Sveriges första novellblogg om One Direction

Detta har hänt;

När han sa det fick jag ett leende på läpparna, det var det smartaste en kille någonsin har sagt till mig. ”Tack Louis, tack för att du förstår mig. Jag måste tyvärr lägga på nu, men vi ses i London när jag kommer” sa jag med en tacksam och glad röst. ”Ja, vi måste ses. Jag finns alltid här för dig och lovar att stötta dig” sa Louis glatt och jag kände mig väldigt lättad när vi lade på efter ett ganska långt samtal. Det kändes bra att jag hade berättat för honom nu, även om det kanske inte blev exakt som jag hade önskat.

Det var fredag eftermiddag, skolan var slut för denna veckan och jag hade gett William, och några andra, en hejdå-kram. Det var äntligen dags att åka till London. Så fort jag kom innan för dörren efter skolan sprang mamma och min lillasyster runt i huset. ”Har du packat allt?” ropade mamma. Jag suckade. Packa gjorde jag i måndags, tänkte jag och skrattade till. ”Jadå” ropade jag tillbaka och sprang upp till mitt rum. Mina väskor stod packade och allt var klart. Mobilen, som jag glömt hemma, låg på skrivbordet. Den vibrerade och jag nästan sprang till den.
”Hejsan, allt bra? Längtar tills imorgon! När åker ni?” stod det i ett sms från Harry. Jag log. Det kändes lite konstigt. Förra gången jag träffade honom snackade vi knappt och denna gången så visste jag så himla mycket om honom. Och jag gillade honom, väldigt mycket. Vi hade bestämt att träffas på lördgen och innerst inne var vi nog båda två väldigt nervös inför det.
”Jaa. Vi åker om någon timme!”

Vi hoppade på tåget som skulle ta oss till London. Jag, mamma och Olivia hade varsin stor resväska, medan pappa hade en, ganska så mycket, mindre väska. ”Ska du åka hem redan imorgon?” sa jag samtidigt som vi gick på tåget. ”Ska du stanna där en månad eller?” var hans svar. Jag skrattade. ”Det kallas att shoppa” sa jag och pappa nickade. Vi letade upp våra platser på tåget och satte oss där.

”Eh, mamma, pappa?” började jag och de kollade upp från sina tidningar. ”Vad?” sa det och jag log. ”Jo, jag har snackat med en kille” sa jag och de kollade fundersamt på mig. ”Som Louis känner. Ni vet kille jag var på fest med och han som bodde där jag sålde en tavla?”. De nickade. ”Jo, hans vän, Harry, och jag har snackat väldigt mycket. Är det okej för er om jag möter upp honom imorgon? Snälla. Jag måste.” sa jag och de såg lite fundersamma ut. ”Om, vi får följa dig dit och se så det inte är en gammal man” sa mamma och jag log lite åt deras omtanke. ”Ja, gör ni så. Men, han är riktig” sa jag och de nickade.

Några timmar senare låg jag, ganska så utmattad i min säng på ett hotell i London. Vi hade kollat runt i lite affärer, ätit god mat och bara gått runt för att få storstadskänslan och ta in alla nya intryck. Jag log för mig själv och tryckte ner huvudet i kudden. Jag var tvungen att sova nu för att orka med dagen imorgon. ”Godnatt” viskade mamma och släkte den sista lampan. ”Godnatt” sa jag och slöt mina ögon.

Lördagsmorgonen kom. Jag vaknade först av alla och hoppade in i duschen. Ja var på bra humör och det var nog inget som skulle kunna förstöra min dag. Jag var i London och skulle shoppa. Jag skulle träffa Harry. Och det var lördag. ”Juste, Louis ville ju träffas” sa jag för mig själv när jag gick ur duschen. Jag torkade mig och tog på mig mina underkläder och virade handduken runt mig igen. Jag gick ut från badrummet och nu var hela familjen vaken. ”Godmorgon” sa pappa glatt och jag log. ”Godmorgon” svarade jag och öppnade min resväska för att hitta något att ha på mig.

Efter vi varit nere i hotellets restaurang för att äta frukost, som bestod av två långa bord med bara massa mat, gick vi upp till hotellet för att borsta tänderna och lite annat. Jag skickade iväg ett sms till Louis.
”Hej, vaken än? Vi är i London nu. Ska träffa Harry runt 12 tiden, men vi kanske kan träffas senare eller något? :)”
Jag tog på mig ett par svarta boots och min svarta vinterjacka med pälskrage. Under hade jag en lila-beige tröja med lite små detaljer på axlarna och på benen hade jag ett par svarta jeans. Jag stoppade ner pengar, mobil och andra bra saker i min svarta väska som hade några gulddetaljer.

Vi delade upp oss. Jag och Olivia. Mamma och pappa. Dels skulle mamma och pappa handla lite julklappar och jag och Olivia skulle förmodligen springa istället för att gå, vilket skulle resultera att, i alla fall pappa, inte hann med.

Klockan närmade sig 12. Jag och Olivia skulle möta upp mamma och pappa utanför Primark, på Oxford Street. Och sedan var det äntligen dags. Jag följde Olivia till Primark där mamma och pappa stod och väntade. ”Mamma, pappa, snälla. Jag klarar mig. Vi skulle mötas på Starbuck, och det ligger på denna vägen. Det tar bara några minuter att gå dit” sa jag och pappa log. ”Okej. Hör av dig när vi ska mötas upp igen då!” ”Tack” sa jag och kramade om honom. ”Ha så trevligt” sa mamma och jag nickade. Jag knäppte upp min jacka eftersom solen började komma fram lite smått och sedan började jag gå mot Starbucks.

Jag närmade mig. Och så såg jag honom. Killen som fått mig att le så många gånger de senaste veckorna. Killen som gjort att jag legat vaken om nätterna. Killen som fått mig att må bra. Killen som funnits i mina tankar hela tiden. Senast jag träffade honom visste jag ingenting om honom och han visste ingenting om mig. Nu hade jag berättat saker för honom som ingen annan visste. Det kändes sjukt. Jag blev mer och mer nervös. Men varför egentligen? Han visste vem jag var och jag hade inte något att bevisa för honom. Jag ville bara vara mig själv och det är egentligen inte så svårt. Jag närmade mig och han hade inte fått syn på mig än. Jag tänkte ut något bra att säga. ”Men sluta oroa dig. Det är bara Harry” sa jag till mig själv och log. 

Hur tror ni det kommer gå när det träffas?
Vi har fått lite nya läsare, så Heeeeeeeeello, välkomna hit. Hoppas ni gillar novellen och glöm inte att kommentera! Och, om vi inte hinner uppdatera mer detta år så vill vi bara säga att vi hoppas ni hade en bra jul och att ni får ett gott nytt år!

Förresten, vi är med och tävlar om en ny design hos http://jojjjjohs.se – hon gör grymma designer och hon har gjort vår nuvarande, men vi känner att vi vill ha lite nytt. Så vi hoppas verkligen att vi vinner!