Sveriges första novellblogg om One Direction

Amandas perspektiv

När vi kom till studion var där inte så jättemånga fans. Vi ställde oss lite bakom, men vi kunde ändå se när killarna kom ut. De såg så glada ut. De skrev autografer, tog foto och snackade med alla fansen. Jag mötte Louis blick och han log lite extra stort. Hans leende smittade av sig och några sekunder senare kände jag att det var mer än bara Louis som kollade mot mig.

_____________________________________________________________________________________
Louis började gå mot mig och vinden svepte i hans hår, fansen följde varje steg han tog. Han kom närmre mig, det var mig han gick till.

-Hej Amanda, sa han glatt och kramade om mig. De flesta fansen kollade förvånat på mig men det var ganska blandade miner. En del kollade argt, precis som om jag hade gjort något fel, vissa var bara helt chockade över att Louis hade gått fram till mig och visste vad jag hette. När Louis släppte taget om mig kollade jag upp mot honom och skakade på huvudet.
-Louis, nej, sa jag och kollade på honom med en bedjande blick.
-Vad? Sa han förvånat och jag kollade ner i marken.
-Fansen vet inte om att vi träffats innan, vi får träffas sen, sa jag.
-Men..
-Louis, nej, sa jag bestämt och kollade upp mot honom.
-Ja, okej, sa han. Han kramade om Johanna och Julia och gick sedan ifrån oss igen.
-Varför sa du så? Frågade Julia.
-Men, han kan inte göra så, sa jag surt.
-Vad? Fortsatte Julia och jag suckade.
-Det är ju inte så att alla fans vet att vi träffats innan, sa jag irriterat.
-Men, vad gör det? Frågade Johanna, som om hon inte fattade någonting.
-Men, hallå! Är ni helt dumma i huvudet eller? Om fans får reda på att vi träffat killarna själva kommer alla hata oss, sa jag och satte mig ner på en bänk.
-Men, han gillar ju dig, sa Julia.
-Ja, som om, sa jag och suckade. Att dom inte kunde förstå.

Julias perspektiv

Varför var Amanda så sur mot oss? Vi hade ju inte gjort något, ingen hade gjort något fel. Louis fick väl komma fram och hälsa om han ville det? Han kanske inte brydde sig om att fansen var där. För jag ser i hans blick att han tycker Amanda är speciell även om de bara har träffats tre gånger. Det verkar som han gillar Amanda i alla fall.
Vi gick ifrån studion med tunga steg, Amanda ville bara bort därifrån medan jag och Johanna tyckte vi kunde vara kvar där ett tag till.

-Hey tjejer vänta! Hörde jag hur någon ropade på oss. Jag vände mig snabbt om och tjejen kom närmre oss. Hon gick med snabba steg förbi mig och Johanna, och fortsatte mot Amanda. Hon tog tag i Amandas arm och riktigt ryckte i henne så Amanda vände sig om och såg helt chockad ut.
-Vad tror du egentligen? Sa tjejen surt och kollade rakt in i Amandas ögon, man såg hur ilskan sprutade om tjejen.
-Va? Vad menar du? Sa Amanda förvånat.
-Ja, hur kan Louis veta ditt namn, hur kan han veta vem du är? Sa hon surt.
-Det har jag faktiskt ingen aning om, svarade Amanda och försökte dra sig därifrån men tjejen släppte in greppet om hennes arm.
-Men snälla släpp mig! Skrek Amanda och denna gången hörde jag att hon var riktigt arg. Jag visste att hon hatade att främlingar bara hoppade på henne sådär.
-Nej, jag släpper inte dig. Inte förrän du har sagt vad som finns mellan dig och Louis, svarade tjejen. Johanna stod och bara tittade på och såg lite rädd ut, hon ville inte bråka med främlingar. Men jag kunde inte låta tjejen hoppa på Amanda sådär, jag måste ju försvara min vän.
-Snälla, sluta nu...om Louis nu vet hennes namn, låt henne vara! Vad som finns mellan henne och Louis har inte du med att göra, vi är tre helt vanliga fans, precis som du! Sa jag surt och tjejen kollade förvånat på mig och släppte Amandas arm.
Vi gick snabbt därifrån utan att säga något till tjejen som hade hoppat på Amanda. Jag fattar bara inte varför man kan hoppa på en tjej som Amanda som egentligen är helt oskyldig, hon har ju inte gjort något fel mot resten av fansen.
-Så vad ska vi hitta på nu då? Frågade Johanna glatt för att lätta upp stämningen lite.
-Jag vet inte, kan vi inte gå hem till dig och baka? Frågade Amanda och tittade mot Johanna.
-Ja visst men det är inte säkert vi har grejer hemma så vi kan baka, sa Johanna glatt.
-Men då får vi hitta på något annat i så fall, sa jag och vi började gå mot Johannas hus.

