fler tjejer som bara gav mig bitchiga blickar. Jag kollade mig runt och såg Amy, Sarah och Katelyn sitta vid ett bord. Jag kollade mot bordet där William satt igen. Vart skulle jag gå? William tittade upp och våra blickar möttes. Han log och gjorde ett ”kom-hit” tecken med handen. Nu hade jag inget val.
”Hej” sa han när jag kom fram till bordet. ”Hej” sa jag och de andra som satt där kollade upp på mig. ”Sätt dig ner” sa en av killarna och jag log. Jag satte mig ner bredvid en av tjejerna. ”Du måste vara Bethany. Jag är Katy.” sa hon snabbt och jag nickade. William log mot mig. ”Detta är Daniel och Lucas, Katy, Sophie och Hannah” sa han och pekade på var och en. Jag log lite nervöst och försiktigt.

Vi satt och pratade en bra stund och vi alla glömde bort att äta vår lunch. Både tjejerna och killarna var trevliga och det kändes kul att få snacka med lite nytt folk. Klockorna ringde och Katy, Sophie, Hannah, Lucas och Daniel for upp från stolarna. ”Vi måste dra” sa dem och tog sina väskor i ett ryck och rusade iväg. Jag och William satt lugnt kvar och flinade lite smått. Jag satte mig mittemot honom och han log. ”Berätta nu, varför är du så glad?”. Jag skrattade lite och han drack lite vatten.
”Jo, nästa helg ska vi till London och julhandla, så jag smsade killen, ja, Harry, och sa det igår. Han har inte svarat på mina sms på några dagar, men han ringde upp mig igår och vi ska nog träffas i London” sa jag, men världens största leende. William log mot mig. ”Men, vadå Harry? Var det inte Louis?”. Jag suckade. Jag var på en fest med honom, men det är Harry jag gillar. Han är verkligen jättesnäll och söt” sa jag. ”Men du..” fortsatte jag och William kollade på mig. ”Vad?”. Jag kollade runt om mig. Skulle jag berätta detta? ”Jo.. på festen.. så dansade vi och så.. och jag typ.. kysste Louis” sa jag och William skrattade. ”Sluta, det är inte kul” sa jag och William slutade direkt. ”Förlåt. Idiot” sa han och jag flinade lite. ”Vad ska jag göra? Tänk så tror Louis att det är något mellan han och mig. Jag gillar Harry. Louis är en vän. Som du” sa jag och William nickade. ”Ring honom ikväll och snacka med honom. Det är alltid det bästa.” sa han och jag nickade och kollade ner i bordet. ”Men tänk om... skulle du tycka det var det bästa om du varit Louis?” frågade jag och William nickade. Jag tog ett djupt andetag. ”Men, tänk så bara förstör jag allt. Åh..” sa jag och kollade på klockan. ”Ibland måste man chansa lite. Jag finns vid din sida” sa William och jag log mot honom.

När jag, några timmar senare, kommit hem från skolan slängde jag min skolväska i ett hörn på rummet och slängde mig i sängen. Vad skulle jag säga till Louis? Eller, oroade jag mig bara i onödan? Han kanske inte ens gillade mig? Om det är så, då hade alltid varit frid och fröjd.
Jag låste upp mobilen och letade upp Louis nummer i min kontaktbok. ”Okej. Bara gör det. Ibland måste man våga chansa lite” sa jag och hörde Williams röst i huvudet. Han hade rätt.
”Hej, det är Louis” hörde jag Louis glada röst säga. Jag log lite för mig själv. ”Hej Louis, det är Beth” sa jag och väntade på hans reaktion. ”Åhh hej! Allt bra?” frågade han. Nej inte riktigt, tänkte jag. ”Jadå, hur är det själv?”. ”Jag mår bra. Något speciellt du ville?” sa han samtidigt som jag hörde att han tuggade på något. ”Nej, ville bara prata lite. Har du tid?” frågade jag osäkert och försökte komma på något bra att säga. ”Ja, självklart. Jag har alltid tid för dig!” sa han och jag log lite för mig själv. Vi snackade på och det kändes så bra att bara snacka på honom. Sen kom jag på varför jag egentligen ringde. Det blev tyst i telefonen i några sekunder. Jag visste att jag var tvungen att ta upp det. ”Du..” började jag. ”Vad?” sa Louis oroligt. ”Du vet festen...” sa jag och stannade till. ”Mm” sa Louis tyst. Jag kände hur jag fick en klump i magen. ”Kyssen du vet.. det betydde väl inget?” sa jag snabbt. Det gick några sekunder. ”Louis? Hallå?” sa jag och sen klickade det. Fan. Fan. Fan. Varför? Varför skulle jag alltid göra fel? Jag slängde ner mobilen i sängen och tryckte ner huvudet i kudden. Varför kunde jag inte göra något rätt? Tårarna kom. Hade jag förstört allt? Vår vänskap och allt? Det var det sista jag ville. 

Nu har vi äntligen fått jullov så vi ska försöka skriva lite mer, men samtidigt vill vi ju ha lov, haha! Ni är så gulliga och snälla så det är bara roligt att skriva!

Jag hatar att be om massa saker, men nu gör jag det ändå.. haha. Nej, men jag (Angelica) och en vän, Malin heter hon, har startat en ny blogg. Vårt mål med bloggen är att inspirera andra genom texter, musik, bilder och annat. Det kommer vara allt från att våga drömma till att orka cykla till gymmet och träna. Vi vill ha in förslag vad ni vill läsa om och jag vill gärna att just DU som läser detta tar dig en titt på vår blogg. Kanske en blogg du gillar! Än så länge finns inte så många inlägg, men det kommer! Ni är bäst om ni kikar in där! BECONFIDENT.BLOGG.SE :)