Sveriges första novellblogg om One Direction

Johannas perspektiv

-Och jag är Louis, sa den andra killen som suttit på bänken vid Amanda tidigare. Jag såg även att Amanda hade fått ett litet leende på läpparna även om jag visste att hon innerst inne var riktigt sårad. Hon hade inte berättat så mycket om det, men jag hade sett att Marcus kysst någon annan. Jag tyckte att killarna verkade väldigt snälla och glada, undra vad de gjorde här i Sverige nu? Jag gick där och tänkte på allt och ingenting. Plötsligt tog det stopp för mig när jag gick och jag kände en smärta i min panna. Jag tittade upp och såg vad jag hade gått in i.
___________________________________________________________________________
Louis perspektiv

Jag såg att Johanna var nära på att gå rakt in i en lyckstolpe, men jag tänkte inte säga till henne att hon skulle se upp. Jag ville ju få mig ett gott skratt. Jag skrattade lite lågt och Amanda kollade konstigt på mig och i samma stund hörde vi en smäll och någon som sa ”aj”, jag kollade mot Johanna och såg att det var därifrån ljudet hade kommit. Mitt tysta skratt blev mer ljudligt och jag brast ut i ett litet skrattanfall medan Amanda hade gått fram till Johanna, antagligen för att se hur det gick med henne. Jag kvävde mitt skratt och kollade mot dom.
-Gick det bra? Johanna nickade och jag log.
-Bra!

När vi kom fram till Amandas hus stannade alla upp lite.
-Hejdå, tack för att ni följde oss, sa Julia. Hon log lite. Inte speciellt mycket, men lite. Jag såg att Harry log åt henne. Innan vi ens hann svara henne var hon på väg in mot huset.
-Hon är nog inte på sitt bästa humör, sa Amanda lite tyst, samtidigt som hon kollade mot Harry. Han log lite åt henne. Jag märkte hur han kollade mot huset, som om han hoppades att hon skulle komma ut igen. Plötsligt öppnades dörren.
-Johanna, Amanda, kom nu, jag vill sova, utbrast hon.
-Vi kommer, sa Amanda och Julia stängde dörren igen.
Jag gav Harry en vi-borde-gå-nu blick och han nickade, precis som om han förstod exakt vad jag menade.
-Ja, vi kanske ska gå... började jag och Harry nickade instämmande.
-Hejdå, vi kanske ses, sa jag och log mot Amanda. Jag gav henne en lätt kram och hon log mot mig när jag släppte taget om henne.
-Hejdå! Sa jag och Harry samtidigt.
-Ta han om Julia, fyllde Harry i och Johanna log.
-Det ska jag!

Amandas perspektiv

När vi kom in på mitt rum hade Julia somnat i min säng och vi skrattade lite åt henne innan vi gick och borstade våra tänder föra att sedan lägga oss.
-Du, vad hände egentligen? Frågade Johanna och jag suckade.
-Marcus kysste Emelie, sa jag tyst och kollade ner i madrassen jag skulle sova på, eftersom Julia somnat i min säng.
-Emelie? Utbrast hon ganska högt. Jag kollade upp och mötte hennes blick.
-Mm, sa ja, men kunde inte låta bli att skratta åt hennes reaktion.
-Men, va? Såg du dom?
-Ja, sa jag och hon kollade på mig med en ledsen blick på mig.
-Men, vi tar detta imorgon, jag är trött, sa jag och Johanna nickade.
-Godnatt!

När jag vaknade nästa morgon var det bara jag som vaknat av oss tre. Jag drog i både Johannas och Julias täcket och de båda mumlade något, men de verkade inte vakna.
-Godmorgon! Utbrast jag och slängde mig över Julia.
-Uhh, godmorgon, sa hon trött och jag skrattade åt henne.
-Jag hade världens bästa dröm, men du förstörde den, sa hon surt och jag hörde att Johanna också vakna.
-Berätta!
-Jag träffade Harry! Sa hon glatt och jag satte mig upp i sängen.
-Och vad hände då? Sa jag nyfiket och hon log.
-Det vill du inte veta...
-Juliaaa, jo!
-Nej, sa hon skrattandes och jag puttade till henne.
-Ska vi äta frukost? Frågade jag och de båda nickade. Jag kollade på klockan. Halv elva var den, vilket inte var så jättemycket.

När vi gick ner för trappan kollade jag mot köket och sedan mot vardagsrummet. Ingen verkade vara hemma. Jag gick mot ytterdörren och kollade ut. Solen lös och himlen var blå. Precis som det skulle vara en dag på sommarlovet. Jag såg att det låg en lapp på golvet. Jag tog upp den och såg ett nummer.
-Vad är detta för lapp? Sa jag frågande. Johanna och Julia kom fram till mig och såg ut som levande frågetecken.
-Var hittade du den?
-På golvet.
____________________________________________________________________________________
Förlåt för en tråkig del, men jag hoppas ni är sugna på att läsa fortsättningen! Fortsätt kommentera, det gör oss verkligen jätteglada :)
/Angelica & Johanna

ps, såg även att vi fått 100 följare på bloglovin, woho! Tack tack tack!