När vi kom hem till Johanna var klockan nästan sex, och hon konstaterade att de inte hade saker hemma för att kunna baka. Vi satte oss i soffan och Amanda tog upp sin mobil och kollade lite bekymrat på den.

Amandas perspektiv

Det var ett nytt sms från Louis. ”Hej, vill ni hänga med oss ut och äta ikväll? Skulle varit kul! :) x” stod det. Utan att fråga Julia och Johanna skrev jag in ett svar. ”Jag vet inte...” svarade jag. Innerst inne ville jag ju verkligen träffa dom, men jag ville inte få massa hat. Bara några sekunder senare kom ett nytt sms, ”Vad är det? Är du sur? Har jag gjort något fel?”. Jag suckade lite för mig själv. Det kändes konstigt att säga, men felet var att han hälsat på mig när vi stod utanför studion. ”Men Louis, det funkar inte, alla fans komme...” började jag skriva i ett sms, men jag hann inte skriva mer förrän han ringde. Jag suckade, reste mig från soffan och gick in på Johannas rum.
-Hej, sa jag och satte mig ner i Johannas obäddade säng.
-Hej, hörde jag Louis säga och jag kunde inte låta bli att le.
-Vad är det? Vad är det som hänt? Sa han lite oroligt. Egentligen ville jag inte ta denna diskussionen, men det behövdes förmodligen.
-Det funkar inte, vi kan inte vara kompisar, fansen som var utanför studion märkte ju att du visste vad jag hette, en tjej kom till och med fram till mig och frågade hur du visste mitt namn och hon vägrade typ att släppa mig. Jag vill inte ha det så. Jag vill vara din vän, men det funkar helt enkelt inte och eftersom ni förmodligen kommer lämna Sverige snart så kommer ni glömma bort oss.
-Glömma? Nej, verkligen inte! Amanda, nej, vi kommer inte glömma er. Ni är också fans, men speciella, vi kommer inte glömma er.
När han sa det kändes allt så mycket bättre, men samtidigt kunde jag inte riktigt lita på det.
-Men, jag förstår att du inte vill ha massa fans efter dig, och förlåt, det var inte meningen att det skulle bli så, men snälla, kan ni inte äta med oss ikväll?
Det var för svårt att motstå när han lät sådär snäll och när jag innerst inne visste hur gullig han var.
-Ja, okej, sa jag och log, även om han inte kunde se det.
-Bra!
-Vi ses utanför Hilton hotellet klockan halv åtta, så hittar vi någon restaurang!
-Okej, vi ses!

När jag kom tillbaka till soffan kollade Julia och Johanna nyfiket mot mig.
-Vem var det?
-Louis, sa jag tyst och satte mig i soffan bredvid Johanna.
-Och han sa?
-Vi ska ut och äta med dom ikväll, vi skulle träffa dom vid Hilton halv åtta!
-Va? Utbrast dom båda och jag skrattade.
-Japp, dags att fixa sig? De nickade mot mig och jag log.
_____________________________________________________________________________________
Del 11, woho :) Det kommer förmodligen ut minst en del till idag, men kommentera på bra nu :)
Det kommer in en del frågor då & då, men eftersom det är svårt att svara när ni inte ha mail/bloggadress så kan ni ställa frågor i vår blogresponse, som ni hittar HÄR. 
/Angelica & Johanna

Vill ni göra oss glada? Rösta på oss i 'blog awards' HÄR ,genom att kommentera 'Jag röstar på onedirectionnovell.blogg.se' eller liknande. Tack till alla som röstat so far!
Vi tävlar i kategorin 'bästa novellblogg' och vi tävlar endast mot JB-noveller. Hade varit kul att vinna över dom. 1D POWER! Så himla snällt av alla som röstat. PUSS
här trycker ni för att komma till inlägget, där ni kan rösta.