Sveriges första novellblogg om One Direction

Johannas perspektiv
-Vänta, var det Louis och Harry som följde oss hem igår? Frågade Julia. Hon tittade på Amanda, i hopp om att hon skulle säga ja. Amanda log lite åt henne innan Julia kastade sig i Amandas famn. Några sekunder senare stod vi alla tre upp och grät av lycka. Vi hade träffat Louis och Harry, utan att ens veta om det. Och, Amanda hade Louis telefon nummer. Vi kramade om varandra och sedan satte vi oss ner, tog några djupa andetag.
-Berätta allt, vad gjorde ni? Amanda log stort.
-Från början. Jag satt på bänken och plötsligt såg jag Louis, och han kom närmre och närmre, sen kramade han mig.
-Men, du borde ha..
-Jo, jag var nära på att svimma, fyllde Amanda i och vi alla skrattade.
____________________________________________________________________________________
-Men vänta nu här! Skrek jag ut och jag såg hur Julia hoppade till.
-Vad är det nu Johanna? Frågade Julia lite chockat, hon såg rädd ut i ansiktet.

-Jag hade en magkänsla av att det faktiskt var dem, att det var Louis och Harry som följde oss hem.
-Men va? Hur menar du? Frågade Julia osäkert och hon kollade konstigt på mig precis som hon inte förstod vad jag pratade om.

-Ja, min magkänsla sa att det var Louis och Harry, du vet en känsla som man får i magen. Jag kände det liksom på mig att det var dem, sa jag och det såg ut som Julia verkligen fattade nu.

-Och du sa inte det? Sa Amanda förvånat och låtsades vara chockade, men brast snabbt ut i skratt.

-Men jag var ju inte säker och jag ville inte att du skulle ha för höga förhoppningar, sa jag med ett leende.
-Åhh, detta har varit den bästa dagen i mitt liv! Skrek Amanda rakt ut och jag kunde inte låta bli att hålla mig för skratt.

Amandas perspektiv

Morgonen därpå vaknade jag på en madrass i Johannas rum, solen lös skarpt in genom fönstret och jag upptäckte att vi hade glömt att rulla ner, shortsen och linnet från gårdagen hade jag fortfarande på mig.
När jag märkte att jag inte hade bytt om kom jag och tänka på Louis, på gårdagen som var den bästa dagen i mitt liv. En hel dag med självaste Louis Tomlinson. Det kunde inte bli bättre.
Jag tog upp min mobil för att se vad klockan var men innan jag hann se vad klockan var såg jag att jag hade fått ett sms, från Louis. ”Godmorgon, vad har du och dina kompisar tänkt hitta på idag? Johanna och Julia hette de väl? Hehe :)”, jag sprack upp i ett leende när jag läste sms:et, det kändes som jag sken starkare än solen. Jag satt nu upp på madrassen och hoppade lite upp och ner, jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Det kändes som detta var en dröm. Jag knep mig själv i armen för att se om det var verklighet, och ja det var verklighet.
Vad skulle jag svara? Varför ville han veta vad vi hade tänkt göra idag? Jag började på flera sms, men raderade det hela tiden. Till sist skrev jag ”Godmorgon, hurså? Vi har inte tänkt att göra något precis J …får jag fråga vad du gör uppe såhär tidigt?”. Utan att tänka mig för tryckte jag på ”skicka”, jag skakade nervöst till. Jag kunde fortfarande inte förstå detta.
Några sekunder senare vibrerade min mobil i handen och skärmen lös upp. Jag låg nu ner på madrassen och kollade på mobilen, ett sms från Louis. Han svarade så snabbt, det var precis som han hade mobilen i handen och väntade på att få ett samtal eller sms. Jag öppnade sms:et för att läsa det. Lyckan spred sig genom kroppen, kunde detta verkligen vara sant. ”Måste vara uppe tidigt eftersom vi ska till studion och jag undrar om ni vill följa med oss till studion. Jag vill kunna umgås med dig så mycket som möjligt innan vi åker tillbaka till London L xx”, löd sms:et och hela jag smälte. Menade han verkligen det han hade skrivit? Jag låg där helt stum och hade ingen aning om vad jag skulle svara. I flera minuter låg jag där utan att veta vad jag skulle skriva. Plötsligt ringde mobilen och jag hoppade till och svarade.
-Hej det är Amanda, svarade jag snabbt.

-Hej, det är Louis, sa han och skrattade lite smått nervös. Jag kunde inte låta bli att le stort och en tystnad uppstod.

-Jo, jag undrade om ni ville följa med till studion? Ni kan gå in bakvägen, fortsatte Louis och han verkade väldigt glad idag.
-Ehm, visst…men då måste jag väcka några väldigt trötta personer vilket kan bli svårt, sa jag och Louis skrattade igen.

-Men hör av dig när ni är färdiga så berättar jag var vi håller hus, svarade Louis. Hans röst genom telefonen var helt underbar, hans röst var underbara överhuvudtaget.

 

När vi hade lag på tänkte jag på hur jag skulle göra för att få upp Johanna och Julia. Eller det var kanske inte något stort problem eftersom båda var ganska lättväckta.
-HEEY, LOUIS ÄR HÄR! Skrek jag ut och hoppade runt i Johannas rum som hade vita väggar, men det var ändå mysigt. Båda hoppade upp och skrek som om något farligt hade hänt. Jag brast ut i skratt och de kollade surt på mig.
-Sluta skoja sådär, det är inte kul! Sa Julia surt och la sig ner på sin madrass igen.

-Men jag tror ni blir lite gladare om jag säger att vi ska hänga med killarna i studion idag, och jag skojar inte, sa jag seriöst. Julia och Johanna kollade chockat på mig, men efter en stund sprack de upp i stora leenden och hoppade runt i rummet.
____________________________________________________________________________________
Förlåt för att denna delen kom väldigt sent, men jag har känt mig lite nere idag på grund av allt detta med att killarna var i Stockholm och det blev massa drama på twitter. Angelica har behövt plugga.
Men här är en efterlängtad del som jag har skrivit för er skull eftersom ni är så himla underbara.
Trodde bara att denna delen skulle bli riktigt kort, men helt plötsligt fick jag en sån power att skriva.
Tack för alla kommentarer, de är guld värda...och nu får jag sluta skriva här undertill, hehe :)
/Angelica & Johanna