Sveriges första novellblogg om One Direction

Amandas perspektiv

-HEEY, LOUIS ÄR HÄR! Skrek jag ut och hoppade runt i Johannas rum som hade vita väggar, men det var ändå mysigt. Båda hoppade upp och skrek som om något farligt hade hänt. Jag brast ut i skratt och de kollade surt på mig.
-Sluta skoja sådär, det är inte kul! Sa Julia surt och la sig ner på sin madrass igen.

-Men jag tror ni blir lite gladare om jag säger att vi ska hänga med killarna i studion idag, och jag skojar inte, sa jag seriöst. Julia och Johanna kollade chockat på mig, men efter en stund sprack de upp i stora leenden och hoppade runt i rummet.

_____________________________________________________________________________________
Jag log stort mot dom och flinade lite.
-Nej, Amanda, det är inte kul om du skojar... sa Julia surt ännu en gång och jag kunde inte låta bli att skratta åt hennes sura min.
-Nej, ellehur, det är inte kul, sa Johanna surt.
-Men, det är sant? Sa jag och dom båda gav mig en seriös blick.
-Vad? Det är sant! Louis smsade mig först, sen ringde han. Han ville att vi skulle komma, sa jag och bara en sekund efter att jag sagt det var Julia på väg in i badrummet.
-Jag ska duscha, utbrast hon och jag kunde inte låta bli att skratta. Johanna kollade mot mig och jag mötte hennes blick.
-Är det sant? Jag nickade mot henne.
-Ja! Om du inte tror mig kan du få se det Louis skickade till mig, sa jag stolt och Johanna log stort mot mig.
-Nej, det behövs inte, jag tror på dig.

Jag och Johanna gick ner för att fixa lite frukost. Solen lös där ute och vi bestämde oss för att äta frukost ute på terrassen. Några minuter efter att vi satt oss ner kom Julia. Hon hade ett stort leende på läpparna och man kunde nästan tro det var dags för ett litet barn att få julklappar.
-Vad du är glad då, sa jag och hon nickade.
-Vi ska få träffa One Direction! Jag har all rätt till att vara glad, ellerhur?
Jag nickade mot henne och hon nickade stolt.

När klockan var nästan exakt tolv gick vi ut genom Johannas ytterdörr och Johanna låste. Solens varma strålar gjorde så man nästan svettades även om man bara hade linne och shorts, men jag njöt av det. Och bara tanken av att jag faktiskt skulle få träffa One Direction gjorde mig varm. Och tankarna på gårdagen gjorde mig riktigt glad. Jag kunde inte riktigt släppa det.

En kvart stod vi utanför studion där killarna sagt att dom skulle vara. Till vår glädje stod det inga fans där, vilket vi trodde det skulle göra. Jag skulle precis skicka iväg ett sms till Louis när dörren öppnades och jag mötte Louis blick.
-Hej! Sa han glatt och han kramade om mig hårt. Hela han gjorde mig så nervös, men samtidigt kändes allt så bra. Han var så himla snygg, så himla perfekt och jag kände att jag levde i en dröm.

Julias perspektiv

När jag såg Louis blev jag så himla lycklig. Han kramade om Amanda först och jag kunde se hur han log för sig själv. Han leende smittade av sig på mig och jag kände hur vinden blåste till i mitt hår och jag suckade, rätta till några hårslingor och sedan stod Louis framför mig.
-Hej! Julia va? Sa han och jag nickade. Bara det att han kom ihåg mitt namn gjorde mig glad.
-Hej, sa jag och kramade om honom. Bakom Louis stod ju Amanda och hon log stort åt mig. Jag log ännu större mot henne och bara genom att se på varandra kunde vi hur glada vi var. Louis kramade om Johanna och då var det hennes tur att le stort. Vi båda log mot henne och man kunde se glädjen i hennes ögon och på hennes läppar.

-Kom in tjejer, sa Louis och utan att säga så mycket följde vi efter honom. När vi gick genom en lång korridor kände jag hur jag blev lite nervös. Jag utbytte en jag-är-nerövs blick med Johanna och hon bara nickade och höll med mig. Amanda, som träffat Louis dagen innan verkade inte alls nervös. Hon gick bredvid Louis och snackade lite. Hon vände sig mot oss och log stort.
-Nervösa? Sa hon och vi båda nickade lite, även om jag försökte övertala mig själv att inte vara så nervös. Louis stannade till och vände sig mot oss. Vi var i ett ganska stort rum där det fanns en soffa och ett bord. På golvet låg 5 väskor och jag gissade på att det var killarnas väskor. I rummet fanns ljusgråa tapeter och svarta, långa gardiner. I det stora, vita fönstret stod en fin blomma och i taket hängde en helt vanlig, men ändå fin lampa. Miljön runt om mig gjorde mig lite lugnare. Jag rättade till mitt linne som kommit lite på snedden och sedan trycktes ett handtag ner och alla nervositet som hade försvunnit blåste som en vind genom mig. Massa tankar flög igenom mitt huvud innan jag fick syn på killarna. Harrys fina lockar, Nialls underbara, blåa ögon, Louis fina leende, Zayns perfekta hår och inom mig hörde jag Liams perfekta röst. Det kändes overkligt. De killar som fått mig att le så himla många gånger stod nu framför mig. Jag tog ett djupt andetag lite diskret och sedan mötte jag Harrys blick.
_____________________________________________________________________________________
En efterlängtad del? Känns alltid lika kul att få kunna publicera en ny del när man vet att ni uppskattar det! 
Nu har vi äntligen lov, så vi ska försöka förbättra uppdateringen!
Glöm inte att vi gillar långa kommentarer - hehhe! :)
/Angelica & Johanna

Vill ni göra oss glada? Rösta på oss i 'blog awards'  HÄR ,genom att kommentera 'Jag röstar på onedirectionnovell.blogg.se' eller liknande. Tack till alla som röstat so far!
Vi tävlar i kategorin 'bästa novellblogg' och vi tävlar endast mot JB-noveller. Hade varit kul att vinna över dom. 1D POWER! Så himla snällt av alla som röstat. PUSS
här trycker ni för att komma till inlägget, där ni kan rösta.