Sveriges första novellblogg om One Direction

Louis perspektiv

När vi stod nere i lobbyn kramade jag om Julia och Johanna, och till sist Amanda.
-Vi ses, jag lovar, viskade jag i hennes öra och kramade om henne en sista gång.
-Vi ses, svarade hon och jag log mot henne innan vi blev tvungna att gå därifrån.

____________________________________________________________________________________
Johannas perspektiv

När vi såg deras bil köra ifrån hotellet kände vi oss alla lite ledsna. Vi gick ut från hotellet och gick runt inne i Stockholm och det slutade med att vi satt inne på Subway och åt, samtidigt som vi snackade. Min mobil pep till och jag log för mig själv när det var ett sms från Niall. ”Vi saknar er redan, men vi kommer tillbaka, vi lovar!” stod det och jag log lite för mig själv och visade smset för Julia och Amanda.
-Aww, utbrast båda två samtidigt och jag log åt dom.

Vi satt kvar inne på Subway väldigt länge och snackade om allt.
-Alltså, vi måste träffa dom när dom kommer nästa gång, sa Amanda och jag nickade instämmande.
-Ja, men vi kommer hålla kontakten, sa Julia och jag log mot henne.
-Förhoppningsvis, svarade jag och Amanda samtidigt.

På kvällen hade jag otroligt svårt för att somna. Jag visste inte riktigt varför jag tänkte på killarna så mycket, speciellt Niall. Men att träffa dom hade varit en dröm och nu när jag gjort det kunde jag inte släppa att vi fått träffa dom så himla mycket. Det kändes som om killarna var mina närmsta vänner, men jag kände något extra för Niall. Varför skulle jag bli kär i just honom? Jag kunde ju inte direkt hjälpa det, men det skulle aldrig funka. Jag suckade för mig själv, la mig ner i sängen och blundade. Framför mig såg jag killarnas leende och deras fina ögon. Jag skulle sakna dom, så otroligt mycket.

En månad senare

Amandas perspektiv

”Amandaaaaaaaaaaa killarna kommer tillbaka till Sverige imorgon!!!” stod det i ett nytt sms från Julia. Jag log lite för mig själv, men leendet försvann lika snabbt igen. Jag hade inte berättat för Julia och Johanna att jag inte fått ett enda sms från Louis sen dom åkte. Jag hade skickat två stycken, men han hade inte svarat. Det hade gjort mig så himla ledsen och sårad när jag visste att både Niall och Harry faktiskt hört av sig till Julia och Johanna. Jag hade tänk på Louis mycket. Så fort jag sett en bild av honom hade allt som hänt under de fyra dagarna vi träffade dom kommit upp i mitt huvud, men förmodligen kom inte Louis ihåg något alls. Det som ekade mest i mitt huvud var orden Louis faktiskt sagt, ”Amanda, jag gillar dig också”. Jag gillade ju honom, på riktigt, men det kändes så hopplöst. Han hade förmodligen glömt bort mig, men jag ville såklart till flygplatsen för att få se dom. ”Gör dom? Hur vet duu?” svarade jag, samtidigt som jag kollade på klockan. Halv ett. Hur hade jag lyckats sova ända tills nu? ”Alla vet det, dom som är vakna vid denna tiden!” svarade Julia och jag skrattade för mig själv. Jag loggade snabbt in på facebook och fick se den stora nyheten, att killarna faktiskt skulle komma tillbaka.

Nästa dag stod jag, Johanna och Julia plus några fler fans på flygplatsen innan klockan ens hunnit bli sju på morgonen. Jag var nog tröttast av oss, eftersom Julia och Johanna, som i vanliga fall var trötta på morgonen, var taggade på att få träffa killarna igen.
-Jag gör detta för One Direction, mumlade jag för mig själv och satte mig ner på golvet, men var tvungen att resa mig bara några sekunder senare när killarna kom ut. Det var inte så jättemånga fans på flygplatsen och killarna gick fram till alla fansen för att ta foto och autografer. Jag följde Louis med blicken och plötsligt kollade han upp och våra blickar möttes. Inom mig var det blandade känslor, men jag kunde inte låta bli att le när jag såg Louis stora leende. Han tog foto med några fans och när killarna kom allt närmre och närmre oss blev jag alltmer nervös. Jag sa något snabbt till Johanna och när jag vände mig tillbaka stod Louis framför mig. Han drog in mig i en varm, lång kram.
-Förlåt Amanda, jag berättar senare, viskade han i mitt öra. När han släppte taget om mig log jag ännu större mot honom, och sedan var killarna tvungna att åka vidare.

Julias perspektiv

Kramen jag fått av Harry var nog den bästa kramen jag någonsin fått. Jag hade inte haft så bra kontakt med han dom senaste två veckorna, men det kändes bra att äntligen få träffa killarna igen. Att dom kände igen oss gjorde oss alla riktigt glada. Vi vände oss om för att gå ut från flygplatsen och då märkte vi hur alla fans kollade mot oss med avundsjuka blickar. Kanske hade killarna visat lite väl tydligt att dom kände oss?
-Whoops, sa jag lite tyst, men båda Johanna och Amanda hörde det.
-Säger detsamma, sa Johanna och vi skrattade lite smått.
______________________________________________________________________________________
Förlåt förlåt förlåt, men vi var iväg igår, sedan på kvällen var jag trött och kunde inte riktigt koncentrera mig på att skriva, vilket jag inte kan nu heller. Jag & Johanna ska försöka få biljetter för killarnas arena tour som är nästa år i UK, och vi är typ sååååååhääär nerövsa! Haha, någon annan som också ska försöka få tag i biljetter?
/Angelica & Johanna