Sveriges första novellblogg om One Direction

Amandas perspektiv

Jag gick mot ytterdörren och kollade ut. Solen lös och himlen var blå. Precis som det skulle vara en dag på sommarlovet. Jag såg att det låg en lapp på golvet. Jag tog upp den och såg ett nummer.
-Vad är detta för lapp? Sa jag frågande. Johanna och Julia kom fram till mig och såg ut som levande frågetecken.
-Var hittade du den?
-På golvet.

____________________________________________________________________________________
Jag vecklade upp den lilla vita, men lite smått smutsiga lappen som var vikt flera gånger. Jag kollade på lappen och såg ingenting, men vände sedan på den och såg att det stod ett nummer. Ovanför stod också ”Hör av dig”, fast på engelska.
-Vems nummer är det? Frågade Johanna och jag ryckte på axlarna.
-Jag vet inte, sa jag och ryckte på axlarna. Jag tog upp min mobil och slog in numret för att se om jag redan hade det, men nej, det fanns inte där.
-Prova smsa, sa Julia och jag kollade mot henne.
-Men, jag vet ju inte vem det är?
-Bara smsa, sa hon och tog min mobil.
-Ja, okej, sa jag samtidigt som jag snabbt tog tillbaka min mobil.
-Vad ska jag skriva?
-Skriv typ.. vem är du?
Jag skrev in numret och skrev sedan på engelska, ”Vem är du? :)”. Bara några sekunder senare fick jag ett svar. ”Louis! Skulle vilja träffa dig igen.. har du tid idag?”.
Louis? Det var han jag träffat igår ju. Vad skulle jag göra? Jag kände ju inte han direkt. Jag kollade mot Johanna och Julia.
-Vad skrev han? Jag höll fram mobilen och dom log mot mig.
-Svara jaa, utbrast Julia och jag skrattade åt henne, samtidigt som jag satte upp mitt ganska långa, ljusbruna hår i en hästsvans. Jag skrev in ett svar, ”Ja, visst.. när och var?”. Jag blev lite nervös. Det kändes lite läskigt att jag skulle träffa han, men min uppfattning om honom var att han verkade trevlig, snäll och av det lilla jag sett av honom kunde jag erkänna att han var söt. Ett nytt sms kom och jag öppnade sms:et snabbt. ”Vid två? Där vi träffades igår?”. Jag log lite för mig själv, men blev lite nervös. Jag kollade på klockan som var några minuter över tolv. Jag skrev snabbt ”Ja, visst!” och sedan la jag mobilen på köksbordet och sprang in i duschen. Jag behövde verkligen en dusch efter gårdagen. När jag stod där kom jag att tänka på det som hänt. Inget var mitt fel. Det var Marcus som gjort fel och jag orkade inte lägga ner mer tid på honom. Det var över, även om jag tyckte det var jobbigt.

-Vad är klockan? Utbrast jag så fort jag kom ut ur duschen, med en handduk på huvudet och en handduk runt mig.
-Kvart i två, sa Johanna.
-Va? Utbrast jag högt och hon skrattade.
-Nej, men fem i halv ett, sa hon och paniken som hunnit sprida sig i kroppen försvann igen. Jag gav henne en ond blick och hon skrattade mot mig.

Jag borstade igenom mitt våta hår och fönade det tills det var någorlunda torrt. Jag tog på lite mascara och borste igenom håret ännu en gång. Jag kollade mig i spegeln och sedan på Johanna och Julia som satt på min säng.
-Snygging! Utbrast Julia och jag flinade åt henne.

När klockan var fem i två stod jag vid samma bänk jag suttit på några timmar tidigare. Det blåste lite smått, men solen varma strålar gjorde mig varm och jag kollade mig runt. På mig hade jag ett par shorts, ett ganska pösigt linne och ett par solglasögon. Jag satte mig ner på bänken, som var väldigt varm. Jag kom då att tänka på att jag inte visste helt han såg ut. Jag hade ju sett honom, men jag var inte helt säker på att jag skulle känna igen honom. Jag kollade runt ännu en gång, och denna gången fick jag syn på något som fick mitt hjärta att hoppa över ett slag. Inom mig ville jag bara skrika. Jag tog ett djupt andetag och log för mig själv. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Folk kollade mot mig och förmodligen såg jag ut som ett fån där jag satt och log stort för mig själv. Jag kunde inte hjälpa det. Jag ville bara hoppa upp och ner av glädje.
____________________________________________________________________________________
En ganska kort del... men kommenterar ni på bra så kanske det kommer upp en del under förmiddagen imorgon!

Till Alice:
Det var inte meningen att inte godkänna din kommentar, vi hade helt enkelt inte sett den. Tack för dina tips - vi läser och tar till oss. Hoppas du inte blev sur, tack för att du (och alla andra) läser! :)
/Angelica & Johanna